NJA 1996 s. 198

(Jfr 1995 s 322)

Öresundskonsortiet ansökte hos Växjö TR, vattendomstolen om tillstånd enligt VL att få uppföra den svenska delen av Öresundsförbindelsen.

Sedan vattendomstolen avgett yttrande till regeringen rörande företagets tillåtlighet och - efter anmodan av regeringen - ett kompletterande yttrande i saken fann regeringen i beslut d 16 juni 1994 det sökta företaget tillåtligt. I beslutet angavs vissa villkor som enligt 11 kap 6 § VL skulle gälla för tillåtligheten.

Sedan regeringens beslut meddelats återupptogs handläggningen i vattendomstolen, varefter domstolen (chefsrådmannen Bruseuritx, fastighetsråden Erlandsson och Noren samt nämndemän) meddelade dom i målet d 13 juli 1995.

I ett annat beslut d 16 juni 1994 biföll regeringen konsortiets ansökan om tillstånd enligt 4 kapnaturresurslagen att bygga en fast förbindelse över Öresund. Villkoren för tillståndet överensstämde i huvudsak med de villkor som upptogs i beslutet enligt VL. Härefter prövades förbindelsens svenska del av Koncessionsnämnden för miljöskydd. I beslut d 30 juni 1995 lämnade koncessionsnämnden under vissa villkor konsortiet tillstånd att uppföra och driva den svenska delen av förbindelsen.

I vattendomstolens domskäl angavs inledningsvis under rubriken Omfattningen av vattendomstolens prövning följande: Regeringen har i beslutet d 16 juni 1994 funnit det ansökta vattenföretaget tillåtligt samt uppställt vissa villkor för tillåtligheten. Vattendomstolen är bunden av regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan. Vid domstolens prövning om det ansökta tillståndet skall beviljas, skall avgöras om konsortiet visat att regeringens villkor kan uppfyllas eller att dessa är uppfyllda. Domstolen skall samtidigt pröva om det behövs närmare villkor för att säkerställa regeringens villkor. Om domstolen finner att tillstånd kan ges återstår att pröva om ytterligare villkor skall meddelas. Dessutom skall ställning tas till övriga frågor såsom kontrollprogram m m.

Domstolen erinrade vidare om att konsortiet till undvikande av en dubbelprövning hade föreslagit en viss avgränsning av domstolens prövning gentemot koncessionsnämndens prövning i miljöskyddslagsärendet, innebärande att domstolen hade att pröva behovet av vissa villkor enligt miljöskyddslagen. Någon invändning mot avgränsningen med angiven konsekvens hade enligt domstolen inte framförts i målet och domstolen fann också att prövningen lämpligen borde ske med föreslagen avgränsning.

Vattendomstolen lämnade enligt sitt domslut konsortiet tillstånd att uppföra den svenska delen av Öresundsförbindelsen och uppställde ett antal villkor för tillståndet utöver dem som regeringen hade föreskrivit. Flertalet av dessa villkor föreskrevs med stöd av VL, men vissa av dem, i domslutet, avsnitt 1.3.8, upptagna under punkterna i-n, föreskrevs enligt domskälen med stöd av miljöskyddslagen.

J.L, P.L. och J.H. överklagade i Svea HovR vattenöverdomstolen och yrkade att villkoren för tillståndet skulle ändras och förtydligas i olika avseenden. Till stöd för sin rätt att föra talan i vattenmålet framhöll de i huvudsak att de under tiden augusti januari fiskade yrkesmässigt i Lommabukten efter sill och att genomförandet av Öresundsförbindelsen starkt påverkade förutsättningarna för dem att fiska i ett område som hade stor betydelse för deras utkomstmöjligheter. De pekade vidare på att den uppdelning av prövningen som skett mellan vattendomstolen och Koncessionsnämnden för miljöskydd innebar att vattendomstolen i vissa delar kommit att göra även prövningen enligt miljöskyddslagen.

Öresundskonsortiet bestred att klagandena hade talerätt i vattenmålet och yrkade att deras överklagande skulle avvisas. Vattenöverdomstolen (hovrättslagmannen Didön, fastighetsrådet Hyden, hovrättsrådet Lundmark, referent, och tf hovrättsassessorn Hagberg) anförde i beslut d 20 sept 1995: Klagandenas ställning som parter i vattenmålet om Öresundsförbindelsen har varit föremål för HD:s prövning i mål om ersättning för rättegångskostnader (HD:s beslut d 22 maj 1995, SÖ 86). På anförda skäl slog HD fast att det, för att en yrkesfiskare som saknar fastighetsanknytning skall anses ha ställning som part i ett ansökningsmål, bör krävas att han med stöd av särskilt tillstånd fiskar med fasta redskap inom ett område som berörs av vattenföretaget. Beträffande J.L. och medparter konstaterade HD att de under en del av året bedriver yrkesfiske med stöd av yrkesfiskelicens i bl a Lommabukten men att de därvid inte använder sig av fasta redskap. Eftersom det inte gjorts gällande någon annan grund för att de skulle anses som sakägare än att de på det sättet bedriver yrkesfiske, fann HD att de inte kunde anses ha varit parter i målet vid vattendomstolen; de var följaktligen inte berättigade till ersättning av Öresundskonsortiet för rättegångskostnader. Koncessionsnämnden för miljöskydd lämnade i beslut d 30 juni 1995 Öresundskonsortiet tillstånd enligt miljöskyddslagen att uppföra och driva Öresundsförbindelsen, omfattande landfäste vid Lernacken i Malmö och bro över Trindelrännan och Flintrännan till gränsen mellan Sverige och Danmark. I sina överväganden angav nämnden att den i ärendet endast kunde ta ställning till vilka skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått som fordras enligt 5 § miljöskyddslagen för att förebygga olägenheter från verksamheten på själva bron. Nämnden förklarade att störningar i samband med uppförandet av bron fick regleras av vattendomstolen i enlighet med konsortiets förslag.

Den överklagade domen innefattar en prövning av Öresundsförbindelsen som vattenföretag. Vattendomstolens prövning har skett inom ramen för VL och de processuella regler som gäller i fråga om vattenmål skall därmed tillämpas. Sådana omständigheter har inte visats föreligga som ger anledning att bedöma J.L:s, P.L:s och J.H:s ställning i målet på annat sätt än vad HD har gjort i sitt beslut d 22 maj 1995. Deras överklagande skall således avvisas. Den omständigheten att Koncessionsnämnden för miljöskydd - uppenbarligen för att undvika dubbelprövning av delar av företaget - har överlämnat till vattendomstolen att pröva frågor om störningar i samband med uppförandet av bron, föranleder inte någon annan bedömning.

Vattenöverdomstolen avvisar J.L:s, P.L:s och J.H:s överklaganden.

J.L, P.L. och J.H. (ombud för samtliga professorn S.W.) överklagade och yrkade upphävande av Vattenöverdomstolens avvisningsbeslut.

Öresundskonsortiet (ombud advokaten U.a.K.) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Knutsson, Freyschuss, Lars KBeckman, referent, Lars Å Beckman och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. I rättsfallet NJA 1995 s 322 har slagits fast att J.L. och medparter - som bedriver yrkesfiske i allmänt vattenområde med stöd av yrkesfiskelicens utan att därvid använda sig av fasta redskap - inte är sakägare enligt VL i ansökningsmålet vid vattendomstolen angående Öresundsförbindelsen.

I det nu aktuella överklagandet har de gjort gällande att de är sakägare enligt miljöskyddslagen och att de därför har rätt att överklaga vattendomstolens deldom d 13 juli 1995 i vad avser de frågor enligt miljöskyddslagen som på förslag av Öresundskonsortiet prövats av vattendomstolen i stället för av Koncessionsnämnden för miljöskydd.

Vattendomstolen har i deldomen d 13 juli 1995 (i avsnitt 1.3.8 under rubriken "Övriga villkor") föreskrivit vissa villkor (punkterna i-n) och uttryckligen angett att detta skett med stöd av miljöskyddslagen (se avsnitt 5.3.1). Det är i huvudsak fråga om villkor för utförande av byggnadsarbetena för Öresundsförbindelsen och J.L:s och medparters överklagande av domen avser, såvitt nu är i fråga, endast punkten J, som har följande lydelse: "Processavloppsvatten och sanitärt avloppsvatten samt förorenat dagvatten som uppkommer under byggnadstiden skall omhändertas på sätt som kan godkännas av tillsynsmyndighet."

Vattendomstolen har en vidsträckt rätt och skyldighet att fastställa de villkor som skall gälla för ett vattenföretag. Den avgränsning som i förevarande fall har gjorts mot koncessionsnämndens prövning enligt miljöskyddslagen framstår som både naturlig och lämplig. Den omständigheten att vattendomstolen angett att vissa villkor föreskrivits med stöd av miljöskyddslagen utgör inte skäl att frångå vad som enligt VI, gäller i fråga om sakägarställning och rätt att överklaga.

På grund härav och då det saknas anledning att frångå den bedömning som HD gjorde i NJA 1995 s 322 skall J.L:s och medparters överklagande av vattendomstolens dom, som Vattenöverdomstolen funnit, avvisas. Deras överklagande i HD skall alltså lämnas utan bifall.