lagen.nu

NJA 1999 s. 639

Olaga diskriminering?

Allmän åklagare yrkade vid Uppsala TR ansvar å K.E.W. för olaga diskriminering enligt följande gärningsbeskrivning:

"K.E.W. är delägare och förvaltare i kommanditbolaget E.W. KB som driver näringsverksamhet i form av uthyrning av hyresrättslägenheter i Uppsala.

N.S. har i mitten av januari 1998 sammanträffat med K.E.W. och ansökt om att få hyra en lägenhet i bolagets fastighet på Sturegatan 13 C i Uppsala. Då N.S. d 19 jan 1998 vid telefonsamtal med K.E.W. förhört sig om han skulle komma att få hyra lägenheten, har K.E.W. genom olika uttalanden - bl a av innebörd att det kunde förutsättas bli konflikter i huset på grund av N.S:s iranska ursprung - klargjort för N.S. att denne inte kunde komma i fråga som hyresgäst på grund av sitt iranska ursprung.

K.E.W. har därvid diskriminerat N.S. på grund av dennes nationella ursprung genom att inte gå N.S. tillhanda på de villkor som tillämpas i förhållande till andra vid uthyrning av bolagets lägenheter. N.S. har ej erhållit hyreskontraktet till lägenheten, som i stället uthyrts till annan."

N.S. yrkade skadestånd.

K.E.W. bestred ansvar och det enskilda anspråket.

TR:n (ordf lagmannen Lempert) anförde i dom d 27 okt 1998: Domskäl. Till utredning av den åtalade gärningen har förhör hållits med K.E.W. samt med målsäganden N.S.. Vidare har på åklagarens begäran uppspelning skett av ett videokassettband från ett programinslag i TV 4 d 20 jan 1998 där K.E.W. uttalar sig i anslutning till den åtalade händelsen. Skriftlig bevisning har åberopats. Till en början är följande utrett.

Kommanditbolaget E.W. äger hyresfastigheter i Örebro och Uppsala. I Uppsala äger bolaget två fastigheter om tillsammans ca 100 lägenheter och lokaler. K.E.W. är delägare i bolaget och svarar för dess verksamhet i Uppsala. Under december 1997 uppstod en vakans i en av fastigheterna vilket föranledde annonsering i Uppsala Nya Tidning (UNT) i december 1997 och januari 1998. Den 17 jan 1998 infördes S. en annons i UNT som avsåg en lägenhet om fyra rum och kök jämte del i lokaler lämpade för sjukvårds- eller kontorsverksamhet. Redan dessförinnan, d 10 jan, hade N.S. annonserat i samma tidning efter en lägenhet. I anledning av den annonsen sökte K.E.W. per telefon kontakt med N.S. och kom därvid att tala med dennes syster. Sedan N.S. visats lägenheten fyllde han i ansökan om att få hyra den och lämnade ansökan till K.E.W. I målet föreligger olika uppgifter om när N.S. och K.E.W. träffades och omfattningen av de kontakter som föregick det i gärningspåståendet angivna telefonsamtalet av d 19 jan 1998. Den 20 jan förekom på föranledande av N.S. ett inslag i TV 4 som berörde den nu åtalade gärningen. Inslaget innehöll i för TR:n redovisade delar såvitt nu är av intresse följande:

Speakern: Fick Du ett dåligt intryck av N., den här mannen som står intill oss när Du träffade honom?

K.E.W: Det vill jag inte säga men jag har sett att det kan skapa konflikter eller jag tror att det kan skapa konflikter.

Speakern: För att han är utlänning?

K.E.W: För att vi har haft konflikter med en iranier i huset tidigare eller konflikter...

Den 20 jan anmälde N.S. K.E.W. för olaga diskriminering och förundersökning inleddes. I början av mars sände K.E.W. ut ett meddelande till dem som hade ansökt om att få hyra lägenheten, bland dem N.S., av innebörd att beslut ännu inte tagits beträffande uthyrningen. I mitten av mars hyrdes lägenheten ut till M.W..

Vid förhören har beträffande vad som förekom vid telefonsamtalet d 19 jan och det efterföljande händelseförloppet m m i huvudsak följande uppgivits.

N.S: Under telefonsamtalet d 19 jan 1998 var han lite arg och ville att K.E.W. skulle tala klarspråk. Han frågade varför han inte kunde få hyra lägenheten. K.E.W. sade då att det inte var bra för N.S:s son att bo i lägenheten. K.E.W. sa att han inte ville ha bråk och att han blev tvungen att välja hyresgäst utifrån detta. N.S. frågade varför han skulle bråka och fick svaret från K.E.W. att denne haft konflikter med utlänningar förut samt att en av hyresgästerna i det aktuella huset inte tyckte om iranier. Han försökte få K.E.W. att lugna ner sig, att förstå att han inte var bråkig samt att bestämma sig för att hyra ut lägenheten till honom. Han frågade K.E.W. om denne inte ville hyra ut lägenheten till honom för att han var iranier och fick då ett jakande svar. K.E.W. sa att han hade haft konflikter med iranier och att N.S. inte skulle få hyra lägenheten. K.E.W. sa även att det fanns många andra intresserade. N.S. undrade hur detta var möjligt, då K.E.W. ännu inte annonserat ut lägenheten. När samtalet i det närmaste var avslutat, sa N.S. till K.E.W. att han hade spelat in samtalet på band, vilket han dock inte hade gjort. Han sa till K.E.W. att han skulle polisanmäla honom och fick då svaret att det fick han göra om han ville. Efter samtalet kände N.S. sig mycket upprörd och orättvist behandlad. Han kände sig maktlös, men ringde i vart fall TV 4 och berättade om det inträffade. - Den 20 jan 1998 polisanmälde han K.E.W. När TV 4 gjorde en intervju med K.E.W. var N.S. närvarande. Efter det att reportaget spelades in har N.S. inte varit i kontakt med K.E.W. Han fick dock ett brev om att det ännu inte var bestämt vem som skulle få hyra lägenheten. Vid denna tidpunkt hade han redan flyttat till Bernadottevägen.

K.E.W: Den 19 jan 1998 ringde N.S. honom vid ett- till tvåtiden på dagen. N.S. ville ha ett besked angående lägenheten, något som ännu inte var möjligt att ge. K.E.W. berättade för N.S. att fastighetsbolaget skjutit upp beslutet om vem som skulle få hyra lägenheten. N.S. frågade även hur stor chansen var att han skulle få hyra lägenheten. Även detta var omöjligt att besvara. Därefter sa N.S., för att betona seriositeten i den firma han drev, att han inte arbetade med pornografi. N.S. erbjöd sig även att lämna motsvarande tre månadshyror i säkerhet för sina åtaganden enligt hyreskontraktet. N.S. frågade om det var pga hans hudfärg eller pga att han var invandrare som han inte kunde få hyra lägenheten. K.E.W. svarade att detta inte var anledningen. N.S. frågade även hur tillsättningen av hyresgäster gick till. K.E.W. beskrev då komplexiteten vid uthyrningar genom att exemplifiera hur situationen kan se ut i en trappuppgång i ett hyreshus. Vid varje uthyrning tvingas hyresvärden att väga skälen för och emot att låta en potentiell hyresgäst hyra en viss lägenhet. K.E.W. ville på det sättet minska N.S:s tryck mot honom, något som han upplevde påfrestande. Han nämnde för N.S. att för tio år sedan hade en konflikt uppstått mellan en iranier och en annan hyresgäst. Han berättade också att det fanns en hyresgäst i samma trappuppgång som den lediga lägenheten, som inte tyckte om iranier. N.S. måste ha dragit slutsatsen att han inte hade möjlighet att få hyra den aktuella lägenheten. N.S. sa att Europa inte blir vad det varit pga invandringen över gränserna. - K.E.W. vet inte när M.W. ansökte om att få hyra lägenheten. Det var dock d 14 mars 1998 som M.W. undertecknade hyreskontraktet. Anledningen till att styrelsen valde att hyra ut lägenheten till M.W. var att denne var en ansvarsfull läkare med god ekonomi och en stabil familjebildning med två barn i skolåldern. Kontroll av N.S:s ekonomi visade att denne inte hade haft någon taxerad inkomst under de senaste åren. - K.E.W. bestrider bestämt att han skulle drivas av rasistiska motiv e dyl. Cirka tio procent av hyresgästerna i bolagets fastigheter i Uppsala är invandrare. Det har hänt att han gett förtur åt behövande invandrarfamiljer och han har även själv flyttat till en mindre lägenhet för att ge utrymme åt en invandrarfamilj.

TR:ns bedömning. Uppgift står mot uppgift vad som närmare uttalades av K.E.W. vid telefonsamtalet d 19 jan. Klart är emellertid att såväl N.S:s möjligheter att få hyra lägenheten som hans etniska ursprung berördes. K.E.W. har själv vidgått att han för N.S. påpekade att det tidigare hade uppstått en konflikt med en iransk hyresgäst samt att det fanns en hyresgäst i trappuppgången där den lediga lägenheten fanns som inte tyckte om iranier. Det är dessa uppgifter som får ligga till grund för bedömningen av åtalet. Vad K.E.W. än kan ha avsett med att uttrycka sig på det sättet är uppenbart att N.S. haft anledning att känna sig kränkt av påståendena. Detta är emellertid inte liktydigt med att N.S. har diskriminerats i den mening som avses i 16 kap 9 § BrB. För bifall till åtalet krävs till en början att det är visat att N.S. på grund av sitt iranska ursprung faktiskt behandlats sämre än andra som ansökt om att få hyra lägenheten. Att det i fall som detta, där det inte är visat eller ens påstått att den tilltalade näringsidkaren mer eller mindre systematiskt rasdiskriminerar, finns uppenbara svårigheter att föra i bevis att diskriminering förekommit framgår bl a av HD:s dom i rättsfallsreferatet NJA 1996 s 768.

Till en början kan konstateras att K.E.W. polisanmäldes och förundersökningen påbörjades innan fastighetsbolaget fattat beslut om uthyrning av lägenheten. Vid den tidpunkten kunde således någon diskriminerande effekt av vad som uttalades vid telefonsamtalet d 19 jan inte fastställas. Härtill kommer att K.E.W. enligt vad som är ostridigt i målet i början av mars underrättade N.S. i dennes egenskap av presumtiv hyresgäst att beslut ännu inte hade fattats om uthyrningen. Att detta skett strax efter det att K.E.W. hörts under förundersökningen kan inte föranleda till några säkra slutsatser. Enligt TR:ns bedömning hade vidare fastighetsbolaget, med hänsyn till vad som var upplyst om N.S:s ekonomi, objektivt godtagbara skäl att välja den som fick hyra lägenheten framför N.S.. Vid en samlad bedömning finner TR:n inte styrkt att N.S. diskriminerats av K.E.W. i samband med lägenhetsuthyrningen. Åtalet skall därför ogillas.

Vid angiven utgång i ansvarsdelen skall det enskilda anspråket ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

N.S:s skadeståndsyrkande avslås.

Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att K.E.W. skulle dömas för olaga diskriminering i enlighet med åtalet. N.S. genom åklagaren yrkade bifall till sitt skadeståndsyrkande.

K.E.W. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsrådet Fergenius, referent, tf hovrättsassessorn Hellberg samt nämndemännen Carlsson och Götharson) anförde i dom d 10 mars 1999: Domskäl. I HovR:n har N.S. och K.E.W. hörts på nytt och lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid TR:n enligt dess dom. Den vid TR:n åberopade skriftliga bevisningen har åberopats även här. Åklagaren har förevisat videofilmen.

Utredningen i HovR:n är i allt väsentligt densamma som vid TR:n. Vad som har förekommit här föranleder inte HovR:n att göra någon annan bedömning än den som TR:n har gjort. TR:ns dom skall följaktligen stå fast.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma K.E.W. för olaga diskriminering till böter. Riksåklagaren justerade gärningsbeskrivningen genom att i slutet av andra stycket tillägga "eller att han inte skulle få konkurrera på samma villkor som andra sökande".

K.E.W. (offentlig försvarare advokaten M.A.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen Astrid Eklund).

HD (JustR:n Lind, Nyström, referent, Svensson, Danelius och Nilsson) beslöt följande dom: Domskäl. N.S. och K.E.W. har i HD lämnat i huvudsak samma uppgifter som i TR:n och HovR:n. Det saknas skäl att frångå underrätternas värdering av bevisningen. I enlighet härmed finner HD att det inte har styrkts att K.E.W. klargjort för N.S. att denne inte kunde komma i fråga som hyresgäst.

HD har emellertid också att pröva det av Riksåklagaren framställda påståendet att K.E.W. inte låtit N.S. konkurrera med andra hyressökande på samma villkor. I den delen föreligger vissa för K.E.W. besvärande omständigheter. S. har K.E.W. i en intervju som TV 4 gjorde med honom d 20 jan 1998 gjort uttalanden som innebär närmast att K.E.W. såg det som en belastning för N.S. att denne var iranier. Det ligger då nära till hands att utgå från att K.E.W. i enlighet med den inställningen inte lät N.S. konkurrera på samma villkor som andra hyressökande.

Emellertid talar vissa andra omständigheter i annan riktning. S. har framkommit att K.E.W. i särskilt meddelande d 5 mars 1998 till samtliga hyressökande, däribland N.S., upplyst att hyresvärden ännu inte hade avgjort hyresfrågan. Detta tyder i och för sig närmast på att N.S. då, såsom K.E.W. påstått, betraktades som en hyressökande bland flera.

K.E.W. har vidare uppgett att han någon gång efter samtalet med N.S. d 19 jan började kontrollera dennes ekonomiska förhållanden och därvid fann att dessa var oklara och att N.S. inte hade någon taxerad inkomst för 1996. Vid den slutliga prövningen av de hyressökande gavs därför enligt K.E.W. företräde åt en läkare som bedömdes ha stabil ekonomi. - Vad K.E.W. S. uppgivit om handläggningen av hyresfrågan och om bevekelsegrunderna för prövningen av den kan inte lämnas utan avseende.

I enlighet med det anförda kan inte anses styrkt att K.E.W. på grund av N.S:s nationella ursprung inte låtit denne konkurrera med andra hyressökande på samma villkor. Åtalet kan alltså inte bifallas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 20 okt 1999 (mål nr B 1529-99).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1999-10-20
Målnummer
B1529-99
Lagrum
16 kap. 9 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall
NJA 1976 s. 489
NJA 1979 s. 657
NJA 1985 s. 226
NJA 1994 s. 511
NJA 1996 s. 768
NJA 1999 s. 556
Litteratur
Sökord
Olaga diskriminering
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation