NJA 1997 s. 851

C.M. överklagade och yrkade att HD skulle förklara honom berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund. Advokatsamfundets styrelse avstyrkte bifall till överklagandet. C.M. och advokatsamfundet utvecklade skriftligen sina synpunkter.

Advokatsamfundet anförde i inlaga d 11 sept 1997 bl a: C.M. har varit ledamot av advokatsamfundet under åren 1972-1995. Han utträdde på egen begäran d 3 febr 1995. Genom handling som inkom till samfundet d 20 aug 1996 har C.M. ansökt om återinträde. I nu aktuell ansökan har C.M. angivit att han inte avser att bedriva aktiv advokatverksamhet och refererat till beslut d 20 nov 1996 från Försäkringskassan i Alingsås om hel förtidspension. C.M. har i ansökan angivit att han inte sett någon anledning till att åberopa referenser, utan har åberopat den långa period under vilken han arbetat som advokat, och under vilken period ". . . samfundet haft möjligheter att bilda sig en uppfattning om det sätt, varpå jag fullgjort mitt värv som advokat", samt åberopat den lämplighetsutredning som gjorts i anslutning till hans tidigare ansökan om inträde i advokatsamfundet. C.M. har till styrelsen för advokatsamfundet begärt dispens från kravet att vid tiden för ansökningens prövning tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter, 3 § p 4 i stadgarna för Sveriges advokatsamfund, och såsom föreliggande särskilda omständigheter hänvisat till att han under tiden okt 1970 till aug 1992, dvs under så gott som hela sitt yrkesverksamma liv, arbetat som advokat och tillhandagått allmänheten med juridiska tjänster, att han upphört med detta på grund av att han drabbats av ett s k "burn-outsyndrom", att han trots det ägnat sig åt studier i EG-rätt som syftat till att han skulle tillvinna sig speciell kompetens som advokat, att "burn-outsyndromet" är direkt relaterat till den betungande arbetssituationen som advokat, samt att hela hans yrkesidentitet är knuten till advokatyrket.

Styrelsen avslog C.M:s ansökan d 13 dec 1996, § 1229. Avslagsgrund var att C.M. inte styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Mot beslutet reserverade sig tre ledamöter, vilka ansåg att C.M. styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet och att han därför skulle antagas till ledamot av advokatsamfundet. ---.

Västra avdelningen av Sveriges advokatsamfund har avstyrkt C.M:s ansökan enär sökanden uppgivit att han inte avser att bedriva advokatverksamhet. Avdelningsstyrelsen har vidare noterat att denna, i avsaknad av utredning, inte gjort någon bedömning om sökanden är lämplig att utöva advokatverksamhet. Styrelsen har gjort följande bedömning.

Av utredningen i ärendet framgår att C.M. i praktiken upphört med advokatverksamhet någon gång under år 1992, samt att han från och med maj 1992 uppburit hel sjukpenning fram till beslut om sjukpensionering i slutet av år 1996. I intyg d 27 juni 1996 av överläkaren i psykiatri G.E. angavs att C.M. alltsedan 1993 visat en fördjupad psykisk insufficiens och att han "inte längre hade sådan arbetskapacitet att han kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande och kunna fungera därmed i sitt tidigare arbete." - I senare intyg d 21 april 1997 söker G.E. på ett något motsägelsefullt sätt modifiera vad han anfört i sitt första intyg, fortfarande dock under åberopande av det första intyget.

Härtill bör noteras att C.M. själv i samband med sin ansökan om inträde i advokatsamfundet bekräftat att han inte avsåg att bedriva aktiv advokatverksamhet.

På grund av vad som således förevarit är det styrelsens mening att C.M. inte kan anses ha styrkt sin lämplighet för återinträde i advokatsamfundet. Styrelsens uppfattning är vidare att advokattiteln inte skall förlänas någon av sociala skäl.

Ärendet avgjordes efter föredragning av handlingarna och muntligt förhör, vid vilket var närvarande C.M. personligen och hans ombud, advokaten S.T., samt generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund, advokaten L.B..

HD (JustR:n Gregow, Lind, Munck, Danelius, referent, och Lambe) fattade följande slutliga beslut: Skäl: C.M. var medlem av Sveriges advokatsamfund från 1972 och var verksam som advokat fram till augusti 1992, då han upphörde med denna verksamhet på grund av att han drabbats av stress och utbrändhet ("burn out syndrome"). I samband med att han började arbeta i annan näringsverksamhet ansökte han 1995 om utträde ur advokatsamfundet. Detta beviljades av samfundets styrelse med verkan från d 1 febr 1995. Den 20 nov 1996 beslöts att C.M. skulle få hel förtidspension.

I överklagade beslutet har advokatsamfundets styrelse funnit att C.M. inte styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Till utveckling av styrelsens uppfattning har samfundets generalsekreterare inför HD förklarat bl a att det kunde föreligga en risk för att C.M. till följd av nedsatt arbetsförmåga inte skulle kunna på ett adekvat sätt bistå sina klienter. Han har tillagt att det enligt styrelsens mening inte fanns något ytterligare skäl att förvägra C.M. inträde i samfundet och särskilt angivit att det förhållandet att C.M. vid den tidpunkt då hans ansökan prövades inte ägnade sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter (jfr 3 § 1 st 4 stadgarna för Sveriges advokatsamfund) enligt styrelsens mening inte utgjorde ett hinder mot bifall till hans ansökan.

Ingen anmärkning har riktats mot det sätt på vilket C.M. under lång tid har utövat sin verksamhet som advokat. De hälsoproblem som föranledde honom att avbryta denna verksamhet har han numera enligt egen uppfattning i viss utsträckning övervunnit. Han har upplyst att han avser att - till en början i mindre omfattning - återgå till advokatverksamhet om han beviljas inträde i advokatsamfundet. Av ett intyg, som utfärdats d 21 april 1997 av överläkaren i psykiatri G.E., får anses framgå att det från medicinsk synpunkt inte finns något hinder mot att C.M. på nytt blir verksam som advokat.

Med hänsyn till det anförda får anses styrkt att C.M. är lämplig att utöva advokatverksamhet.