Advokat

Legaldefinitioner 2

Artikel 1.2 a 98/5/EG Underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls

advokat: varje person som är medborgare i en medlemsstat och som är behörig att utöva yrkesverksamhet med användande av en av följande titlar: Belgien: Avocat/Advocaat/Rechtsanwalt Bulgarien: Aдвокат Tjeckien: Advokát Danmark: Advokat Tyskland: Rechtsanwalt Estland: Vandeadvokaat Grekland: Δικηγόρος Spanien: Abogado/Advocat/Avogado/Abokatu Frankrike: Avocat Kroatien: Odvjetnik/Odvjetnica Irland: Barrister/Solicitor Italien: Avvocato Cypern: Δικηγόρος Lettland: Zverinats advokāts Litauen: Advokatas Luxemburg: Avocat Ungern: Ügyvéd Malta: Avukat/Prokuratur Legali Nederländerna: Advocaat Österrike: Rechtsanwalt Polen: Adwokat/Radca prawny Portugal: Advogado Rumänien: Avocat Slovenien: Odvetnik/Odvetnica Slovakien: Advokát/komerčný právnik Finland: Asianajaja/Advokat Sverige: Advokat Förenade kungariket: Advocate/Barrister/Solicitor,

Punkt 33 Förslag till avgörande i mål C-3/95

Denna slutsats stöds enligt min mening av domstolens relevanta rättspraxis. I målet Van Binsbergen, som rörde tillhandahållande av juridiska tjänster av en ickeadvokat (Kortmann) vid nederländska socialrättsliga domstolar, var det inte obligatoriskt att företrädas av en ”advocaat” (advokat). Omständigheterna i det målet är således helt annorlunda än de i det aktuella fallet, där endast advokater yrkesmässigt får företräda klienter i Tyskland. I målet Van Binsbergen är det betecknande att domstolen förklarade att: ”Med beaktande av tjänsternas speciella art, kan de särskilda krav som ställs på den person som tillhandahåller tjänsten inte anses oförenliga med fördraget, om de motiveras av tillämpningen av regler för yrkesmässigt uppförande som rättfärdigas av allmänintresset — särskilt bestämmelser avseende organisation, kvalifikationer, yrkesetik, övervakning och ansvar — vilka är bindande för varje person som är etablerad i den stat där tjänsten tillhandahålls, om den person som tillhandahåller tjänsten skulle kunna undkomma dessa regler genom att etablera sig i en annan medlemsstat.” Eftersom verksamheten för rådgivare som Kortmann var oreglerad i Nederländerna ansåg domstolen att ”kravet på hemvist i denna stat utgör en inskränkning som är oförenlig med artiklarna 59 och 60 i fördraget, om rättskipningen kan säkerställas på ett tillfredsställande sätt genom åtgärder som är mindre ingripande, såsom att ange en adress för delgivning”.