NJA 1999 s. 220

Rörande bakgrunden till domstolarnas avgöranden anförs i HD:s beslut inledningsvis följande: Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall enligt 18 kap 7 § ÄB dödsboet avveckla fastighetsinnehavet inom fyra år räknat från utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Bestämmelsen infördes år 1989 och trädde i kraft d 1 juli samma år. För dödsbon som var oskiftade vid tiden för ikraftträdandet skulle den fyraåriga avvecklingstiden räknas från ikraftträdandet, dvs fastighetsinnehavet skulle ha avvecklats senast d 1 juli 1993.

Av handlingarna framgår följande. År 1935 erhöll makarna E. och S.N. lagfart med hälften var på en fastighet som numera har beteckningen Båstad Hulrugered 1:10. Fastigheten är taxerad som lantbruksenhet. E. avled år 1976 och efterlämnade S. och makarnas gemensamma barn B.N. och A.N.. År 1986 avled S. och efterlämnade B. och A.. I bouppteckningen efter henne upptogs hälften av fastigheten. Vidare antecknades att dödsboet efter E. inte var skiftat. - Enligt ett skriftligt avtal d 27 nov och d 8 dec 1987 mellan "undertecknade dödsbodelägare i dödsbona efter S.N. och E.N." överlät B. till A. "samtliga sina rättigheter och skyldigheter såvitt avser ovanstående dödsbon" per d 15 dec 1987 mot ett överenskommet belopp om 250 000 kr. Handlingen är inte bevittnad. - För närvarande står E. och S. antecknade som lagfarna ägare till fastigheten. Dåvarande LSt:n i Kristianstads län har anmanat dödsbona att avveckla fastighetsinnehavet, men något vitesföreläggande enligt 18 kap 7 § 2 st ÄB för att tvinga fram en avveckling har inte meddelats.

Dödsbona efter S.N. och E.N. ansökte genom A.N. vid Ängelholms TR om anstånd med avveckling av fastighetsinnehavet. Till stöd för ansökningen anfördes bl a att jordbruket sköttes på bästa sätt trots att fastighetsinnehavet inte hade avvecklats.

Dödsbona överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin begäran om anstånd med avveckling av fastighetsinnehavet.

HovR:n (hovrättsråden Agneta Ohlsson och Bergforsen, referent, samt tf hovrättsassessorn Per Larsson) anförde i beslut d 26 sept 1996: Dödsbona har i HovR:n anfört enbart känslomässiga skäl för anstånd.

Vad dödsbona anfört kan inte föranleda bifall till deras ansökan om anstånd.

HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Dödsbona överklagade med samma yrkande som i HovR:n.

LSt:n i Skåne län förklarade sig i svarsskrivelse inte ha någon "erinran mot att föreläggandet upphävs", under förutsättning att HD ansåg att avtalet i november och december 1987 mellan B.N. och A.N. utgjorde en giltig arvskifteshandling.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arvefors, föreslog i betänkande ett beslut, vari under rubriken Skäl efter en redogörelse för bakgrunden till ärendet anfördes: Till följd av avtalet mellan B. och A., vilket inte kan anses utgöra vare sig en handling över förrättat arvskifte i dödsbona eller en köpehandling enligt 4 kap 1 § JB, har A. blivit ensam dödsbodelägare i båda dödsbona. Det får anses framgå av utredningen att fastigheten ingår med en hälftendel i respektive dödsbo. Ägare av fastigheten är alltså dödsbona, som innehar denna med samäganderätt.

Syftet med bestämmelserna om dödsbos avveckling av innehav av fast egendom som är avsedd för lantbruk är att tidsmässigt begränsa olägenheter av såväl praktisk natur som mera principiell art som kan förekomma när dödsbo med fler än en dödsbodelägare innehar sådan egendom (jfr prop 1988/89:9 s llff). De negativa konsekvenser av sådant fastighetsinnehav som berörs i förarbetena torde helt vara betingade av att situationen liknar den som föreligger när en lantbruksfastighet är samägd (jfr motiven till lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter, a prop s 21 f).

Den av dödsbona efter E. och S. ägda fastigheten är i praktiken i en ägares hand. Dödsbonas innehav av fastigheten torde således inte kunna medföra någon olägenhet av det slag som bestämmelserna i 18 kap 7 § ÄB är avsedda att motverka. Skäl att avveckla fastighetsinnehavet saknas därför enligt denna reglering, fastän lagtexten inte undantar dödsbo med endast en dödsbodelägare från avvecklingsskyldigheten. Regleringen torde inte ha inverkan på andra rättsförhållanden mellan enskilda än dem som med anledning av dödsboets innehav av den fasta egendomen kan förekomma mellan dem som indirekt eller direkt är ägare av egendomen. I förevarande fall blir enligt 1 § 1 st lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt formellt tillämplig på dödsbonas innehav av fastigheten, om dödsbona inte anses skyldiga att avveckla denna.

På grund av det anförda och då A. blev ensam dödsbodelägare före de aktuella bestämmelsernas ikraftträdande d 1 juli 1989 får det anses att det aldrig har förelegat någon skyldighet för dödsbona efter E. och S. att avveckla fastigheten. Dödsbonas ansökan om anstånd med avveckling av fastighetsinnehavet har därför inte bort tas upp till prövning. Ansökningen skall vid sådant förhållande avvisas.

HD (JustR:n Magnusson, Nyström, Svensson, referent, och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Om det --- se ovan --- inte meddelats. En första fråga i målet är vilken betydelse som skall tilläggas avtalet år 1987 mellan B. och A.N.. Överlåtelsen av B:s rätt i de båda dödsbona utgör inte någon försäljning till A. av den i dessa bon ingående fastigheten. Vid tiden för avtalet krävdes det skriftlig bevittnad form för arvskifte. Handlingen är emellertid inte bevittnad och kan därför inte heller anses utgöra ett giltigt arvskifte. Däremot får avtalet anses gälla som en överlåtelse av B:s andelar i dödsbona (jfr NJA 1954 s 315 och Walin, Kommentar till ÄB del II, 3 uppl s 40f). Av detta följer att A. med 1987 års avtal kom att bli ensam delägare i de båda dödsbona.

Ett dödsbo utgör en särskild juridisk person. Normalt upplöses ett dödsbo genom arvskifte. Det krävs emellertid inte något skifte för att en ensam delägare skall kunna tillträda arvet. När boets skulder betalats och i förekommande fall testamentariska legat verkställts, dvs när avvecklingen av boet är genomförd, är läget jämförligt med det som inträder genom skifte mellan delägare (jfr NJA II 1933 s 16517, Walin, a a s 38f). Det innebär att den ensamme delägaren övertar dödsboets egendom utan någon delningsförrättning.

Normalt anses en dödsboförvaltning i dödsbon med ensam delägare avslutad när bouppteckningen efter den avlidne registrerats eller, om dödsbodelägaren först därefter blivit ensam delägare, från det så skedde (jfr NJA 1989 s 452). Denna tidpunkt har också valts som utgångspunkt för en ensam dödsbodelägares skyldighet att söka lagfart, se 20 kap 2 § 2 st 3 JB. De uppgifter som A.N. lämnat i ärendet får emellertid förstås så att dödsbona ännu inte är avvecklade. Hans uppgifter har inte ifrågasatts i ärendet. Vid den prövning som nu skall göras finns det därför inte anledning att utgå från annat än att dödsbona alltjämt äger fastigheten till hälften vardera.

Ett syfte med bestämmelsen i 18 kap 7 § ÄB är att komma till rätta med vissa olägenheter av praktisk art som har sin grund huvudsakligen i de förvaltningsregler som gäller för dödsbon. Bestämmelsen har emellertid också ett annat och vidare syfte. Dödsbodelägande av jordbruksfastigheter anses vara förenat med olägenheter av principiell art. Ägarförhållandena som sådana anses i vissa fall motverka angelägna samhällsintressen. (Prop 1988/89:9 s llff.) I 18 kap 7 § ÄB finns därför inte något undantag från avvecklingsskyldigheten för det fall det bara finns en delägare i dödsboet.

På grund av det anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.