lagen.nu

NJA 1996 s. 598

A har genom bytesavtal med B förvärvat en husbil som visat sig ha betydande fuktskador. Omständigheterna har inte ansetts vara sådana att A vid den undersökning han företagit i samband med förvärvet bort märka dessa skador. Han har därför varit oförhindrad att åberopa felet gentemot B som grund för hävning av bytesavtalet.

R.E. yrkade efter stämning å B.R. vid Värnamo TR att B.R. skulle förpliktas att mot återfående av ett fordon av märket MercedesBenz 508 till R.E. utge 110 000 kr jämte ränta. I andra hand yrkade han att B.R. skulle förpliktas att utge 37 500 kr jämte ränta.

B.R. bestred R.E:s yrkanden. För det fall R.E:s talan skulle bifallas åberopade han till kvittning motfordran om 15 000-20 000 kr. R.E. bestred B.R:s kvittningsyrkande.

R.E. anförde till utveckling av sin talan: Han ägde tidigare en bil av märke Volvo med registreringsnummer ENR 620 och B.R. ägde en bil av märke Mercedes-Benz 508 (nedan MB) med registreringsnummer EYX 263. Båda bilarna är husbilar. Husdelen på MB:n består av en Kabe husvagn av 1980 års modell. Frontpartiet på denna husvagn har öppnats mot bilens förarhytt. Genom ett bytesavtal d 31 mars 1994 bytte han och B.R. husbilar med varandra. Vid avtalstillfället värderades hans bil till 92 000 kr och B.R:s till 110 000 kr varför han, utöver att lämna sin bil i byte, fick erlägga en mellanskillnad om 18 000 kr. Han och hans hustru M.E. besiktigade B.R:s MB två gånger, båda gångerna vid B.R:s hem i Skillingaryd. Vid den första besiktningen, som ägde rum vid något tillfälle före d 31 mars 1994, deltog även B.R. och dennes hustru L.R. Vid detta tillfälle tittade M.E. och L.R. på bl a köksutrustningen, medan han och B.R. besåg bilen utvändigt. Det rörde sig enbart om en okulär besiktning. Vid den andra besiktningen, som ägde rum d 31 mars 1994, deltog han och hans fru samt B.R. Även vid detta tillfälle rörde det sig om en okulär besiktning. M.E. påpekade vid denna besiktning att hon tyckte att det luktade mögel i bilen. B.R. svarade att det tidigare inte hade luktat mögel från bilen och att lukten kunde ha uppstått av att den stått ute under vintern. M.E. accepterade B.R:s svar och gjorde inte någon närmare undersökning. Bytesavtalet ingicks efter den andra besiktningen. Han erlade 10 000 kr till B.R. och en räkning upprättades. I samband med att räkningen upprättades tyckte han att de skulle skriva att hans bil, Volvon, överläts till B.R. i befintligt skick. Av rätteviseskäl tyckte då B.R. att motsvarande villkor skulle föras in beträffande den bil som han överlät. På räkningen avseende sistnämnda bil antecknades sålunda att denna överläts i "befintligt och uppvisat skick". Den 5 april 1994 erlade han resterande del av mellanskillnaden, 8 000 kr, och därefter utväxlade de husbilar. När de kört hem MB:n tyckte M.E. åter att det luktade mögel och påtalade detta för B.R. B.R. svarade att det inte fanns någon fukt i bilen men att det under vintern uppstått unken luft i den, vilket M.E. då trodde på. När han och M.E. d 14 juli 1994 använde bilen för en färd till Östergötland kände de åter mögellukt och reklamerade felet till B.R. samt hemställde om att köpet skulle hävas. B.R. vägrade dock att häva avtalet och hävdade att bilen, som var såld i befintligt skick, inte var behäftad med fel. GM Husvagnar i Ulricehamn besiktigade på uppdrag av R.E. husbilen. När plåtarna baktill lyftes bort föll regelstommen ihop p g a att den var angripen av röta. Vid mätning med en protimeter konstaterades mycket höga fukthalter på flera ställen i husdelen. Det är visserligen vanligt med fuktskador på husvagnar av aktuell ålder, men skadorna på denna bil var av betydligt större omfattning än vad som är sedvanligt och vad som R.E. hade anledning att räkna med. Skadorna var så allvarliga att det kunde fastslås att de funnits under flera år. Vidare konstaterade R.E. att vissa plåtar hade skruvats fast i rötangripet virke med extra lång skruv. Med anledning av skadorna hävde han bytesavtalet d 10 aug 1994. För att åtgärda felen måste samtliga plåtar på husdelen tas bort och regelstommen bytas ut. I princip måste en totalrenovering göras. Kostnaden för en sådan renovering uppgår till 30 000-35 000 kr exklusive mervärdesskatt. Ett alternativ till en totalrenovering är att byta husdelen och ersätta den med en Kabe husvagn av 1980 års modell, vilket skulle kosta cirka 40 000 kr.

R.E. gjorde som grund för sin talan gällande följande: MB:n har överlåtits till honom i "uppvisat och befintligt skick". På grund av omfattande fuktskador, som med säkerhet kan sägas ha funnits en längre tid, minst två år; skall MB:n anses felaktig enligt 19 § köplagen eftersom

1) MB:n avviker från de uppgifter som B.R. lämnade före köpet om att det aldrig varit fukt i den eller att det inte var fukt i den vid avtalstillfället, vilka uppgifter inverkat på köpet,

2) B.R. före köpet underlåtit att upplysa R.E. om förekomsten av fuktskador, vilka utgjorde ett sådant väsentligt förhållande rörande bilens egenskaper och användning, som han måste ha känt till och som R.E. med fog kunnat räkna med att bli upplyst om, vilket kan antas ha inverkat på köpet och

3) MB:n är i väsentligt sämre skick än R.E. med hänsyn till dess pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. – R.E. har reklamerat felet, men B.R. har inte vidtagit rättelse. B.R. borde vid tidpunkten för reklamation ha insett att felet var av väsentlig betydelse för R.E. R.E. äger därför enligt 37 och 39 §§ köplagen häva bytesavtalet, vilket hans förstahandsyrkande grundas på. R.E. har förklarat bytet hävt. Volvon är numera väsentligt ombyggd av B.R. och R.E. har därför rätt att återfå värdet av det som han erlagt eller 110 000 kr. Om hävningsrätt inte anses föreligga, har R.E. i andra hand rätt till prisavdrag enligt 38 § köplagen med 37 500 kr, vilket motsvarar reparationskostnaden.

B.R. anförde till utveckling av sitt bestridande: Han vitsordar att han och R.E. ingått bytesavtal med av R.E. angivet innehåll och att bilarna vid avtalstillfället värderats på sätt som R.E. uppgett. Under åren 1992-1993 använde han och hans familj husbilen för resor på kontinenten i samband med att han deltog i rallycrosstävlingar. Husbilen användes som "friggebod" när den stod på deras fastighet och utnyttjades bl a av gäster som besökte dem. Några fuktproblem har under dessa resor och i samband med att gäster bott i den inte uppdagats. Bilen besiktigades av makarna E. två gånger före bytesavtalet. Vid det första tillfället klagade M.E. på att det luktade mögel i bilen. L.R. svarade henne att bilen hade stått inställd i förvar under vintern och att det kanske var därför som det luktade unket. Hon sa vidare att det går att "testa" om man tror att det är fukt i den. I bytesavtalet infördes på R.E:s begäran förbehåll om att hans bil överläts till B.R. "i befintligt skick". B.R. som då inte hade så stor kunskap om vad detta betydde, tyckte att det lät bra och ville ha den texten införd även beträffande MB:n.

Volvon, som han sedan fick i byte av R.E. använder han som transportmedel vid rallycrosstävlingar. Han har byggt om den och transporterar nu sin tävlingsbil inne i den. Han har under ombyggnadsarbetet upptäckt att Volvon är behäftad med samma fel som MB:n.

B.R. gjorde som grund för sin talan gällande följande: MB:n har överlåtits till R.E. i "uppvisat och befintligt skick". Husbilen har inte varit felaktig enligt 19 § köplagen eftersom 1) B.R. inte lämnat några uppgifter om bilens egenskaper, som inverkat på bytet, 2) B.R. inte känt till att det funnits fuktskador i MB:n som R.E. med fog kunnat räkna med att bli upplyst om och 3) MB:n inte varit i väsentligt sämre skick än vad R.E. med fog kunnat räkna med. – R.E. får vidare, enligt 20 § köplagen, inte åberopa fel som han känt till. R.E. och M.E. besiktigade bilen två gånger innan avtalet ingicks och M.E. uppmärksammade då felet.

Volvon som B.R. erhöll var behäftad med samma fel som R.E:s MB. Volvon, som också överläts i befintligt skick, är därmed enligt 19 § köplagen att anse såsom felaktig. Kostnaden för att åtgärda felen på den uppgår till 15 00020 000 kr. B.R. åberopar till kvittning denna kostnad.

R.E. anförde till bemötande av vad B.R. åberopat: Han har inte uppmanats att undersöka MB:n och han har fått en godtagbar förklaring till orsaken till lukten i den. Han har sålunda inte haft någon skyldighet att undersöka den. Den undersökning som han företagit har endast varit av okulär art. Han har sålunda inte bort märka de skador som bilen varit behäftad med eller i vart fall inte att de varit av sådan omfattning som det visat sig. B.R. har enligt 20 § 2 st köplagen handlat i strid mot tro och heder eftersom han underlåtit att upplysa om skador som han känt till. R.E. får därför, oavsett om han undersökt bilen eller utan godtagbar anledning underlåtit att göra detta, åberopa felet.

TR:n (lagmannen Wenker, rådmannen Klemming och tingsfiskalen Josefsson) anförde i dom d 21 juni 1995: Domskäl. R.E. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med M.E. T.G. och P.C. samt som skriftlig bevisning utlåtande från GH Husvagnar AB, daterat d 4 aug 1994, och protokoll över täthetskontroll, daterat d 1 aug 1994. B.R. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med L.R. och L.S.

T.G. har uppgett: Han har sålt husvagnar under 18 år och husvagnar av märket Kabe sedan 1981. Han utförde på uppdrag av R.E. ett fukttest av R.E:s husbil. Mätningen utfördes med en protimeter. Enligt Kabes garantiregler anses fel föreligga som måste åtgärdas om fukthalten vid mätning med protimeter överstiger 20 procent. Bakre delen på R.E:s bil var mest skadad. Bakgaveln var i princip "helt slut". Eftersom det inte fanns något virke i regelstommen kvar utan allt virket förvandlats till fnöske och "mös" rörde det sig uppenbarligen om en gammal skada. Då han tittade på husbilen vid ett senare tillfälle hängde det frusna vattendroppar längs med hela framkanten på husvagnsdelen. Förekomsten av droppar tydde på att det inte rörde sig om kondens utan om fukt p g a läckage. Det är vanligt med fuktskador i husvagnar p g a läckage vid takluckan och vid fönster och liknande skarvar. Han konstaterade fuktskador både fram, bak och längs med sidorna. Han tror inte att ombyggnaden av husvagnen påverkat skadorna baktill, men den kan möjligen ha inverkat på skadorna framtill. Han uppskattar kostnaden för att åtgärda fuktskadorna till 30 000-35 000 kr exklusive mervärdesskatt. Nästan alla husvagnar som är 15 år gamla har fuktskador. Han har fått in många husvagnar som varit i samma skick som den aktuella. Husvagnen tillhörde dock det sämre skiktet av skadade husvagnar och det var onormalt asrycket fukt i den. Man har inte anledning att förvänta sig så mycket fuktskador i en husvagn. Det är svårt att se en fuktskada och man måste därför använda mätinstrument för att upptäcka fukten. Om det uppstår lukt till följd av fukten, har dock skadorna gått långt. På GH Husvagnar mäts fukthalten i samtliga husvagnar som byts in för att de skall kunna åsättas pris.

L.S. har uppgett: Han har under elva år arbetat heltid med ombyggnad av husbilar och sysslat med husbilar och husvagnar under sammanlagt 19 år. Han besiktigade R.E:s husbil, MB:n, och använde då en fuktmätare. Regelstommen i vänstra bakgaveln var bortruttnad. När han tryckte på gaveln var den helt porös och han behövde därför inte lyfta på plåtarna för att kunna konstatera detta. Han kunde även lukta sig till att husbilen var fuktskadad. Alla husvagnar är mer eller mindre fuktskadade. Fukten kommer in via takluckor och ventiler. Den aktuella husvagnsdelen var "lite mer" fuktskadad än vad som är normalt för husvagnar i den åldern men inte värre skadad än vad det fanns anledning att förvänta sig. Den var i sådant skick att den egentligen borde vara på soptippen. Det är ekonomiskt inte försvarbart att reparera husvagnen.

TR:ns bedömning.

TR:n har först att ta ställning till huruvida det fordon som överlåtits till R.E, MB:n, varit att anse som felaktig.

Det är ostridigt att parterna i bytesavtalet d 31 mars 1994 infört förbehåll om att MB:n överlåtits till R.E. "i befintligt och uppvisat skick". R.E. har gjort gällande att B.R. utfäst att det aldrig varit fukt i husbilen och att husbilen därför enligt 19 § 1 st 1 köplagen skall anses som felaktig. B.R. har bestritt att han lämnat utfästelse med detta innehåll. L.R. har berättat att hon för makarna E. uppgett att hon inte trodde att det var någon fukt i bilen eftersom det tidigare inte varit fukt i den, men tillagt att det går att undersöka om det är fukt i den. Enligt TR:ns uppfattning har R.E. med hänsyn till dessa uppgifter från makarna R. inte styrkt att någon utfästelse med angivet innehåll lämnats.

R.E. har vidare åberopat att B.R. underlåtit att upplysa honom om fuktskador, vilka utgjorde ett sådant väsentligt förhållande rörande husbilens egenskaper och användning, som han måste antas ha känt till och som R.E. med fog kunnat räkna med att bli upplyst om, vilket kan antas ha inverkat på köpet, och att husbilen därför med stöd av 19 § 1 st 2 köplagen skall anses vara felaktig. B.R. har bestritt att han känt till fuktskador som R.E. med fog kunnat räkna med att bli upplyst om. T.G. och L.S. har i sina vittnesmål anfört att husvagnar av samma ålder som den som monterats på MB:n normalt har fuktskador. R.E. har innan bytesavtalet ingicks två gånger getts tillfälle att besiktiga husbilen. Vid den andra besiktningen har M.E. påtalat att det luktade mögel i husbilen. R.E. har trots vetskapen om M.E:s iakttagelse enligt egen utsago endast företagit okulära besiktningar av husbilens skick och han har låtit sig nöjas med Bengt R:s förklaring att det efter vintern var instängd luft i husbilen. Nämnda förhållanden föranleder TR:n till följande ställningstagande. R.E. har uppenbarligen inte kontrollerat om det t ex uppstått mögel i bilen under vintern. Genom bl a T.G:s och L.S:s berättelser får det anses vara klarlagt att husbilen hade vissa fuktskador när bytesavtalet ingicks. Eftersom R.E. två gånger getts möjlighet att besiktiga husbilen har han med hänsyn därtill och till hans vetskap om M.E:s iakttagelser och husbilens ålder inte visat att B.R. underlåtit att upplysa om något väsentligt förhållande rörande husbilens egenskaper eller användning som han måste antas ha känt till och som R.E. med fog kunnat räkna med att bli upplyst om.

R.E. har slutligen gjort gällande att husbilen var i väsentligt sämre skick än han med hänsyn till dess pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta och att den därför med stöd av 19 § 1 st 3 köplagen skall anses felaktig. TR:n konstaterar i det avseendet att husdelen på MB:n består av en husvagn som när bytesavtalet ingicks var 14 år gammal. Genom vittnesförhöret med T.G. har framkommit att nästan alla husvagnar i den åldern har fuktskador, men att denna husvagn dock tillhörde det sämre skiktet av skadade husvagnar. Vittnet L.S. har uppgett att husbilen var "lite mer" skadad än vad som är normalt, men att bägge husbilarna som ingick i bytesavtalet var i lika dåligt skick. Även om det får anses vara klarlagt att husbilen hade fuktskador vid avtalstillfället och således var i ett dåligt skick har R.E. pga de nu redovisade uppgifterna inte styrkt att husbilen var i väsentligt sämre skick än han med hänsyn till dess pris och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta.

R.E. har pga det nu anförda inte visat att MB:n varit behäftad med fel i köplagens mening. Redan på denna grund skall hans talan ogillas.

Domslut. Käromålet ogillas.

R.E. överklagade TR:ns dom i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans vid TR:n förda talan.

B.E. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Nisser och Ström samt tf hovrättsassessorerna Norin, referent, och Spöö) anförde i dom d 2 nov 1995: Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat samma omständigheter som vid TR:n.

R.E. B.R. M.E. L.R. T.G. och L.S. har hörts på nytt i HovR:n. De har därvid i huvudsak uppgett detsamma som antecknats i TR:ns dom, dock med följande tillägg och förtydliganden.

R.E: Han minns inte exakt vad B.R. sade vid det andra tillfället men andemeningen var att lukten härrörde från instängd luft och kondens. Köpesumman på 110 000 kr var ett ganska normalt pris för husbilen. Dess värde idag är ca 20 000 kr. Materialkostnaden för att reparera husbilen uppgår till minst 20 000 kr. --

M.E: Vid det andra tillfället såg hon något grått i en sovalkov. B.R. drog med fingret i den grå ytan och sade att det var lim. Hon har aldrig hört L.R. säga något om att man kunde mäta fukthalten i husbilen. - De kunde ha köpt husbil för 50 000 kr-60 000 kr, men då de ville ha en som var i gott skick var de beredda att betala mer.

T.G. har uttalat, att det inte är lönt att reparera husvagnsdelen utan att den bör bytas ut mot en annan husvagn i bättre skick. Han uppskattar bilchassits värde till 10 000-15 000 kr.

HovR:ns bedömning.

Av utredningen framgår att regelstommen i husbilens bakre del varit så angripen av röta att trämaterialet fallit sönder. Vidare framgår att mycket höga fuktkvoter uppmätts i husbilens väggar i övrigt samt att fuktskadorna medfört obehaglig lukt.

Lika med TR:n anser HovR:n att utredningen inte ger tillräckligt stöd för påståendet att B.R. före bytet lämnat någon utfästelse eller sådana uppgifter i övrigt beträffande husbilens skick som enligt 19 § 1 st 1 köplagen skulle medföra att bilen anses felaktig.

Fuktskadorna har uppenbarligen funnits en längre tid i husbilen. Med hänsyn härtill framstår det som märkligt att varken B.R. eller någon av hans anhöriga märkt någon lukt eller annat spår av fukt. I brist på annan utredning kan det emellertid inte anses visat att B.R. känt till fuktskadorna. Någon bristande upplysningsplikt enligt 19 1 st 2 köplagen kan därför inte läggas honom till last.

Frågan är då om husbilen var i väsentligt sämre skick än R.E. med fog har kunnat förutsätta och om husbilen därför varit att anse som felaktig enligt 19 § 1 st 3 köplagen. Av förarbetena till köplagen framgår att en sådan väsentlig avvikelse föreligger om varans skick står i uppenbart missförhållande till varans pris och övriga omständigheter (prop 1988/89:76 s 93).

Som konstaterats ovan var husbilen vid köpet behäftad med fuktskador, vilka måste betraktas som mycket allvarliga, omfattande och av sådan art att husbilen torde vara oanvändbar och i behov av en totalrenovering.

Husbilen är visserligen ett hemmabygge med en husvagnsdel av äldre modell. Genom T.G:s och L.S:s vittnesmål framgår att man i normala fall får räkna med fuktproblem i husbilar och husvagnar. Denna risk torde också vanligen återspeglas i priset för begagnade fordon av detta slag. I detta fall måste emellertid skadorna, särskilt vid enjämförelse mellan inbytespriset och värdet sedan skadorna upptäckts, anses vara av sådan art och omfattning att R.E. inte haft anledning att räkna med dem. Husbilen har därför enligt HO, vR:ns mening varit behäftad med fel enligt 19 § 1 st 3 köplagen.

R.E. har tillsammans med sin hustru undersökt husbilen före bytet. Han kan vid sådant förhållande enligt 20 § 2 st köplagen inte som fel åberopa vad man borde ha märkt vid undersökningen. M.E. har visserligen uppmärksammat mögellukt i husbilen. De besked hon erhållit har emellertid gett en rimlig förklaring till lukten och det kan därför inte krävas att R.E. skulle ha gjort några ytterligare undersökningar. Inte heller är visat att R.E. uppmanats att utvidga sin undersökning genom att mäta fukthalten i husbilen.

HovR:n finner således att R.E. har rätt att göra gällande felet. Felet är väsentligt för R.E, något som B.R. måste ha insett. R.E. har därför haft rätt att häva bytet varför utväxlade prestationer skall återgå.

När det gäller kvittningsinvändningen framgår att även Volvobussen varit behäftad med rost och fuktskador. Även bussen har varit överlåten i befintligt skick. Det är dock inte visat att skadorna varit så omfattande att defekten kan anses som väsentlig i köplagens mening. B.R. har vid sådant förhållande inte rätt att åberopa reparationskostnaden kvittningsvis.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktar HovR:n B.R. att mot återfående av ett fordon av märket Mercedes Benz 508 med reg nr EYX 263 till R.E. utge 110 000 kr jämte ränta därå enligt 2 och 5 §§ räntelagen från d 5 april 1994 till d 19 sept 1994 och för tiden därefter enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

B.R. (ombud advokaten K-Å.L.) överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle fastställa TR:ns domslut.

R.E. (ombud advokaten P.A.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Vängby, Lind, Svensson, Danelius, referent, och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Till stöd för sina yrkanden har parterna åberopat samma grunder som i TR:n och HovR:n.

Utredningen i målet ger vid handen att den av B.R. överlåtna husbilen var i väsentligt sämre skick än R.E. med fog kunnat förutsätta med hänsyn särskilt till det värde som åsatts husbilen i samband med bytesavtalet. Det förelåg alltså ett sådant fel i varan som avses i 19 § 1 st 3 köplagen. Frågan är emellertid om R.E. enligt 20 § 2 st köplagen är förhindrad att åberopa detta fel gentemot B.R.

En köpare har inte enligt köplagen någon allmän skyldighet att undersöka den köpta varan med avseende på eventuella fel. Har köparen faktiskt undersökt varan, får han däremot enligt 20 § 2 st köplagen inte som fel åberopa vad han borde ha märkt vid undersökningen. Bedömningen av vad köparen enligt detta lagrum borde ha märkt måste göras med beaktande av hur omfattande undersökningen varit och vilka praktiska möjligheter köparen med hänsyn till sina kunskaper och erfarenheter haft att vid sin undersökning upptäcka felet i fråga.

I förevarande fall framgår att R.E. och hans hustru vid två tillfällen besiktigat husbilen men att de inte gjort någon mera ingående undersökning av dess tillstånd och inte heller anlitat någon fackman för att biträda dem vid undersökningen. Det har upplysts att R.E:s hustru tyckt sig känna en mögellukt i husbilen, vilket i och för sig hade kunnat föranleda en undersökning av vad som orsakat denna lukt. När hon omnämnde sin iakttagelse, tycks emellertid reaktionen från B.R. ha varit lugnande och närmast bagatelliserande. Som möjlig förklaring till lukten hänvisade B.R. eller hans hustru till de omständigheter under vilka bilen förvarats under den förflutna vintern. Enligt vad B.R. i målet upplyst, hade han för övrigt vid denna tidpunkt inte någon kännedom om att det fanns fuktskador i husbilen. Omständigheterna kan därför inte anses ha varit sådana att R.E. med anledning av sin undersökning och de samtal som förts med B.R. borde ha märkt de omfattande fuktskador som senare visat sig föreligga.

Av det anförda följer att 20 § 2 st köplagen inte utgör hinder för R.E. att åberopa felet i husbilen. Det har inte bestritts att detta fel varit av sådan art att det med tillämpning av 39 § köplagen kan föranleda hävning av bytesavtalet.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 18 okt 1996 (mål nr T 5302/95).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1996-10-18
Målnummer
T5302-95
Lagrum
19 § köplagen (1990:931)
20 § köplagen (1990:931)
Litteratur
Sökord
Byte
Hävning
Fel i gods
Undersökningsplikt
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 2016 s. 237: Köplagen. Sedan bostadsrätten till en kontorslokal överlåtits mellan två näringsidkare, har köparen krävt prisavdrag med påståendet att lokalens area var mindre än vad parterna hade avtalat. Arean...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation