NJA 1996 s. 330

Scanax Aktiebolag (Scanax) yrkade i stämningsansökan vid Landskrona TR att Svensk Filmtjänst Aktiebolag (Svensk Filmtjänst) skulle åläggas att till Scanax betala 259 820 kr jämte ränta. Fordringen avsåg provisioner m m enligt avtal mellan parterna. Avtalet, som är från d 20 aug 1991, innehåller i 13 § en skiljedomsklausul.

Scanax anförde att bolaget i brev, vanlig försändelse och rekommenderat, påkallat skiljeförfarande utan att Svensk Filmtjänst svarat. Försök med stämningsmannadelgivning hade också gjorts och då företrädare för Svensk Filmtjänst inte kunnat anträffas hade Scanax hos länsstyrelse begärt "spikningsförfarande", vilket dock enligt länsstyrelsen saknat författningsstöd och därför inte kunnat genomföras. Scanax hävdade att man påkallat skiljeförfarande och att 3 § och 27 § lagen om skiljemän gav Scanax rätt att få saken prövad av domstol.

TR:n utfärdade stämning, vilken delgavs Svensk Filmtjänst. Svensk Filmtjänst hävdade i svaromål att Scanax talan skulle avvisas eftersom tvisten skulle handläggas i skiljeförfarande. Man angav att Svensk Filmtjänst inte erhållit någon skrift vari det påkallats skiljeförfarande och att det först genom stämningsansökningen gjorts känt att skiljeförfarande påkallats.

Scanax anförde att man vidtagit alla till buds stående medel för att påkalla ett skiljeförfarande och att bolagets möjligheter att kunna visa att påkallande skett uttömts då "spiknings-" eller kungörelseförfarande nekats.

Scanax överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns avvisningsbeslut.

HovR:n (hovrättsråden Berg och jan E Ohlsson, referent, samt tf hovrättsassessorn Hållenius) anförde i beslut d 3 nov 1994: Lika med TR:n finner HovR:n att det inte är visat att Svensk Filmtjänst före stämningen fått kännedom om att skiljeförfarande har påkallats. Inte heller har Scanax visat att det uttömt alla möjligheter att påkalla skiljeförfarande. Med hänsyn till att Svensk Filmtjänst omedelbart sedan bolaget fått del av stämningen har gjort invändning om rättegångshinder under hänvisning till skiljeklausulen finner HovR:n att TR:ns avvisningsbeslut skall fastställas.

Överklagandet lämnas utan bifall.

Scanax (ombud förbundsjuristen L.K.) överklagade och yrkade att avvisningsbeslutet skulle undanröjas.

Svensk Filmtjänst (ombud jur kand A.E.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jacobsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 1 § 1 st delgivningslagen (1970:428) skall delgivningslagen tillämpas om det i lag eller annan författning anges att delgivning skall ske i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet. En förutsättning för lagens tillämplighet är enligt förarbetena att det föreskrivs i annan författning att delgivning skall ske, se prop 1970:13 s 118. Enligt övergångsbestämmelsen till delgivningslagen skall emellertid beträffande sådan speciallagstiftning som ägde fortsatt giltighet delgivningslagen tillämpas beträffande kallelser, förelägganden och andra underrättelser. En påkallelse enligt 11 § lagen (1929:145) får därvid anses jämställd med en sådan underrättelse. Möjligheten till kungörelsedelgivning eller spikning med stöd av 22 § 2 st delgivningslagen står därför öppen.

Eftersom Svensk Filmtjänst såvitt visats inte före stämningen fått kännedom om att skiljeförfarande påkallats, skall avvisningsbeslutet fastställas. HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns avvisningsbeslut.

HD (JustR:n Jermsten, Svensson, referent, Lambe, Westlander och Regnen) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Scanax och Svensk Filmtjänst träffade d 20 aug 1991 ett avtal om att Scanax skulle försälja videofilmer m m för Svensk Filmtjänsts räkning. I avtalet intogs en skiljeklausul.

Frågan är om denna skiljeklausul hindrar att en tvist rörande avtalet på talan av Scanax prövas vid allmän domstol. Enligt 3 § lagen (1929:145) om skiljemän utgör ett skiljeavtal inte hinder för att tvisten prövas vid domstol på talan av en part, om motparten, sedan yrkande framställts om tillämpning av skiljeavtal, bestritt yrkandet eller inte fullgjort sin skyldighet att utse skiljeman. Regeln förutsätter för sin tillämpning att motparten fått del av påkallelsen.

För det fall försök till delgivning ej lyckas ger skiljemannalagen ej några regler. Den saknar bl a föreskrifter om alternativ till personlig delgivning. Ej heller kan delgivningslagen - med de möjligheter till bl a s k spikning som den ger - tillämpas. Skiljemannalagens lagtext saknar nämligen det påbud om "delgivning" som är en förutsättning för att lagen skall bli tillämplig (se 1 § 1 st delgivningslagen och prop 1970:13 s 118). Ej heller kan delgivningslagens övergångsbestämmelser, vilka gör lagen tillämplig på vissa förelägganden, kallelser och underrättelser, ge grund för alternativa delgivningsförfaranden i skiljetvister.

Sammanfattningsvis finner alltså HD att part som påkallar skiljeförfarande är hänvisad till att föranstalta om personlig delgivning av påkallelsen med motparten.

Så länge detta ej skett saknas möjlighet att få tvisten upptagen i allmän domstol. Överklagade beslutet skall därför fastställas.

HD:s avgörande: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD:s beslut meddelades d 24 maj 1996 (nr SÖ 98).