lagen.nu

NJA 1996 s. 134

Fråga vid bestämmande av underhållsbidrag till barn om vilken hänsyn som skall tas till barnets egna tillgångar. 7 kap 1 § 1 st FB.

Stockholms TR dömde i deldom d 23 juni 1993 till äktenskapsskillnad mellan C.L. och M.L. och anförtrodde M.L. ensam vårdnaden om deras gemensamma barn S. född d 9 sept 1977 och H. född d 26 okt 1979.

M.L. yrkade därefter i målet förpliktande för C.L. att till henne utge bidrag för envar av S:s och H:s underhåll med 1 123 kr i månaden för tiden d 1 juni 1992-1 31 jan 1993 och med 1 146 kr i månaden för tiden därefter tills barnet fyllt 18 år eller den senare dag barnet avslutar sin gymnasieutbildning. Som grund för sin talan anförde M.L. att barnen hade behov av yrkade belopp från sin far och att denne hade förmåga att utge dem.

C.L. medgav endast att utge 160 kr i månaden för S:s underhåll och 180 kr i månaden för H:s. C.L. vitsordade att han hade förmåga att utge yrkade belopp men bestred att barnen hade behov av högre belopp än medgivna med hänsyn till M.L:s egen ekonomi och barnens egna förmögenheter och inkomster.

TR:n (rådmannen Larson) anförde i dom d 17 sept 1993: Domskäl.

S. har en förmögenhet på ca 400 000 kr, placerad i bankmedel, obligationer och fonder. Nettoavkastningen på förmögenheten var under år 1992 7 350 kr och för år 1993 beräknad till 10 136 kr. På förmögenheten belöper sig förmögenhetsskatt för år 1992 med 2 900 kr och för år 1993 2 897 kr. H:s förmögenhet är 381 000 kr, placerad på motsvarande sätt som S:s. Nettoavkastningen var för år 1992 7 519 kr och för år 1993 beräknad till 9 334 kr. Förmögenhetsskatten för år 1992 var 2 900 kr och för 1993 beräknad till 2 712 kr.

M.L. och C.L. erhöll var och en vid bodelning 500 000 kr netto. M.L:s löneinkomst uppgår till 51 000 kr i månaden och C.L:s till 21 000 kr. Deras överskott har beräknats enligt socialstyrelsens anvisningar till 17 140 kr respektive 6 427 kr, varvid förbehåll gjorts för boendekostnader med 10 000 kr respektive 5 663 kr.

M.L. har gjort gällande att såväl S. som H. drar särskilda kostnader för utövande av dans, måleri, ridning, tennis, skolresor, sportlovsresor, SL-kort, skidkläder och skomateriel; S. med 1 730 kr i månaden under år 1992 och 1 548 kr i månaden för år 1993 och H. med 748 kr respektive 1 536 kr.

C.L. har inte vitsordat kostnaderna för ovan angivna aktiviteter och med hänsyn till barnens och sin egen förmögenhet samt att vissa av ovan angivna poster är att hänföra till barnens grundbehov bestritt att standardtillägg skall utgå. Han har vidare gjort gällande att barnens förmögenheter borde kunna ge en avkastning på sju procent eller 20 000 kr netto årligen. Vidare bör det enligt honom beaktas att från år 1995 tas förmögenhetsskatt ej längre ut.

TR:n gör följande bedömning.

C.L. har ekonomisk förmåga att utge mycket högre underhållsbidrag än vad som yrkats. M.L:s inkomst är avsevärt mycket högre än C.L:s. Yrkade belopp innefattar standardtillägg. Envar förälder har det så gott ekonomiskt ställt att barnen är berättigade till sådana tillägg. Föräldrar skall enligt 7 kap 1 § FB svara för sina barns underhåll efter vad som är skäligt med hänsyn till barnens behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. TR:n finner vid en skälighetsbedömning att C.L. skall utge underhållsbidrag i yrkad omfattning, vilket motsvarar vad samhället genom reglerna om bidragsförskott garanterar varje barn, även om en fördelning av barnens behov strikt efter båda föräldrarnas och barnens egna ekonomiska förhållanden skulle leda till lägre belopp.

Domslut.

1. C.L. skall till M.L. utge bidrag för envar av S.L:s och H.L:s underhåll med 1 123 kr i månaden för tiden d 1 juni 1992-d 31 jan 1993 och med 1 146 kr i månaden för tiden därefter tills respektive barn fyller 18 år eller den senare dag barnet avslutar sin gymnasieutbildning dock längst till dess barnet fyller 21 år; att utges för förfluten tid genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.

2. Vad ovan förordnats skall utom såvitt avser förfluten tid gälla med omedelbar verkan utan hinder av att dom inte vunnit laga kraft.

C.L. överklagade i Svea HovR och yrkade att underhållsbidraget skulle sättas ned till 160 kr i månaden för S. och 180 kr i månaden för H.

M.L. bestred ändring.

HovR:n avgjorde med stöd av 50 kap 21 § 1 st 3 RB målet utan huvudförhandling.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck samt hovrättsråden Möller och Adolfsson, referent) anförde i dom d 22 juni 1994:

HovR:ns domskäl.

Parterna har till stöd för sin talan i HovR:n i allt väsentligt åberopat de grunder och omständigheter som antecknats i TR:ns dom. Enighet råder i stort beträffande parternas inkomstförhållanden och storleken av barnens förmögenhet. Fråga i målet är dels huruvida s k standardtillägg skall utgå och dels i vilken mån hänsyn skall tas till barnens egna tillgångar.

M.L. har gjort gällande att barnen drar särskilda kostnader och därför är i behov av ett standardtillägg om ca 1 500 kr per barn och månad.

C.L. har bestritt att något sådant behov föreligger och, med hänvisning till barnens förmögenhet och inkomster, gjort gällande att de inte har behov av högre belopp än han medgett. Han har vidare anfört att hänsyn måste tas till att barnens förmögenhet skulle kunna placeras på ett sätt som ger högre avkastning.

HovR:n gör följande bedömning.

Förhållandena i målet är sådana att den förälder som barnen bor hos har ett betydligt högre överskott än den bidragsskyldige. Enligt beräkningar som ingivits vid TR:n uppgår M.L:s överskott till 17 140 kr och C.L:s till 6 427 kr. Vid bestämmande av underhållsbidraget ligger det då närmast till hands att först fastställa barnens totala underhållsbehov, inkluderande eventuellt standardtillägg, och därefter, utifrån föräldrarnas sammanlagda överskott, fördela behovsbeloppet proportionellt mellan föräldrarna i förhållande till deras respektive överskott.

Vad gäller frågan om standardtillägg skall inledningsvis konstateras att båda föräldrarna har förmåga att betala ett sådant tillägg. Vidare är följande att beakta. Utgångspunkten vid bestämmande av barnets totala underhållsbehov bör vara att barnets ekonomiska standard i huvudsak skall motsvara föräldrarnas. Liksom vid bestämmande av normalbehovet måste även hänsyn tas till barnets ålder. När ett barn kommer upp i tonåren får det alltmer en vuxens behov.

S. och H. är båda i tonåren. Föräldrarnas inkomster är sammantaget mycket goda. Med hänsyn härtill måste barnen anses vara i behov av ett standardtillägg. När det gäller beloppet finner HovR:n, mot bakgrund av vad som upplysts om barnens fritidsaktiviteter och resor m m, att behovet i vart fall motsvarar det av M.L. angivna, dvs 1 500 kr per barn och månad. Standardtillägget bör därför bestämmas till detta belopp.

Vid bedömning av i vilken omfattning barnens egna tillgångar skall beaktas bör hänsyn tas endast till förmögenhetens avkastning. Det finns inte någon grund för att beakta annat än den faktiska avkastningen. Att mer exakt ange hur stor denna blir låter sig inte göra med hänsyn till variationer i räntor och skatteregler m m. Vid en uppskattning med utgångspunkt i de uppgifter som i målet lämnats om barnens förmögenhet och med beaktande av såväl inkomstskatt som förmögenhetsskatt, finner HovR:n att vartdera barnets förmögenhet får anses ge en nettoavkastning på 500 kr i månaden. Vid bestämmande av underhållsskyldigheten skall barnen således anses kunna bidra med 500 kr var till sitt underhåll.

Med utgångspunkt i vad som ovan anförts bör underhållsskyldigheten fastställas på följande sätt. Barnens normalbehov för innevarande år är enligt socialstyrelsens allmänna råd 2 787 kr i månaden. Härifrån avräknas barnbidrag respektive studiebidrag med 750 kr och barnens egna inkomster med 500 kr. I runda tal återstår då 1 500 kr. Till detta skall läggas det ovan fastställda standardtillägget på 1 500 kr. Vartdera barnets totala behov blir således 3 000 kr i månaden. Behovsbeloppet skall därefter fördelas proportionellt mellan föräldrarna efter storleken på de framräknade överskottsbeloppen. En sådan fördelning ger vid handen att C.L. skall bidra med i runda tal 800 kr för vartdera barnets underhåll (6 427 / (6 427+17 140) x 3 000=818 kr) och M.L. med ca 2 200 kr (17 140 / (6 427+17 140) x 3 000=2 182 kr). TR:ns dom skall därför ändras på så sätt att C.L. förpliktas att betala underhållsbidrag för vartdera barnet med 800 kr i månaden.

Då det finns särskilda skäl för en prövning av om tillstånd skall ges enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB, tillåter HovR:n att domen överklagas.

HovR:ns domslut.

1. Med ändring av TR:ns dom under punkten 1 bestämmer HovR:n att C.L. skall betala underhållsbidrag för vartdera barnet S.L. och H.L. med 800 kr i månaden från och med d 1 juni 1992 till dess barnet fyllt 18 år eller den senare dag barnet avslutat sin gymnasieutbildning, dock längst till dess barnet fyllt tjugoett år. Bidraget skall utges för förfluten tid genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad, med rätt för C.L. att avräkna vad han redan erlagt.

C.L. (ombud advokaten T.A.) överklagade och yrkade i själva saken bifall till sin i HovR:n förda talan.

M.L. (ombud advokaten E.S.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tegner, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domslut. HD fastställer HovR:ns dom och förordnar att underhållsbidragen skall, vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, anses bestämda genom HovR:ns dom.

HD (JustR:n Vängby, Vermsten, referent, Svensson, Lambe och Regner) beslötföljande dom: Domskäl. HD ansluter sig till HovR:ns bedömning och beräkning av barnens behov av underhållsbidrag, inklusive standardtillägg.

I vilken omfattning ett barns egna tillgångar skall beaktas vid bestämmandet av föräldrars underhållsskyldighet bör lämpligen avgöras efter vissa jämförelser mellan barnets och de underhållsskyldigas ekonomiska förhållanden. I första hand blir då respektive inkomster av intresse. Ju högre beräknade överskott de underhållsskyldiga har desto mindre berättigade blir kraven på att barnet skall bidra till sitt uppehälle med mer än sina inkomster. Men en jämförelse måste också göras mellan vars och ens samlade ekonomiska situation. Av betydelse är då inte bara värdena på olika tillgångar. Hänsyn kan ibland även behöva tas till vad tillgångarna består av och om möjligheterna och följderna av att ta dem i anspråk. Om jämförelsen därvid inte visar att det föreligger någon mer påtaglig obalans mellan de berördas ekonomiska förhållanden, bör det inte komma i fråga att vid bestämningen av underhållsbidrags storlek räkna med barnets kapitaltillgångar med mindre dessa uppgår till ett mycket betydande belopp.

Med tillämpning av nyss angivna riktlinjer har HD, i likhet med HovR:n, kommit till den slutsatsen, att endast barnens inkomster skall beaktas i förevarande sammanhang.

Eftersom det inte heller eljest finns anledning att invända mot det sätt på vilket HovR:n bestämt storleken av de underhållsbidrag som C.L. förpliktats utge till vardera barnet skall dennes här framställda ändringsyrkanden lämnas utan bifall.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut och förordnar att underhållsbidragen skall, vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, anses bestämda genom HovR:ns dom.

HD:s dom meddelades d 1 mars 1996 (nr DT 37).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1996-03-01
Målnummer
T3558-94
Lagrum
7 kap. 1 § första st. föräldrabalken (1949:381)
Litteratur
Sökord
Underhållsbidrag
Tillgångar
Barn
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation