NJA 1999 s. 451

Nyköpings TR dömde 1995 till äktenskapsskillnad mellan makarna G.P.R. och C.V.P.. G.P.R. och C.V.P. hade därefter gemensam vårdnad om sina barn, J., född 1987, X., född 1991, och Y., född 1993.

C.V.P. väckte i februari 1997 vid Nyköpings TR talan mot G.P.R. och yrkade att hon ensam skulle få vårdnaden om barnen. G.P.R. bestred och yrkade för egen del, att TR:n skulle tillerkänna honom i första hand vårdnaden om alla tre barnen och i andra hand vårdnaden om J.. För det fall TR:n tillerkände C.V.P. vårdnaden om barnen yrkade G.P.R., att han skulle tillerkännas umgänge med barnen vartannat veckoslut från fredag kl 18.00 till söndag kl 18.00 och varje onsdagskväll från kl 17.00 till kl 20.00.

C.V.P. bestred G.P.R:s yrkanden såvitt de avsåg vårdnad men medgav dem såvitt de avsåg umgänge.

Genom beslut d 5 juni 1997 förordnade TR:n interimistiskt att C.V.P. ensam skulle ha vårdnaden om barnen samt att G.P.R. ägde rätt till umgänge med barnen på visst angivet sätt.

G.P.R. överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle förordna om fortsatt gemensam vårdnad om parternas barn och att barnen skall bo tillsammans med honom eller, i vart fall, att dottern J. skall göra det. I andra hand yrkade han att HovR:n skulle förordna om fortsatt gemensam vårdnad om barnen och tillerkänna honom umgänge i den omfattning som TR:n bestämt.

C.V.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Tersmeden, hovrättsrådet Kjellström, referent, hovrättsassessorn Bokstedt samt nämndemännen Serrander och Stagg) anförde i dom d 24 nov 1998: Domskäl. Vid huvudförhandlingen i HovR:n har parterna hörts på nytt, varvid de lämnat berättelser som i allt väsentligt överensstämmer med vad som antecknats i TR:ns dom. Likaså har vittnet U.L. hörts på nytt. Vittnesförhören vid TR:n med S.H. och B.B. har upptagits genom uppspelning av band.

Som skriftlig bevisning har även i HovR:n åberopats den i målet gjorda vårdnadsutredningen.

Genom lagändring d 1 okt 1998 får - såvida inte båda föräldrarna motsätter sig det - rätten även i ett pågående vårdnadsmål förordna att vårdnaden skall vara gemensam. Rätten får också efter vad som är bäst för barnet anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. Den sistnämnda möjligheten bör tillgripas endast undantagsvis, till exempel om en förälder är olämplig som vårdnadshavare eller om en konflikt mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet (prop 1997/98:7 s 49).

Parterna har hitintills haft gemensam vårdnad om barnen. Av utredningen i målet framgår dock att samarbetet rörande barnen försämrats alltmer efter äktenskapsskillnaden år 1995 och C.V.P. begärt ensam vårdnad om dem på grund av rådande samarbetssvårigheter. TR:ns förordnande d 25 mars 1997 om samarbetssamtal samt vad som i övrigt förekommit i form av kontakter med de sociala myndigheterna har inte lett till att samarbetet förbättrats. Även inför HovR:n har parterna visat en tydlig ovilja mot samförståndslösningar såvitt avser vårdnaden och omsorgen om barnen. Utredningen ger också vid handen att parternas konflikt, som främst synes bero på olika uppfattningar om varandras person och karaktär, sedan länge pågått helt öppet inför barnen.

Vid nu rådande förhållanden och då inte heller någon omedelbar förbättring kan förutses i fråga om parternas benägenhet till samarbete rörande barnen, även om de skulle bo tillsammans med G.P.R., finner HovR:n skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden.

Dottern J. har åter bott hos C.V.P. sedan april 1998. U.L. har härvidlag uppgett att J. i samtal med henne varit helt inställd på att boendet hos G.P.R. endast skulle vara tillfälligt under ett år. Enligt U.L. är J. - som tidigare varit orolig och gjort ett "rörigt" intryck - numera lugn och stabil och fungerar bra i skolarbetet. Med beaktande särskilt härav finner HovR:n inte anledning att frångå de bedömningar TR:n gjort i frågan om C.V.P:s lämplighet att handha vårdnaden om alla tre barnen. HovR:n finner sålunda med hänsyn till barnens bästa att vårdnaden om dem skall anförtros åt modern ensam.

Det får av utredningen anses klarlagt att barnen har behov av ett omfattande umgänge med G.P.R.. Praktiska förutsättningar för det finns också. Vad TR:n därutinnan förordnat är väl avvägt. TR:ns dom skall därför fastställas i sin helhet.

G.P.R. (ombud advokaten P.S.) överklagade och yrkade att HD med ändring av HovR:ns dom skulle förordna att parterna skall ha gemensam vårdnad om sina barn samt att barnen skall vara stadigvarande bosatta med honom eller, i andra hand, att HD skulle förordna om gemensam vårdnad om barnen och fastställa det umgänge som HovR:n beslutat.

C.V.P. (ombud advokaten R.M.) bestred ändring. Socialnämnden i Oxelösunds kommun lät efter uppdrag av HD utföra en kompletterande utredning i vårdnadsfrågan. I utredningen anför utredaren: Av utredningen framgår att G. önskar gemensam vårdnad för att kunna utöva ett större inflytande på barnens uppfostran och utveckling. Av både hans egen och andras beskrivningar framgår att hans engagemang i barnen är starkt. Så starkt att det t o m skapar problem för honom eftersom han känner en vanmakt i förhållande till sina föräldraambitioner. Han menar att C. brister i sitt föräldraskap vad gäller t ex barnens klädsel och allmänt kring ordning och reda i barnens vardag. Han vill ge barnen förutsättningar att bli välfungerande vuxna i det svenska samhället, men känner sig begränsad som umgängesförälder.

C. bekräftar att G. bryr sig mycket om sina barn, men menar också att han "spelar teater" inför myndighetspersoner. Om engagemanget vore så starkt som han uppger till t ex skola och BVC, förväntar hon sig att han vore mer aktiv, i barnens vardag. Hon ger uttryck för en önskan att få dela på det många gånger tunga vardagsarbetet som förälder.

C. är skeptisk till det samarbete som gemensam vårdnad skulle förutsätta. Hon menar att G. alltid kritiserar henne och vill dominera henne vad gäller frågor om barnen. Dessutom är han psykiskt instabil och överlåter ansvaret till henne så snart han inte orkar med barnen. Som exempel nämner hon de gånger barnen kommit hem till henne på hans umgängeshelger eller att han aldrig har barnen några längre perioder, t ex på storhelger eller på sommaren.

Även G. uttrycker tveksamhet till det samarbete som gemensam vårdnad skulle medföra. Framför allt är det tidigare negativa erfarenheter som präglar hans inställning. Men han vill ändå försöka med gemensam vårdnad eftersom det ökar hans möjlighet till påverkan och inflytande.

Föräldrarnas svårigheter med gemensamma överenskommelser verkar bl a grunda sig på tidigare konflikter och erfarenheter av, att inte komma överens. Dessutom finns en skillnad i uppfattningen om centrala frågor angående barnen. Bristen på vardagskontakt mellan föräldrarna ökar risken för att deras uppfattningar om varandra mer baseras på föreställningar, rykten och barnens uppgifter, än hur var och en egentligen utövar sitt föräldraskap.

Förvisso representerar C. och G. två lite olika stilar som föräldrar. C. företräder en friare och lekfullare föräldrastil, men inte utan gränser och regler. Hon leker med barnen och vill att de ska ha det roligt tillsammans. G. menar att det är viktigt att barnen tidigt lär sig vad som är rätt och fel. Han vill att de ska se ordentliga och välklädda ut och lära sig att t ex visa respekt för vuxna. Men exempelvis lekfullheten saknas inte heller i hans samvaro med barnen.

Ett bekymmer som uppstår genom deras bristfälliga kontakt, är att de tenderar att hamna i ett mönster av att kompensera vad de föreställer sig att den andre brister i. C. menar att hon t ex betonar det lättsamma och lekfulla extra mycket eftersom hon uppfattar att barnen har det mer strängt hos G.. Han menar för sin del att han måste ge barnen gränser och regler eftersom han uppfattar att C. brister i de delarna. Därmed kan situationen utvecklas till att bli "självuppfyllande", dvs att föräldrarna har en komplementär kamp där den enas inställning driver den andre till att inta en helt annorlunda position. Sannolikt utvecklas båda föräldrarna åt ett håll som de i grunden inte vill och som för barnen upplevs som två helt olika "världar" ..ju snällare, desto strängare, ju känslosammare, desto mer ordningsam, osv. Genom ökat samarbete och kontakt bör båda föräldrarna upptäcka att deras skillnader är mindre än vad de tror och att de har förutsättningar att komma överens i frågor om barnen.

Vad gäller barnens situation framkommer att de alla tre fungerar någorlunda väl. J. beskrivs som begåvad i skolan, men också lite lat och slarvig med t ex sena ankomster. X:s lärare berättar att pojken varit trött och hängig under vårterminen, men känner ingen oro för att pojken far illa. WC uttrycker oro för Y:s utveckling. De tycker att han har utvecklas sämre sedan 4-årskontrollen. När jag träffat barnen tillsammans med respektive förälder har de gett intryck av att vara glada och frimodiga barn med en bra kontakt till sin mamma och pappa. Att bedöma barnens utveckling är inte helt okomplicerat. Dessa barn har under flera år levt i ett spänningsfält mellan två föräldrar som har uppenbara svårigheter att komma överens. Om deras avvikelser från en önskvärd utveckling har att göra med den ena eller andre förälderns brister, eller om det är ett uttryck för svårigheterna att leva i en konfliktfylld miljö, är svårt att avgöra. Men det är en allmänt accepterad uppfattning att barn som växer upp i en konfliktfylld miljö mellan skilda föräldrar, tenderar att påverkas negativt i sin utveckling. Såvitt jag förstår finns det dock ingenting som talar för att någon av föräldrarna står för påtagliga omsorgsbrister, även om de som alla föräldrar har mindre starka sidor. Det har förekommit uppgifter om ömsesidiga beskyllningar om väld mot barnen. Enligt underhandskontakter med socialchef M.E., socialtjänsten i Oxelösund, framgår att man bedömt att det inte funnits så mycket substans i anklagelserna att man t ex startat en utredning eller övervägt polisanmälan. Sammanfattningsvis menar jag att barnen på det hela taget har det bra med båda föräldrarna, men att det är psykiskt påfrestande att växa upp i en miljö där motsättningar och konflikt förekommer mellan de vuxna som ska representera trygghet och stabilitet.

Jag menar att det finns förutsättningar för gemensam vårdnad. Barnen har en hel del att vinna på en mer praktiskt engagerad och delaktig pappa. G. representerar en viktig del i barnens uppfostran och utveckling. Såvitt jag kan se borde även C. ha ett intresse av att G. ökar sitt vardagsengagemang i deras gemensamma barn. Tillsammans kan föräldrarna i kraft av ett ökat samarbete ge barnen mer än vad var och en idag förmår att ge dem.

Vad gäller frågan om barnens boende, bör den oro som präglat deras liv efter föräldrarnas separation vägas in. För att tillförsäkra dem en stabilitet i vardagen bör de även fortsättningsvis bo hos C.. Den geografiska närheten till G. bör tillförsäkra dem en mer omfattande kontakt med honom, en kontakt som kompletteras av det regelbundna helgumgänget.

Den föreslagna ändringen till gemensam vårdnad ställer höga krav på föräldrarna. Det finns annars en risk för att den nuvarande situationen ersätts med handlingsförlamning i barnfrågorna. För G:s dels handlar det t ex om att lämna sin "klagande position" och med respekt för C:s inställning, bli mer aktiv i barnens vardag. C. behöver "bjuda in" G. till praktiska situationer där de får möjlighet att utveckla sin gemensamma vårdnad. Tillsammans behöver de för barnens skull utveckla ett gemensamt föräldraansvar där deras olikheter inte blir en källa till konflikter utan något som berikar barnens utveckling.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Lind, Nyström, Westlander, referent, Victor och Håstad) beslöt följande dom: Domskäl. I de inledande bestämmelserna i 6 kap FB, som reglerar frågor om vårdnad, boende och umgänge, uttalas bl a att barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran samt att den eller de som har vårdnaden om ett barn skall se till att barnets behov i nämnda avseenden blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. Vid avgörande av frågor om vårdnad, boende och umgänge skall barnets bästa alltid komma i främsta rummet. Vid bedömningen av vad som kan vara bäst för barnet skall det fästas särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Det betonas i förarbetena till lagstiftningen att frågan om barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena (se NJA II 1998 s 245).

Det var tidigare inte möjligt att låta föräldrar som inte var gifta med varandra ha gemensam vårdnad om sina barn, om en av föräldrarna motsatte sig detta. Efter en ändring i 6 kap 5 § FB, som trädde i kraft d 1 okt 1998, kan rätten emellertid förordna om gemensam vårdnad även om det bara är en av föräldrarna som vill det. En förutsättning är att gemensam vårdnad är bäst för barnet. Syftet med den gemensamma vårdnaden är enligt förarbetena framför allt att främja goda förhållanden mellan barnet och båda föräldrarna. Den gemensamma vårdnaden markerar också den betydelse som från allmän synpunkt bör tillmätas ett gemensamt föräldraansvar. I förarbetena behandlas också vissa särskilda situationer när det måste anses bäst för barnet att en av föräldrarna är ensam vårdnadshavare (se NJA II 1998 s 251 ff).

Vad som förekommit vid 1998 års ändringar i 6 kap FB måste anses innebära, att lagstiftningen numera förutsätter att gemensam vårdnad normalt är till barnets bästa. Endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad, skall vårdnaden anförtros en av föräldrarna ensam. Detsamma blir enligt den uttryckliga bestämmelsen i 6 kap 5 § 2 st följden när båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad.

G.P.R. och C.V.P. var tidigare gifta med varandra och har fortfarande gemensam vårdnad om barnen J., X. och Y.. På grund av TR:ns interimistiska beslut, vilket fastställdes av HovR:n, utövar C.V.P. sedan d 5 juni 1997 ensam vårdnaden om barnen i avvaktan på att vårdnadsfrågan blir slutligt avgjord. Barnen har hela tiden bott hos henne, bortsett från att J. under ett halvår från slutet av 1997 bodde hos G.P.R.. Denne har i övrigt umgåtts med barnen i stort sett varannan helg. Parterna bor numera bara några hundra meter från varandra.

Enligt vårdnadsutredning med komplettering som har gjorts i målet är både G.P.R. och C.V.P. engagerade och kompetenta föräldrar. Utredaren menar att det finns förutsättningar för gemensam vårdnad och att barnen har en hel del att vinna på en mer praktiskt engagerad och delaktig pappa samt att föräldrarna tillsammans kan ge barnen mer än vad var och en av dem förmår ge med den nuvarande interimistiska ordningen.

Utredningen i målet ger vid handen att både G.P.R. och C.V.P. får anses lämpliga som vårdnadshavare. Visserligen förekommer det meningsskiljaktigheter mellan dem som gör att deras samarbete när det gäller barnen inte löper friktionsfritt. Dessa är dock långtifrån av sådant slag som enligt förarbetena skulle medföra att domstolen inte bör förordna om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja. G.P.R. och C.V.P. bör därför ha gemensam vårdnad.

Vid förordnande om gemensam vårdnad kan domstolen på talan av en av föräldrarna eller båda besluta om umgänge och avgöra vem av föräldrarna som barnet skall bo tillsammans med. Även vid avgörande av dessa frågor är det barnets bästa som skall komma i främsta rummet.

När det gäller att avgöra var barnen skall bo sägs i den kompletterande vårdnadsutredningen att den oro som präglat barnens liv efter föräldrarnas separation bör vägas in och att barnen för att tillförsäkras stabilitet i vardagen även fortsättningsvis bör bo hos C.V.P.. Denna bedömning synes vara väl underbyggd. Det bör därför förordnas att barnen skall bo hos henne. Hon får därmed också ansvaret i första hand för den dagliga omsorgen om barnen.

Vid detta ställningstagande är parterna ense i frågan om umgänge.