NJA 1996 s. 400

I rättsskyddsärenden utbetalar försäkringsbolagen enligt fast praxis ersättning för ombudskostnader till försäkringstagaren, om det visas att denne ersatt ombudet, och i övrigt direkt till ombudet. Denna branschsedvänja har i tvist mellan försäkringstagares konkursbo och ombud om bättre rätt till sådan ersättning ansetts utgöra en del av avtalsinnehållet i avtalet om rättsskyddsförsäkring.

TR:n

Jur kand L.O.H. yrkade vid Mölndals TR att TR:n skulle fastställa att han hade bättre rätt än MG Trans AB:s konkursbo till deponerad försäkringsersättning på 25 145 kr i två rättsskyddsärenden hos Försäkringsbolaget Ansvar.

Konkursboet bestred käromålet.

Domskäl

TR:n (rådmännen Ingvanson och Gustafson) anförde i dom d 11 april 1991: Grunder för talan.

L.O.H. har åberopat följande. MG Trans har en rättsskyddsförsäkring i Ansvar. MG Trans försattes i konkurs d 25 nov 1987. Vid den tidpunkten pågick två tvister, vari Ansvar beviljat MG Trans rättsskydd enligt försäkringen. I dessa ärenden hade försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd prövat och godkänt L.O.H. som ombud för MG Trans. Enligt försäkringsvillkoren har Ansvar rätt att skälighetsbedöma arvodet och omkostnaderna. Av det skälet och eftersom det är praxis i branschen att försäkringsersättningen, motsvarande godkänt arvode och omkostnader minus självrisken, utbetalas av försäkringsgivaren direkt till ombudet tillställde L.O.H. Ansvar sina kostnadsräkningar för godkännande och reglering. Konkursboet har gjort gällande att boet har rätt till försäkringsersättningen enligt L.O.H:s kostnadsräkningar. Eftersom varken MG Trans, konkursboet eller någon annan erlagt betalning enligt kostnadsräkningarna innebär konkursboets ståndpunkt att det skall ha rätt till försäkringsersättning utan motsvarande skada. Ansvar har med anledning av tvisten mellan parterna deponerat de omtvistade försäkringsersättningarna hos LSt:n i Stockholms län. De deponerade beloppen är 18 581 kr i ärende nr 86 764 390 och 6 564 kr i ärende nr 86 764 543. Konkursboet har till följd av att L.O.H:s kostnadsräkningar inte betalts inte lidit någon ersättningsgill skada och är därför inte berättigat till försäkringsersättningen. Det har uppstått ett rättsförhållande mellan Ansvar som försäkringsgivare och L.O.H. som ombud varigenom L.O.H:s arvode och omkostnader skyddas. Således har försäkringstagaren eller dennes borgenärer ingen rätt till ersättning ur försäkringen förrän de visat att fastställt arvode och omkostnader erlagts till ombudet. Rättsförhållandet mellan L.O.H. och försäkringsbolaget uppstod genom att han godkändes som ombud samt genom att hans kostnadsräkningar skall underställas Ansvar för skälighetsbedömning och att om han och Ansvar inte är överens om skäligheten, han är bunden av rättsskyddsnämndens beslut i ersättningsfrågan. Alla försäkringsbolag tillämpar identiska rättsskyddsvillkon Det är således kutym i branschen att ombudens kostnadsräkningar tillställes försäkringsgivaren även om de för identifikationens skull utställes i försäkringstagarens namn. Det är också kutym att försäkringsersättningen betalas av försäkringsgivaren direkt till ombudet medan denne därefter debiterar försäkringstagaren eller den försäkrade självrisken.

Konkursboet har anfört: Rättsskyddsförsäkringen ingår i MG Trans företagsförsäkring och bolaget är sålunda försäkringstagare. Rättsskyddsförsäkringen innebär att försäkringsbolaget vid tvist betalar nödvändiga och skäliga ombuds- och rättegångskostnader, som den försäkrade inte kan få betalda av statsverket eller av motpart, både egna och motpartens, med ett visst avdrag för självrisk. Syftet med försäkringen är såsom vid alla försäkringar att skydda försäkringstagaren från kostnader som annars skulle varit "tunga" att bära. Konkursboet har anlitat Lars Ola H att som ombud biträda bolaget i bl a de två tvister, med anledning av vilka Ansvar nedsatt ersättningsbelopp på grund av rättsskyddsförsäkringen. Ett avtalsförhållande föreligger således mellan konkursbolaget och L.O.H. Dennes kostnadsräkningar är också utställda på konkursbolaget. Något avtalsförhållande mellan Ansvar och L.O.H. föreligger inte. I enlighet med angivna avtalsförhållanden kan en utbetalning av försäkringsersättning från Ansvar direkt till L.O.H. endast ske efter medgivande av konkursbolaget. Ett sådant medgivande föreligger inte varför Ansvar har att utbetala den omtvistade försäkringsersättningen till konkursboet. L.O.H. kan endast göra sina fordringar på grund av ombudsuppdragen gällande i konkursen såsom oprioriterade fordringar. På konkursdagen hade MG Trans sålunda en fordran avseende försäkringsersättning hos Ansvar till ett belopp motsvarande L.O.H:s fordran hos bolaget med avdrag för aktuell självrisk. Denna försäkringsfordran utgör en tillgång i konkursboet som skall indrivas och sedermera utdelas till borgenärerna i den ordning som stadgas enligt förmånsrättslagen. L.O.H. har anfört att eftersom MG Trans inte erlagt någon betalning till honom så har bolaget inte heller åsamkats någon skada som berättigar till försäkringsersättning. Detta resonemang är felaktigt, eftersom det innebär att försäkringsbolaget undgår ersättningsskyldighet om försäkringstagaren går i konkurs och konkursutdelning till ombudet ej sker. Konkursboet hävdar att i en konkurssituation får för försäkringsbolagets del en bevakning eller annan framställning om krav mot konkursbolagetjämställas med betalning i normalfallet och en ersättningsgill skada föreligger härigenom. Försäkringsersättningen kan under angivna förhållanden endast utbetalas till försäkringstagaren, dvs konkursboet. L.O.H. har således inte bättre rätt till den nedsatta försäkringsersättningen är konkursboet.

L.O.H. har genmält: Konkursboets resonemang synes ovederhäftigt mot bakgrund av gällande försäkringspraxis. Varje ombud uppmanas att utställa kostnadsräkningen i försäkringstagarens namn, inge den till försäkringsbolaget för granskning och godkännande. Godkänns inte räkningen hänskjuts den till FSAB:s rättsskyddsnämnd för prövning. Nämndens beslut är bindande för parterna. Godkänd eller beslutad ersättning betalas efter avdrag för självrisk, som också framgår av godkännandet eller beslutet av försäkringsgivaren, direkt till ombudet. Med stöd av godkännandet eller beslutet fakturerar ombudet försäkringstagaren eller den försäkrade självrisken. Försäkringstagaren har ingen rätt till utfallande försäkringsbelopp förrän han ersatt ombudet, dvs före det att skada uppstått. Innan dess är försäkringsbeloppet heller ingen tillgång hos försäkringstagaren eller dennes konkursbo. Han har inte fått någon ersättning från konkursbolaget eller från konkursboet.

Domskäl. L.O.H. har åberopat ett utlåtande från försäkringsinspektionen, bilaga 1, och ett utlåtande från försäkringsbranschens kommitte för rättsskyddsärenden, bilaga 2. (Bilagorna återges ej här; red:s anm.)

Genom att Ansvar godtagit L.O.H. som ombud för MG Trans och L.O.H. förbundit sig att godta Ansvars villkor för att lösa tvister angående L.O.H:s ersättningsanspråk måste anses att ett avtal träffats mellan Ansvar och L.O.H. Detta avtal innebär att Ansvar gentemot L.O.H. med angivna villkor åtagit sig att ansvara för betalningen av L.O.H:s arvode och omkostnader - med avdrag för MG Trans självrisk - för det biträde L.O.H. lämnat MG Trans i de ärenden som omfattas av rättsskyddet. Det innebär även att MG Trans inte har någon rätt till försäkringsersättning om inte bolaget visat att det betalt Lars Ola H dennes arvode och omkostnader. Det är inte ens påstått att MG Trans faktiskt betalt nu ifrågavarande arvoden och omkostnader.

L.O.H. har också som grund för sin talan åberopat att det är kutym i försäkringsbranschen, när det gäller ersättning på grund av rättsskydd, att ombudsersättningen med avdrag för självrisk betalas av försäkringsgivaren direkt till ombudet. L.O.H. har genom innehållet i bilaga 1 styrkt den av honom påstådda kutymen. Det har inte heller framkommit att försäkringsvillkoren innehåller någon bestämmelse som strider mot denna kutym.

Denna kutym måste anses främja ändamålet med försäkringen, nämligen att försäkringstagaren skall kunna skydda sig mot risken att av ekonomiska skäl stå utan sakkunnigt biträde i en tvist. Skulle försäkringsbolagen tillämpa en annan ordning, såsom att betala försäkringstagaren den del av försäkringsersättningen som motsvaras av ombudets fordran för arvode och kostnader - med avdrag för självrisk - oberoende av om försäkringstagaren betalt ombudet, vore ombudet hänvisad att av försäkringstagaren kräva någon form av säkerhet eller garanti för sin ersättning. Det skulle medföra att värdet av försäkringsskyddet minskade genom att försäkringstagaren trots försäkring inte skulle kunna skaffa biträde av sakkunnigt ombud om inte försäkringstagaren förmådde ställa sådan säkerhet eller garanti.

På grund av det anförda finner TR:n att L.O.H. har bättre rätt än konkursboet till nu ifrågavarande försäkringsersättning.

Domslut

Domslut. TR:n förklarar att L.O.H. har bättre rätt än MG Trans AB:s konkursbo till hos LSt:n i Stockholms län av Försäkringsbolaget Ansvar nedsatt försäkringsersättning om sammanlagt 25 145 kr i Ansvars rättsskyddsärenden nr 86 764 390 och nr 86 764 543.

Rådmannen Bärthel var skiljaktig och anförde: I målet är ostridigt att MG Trans hos försäkringsbolaget Ansvar tecknat en rättsskyddsförsäkring, att försäkringsbolaget godkänt att MG Trans i två tvister fick utnyttja försäkringen samt att MG Trans uppdragit åt L.O.H. att utföra bolagets talan i dessa tvister. I målet är vidare ostridigt att det arvode varom tvistas i detta mål hänför sig till arbete som L.O.H. utfört för MG Trans innan bolaget försattes i konkurs. L.O.H. gör nu gällande att han har bättre rätt till utfallande försäkringsersättning än konkursboet.

I avsnitt 41 i åberopade försäkringsvillkor anges som förutsättning för att rättsskyddsförsäkringen skall gälla att försäkringstagaren anlitar ett ombud som har vissa kvalifikationer. Om ombudet inte är advokat eller jurist anställd hos advokat eller på allmän advokatbyrå eller förordnats till biträde enligt rättshjälpslagen i tvisten, gäller vidare, enligt samma avsnitt, att Försäkringsbolagens rättsskyddsnåmnd skall pröva ombudets lämplighet och att ombudet skall ha förbundit sig att i händelse av tvist godta nämndens prövning av hans arvode. Försäkringstagaren måste således, när han anlitar ett ombud, se till att de villkor som utgör en förutsättning för att försäkringen skall gälla, kan uppfyllas. Han måste därför dels anlita ett ombud som försäkringsgivaren kan godkänna, dels se till att i avtalet med ombudet intas en skiljenåmndsklausul innebärande att eventuella tvister rörande arvodet skall avgöras av rättsskyddsnämnden. Utredningen i detta mål visar inte annat än att Ansvar, sedan bolaget konstaterat att nämnda villkor uppfyllts, medgivit att rättsskyddsförsäkringen fick tas i anspråk. Genom detta konstaterande uppstod emellertid inte något rättsförhållande mellan Ansvar och L.O.H.

I försäkringsbranschen förekommande praxis att försäkringsgivare betalar ersättning för arvode direkt till ombud torde grunda sig på praktiska överväganden. Rättsligt sett skulle en försäkringsgivare som grund för en sådan utbetalning kunna hävda att försäkringstagaren vid regleringen av försäkringsersättningen inte har något intresse att bevaka och att det därför kan presumeras att han överlåtit rätten till utfallande försäkringsersättning till ombudet. Försäkringsgivaren skulle också kunna hävda att försäkringstagaren - genom någon form av fullmakt eller på annat sätt - medgivit att ersättningen fick utbetalas direkt till ombudet. Ett sådant medgivande torde dock när som helst kunna återkallas. L.O.H. har ställt de aktuella arvodesräkningarna till MG Trans. Detta förhållande talar för att MG Trans inte överlåtit rätten till utfallande försäkringsersättning till L.O.H. Denne har inte heller gjort gällande att så skulle vara fallet Konkursboet har gjort anspråk på försäkringsersättningen. Det medgivande till utbetalning direkt till ombudet, som under normala förhållanden kan presumeras föreligga, får därmed anses återkallat Rådande praxis i försäkringsbranschen kan inte grunda någon rätt för L.O.H. gentemot Ansvar.

L.O.H. har även gjort gällande att konkursboet inte drabbats av någon ersättningsgill skada, eftersom boet inte betalat något arvode, och att det därför inte är berättigat till försäkringsersättningen. I en situation när försäkringstagaren försatts i konkurs måste emellertid redan genom att ombudet riktat ett anspråk mot försäkringstagaren - oavsett om räkningen sänts till försäkringstagaren eller direkt till försäkringsgivaren - anses att försäkringstagaren drabbats av en ersättningsgill skada.

Jag finner således att L.O.H. inte har bättre rätt än konkursboet till den i målet omtvistade försäkringsersättningen. En sådan utgång torde även bäst överensstämma med gällande konkurslagstiftning. En leverantör, som levererat varor innan gäldenären försatts i konkurs eller en advokat som för gäldenärens räkning utfört tjänsten före konkursutbrottet får, om de inte begärt kontant betalning, i konkursen konkurrera med övriga konkursborgenärer om konkursgäldenärens egendom. Skäl att behandla L.O.H. på annat sätt föreligger, enligt min mening, inte.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

HovR:n för Västra Sverige

Konkursboet överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle ogilla käromålet.

L.O.H. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, hovrättsrådet Krantx Westerberg samt hovrättsassessorerna Anders Hagsgård och Ekström, referent) anförde i dom d 31 jan 1994: Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter och bevisning som vid TR:n.

HovR:n gör följande bedömning.

Den försäkringsersättning som målet rör har inte utbetalats till vare sig försäkringstagaren, dennes konkursbo eller ombudet. I stället har Ansvar deponerat den hos LSt:n i Stockholms län. Fråga i målet är om L.O.H. har bättre rätt än konkursboet, dvs i realiteten gäldenärens samtliga borgenärer, till denna försäkringsersättning.

Syftet med konkursförfarandet är att en gäldenärs samlade tillgångar skall tas i anspråk för betalning av gäldenärens samtliga borgenärers fordringar. Huvudprincipen är härvid att borgenärerna skall behandlas lika. För att någon borgenär skall ges företräde till betalning ur konkursegendomen krävs att denne har någon form av förmånsrätt eller säkerhetsrätt för sin fordran.

Enligt 3 kap 3 § KL räknas till ett konkursbo, med vissa undantag, all egendom som tillhörde gäldenären, när konkursbeslutet meddelades eller tillfäller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas. I konkursboets tillgångar kan sålunda ingå en fordran på försäkringsersättning, som gäldenären har på ett försäkringsbolag på grund av försäkringsavtal, om och i den mån den kan utmätas. Eftersom ersättning på grund av rättsskyddsförsäkring för ombudskostnader inte är skyddad från utmätning (se 5 kap 5-12 §§ UB), kan den därför i princip ingå i ett konkursbos egendom. Något undantag härifrån ter sig i vart fall inte motiverat om ersättningen utbetalats till gäldenären och då oavsett om utbetalningen skett före eller efter konkursbeslutet. Gäldenären torde därvid inte ha någon redovisningsskyldighet gentemot ombudet och ombudet inte heller ha reparationsrätt till försäkringsersättningen.

Av det av L.O.H. åberopade yttrandet från Försäkringsinspektionen framgår att ersättning på grund av rättsskyddsförsäkring, såvitt avser kostnader för advokat, efter avdrag för självrisk brukar betalas direkt till advokaten och inte till försäkringstagaren. Det framgår vidare att utbetalning av sådan ersättning till försäkringstagaren sker endast mot att en av advokaten kvitterad räkning uppvisas. Att någon annan ordning skulle gälla, om det av försäkringstagaren anlitade ombudet inte är advokat, har inte ens påståtts. Till Försäkringsinspektionens yttrande har fogats ett likaså av L.O.H. åberopat utlåtande från Försäkringsbranschens kommitte för rättsskyddsärenden, i vilket kommitten, i frågan om advokats rätt till ersättning från rättsskyddsförsäkring när klienten under pågående uppdrag försatts i konkurs har uttalat, att försäkringstagarens konkursbo inte äger uppbära ersättning för advokatkostnader från försäkringsbolaget utan att advokaten först blivit ersatt och att det innan advokaten gottgjorts sålunda inte föreligger någon fordringsrätt för konkursboet.

MG Trans har beviljats rättsskydd enligt sin försäkring hos Ansvar. Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd har i enlighet med villkoren i försäkringsavtalet prövat och godkänt L.O.H. som inte är advokat och heller ej anställd på advokatbyrå, som ombud för MG Trans i rättsskyddsärendena. Enligt försäkringsvillkoren är en förutsättning för ett sådant godkännande att ombudet i fråga förbundit sig att i händelse av tvist om hans ersättning godta Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnds prövning av hans arvode och övriga kostnader i ärendet. Härigenom måste, såsom TR:n funnit, mot bakgrund av vad ovan redovisats angående praxis i försäkringsbranschen anses ha uppkommit ett avtalsförhållande mellan L.O.H. och Ansvar innebärande att Ansvar åtagit sig gentemot L.O.H. att, efter avdrag för MG Trans självrisk, ansvara för betalningen av hans arvode och omkostnader för biträde som han lämnat MG Trans i rättsskyddsärendena. Såsom TR:n angett innebär detta även att konkursboet inte har någon rätt till försäkringsersättningen, om det inte visas att L.O.H. fått arvode och kostnader betalda. Då det är ostridigt i målet att L.O.H. inte erhållit någon sådan betalning och då något förhållande som talar för att avtalet mellan L.O.H. och Ansvar inte skulle vara gällande mot MG Trans borgenärer inte har framkommit, äger L.O.H. bättre rätt än konkursboet till den deponerade försäkringsersättningen. TR:ns domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

MG Trans AB:s konkursbo (ställföreträdare konkursförvaltaren advokaten J.B.) överklagade och yrkade att käromålet skulle ogillas.

L.O.H. försattes i konkurs d 11 nov 1994.

L.O.H:s konkursbo (ställföreträdare konkursförvaltaren advokaten R.B.) bestred ändring.

Finansinspektionen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Försäkringsförbund och Konkursförvaltarkollegiernas Förening avgav efter förordnande av HD yttrande i målet.

Advokatsamfundet anförde i yttrande d 23 mars 1995: Rättsskyddsförsäkring är en speciell form av försäkring, såtillvida att den tråder i funktion redan innan någon skada över huvud taget drabbat försäkringstagaren. Blotta det förhållandet att tvist av viss beskaffenhet föreligger eller att anspråk eller talan av viss natur riktats mot försäkringstagaren medför att försäkringen kan tagas i anspråk genom att ombud bekostat av försäkringsbolaget får anlitas.

Från försäkringsvillkoren, som i allt väsentligt är likartade hos de svenska försäkringsbolagen, kan noteras att som ombud i första rummet skall anlitas advokat och att försäkringsbolaget äger att hos Sveriges advokatsamfund påkalla skiljedom om skäligheten av advokats arvode och kostnader. Försäkringsbolags möjlighet enligt villkoren att vända sig till advokatsamfundet korresponderar mot bestämmelser i samfundets stadgar innebärande att försäkringsbolag är tillförsäkrade sådan rätt och att advokat är skyldig att underkasta sig skiljedom. Vid anlitande av ombud som inte är advokat gäller enligt försäkringsvillkoren, att ombudet måste godkännas av Försäkringsbolagens Rättsskyddsnåmnd och därtill förbinda sig att i händelse av tvist godta samma nämnds prövning av arvode och övriga kostnader.

Genom försäkringens konstruktion och de beskrivna förutsättningar som gäller för ombud under försäkringen uppkommer enligt samfundets mening ett kvasikontraktsrättsligt förhållande mellan försäkringsbolaget och ombudet i det speciella fallet. Innebörden av detta förhållande är att ombudet framför försäkringstagaren kan göra anspråk på betalning för arvode med de begränsningar som följer av försäkringsvillkoren. (Samfundet är vidare av den meningen, att vid konkurrerande anspråk från vinnande motpart, då de sammanlagda kostnaderna inte ryms inom ramen för försäkringen, så äger försäkringstagarens ombud förhandsrätt till betalning grundad på samma kvasikontraktsrättsliga resonemang.)

Samfundet får härtill bekräfta att i det praktiska rättslivet råder kutym överensstämmande med vad ovan redovisats: ombudet ställer ut sin räkning på klienten men skickar räkningen till försäkringsbolaget för betalning och får också betalt från bolaget efter avdrag för försäkringstagarens självrisk.

Konkursförvaltarkollegiernas förening anförde i yttrande d 9 maj 1995 bl a: Genom försäkringens konstruktion och förutsättningarna för försäkringen uppkommer enligt föreningens mening ett kvasikontraktsrättsligt förhållande mellan försäkringsbolaget och ombudet i varje enskilt fall. I anledning härav är ombudet enligt föreningens uppfattning framför försäkringstagaren berättigad att göra anspråk på betalning för arvode från försäkringsbolaget.

Föreningen får därutöver tillägga att föreningen delar HovR:ns uppfattning att konkursboet inte har någon rätt till försäkringsersättning om det inte visas att anlitat ombud fått arvode och kostnader betalda. Föreningen anser att det finns goda skäl att analogivis tillämpa bestämmelserna i 95 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.

Försäkringsförbundet anförde i yttrande d 24 maj 1995: De för den aktuella försäkringen gällande villkoren överensstämmer i allt väsentligt med de villkor som andra försäkringsbolag använder vid rättsskyddsförsäkring.

Av försäkringsvillkoren framgår att försäkringen endast gäller om ombud anlitas i tvisten. Som ombud i de aktuella tvisterna har L.O.H. anlitats. Då L.O.H. inte haft sådana kvalifikationer att han utan vidare godtagits som ombud, har han - i enlighet med vad som följer av försäkringsvillkoren - inträtt som ombud först sedan han godkänts av Försäkringsbolagens rättsskyddsnåmnd.

Av villkoren framgår också att rättsskyddsförsäkringen täcker bl a ombuds arvode och kostnader.

När det gäller den praktiska hanteringen av rättsskyddsärenden brukar försäkringsbolagen, sedan man beslutat att bevilja rättsskydd i en viss tvist, tillställa ombudet en bekräftelse på bolagets beslut. I samband därmed anges normalt också att en kommande räkning från ombudet beträffande arvode och kostnader skall ställas på den försäkrade med kopia till försäkringsbolaget. Det förekommer dock att ombud ger in räkning till försäkringsbolaget som inte ställts på den försäkrade. Oftast underlåter bolaget att i dessa fall begära en justerad räkning.

Sedan försäkringsbolaget bedömt skäligheten i ett anspråk som har framställts av ett ombud, betalar bolaget ut ersättningen direkt till ombudet. Endast om det framgår att den försäkrade ersatt ombudet går utbetalningen till den försäkrade i stället.

Försäkringsbolagen betalar alltså vid rättsskyddsförsäkring regelmässigt ombudsersättning direkt till ombudet. Detta grundas på att det anses föreligga en överenskommelse om en sådan ordning mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Vid rättsskyddsförsäkring gäller alltså att det endast är ombudet som har rätt till den del av försäkringsersättningen som avser ombudsersättning, allt under förutsättning att den försäkrade inte redan ersatt ombudet. Ett uttryck för den uppfattning som sålunda råder är det vanliga bruket att försäkringsbolaget, när rättsskydd beviljats, meddelar ombudet att denne godtagits som ombud.

Vad som sålunda tillämpas - vilket påminner om vad som gäller i fråga om skadelidandes rätt till ersättning från ett försäkringsbolag som meddelat ansvarsförsäkring (jfr 95 § försäkringsavtalslagen) - är enligt branschens mening lämpligt av rent praktiska skäl. Systemet är emellertid också fördelaktigt av andra skäl. I den mån ombuden inte kan förlita sig på att deras krav på ersättning går före de anspråk som försäkringstagarens borgenärer kan ha, måste man räkna med att ombuden regelmässigt ser sig nödsakade att kräva säkerhet i olika former. Detta - eller att ombuden i hög utsträckning begär å contobetalning - är inte en önskvärd utveckling.

Finansinspektionen anförde i yttrande d 9 juni 1995: Finansinspektionen har tagit del av Försäkringsförbundets yttrande i målet. Härvid har följande framkommit om försäkringsbolagens praxis. --

Den av förbundet redovisade praxisen stämmer väl med den uppfattning inspektionen har om de rutiner försäkringsbolagen tillämpar.

Enligt inspektionens bedömning kan den beskrivna ordningen medföra vissa fördelar. Med beaktande av att försäkringsbolaget gör en skälighetsbedömning av ombudets anspråk innan ersättningen betalas ut, kan det vara lämpligt av praktiska skäl att ombudsersättningen regleras direkt mellan försäkringsbolaget och ombudet. Det är även möjligt att denna ordning kan öka den försäkrades möjligheter att anlita ett kompetent ombud även i de fall ombudet ställer sig tveksam till den försäkrades betalningsformåga. Då försäkringsbolaget betalar direkt till ombudet, behöver ombudet inte förlita sig på att få sina anspråk betalda av den försäkrade.

Den beskrivna hanteringen av rättsskyddsärenden torde som regel inte medföra några nackdelar för den försäkrade. Endast i de fall den försäkrade själv ersatt ombudet, kan han anses ha intresse av att ersättningen betalas till honom istället för direkt till ombudet. Av Sveriges Försäkringsförbunds yttrande framgår att försäkringsbolagen betalar ersättningen till den försäkrade om det framgår att denne ersatt ombudet. Det bör inte vara några problem för den försäkrade att visa att så har skett. Inspektionen har heller inte erfarit att den tillämpade rutinen har medfört några problem vid regleringen av rättsskyddsärenden.

I syfte att undvika problem vid skaderegleringen är det dock, enligt inspektionens mening, viktigt att samtliga inblandade parter är införstådda med vilka principer som gäller vid regleringen av ersättningen. Det aktuella målet visar att de rutiner som bolagen tillämpar medför en osäkerhet beträffande den avtalsrättsliga frågan om vem som är berättigad till ersättning från försäkringen. Detta är givetvis otillfredsställande. Det är väsentligt att denna fråga klargörs på ett sådant sätt att det vid regleringen av rättsskyddsärenden inte föreligger någon osäkerhet härvidlag. Enligt inspektionens mening är det inte tillfredsställande att frågan om vem som har rätt till ersättningen endast är reglerad genom en mer eller mindre underförstådd överenskommelse. En så central fråga bör regleras uttryckligen i försäkringsvillkoren. Villkoren bör därvid vara utformade på ett sådant sätt att det klart framgär i vilken utsträckning ombudet respektive den försäkrade har rätt till ersättning från försäkringen. Inspektionen tar inte ställning till den civilrättsliga konsekvensen av att ett sådant villkor saknas. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thormfors, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. MG Trans Aktiebolag hade en företagsförsäkring hos Ansvar som omfattade bl a rättsskydd. Sedan MG Trans anlitat L.O.H. som ombud i två tvister och Ansvar beviljat MG Trans rättsskydd i tvisterna godkändes L.O.H. av Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd som ombud i tvisterna. Senare försattes MG Trans i konkurs. Fråga i målet är om ombudsersättningen har skolat utbetalas till L.O.H. eller till MG Trans konkursbo.

Av i målet inhämtade yttranden framgår att det är kutym i branschen att försäkringsbolaget i den föreliggande situationen, efter att ha erhållit kostnadsräkning från ombudet, betalar ersättningen direkt till denne med avdrag för eventuell självrisk.

Genom att det förfarande, som villkoren i rättsskyddsförsäkringen föreskriver för anlitande av ombud, har följts får ett avtalsförhållande anses ha uppkommit mellan L.O.H. och Ansvar av innebörd att ersättningen till ombudet, i enlighet med gällande kutym, har skolat betalas till L.O.H. Det är ostridigt att L.O.H. inte har erhållit någon ersättning från MG Trans konkursbo. På grund härav äger, numera, L.O.H:s konkursbo bättre rätt till den omtvistade ersättningen än MG Trans konkursbo.

Domslut. HD fastställer --- se HD:s dom --- nr 86 764 543.

HD (JustR:n Vängby, Lars K Beckman, Nyström, Lars Å Beckman, referent, och Lennander) beslöt följande dom: Domskäl. L.O.H. har d 11 nov 1994 försatts i konkurs.

Målet i HD gäller frågan huruvida L.O.H:s konkursbo äger bättre rätt än MG Trans AB:s konkursbo till den av försäkringsbolaget Ansvar hos LSt:n i Stockholms län nedsatta försäkringsersättningen avseende ombudsarvode m m i två ärenden, i vilka Ansvar beviljat MG Trans rättsskydd.

Av de i målet inhämtade yttrandena framgår följande. Försäkringsbolagen brukar sedan rättsskydd beviljats i en viss tvist tillställa ombudet en bekräftelse på beslutet och i samband därmed ange att ombudets blivande räkning skall ställas på den försäkrade med kopia till försäkringsbolaget. Sedan kostnadsräkning sänts in och försäkringsbolaget bedömt skäligheten i kostnadsanspråket eller i förekommande fall Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd prövat anspråket betalar försäkringsbolaget ut ersättningen direkt till ombudet. Endast om det visas att försäkringstagaren ersatt ombudet utbetalas ersättning till försäkringstagaren.

Att försäkringsbolagen i rättsskyddsärenden utbetalar ersättning för ombudskostnader till ombudet och inte till försäkringstagaren utgör en fast praxis. Denna branschsedvänja får anses utgöra en del av avtalsinnehållet i avtalen om rättsskyddsförsäkring och följaktligen även i avtalet mellan Ansvar och MG Trans konkursbo.

I målet är ostridigt att MG Trans konkursbo inte ersatt L.O.H. för hans uppdrag. Ansvar har därför haft att i enlighet med det ovan sagda betala ersättning till L.O.H. för hans arbete och kostnader.

På grund av det anförda äger, numera, L.O.H:s konkursbo bättre rätt till den omtvistade ersättningen än MG Trans konkursbo.

Domslut

Domslut. HD fastställer på det sätt HovR:ns domslut att HD förklarar att L.O.H:s konkursbo har bättre rätt än MG Trans AB:s konkursbo till hos LSt:n i Stockholms län av Försäkringsbolaget Ansvar nedsatt försäkringsersättning om sammanlagt 25 145 kr i Ansvars rättsskyddsärenden nr 86 764 390 och nr 86 764 543.

HD:s dom meddelades d 24 juni 1996 (nr DT 126).