NJA 1999 s. 258

Kalihari i Stockholm AB:s konkursbo (konkursboet) ansökte vid Stockholms TR om stämning å H familjestiftelse (stiftelsen) med yrkande om förpliktande för stiftelsen att till konkursboet betala 75 000 kr jämte ränta.

Stiftelsen, som delgavs stämning i målet, bestred käromålet och yrkade att målet skulle avvisas, eftersom stiftelsen hade sitt säte i Falun. Konkursboet bestred att målet skulle avvisas och yrkade i andra hand att målet med stöd av 10 kap 20 a § RB skulle lämnas över till Falu TR. Sedan TR:n berett parterna tillfälle att slutligt yttra sig i frågan om avvisning vidhöll parterna sin inställning och stiftelsen yrkade ersättning för rättegångskostnad med sammanlagt 14 000 kr exklusive mervärdesskatt.

I beslut d 30 april 1997 fann TR:n att stiftelsen hade hemvist i Falun och att TR:n därför inte var behörig att taga upp tvisten, varför TR:n avvisade konkursboets talan. Konkursboets yrkande i andra hand att TR:n med tillämpning av 10 kap 20 a § RB skulle lämna över målet till Falu TR lämnade TR:n med särskild motivering utan bifall. I anledning av stiftelsens yrkande om ersättning för rättegångskostnader förklarade TR:n med särskild motivering att vardera parten skulle bära sin rättegångskostnad.

Såväl konkursboet som stiftelsen överklagade i Svea HovR Konkursboet yrkade i första hand att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för fortsatt handläggning och i andra hand att HovR:n skulle hänvisa målet till Falu TR.

Stiftelsen yrkade att HovR:n skulle förplikta konkursboet att till stiftelsen utge ersättning för dess rättegångskostnader vid TR:n. Stiftelsen yrkade vidare ersättning för rättegångskostnader i HovR:n.

HovR:n (hovrättslagmannen Victor, hovrättsrådet Ingrid Holmstrand, referent, och tf hovrättsassessorn Isberg Amnäs) meddelade slutligt beslut d 16 juni 1997, i vilket konkursboets förstahandsyrkande lämnades utan bifall och HovR:n med stöd av 10 kap 20 § RB hänvisade målet till Falu TR. I fråga om rättegångskostnaderna lämnade HovR:n i beslutet stiftelsens ändringsyrkande liksom stiftelsens yrkande om ersättning för rättegångskostnader i HovR:n utan bifall.

Stiftelsen (ombud advokaten O.B.) överklagade och yrkade att HD skulle tillerkänna stiftelsen ersättning för dess rättegångskostnader i TR:n och i HovR:n. Stiftelsen yrkade vidare att HD skulle undanröja HovR:ns beslut att hänvisa målet till Falu TR och visa målet i denna del åter till HovR:n för ny prövning.

Konkursboet (ombud advokaten J.L.) bestred ändring av HovR:ns beslut.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD. Målet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Gregow, Lind, Lars K Beckman, Nyström och Pripp, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 4 kap 19 § KL skall talan om återvinning till konkursbo väckas vid allmän domstol. Bestämmelser om behörig sådan domstol finns i 10 kap RB. Om talan i fall som det förevarande, där forumbestämmelserna är dispositiva, väcks vid en domstol som inte är behörig att uppta tvisten, skall talan ändå anses väckt vid rätt domstol om inte svaranden i rätt tid gör foruminvändning (18 §). Görs invändning, skall kärandens talan avvisas. Käranden har dock möjlighet att efter yrkande i högre rätt få målet hänvisat till lägre rätt som är behörig (20 § 1 st).

Stiftelsen har som skäl för sitt yrkande i HD om undanröjande av HovR:ns beslut om hänvisning av målet till Falu TR anfört att stiftelsen inte före beslutet fått del av eller möjlighet att yttra sig över konkursboets begäran om hänvisning. Av utredningen framgår att stiftelsen haft sitt säte i Falun sedan januari 1996. Med hänsyn till att stiftelsen redan i TR:n själv lämnade denna upplysning om sitt säte krävdes inte för beslutet i HovR:n något yttrande från stiftelsen i den delen.

Omständigheterna får anses ha varit sådana att HovR:n, sedan den funnit att Stockholms TR inte var behörig att pröva tvisten, inte haft rätt att underlåta hänvisa målet till Falu TR (jfr NJA 1966 s 205). Stiftelsens yrkande om undanröjande av hänvisningsbeslutet skall därför avslås.

Med bestämmelsen i 10 kap 20 § 1 st RB om hänvisning till behörig domstol har det gjorts möjligt för en part att i högre instans få fram ett snabbt avgörande av frågan vilken domstol som är behörig och att få målet upptaget där utan att någon ny talan måste väckas (se NJA II 1943 s 117). Genom hänvisningsbeslutet avgörs således forumfrågan varefter den behöriga TR:n har att handlägga själva saken i det mål som ursprungligen anhängiggjordes i en annan TR. Av denna ordning följer att något särskilt avgörande inte skall fattas i fråga om de rättegångskostnader som uppkommit under handläggningen av forumfrågan; vilken part som skall svara för dessa kostnader blir beroende av utgången i själva saken. (Jfr NJA 1973 s 703 och HD:s beslut d 22 febr 1983, SÖ 421.)

Vad domstolarna beslutat i fråga om rättegångskostnader skall alltså undanröjas. Det ankommer på Falu TR att pröva dessa kostnader samt frågan om rättegångskostnader i HD i samband med den slutliga prövningen av målet (jfr 18 kap 15 § 3 st RB).