NJA 1997 s. 408
Återvinning i konkurs. Betalning av leasingavgift avseende ett kommande kvartal har ej återvunnits, eftersom nackdelsrekvisitet inte ansetts uppfyllt.
Tryckerikontakt i Sisjön AB försattes i konkurs vid Varbergs TR d 20 mars 1991. Den 5 mars 1991 hade bolaget av Nordbanken Finans Aktiebolag mottagit en faktura avseende leasingavgifter på 181 918 kr. Fakturan avsåg perioden d 1 april 1991-d 30 juni 1991 och var utställd d 28 febr 1991. Tryckerikontakt erlade betalning d 12 mars 1991.
Enligt avtal, undertecknat d 15 mars 1991 av B.J. såsom företrädare för Tryckerikontakt i Sisjön AB och A-M.J. såsom företrädare för Verko Maskinkontakt AB, överläts Tryckerikontakts rörelse på köparen, dvs till Verko Maskinkontakt AB. I avtalet specificerades den egendom som omfattades av överlåtelsen samt angavs bl a att köparen skulle ha rätt att utan särskild ersättning överta säljarens leasingavtal avseende maskinell utrustning o dyl. Köpeskillingen för den försålda egendomen skulle utgöra 7 milj kr. Konkursförvaltaren godkände sedermera köpet, dock med den förändringen att köpeskillingen skulle höjas till 7,5 milj kr.
Stockholms TR
Tryckerikontakt i Sisjön AB:s konkursbo yrkade efter stämning å Nordbanken Finans AB vid Stockholms TR att Nordbanken Finans skulle förpliktas återbetala 181 918 kr till konkursbolaget. På beloppet yrkades ränta.
Nordbanken Finans bestred käromålet.
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Julius) anförde i dom d 25 okt 1994: Konkursboet har som grund för käromålet åberopat att det omtvistade beloppet har betalats av Tryckerikontakt till Nordbanken Finans senare än tre månader före fristdagen, att betalningen skett i förtid samt att betalningen med hänsyn till omständigheterna inte kan anses som ordinär. Betalningen skall därför gå åter till konkursboet enligt 4 kap 10 § KL.
Nordbanken Finans har som grund för bestridandet åberopat att betalningen inte varit till nackdel för Tryckerikontakts övriga borgenärer och att betalningen under alla förhållanden är att anse som ordinär. Parterna har huvudsakligen anfört följande.
Konkursboet. Konkursansökningen föregicks av en tids rekonstruktions- och förberedelsearbete. Bl a överläts konkursbolagets verksamhet och rörelse till ett nytt bolag, Verko Maskinkontakt AB, ägt av en till Tryckerikontakts ägare närstående person. Det i målet aktuella leasingkontraktet ingick i överlåtelsen. Det förelåg alltså ett intresse från inblandade parters sida att den aktuella betalningen gjordes.
Nordbankens Finans. Den omtvistade betalningen måste med hänsyn till omständigheterna anses som ordinär. Betalningen har sålunda skett vid en tidpunkt då Tryckerikontakt haft rätt att betala och bolaget har även tidigare erlagt betalning till Nordbanken Finans före förfallodagen.
Leasingavgifterna betalades i förskott och genom betalningen tillförsäkrades Tryckerikontakt rätt att nyttja leasingegendomen för ytterligare tre månader. Betalningen har inte varit till nackdel för Tryckerikontakts övriga borgenärer eftersom den avsåg det framtida nyttjandet av egendomen och skett mot fullgott vederlag. Rätten att nyttja leasingegendomen har Tryckerikontakt överlåtit till Verko Maskinkontakt AB. Det får härvid antas att Tryckerikontakt betingat sig ersättning för nyttjanderätten och att denna - trots formuleringen i avtalet - är inkluderad i den såsom en klumpsumma angivna köpeskillingen om 7 milj kr. I annat fall har Tryckerikontakt avstått från en tillgång - en transaktion som i och för sig hade varit återvinningsbar om inte konkursförvaltaren hade godkänt överlåtelsen. Om någon transaktion varit till nackdel för borgenärerna, är det således inte betalningen av leasingavgifterna, utan eventuellt överlåtelse av nyttjanderätten till inkråmsköparen.
Konkursboet. Konkursboet bestrider att betalningen inte varit till nackdel för Tryckerikontakts övriga borgenärer. Om de medel med vilka betalningen verkställdes stått inne på Tryckerikontakts konto vid konkurstillfället, dvs medel från Östgötabanken, skulle banken visserligen haft rätt att kvitta inlåningen mot sin fordran i konkursen. Om banken inte erhåller full utdelning i konkursen, har betalningen till Nordbanken Finans dock försämrat bankens position. Skulle banken å andra sidan erhålla full utdelning, så skall överskottet gå till borgenärer med allmän förmånsrätt.
Nordbanken Finans. Östgötabankens rätt är opåverkad av betalningen till Nordbanken Finans. Den enda skillnaden för banken är om den erhåller utdelning på grund av företagshypotek eller om den gör sig betald i kraft av en kvittningsrätt.
Domskäl. TR:n har företagit målet till avgörande utan huvudförhandling med stöd av 42 kap 18 § 1 st 5 RB.
TR:n finner till en början att den omstridda betalningen skett efter det att Tryckerikontakt mottagit faktura men före förfallodagen. Den har därför skett i förtid. Beträffande frågan om betalningen är ordinär, antecknar TR:n att Tryckerikontakt visserligen tidigare betalt leasingavgiften i förtid. Den nu aktuella betalningen ägde dock rum under en tid då bolaget befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge och mycket kort tid innan rörelsen överläts till ett av närstående nybildat bolag. Förfallodagen inföll först efter den kort därpå följande konkursen. Mot bakgrund av nu redovisade omständigheter kan betalningen enligt TR:ns samlade bedömning inte anses som ordinär.
Även om betalningen sålunda skett i förtid och inte varit ordinär krävs för återvinning - såsom en allmän förutsättning - att betalningen varit till nackdel för borgenärerna i konkursboet. I denna del är utrett att Tryckerikontakts rörelse överlåtits för 7 milj kr och att det enligt överlåtelseavtalet inte erlagts någon särskild ersättning för leasingkontrakten. Genom att först erlägga leasingavgiften till Nordbanken Finans och därefter överlåta rörelsen inklusive leasingkontrakten till Verko Maskinkontakt AB, har emellertid sistnämnda bolag tillförts ett värde, nämligen rätten att nyttja maskinerna under ett kvartal. Detta är ett värde som Verko Maskinkontakt AB tillförts antingen utan vederlag eller - vilket TR:n närmast är benägen att anse - såsom ett värde ingående i köpeskillingen för rörelsen. I det sistnämnda fallet har Tryckerikontakt ersatts för leasingkontrakten och betalningen till Nordbanken Finans har då inte varit till nackdel för borgenärerna. I det förra fallet är det inte betalningen till Nordbanken Finans utan den vederlagsfria överlåtelsen till Verko Maskinkontakt som varit till nackdel. I ingetdera fallet har betalningen till Nordbanken Finans alltså inneburit någon nackdel för borgenärerna i Tryckerikontakts konkurs.
Vad slutligen gäller frågan om Östgötabankens förmånsrätt eller rätt till utdelning i konkursen påverkats av betalningen till Nordbanken Finans, finner TR:n - med beaktande av vad som nyss sagts i nackdelsfrågan - att konkursboet inte har styrkt att betalningen till Nordbanken Finans påverkat bankens rätt i konkursen eller annars varit till nackdel för banken.
Sammantaget finner TR:n att förutsättningarna för återvinning till konkursboet av den omstridda betalningen inte är uppfyllda. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.
Svea HovR
Konkursboet överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.
Nordbanken Finans bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Cars, hovrättsrådet Mohammar, referent, och tf hovrättsassessorn Munter) anförde i dom d 19 okt 1995: HovR:n konstaterar inledningsvis att parterna i HovR:n har åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n och utvecklat sin talan på sätt som framgår av TR:ns dom.
Konkursboet har därutöver tillagt följande. TR:n har gjort en felaktig bedömning i fråga om nackdelsrekvisitetet. Nackdelsprövningen skall ske vid betalningstillfället och inte i ljuset av efterföljande omständigheter. Det typiska fallet när nackdel inte föreligger är då borgenären har fullgod säkerhet för sin fordran. Nordbanken Finans har inte haft någon fullgod säkerhet för sin fordran enligt leasingavtalet utan endast en rätt att säga upp avtalet. Möjligheten att säga upp ett avtal utgör inte en sådan säkerhet som medför att någon nackdel inte uppkommit. Vilket intresse gäldenären - eller hans konkursbo - kan ha av den ifrågavarande nyttigheten är inte något som kan prövas inom ramen för nackdelsrekvisitet. Betalningen avsåg andra kvartalet. Vid betalningstillfället var fakturan inte förfallen till betalning. Betalningen medförde således inte någon förbättrad möjlighet till fortsatt nyttjande av den aktuella leasingegendomen, utan den var - om syftet hade varit att tillförsäkra konkursboet eller konkursbolaget en rätt till nyttjande under andra kvartalet - helt onödig. Leasingkontraktet hade inte något värde vid överlåtelsen. Redan vid betalningstillfället stod det klart att konkursbolaget skulle komma att begäras i konkurs. Något intresse av leasingavtalet förelåg inte.
Nordbanken Finans har i sak tillagt följande. TR:ns bedömning av nackdelsrekvisitet är riktig. Den omtvistade transaktionen är att jämställa med en kontantaffär. Betalning har skett mot ett fullgott vederlag, nämligen rätten att nyttja leasingegendomen. Att nyttjanderätten senare överlåtits mot vederlag är en omständighet som i sig inte innebär att någon nackdel har uppstått. Leasingegendomen användes i den av konkursbolaget bedrivna verksamheten, vilken i sin helhet överläts till Verko Maskinkontakt Aktiebolag (nedan kallat Verko). överlåtelsen har syftat till att konkursbolagets verksamhet skulle kunna drivas vidare av förvärvaren i stort sett oförändrad. Egendomen och rätten att nyttja denna hade således ett värde för förvärvaren. Betalningen utgör alltså en vanlig löpande betalning som erlagts före förfallodagen, men inom den s k frigörelsetiden. Dylik betalning är ett allmänt accepterat och praktiserat beteende. Ett bifall till konkursboets talan skulle medföra "dubbelkompensation", dels har Verko erlagt sammanlagt 7,5 miljoner kr för rörelseegendomen, vilken köpeskilling måste anses inkludera nyttjanderätten, och dels skulle konkursboet återfå vad Tryckerikontakt erlagt för samma nyttjanderätt. Sammanlagt kom Tryckerikontakt att erlägga tre kvartalsavgifter till Nordbanken Finans, varav den sist erlagda avgiften är den i målet omtvistade. Vid de två tidigare betalningstillfällena erlades betalningarna tre respektive tio dagar före förfallodagen. Nordbanken Finans kände inte till att Tryckerikontakt vid tidpunkten för betalningen befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge vilket för övrigt inte i sig kan föranleda att en betalning anses onormal. Genom konkursboets godkännande av överlåtelsen till Verko har konkursboet förfogat över nyttjanderätten på ett sådant sätt att återvinning är utesluten.
Konkursboet har invänt följande. Nordbanken Finans påstående om att betalningen är att jämställa med en kontantaffär är felaktig. Att. betalningen skett under frigörelsetiden ändrar inte bedömningen att betalningen skett i förtid.
Domskäl
Domskäl. I målet är ostridigt att Tryckerikontakt d 5 mars 1991 tog emot en faktura utställd d 28 febr från Nordbanken Finans avseende leasingavgifter på 181 918 kr, att fakturan avsåg perioden 1991-04-01-1991-06-30, att fakturan förföll till betalning d 31 mars 1991, att Tryckerikontakt betalade i förtid d 12 mars 1991, att Tryckerikontakt d 15 mars 1991 överlät rörelsen till Verko för 7 miljoner kr, att köparen enligt avtalet utan särskild ersättning skulle överta säljarens leasingavtal avseende maskinell utrustning och dylikt, att Tryckerikontakt försattes i konkurs d 20 mars 1991, att konkursförvaltaren godkände försäljningen till Verko dock att köpeskillingen skulle höjas till 7,5 miljoner kr samt att betalningen erlagts till en oprioriterad borgenär.
Lika med TR:n finner HovR:n till en början, vilket för övrigt numera är ostridigt i målet, att betalningen skett i förtid.
Frågan är då om betalningen med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Det kan anmärkas att en betalning likt den aktuella som erlagts under frigörelsetiden, dvs vid den tidpunkt då gäldenären har rätt att prestera eller då borgenären är skyldig att ta emot gäldenärens prestation, har ansetts utgöra en förtidsbetalning. En sådan betalning kan emellertid anses som ordinär och därmed vara undantagen från återvinning. (Jfr Lennander, Återvinning i konkurs, andra omarbetade uppl, 1994 s 223f.) Utgångspunkten för bedömningen om betalningen är ordinär eller inte är om betalningen skulle ha skett på samma sätt ifall gäldenären inte haft några betalningssvårigheter eller påverkats av gäldenärens förestående konkurs. Betalningen har, på sätt TR:n funnit, vidtagits vid en tidpunkt när Tryckerikontakt befunnit sig i ett ansträngt ekonomiskt läge. Vad gäller frågan om betalningen är att jämställa med en kontantaffär är i målet ostridigt att den aktuella fakturan förföll till betalning 18 dagar efter det att betalning skett och i 1 dagar efter att bolaget försatts i konkurs. Avgiften har avsett period efter detta datum. Konkursgäldenären hade redan vid betalningstillfället rätt att nyttja egendomen. Något vederlag har därför inte kommit denne tillgodo. Konkursbolaget har således inte haft någon nytta eller fördel av betalningen. Betalningen har inte skett mot fullgott vederlag och är därför inte att jämställa med kontantköp. En helhetsbedömning leder till att den gjorda betalningen inte framstår som gjord i normal ordning. HovR:n ansluter sig således även här till TR:ns uppfattning att betalningen inte kan anses som ordinär.
Frågan är då slutligen om en förtida betalning som inte är att anse som ordinär varit till nackdel för borgenärerna i konkursboet. En allmän förutsättning för återvinning, som inte har kommit till uttryck i lagtexten - 4 kap 5 § KL (1987:672) - men väl i förarbetena, är att återvinning inte kan komma i fråga om betalningen inte var till nackdel för gäldenärens övriga borgenärer vid tidpunkten då åtgärden vidtogs (prop 1975:75 s 100). Nackdelen skall ha uppstått direkt genom den företagna rättshandlingen. Åtgärden skall alltså medföra nackdel i sig, utan att några ytterligare omständigheter tillkommer. Den avgörande tidpunkten för nackdelsbedömningen är den tidpunkt då rättshandlingen företogs.
Tryckerikontakt erlade betalning till Nordbanken Finans åtta dagar innan bolaget försattes i konkurs. Om konkursen skulle ha inträffat före betalningen eller om betalningen inte erlagts hade prioriterade borgenärers ställning förbättrats i motsvarande mån. Någon prövning av nytta kan inte ske inom ramen för nackdelsrekvisitet. För att nackdel skall föreligga är det tillräckligt att nackdel föreligger åtminstone för någon enda borgenär (jfr Lennander, a a, s 85 och 93). I detta fall har betalning erlagts till oprioriterad borgenär med förbigående av förmånsrättslagens regler, dvs en oprioriterad borgenär har fått betalning före prioriterad borgenär. Detta innebär att om betalning inte hade gjorts skulle motsvarande tillgång ha funnits på konkursdagen. Såsom konkursboet anfört är den avgörande tidpunkten för nackdelsbedömningen den tidpunkt då betalningen sker. Nackdel föreligger även när det uppstått inbördes förskjutningar mellan borgenärerna. På grund av det anförda anser HovR:n att-oavsett om nyttjanderätten kan anses som en del av rörelsen som överläts till Verko - betalning av leasingavgifterna var till nackdel för åtminstone en borgenär i konkursboet.
Eftersom betalningen således skett i förtid och inte kan anses som ordinär samt varit till nackdel för annan borgenär skall betalningen gå åter enligt 4 kap 10 § KL.
Domslut
Domslut. HovR:n upphävde TR:ns dom och förpliktade Nordbanken Finans att till konkursboet betala 181 918 kr jämte ränta.
HD
Nordbanken Finans AB (ombud advokaten P.S.) överklagade och yrkade att konkursboets talan skulle ogillas.
Konkursboet (ombud advokaten H.P.S.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning:
Föredraganden, RevSekr Skarborg, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Vängby, Gregow, Svensson, Lambe och Lennander, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Den i målet omtvistade betalningen erlades d 12 mars 1991 och avsåg leasingavgift för perioden 1 april-30 juni samma år. Det är ostridigt att betalningen skedde i förtid, dvs före den på fakturan angivna förfallodagen, vilken var d 31 mars 1991.
Såsom framgår av rättsfallet NJA 1989 s 185 uppkom konkursbolagets skyldighet att erlägga hyra vid leasingavtalets ingående. Betalningen får därför anses som en sådan betalning av skuld som avses i 4 kap 10 § KL (1987:672), även om den erlades i "förskott" i den meningen att konkursbolagets rätt att utnyttja den hyrda egendomen under ytterligare ett kvartal avsåg en period som ännu inte påbörjats. Tar man emellertid hänsyn till att bolaget i praktiken erhöll ett vederlag i form av tre månaders framtida nyttjanderätt till egendomen kan betalningen i och för sig, på samma sätt som en vanlig förskottsbetalning, jämställas med en kontantaffär. Den omständigheten att bolaget på sätt nu nämnts erhöll ett vederlag vid betalningen bör beaktas vid bedömningen av frågan, om betalningen orsakat nackdel för annan eller andra borgenärer i konkursen. Detta innebär att betalningen inte kan återvinnas, om det erhållna vederlaget är godtagbart.
Ett vederlag, som består i rätten att nyttja viss egendom, kan ha ett ekonomiskt värde vilket även kan komma borgenärerna i konkursen till del. Detta kan exempelvis vara fallet om egendomen utgörs av maskiner eller annan utrustning som används i gäldenärens verksamhet och därmed bidrar till att öka hans förmögenhet.
Det är i målet något oklart, vilken egendom som närmare bestämt omfattades av leasingavtalet. Utredningen synes ge vid handen att avtalet skulle ha avsett "maskinell utrustning o dyl" för användning i konkursbolagets verksamhet. Det har inte framgått, att rätten att använda egendomen skulle sakna ekonomiskt värde för bolaget. Inte heller har påståtts att leasingavgiften skulle ha varit oskäligt hög. Det vederlag som bolaget erhöll vid betalningen får därför anses godtagbart. Betalningen innebar alltså inte någon nackdel för borgenärerna.
Ostridigt är att konkursbolagets rörelse såldes kort tid efter det att betalningen gjorts. Detta förhållande påverkar emellertid inte nackdelsbedömningen, eftersom denna skall hänföra sig till tidpunkten för betalningen. I den mån köpeskillingen för den överlåtna egendomen inte innefattade någon kompensation för den erlagda leasingavgiften är det, såsom TR:n angett, överlåtelsen som orsakat nackdel, inte betalningen.
På grund av det anförda skall konkursboets talan ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d 12 juni 1997 (mål nr T 4989/95).