NJA 1995 s. 554

Lantbrukarnas Ekonomi-AB (sökanden) ansökte d 4 maj 1995 hos Stockholms TR att MC Glas & Crystal AB (gäldenären) skulle försättas i konkurs. Såsom grund för sin ansökan åberopade sökanden att gäldenären ej betalt förfallen hyra för månaderna dec 1994-febr 1995 för lokaler i fastigheten Uggleborg 14 med adress Vasagatan 12 i Stockholm, vilka lokaler gäldenären hyrde av sökanden. Denne hade till gäldenären riktat betalningsanmaning enligt 2 kap 9 § KL, vilken anmaning delgivits gäldenären d 26 april 1995, men de förfallna beloppen hade trots detta inte inbetalats. Det gjordes därför gällande att gäldenären skulle presumeras vara på obestånd och att förutsättningar således förelåg för att gäldenären skulle försättas i konkurs. Gäldenären bestred ansökningen.

Vid förhandling inför TR:n d 15 juni 1995 företräddes sökanden av jur kand O.B. och gäldenären av en ställföreträdare, som biträddes av revisorn C.T.. Enligt protokollet från förhandlingen anförde parterna bl a följande.

"O.B. vidhåller konkursyrkandet och framställer sökandens grunder i enlighet med ansökningen, aktbil 1 och 10, samt uppger: Fordran utgör obetalda hyror för dec 1994 och jan-febr 1995.

C.T. förnekar obestånd, yrkar att ansökan avvisas och utvecklar grunderna härför: Sökanden har inte någon klar och förfallen fordran på gäldenären enär någon hyresskuld inte föreligger. Om TR:n trots allt skulle finna att en fordran föreligger är gäldenären inte på obestånd.

C.T. fortsätter: Ett hyresavtal träffades d 2 juni 1994 mellan parterna och enligt ett särskilt sidoavtal skulle gäldenären ställa bankgaranti på 3 månaders hyra om 64 500 kr.

Den del av avtalet som säger att hyresavtalet upphör att gälla d 30 juni 1994 om bankgarantin ej fullgörs har enligt separat överenskommelse mellan parterna ändrats. Man kom bl a överens om att 64 500 kr tills vidare skulle deponeras kontant. I samband med att beloppet deponerades angav gäldenären - både muntligen och skriftligen - att depositionen var gällande till dess att bankgarantin beviljats. Med detta ville gäldenären ha sagt att han räknade med att sökanden sedan skulle medverka till byte av säkerhet. Den 10 okt 1994 beviljades garantin, vilket sökanden underrättades om. Gäldenären begärde då att depositionen skulle överföras från sökanden till banken för att undvika dubbla säkerheter. Detta avböjde sökanden att göra. Gäldenären fick då den uppfattningen att den kontanta inbetalningen i stället skulle utgöra 3 månadshyror, eftersom sökanden hindrade gäldenären att genomföra byte av säkerhet till uppfyllelse av hyresavtalet. Hyran för dec 1994 samt jan- febr 1995 avräknades alltså mot depositionsbeloppet allteftersom hyrorna förföll till betalning. I dag föreligger inga obetalda hyresskulder.

O.B. vitsordar att avtal träffats om bankgaranti och deponerat belopp om 64 500 kr, men bestrider att hyrorna är betalda och att sökanden skulle ha vägrat ta emot bankgaranti, samt utvecklar grunderna härför: När banken i okt 1994 tog kontakt med sökanden för att byta ut depositionen mot bankgarantin uppgav sökanden att förutsättningen härför var att den dåvarande hyresskulden reglerades annars skulle sökanden ta viss del av depositionen i anspråk för att täcka den befintliga hyresskulden om 21 500 kr avseende oktober månad 1994. Banken uppgav att någon garanti inte kunde beviljas om inte depositionen släpptes. Sökanden fick således besked om att garanti inte förelåg. Hyresskulden betalades sedermera d 31 okt 1994, men varken banken eller gäldenären hörde av sig därefter.

O.B. fortsätter: Det bestrids att gäldenären kunde ta depositionen i anspråk för hyresbetalningar utan sökandens medgivande. Gäldenären hade att prestera garanti innan det deponerade beloppet kunde återbetalas. Någon garanti erhölls aldrig. Sökanden har för övrigt inte vid något tillfälle betalt sina hyror i tid sedan hyresavtalet inleddes. Hyra för april och juni 1995 kvarstår i dag obetalda.

C.T. uppvisar kvitton på att april och juni månads hyror är betalda d 13 juni 1995, samt uppger: Gäldenären har haft eftersläpningar med hyran. Gäldenären fick överta hyreskontraktet på villkor att överta tidigare hyresgästs eftersläpande hyror, vilket blev besvärligt i början med ett nystartat företag. Nu är det högsäsong från maj till september och gäldenären kan betala sina hyror i fortsättningen. Företaget går bra i dag. Gäldenären är beredd att omedelbart ställa bankgaranti."

TR:n (rådmannen Järvstrand) anförde i slutligt beslut d 30 juni 1995: Till stöd för sin begäran att gäldenären skall försättas i konkurs har sökanden åberopat presumtionsregeln i 2 kap 9 § KL, dvs att gäldenären uppmanats att betala klar och förfallen skuld men underlåtit att göra detta. Visat är att gäldenären d 26 april 1995 delgavs en betalningsanmaning avseende en hyresskuld om totalt 65 360 kr. Gäldenären har i första hand gjort gällande att ansökan skall avvisas eftersom sökanden inte har någon klar och förfallen fordran enär någon hyresskuld över huvud inte föreligger.

En fordran anses inte vara klar om gäldenären bestrider den och bestridandet inte är uppenbart ogrundat. Därtill kommer att fordringen skall vara förfallen till betalning vid tidpunkten för kravets framställande och gäldenären medveten därom.

Till grund för bestridandet har gäldenären anfört att hyrorna för de aktuella månaderna dec 1994-febr 1995 betalats genom ianspråktagande av en deposition och att depositionen kunde ianspråktagas eftersom gäldenären beviljats en bankgaranti. I denna del gör TR:n den bedömningen att väl har i ärendet visats att ett löfte om bankgaranti givits men däremot har en sådan aldrig utfärdats och tillställts sökanden. Under sådana förhållanden har inte förelegat skyldighet för sökanden att släppa eller på annat sätt ianspråktaga depositionen. Inte heller kan sökanden klandras för att depositionen inte släpptes till banken så länge hyresskuld förelåg avseende oktober månads hyra. Vid sådant förhållande och då inte annat visats än att depositionen skall gälla till dess bankgaranti ställs i enlighet med hyresavtalet kan depositionen följaktligen inte tas i anspråk för att betala aktuella hyror.

Vid denna bedömning kan TR:n konstatera dels att en hyresskuld föreligger som ger sökanden behörighet att begära gäldenären i konkurs, dels att gäldenärens invändning är uppenbart ogrundad eftersom gäldenären bort förstå att det ankom på gäldenären själv att se till att bankgarantin blev slutligt ställd dels ock att hyrorna var förfallna till betalning vid tiden för kravets framställande. Således föreligger förutsättning att tillämpa presumtionsregeln i 2 kap 9 § KL.

Gäldenären har dock ytterligare invänt att obestånd inte är för handen och har därvid bl a åberopat årsredovisning avseende räkenskapsåret d 1 jan-d 31 dec 1994. Av denna kan TR:n emellertid inte sluta sig till att gäldenären, som per årsskiftet bl a hade en kassa om 6 322 kr och ett varulager om 409 735 kr samt kortfristiga skulder om 135 096 kr och skuld till aktieägaren om 387 100 kr, har möjlighet att betala sina skulder allt eftersom de förfaller. Inte heller är gäldenärens egna uppgifter om att omsättningen under sommaren kommer att ge ekonomiska möjligheter tillräckligt för att visa att gäldenären inte är insolvent. Inte heller i övrigt har i ärendet framkommit något som talar mot insolvenspresumtionen.

Vid dessa förhållanden skall ansökan bifallas och TR:n försätter således gäldenären i konkurs.

Gäldenären överklagade TR:ns beslut i Svea HovR och yrkade att konkursbeslutet skulle upphävas.

Gäldenären yrkade vidare, med stöd av 17 kap 3 § KL, skadestånd av sökanden, som påstods ha saknat skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd då ansökan om konkurs lämnades in.

Sökanden bestred gäldenärens yrkanden.

Parterna åberopade i huvudsak samma grunder och omständigheter som antecknats i TR:ns protokoll.

HovR:n (hovrättslagmannen Zachrisson, hovrättsrådet Urell, referent, och tf hovrättsassessorn Wiberg) anförde i slutligt beslut d 17 juli 1995: Det har i HovR:n inte kommit fram någonting som får HovR:n att frångå TR:ns bedömning. Överklagandet lämnas därför utan bifall, varvid anledning saknas att ta ställning till yrkandet om skadestånd.

Gäldenären överklagade HovR:ns beslut och yrkade att HD skulle upphäva konkursbeslutet.

Sökanden (ombud jur kand O.B.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Stenlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Konkursansökningen grundas på en hyresskuld för månaderna dec 1994 samt jan och febr 1995.

Av utredningen i målet framgår att Lantbrukarnas Ekonomi-AB, allt sedan hyresskulden uppkom, haft betryggande säkerhet för den fordringen. Lantbrukarnas Ekonomi-AB har därför i enlighet med 2 kap 10 § 1 st 1 KL saknat behörighet att söka MC Glas & Crystal AB i konkurs. Med hänsyn till det som nu sagts och då omständigheterna i övrigt inte föranleder till annat bör konkursansökningen lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Heuman, Gregow, Svensson, Danelius, referent, och Lennander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lantbrukarnas EkonomiAB har grundat sin konkursansökan på att MC Glas & Crystal AB inte hade betalat hyra för dec 1994 och jan-febr 1995. TR:n fann att det förelåg en hyresskuld som gav Lantbrukarnas Ekonomi-AB behörighet att begära MC Glas & Crystal AB i konkurs och att förhållandena i övrigt var sådana att konkursansökningen skulle bifallas.

Till stöd för sitt yrkande att konkursbeslutet skall hävas har MC Glas & Crystal AB framhållit att bolaget i anslutning till hyresavtalet ställt säkerhet, motsvarande tre månaders hyra, genom deposition av ett penningbelopp och att Lantbrukarnas Ekonomi-AB kunnat ta denna säkerhet i anspråk för att få betalning för sin hyresfordran. Lantbrukarnas Ekonomi-AB har å sin sida framhållit att den åberopade säkerheten ställts för hyresgästens skyldigheter enligt hyresavtalet under hela hyrestiden och att Lantbrukarnas Ekonomi-AB inte varit skyldigt att ta den i anspråk för just dessa hyresbetalningar.

Enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL har en borgenär inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i egendom som tillhör gäldenären.

Den säkerhet som i förevarande fall ställts för fullgörande av förpliktelserna enligt hyresavtalet omfattas av bestämmelsen i 2 kap 10 § 1 st 1 KL. Lantbrukarnas Ekonomi-AB har inte gjort gällande att säkerheten är otillräcklig för att kunna gottgöra bolaget för den hyresfordran som avsågs med konkursansökningen. Det förhållandet att beloppet i fråga deponerats som säkerhet för samtliga hyresgästens förpliktelser enligt hyresavtalet hindrar inte att Lantbrukarnas Ekonomi-AB får anses ha betryggande säkerhet för sin fordran.

Av det anförda följer att konkurshinder föreligger enligt 2 kap 10 § 1 st 1 KL.