NJA 1996 s. 490

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 28 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGL) hänförs fosterbarn till samma klass för arvsskattens bestämmande som den avlidnes egna barn. I §:ns 3 st anges att med fosterbarn avses barn som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. I förarbetena till den lagändring, varigenom fosterbarn likställdes med arvlåtarens egna barn i detta avseende, adförde departementschefen att det i vissa fall inte föreligger den anknytning till fosterföräldrarna som motiverar en gynnsammare behandling i arvsskattehänseende men att det å andra sidan kan förekomma fall där det skulle vara stötande att vid arvsbeskattningen behandla fosterbarn på annat sätt än andra barn. Som exempel på en situation av sistnämnda slag anfördes det fallet att barnet redan i tidig ålder placerats i fosterhem och därefter under lång tid stadigvarande vistats hos fosterföräldrarna. Det angavs vidare att begreppet stadigvarande i sammanhanget borde ges motsvarande innebörd som i inkomstskattehänseende. (Prop 1970:71 s 110f.)

P.S. har åberopat samma omständigheter som i HovR:n till stöd för att hon skall anses som fosterbarn enligt den angivna bestämmelsen och därmed hänföras till den lindrigaste skatteklassen, klass I.

Kammarkollegiet har invänt att P.S:s vistelse hos makarna B. inte var av sådan längd och omfattning att anknytningen till makarna motiverar en gynnsammare behandling vid arvsskattens bestämmande. Kollegiet har vidare till stöd för att ett fosterbarnsförhållande i den mening som avses i 28 § AGL inte kan anses ha förlegat anfört bl a följande: P.S. var i skolåldern när hon kom till makarna B. Hennes vistelse i Sverige var föranledd av krigssituationen i Finland och inte avsedd att bli permanent. Tiden som s k krigsbarn hos makarna kom endast att omfatta ett par år innan hon återvände till Finland. Annat har inte framkommit än att hon återvände till sina biologiska föräldrar. Hon var då fortfarande ett skolbarn. Vistelsen i Sverige måste ses som tillfällig i jämförelse med övrig uppväxttid i Finland. Av utredningen framgår inte att makarna B. ekonomiskt eller på annat sätt haft vårdnadsansvaret för P. efter vistelsen i Sverige. Den anknytning som sålunda skapades mellan P. och makarna B. kan enligt kollegiets mening inte anses jämförbar med en relation mellan föräldrar och eget barn. Enligt uppgift som kollegiet inhämtat från pastorsämbetet i Hortlax församling finns ingen anteckning i församlingsboken om att P. varit fosterbarn hos makarna B. - Utvecklingen av praxis visar att domstolarna funnit att en stadigvarande vistelse i den mening som gäller i inkomstskattehänseende inte är direkt tillämpbar i detta sammanhang. Enligt kollegiets mening måste avsikten med lagrummet vara att se till de verkliga relationerna mellan barnet och fosterföräldrarna. En helhetsbedömning av förhållandets varaktighet i förening med de mänskliga och ekonomiska relationer som rått mellan barnet och fosterföräldrarna måste bäst överensstämma med lagstiftarens intentioner.

Såsom Kammarkollegiet anfört gäller frågan om det förelegat ett fosterbarnsförhållande i nu aktuell mening inte enbart vistelsetidens längd. Vid bedömningen måste även beaktas den samhörighet och anknytning i övrigt som skapats mellan barnet och fosterföräldrarna. Viktiga omständigheter får härvid anses vara bakgrunden till barnets vistelse i den främmande familjen och i vilken mån de biologiska föräldrarna fortsatt att ta del i barnets vård och fostran.

P.S. vistades under ungefär två år under andra världskriget som s k finskt krigsbarn hos makarna B. HovR:n har funnit utrett att P. då erhöll vård och fostran som deras eget barn. Det saknas skäl att i HD göra en annan bedömning. Trots detta - och även med beaktande av de svårigheter som kan föreligga när det gäller att klarlägga förhållanden så långt tillbaka i tiden - måste det konstateras att det i fråga om de närmare omständigheterna kring P:s vistelse i Sverige och hennes förhållande till makarna B. inte framkommit mer än mycket sparsamma fakta. Utredningen har t ex inte givit klart besked om när hon vistades i Sverige eller hur gammal hon då var. Mot den bakgrunden och i övrigt med beaktande av de omständigheter som Kammarkollegiet anfört kan det inte anses klarlagt att P. skall anses ha varit fosterbarn hos makarna B. Hennes överklagande kan därför inte vinna bifall.

FD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.