NJA 1995 s. 503

Allmän åklagare yrkade vid Stockholms TR ansvar å Å.Å. för ofredande enligt följande gärningsbeskrivning: Å.Å. har från slutet av juli till mitten av november 1993 ofredat L.E. genom att i stort sett varje dag ringa mellan ett till tio telefonsamtal samt skicka brev till hans bostad på Fridhemsgatan i Stockholm trots att han avböjt alla vidare kontakter med henne.

L.E. yrkade skadestånd med 10 000 kr avseende psykiskt lidande. Å.Å. vitsordade att hon ringt många telefonsamtal till L.E. och skickat kort och brev till honom. Hon bestred ansvar därför att hon inte haft för avsikt att ofreda honom och inte fann att hon uppträtt hänsynslöst.

Hon bestred skadeståndsyrkandet. Hon kunde inte vitsorda något belopp.

Vid TR:n hördes L.E. som målsägande. TR:n meddelade dom d 1 sept 1994.

I domskälen anfördes: Anledning att ifrågasätta L.E:s berättelse föreligger inte. Vad han sagt framstår som verklighetsupplevt. Det är uppenbart att han åsamkats icke ringa lidande genom Å.Å:s handlande. Hon måste ha insett att hon genom sitt systematiska agerande skadat L.E.. Hennes beteende har varit hänsynslöst, varför hon inte kan undgå ansvar för ofredande.

Vid denna utgång i ansvarsdelen skall Å.Å. bli skadeståndsskyldig. TR:n finner inte L.E:s ersättningsanspråk oskäligt.

TR:n bedömer straffvärdet vara sådant att påföljden inte kan stanna vid dagsböter. TR:n bestämmer i stället påföljden till villkorlig dom jämte dagsböter.

Å.Å. överklagade i Svea HovR. Hon yrkade att HovR:n skulle dels bestämma påföljden till enbart dagsböter eller, i andra hand, enbart villkorlig dom, dels sätta ned skadeståndet till 0 kr eller ett avsevärt lägre belopp än det TR:n utdömt.

HovR:n (bovrättslagmannen Sjögren, hovrättsrådet Dahlgren, referent, och tf hovrättsassessorn Jenryd) anförde i beslut d 19 okt 1994: HovR:n, som konstaterar att målet såvitt avser påföljdsfrågan inte kräver prövningstillstånd, meddelar inte prövningstillstånd vad gäller skadeståndsfrågan. TR:ns dom står därför fast i vad den avser skadestånd.

Å.Å. (offentlig försvarare advokaten A.W.) överklagade och yrkade att HD skulle besluta att skadeståndsfrågan skulle prövas av HovR:n.

L.E. (ombud advokaten Å.B.) bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Karlbom, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Å.Å. yrkade i HovR:n ändring i påföljden och befrielse från eller nedsättning av skadeståndet. HovR:n beslöt att inte meddela prövningstillstånd i skadeståndsfrågan. I påföljdsfrågan krävdes inte prövningstillstånd.

Med hänsyn till det samband som i förevarande fall föreligger mellan påföljds- och skadeståndsfrågorna borde HovR:n ha tagit upp Å.Å:s överklagande i skadeståndsdelen till prövning.

HD (JustR:n Heuman, Nyström, Danelius, referent, Lennander och Regner) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 26 sept 1995 (nr SÖ 148).