NJA 1996 s. 768
Olaga diskriminering? 16 kap 9 § BrB.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Stockholms TR åtal mot C.K. född 1967, jämlikt 16 kap 9 § BrB för olaga diskriminering enligt följande gärningsbeskrivning: C.K. har såsom anställd entrevärd på restaurang Monnet, Kungsgatan 56 i Stockholm, d 13 okt 1993 diskriminerat A.S. A.A. och Y.S. på grund av deras ras och hudfärg genom att neka dem tillträde till restaurangen. - Gärningen har inneburit att C.K. ej gått målsägarna tillhanda på de villkor som näringsidkaren tillämpar på andra.
Domskäl
TR:n (nämndemännen Petsava och Stagg) anförde i dom d 7 febr 1995: Domskäl. C.K. har förnekat gärningen. Han har uppgett följande. Han har tidigare arbetat som dörrvakt på restaurang Monnet men oftast tjänstgjorde han i garderoben på helgerna då det fanns en särskild dörrvakt. Denna vardagskväll var han ensam i garderoben och skulle också fungera som dörrvakt. Han minns att det kom in tre färgade män. Han talade om för dem att det var trubadurafton och att det krävdes bordsbeställning. Det var fullt i restaurangen. De ville komma in och ta en öl i baren men det gick inte eftersom det var fullt även där. De diskuterade i ca tio minuter innan de tre gick. Stämningen blev något upptrissad. Det var inga som lämnade restaurangen under den tid de pratade. Han hade inte fått några direktiv från ledningen om att inte släppa in färgade. Det fanns flera färgade i restaurangen den kvällen.
Åklagaren har åberopat vad C.K. uppgett under förundersökningen enligt vad som antecknats i ett förhörsprotokoll d 12 jan 1994: C.K. berättar att han stod i garderoben den aktuella kvällen och att han sett Rapportreportaget ett antal gånger. Emellertid kan han inte minnas varför han inte ville att de tre färgade männen skulle in. På grund av det glömda skälet så uppgav han att det, var trubadurafton, för att på ett smidigt sätt få dem att gå. Han säger att han ofta begagnar sig av denna icke med sanningen överensstämmande metod att avvisa icke välkomna gäster.
C.K. har förklarat att han i dag kommer ihåg bättre än han gjorde vid förhörstillfället sedan han sett inslaget på TV och talat med sin advokat och att han inte tagit händelsen riktigt på allvar, när han hördes av polisen.
A.S. A.A och Y.S. har hörts. De har i huvudsak lämnat överensstämmande berättelser. Av dessa framgår sammanfattningsvis följande. De hade stämt möte med ett reportageteam från Rapport för att se om färgade diskriminerades på Stockholms krogar. Man bestämde sig för att besöka Monnet och de tre gick in. Talan fördes av A.S. I garderoben på Monnet fanns C.K, som meddelade att det var trubadurafton och att det bara var bordsbeställning som gällde. A.S. frågade om de inte kunde få komma in och ta en öl i baren men fick till svar att det gick inte. Man kunde se en del av baren från garderoben och det fanns inga gäster där. Under den tid de stod och diskuterade med C.K. gick några människor.
TR:ns bedömning.
Bestämmelsen om olaga diskriminering straffbelägger ett förfarande som särbehandlar någon på grund av dennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Det är ostridigt i målet att A.S. A.A. och Y.S. vägrats komma in på restaurangen. För att åtalet skall kunna bifallas, krävs att åklagaren visat att målsägandena vägrats tillträde, just på grund av sin ras eller hudfärg.
C.K. har hävdat att skälet till att A.S. A.A. och Y.S. inte släpptes in var att det var fullt i restaurangen. Enligt TR:ns mening är det endast han av de som hörts i målet som kunnat avgöra detta. Mot C.K:s förnekande är således inte visat annat än att anledningen till att målsägandena vägrades tillträde var att det inte fanns plats i restaurangen. Någon särbehandling har därmed inte skett. Åtalet skall ogillas.
Domslut
Domslut. Åtalet ogillas.
Ordf, chefsrådmannen Berke, med vilken nämndemannen Ernholm förenade sig, var skiljaktig i ansvarsdelen och anförde: Som redan framhållits i domen, krävs för bifall till åtalet, att det är klarlagt att målsägandena vägrats tillträde till restaurangen just på grund av deras ras eller hudfärg.
C.K. har hävdat att skälet till att de avvisades i stället var, att det var fullt både i restaurangen och i baren; han har också sagt att inga personer lämnade restaurangen under den tid målsägandena försökte komma in. Målsägandena har å sin sida uppgett att den del av baren som de kunde se var tom. Vidare har de förklarat att några personer lämnade restaurangen medan de talade med C.K. I dessa avseenden står alltså uppgift mot uppgift.
Bevisningen i målet består i huvudsak av målsägandenas utsagor. Frågan är om dessa kan anses ha sådan tyngd att de - mot C.K:s bestridande - kan läggas till grund för domen. Av avgörande betydelse blir därför att bedöma trovärdigheten av målsägandenas berättelser i belysning av vad som i övrigt kommit fram i målet. Eftersom den främsta motbevisningen består av C.K:s uppgifter måste även en bedömning göras av det bevisvärde de kan ha.
Syftet med målsägandenas besök på restaurang Monnet var att tillsammans med reportageteamet på Rapport undersöka om färgade eller mörkhyade diskriminerades. Detta stämmer till viss försiktighet när det gäller att värdera uppgifter om att sådan diskriminering förekom. Emellertid anser jag att målsägandenas berättelser om vad som hänt präglats av måttfullhet och att det inte framkommit något som tyder på att de överdrivit. Berättelserna ger också intryck av att återge något självupplevt. C.K:s berättelse däremot är påfallande luftig. Mot bakgrund av vad han tidigare uppgett och hans förklaring till varför han ändrat sig, framstår hans berättelse närmast som en efterhandskonstruktion.
En samlad bedömning av vad som framkommit leder enligt min mening till den slutsatsen att målsägandenas uppgifter är både trovärdiga och tillförlitliga och att de skall läggas till grund för domen. Därmed är utrett att det i vart fall fanns plats i baren. Något annat skäl för att avvisa målsägandena än platsbrist har inte framförts. Med hänsyn till omständigheterna anser jag det klarlagt, att C.K vägrat målsägandena tillträde till restaurangen på grund av deras hudfärg eller ras. Han har därmed gjort sig skyldig till olaga diskriminering. C.K. skall dömas till ett bötesstraff, som jag bestämmer till 60 dagsböter.
Svea HovR
Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle bifalla åtalet.
C.K. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsrådet Rosenberg, referent, tf hovrättsassessorn Munter samt nämndemännen Boudrie och Naumann) anförde i dom d 30 jan 1996: Utredningen i HovR:n. C.K. A.A. och Y.S. har här hörts på nytt. De har berättat ungefär som vid TR:n, enligt vad som framgår av dess dom, med i huvudsak följande tillägg eller ändringar.
C.K.: Han arbetar fortfarande som entrevärd vid restaurangen. Det händer nästan varje kväll att han nekar gäster att komma in på restaurangen. Anledningen kan vara att det är fullt eller att gästerna har "fel attityd". Från sin chef har han direktiv att gäster som är onyktra, har ovårdad klädsel eller har fel attityd inte skall släppas in på restaurangen samt att diskriminering inte får förekomma. Gästerna får inte gå omkring i restaurangen med sina drycker utan skall inta dessa vid borden. Personer som bara avser att dricka en öl släpps in på restaurangen. Det är vanligt i restaurangen med gäster som är färgade. - De tre färgade männen bad att få tala med hans chef. Medan de samtalade lämnade tre eller fyra personer restaurangen. Det var dock fortfarande fullt. Det fanns bordsbeställningar som "låg och väntade". Sådana beställningar var markerade med röda lappar i glas på borden. Han tänkte inte på att be de tre färgade personerna att vänta till dess att det blev plats. När de hade gått. - 10-15 minuter senare - kom det två personer som sade att de bara skulle gå in och titta i restaurangen och inte stanna.
A.A: Han hade varit på restaurangen några dagar tidigare och C.K. hade inte heller då släppt in honom. När han sedan återkom tillsammans med en kompis efter någon halvtimme var det en person av arabisk härkomst som stod i entren i stället för C.K. Inte heller denna gång blev han insläppt. - När han besökte restaurangen den aktuella kvällen var han klädd i kostym och hade inte druckit alkohol. Han såg att det fanns 3-4 tomma bord i mitten av baren. - Han och hans kamrater hade inte tänkt att stanna kvar som gäster på restaurangen, om de hade blivit insläppta.
Y.S: Han var snyggt klädd i kostym. Någon alkohol hade han inte druckit under dagen. C.K. sade inte att det var fullt. Det fanns gäster i lokalen men han såg lediga bord. Medan de var där gick några personer.
Bandupptagningen av förhöret vid TR:n med A.S. har spelats upp.
På åklagarens begäran har K.S. hörts som nytt vittne här. Som nya vittnen på C.K:s begäran har hörts U.A. D.G. och A.A. vilka alla är av olika etniskt ursprung. Vittnena har berättat i huvudsak följande.
K.S.: Hon är journalist och ledde reportageteamet. Avsikten med reportagearbetet var att undersöka om det förekom diskriminering på restauranger i Stockholm. Man kom överens om att under kvällen besöka bl a den aktuella restaurangen. Det var ett slumpmässigt val. De tre målsägandena var snyggare klädda än hon själv och kameramannen som ingick i reportageteamet. Teamet med målsägandena kom till restaurangen vid 22-tiden. Målsägandena gick in på restaurangen och kom tillbaka efter några minuter. Det hade inte kommit ut eller gått in några personer på restaurangen under tiden. Målsägandena berättade att de inte hade blivit insläppta. Motiveringen hade varit att det var trubadurafton och att man måste beställa bord i förväg. De sade inte att motiveringen hade varit att det var fullt på restaurangen. Hon och kameramannen, som hade stått och väntat på målsägandena 10-15 m från entren, gick då in på restaurangen. C.K. hälsade dem välkomna och sade något ytterligare om kläder. Det var inte tal om bordsbeställning eller trubadurafton. Hon sade nog till C.K. att de skulle gå in och titta. Hon såg att många bord var lediga. Det var alldeles "dött" i restaurangen. Hon såg knappt några gäster och hon såg inte några bord med röda lappar. Hon hörde musik, men det var inte från någon trubadur utan förmodligen högtalarmusik.
U.A.: Han var restaurangens chef hösten 1993 och är fortfarande chef. Den som var entrevärd skulle då liksom nu se till att personer inte släpptes in i strid med restaurangens tillstånd. Exempelvis fick berusade eller minderåriga personer eller personer med falska legitimationskort inte släppas in. Gästerna fick inte gå omkring i restaurangen med sina drycker utan skulle inta dessa vid borden. Vid den aktuella tiden var restaurangen särskilt noga med att leva upp till tillståndskraven. Entrevärden och serveringspersonalen avgör när det är fullt på restaurangen. I ett sådant fall ber man gästen att återkomma vid ett annat tillfälle. Det har alltid varit vanligt med färgade bland restaurangens gäster. Om någon bland personalen inte skulle ta emot en färgad gäst på grund av hudfärgen, skulle den anställde avskedas.
D.G: Han är vaktansvarig vid restaurangen. En entrevärd skall arbeta för att förebygga problem. Bland gästerna finns många som bara dricker en öl snabbt och sedan lämnar restaurangen. Restaurangen har fler färgade gäster än som är vanligt. Varje dag förekommer det gäster som är färgade. Om det förekom att en entrevärd diskriminerade en färgad gäst på grund av dennes hudfärg, skulle D.G. - av såväl personliga som professionella skäl - se till att den anställde genast blev avskedad.
A.A. Han är stamgäst på restaurangen och brukar besöka den 1-2 gånger/vecka. Det brukar vara många färgade bland gästerna. En redigerad videofilm hos Sveriges Television AB, tagen i restaurangens entre vid tillfället, har förevisats och åberopats av åklagaren som bevisning.
Domskäl
HovR:ns domskäl. Av bestämmelserna i 16 kap 9 § BrB följer att en näringsidkare, som i sin näringsverksamhet diskriminerar någon på grund av bl a hans ras eller hudfärg genom att inte gå honom tillhanda på de villkor som näringsidkaren i verksamheten tillämpar i förhållande till andra, gör sig skyldig till olaga diskriminering och att det sagda tillämpas också på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar.
HovR:n konstaterar inledningsvis att de tre målsägandena har afrikanskt ursprung och är färgade. Vidare finner HovR:n att C.K. det aktuella tillfället arbetade som anställd vid restaurangen och att han därför gentemot målsägandena handlade på en näringsidkares vägnar.
Det är klarlagt att målsägandena vid tillfället till C.K. framförde önskemålet att få tillträde till restaurangen som gäster och att denne förvägrade dem detta. Uppgifterna om vad som var anledningen till denna vägran går emellertid isär.
Utredningen visar enligt HovR:ns mening att K.S. och kameramannen blev insläppta av C.K. på restaurangen som gäster en kort stund efter det att målsägandena hade förvägrats sådant tillträde samt att under denna korta tidrymd antalet gäster i restaurangen kan ha minskat något och i vart fall inte ökat. Vidare framgår av videofilmen, i förening med målsägandenas och K.S:s uppgifter, att det i vart fall i restaurangens baravdelning vid tillfället rent faktiskt inte fanns så många gäster att det hade saknats möjlighet att där servera ytterligare några personer.
C.K:s uppgifter om att restaurangen hade s k trubadurafton med bordsbeställning kan visserligen inte anses ha vederlagts. Dennes påstående att det vid tillfället till följd av "väntande bordsbeställningar" var fullt på restaurangen - så att det inte skulle ha funnits möjlighet att tillgodose de tre målsägandenas önskemål att få dricka någon öl i baren - är mot bakgrund av det nyss sagda inte trovärdigt. Vid detta förhållande finner HovR:n att skälet till att C.K. vägrade målsägandena tillträde till restaurangen måste ha varit något annat än att restaurangen då inte kunde ta emot några ytterligare gäster. Frågan är vilket skäl detta kan ha varit.
HovR:n finner att C.K. som företrädare för restaurangen skulle kunna ha haft andra legitima skäl än platsbrist att vägra gäster tillträde till restaurangen. Exempelvis kunde det med hänsyn till ordningshållningen på restaurangen eller på grund av villkoren för restaurangens tillstånd att servera alkoholdrycker ha funnits sådana skäl. Utredningen visar enligt HovR:ns mening emellertid att det inte med hänsyn till målsägandenas personer - på grund av att de skulle ha varit alkoholpåverkade, haft ovårdad klädsel e dyl - fanns sådana skäl. Med hänsyn till att K.S. och kameramannen strax efteråt släpptes in på restaurangen står det också klart. att det inte heller fanns något annat sådant skäl att vägra målsägandena tillträde.
Det ligger då, särskilt med hänsyn till C.K:s bristande trovärdighet i fråga om det av honom uppgivna motivet för att han vägrade mälsägandena att komma in på restaurangen, nära till hands att anta att denna vägran berodde på målsägandenas ras eller hudfärg. Genom de av C.K. här åberopade vittnena har det emellertid kommit fram att det bland dennes överordnade på restaurangen och, något som var vanligt förekommande, bland gästerna fanns färgade personer. Mot denna bakgrund är det enligt HovR:ns mening mindre sannolikt att C.K:s handlande förestavades av just målsägandenas ras eller hudfärg.
HovR:n anser vidare att det inte kan uteslutas att målsägandena, som ju hade begett sig till restaurangen för att just pröva huruvida de skulle bli utsatta för olaga diskriminering, från början när de anlände till restaurangen på C.K. gav ett intryck som denne ansåg utgöra tillräckligt skäl för att inte gå dem till mötes. Enligt HovR:ns mening behöver detta intryck i så fall inte ha grundats på målsägandenas ras eller hudfärg i sig utan kan ha haft någon annan - låt vara för utomstående godtycklig eller i vart fall svårbegriplig - orsak.
HovR:n finner sålunda att enbart det förhållandet att det inte har framkommit något annat skäl - än som har sin grund i målsägandenas ras eller hudfärg - för att C.K. vägrade dem tillträde till restaurangen inte ger tillräckligt stöd för att anse att denna vägran hade sådan grund. Åtalet är därför inte styrkt, och TR:ns domslut skall således fastställas.
HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Hovrättslagmannen Cars var skiljaktig och anförde efter att ha anslutit sig till de sex första styckena av domskälen i HovR:ns dom: Med hänsyn till C.K:s bristande trovärdighet i fråga om det av honom uppgivna motivet för att vägra målsägandena att komma in på restaurangen och då han inte kunnat uppge något annat skäl härför måste det hållas för visst att hans vägran berodde på målsägandenas ras, hudfärg eller etniska ursprung. Omständigheterna är inte mildrande.
Jag dömer därför C.K. enligt 16 kap 9 § BrB för olaga diskriminering till 60 dagsböter om 70 kr.
HD
Riksåklagaren överklagade och yrkade bifall till åtalet.
C.K. (offentlig försvarare advokaten P.L.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen A.E.).
HD (JustR:n Vängby, Lind, Lars K Beckman, Lars Å Beckman och Thorsson, referent) beslöt följande dom: Domskäl. För bifall till åtalet fordras att det i målet klarläggs att det avgörande motivet för C.K. när han vägrade målsägandena tillträde till restaurangen, var deras ras eller hudfärg.
Vid tillkomsten av bestämmelsen om olaga diskriminering uttalades att förbudet otvivelaktigt i vissa fall kunde medföra svårigheter att föra i bevis att diskriminering förekommit men att goda bevismöjligheter fanns beträffande näringsidkare som mer eller mindre systematiskt rasdiskriminerade; det var särskilt viktigt att ingripande kunde ske just mot sådana personer (NJA II 1970 s 528).
Den bevisning som förebragts i målet ger inte något stöd för att diskriminering systematiskt skulle förekomma vid restaurangen, vare sig när C.K. någon annan tjänstgjorde som entrevärd. Av förhören i HD med restaurangens chef U.A. och vaktchefen D.G. samt med A.A. som uppgett sig vara stamgäst på restaurangen och själv är av afrikanskt ursprung, har nämligen framgått att det är vanligt med färgade bland restaurangens gäster. Frågan blir då om utredningen ger vid handen att C.K. den aktuella kvällen kan ha bestämt sig för att avvisa gäster på grund av deras ras eller hudfärg.
C.K. har uppgivit följande. Hans minnesbilder från händelsen är svaga. Journalisten K.S. som också ingick i reportageteamet och som tillsammans med en fotograf släpptes in i restaurangen en viss tid efter det att målsägandena avvisats, frågade honom inte varför de behandlats på annat sätt än hon och hennes sällskap. Programmet sändes några gånger i november och december 1993; C.K. såg det inte men fick höra talas om det av sin mor kanske tre veckor efter händelsen. Han förhördes av polis första gången i januari 1994. - Det är mycket folk som avvisas från restaurangen av olika skäl, kanske 40-50 personer en vardagkväll, betydligt fler på helgerna. Avvisning kan ske av många olika anledningar, inte bara att det är fullt utan även på grund av t ex onykterhet, ovårdad klädsel eller en olämplig attityd; med det sistnämnda avses bl a ett aggressivt uppträdande. Han skulle däremot inte avvisa någon på grund av dennes ras eller hudfärg. För målsägandena uppgav han troligen att det var fullt men han minns inte säkert. Under den aktuella perioden hade restaurangen trubaduraftnar flera kvällar i veckan och det var ofta fullt. Det var särskilt angeläget vid den här tiden att utskänkningsvillkoren följdes, och dit hörde att gäster inte fick gå omkring med ölglas eller liknande i lokalen utan måste ha plats vid bord eller vid bardisken.
Målsägandena A.M. (tidigare S) och Y.S. har uppgivit att de var nyktra och vårdat klädda, påståenden som inte bestritts av C.K. A.M. har uppgivit att det var han som förde ordet under en kanske fem minuter lång diskussion med C.K. och att han visserligen blev upprörd men detta först efter det att det blivit klart att de inte skulle släppas in. Y.S. har uppgivit att han tillsammans med den tredje målsäganden, A.A. blivit vägrad tillträde till restaurangen - dock inte av C.K. - två månader tidigare då de besökte den i samma syfte, nämligen att undersöka om diskriminering förekom, tillsammans med en journalist från Aftonbladet och han väntade sig att det skulle bli likadant igen.
Den redigerade videofilm från Sveriges Television AB som företetts i målet ger stöd åt C.K:s uppgifter att det inte var så "dött" och tomt på gäster i restaurangen som K.S. uppgivit i sitt förhör i HovR:n. Den musik som hörs motsäger inte heller C.K:s uppgift att det var en s k trubadurafton. Det är visserligen inte utrett att restaurangen verkligen var fullsatt - vare sig av redan anlända gäster eller på grund av bordsbeställningar - när målsägandena avvisades. Därmed är det dock inte klarlagt att det inte funnits något annat motiv för C.K:s åtgärd. Det har inte påståtts att C.K. hyser någon rasistisk inställning. Det kan, som också HovR:n funnit, inte uteslutas att målsägandena - som begivit sig till restaurangen inte i syfte att besöka den utan för att som medverkande i ett TVprogram just pröva om de skulle bli utsatta för olaga diskriminering, och enligt Y.S:s uppgift närmast med förväntan att bli avvisade - på C.K. gjort ett intryck som han ansåg utgöra tillräckliga skäl för att inte gå dem till mötes. Det intrycket behöver inte ha något samband med deras ras eller hudfärg.
Åtalet är därför inte styrkt, och HovR:ns domslut skall fastställas.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d 19 dec 1996 (mål nr B 994/96).