NJA 1998 s. 487

Domskäl

TR:n (lagmannen Andersson samt rådmännen Samuelson och Olausson) anförde i dom d 16 dec 1994 - förutom vad som redan återgivits om bakgrunden till tvisten och om konkursboets yrkanden - följande.

Grunder m m. - - -.

Konkursboet har till stöd för sin talan anfört: Leasingbolagets fordringar enligt fakturorna nr 156 och 157 härrör sig från avtalsenliga försäljningar till Centerbolaget enligt återköpsgarantin och föranleder inga erinringar från konkursboets sida. I nära anslutning till dessa överlåtelser har Centerbolaget sålt fordon till Leasingbolaget enligt fakturorna nr 275-279. Försäljningarna enligt dessa fakturor och överlåtelsen av skuldsedeln från VI Växtservice KB och därmed betalningen som innefattas i kvittningarna skall återgå enligt 4 kap 5 § KL, då Leasingbolaget på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra fordringsägare. Kvittningarna genomfördes omedelbart före den förestående konkursen, efter det att kvarstadsbeslut meddelats och delvis verkställts och efter konkursansökans inlämnande. Kvittning är i detta läge att jämställa med betalning. Det otillbörliga gynnandet av Leasingbolaget har skett genom att E.N. haft kontroll över Centerbolaget och Leasingbolaget som var varandra närstående bolag. Centerbolaget var insolvent vid tiden för transaktionernas inledande, dvs d 2 nov 1992. Gota Bank hade då sagt upp sina krediter till Centerbolaget och till TR:n gett in stämningsansökan och ansökan om kvarstad. E.N. kände till bankens agerande, dvs stämningsansökan jämte ansökan om kvarstad samt TR:ns interimistiska beslut om kvarstad och verkställigheten av detta. De transaktioner E.N. sedan genomförde innebar en förmögenhetsöverföring från konkurshotade Centerbolaget till Leasingbolaget, vilket bolag inte berördes av konkursen i Centerbolaget och dess dotterbolag. Under dessa omständigheter skall förmögenhetsöverföringen anses otillbörlig. Genom köpet enligt fakturorna nr 275-279 och genom att därigenom försätta sig i skuld till Centerbolaget har Leasingbolaget skaffat sig en möjlighet att kvitta bort sin fordran enligt faktura nr 156 och 157. En förmögenhetsöverföring har sedan skett från Centerbolaget till Leasingbolaget när kvittningen genomfördes. Leasingbolaget har därigenom, som valuta för en oprioriterad fordran, erhållit egendom som annars skulle ha tillfallit fordringsägare med prioriterad fordran i konkursen. Följden blir att Leasingbolaget till konkursboet skall utge betalning för Centerbolagets fordringar enligt de separata fakturorna och för överlåtelsen av fordonen med totalt 505 000 kr. Eftersom fordonen inte kan återlämnas skall de belopp som Leasingbolaget skall betala till konkursboet uppgå till fordonens ostridiga marknadsvärde, 505 000 kr. Den fordran som Leasingbolaget därigenom får kan bolaget på vanligt sätt bevaka i konkursen.

Den revers som Centerbolaget överlät till Leasingbolaget d 20 nov 1992 var på nominellt 120 000 kr. Överlåtelsesumman uppgick till 29 223 kr. Det råder ett uppenbart missförhållande mellan reversens värde och köpeskillingen. Denna överlåtelse skall därför återgå enligt 4 kap 5 § KL och reversen skall återlämnas till Centerbolaget, då Leasingbolaget på ett otillbörligt sätt gynnats framför andra borgenärer. Full betalning har influtit för reversen. Förutom att reversen skall återlämnas till konkursboet skall Leasingbolaget redovisa gjorda amorteringar.

När det gäller reversen åberopas som grund för återvinning också 4 kap 10 § KL.

I insolvensfrågan har konkursboet ytterligare anfört: Centerbolaget var insolvent d 2 nov 1992 och under resten av den tid som transaktionerna pågick eftersom Gota Bank hade sagt upp den kredit banken hade lämnat till Centerbolaget och som var en förutsättning för den rekonstruerade företagsbildningen. Interimistiskt kvarstadsbeslut hade meddelats d 29 okt 1992. Beslutet började verkställas samma dag. Centerbolaget hade ingått borgensåtagande för koncernbolagens engagemang. Det gällde bl a fastighetsbolagets skulder om 15 miljoner kr. Fastighetsbolaget gick i konkurs samtidigt som Centerbolaget. Konkursförvaltningen i EBNC Fastigheter AB fick inget anbud över 5,5 miljoner kr för fastigheten. Denna försåldes dock sedermera för 9,2 miljoner kr tack var en mycket förmånlig finansiering. Ett annat omfattande åtagande som Centerbolaget hade ingått utgjordes av återköpsgarantin för alla Leasingbolagets leasingavtal. Omfattningen av den latenta skuld som föranleddes av dessa åtaganden kan inte överblickas. Som stöd för insolvenspåståendet åberopas även att konkursansökan gjordes på egen begäran. I förvaltarberättelsen har sagts att obeståndet egentligen inträffade i samband med konkursutbrottet. Denna tidsbestämning hänför sig till den tid som transaktionerna omfattar och syftar enbart till att slå fast att obeståndet inte ligger längre tillbaka i tiden. I förvaltarberättelsen har också framhållits att en mängd åtgärder har vidtagits i omedelbar anslutning till konkursutbrottet och får betraktas som återvinningsbara.

Under hänvisning till 5 kap 16 § 2 st KL bestrider konkursboet att Leasingbolaget ägt kvitta sina fordringar i konkursen. Leasingbolaget har till stöd för sin talan anfört: Fordonsöverlåtelserna har inte varit till nackdel för övriga borgenärer. Centerbolaget var inte insolvent vid tiden för överlåtelserna. Insolvensen inträffade först d 23 nov 1992 när det inte längre var möjligt att få finansiellt stöd av Leasingbolaget. Överlåtelserna har inte direkt eller indirekt orsakat insolvensen. Överlåtelserna var inte otillbörliga eftersom de var affärsmässigt betingade och inte hade tillkommit med anledning av förväntad insolvens. Betalning har skett i enlighet med det avräkningsförfarande som tillämpades mellan bolagen. I vart fall har Leasingbolaget ägt kvitta dessa fordringar i Centerbolagets konkurs. Försäljningarna enligt fakturorna nr 275-279 d 2 och d 6 nov 1992 samt överlåtelsen av skuldsedeln d 20 nov 1992 innebär inte någon förmögenhetsöverföring från Centerbolaget till Leasingbolaget eller något otillbörligt gynnande av Leasingbolaget.

I återköpsavtalet mellan Centerbolaget och Leasingbolaget hade Centerbolaget förpliktat sig att återköpa fordonen till bokförda leasingkontraktsvärdet, vilket benämnts "bokförda restvärdet" och inte fordonens marknadsmässiga värde. Fakturorna nr 275-278 upprättades d 2 nov 1992 och faktura nr 279 upprättades d 6 nov 1992. Faktura nr 279 avsåg samma bilar som faktura nr 156. Centerbolaget avräknade därvid ett motsvarande fordringsbelopp på Leasingbolaget. Avräkningen har inte inneburit avvikelse från normal rutin mellan bolagen. Mellan EBN-bolagen drevs löpande affärsverksamhet som innebar att Centerbolaget överlät fordon till Leasingbolaget som i sin tur leasade ut fordonen till egna kunder. När ett fordon leasades ut tecknades ett avtal mellan Leasingbolaget och Centerbolaget om återköp till det bokförda restvärdet. Det bokföringsmässiga restvärdet var inte detsamma som det marknadsmässiga restvärdet. Det bokföringsmässiga restvärdet inhämtades av Leasingbolaget från leasingfinansiären Gamlestaden Leasing AB. De återköp av fem bilar som skedde d 2 nov 1992 till Centerbolaget var föranledda av återköpsgarantin och berodde på att leasetagaren - Växtinredarna i Väst AB - inte fullföljt sina åtaganden gentemot Leasingbolaget. Prissättningen skedde enligt återköpsavtalet och enligt meddelande som inhämtades från Gamlestaden Leasing AB om att det bokförda restvärdet uppgick till 537 551 kr. Den avräkning som skedde mellan bolagen d 16 nov 1992 följde normal rutin.

Reversen d 6 nov 1992 var i själva verket en handling pro forma, då kommanditbolaget redan tagit över ansvaret för krediter i Svenska Handelsbanken på ca 500 000 kr. Skuldförbindelsen saknade både marknadsmässigt värde och reell substans. Centerbolaget hade kvar en restskuld till Leasingbolaget på 29 223 kr varför detta värde kom att åsättas den av VI Växtservice KB utställda skuldförbindelsen. I själva verket saknade reversen värde eftersom såväl VI Växtservice KB som borgensmännen saknade tillgångar. Gäldenären har numera - mot förmodan - slutbetalt reversen. I anslutning till Centerbolagets konkurs i november 1992 erbjöds konkursboet genom L.W. av Leasingbolaget genom E.N. att förvärva reversen för 29 223 kr. Boet avböjde erbjudandet under hänvisning till gäldenärens och borgensmännens dåliga ekonomi. Det har därför inte förekommit något otillbörligt gynnande. Överlåtelsen av reversen utgör inte någon betalning utan en försäljning. Om betalning anses ha skett vitsordas att den inte skett med sedvanligt betalningsmedel men betalningen skall ändå anses ordinär.

Konkursboet har genmält att avböjandet av erbjudandet att förvärva reversen berodde på att reversen enligt konkursförvaltarens mening borde återlämnas till konkursboet utan vederlag.

Domskäl. Partsförhör under sanningsförsäkran har ägt rum med E.N.. Vittnesförhör har ägt rum med M.P..

E.N. har uppgett: Leasingbolaget bildades vid koncernrekonstruktionen när belastningen på E.B.N.-Bilar i Stenungsund blev för stor för att finansiera detta bolags och Centerbolagets leveranser på kredit. Det fanns leasingavtal värderade till 28-29 miljoner kr när verksamheten med Leasingbolaget startade. År 1992 var avtalen värda ca 20 miljoner kr. Det rörde sig om ca 450 avtal. Gamlestaden fungerade som bank för Leasingbolaget och tillhandahöll såväl kapital som administration. Hösten 1992 gick allt det finansieringsbehov som Centerbolaget hade via Leasingbolaget. Det rörde sig om uppskattningsvis en miljon kr i månaden. Försäljningen från Centerbolaget till Leasingbolaget d 2 nov 1992 utgick från en kreditförsäljning av Centerbolaget som hade finansierats av Leasingbolaget. Av de bilar som omfattas av fakturorna nr 275-278 gick två genast ut på leasing igen. E.N. minns inte vad som hände med de andra bilarna. När det gäller bilarna på faktura nr 279 blev han tillfrågad av L.W., som var förvaltare i Växtinredarnas konkurs, om han ville leasa ut bilarna till det nybildade kommanditbolaget. Därvid överläts bilarna till Leasingbolaget. E.N. fann detta vara en smidig lösning. När det gällde reversen med kommanditbolaget Växtservice var L.W. av den uppfattningen att bilarna behövdes för bolagets verksamhet. Skuldförbindelsen kom till i samband med skadeståndsförhandlingar rörande leasingaffären med Växtinredarna i Väst AB.

Detta bolag hade inte lämnat tillbaka bilarna i avtalsenligt skick. Han tyckte att han fick fram ett hyfsat avtal. Skuldförbindelsen var i realiteten inte värd någonting alls. Kreditupplysningar visade att ägaren till VI Växtservice KB saknade tillgångar. Han trodde inte att skuldförbindelsen skulle ge någon betalning. VI Växtservice KB var också i den situationen att man skulle överta gamla skulder. Skuldförbindelsen överläts från Centerbolaget till Leasingbolaget eftersom den kunde ha ett visst framtida värde om det uppkom ett övervärde. På hösten 1992 sökte Gota Bank komma över aktierna i Leasingbolaget. Aktierna innehades emellertid av makarna N:s barn som inte ville överlåta eller pantförskriva aktierna. En åtgärd från bankens sida blev då att på kort tid höja räntorna från 5,5 till 19 %. Senare sade banken upp checkkontot och snaran drogs åt alltmera. Centerbolaget hade dock ändå likvida medel uppgående till omkring 7 miljoner kr. När kvarstadsbeslutet verkställdes fick Centerbolaget ha kvar några bilar så att verksamheten kunde drivas vidare. Bolaget var inte konkursmässigt. Banken hade fått vad den skulle ha. Banken påstod aldrig att Centerbolaget var på obestånd. Den var bara ute efter aktierna i Leasingbolaget. Ekonomin i Centerbolaget var bra men det skulle bli en brist om banken fullföljde sina krav. Som E.N. hade uppfattat det skulle banken ställa upp med subventionerade räntor tills det blev bättre tider. Enda skulden i Centerbolaget var den till banken på 7,5 miljoner kr. Lagrets värde översteg detta belopp. Underskottet i konkursen berodde just på att det blev fråga om försäljning från ett konkursbo. Vid tiden för den egna konkursansökan insåg E.N. att det inte fanns något att göra. Det var flera samverkande orsaker till Centerbolagets ansökan om konkurs. Det fanns också en konkursansökan från banken.

M.P. har uppgett: Hösten 1992 arbetade han som servicechef hos Växtinredarna i Väst AB. Ekonomin var dålig och det blev konkurs med L.W. som konkursförvaltare. I januari 1993 bildades ett nytt bolag, VI Växtservice KB. M.P. var den första tiden delägare i kommanditbolaget men slutade där då det saknades anställningstrygghet. Kommanditbolaget tog över leasingavtalen från det gamla bolaget. I samband med det upprättades en revers på grund av att det var större förslitning än normalt på de leasade fordonen. Förbindelsen på 120 000 kr hade i praktiken inget värde. M.P. var borgensman men saknade tillgångar. Hans lön kom från lönegarantin. M.P. gick in i det nya bolaget eftersom han ansåg att han hade den yrkesskicklighet och personal som krävdes för att reda ut situationen. Han trodde att maximalt 20 % av kunderna skulle gå förlorade genom konkursen. Förutom amortering av reversen skulle betalningar ske till Leasingbolaget på grund av leasingkontrakten. Fordonen var nödvändiga för verksamheten. Man lyckades betala reversen men fick ibland arbeta dygnet runt. Han anser att reversen var värdelös d 20 nov 1992 men avsikten var att den skulle betalas.

TR:ns bedömning.

I målet är samtliga sakomständigheter ostridiga. Vad det gäller är den rättsliga bedömningen av dessa omständigheter. Konkursboet har yrkat att återvinning skall ske enligt 4 kap 5 § KL. I andra hand har beträffande skuldförbindelsen gjorts gällande att återvinning skall ske enligt 4 kap 10 § KL.

Leasingbolaget har genom de återförsäljningar som ligger till grund för fakturorna nr 156 och 157 fått en fordring på Centerbolaget uppgående till sammanlagt 707 525 kr. Centerbolaget har genom de försäljningar som ligger till grund för fakturorna nr 275279 fått fordringar på Leasingbolaget uppgående till 505 000 kr. Den kvittning som ägde rum d 16 nov 1992 har av Leasingbolaget angetts vara en sedvanlig avräkning bolagen emellan. Kvittningen omfattade även andra transaktioner vilka emellertid inte är aktuella i detta mål. Slutresultatet av kvittningen blev att Leasingbolaget hade en fordran på Centerbolaget om 29 223 kr. Denna restskuld kvittades mot den av VI Växtservice KB utfärdade reversen på 120 000 kr. Till följd av dessa transaktioner hade till Leasingbolaget vid konkursutbrottet överförts fordon värderade till 505 000 kr samt en skuldförbindelse som senare inbringade 120 000 kr. Det har inte framkommit något annat än att VI Växtservice KB hade för avsikt att infria sitt åtagande enligt reversen. Om kvittningarna inte hade vidtagits hade Leasingbolaget haft en fordran att bevaka i konkursen på summan av beloppen enligt faktura nr 156 och 157, dvs 707 525 kr. Konkursboet hade å sin sida haft möjlighet att sälja de ifrågavarande fordonen och skuldförbindelsen i enlighet med ett normalt konkursförfarande. Som oprioriterad fordringsägare hade Leasingbolaget då uppenbarligen varit sämre ställt än vad som blev fallet på grund av de i målet aktuella transaktionerna.

Av vad som nu anförts följer att Leasingbolaget gynnats framför andra borgenärer. Förfarandet har varit möjligt genom att E.N. haft full kontroll över transaktionerna i sin egenskap av verkställande direktör i såväl Centerbolaget som Leasingbolaget. Transaktionerna är därför otillbörliga på sätt som avses i 4 kap 5 § KL.

Konkursboet har påstått att Centerbolaget var på obestånd vid tidpunkten för den första påtalade transaktionen d 2 nov 1992. Leasingbolaget har invänt att obeståndet inträffade först vid konkursutbrottet d 23 nov 1992. Vad som upplysts om Centerbolagets mellanhavanden med Gota Bank, kvarstadsförfarandet samt Centerbolagets borgensåtagande för fastighetsbolagets skulder och den latenta skuld som återköpsgarantin gentemot Leasingbolaget innebar visar enligt TR:ns mening entydigt på att Centerbolaget var på obestånd redan d 2 nov 1992.

Eftersom kvittningssituationen d 16 nov 1992 framkallats av rättshandlingar som i och för sig var otillbörliga, kan Leasingbolaget inte anses ha haft kvittningsrätt i konkursen.

Vid denna bedömning skall rättshandlingarna gå åter i enlighet med konkursboets yrkanden. Den valuta som tillfallit Leasingbolaget genom rättshandlingarna skall återbetalas till konkursboet. Det råder inte tvist om de yrkade beloppens storlek eller ränteberäkningen.

Domslut

Domslut.

1. TR:n förordnar att

- betalningen genom kvittning genomförd d 16 nov 1992 mellan EBN Center AB och EBN-Leasing i Stenungsund AB skall gå åter,

- försäljningarna från EBN Center AB till EBN-Leasing i Stenungsund AB av fordon upptagna i fakturor nr 275-279 skall gå åter, - överlåtelsen från EBN Center AB till EBN-Leasing i Stenungsund AB av revers om 120 000 kr utställd d 6 nov 1992 av VI Växtservice KB skall gå åter. Reversen skall av EBN-Leasing i Stenungsund AB utges till EBN Center AB:s konkursbo,

- EBN-Leasing i Stenungsund AB skall till EBN Center AB:s konkursbo betala 625 000 kr jämte ränta på 505 000 kr enligt 2 och 5 §§räntelagen från och med d 16 nov 1992 till d 16 nov 1993 och enligt 4 och 6 §§räntelagen för tiden från d 16 nov 1993 tills betalning sker.

Domslut

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.

JustR:n Thorsson och Regner var skiljaktiga och anförde: En förutsättning för att 4 kap 5 § KL skall vara tillämplig i målet är att Centerbolaget var insolvent när rättshandlingarna företogs d 2, 6 och 16 nov. Konkursboet har gjort gällande att bolaget var på obestånd d 2 nov. Leasingbolaget har å sin sida hävdat att insolvens hos Centerbolaget förelåg först d 23 nov 1992 när Leasingbolaget inte längre kunde stödja Centerbolaget finansiellt.

Det är i målet ostridigt att Centerbolagets krediter på tillhopa ca 7,5 miljoner kr var uppsagda d 3 nov. Den av banken sökta kvarstaden för detta belopp hade verkställts med början d 29 okt utan att, såvitt visats, all Centerbolagets egendom hade tagits i anspråk. Hur detta bolags ekonomiska ställning i övrigt var d 2-d 16 nov är inte utrett. Förvaltarberättelsen i bolagets konkurs ger inte vid handen att bolaget var på obestånd före konkursutbrottet, och konkursboets påstående om insolvens före denna tidpunkt är inte tillräckligt för att motbevisa de uppgifter som E.N. lämnat angående Centerbolagets ställning fram till konkursen.

Eftersom det således inte kan anses utrett att Centerbolaget varit insolvent under tiden d 2-d 16 nov 1992 kan återvinning beträffande bilköpen och kvittningen inte ske enligt 4 kap 5 § KL.

HD:s dom meddelades d 10 juli 1998 (mål nr T 5612/96).