NJA 1997 s. 266
Fråga, vid tillämpning av 4 kap 7 § utlänningslagen (1989:529), om innebörden av rekvisitet risk för fortsatt brottslighet.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Stockholms TR åtal mot algeriske medborgaren S.A.S. dels för stöld under påstående att S.A.S. och H.K.D. gemensamt och i samråd d 19 nov 1996 i butiken Stadium på Drottninggatan i Stockholm olovligen med tillägnelseuppsåt tagit en jacka för 1995 kr, dels för brott mot knivlagen under påstående att S.A.S. samma dag på allmän plats i Stockholm olovligen innehaft kniv utan att det varit befogat.
S.A.S., som i TR:n påstod sig heta S.B. och vara medborgare i Italien, erkände stöld men bestred ansvar för brott mot knivlagen.
Vid huvudförhandling i TR:n ägde vittnesförhör rum med väktarna A.O. och J.K. O. uppgav därvid följande. Han är väktare sedan åtta år och arbetade som ambulerande civil väktare hos Partena när han larmades till MQ i PUB-huset på Drottninggatan beträffande två misstänkta tjuvar i butiken. När han anlände fick han S.B., som var klädd i en lång röd rock och glasögon, utpekad för sig av personalen som dock, av risk för att "bränna" honom, inte hann peka ut S.B:s kamrat. Han förstod emellertid ganska snart på blickar att S.B. och H.K.D. tillhörde varandra. H.K.D. lämnade MQ rätt snart. S.B. blev kvar en stund men gick sedan även han. S.B. mötte H.K.D. vid Team Sportia. Där delade de på sig och H.K.D. gick in på jackavdelningen medan S.B. tittade vaksamt omkring sig under lugg. Även H.K.D. var vaksam när han tog en jacka. Han blev dock störd av personalen och båda gick ut, H.K.D. först och sedan S.B. De gick ut på Drottninggatan som de gick fram. De stannade utanför Stadium och pratade med varandra. Därefter gick H.K.D. in och efter ca 15 sekunder kom S.B., som gick ett varv i butiken innan han ställde sig litet på sidan om en ställning med skinnjackor. Därifrån höll han uppsikt över butiken. H.K.D. tog fram något grått ur fickan som han antog var en magnet för avlarmning. Männen sade något till varandra. Därpå gick H.K.D. in bland ett tiotal skinnjackor och jobbade fem sekunder med händerna. Han kom sedan ut och talade på nytt med S.B. varpå han åter gick in blandjackorna och arbetade med armarna under ytterligare fem sekunder. H.K.D. tog därefter tvåjackor med sig in i en provhytt. När han kom ut därifrån hade han med sig endast en jacka. S.B. tog då en ful orangefärgad jacka, gick in i samma provhytt, där han när han gick förbi sett att det hängde en skinnjacka på kortsidan. Medan S.B. var i provhytten cirklade H.K.D. på avdelningen. När S.B. efter ca fem minuter kom ut såg han grövre ut i kroppen och hans rock hade knutits åt. Han hängde tillbaka den orangejackan innan de sade något till varandra. S.B. lämnade butiken utan att betala. Därefter tog H.K.D. som ett "ärevarv" i butiken innan även han gick ut utan att betala. När han tittade efter vid skinnjackorna hittade han en färgklämma och en larmbricka som låg i fickan på en annan jacka. I korsningen Drottninggatan-Mäster Samuelsgatan möttes männen. Efter det han fått tag i uniformerade väktare greps männen vid Klarabergsgatan-Sergelgatan. Eftersom han visste att H.K.D. hade en magnet på sig tillsade han om skyddsvisitering. Vid denna hittade han själv magneten i H.K.D.:s högra byxficka fram. Männen medtogs till Stadium där S.B. befanns bära en skinnjacka under rocken. Skinnkragen hade S.B. stoppat ned i byxlinningen. H.K.D. hade inte larmbrickan i fickan utan den gav han själv till polisen. Han är helt säker på att S.B. och H.K.D. haft kommunikation med varandra och följt efter varandra även i butikerna före Stadium. Det är helt klart att de agerade i samråd där S.B. var bevakaren medan H.K.D. jobbade med larmen. Han bedömde S.B. och H.K.D. som professionella. De var mycket duktiga och vaksamma.
K. lämnade en berättelse av i stort sett samma innehåll.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Detthoff) anförde i dom d 10 dec 1996 såvitt rörde S.A.S. (S.B.): Domskäl. Två väktare med åtskilliga års erfarenhet i sitt yrke har med säkerhet och detaljrikt redogjort för sina iakttagelser under ett långt skeende. Något skäl att inte fästa tilltro till deras berättelser och lägga dessa till grund för åtalsbedömningen har inte framkommit. Genom deras utsagor finner TR:n det till fullo klarlagt att S.B. inte enbart i enlighet med sitt erkännande gjort sig skyldig till stöld utan även att han och H.K.D. gjort tillgreppet tillsammans och i samråd.
S.B. har ostridigt innehaft en kniv på allmän plats. Utredningen har givit vid handen att kniven är av butterflymodell och att dess blad är fyra cm långt. Knivens skaft är dock så smalt att hela kniven med en av det spetsiga bladet skapad ingångsöppning sannolikt kunnat åstadkomma större skada än enbart motsvarande knivbladets längd. Med beaktande av detta förhållande samt knivens egenskap av butterflykniv och som sådan snabbt utfällbar finner TR:n att kniven varit ägnad att användas som vapen vid brott mot liv och hälsa. Med denna bedömning och då S.B:s innehav inte kan anses ha varit befogat skall han med bifall till åtalet även i denna del fällas till ansvar för brott mot knivlagen.
Påföljd. Annat har inte framkommit än att S.B. tidigare är ostraffad. Särskild anledning befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet föreligger ej. Med hänsyn till detta och till att han varit berövad friheten under 21 dagar och enligt vad som nedan anges blir föremål för beslut om utvisning bestämmer TR:n påföljden till villkorlig dom och underlåter att förena den villkorliga domen med böter. Utvisning. Den brottslighet som S.B. nu döms för medger formellt utvisning. S.B. saknar så gott som helt anknytning till Sverige. Oaktat vad ovan vid påföljdsvalet sagts om risk för återfall finner TR:n, särskilt med hänsyn till den förfarenhet som gärningsmännen ådagalagt vid genomförandet av stölden, att det föreligger en sådan återfallsrisk att S.B. skall utvisas ur riket för en tid som, med beaktande av det tillgripnas värde, bestäms till två år.
Domslut
Domslut. TR:n dömde S.A.S. (S.B.) enligt 8 kap 1 § BrB och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för stöld och brott mot knivlagen till villkorlig dom samt utvisade honom ur riket med förbud att återvända hit 'före d 31 dec 1998. S.A.S., som var häktad i målet, skulle kvarbli i häkte tills beslutet om utvisning vunnit laga kraft mot honom.
Svea HovR
S.A.S. överklagade i Svea HovR och yrkade upphävande av förordnandet om utvisning.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Thuresson och Westberg, tf hovrättsassessorn Löfroth, referent, samt nämndemännen Kjellin och Schneider) anförde i dom d 31 jan 1997: Domskäl. Enligt TR:ns i skuldfrågan inte överklagade dom har S.A.S. gjort sig skyldig till stöld och brott mot knivlagen.
I HovR:n har S.A.S. hörts på nytt angående sina personliga förhållanden. Därvid har han uppgett bl a följande. Han tillhör en familj, bosatt i Brida fem mil från Alger, som slogs för Algeriets självständighet. En bror till honom har dödats och själv har han hotats till livet vid ett flertal tillfällen. Han tror att det är Groupe islam Arme (GIA) som har hotat honom. Han har också blivit skjuten i benet och låg därför en tid på sjukhus. Han har även hållits fängslad av okända maskerade män i öknen tillsammans med ett tjugotal andra. Efter fyra månader lyckades han fly. Myndigheterna har fått kännedom om båda attackerna, dels genom att sjukhuset efter skottskadan fick hans namn och ytterligare uppgifter, dels genom att han anmälde bortrövandet till gendarmeriet efter återkomsten till Alger. Innan han flydde från Algeriet bodde han hos en morbror i Alger. Eftersom han var tvungen att fly i all hast fick han inte med sig sina identitetshandlingar, som då fanns hos hans familj. Hans familj skulle dock skicka dem till honom. Hans pass hade också gått ut. Han har inte hört ifrån sin familj trots att han skrivit brev hem. Han lämnade Algeriet d 29 juni 1996 och kom till Sverige d 5 juli samma år. Han reste med båt och känner inte till färdvägen. Han kom inte direkt till Stockholm, utan gick i land vid en annan ort som han dock inte känner till namnet på. I Sverige har han försörjt sig på att arbeta genom att hjälpa till i ett marknadsstånd på Hötorget under tre månader. Under denna tid lyckades han spara pengar som han därefter levde på. Han har bott hos en kvinna i Akalla på adressen Saimagatan 7. Han kom till Sverige eftersom han trodde att det var ett demokratiskt land och att han skulle vara i säkerhet här. Anledningen till att han tidigare uppgav ett felaktigt namn var att han hade ett sjukhuskort i detta namn och att han därför var rädd för att åka fast för förfalskning och brukande av falsk urkund. Han sökte inte asyl från början eftersom han väntade på att få sina identitetshandlingar. Han har ännu inte erhållit dessa handlingar men han har nu ansökt om asyl.
Utifrån de uppgifter som S.A.S. nu lämnat om sina personliga förhållanden och utifrån ett av HovR:n inhämtat yttrande från Statens invandrarverk vari bl a redovisas att S.A.S. talar den språkvariant som hör hemma i Algeriet finner HovR:n att hans identitet får anses vara den han nu har uppgett.
Av vad S.A.S. uppgett i HovR:n framgår att han inte har någon anknytning till Sverige. Med hänsyn till vad S.A.S. uppgett om sina förhållanden i Sverige och vad som i övrigt framkommit härom finns det anledning anta att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här. Han har vidare först efter TR:ns dom sökt asyl och Statens invandrarverk har uttalat att hinder mot verkställighet av eventuell utvisning på grund av brott inte kan anses föreligga. HovR:n gör därför inte annan bedömning än den TR:n har gjort i utvisningsdelen.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom, varigenom förordnats om utvisning av S.A.S. under namnet S.B.
HD
S.A.S. (offentlig försvarare advokaten R.L.) överklagade och yrkade att beslutet om utvisning skulle upphävas. Riksåklagaren medgav ändringsyrkandet och förklarade sig inte yrka straffskärpning om beslutet upphävdes.
HD beslöt d 12 mars 1997 att S.A.S. omedelbart skulle försättas på fri fot.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Komujärvi, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. I enlighet med HovR:ns dom har S.A.S. gjort sig skyldig till stöld och brott mot knivlagen.
För utvisning på grund av brott krävs enligt 4 kap 7 § utlänningslagen (1989:529) att utlänningen döms till ett svårare straff än böter och - utom i vissa fall varom här inte är fråga - att det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Vid tillämpning av bestämmelsen är enligt 36 kap 11 § 1 st BrB att med straff jämställa även annan påföljd som anges i 1 kap 3 § samma balk och enligt 2 st skall villkorlig dom anses lika med fängelse.
Bestämmelsen i utlänningslagen erhöll sin nuvarande utformning genom en lagändring år 1994. Lydelsen av rekvisitet avseende återfallsrisken undergick därvid en smärre modifiering i syfte att göra det möjligt att i förekommande fall beakta utlänningens allmänna brottsbenägenhet, vilket tidigare inte ansetts möjligt, i vart fall när det gällt förmögenhetsbrott. I förarbetena anfördes bl a att det, för att ett antagande om risk för fortsatt brottslig verksamhet skulle kunna göras, i normalfallet måste krävas att det framgick av registerutdrag eller på annat sätt att utlänningen dömts för brott eller godkänt ett strafföreläggande eller fått åtalsunderlåtelse vid minst ett tidigare tillfälle. (Prop 1993/ 94:159 s llff och 33 samt NJA II 1994 s 346T)
För stöld kan dömas till fängelse. Påföljden för S.A.S. har bestämts till villkorlig dom. Som framgått tidigare kan utvisning ske även vid sådan påföljd. Frågan är då om det kan antas att S.A.S. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet.
Det framgår inte av utredningen i målet att S.A.S. tidigare gjort sig skyldig till brott. Omständigheterna vid stöldbrottet tyder dock på viss förslagenhet och planering från S.A.S:s och hans kamrats sida. S.A.S. vistas illegalt i Sverige och lever under oordnade ekonomiska och sociala förhållanden. Även om dessa omständigheter skulle kunna tala för en viss återfallsrisk finner HD att det inte finns tillräcklig grund för att anta att S.A.S. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Utvisningsbeslutet skall därför upphävas.
Med hänsyn till det frihetsberövande som S.A.S. varit underkastad finns det inte anledning att skärpa påföljden.
Domslut
Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sätt att beslutet om utvisning upphävs.
HD (JustR:n Knutsson, Lars K Beckman, Solerud, Nilsson och Thorsson, referent) beslöt dom i enlighet med betänkandet.
HD:s dom meddelades d 7 maj 1997 (mål nr B 797/97).