NJA 1998 s. 238

A.L. överklagade i HovR:n för Övre Norrland och yrkade i första hand befrielse från skyldigheten att utge underhållsbidrag till D.L.. I andra hand yrkade han att underhållsbidraget skulle sättas ned väsentligt och att skyldigheten att utge bidrag skulle begränsas till den tidpunkt då D.L. började uppbära ålderspension.

D.L. bestred ändring.

A.L. anförde som grund för sin talan i HovR:n: Det föreligger inte sådana synnerliga skäl som avses i 6 kap 7 § 3 st ÄktB eftersom det inte finns något orsakssamband mellan ett underhållsbehov för D.L. och deras äktenskap. D.L. har vidare inte behov av något underhållsbidrag. Hans ekonomi är sådan att han saknar förmåga att utge underhållsbidrag till henne. - Skulle HovR:n finna att han är underhållsskyldig skall denna skyldighet upphöra då D.L. blir berättigad till ålderspension eftersom hon då kan klara sitt underhåll med hjälp av denna.

D.L. anförde: Det föreligger sådana synnerliga skäl att A.L. skall utge underhållsbidrag till henne och denna skyldighet skall inte upphöra då hon blir berättigad till ålderspension eftersom hon inte kunnat höja sin pensionsnivå genom förvärvsarbete och placering av pengar i pensionsförsäkringar.

HovR:n (hovrättsrådet Möller, referent, och hovrättsassessorn Ögren) anförde i dom d 7 febr 1997: Parterna har till utvecklande av sin talan i HovR:n, utöver vad som antecknats i TR:ns dom, anfört i huvudsak följande.

D.L: Under äktenskapet har hon varit hemma och skött hem och barn medan A.L. har arbetat. Hon har aldrig varit ute i förvärvslivet och hon har endast grundskoleutbildning. Hon sjukpensionerades i december 1980 på grund av psykiska besvär. Hon lider vidare av hypertoni, huvudvärk, järnbristanemi, perniciös anemi, hypothyreos. Dessa sjukdomar är kroniska. Hon besväras även av diskbråck som medfört droppfot. Hon har på grund av diskbråcket svårt att förflytta sig och bära väskor och hon kan därför inte använda buss. Hon är berättigad till färdtjänst men hon har en egen bil eftersom hennes rörlighet då blir mindre begränsad och det är billigare än färdtjänst. - Hon har inget kapital. Från hennes inkomst skall avdrag för inkomstskatt ske med 1 138 kr och för FA/SA- skatt med 205 kr. Hon erhåller bostadstillägg med 3 073 kr. Hon har månatliga kostnader för medicin med 183 kr och för räntor och amorteringar avseende ett bilinköp med 802 kr. Eftersom deras gemensamme son flyttat tillbaka till henne skall hon även förbehållas ett belopp för hans behov beräknat enligt schablon till 60 % av basbeloppet, dvs 1 815 kr, med avdrag för det underhållsbidrag A.L. betalar om 1 190 kr. Hon har ett behov av ett underhållsbidrag om 2 316 kr för att komma upp i skälig levnadsnivå.

A.L: D.L:s uppgifter om hennes ekonomiska förhållanden vitsordas. Eftersom hon inte har behov av bil bestrids emellertid att hon vid en beräkning av sitt behov av underhåll skall få tillgodoräkna sig ett förbehåll för kostnaderna för bil. Det vitsordas dock att D.L. är berättigad till färdtjänst och att sonen från september/oktober 1996 bor hos D.L.. Det vitsordas vidare att D.L. lider av de sjukdomar hon angivit. Hon led redan före äktenskapets ingående av psykisk sjukdom. - Deras gemensamma fastighet är svårsåld och kommer inte att kunna inbringa något överskott vid en försäljning. Hans inkomst uppgår nu till 18 739 kr per månad. Från detta belopp skall avdrag för skatt ske med 6 735 kr. Hans månatliga utgifter uppgår till 8 260 kr och avser fackföreningsavgift 233 kr, medlemsförsäkring 116 kr, pensionsförsäkring 619 kr, underhållsbidrag till sonen 1 190 kr, bilförsäkring 131 kr, fordonsskatt 91 kr, drift och underhåll av bil 1 500 kr, parkeringsavgift 141 kr, telefon 400 kr, hyra 3 559 kr, hemförsäkring 30 kr och elkostnad 250 kr. Hans bostadskostnad uppgår totalt till 5 338 kr. Av den kostnaden betalar han två tredjedelar och hans sambo en tredjedel. Anledningen till denna fördelning är att han på grund av att bodelning inte gjorts, inte kunnat tillföra hemmet något bohag. Han betalar dessutom villaförsäkring med 1 060 kr och vattenavgift med 3 315 kr. Han har flera privata lån med en månatlig kostnad för ränta och amortering om 210 kr resp 1 313 kr. Han har även gjort ett uttag från sitt företag på 50 000 kr, vilket ger en månatlig räntekostnad om 700 kr.

D.L: Hon vitsordar A.L:s uppgifter om sina ekonomiska förhållanden. Beträffande hans månatliga utgifter bestrider hon att han vid en beräkning av hans bidragsskyldighet skall få tillgodoräkna sig ett högre belopp för egen räkning än sedvanligt normalbelopp och inte heller ett högre belopp än halva hyresbeloppet, eller 2 669 kr. Hon bestrider att A.L. skall få förbehålla sig ett belopp avseende kostnader för bil eftersom han inte har något behov av bilen i sitt arbete.

HovR:ns bedömning. Såvitt gäller D.L:s behov av underhållsbidrag och A.L:s förmåga att utge sådant bidrag anser HovR:n att det är rimligt att göra bedömningen härav med utgångspunkt i hur en bidragsskyldigs förmåga att utge underhåll till barn bestäms enligt FB.

Parterna har vitsordat varandras uppgifter om de ekonomiska förhållandena men har å ömse sidor gjort gällande vissa begränsningar av de belopp vardera parten skall få tillgodoräkna sig vid en bedömning av deras behov för sin egen försörjning. Vad D.L. och A.L. därvid anfört angående sitt behov av bil utgör inte sådana särskilda skäl som medför att förbehåll för bil får göras för någon av dem. Det kan vidare inte enligt HovR:ns mening anses rimligt att A.L. vid bedömningen skall få tillgodoräkna sig mer än hälften av den totala hyran han och hans sambo betalar. Med hänsyn till den utredning parterna i övrigt förebringat om sina ekonomiska förhållanden får det anses utrett att D.L. har behov av underhållsbidrag och att A.L., även med beaktande av att han utger underhållsbidrag till sonen och av de privata skulder han ådragit sig under äktenskapet, har förmåga att utge underhåll.

Såvitt angår frågan i övrigt om det föreligger synnerliga skäl för underhållsbidrag enligt 6 kap 7 § 3 st ÄktB gör HovR:n följande överväganden. Av utredningen framgår att äktenskapet mellan parterna ingicks år 1968 och att D.L. då var endast 22 år gammal. Såvitt framgått i målet har D.L. aldrig förvärvsarbetat. A.L. kan inte mot D.L:s förnekande anses ha styrkt sitt påstående att D.L. varit psykiskt sjuk redan före äktenskapet, utan hon har, som det får antas, i samförstånd mellan makarna under de första 12 åren av äktenskapet helt avstått från förvärvsarbete och ägnat sig åt hemmet och skötseln av parternas gemensamma barn. På det sättet har hon lämnat bidrag till makarnas standard varvid hennes möjligheter till pensionsförmåner emellertid blivit mer begränsade ån om hon haft förvärvsarbete. Härigenom föreligger ett orsakssamband mellan behovet av underhållsbidrag för D.L. och äktenskapet mellan parterna. D.L. saknar vidare helt kapital och är förtidspensionerad sedan 1980. Hon kommer sannolikt aldrig att kunna arbeta och förbättra sina pensionsförmåner och hon har en blygsam inkomst. A.L. däremot har en relativt god inkomst. Med hänsyn till det anförda, till äktenskapets långvarighet och den spännvidd som råder mellan D.L:s och A.L:s nuvarande inkomster, föreligger synnerliga skäl att tillerkänna D.L. underhållsbidrag. Med beaktande även av vad ovan anförts under redogörelsen för parternas behov av underhållsbidrag och förmåga att utge sådant, är det därvid skäligt att bestämma det underhållsbidrag A.L. skall utge till D.L. till ett belopp om 800 kr per månad.

Möjligheterna att nu beakta D.L:s framtida ålderspension framstår som begränsade, varför underhållsbidraget skall bestämmas att utgå för D.L:s återstående livstid.

A.L. (ombud fd chefsåklagaren Å.M.) överklagade och yrkade att han skulle befrias från skyldigheten att utge underhållsbidrag till D.L..

D.L. (ombud jur kand A.S.H.) bestred ändring. Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Knutsson, Lind, Nyström, referent, Svensson och Blomstrand) beslöt följande dom: Domskäl. A.L. och D.L. har vid huvudförhandling i HD lämnat uppgifter om sina ekonomiska förhållanden.

A.L. har därvid upplyst att han uppbär lön med 19 189 kr i månaden, att hans månatliga utgifter är i huvudsak desamma som tidigare samt att han tillsammans med sin sambo numera äger den fastighet som förut innehades av honom och D.L.. Hans skulder uppgår till drygt 800 000 kr, varav 750 000 kr är hänförliga till fastigheten och alltså belastar även sambon. Han betalar alltjämt underhåll till sonen J. som har eget boende och går sista året i gymnasiet.

D.L. har uppgivit att hon har folkpension och ATP med sammanlagt 6 582 kr samt bostadstillägg med 2 884 kr i månaden. Hennes fasta utgifter överstiger hennes inkomster. Därtill kommer skulder med knappt 100 000 kr för den tidigare gemensamt med A.L. ägda fastigheten och med drygt 30 000 kr för bl a ett lån från en privatperson om 14 000 kr, kvarskatt och fastighetsskatt samt en hyresskuld. D.L. har till stöd för sina uppgifter åberopat ett beslut av d 10 april 1987 om pension enligt lagen om allmän försäkring och två intyg av tjänstemän vid Försörjningsenheten i Gällivare kommun av d 24 sept 1997 och d 22 okt 1997 utvisande att hon fortlöpande uppburit socialbidrag.

Parterna har vitsordat varandras uppgifter om de ekonomiska förhållandena.

A.L. och D.L. ingick äktenskap i juni 1968 och hade således vid äktenskapsskillnaden i juli 1996 varit gifta med varandra i 28 år. De har två gemensamma barn, födda 1968 och 1979. Det är ostridigt i målet att D.L. före äktenskapet haft ett flertal arbetsanställningar som bl a hembiträde, kontorist och affärsbiträde men att hon under äktenskapet ägnat sig åt hem och barn och endast sporadiskt haft inkomst av arbete utom hemmet. Det är vidare upplyst att D.L. under 1970-talet haft återkommande sjukperioder och från december 1980 uppburit fortlöpande ersättning från försäkringskassan i form av sjukpenning som i april 1987 övergått till förtidspension. A.L. å sin sida har oavbrutet innehaft anställning, till att börja med som vaktmästare och senare som tjänsteman. Han har därjämte haft ett eget mindre företag som numera är vilande.

Enligt 6 kap 7 § 1 st Aktl3 svarar varje make efter äktenskapsskillnad för sin försörjning. Frånskilda makar skall således i princip vara ekonomiskt oberoende av varandra. I 2 st har uppställts regler om underhållsbidrag under en övergångstid. Slutligen finns i 3 st regler om vissa undantagssituationer som ger möjlighet för make att även efter en övergångstid erhålla bidrag av den andre maken. Sålunda föreligger rätt till underhållsbidrag under längre tid om en make har svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller det finns andra synnerliga skäl.

I förarbetena (prop 1978/79:12 s 138ff, LU 1978/79:9) har betonats att bidrag för längre tid bör utdömas endast undantagsvis. Det fall som närmare beskrivits är det att ena maken på grund av den sneda arbetsfördelningen i hemmet har lyckats nå en god position i förvärvslivet, medan den andre, som har ägnat sin tid åt hus och hem, har förlorat motsvarande möjligheter. I propositionen har saken uttryckts så, att en viss underhållsskyldighet mot frånskild make är motiverad när äktenskapet har begränsat möjligheterna för maken att försörja sig på egen hand. I praxis har vid tillämpningen av undantagsregeln hänsyn tagits till de förutsättningar under vilka äktenskapet ingåtts och hur makarna utformat sitt inbördes förhållande (NJA 1983 s 826 och 1984 s 493).

D.L. har under äktenskapet i stort sett inte haft något förvärvsarbete. Detta har huvudsakligen berott på hennes egen sjuklighet och hon har också sedan december 1980 uppburit sjukpenning och senare förtidspension. Även om hon i och för sig har behov av bidrag till sin försörjning finns således inte ett sådant orsakssamband mellan äktenskapet och hennes bristande förmåga att försörja sig att hon bör ha rätt till underhållsbidrag av A.L..

A.L:s yrkande om befrielse från skyldigheten att utge underhållsbidrag till D.L. skall därför bifallas.