NJA 1997 s. 24

Genom köpebrev d 24 aug 1994 förvärvade Storsätra AB fastigheten Alvdalen Floåsen 20:55 för en köpeskilling av 2 000 000 kr. I beslut d 5 sept 1994 fastställde Inskrivningsmyndigheten i Mora domsaga stämpelskatten på förvärvet till 105 000 kr, motsvarande 3 % av 1993 års taxeringvärde 3 500 000 kr.

Bolaget överklagade till Svea HovR och yrkade att stämpelskatten skulle beräknas på köpeskillingen. Till grund härför anförde bolaget att 1993 års taxeringsvärde uppenbarligen var för högt och att taxeringsvärdet för år 1994 fastställts till 1 794 000 kr. I beslut d 14 dec 1994 lämnade HovR:n överklagandet utan bifall med motiveringen att det inte var visat att fastigheten minskat i värde till följd av någon omständighet som anges i 11 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. HovR:ns beslut vann laga kraft.

Bolaget ansökte om resning. Till stöd för sin ansökan anförde bolaget: Det av inskrivningsmyndigheten tillämpade taxeringsvärdet för 1993 tillkom på felaktiga grunder. Taxeringsvärdet har numera rättats och understiger köpeskillingen. Stämpelskatten skall därför beräknas på köpeskillingen.

Bolaget åberopade en av Länsrätten i Kopparbergs län d 17 okt 1995 meddelad dom enligt vilken taxeringsvärdet för fastigheten vid 1992 års särskilda fastighetstaxering bestämts till 1 875 000 kr. Bolaget åberopade härefter även ett beslut om omräkning varvid skattemyndigheten fastställt ett taxeringsvärde för taxeringsåret 1996 om 1 505 000 kr.

Kammarkollegiet bestred bifall till ansökningen och anförde: Genom länsrättens dom har 1992 års taxeringsvärde sänkts från 3 500 000 kr till 1 875 000 kr. Det är emellertid inte detta värde som är relevant för stämpelskattens beräkning utan 1993 års taxeringsvärde, vilket enligt vad kollegiet inhämtat inte ändrats. Kollegiet utgår dock från att skattemyndigheten kommer att ändra även 1993 års taxeringsvärde till det belopp som länsrätten bestämt för 1992. Domen har inte tidigare åberopats och ett åberopande av den skulle sannolikt leda till en annan utgång. Frågan är emellertid om bolaget har giltig ursäkt för att inte tidigare åberopa förhållandet. Inskrivningsmyndighetens beslut kan överklagas inom tre år. Bolaget hade därför möjlighet att före eller i samband med sitt överklagande till HovR:n vidta åtgärder för att få taxeringsvärdet ändrat. Det har både i allmänhet och i förevarande fall varit möjligt att lösa problemet med felaktigt åsatta taxeringsvärden inom ramen för den ordinarie processen. Mot bakgrund härav är förutsättningarna för resning enligt 58 kap 1 § 2 st RB inte uppfyllda.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande följande beslut: Stämpelskatt vid köp av fast egendom bestäms enligt 9 § stämpelskattelagen efter en jämförelse mellan köpeskillingen och egendomens taxeringsvärde för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Skatten beräknas på det högsta av dessa värden. I 11 § samma lag anges de fall då det är möjligt att välja ett annat jämförelsevärde än taxeringsvärdet. Bolaget har inte gjort gällande att sådana förhållanden som anges i 11 § föreligger. Bolaget har i stället åberopat att det av inskrivningsmyndigheten tillkämpade taxeringsvärdet fastställts på felaktiga grunder och att taxeringsvärdet sedermera ändrats efter överklagande till länsrätt. Mot bakgrund av Kammarkollegiets inställning i ärendet uppkommer i första hand frågan om bolaget har giltig ursäkt att först i resningsärendet åberopa det ändrade taxeringsvärdet.

För att resning på grund av ny omständighet skall kunna beviljas förutsätts enligt 58 kap 1 § 2 st RB att sökanden har giltig ursäkt för sin underlåtenhet att tidigare åberopa omständigheten. Vad som skall anses innebära giltig ursäkt i §:ns mening kan inte fastslås närmare med en för alla förhållanden giltig bestämning. Det är tydligt att innebörden i begreppet giltig ursäkt måste variera med hänsyn till innehållet i de materiella och processuella bestämmelser som gäller på det aktuella rättsområdet. När det gäller stämpelskattelagen är bestämmelsen i 9 § om tillämpligt taxeringsvärde entydig till sitt innehåll. Redan i samband med överklagandet av inskrivningsmyndighetens beslut till HovR:n, vilket ägde rum samma månad som beslutet meddelades, angav bolaget att taxeringsvärdet var felaktigt och pekade på skillnaden mellan detta värde och taxeringsvärdet för senare år. Bolaget har således på ett tidigt stadium haft invändningar mot det tillämpade taxeringsvärdet. Det måste emellertid med hänsyn till stadgandet i 9 § stämpelskattelagen ha stått klart för bolaget att ett överklagande av inskrivningsmyndighetens beslut inte kunde vinna framgång utan att taxeringsvärdet dessförinnan ändrats. Som Kammarkollegiet framhållit gäller enligt 39 § stämpelskattelagen en tid av tre år för överklagande av inskrivningsmyndighetens beslut. Bolaget har därför haft möjlighet att överklaga beslutet om fastställande av ifrågavarande taxeringsvärde och avvakta utgången av överklagandet innan det överklagade till HovR:n. Av handlingarna i ärendet framgår att bolaget först d 28 aug 1995, således långt efter det att HovR:n avgjorde sitt mål, överklagade beslutet om taxeringsvärde. Under angivna förhållanden kan bolaget inte anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att tidigare åberopa det ändrade taxeringsvärdet.

HD avslår resningsansökningen.

HD (JustR:n Knutsson, Solerud, Lars Å Beckman, Lamhe och Nilsson, referent) fattade följande slutliga beslut: Som Kammarkollegiet vitsordat har bolaget genom att åberopa det genom länsrättens dom fastställda nya taxeringsvärdet förebragt en omständighet av beskaffenhet att enligt 58 kap 1 § 1 st 3 RB föranleda resning. Frågan är emellertid om hinder för resning föreligger enligt §:ns 2 st. Den bestämmelsen innebär att resning får beviljas endast om det har funnits giltig ursäkt för att inte åberopa omständigheten i stämpelskatteärendet. Med hänsyn till ärendets beskaffenhet bör kravet på giltig ursäkt dock kunna sättas lågt.

Det kan inte rimligen krävas att bolaget vidtagit åtgärder för att få till stånd en ändring av 1993 års taxeringsvärde innan stämpelskatteärendet avgjordes slutligt. Hinder för resning föreligger därför inte.

På grund av det anförda beviljar HD resning i det av HovR:n avgjorda målet och förordnar att målet åter skall tas upp i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 30 jan 1997 (mål nr Ö 5070/95).