NJA 1998 s. 417

Prövningstillstånd krävs i HovR även vid fastställelsetalan, om tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. 49 kap 12 § RB.

(Jmf 1979 s 591)

Kristianstads TR

T.B. förde efter stämning å Länsförsäkringsbolagens AB - försäkringsaktiebolag (försäkringsbolaget) vid Kristianstads TR talan med yrkande att TR:n skulle fastställa att försäkringsbolaget är skyldigt att utge ersättning till honom på grund av försäkringsfall som föreligger i följd av att en honom tillhörig, hos bolaget försäkrad personbil med registreringsnummer JOW 985 frånhänts honom genom olovligt tillgrepp d 18 aug 1990 i Budapest.

Försäkringsbolaget bestred käromålet.

TR:n (lagmannen Wikstrand, rådmannen Gunther och hovrättsfiskalen Medin) ogillade i dom d 20 juni 1996 T.B:s talan och angav i fullföljdshänvisningen att prövningstillstånd krävdes. Domen innehöll ingen annan uppgift om den hävdade skadans omfattning än att T.B. köpt den påstått stulna bilen i början av augusti 1990 för 6 000 kr.

HovR:n över Skåne och Blekinge

T.B. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners samt hovrättsråden Nilsson, referent, och Ohlsson) anförde i slutligt beslut d 8 aug 1996: HovR:n, som finner uppenbart att tvisteföremålets värde inte överstiger ett basbelopp, meddelar inte prövningstillstånd.

HD

T.B. (ombud advokaten B.N.) överklagade och yrkade att målet skulle återförvisas till HovR:n för ny handläggning och, i andra hand, att prövningstillstånd skulle meddelas.

Försäkringsbolaget (ombud försäkringsjuristen M.H.) bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thornefors, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. T.B. - se styckena 1-4 av HD:s domskäl - dvs i TR:n.

Av rättsfallet NJA 1979 s 591, som gäller ersättning för skador på en bil, framgår att det i vissa fall går att bestämma tvisteföremålets värde även vid en fastställelsetalan. I betänkandet SOU 1995:124, Ett reformerat hovrättsförfarande, s 145 har departementschefens ovan återgivna uttalande kritiserats bl a med utgångspunkt från detta rättsfall. I betänkandet anförs, att det framstår som omotiverat att bestämmelsen i 1 kap 3 d § 3 st RB skall tillämpas på olika sätt beroende på om målet är ett s k FTmål eller ett ordinärt tvistemål. Se även Fitger, Rättegångsbalken s 49:42.

Bärande skäl saknas för att i nu aktuellt hänseende behandla en fastställelsetalan annorlunda än en fullgörelsetalan. I de fall då det klart framgår att tvisteföremålets värde understiger ett basbelopp krävs det därför prövningstillstånd i HovR:n.

T.B. har uppgivit att den omtvistade bilens värde varit omkring 6 000 kr. Utredningen ger vid handen att tvisteföremålets värde inte väsentligt överstiger detta belopp (jfr Welamson i SvJT 1982 s 187). Då värdet således uppenbart inte överstiger ett basbelopp har prövningstillstånd fordrats i HovR:n.

T.B. har i andra hand yrkat att HD skall meddela prövningstillstånd i HovR:n. Överklagandet är emellertid inte av sådant slag att det har funnits skäl att pröva tvisten i Hov: n.

Av det anförda följer att T.B:s överklagande skall lämnas utan bifall. HD:s avgörande. Överklagandet lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Nyström, Thorsson, referent, Regner och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. T.B. har väckt talan mot Länsförsäkringsbolagens AB med yrkande att rätten skall fastställa att försäkringsfall föreligger avseende stöld av en honom tillhörig personbil i Budapest år 1990. I stämningsansökningen anfördes, förutom att bilens värde var 6 000 kr, bl a att T.B. med familj drabbats av stora "kringkostnader" i Ungern, av kostnader för hemresa och möjligen av ytterligare följdkostnader genom att Länsförsäkringar avböjt biträde efter stölden samt att det omtvistade beloppet översteg 50 % av basbeloppet. TR:n ogillade käromålet och angav i fullföljdshänvisningen att prövningstillstånd krävdes. HovR:n anförde i det överklagade beslutet att tvisteföremålets värde uppenbart inte översteg ett basbelopp och meddelade inte prövningstillstånd.

Frågan i målet är i första hand om prövningstillstånd erfordras i HovR:n och i andra hand om prövningstillstånd skall meddelas där. Enligt 49 kap 12 § RB krävs i tvistemål där förlikning om saken är tillåten - såvitt nu är i fråga- prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva TR:ns dom i mål där det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

I prop 1992/93:216 s 86 har departementschefen uttalat, att det utanför småmålsområdet är tvisteföremålets värde och inget annat som avgör om prövningstillstånd krävs, vilket betyder bl a att en fastställelsetalan (jfr 13 kap 2 § RB) utanför småmålsområdet aldrig kommer att kräva prövningstillstånd för att överprövas fullständigt i HovR:n. Departementschefen har vidare anfört att med tvisteföremålets värde avses vad som har yrkats i målet, dvs i TR:n.

Rättsfallet NJA 1979 s 591, som gällde tillämpningen av bestämmelsen i nuvarande 1 kap 3 d § RB och avsåg ersättning för skador på en bil, ger emellertid belägg för att det i vissa fall kan vara möjligt att bestämma tvisteföremålets värde även vid en fastställelsetalan. Det finns inte något skäl att tillämpa den i detta mål aktuella bestämmelsen om prövningstillstånd i HovR på annat sätt.

Det är således de av käranden uppgivna omständigheterna som skall läggas till grund för bedömningen. Det finns därvid inte något utrymme för prövning av om käranden har fog för sin talan. Kärandens uppgifter om värdet synes visserligen inte alltid utan vidare böra godtas, men på grund av uppenbarhetsrekvisitet kan det sällan bli fråga om att kräva prövningstillstånd om käranden gör gällande att tvisten avser ett högre värde än ett basbelopp (jfr beträffande 1 kap 3 d § RB Welamson i SvJT 1982 s 187).

T.B. har inte preciserat värdet av tvisteföremålet. Av hans uppgifter i övrigtframgår inte att det är uppenbart att värdet av vad som yrkas inte överstiger ett basbelopp. Prövningstillstånd har därför inte krävts i HovR:n och målet skall visas åter dit för erforderlig handläggning.

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för erforderlig handläggning.

JustR Victor var skiljaktig och gillade betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 16 juni 1998 (mål nr Ö 4040/96).