NJA 1998 s. 50
Klagan över domvilla. Fråga om en HovR:s ändrade bedömning i ett tvistemål berott på att HovR:n, som avgjort målet utan huvudförhandling, gjort en annan tilltrosbedömning än TR:n beträffande en parts utsaga i TR:n under sanningsförsäkran eller på att HovR:n vid sin prövning skärpt beviskravet för att ett åberopat förhållande skulle anses styrkt. Klagan har lämnats utan bifall, då klaganden ej visat att HovR:n avvikit från TR:ns bedömning i tilltrosfrågan. - Tillika fråga om HovR:ns val av handläggningsform inneburit domvilla.
TR:n
S.T. förde vid Stockholms TR den talan mot I.T. som framgår av TR:ns dom.
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Vötebeig, rådmannen Detthoff och tingsfiskalen Runelöv) anförde i dom d 10 maj 1994: S.T. har genom testamente och gåvobrev erhållit fria aktier i Aktiebolaget Astra med föreskrift om att aktierna skulle utgöra enskild egendom i äktenskap. För delar av aktierna gällde dessutom den inskränkningen i S.T:s rätt att förfoga över dem att de, intill dess att lian fyllde fyrtio år, skulle förvaltas av Skandinaviska Enskilda Banken (S-E-Banken) genom dess notariatavdelning. l juli 1986 hade S.T. i notariatdepåer dels 3 191 aktier utan sist nämnda restriktion, dels 15 072 aktier med en sådan. Gåvobreven och testamentena hade utformats med bankens hjälp.
I.T. har aldrig varit svensk medborgare. Såvitt är aktuellt i målet skulle hon endast kunna förvärva fria aktier.
Parterna skrev d 4 juli 1986 under ett med bankens hjälp utformat äktenskapsförord. Påföljande dag ingick de äktenskap. (Äktenskapsförordet, fogat som bilaga till TR:ns dom, upptog följande: "Allt lösöre som envar av oss under äktenskapet genom eget arbete förvärvar, skall utgöra giftorättsgods, vari andre maken skall äga giftorätt.
Vidare skall 3 000 av mina, S.T:s, fria aktier i Aktiebolaget Astra utgöra giftorättsgods. Detsamma skall gälla aktier som genom fondemission eller uppdelning tillkommer dessa 3 000 aktier.
All övrig egendom som envar av oss medför i boet och under äktenskapet förvärvar, skall till såväl kapital som avkastning utgöra vardera makens enskilda egendom, vari andre maken inte skall äga giftorätt. ---.")
S.T. har åberopat 8 kap 1 § jämförd med 6 kap 8 § 1 st 2 GB samt 7 kap 3 § Akta och yrkat att TR:n fastställer att äktenskapsförordet är ogiltigt till den del det omfattar aktier i Astra. Därvid har han anfört: Han ägde inte andra fria aktier i Astra än dem som fanns i de båda depåerna. Han antog oriktigt att han kunde förfoga över aktierna i depån med 3 191 aktier. Han har inte heller senare ägt aktier som inte omfattas av förbehållet att de skulle vara enskild egendom. Äktenskapsförordet avsåg aktier som fanns vid tiden för äktenskapsförordets tillkomst. Eftersom S.T. hade erhållit aktierna under förbehåll att de skulle vara enskild egendom är förordnandet att aktierna skulle utgöra giftorättsgods ogiltigt.
I.T. har bestritt käromålet och tillagt: Hon delar uppfattningen att S.T. inte hade rätt att genom äktenskapsförord förfoga över de aktier som han hade fått med förbehåll att de skulle vara enskild egendom i äktenskap. Hon påstår i första hand att han vid tiden för äktenskapets ingående ägde 3 000 andra fria aktier i Astra. --
Domskäl. Parterna har under huvudförhandling i målet hörts under sanningsförsäkran.
Av utredningen framgår bl a följande. S.T:s morföräldrar hade innehaft betydande poster i Aktiebolaget Astra. Genom gåvor och testamenten av morföräldrar och mor hade S.T. erhållit fria Astra-aktier med förbehåll om att de i äktenskap under i vart fall många år skulle utgöra enskild egendom. Flertalet av dessa aktier skulle dessutom med begränsad dispositionsrätt för S.T. under lång tid förvaltas av SE-Bankens notariatavdelning. Denna avdelning anlitades i familjen för upprättande av familjerättsliga handlingar. Så skedde också vid avfattande av äktenskapsförord mellan parterna dagen innan de gifte sig. Det var tradition i S.T:s familj att huvuddelen av egendomen i äktenskap var enskild.
Det i målet omtvistade äktenskapsförordet är upprättat i enlighet med traditionen i S.T:s familj; med två undantag skall all egendom vara enskild. Det ena undantaget avser lösören, det andra "3 000 av mina, S.T:s, fria aktier i Aktiebolaget Astra" samt "aktier som genom fondemission eller uppdelning tillkommer dessa 3 000 aktier". Det senare undantaget kan inte ges annan innebörd än att det avser aktier som inför äktenskapet tillhörde S.T. Detta framgår av såväl den särskilda bestämmelsens lydelse som det sammanhang i vilket den förekommer.
S.T. har uppgivit: Han har aldrig ägt andra fria Astra-aktier än sådana som han fått eller ärvt med förbehåll om att de skall utgöra enskild egendom. I november 1984 hade hans mormors dödsbo försatts i konkurs därför att boet inte kunde betala arvsskatten. S.T. ville försäkra sin blivande hustru om att vid hans död få någon egendom utan beskattning. Han trodde att de aktier som inte var överlåtna med förbehåll om särskild förvaltning, dvs drygt 3 000 aktier, fick utgöra giftorättsgods. Först i samband med äktenskapsskillnad år 1993 blev han uppmärksammad på att han inte kunnat förfoga över dessa aktier genom äktenskapsförord.
S.T:s uppgifter är sannolika och motsägs inte av annan utredning. De skall därför läggas till grund för domen. TR:n finner sålunda utrett att S.T. inte hade andra fria Astra-aktier än sådana som han hade erhållit med förbehåll om att de skulle vara enskild egendom i äktenskap. Parterna är ense om att han inte genom äktenskapsförord kunnat förfoga över dessa aktier. Käromålet skall därför bifallas.
Domslut
Domslut. TR:n fastställer att ett mellan parterna inför förestående äktenskap d 4 juli 1986 daterat och d 1 aug samma år vid Stockholms TR registrerat äktenskapsförord är ogiltigt till den del det innehåller föreskrift om att 3 000 fria aktier i Aktiebolaget Astra samt aktier som genom fondemission eller uppdelning tillkommer dessa aktier skall utgöra giftorättsgods.
Svea HovR
I.T. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle lämna S.T:s talan utan bifall.
S.T. bestred ändring.
HovR:n avgjorde med stöd av 50 kap 13 § 1 st 3 RB målet utan huvudförhandling.
HovR:n (hovrättsråden Anders Holmstrand och Kjellström, referent, samt tf hovrättsassessorerna Thomas Ericsson och Rosecrans) anförde i dom d 30 dec 1994: Domskäl. Till stöd för sin talan har parterna åberopat samma grunder och omständigheter som vid TR:n. Samma utredning har förebringats. Förhören under sanningsförsäkran med S.T. och I.T. har spelats upp från band.
HovR:n gör följande bedömning.
Av utredningen i målet framgår att äktenskapsförordet mellan S.T. och I.T. har upprättats av en jurist vid Skandinaviska Enskilda Banken i Stockholm och att denne därvid haft tillgång till samtliga de testamenten och gåvobrev som åberopats i målet, vilka för övrigt också upprättats med bankens hjälp. Detta förhållande talar för att bankens jurist upprättat äktenskapsförordet med iakttagande av de begränsningar i S.T:s förfoganderätt som anges i nämnda handlingar och att de aktier som omnämns i förordet således avsåg sådana aktier som S.T. ägde fritt förfoga över.
Med hänsyn till vad som anförts ovan och då i målet inte föreligger någon närmare utredning i form av självdeklarationer eller dylikt rörande S.T:s totala aktieinnehav vid tiden för äktenskapsförordets upprättande, finner HovR:n att S.T. inte - mot I.T:s bestridande - förmått styrka att de i äktenskapsförordet angivna aktierna varit förenade med förbehåll på sätt han gjort gällande. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns dom lämnar HovR:n käromålet utan bifall.
Sedan S.T. överklagat HovR:ns dom fann HD i beslut d 2 april 1996 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.
S.T. (ombud advokaten H.B.) klagade över domvilla. Som grund för sin klagan åberopade han att HovR:n brutit mot ändringsförbudet i 50 kap 23 § RB. Han gjorde också gällande att domvilla förekommit genom att HovR:n inte hållit huvudförhandling.
Ärendet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Bratt, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: S.T. har inte visat någon omständighet som utgör domvilla. HD avslår därför klagan över domvilla.
HD (JustR:n Magnusson, Munck, Lambe, referent, Regner och Victor) fattade följande slutliga beslut: S.T. har som grund för sitt påstående om domvilla åberopat att HovR:n brutit mot ändringsförbudet i 50 kap 23 § RB. Enligt S.T. har HovR:n vid prövningen på handlingarna frångått den tilltrosbedömning TR:n gjort beträffande hans utsaga under sanningsförsäkran, vilket varit avgörande för HovR:ns ändrade bedömning av saken.
En fråga som hade avgörande betydelse i målet var huruvida S.T. ägt andra fria aktier i Astra än sådana som han fått eller ärvt med förbehåll att de skulle vara hans enskilda egendom. Vid förhöret under sanningsförsäkran i TR:n förnekade han att. så skulle ha varit förhållandet. TR:n uttalade i sina domskäl att S.T:s uppgifter var sannolika och inte motsades av annan utredning, att de därför skulle läggas till grund för domen och att TR:n således fann utrett att S.T. inte hade andra fria Astra-aktier än sådana som han hade erhållit med förbehåll att de skulle vara hans enskilda egendom.
HovR:n hänvisade i sina domskäl till att äktenskapsförordet upprättats av en bankjurist som haft tillgång till samtliga de testamenten och gåvobrev som åberopats i målet. Detta förhållande talade enligt HovR:n för att bankens jurist upprättat äktenskapsförordet med iakttagande av de begränsningar i S.T:s förfoganderätt som angavs i nämnda handlingar. Med hänsyn härtill och då det i målet inte förelåg någon närmare utredning i form av självdeklarationer eller dylikt rörande S.T:s totala aktieinnehav vid tiden för äktenskapsförordets upprättande fann HovR:n att S.T. inte - mot I.T:s bestridande - förmått styrka att de i äktenskapsförordet angivna aktierna varit förenade med förbehåll på sätt han gjort gällande.
Eftersom HovR:n inte på nytt hållit förhör med S.T. under sanningsförsäkran, har HovR:n enligt 50 kap 23 § RB inte fått ändra TR:ns dom till den del domen berott på tilltron till S.T:s under sanningsförsäkran lämnade uppgifter med mindre än att det funnits synnerliga skäl för att bevisets värde varit ett annat än det som TR:n antagit. Några sådana synnerliga skäl kan inte anses ha förelegat. För frågan huruvida rättegångsfel förekommit är alltså avgörande om HovR:n lagt en från TR:ns bedömning avvikande tilltro till S..:s uppgifter till grund för sin dom. Om emellertid HovR:n fäst samma tilltro till S.T:s uppgifter som TR:n och den ändrade utgången berott på en rättsfråga - i detta sammanhang närmast en annan bedömning i fråga om beviskravets styrka - kan tilltrosreglerna inte anses ha åsidosatts (jfr Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 89ff).
Varken TR:ns eller HovR:ns domskäl är fullt tydliga när det gäller frågan hur domstolarna resonerat i den för målet avgörande bevisfrågan. Det kan emellertid synas ligga nära till hands att förstå HovR:ns dom på det sättet att HovR:n, med tanke på vad som upptagits i fråga om bankjuristens roll och avsaknaden av närmare utredning i övrigt, inte kunnat ansluta sig till TR:ns bedömning i fråga om sannolikheten av S.T:s uppgifter under sanningsförsäkran. Uppfattas HovR:ns dom på sådant sätt, föreligger ett åsidosättande av tilltrosreglerna i 50 kap 23 § RB.
Det finns dock även utrymme för den läsarten att TR:n funnit det tillräckligt för att S.T. skulle anses ha uppfyllt sitt beviskrav att hans uppgifter var sannolika och att inga omständigheter talade i annan riktning samt att HovR:n visserligen inte avvikit från TR:ns uppfattning om sannolikheten av S.T:s uppgifter men ansett att, med tanke på de förhållanden som berördes i hovrättsdomen, ytterligare bevisning skulle ha fordrats från S.T:s sida för att han skulle anses ha styrkt sitt påstående. Läser man domarna på det sättet framstår HovR:ns bedömning som avvikande från TR:n i fråga om det beviskrav som S.T. hade att uppfylla och inte när det gäller tilltrosfrågan.
Det är således tänkbart att HovR:n åsidosatt tilltrosreglerna men det kan inte med säkerhet bedömas om så har varit fallet. S.T. kan därför inte anses ha visat att fel i detta hänseende förekommit vid HovR:ns handläggning. Vid detta förhållande föreligger inte förutsättningar för att undanröja HovR:ns dom på grund av domvilla på den nit aktuella grunden (se Welamson, a a s 91).
S.T. har också gjort gällande att domvilla förekommit genom att HovR:n inte hållit huvudförhandling i målet. Bl a med tanke på den tvekan som kan råda i frågan huruvida tilltrosreglerna varit tillämpliga kan det diskuteras om det var lämpligt att, som skett, avgöra målet på handlingarna i HovR:n. Valet av handläggningsform skedde emellertid i enlighet med vad S.T. uttryckligen begärt och inte heller i detta avseende kan någon domvilla anses ha förekommit.
S.T. har inte heller i övrigt visat någon omständighet som utgör domvilla.
HD lämnar S.T:s klagan över domvilla utan bifall.
HD:s beslut meddelades d 18 febr 1998 (mål nr Ö 4345/96).