NJA 2022 s. 311

Ett bolag tog, i anslutning till ett avtal mellan två parter, på den ena partens uppdrag emot medel från den andra parten. Avtalet fullföljdes inte. Fråga om den part som betalningen har härrört från kan kräva bolaget på återbetalning.

Attunda tingsrätt

Y.Z. förde vid Attunda tingsrätt den talan mot Rydell Kapital AB och J.W. som framgår av tingsrättens dom.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Johan Nordin) anförde i dom den 28 oktober 2019 följande.

BAKGRUND

Comeeu Comerce International AB (Comeeu) är ett dotterbolag till Rydell Kapital AB (Rydell). J.W. är och var under år 2017 ensam styrelseledamot i Rydell och Comeeu. Y.Z. (”Käranden”) kontaktade under 2017 J.W. via Comeeu för att undersöka möjligheter att investera i Sverige. Med anledning av detta introducerade J.W. Y.Z. för bl.a. en möjlighet att investera i Nya Hotell Ranten AB i Falköping (”Hotellet”). Avtal mellan Y.Z. och Comeeu ingicks för genomförande av detta projekt. I samband med det genomförde Käranden ett antal transaktioner genom vilket totalt 1 850 000 USD fördes över till Rydell Kapital AB (”Rydell”) och två transaktioner genom vilket totalt 2 250 935 RMB fördes över till Rydell. Tvist har uppkommit om Käranden av Svarandena har rätt till återbetalning av överförda medel. Parterna är överens om att svensk rätt ska tillämpas på tvisten.

YRKANDEN OCH INSTÄLLNING

Käranden

Y.Z. har yrkat att tingsrätten förpliktigar Rydell Kapital AB och J.W. att till honom solidariskt utge ett belopp om 877 290 USD och 2 250 935 RMB jämte ränta – – –.

Svarandena

Svarandena har bestritt yrkandena och inte vitsordat något belopp som skäligt i sig. Inte heller har sättet att beräkna ränta vitsordats.

– – –

GRUND FÖR TALAN OCH BESTRIDANDEN

Käranden

År 2017 har Y.Z. till Rydell överfört medel i anledning av investeringsprojekt som skulle genomföras för Y.Z:s räkning. Samtliga medel innehölls av Rydell med redovisningsskyldighet gentemot Y.Z. Rydells redovisningsskyldighet gentemot Y.Z. har uppstått genom att Rydell tillträtt det sysslomannaavtal som finns mellan Y.Z. och Comeeu genom undertecknande av betalningsbekräftelse i avtalat syfte.

Sedan investeringsprojekten inte genomförts enligt avtal har Y.Z. krävt återbetalning av samtliga överförda medel. En del av medlen har återbetalats till Y.Z. Det har dock visat sig att delar av de överförda medlen har använts för andra syften än de mellan parterna överenskomna.

Rydell har under år 2017 varit likvidationspliktigt enligt 25 kap. 17 § aktiebolagslagen. J.W. är såsom ensam styrelseledamot i Rydell solidariskt ansvarig för bolagets förpliktelser enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen.

De medel som överförs från Käranden till Rydell, men som ännu inte har återbetalats uppgår till 877 290 USD respektive 2 250 935 RMB och ska återbetalas till Käranden. Svarandena är solidariskt ansvariga för återbetalningsskyldigheten.

1.

1 850 000 USD har fullständigt överförts den 29 september 2017 och 2 250 953 RMB har fullständigt överförts den 25 september 2015. – – –.

Svarandena

Det bestrids att Rydell och J.W. är återbetalningsskyldiga på sätt som påståtts. Det vitsordas att det överförts 1 850 000 USD respektive kontant 2 250 935 RMB till Rydells konto. Endast beloppet i USD har skett direkt från Y.Z., varav 850 000 USD emellertid avsett betalning för en annan persons räkning. Beloppet i RMB har betalats av annan för Y.Z:s räkning. Det bestrids dock att Rydell har tillträtt sysslomannaavtalet mellan Y.Z. och Comeeu och att redovisningsskyldighet uppstått för Rydell av detta skäl. Medlen har överförts till Rydells dels i egenskap av ägare till Hotellet, dels som lån till drift av Hotellet. Medlen har tagits emot i detta syfte. Rydell kan därför inte träda in för Comeeu i avtalet mellan Y.Z. och Comeeu. Talan om återbetalning pga. redovisningsskyldighet har riktats mot fel person. Det är Comeeu som är avtalspart med Y.Z.

Den 5 juni 2018 fick J.W. ett återbetalningsavtal från Y.Z. och upptäckte att kontoinformationen på avtalet inte är detsamma som ursprungligt betalningskonto för hotellprojektet. Efter genomsökning på Google började J.W. misstänka att Y.Z:s verkliga syfte var att tvätta pengar. Av meddelanden mellan Y.Z och J.W. framgår bl.a. Y.Z. ville att pengarna till Rydell senare, vid återbetalning, skulle föras över till Hong Kong, vilket hon inte gick med på. Y.Z. hade således ett penningtvättsyfte. Detta i sig medför att någon återbetalningsskyldighet inte kan inträda.

Det är riktigt att J.W. var styrelseledamot i Rydell vid tidpunkterna för överföringarna och att bolagets tillgångar visar att det förelåg kapitalbrist i bolaget. Revisorn har vid redovisning dock inte beaktat rätt valutakurs för medlen som funnits på Rydells konto. Den egentliga valutakursen var överenskommen mellan Rydell och bolagets kunder. Det är den felaktiga kursberäkningen som medfört redovisad kapitalbrist. De facto förelåg därför inte någon likvidationsplikt för Rydell.

UTVECKLING AV TALAN OCH BESTRIDANDEN

Käranden

Y.Z. är en kinesisk medborgare som äger och driver en affärsverksamhet i Kina inom det marina området. Han har en bakgrund inom det militära, vilket är vanligt inom kinesisk affärsverksamhet. Vid tiden för tvistens upprinnelse så verkade J.W. för Comeeu, vilket är ett helägt dotterbolag till Rydell. J.W. var ensam styrelseledamot även i det bolaget.

Under 2017 ville Y.Z. investera i ett svenskt investeringsobjekt och var med anledning av det i Sverige och träffade J.W., som erbjöd sig hjälpa till med en investering avseende Hotell Ranten AB i Falköping. Y.Z. talar inte engelska och han bad därför sin brorsdotter T.Q. att hjälpa honom med diskussioner med Rydell, som företräds av bolagets enda styrelseledamot, J.W. En avsiktsförklaring tecknades mellan Y.Z. och Comeeu, som undertecknades av båda parter. Innebörden i avsiktsförklaringen är att ett uppdrag lämnas till Comeeu, som blir syssloman och omfattas av bestämmelserna i 18 kap. HB. Efter undertecknandet så specificerade Comeeu att J.W. skulle överföra pengarna till Rydell. Under perioden 26 juli 2017 till den 27 september samma år överförde Y.Z. 1 850 000 dollar till Rydell. Detta framgår av en bekräftelse av mottagen betalning som är daterad den 11 december 2017 och undertecknad av J.W. för Rydell. På motsvarande sätt har Y.Z. gjort två överföringar om sammanlagt 2 250 935 RMD till Rydell. Även denna handling är undertecknad av J.W. för Rydells räkning. Detta betyder att Y.Z. lämnat ett uppdrag – att förvärva aktierna i Nya Hotell Ranten AB – åt såväl Comeeu som Rydell att genomföra ett förvärv av ett svenskt bolag. Rydell har accepterat och tillträtt uppdraget genom att motta överföringarna och bekräftat dessa; att användas i det överenskomna syftet och att avräkning ska ske så att beloppet motsvarar projektets verkliga kostnader. Detta betyder att pengarna tagits emot av Rydell med redovisningsskyldighet.

I målet yrkat belopp utgår från dessa belopp. Beträffande yrkat belopp i dollar har från ursprungligt kapitalbelopp om 1 000 180 avräkning gjorts med inbetalningar – – –.

Av olika skäl kom aktieköpet inte att genomföras. Istället kom Y.Z. och Comeeu överens om att pengarna skulle användas till att köpa en skogsfastighet i norra Sverige. Ett nytt dokument upprättades – ”Fullmakt för inköp av fastighet” – daterat den 26 januari 2018. Fullmakten undertecknades endast av Y.Z., men eftersom motparten krävt betalning med hänvisning till dokumentet, så är det klart att båda parter har ansett fullmakten giltig. I fullmakten anges också att den ursprungliga avsiktsförklaringen avseende aktieköp avslutas. Fullmakten ersatte således det första uppdraget.

Inte heller förvärvet av skogsfastigheten kom att genomföras. Y.Z. ville få en direktkontakt med säljaren men fick inga kontaktuppgifter. I stället krävdes det från J.W. att ytterligare pengar skulle betalas. När Y.Z. så småningom fick kontakt med säljaren så visade det sig att det begärda priset var ett annat än det J.W. angett i fullmakten. När Y.Z. förstod att priset han fått från J.W. inte stämde så valde han att säga upp fullmakten den 26 maj 2018 och begära tillbaka sina pengar. Ett formellt krav på återbetalning framställdes till Rydell – – –. Sammanlagt 1 030 820 dollar har betalats tillbaka genom olika överföringar. Yrkandet har justerats efter det. Någon invändning mot själva återbetalningsskyldigheten har inte rests förrän i denna tvist. Rydell har inte längre kvar pengarna utan har använt dessa till andra ändamål än vad som avtalats och har således brutit mot sin redovisningsskyldighet, vilket grundar personligt betalningsansvar för den enda styrelseledamoten J.W. Härutöver är J.W. personligt betalningsskyldig pga. att Rydell varit likvidationspliktigt under aktuell period, vilket framgår av kontrollbalansräkning. Av denna framgår att balansräkningens skuldsida är positiv, dvs. det egna kapitalet är negativt. Summa eget kapital och skulder uppgår till 12 599 kr. – – –.

Sammanfattningsvis är således Rydell återbetalningsskyldigt genom att man mottagit medel med redovisningsskyldighet, men inte redovisat medlen. Styrelseledamoten J.W. är personligen ansvarig i egenskap av styrelseledamot till följd av att hon underlåtit att upprätta kontrollbalansräkning och underställa den en bolagsstämma och att hon underlåtit att senare ansöka om likvidation vid de tidpunkter som krävs enligt aktiebolagslagen. Denna underlåtenhet bestod under den tid bolaget tog emot medlen för Y.Z. Hon är också återbetalningsskyldig på den grunden att hon var ansvarig för att medlen inte avskildes på så sätt som krävs enligt 18 kap 1 § HB.

Det stämmer inte att medlen ska ha överförts i andra syften än de ovan angivna. – – –

– – –

Svarandena

Y.Z., personen som har överfört i målet aktuella pengar, är kinesisk medborgare och är affärsman inom utrusning för militären. Han är misstänkt för brott i Kina och förbjuden att lämna landet. Han har inte varit i Sverige för att leta investeringsobjekt utan kontakt har skett på internet. Syftet med att söka investeringsobjekt var att emigrera till Sverige. Y.Z. ställde två krav, dels att J.W. skulle ansvara för investeringen, utan annans kännedom, dels att växling av kinesisk valuta till SEK skulle ske enligt en bestämd växelkurs. De kinesiska pengarna skulle användas även till andra investeringar än de i målet aktuella. Tre olika avtal med Comeeu upprättades. All kontakt skulle, enligt avtal, ske via e-post.

Y.Z. har överfört ett belopp om 1 850 000 USD och 2 250 935 RMB till Comeeu genom användande av Rydells konto. Totalt motsvarar detta 10 709 300 SEK enligt en mellan parterna överenskommen växelkurs. Överföringen på 1 850 000 USD har mottagits av olika syften. 1 000 000 USD (motsvarande 8 014 600 SEK) och 2 250 935 RMD (motsvarande 2 694 000 SEK enligt en mellan parterna överenskommen växelkurs) är kopplade till affären med Hotellet, varav 2 160 000 SEK utgör förskottsbetalning för handpenning enligt avsiktsförklaring om förvärv av aktier. Resterande belopp om 8 549 300 SEK, bestående i såväl USD och RMD, utgörs av ett lån till Hotellet, som till 40 procent ägs av Rydell. Pengarna skulle användas till driften. Beloppet i kinesisk valuta kunde dock användas till andra projekt. De återstående 850 000 USD har mottagits för att utgöra betalning till D.Z. Ett avtal med honom ingicks den 23 juli 2017 och avser ett annat projekt. D.Z. är en vän till Y.Z. Det avtalades på normalt sätt om betalningar, förskottsbetalning och betaltider. Även i samband med detta avtal genomfördes betalningar av Y.Z. men i D.Z:s namn. Överföringarna har betalats tillbaka i dess helhet till Y.Z. och avtalet med denne är avslutat.

Den återbetalning som skett avser återbetalning av de pengar som mottagits i kinesisk valuta, som kunde användas såväl till Hotellprojektet som andra projekt. I februari 2019 har 1 692 249 kr av lånet återbetalts. Således kvarstår 6 857 501 kr som lån. Avsiktsförklaringen om förvärv av aktier är alltjämt gällande. Ett förvärv förväntas att ske sedan T.Q., som underordnad Käranden, den 23 december 2017 har lämnat information om att Käranden valt att skjuta upp sin resa och ansökan om arbetstillstånd som egenföretagare till Sverige samt den 26 december 2019 har lämnat information om att Käranden begärt att förvärvet av aktierna i Hotellet ska skjutas upp. Rydell har därför ingen redovisningsskyldighet för de överförda medlen.

Y.Z. efterfrågade därefter, via bulvanen T.Q, betydligt större investeringsprojekt. Den önskade investeringsbudgeten var ca 30 miljoner kr och Comeeu presenterade då inledningsvis en skogsfastighet. T.Q. har blivit rekommenderad om investeringsprojektet avseende förvärvet av Skogsfastigheten efter att hon har uppgett till Comeeu att hon har velat investera och flytta till Sverige. T.Q. har dock vid tillfällen uppgett att det är någon annan vid namn Y.Z. som betalar för hennes investering.

Avtal benämnt Fullmakt för köp av fastighet har mottagits av Comeeu från T.Q. den 26 januari 2018. I avtalet har investeraren angetts vara en person vid namn Y.Z. samt att överföring av medel enligt avsiktsförklaring om förvärv av aktier i Hotellet skulle utgöra betalning för handpenning för förvärv av Skogsfastigheten.

Avtalet har inte godkänts eller undertecknats av Comeeu. Den angivna investeraren ”Y.Z.” är inte densamma som Käranden. – – –

Beloppet om 38 500 000 kronor har inte enbart avsett investeringsprojektet förvärv av Skogsfastigheten. Beloppet har även avsett en serviceprodukt som, förutom Skogsfastigheten, har inneburit ett bildande av två stora bolag med hjälp av maskiner för att uppfylla länsstyrelsens krav för ägande av Skogsfastigheten i företagsform. Serviceprodukten har inneburit jobbmöjlighet för T.Q. och ”Y.Z.” samt en möjlighet för dem att ansöka om arbetstillstånd. Enligt överenskommelser avseende serviceprodukten har det bestämts att Comeeu ska betala T.Q:s och ”Y.Z:s” löner under många år.

Rydell har ingen återbetalningsskyldighet. Det är enbart Comeeu som, i egenskap av avtalspart, kan ha en återbetalningsskyldighet. Återbetalningsskyldighet för Comeeu föreligger när någon av de angivna situationerna i avsiktsförklaringen om förvärv av aktier uppkommer. Sådan situation har inte uppkommit.

J.W. är inte personligt ansvarig eftersom hon inte har något personligt ansvar för en affärsuppgörelse. Det är dock riktigt att aktiekapitalet inte var återställt under 2017 och att bolaget var likvidationspliktigt och att någon kontrollstämma inte hållits och någon kontrollbalansräkning inte upprättats. Aktiekapitalet återställdes under 2018. – – –.

– – –

DOMSKÄL

Har Rydell tillträtt uppdragsavtalet mellan Y.Z. och Comeeu, genom mottagande av medel och undertecknande av betalningsbekräftelse i avtalat syfte, med redovisningsskyldighet som följd?

Y.Z. har påstått att Rydell tillträtt det uppdragsavtal som finns mellan honom och Comeeu genom att motta och bekräfta överföringar i det överenskomna syftet att förvärva aktier i Nya Hotell Ranten AB och att rättsföljden av detta är att Rydell tagit emot pengarna med redovisningsskyldighet. Tillträdet ska ha skett genom undertecknande av betalningsbekräftelse efter att Y.Z. till Rydell överfört medel inom ramen för sysslomannaavtalet mellan Y.Z. och Comeeu i anledning av det investeringsprojekt som skulle genomföras för Y.Z:s räkning i avtalat syfte. Rydell har förnekat att det finns ett avtal mellan Y.Z. och Rydell och bestritt att det uppstått en redovisningsskyldighet för Rydell gentemot Y.Z.

I målet är ostridigt att Y.Z. och Comeeu ingått en överenskommelse betecknad som ”Avsiktsförklaring om aktieköp”, med dokumentnummer CH1700708-HR-001-YZ-EAS-IN. I samförståndsavtalet, som har karaktären av ett uppdragsavtal, befullmäktigar Y.Z. Comeeu att köpa Nya Hotell Ranten AB – enligt ett representationsavtal med dokumentnummer CH170708-HR-001-YZ-EAS med uppgivet syfte att erhålla uppehållstillstånd av Migrationsverket i Sverige.

Av mottagningsbekräftelsen den 11 december 2017, undertecknad av J.W., med dokumentnummer CH1700708-HR-001-YZ-EAS-02, framgår att Rydell bekräftar betalningar som fullgjorts av Y.Z. under perioden 26 juli 2017 till och med den 27 september 2017. Totalsumman som redovisas som mottaget uppgår till 1 850 000 USD. Beträffande överföringarnas användning hänvisas till kapitalanvändningsbekräftelse med dokumentnummer CH170708-HR-001-YZ-EAS-01. Av denna handling, som har rubriken ”Bekräftelse på användning av medel” framgår att summan om 1 850 000 USD, dels (en miljon USD) avser ”avsiktsförklaring för aktieköp genom ombud”, med dokumentnummer CH170708-HR-001-YZ-EAS-IN, dels (850 000 USD) avser betalning å Z.D:s vägnar för verkställande av ”Avsiktsförklaring för aktieköp genom ombud, med samma dokumentnummer. Dokumentet är undertecknat av Y.Z.

Nu angivna dokument är såväl till innehåll som till nummerserie sammankopplade till varandra och således till de två grundläggande dokumenten CH1700708-HR-001-YZ-EAS-IN och CH170708-HR-001-YZ-EAS. Detsamma gäller dokumentet CH1700708- HR-001-YZ-EAS-03, som avser en betalningsbekräftelse undertecknad av Rydell och Y.Z. avseende två betalningar om sammanlagt 2 250 935 RMD/CNY. I betalningsbekräftelsen anges även vad medlen ska användas till med angivande av dokumentnumret CH1700708-HR-001-YZ-EAS-IN ”fullmakt avseende inköp av aktier”.

Genom de samlade dokumenten är det enligt tingsrätten utrett att såväl betalning av en miljon USD och 2 250 935 RMD skett från Y.Z. till Rydell i handlingarna påstått syfte. Enligt tingsrätten är det vidare utrett att Rydell vid någon tidpunkt har blivit anvisad betalningsmottagare för betalningarna i samma syfte. Frågan för tingsrätten är – efter hur talan har förts – huruvida Rydell utifrån dessa omständigheter har tillträtt uppdragsavtalet på sätt som påstås med den rättsföljden att redovisningsskyldighet uppstått.

Grunden för varje uppdragsförhållande är det uppdragsavtal som ingås mellan uppdragstagaren och uppdragsgivaren. Något formkrav för avtalets ingående finnes i allmänhet inte, utan allmänna avtalsrättsliga principer gäller (se Tiberg och Dotevall, Mellanmansrätt, 9 uppl. s. 27). Med redovisningsförhållande förstås i civilrättsliga sammanhang det rättsförhållande varigenom någon har hand om och ansvarar för ett värde som tillhör någon annan och vid någon tidpunkt för över detta till den som det tillkommer. Redovisningsskyldighet torde föreligga när en huvudman anförtrott en syssloman medel som ett främmande värde vilket denne inte får sätta i fara, varmed följer en skyldighet för sysslomannen att antingen avskilja medlen eller hålla sig solvent och likvid för det värde som medlen motsvarar (jfr Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 6 uppl. 1996, s. 157).

Frågan är därför om, och under vilka förutsättningar, som en anvisad betalningsmottagare – som inte som utgångspunkt utgör part i sysslomannaavtalet – kan komma att ansvara för de förpliktelser som följer av avtalet genom att acceptera betalningen och motta medlen i avtalat syfte.

I motsats till vad som gäller vid exempelvis banköverföringar ger utredningen inte stöd för att det är fråga om ett förmedlingsuppdrag för Rydells sida. Enligt tingsrätten är inte heller enbart mottagandet av pengar med direkt referens till ett specifikt uppdragsavtal mellan en annan juridisk person och en fysisk person tillräckligt för att betalningsmottagaren ska anses tillträda sysslomannaavtalet med redovisningsskyldighet som rättsföljd. Detta gäller oavsett om, som i detta fall, det rör sig om ett moderdotterbolagsförhållande.

Den som mottar betalning efter att ha blivit anvisad som mottagare av den betalningsberättigade inom ramen för ett avtalsförhållande mellan den betalningsberättigade och betalningsskyldige framstår i stället närmast som ombud för den betalningsberättigade (betalning mottagen för annan, jfr resonemanget i rättsfallet NJA 1988 s. 312) med rättsföljden att ombudet förblir obunden av avtalet. Enligt tingsrätten medför också hänvisningarna till olika dokumentnummer i betalningsbekräftelsen med hänvisning till uppdragsavtalet mellan Y.Z. och Comeeu att det är tydligt att Rydells mottagande av pengarna skett enbart som ombud för Comeeu avseende mottagandet av medel och alltså inte agerat i eget namn som tillträdande part jämte Comeeu i uppdragsförhållandet (jfr kommissionsförhållande). Detta måste också med hänsyn till innehållet i dokumenten ha stått klart för Y.Z. och J.W., som representant för bolagen. Vid dessa omständigheter har Rydell, i motsats till vad som påståtts, inte tillträtt avtalet och någon redovisningsskyldighet gentemot Y.Z. har inte uppstått på denna grund och således inte heller någon återbetalningsskyldighet. Att det är samma bolagsföreträdare för den betalningsberättigade som anvisad mottagare medför ingen annan bedömning. Käromålet mot Rydell ska därför ogillas redan av dessa omständigheter. Med hänsyn härtill saknas även grund för att bifalla käromålet mot J.W. om personligt betalningsansvar för Rydells förpliktelser. Även käromålet mot henne ogillas.

DOMSLUT

Käromålen ogillas.

– – –

Svea hovrätt

Y.Z. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förplikta Rydell Kapital AB och J.W. att solidariskt till honom betala 877 290 USD och 2 250 935 RMB jämte ränta.

Rydell Kapital AB och J.W. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (f.d. hovrättsrådet Bertil Ahnborg och hovrättsrådet Agneta Munther) anförde i dom den 7 januari 2021 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen är i huvudsak densamma i hovrätten som i tingsrätten.

Parterna har åberopat samma grunder och utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i tingsrätten, med följande tillägg och klargöranden.

Y.Z. har anfört att Rydells redovisningsskyldighet har uppkommit genom att Rydell mottagit pengarna från honom och bekräftat ändamålet med överföringarna. Därigenom har Rydell tillträtt avtalet mellan Y.Z. och Comeeu. Men även om så inte skulle ha skett har redovisningsskyldighet uppkommit redan genom det sättet som pengarna mottagits av Rydell, som var väl medvetet om bakgrunden till och syftet med överföringarna.

Rydell och J.W. har i hovrätten gjort gällande att Rydell mottagit överföringarna i egenskap av ombud för Comeeu.

Hovrätten bedömer att parternas argumentation enligt ovan inte innebär att de har åberopat några nya omständigheter i hovrätten.

Som tingsrätten anfört är det ostridigt att Y.Z. och Comeeu ingått ett avtal betecknat som avsiktsförklaring om aktieköp, enligt vilket Comeeu fick fullmakt och uppdrag att genomföra en investering i Sverige för Y.Z:s räkning. Hovrätten instämmer i att avtalet har karaktären av ett uppdragsavtal. Det är ostridigt att Comeeu anvisat sitt moderbolag Rydell som betalningsmottagare.

Det är utrett i målet att Y.Z. under perioden juli till september 2017 överfört totalt 1 850 000 USD och 2 250 395 RMB till Rydell. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det genom de betalningsbekräftelser och den kapitalanvändningsbekräftelse som tingsrätten hänvisat till är utrett att av detta har en miljon USD och 2 250 395 RMB överförts i syfte att genomföra den tänkta investeringen enligt uppdragsavtalet mellan Y.Z. och Comeeu. Vidare framgår av dessa handlingar att resterande 850 000 USD överförts för en annan persons räkning för verkställande av en avsiktsförklaring för aktieköp genom ombud, CH170616-XX-001-ZDW-EAS-IN. Det förefaller vara fråga om ett annat avtal, om vilket ytterligare inte upplysts. Att Y.Z. är behörig att uppbära återbetalning av detta belopp är inte tvistigt.

Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att Rydell inte genom att ta emot de aktuella överföringarna och bekräfta mottagandet på sätt som skett har tillträtt uppdragsavtalet mellan Y.Z. och Comeeu. Med hänsyn till detta bakomliggande avtal kan enligt hovrättens bedömning inte heller det förhållandet att Rydell bekräftat mottagandet i eget namn och angett att avräkningar skulle ske medföra att bolaget ska anses ha mottagit medlen med redovisningsskyldighet. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

– – –

Referenten, tf. hovrättsassessorn Peter Olivecrona, var skiljaktig i själva saken och anförde följande.

Jag instämmer i majoritetens bedömning att det är visat att Y.Z. fört över de belopp som han påstått till Rydell. Som majoriteten anfört har 850 000 USD av överföringarna skett för en annan persons räkning och det är ostridigt att Y.Z. är behörig att uppbära återbetalning. Y.Z. har gjort gällande att resterande medel, en miljon USD samt 2 250 935 RMB, har överförts i anledning av ett investeringsprojekt för hans räkning i Sverige och att Rydell mottagit medlen med redovisningsskyldighet.

Redovisningsförhållanden karaktäriseras av att någon innehar egendom för annans räkning. Detta kan inträffa både inom och utom avtalsförhållanden. Genom avtal eller på grund av omständigheterna kan redovisningsgäldenären ha särskilda förpliktelser mot redovisningsborgenären, t.ex. att hålla redovisningsegendomen avskild från sin egen förmögenhet. Den grundläggande förpliktelsen är dock att utge den egendom eller den summa pengar som tillkommer redovisningsborgenären till denne eller för dennes räkning. Om någon mottar pengar som ska användas för ett köp för annans räkning föreligger redovisningsskyldighet i denna bemärkelse.

Enligt avsiktsförklaringen om aktieköp mellan Y.Z. och Comeeu fick Comeeu fullmakt och uppdrag att genomföra en investering i Nya Hotell Ranten AB för Y.Z:s räkning. Avsiktsförklaringen hänvisar till ett dokument benämnt avtal om ombudstjänst. Av detta framgår sammanfattningsvis att Comeeu skulle hjälpa Y.Z. att få visum och sedan permanent uppehållstillstånd i Sverige som egenföretagare, för vilket ändamål Y.Z. skulle förvärva 60 procent av aktierna i ett svenskt aktiebolag.

Enligt avsiktsförklaringen skulle Y.Z. innan den 25 september 2017 överföra en handpenning till ett av Comeeu fastställt bankkonto. Köpeskillingen angavs vara 12 miljoner kr, i vart fall preliminärt, och handpenningen skulle motsvara 30 procent av detta. Enligt avsiktsförklaringen skulle Comeeu återbetala handpenningen om bolaget inte kunde fullborda aktieöverlåtelsen inom nio månader. Om Y.Z. inte kunde betala hela köpeskillingen skulle i stället aktieöverlåtelsen upphävas, i vilket fall handpenningen inte skulle återbetalas. Det är ostridigt att Comeeu, genom J.W., anvisat Y.Z. att betala till Rydells bankkonto. Hur denna anvisning skedde, när eller varför framgår dock inte av handlingarna i målet. J.W. var ensam ställföreträdare för såväl Comeeu som Rydell.

Rydell och J.W. har gjort gällande att knappt 20 procent av det överförda beloppet avsåg handpenningen enligt avsiktsförklaringen samt att resterande belopp, i både USD och RMB, avsåg ett lån till Nya Hotell Ranten AB, som Rydell ägde till 40 procent. De har samtidigt påstått att överföringarna skett till Comeeu genom användande av Rydells konto, så att Rydell mottagit överföringarna som ombud för Comeeu.

Det saknas helt stöd i utredningen för påståendet om att Y.Z:s överföringar till någon del har avsett en försträckning till Rydell eller Nya Hotell Ranten AB. I likhet med majoriteten bedömer jag att det är styrkt att medlen överfördes i syfte att användas för Y.Z:s investering enligt avsiktsförklaringen.

Rydell har bekräftat mottagande av samtliga överföringar och har inte i någon av sina bekräftelser angett att överföringarna mottagits av eller för Comeeu. I Rydells mottagningsbekräftelser anges vidare att eventuella överskott skulle återbetalas. I den kapitalanvändningsbekräftelse som Y.Z. undertecknat anges också att medlen överförts till Rydell, inte till Comeeu. Rydell och J.W. har inte ens påstått att pengarna faktiskt fördes vidare till Comeeu eller att bolagen inbördes betraktat saken så att Rydell genom överföringarna fått en mot dem motsvarande skuld till Comeeu. Rydell och J.W. har inte heller ifrågasatt Y.Z:s uppgifter om att Rydell inte motsatt sig återbetalningsskyldighet till honom förrän i denna tvist samt att vissa återbetalningar skett efter att Y.Z. krävt återbetalning från Rydell.

Enligt min bedömning har Y.Z. därför visat att Rydell, genom att ta emot överföringarna samt bekräfta dessa och syftet med dem, har mottagit de överförda medlen med redovisningsskyldighet mot Y.Z.

Rydell och J.W. har gjort gällande att avsiktsförklaringen om aktieköp avseende Nya Hotell Ranten AB alltjämt gäller, varför ytterligare återbetalning inte ska ske.

Av den fullmakt för inköp av fastighet som Y.Z. undertecknat framgår att avsiktsförklaringen om aktieköp avslutas. I alla händelser måste Y.Z:s krav på återbetalning av överförda medel mot Rydell vara att förstå som en uppsägning av avtalet med Comeeu. Som nämnts har också vissa återbetalningar skett. Rydell har inte visat att bolaget på någon annan grund kan göra anspråk på någon del av de mottagna medlen och ska därför återbetala hela det mottagna beloppet till Y.Z.

– – –

Av åberopad årsredovisning för Rydell för räkenskapsåret 2016 framgår att bolaget då hade negativt eget kapital. I förvaltningsberättelsen anges att bolaget ej lyckats återställa aktiekapitalet och är likvidationspliktigt samt att styrelsen är medveten om sin skyldighet enligt 25 kap. 19 § aktiebolagslagen. Det är ostridigt att årsredovisningen för år 2017 utvisade kapitalbrist även per utgången av det året. Rydell och J.W. har inte åberopat någon bevisning till stöd för sitt påstående om att orsaken till den redovisade kapitalbristen skulle ha varit att felaktiga valutakurser beaktats. J.W. har inte visat att hon, i egenskap av bolagets ställföreträdare, sett till att kontrollbalansräkning upprättats och lagts fram på sätt som aktiebolagslagen föreskriver. Rydells skuld till Y.Z. uppkom genom överföringarna. Ansvarsperioden får då anses ha börjat löpa. J.W. ska därför solidariskt med Rydell ansvara för bolagets skuld till Y.Z. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.

Överröstad i själva saken är jag i övrigt ense med majoriteten.

Högsta domstolen

Y.Z. överklagade och yrkade att HD skulle förplikta Rydell Kapital AB och J.W. att solidariskt betala honom

dels 877 290 USD jämte ränta – – –

dels 2 250 935 RMB jämte ränta – – –.

Rydell Kapital AB och J.W. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Maria Schöllin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–8 motsvarar i huvudsak punkterna 1–6 i HD:s domskäl.

Frågan i målet

9.

Målet aktualiserar i första hand frågan om ett moderbolag, som har anvisats som betalningsmottagare i ett avtal mellan ett dotterföretag och en annan part, har mottagit medel med redovisningsskyldighet gentemot den andra parten.

Rättsliga utgångspunkter

Allmänt om avtals uppkomst

10.

Avtal kan uppkomma på många olika sätt. Som en allmän utgångspunkt gäller att den som påstår att ett avtal har ingåtts har att bevisa att så är fallet. Bevisbördan omfattar såväl de omständigheter som konstituerar ett avtal som vilka som är avtalsparter. Beviskravet är som utgångspunkt det normala i tvistemål, det vill säga att den bevisskyldige har att styrka sitt påstående.

Redovisningsskyldighet

11.

Med begreppet redovisningsskyldighet avses i vissa sammanhang en upplysningsplikt och i andra sammanhang en förpliktelse att betala ut medel som motsvarar ett saldo som tillkommer den redovisningsberättigade. I lagtext åsyftas ibland enbart det ena av alternativen. Vilken innebörd som avses i det enskilda fallet är beroende på de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet. (Jfr Torkel Gregow, Preskription och preklusion av fordringar, 2020, JUNO, s. 43.)

12.

Vad som grundar redovisningsskyldighet är en omdiskuterad fråga. Redovisningsskyldighet kan följa av lag, se exempelvis 18 kap. 1 § HB där en sysslomans redovisningsskyldighet kommer till uttryck. Redovisningsskyldighet kan enligt praxis även uppkomma utan stöd i lag, till exempel vid betalning som av misstag skett dubbelt eller till fel mottagare (jfr NJA 1997 s. 612).

13.

Bevisbördan för att redovisningsskyldighet föreligger, när sådan inte följer av lag, åligger som huvudregel den som påstår att medel mottagits med redovisningsskyldighet. Som utgångspunkt har den bevisskyldige att styrka sitt påstående. (Jfr NJA II 1944 s. 410 och NJA 2007 s. 599.)

Styrelseledamots personliga betalningsansvar

14.

Som huvudregel har aktieägarna i ett aktiebolag inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, se 1 kap. 3 § aktiebolagslagen. Regeln om frihet från personligt ansvar är dock inte undantagslös.

15.

I 25 kap.1317 §§aktiebolagslagen finns bestämmelser som ålägger styrelsen i ett bolag att agera på ett visst sätt vid tecken på kapitalbrist i bolaget. Om styrelsen underlåter att vidta de åtgärder som lagen anger, kan det enligt 18 § leda till att styrelsens ledamöter får ansvara solidariskt med bolaget för de förpliktelser som uppkommer under den tid som underlåtenheten består.

16.

Personligt betalningsansvar för aktieägare har i praxis även aktualiserats utan direkt lagstöd genom så kallat ansvarsgenombrott (jfr exempelvis ”Processbolaget” NJA 2014 s. 877).

Ränta

– – –

Bedömningen i detta fall

20.

I målet är ostridigt att Y.Z. har ingått ett uppdragsavtal med Comeeu Commerce International AB och att det bolaget har anvisat sitt moderbolag, Rydell Kapital AB, som betalningsmottagare för avtalat belopp. Det är även ostridigt att Y.Z. har överfört medel till det anvisade kontot och att Rydell Kapital AB har bekräftat mottagandet av dessa.

21.

Y.Z. har påstått att Rydell Kapital AB, genom att bekräfta mottagandet av medlen på sätt som skett, har tillträtt avtalet mellan honom och Comeeu Commerce International AB. Till stöd för sitt påstående har han åberopat det skriftliga avtalet mellan honom och Comeeu Commerce International AB samt Rydell Kapital AB:s betalningsbekräftelser. Den åberopade bevisningen är inte sådan att Y.Z. härigenom kan bedömas ha styrkt sitt påstående i denna del. Rydell Kapital AB kan därmed inte anses redovisningsskyldigt gentemot Y.Z. till följd av sådant avtal.

22.

Mot bakgrund av Rydell Kapital AB:s påstående om att bolaget mottagit medlen enbart som ombud för sitt dotterföretag och med hänsyn till det avtal som finns mellan Y.Z. och Comeeu Commerce International AB har Y.Z. inte heller förmått bevisa att redovisningsskyldighet har uppkommit för Rydell Kapital AB till följd av övriga omständigheter kring medlens mottagande. Förhållandet att Rydell Kapital AB och Comeeu Commerce International AB ingår i samma koncern eller att samma fysiska person är ensam styrelseledamot i båda bolagen föranleder ingen annan bedömning.

23.

Y.Z:s talan mot Rydell Kapital AB ska därmed ogillas. Under sådana förhållanden saknas anledning att pröva Y.Z:s talan om solidariskt betalningsansvar mot J.W. Hovrättens domslut ska alltså stå fast.

DOMSLUT

Se HD:s dom.

Domskäl

HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, Sten Andersson, referent, Erik M. Runesson och Stefan Reimer) meddelade den 3 maj 2022 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1.

Y.Z. ingick i juli 2017 ett avtal med Comeeu Commerce International AB. Avtalet innebar bl.a. att Comeeu för Y.Z:s räkning skulle förvärva aktier i ett bolag som bedrev hotellverksamhet i Falköping. Förskott på köpeskillingen skulle erläggas till ett av Comeeu anvisat konto. Comeeu företräddes av J.W., som vid tidpunkten var ensam styrelseledamot i bolaget.

2.

I enlighet med den anvisning som Comeeu lämnat gjorde Y.Z. under sommaren och hösten 2017 ett stort antal penningöverföringar i amerikansk och kinesisk valuta till Rydell Kapital AB. De överförda medlen skulle användas för den investering som avsågs i avtalet mellan Y.Z. och Comeeu. Rydells var moderbolag till Comeeu och J.W. var ensam styrelseledamot även i Rydells. I två olika handlingar bekräftade Rydells att bolaget hade tagit emot medlen.

3.

Hotellinvesteringen kom aldrig att genomföras. I ett skede fanns planer på att Comeeu skulle hjälpa Y.Z. att i stället köpa en skogsfastighet i Norrland. Även dessa planer gick i stöpet. Y.Z. krävde då att få tillbaka de pengar som han hade överfört till Rydells. Han fick emellertid tillbaka enbart en del av medlen.

4.

Y.Z. yrkade vid tingsrätten att Rydells och J.W. skulle förpliktas att solidariskt betala honom 877 290 USD och 2 250 935 RMB, motsvarande den del av överförda medel som ännu inte hade betalats tillbaka, jämte ränta. Som grund för talan anförde han i huvudsak att Rydells var redovisningsskyldigt mot honom för de belopp som bolaget hade tagit emot och att J.W. såsom styrelseledamot i Rydells var ansvarig för Rydells förpliktelser.

5.

Såväl Rydells som J.W. bestred Y.Z:s talan.

6.

Tingsrätten och hovrätten har ogillat käromålet i dess helhet. Domstolarna har gjort bedömningen att Rydells inte kan anses ha mottagit medlen från Y.Z. med redovisningsskyldighet gentemot honom.

Grunderna för parternas talan och frågan i målet

7.

Y.Z. har i HD gjort gällande sammanfattningsvis följande. Rydells är redovisningsskyldigt mot honom och därmed också återbetalningsskyldigt för mottagna medel, i första hand som en följd av att bolaget ska anses ha tillträtt avtalet mellan honom och Comeeu och i andra hand av det skälet att bolaget har tagit emot medlen med vetskap om bakgrunden till och syftet med penningöverföringarna. J.W. är solidariskt betalningsansvarig med Rydells, eftersom Rydells vid den aktuella tidpunkten var likvidationspliktigt på grund av kapitalbrist och hon därför, såsom styrelseledamot i bolaget, är personligen ansvarig enligt bestämmelserna i 25 kap.aktiebolagslagen (2005:551).

8.

Rydells och J.W. har anfört i huvudsak följande. Det har inte uppkommit någon redovisningsskyldighet för Rydells gentemot Y.Z. Ett eventuellt anspråk på återbetalning av mottagna medel ska riktas mot Comeeu. Y.Z. har under alla förhållanden inte rätt till någon ytterligare återbetalning, eftersom omständigheterna inte är sådana att avtalet med Comeeu ger honom rätt till återbetalning. Till detta kommer att en återbetalning av ytterligare medel skulle innebära en risk för penningtvätt och därmed vara lagstridig. Eftersom Rydells inte är betalningsskyldigt, är inte heller J.W. skyldig att betala något till Y.Z. J.W. har under alla förhållanden inte något personligt betalningsansvar för Rydells skulder, eftersom bolaget inte var likvidationspliktigt vid den aktuella tidpunkten.

9.

Målet rör därmed frågan om, och i så fall under vilka förutsättningar, en anvisad betalningsmottagare är återbetalningsskyldig gentemot betalaren.

Rättsliga utgångspunkter

Allmänt om återbetalningsskyldighet

10.

Om någon har tagit emot medel inom ramen för ett uppdragsavtal som innebär att medlen ska användas för ett i avtalet angett ändamål, kan han eller hon enligt allmänna principer ha en skyldighet att helt eller delvis betala tillbaka medlen, t.ex. när de inte kan användas för ändamålet. I samband med det kan mottagaren också vara skyldig att redogöra för hur medlen har hanterats och att redovisa ett saldo. Det är tydligt att det är skyldigheter av detta slag som Y.Z. i detta mål har betecknat som redovisningsskyldighet och som han har grundat sin talan på.

11.

Det finns ingen entydig definition av begreppet redovisningsskyldighet. Begreppet har rättslig betydelse bl.a. inom ramen för 10 kap. 1 § BrB (om förskingring), lagen (1944:181) om redovisningsmedel (om sakrättsligt skydd av mottagna medel) och 3 § räntelagen (om ränta på mottagna redovisningsmedel). Den skyldighet som kan finnas att under vissa förutsättningar återbetala mottagna medel behöver emellertid inte rymmas inom tillämpningsområdet för dessa bestämmelser.

12.

Vid bedömningen av om återbetalningsskyldighet föreligger kan det likväl vara av intresse vad som avses med redovisningsskyldighet i de angivna bestämmelserna; dessa avser ju just situationer när en återbetalningsskyldighet förutsätts föreligga eller kunna uppkomma. Det kan då konstateras att redovisningsskyldighet anses föreligga bl.a. när en syssloman har fått i uppdrag att ta hand om medel för uppdragsgivarens räkning (jfr 18 kap. 1 § HB). En annan situation där redovisningsskyldighet anses föreligga är vid misstagsbetalningar och vid obehörigt mottagande av betalning. (Jfr prop. 1975:102 s. 119, se även ”Royal” NJA 2008 s. 392.)

13.

Som nyss anmärkts kan emellertid en betalningsmottagare vara skyldig att återbetala mottagna medel även i situationer som inte utan vidare omfattas av lagbestämmelser om redovisningsskyldighet och redovisningsmedel. En sådan återbetalningsskyldighet kan, två parter emellan, föreligga på grund av att avtalet förutsätter att ena parten tar emot medel som den andra parten tillhandahåller till fullföljande av avtalet. Av avtalet kan då följa att mottagna medel under vissa förhållanden ska betalas tillbaka till den ursprungliga betalaren.

Återbetalningsskyldighet i anslutning till uppdrag

14.

En särskild situation är när en uppdragsgivare på grund av en instruktion eller anvisning av uppdragstagaren har betalat ut medel till någon som själv inte är part i avtalet (betalningsmottagaren). Detta kan ha föregåtts av en överenskommelse mellan uppdragstagaren och betalningsmottagaren att den senare ska ta hand om medlen för ändamål som avses i uppdragsavtalet.

15.

Utgångspunkten är att uppdragsgivarens anspråk på återbetalning som grundar sig på avtalet inte ska riktas mot betalningsmottagaren utan mot uppdragstagaren. Betalningsmottagaren har i den angivna situationen närmast uppträtt som ombud för uppdragstagaren utan ansvar för uppdragstagarens skyldigheter gentemot uppdragsgivaren (jfr 10 § avtalslagen).

16.

Det finns dock situationer där den angivna utgångspunkten inte gäller.

17.

Så är för det första fallet om betalningsmottagaren träder in i uppdragsavtalet. Betalningsmottagaren är då, inom de ramar som följer av uppdragsavtalet, återbetalningsskyldig i samma utsträckning som uppdragstagaren. En avtalsbundenhet av detta slag kan uppkomma genom en uttrycklig förklaring från betalningsmottagaren men även genom andra avtalsgrundande omständigheter.

18.

Utgångspunkten gäller inte heller om betalningsmottagaren, utan att träda in i avtalet, åtar sig en betalningsskyldighet gentemot uppdragsgivaren. Också ett sådant åtagande kan uppstå såväl genom en uttrycklig förklaring som genom andra avtalsgrundande omständigheter.

19.

Inte heller gäller utgångspunkten om uppdragstagaren och betalningsmottagaren kommer överens om att uppdragsgivaren efter betalningen ska ha en självständig rätt till återbetalning från betalningsmottagaren. Överenskommelsen innefattar då vad som brukar betecknas som ett tredjemansavtal. I vissa fall kan det, utifrån omständigheterna kring överenskommelsen, presumeras att ett tredjemansavtal föreligger (jfr Axel Adlercreutz m.fl., Avtalsrätt I, 14 uppl., 2016, s. 167 ff.). I vart fall kan situationen motivera att kravet på bevisning angående förekomsten av ett sådant avtal sätts ned (jfr ”Ränteskruven” NJA 2005 s. 142).

20.

I sammanhanget kan också de principer som gäller rörande s.k. direktkravsrätt få betydelse. Med direktkravsrätt avses en borgenärs möjlighet att rikta krav inte enbart mot sin motpart (”gäldenären i främre led”) utan även mot dennes gäldenär (”gäldenären i bakre led”). Rättsläget angående rätten till direktkrav är omdiskuterat. I några fall finns en lagstadgad direktkravsrätt (se t.ex. 9 kap. 7 § försäkringsavtalslagen) och i andra fall har domstolarna tillerkänt en borgenär direktkravsrätt på grund av branschsedvänja (jfr särskilt ”MG Trans” NJA 1996 s. 400). Huvudprincipen får emellertid anses vara att borgenären saknar rätt att rikta krav mot ”gäldenären i bakre led”, i vart fall så länge fordran kan utkrävas av ”gäldenären i främre led”. Det gäller i princip även om ”gäldenären i bakre led” har full inblick i det främre avtalsförhållandet.

Betydelsen av intressegemenskap

21.

En annan fråga är vilken betydelse det bör tillmätas att det råder en stark intressegemenskap mellan uppdragstagaren och betalningsmottagaren. Det gäller särskilt om en sådan intressegemenskap kan leda till att betalningsmottagaren vid sidan om uppdragstagaren blir förpliktad direkt gentemot uppdragsgivaren. I speciella fall följer det av lag att en viss koppling mellan två rättssubjekt leder till att rättssubjekten svarar solidariskt (se t.ex. 2 kap. 20 § lagen, 1980:1102, om handelsbolag och enkla bolag). När sådana lagregler saknas måste emellertid utgångspunkten vara att förekomsten av en intressegemenskap inte har någon självständig rättslig betydelse. Principen är alltså att varje rättssubjekt ansvarar enbart för sina egna förpliktelser.

22.

Detta gäller även när intressegemenskapen härrör ur ett aktiebolagsrättsligt koncernförhållande, dvs. när ett bolag har – vanligen på grund av ägande – ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person. I ett aktiebolag ansvarar aktieägarna normalt inte för bolagets förpliktelser (se 1 kap. 3 § aktiebolagslagen) och något särskilt ansvar finns inte heller olika koncernbolag emellan. I rättspraxis har visserligen aktieägare under speciella förhållanden ansetts svara enligt principerna för s.k. ansvarsgenombrott (se närmare ”Processbolaget” NJA 2014 s. 877). En utomståendes möjligheter att göra ett sådant ansvar gällande är dock mycket begränsade, i synnerhet om han eller hon frivilligt har trätt in i en relation med det primärt ansvariga aktiebolaget. Så är fallet även om det finns ett nära samband mellan den verksamhet som aktiebolaget bedriver och aktieägarens egen verksamhet, t.ex. när ett koncernbolag tar hand om medel för ett annat koncernbolags räkning.

23.

Vad som nu har sagts utesluter givetvis inte att intressegemenskap mellan två skilda rättssubjekt i det enskilda fallet kan ha betydelse för hur en viss avtalsrelation ska bedömas. Exempelvis kan förekomsten av en påtaglig intressegemenskap, tillsammans med andra omständigheter, leda till slutsatsen att den som formellt står utanför avtalsförhållandet ändå har ådragit sig förpliktelser på grund av avtalet. Av särskild betydelse blir här om den som formellt står utanför avtalet har förhållit sig på ett sätt som varit ägnat att ge parterna i avtalet uppfattningen att han eller hon har ställning som part. (Jfr ”Holmens Motor” NJA 1975 s. 45 och ”Byggma Syd” NJA 1982 s. 244.)

Bedömningen i detta fall

Inledande noteringar

24.

I målet är ostridigt att Y.Z. och Comeeu i juli 2017 träffade ett uppdragsavtal som innebar bl.a. att Comeeu skulle hjälpa Y.Z. att göra en investering i Sverige med medel som Y.Z. tillsköt. Det är också ostridigt att Comeeu anvisade Y.Z. att betala medlen till Rydells samt att sådan betalning också kom till stånd. Comeeu var ett helägt dotterbolag till Rydells.

25.

Avtalet måste förstås så att Y.Z. skulle ha rätt att få tillbaka tillskjutna medel om någon investering inte kom att genomföras. Den huvudsakliga frågan i målet är om Rydells är ansvarigt för återbetalningen.

26.

De handlingar där avtalet mellan Y.Z. och Comeeu första gången kom till uttryck – en ”Avsiktsförklaring om aktieköp” och ett ”Avtal om ombudstjänster inkl. fullmakt”, båda daterade den 29 juli 2017 –undertecknades på Comeeus vägnar av J.W. som var bolagets enda styrelseledamot. J.W. var styrelseledamot även i Rydells. Varken detta förhållande, den ägarmässiga anknytningen mellan Rydells och Comeeu eller handlingarnas innehåll i sak ger emellertid anledning att tolka avtalet så att Rydells redan när avtalet mellan Y.Z. och Comeeu ingicks var medpart i avtalet. Y.Z. har inte heller argumenterat för att så skulle ha varit fallet.

Har Rydells tillträtt avtalet mellan Y.Z. och Comeeu?

27.

Y.Z. har emellertid påstått att Rydells tillträdde avtalet mellan honom och Comeeu. Till stöd för sitt påstående har han åberopat bl.a. Rydells betalningsbekräftelser, daterade den 11 december 2017 och för Rydells räkning undertecknade av J.W. Bekräftelserna innehåller, förutom uppgifter om de gjorda betalningarna och en hänvisning till tidigare handlingar, viss information om hur medlen var avsedda att användas.

28.

I den ena bekräftelsen anges sålunda (enligt en av de översättningar från kinesiska som har åberopats i målet):

Dessa två summor skall användas i syfte att utföra det som beskrivs i dokumentet ”Avsiktsförklaring och fullmakt för aktieköp” med nr CH170708- HR-001-YZ-EAS-IN. Men det är inte begränsat enbart för användning till det. Verklig användning kan ske enligt överenskommelse mellan parterna och beroende på faktiskt utfall. Om det finns överskott skall det återbetalas och om det finns underskott skall kompletterande betalning ske.

29.

Den andra bekräftelsen innehåller liknande uppgifter.

30.

Det går i och för sig att tolka innehållet i bekräftelserna så att Rydells avsåg att ta på sig en mera självständig roll i avtalet. Men uppgifterna om medlens användning kan likaväl uppfattas som information om vad som var överenskommet mellan parterna i avtalet, dvs. Y.Z. och Comeeu. Bekräftelserna ger i alla händelser inte något tydligt stöd för att Rydells avsåg att träda in i avtalet. I vilken utsträckning Y.Z. hade befogad anledning att ändå uppfatta Rydells som part är oklart. Det förhållandet att Comeeu och Rydells företräddes av samma firmatecknare ger ingen ledning i frågan. Till bilden hör att det i den övriga bevisningen i målet – som avspeglar hur Comeeus och Y.Z:s samarbete utvecklade sig fram till dess att det bröts i maj 2018 – inte finns något som tyder på att avtalsparterna bedömde att Rydells hade trätt in som medpart.

31.

Utredningen ger därför inte tillräckligt stöd för att Rydells tog emot betalningarna från Y.Z. i någon annan roll än som uppdragstagare, dvs. ombud, för Comeeu (jfr p. 15).

Har Rydells ådragit sig återbetalningsskyldighet genom att ta emot betalningarna?

32.

Frågan är då om, såsom Y.Z. har gjort gällande, Rydells ändå kom att bli ansvarigt för eventuell återbetalning genom att ta emot betalningen från Y.Z. med vetskap om vad medlen skulle användas till. Att Rydells hade full vetskap om hur medlen skulle användas kan, med hänsyn till att J.W. var ensam styrelseledamot i båda bolagen, tas för givet.

33.

I bekräftelserna angavs bl.a. att överskott skulle återbetalas. Detta kan möjligen ha gett Y.Z. uppfattningen att en återbetalning skulle ske direkt från Rydells. Han hade emellertid, såvitt visats, knappast fog för uppfattningen att återbetalning skulle ske innan Comeeu i egenskap av uppdragstagare hade gett instruktion om det. Det förhållandet att Comeeu och Rydells företräddes av samma firmatecknare skulle i och för sig kunna ha betydelse för vad Y.Z. hade fog för att läsa in i bekräftelserna. Utredningen i målet ger emellertid inte stöd för antagandet att detta förhållande hade någon inverkan på Y.Z:s dispositioner. Det innebär sammantaget att det inte är styrkt att Rydells, genom vad som förekom i samband med mottagandet av betalning och undertecknandet av betalningsbekräftelserna, åtog sig en ensidig återbetalningsskyldighet gentemot Y.Z. (jfr p. 18).

34.

I målet har inte påståtts att uppdragsavtalet mellan Comeeu och Rydells var avsett att ge Y.Z. en självständig rätt gentemot Rydells (jfr p. 19).

35.

I en avtalssituation av det nu aktuella slaget finns ingen möjlighet för borgenären att vända sig direkt mot ”gäldenären i bakre led”, i vart fall inte så länge möjligheterna att kräva ”gäldenären i främre led” inte är uttömda (jfr p. 20). Det kan i och för sig förekomma särpräglade situa-tioner där en borgenär ändå bör tillerkännas en sådan direktkravsrätt. Den begränsade utredning som har lagts fram i målet angående Y.Z:s, Comeeus och Rydells mellanhavanden ger dock inte stöd för att situationen i detta fall var av ett sådant slag.

36.

Det förelåg i och för sig en påtaglig intressegemenskap mellan Comeeu och Rydells, eftersom Rydells ägde samtliga aktier i Comeeu. Ett moderbolag ansvarar emellertid normalt inte för sitt dotterbolags förpliktelser och förekomsten av en intressegemenskap mellan två bolag kan inte annat än under mycket speciella förhållanden få till följd att det ena bolaget får svara för det andra bolagets skulder (jfr p. 21–23). Vad som är utrett om omständigheterna i detta fall motiverar inte att Rydells åläggs ett sådant ansvar.

Slutsats

37.

Y.Z:s talan mot Rydells ska därför, som tingsrätten och hovrätten har funnit, ogillas. Det finns som en följd av det inte heller grund för att bifalla hans talan mot J.W.

– – –

DOMSLUT

HD fastställer hovrättens domslut.

– – –