lagen.nu

NJA 2006 s. 26

Gemensam vårdnad har ansetts inte vara väl förenlig med barns bästa i ett fall där modern har dömts för försök till dråp på fadern och denne har förklarat att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med modern.

Nacka tingsrätt

L.S. förde vid Nacka tingsrätt den talan mot M.A. som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (rådmannen Lars Qwist samt nämndemännen Lars Kindberg och Titti Adlercreutz) anförde i dom den 6 april 2004:

Bakgrund

L.S. och M.A. har tidigare varit sammanboende och har tillsammans sönerna F. och K. som nu är sex respektive två år gamla. Vårdnaden om F. har hela tiden varit gemensam och vårdnaden om K. blev gemensam i juli 2002 när L.S. skrev på ett faderskapserkännande och en ansökan om gemensam vårdnad.

I maj 2002 försökte M.A. dräpa L.S. i parternas gemensamma bostad. Hon dömdes den 16 juli 2002 för försök till dråp och överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Efter händelsen separerade parterna och barnen omhändertogs med stöd av 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Barnen vistades först hos M.A:s bror och sedan hos en alternativ familj. I september 2002 flyttade L.S. och barnen till Eurenii Minne akut- och utredningshem för utredning. L.S. beviljades som avlastning en kontaktfamilj hos vilken barnen vistas varannan helg. Barnen bor idag tillsammans med L.S. i Orminge. De har umgänge med M.A. två timmar i veckan på Huddinge sjukhus i närvaro av kontaktperson. M.A. och barnen har även telefonkontakt nästan varje kväll.

Den 9 maj 2003 förordnade tingsrätten interimistiskt att vårdnaden om F. och K. alltjämt skall vara gemensam och att barnen skall bo hos L.S. Sedan L.S. överklagat beslutet fastställdes det av Svea hovrätt den 25 juni 2003. Tingsrätten har inhämtat en vårdnadsutredning från Nacka kommun.

Yrkanden m.m.

L.S. har yrkat att han skall tillerkännas ensam vårdnad om parternas gemensamma barn. Yrkandet har framställts jämväl interimistiskt. Som grund för yrkandet har han angett att M.A. är olämplig som vårdnadshavare och att det är förenligt med barnens bästa att han anförtros ensam vårdnad om dem.

M.A. har bestritt L.S:s yrkande om ensam vårdnad och yrkat att vårdnaden om parternas gemensamma barn alltjämt skall vara gemensam. Som grund för bestridandet har M.A. anfört att det är förenligt med barnens bästa att den gemensamma vårdnaden består.

Sakframställningar

L.S.

Under parternas förhållande har L.S. tagit stort ansvar för barnen eftersom han blev förtidspensionär 1993. Han och barnen bor i Orminge i en lägenhet om tre rum och kök. F. går sista året på förskolan och K. går på dagis fyra dagar i veckan. L.S. har ett bra nätverk omkring sig som kan hjälpa honom med avlastning. Händelsen i maj, då M.A. knivhögg honom flera gånger inför F., var mycket traumatisk för både L.S. och F. Händelsen har satt djupa spår i L.S. I samband med händelsen gjorde M.A. en uppenbart ogrundad anmälan om att L.S. skulle ha förgripit sig sexuellt på F. Anmälan innebar att han inte fick träffa barnen under tre månader då polisutredningen pågick. Efter dessa tre månader flyttade L.S. och barnen till Eurenii Minne. Uppdraget var att få L.S. att återknyta till barnen och utreda hans omsorgsförmåga och barnens skyddsbehov. Efter två månaders utredning kunde de flytta hem igen.

Efter händelsen saknar L.S. förmåga att samarbeta med M.A. men han är däremot mån om att barnen skall ha kontakt med sin mamma. L.S. är noga med att inte själv behöva komma i kontakt med M.A. i samband med hennes umgänge med barnen. När M.A. ringer hem till L.S. svarar alltid barnen och om de inte är hemma så svarar L.S. kort var barnen är och lägger därefter på luren. Han pratar således inte ens med M.A. i telefonen. L.S. har vid något tillfälle skrivit brev till M.A. Det har han gjort på uppmaning av olika myndigheter, eftersom M.A. inom ramen för den gemensamma vårdnaden har rätt till information om barnen.

L.S. känner sig rädd för M.A. Det finns inget samarbete dem emellan och L.S. kan inte se den dagen då det skulle kunna finnas förutsättningar för ett samarbete inom ramen för den gemensamma vårdnaden.

M.A.

M.A. har tidigare arbetat inom barnomsorgen. Hon och L.S. har varit ett par sedan 12 år tillbaka. Deras förhållande präglades av att L.S. var förtidspensionär. Han lider av psykiska besvär och efter ett överfall på kommunala färdmedel har han utvecklat en sådan fobi att han har beviljats färdtjänst.

I samband med förlossningen av K. fick M.A. stora besvär. Hon drabbades bland annat av ohämmade blödningar och scharlakansfeber. Dessutom drabbades K. av pungbråck och han genomgick operation för detta. Efter operationen var det mycket viktigt med K:s hygien, vilket satte ytterligare press på M.A. Under denna period ställde inte L.S. upp tillräckligt även om han fanns där och hjälpte till. M.A. drabbades av en förlossningspsykos. I denna psykos fick L.S. symbolisera det onda eftersom han inte kunde hjälpa till tillräckligt och för att föregripa ett vad M.A. uppfattade förestående angrepp mot henne och barnen så knivhögg hon L.S. L.S. har ett onaturligt förhållande till sexualitet och han var mycket krävande sexuellt mot M.A. redan snart efter förlossningen. I sitt psykotiska tillstånd förstorade M.A. upp detta och fick för sig att incestuösa övergrepp förekom.

Under tiden efter händelsen hade parterna ständig kontakt genom socialtjänsten och det fungerade bra att gemensamt fatta samtliga beslut som togs inom ramen för den gemensamma vårdnaden. Först drygt ett halvår efter händelsen ansökte L.S. om ensam vårdnad. Detta trots att parterna hade lyckats samarbeta under den hemska tiden direkt efter händelsen. Under våren 2003 hade parterna brevkontakt men denna upphörde och L.S. började krångla med telefontiderna efter att han fått rådet från sin dåvarande advokat att inte samarbeta med M.A. Att samarbeta skulle nämligen kunna inverka negativt för honom i en framtida vårdnadstvist. L.S. har inte bara låtit bli att samarbeta med M.A. utan han har också vägrat barnen umgänge med personer i M.A:s nätverk. Barnen har till exempel inte fått ringa till mormor och morfar någon gång sen händelsen.

L.S. är inte direkt olämplig vårdnadshavare men har sådana brister som vårdnadshavare att barnen behöver två vårdnadshavare. M.A. har blivit mycket bättre under den tid hon har vårdats och hon har idag en sjukdomsinsikt. Hon har skrivit på kontrakt för en lägenhet om två rum och kök i Gustavsberg och utslussningen av henne är förberedd.

Bevisning

L.S. och M.A. har hörts. Som bevisning har L.S. åberopat vårdnadsutredningen i sin helhet. M.A. har åberopat vittnesförhör med socialsekreteraren L.E. och kuratorn E.A. Vidare har hon åberopat de brev som L.S. har skickat till henne.

Förhören är upptagna på band och återges i det följande bara i den mån de har betydelse för tingsrättens bedömning.

Domskäl

Det framgår av vårdnadsutredningen att båda föräldrarna är mycket fästa vid sina barn. M.A. har kontakt med F:s skola och med K:s förskola. Hon ringer också till barnen varje kväll. Av vad både L.S. och M.A. har berättat, vilket också stöds av vårdnadsutredningen, framgår att det boende och umgänge som barnen har idag fungerar väl. Den gemensamma vårdnaden fungerar efter omständigheterna väl och de kan inom ramen för denna fatta nödvändiga beslut rörande barnen.

L.S. har förklarat att han fortfarande är rädd för M.A. och att hans rädsla har tilltagit med mordet på utrikesminister Anna Lindh. Han känner att han inte blir tagen på allvar och att han inte har fått upprättelse för dråpförsöket på honom.

L.S. har inte kunnat klargöra vad han vill åstadkomma genom att få ensam vårdnad om barnen. M.A. är rädd för att han, om han får ensam vårdnad, kommer att helt utestänga M.A. från de kontakter hon nu har med barnen och med deras skola och förskola.

M.A. är nu enligt kuratorn E.A. på väg att tillfriskna från den psykos som orsakade att hon försökte döda L.S. Hon har fått ett eget boende i Gustavsberg och man förbereder en utslussning av henne. Att hon även i fortsättningen får ha gemensam vårdnad om sina barn är, som tingsrätten ser saken, en väsentlig förutsättning för att M.A. skall kunna återanpassas i samhället.

Enligt tingsrättens bedömning överensstämmer det bäst med F:s och K:s intresse att båda föräldrarna har gemensam vårdnad om dem. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

L.S. och M.A. skall ha fortsatt gemensam vårdnad om parternas gemensamma barn F. och K. Förordnandet om vårdnad skall gälla även intill dess domen vinner laga kraft.

Nämndemannen Kjell Andersson var skiljaktig och anförde följande.

L.S. skall ha ensam vårdnad om parternas gemensamma barn F. och K.

Genom det brott som M.A. har begått mot L.S. har sådana djupgående samarbetsproblem uppkommit mellan parterna att det inte kan anses förenligt med barnens bästa att parterna har fortsatt gemensam vårdnad. M.A. kan med hänsyn till det brott som hon har gjort sig skyldig till inte anses vara en lämplig vårdnadshavare och L.S. skall därmed ensam anförtros vårdnaden om parternas gemensamma barn.

Svea hovrätt

L.S. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle förordna att han ensam skulle ha vårdnaden om parternas gemensamma barn F. och K. Han yrkade vidare att hovrättens förordnande skulle gälla jämväl interimistiskt.

M.A. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Göran Ewerlöf, hovrättsrådet Thomas Strömgren, referent, och tf. hovrättsassessorn Petter Franke samt nämndemännen Lena Zuhr och Marie Louise Ramnefalk) anförde i dom den 17 december 2004:

Hovrättens domskäl

L.S., M.A., L.E. och E.A. har hörts även i hovrätten. L.S. har även här åberopat vårdnadsutredningen.

De hörda har i hovrätten till att börja med i allt väsentligt bekräftat det som för var och en av dem har antecknats i tingsrättens dom. Härutöver har de emellertid gjort vissa tillägg om vad som förevarit efter tingsrättens dom. Bland annat har båda parter berättat att de under alla förhållanden planerar för ett ökat umgänge mellan M.A. och barnen under det första halvåret 2005 och att målsättningen är att kontaktpersonens medverkan vid umgängestillfällena under samma period skall minska.

Det som har förekommit här har inte föranlett hovrätten att i vårdnadsfrågan dra någon annan slutsats än den som tingsrätten har dragit. Hovrätten finner sålunda i likhet med tingsrätten att det bästa för barnen är att L.S. och M.A. har gemensam vårdnad om dem.

Hovrättens domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

L.S. överklagade och yrkade att vårdnaden om barnen F. och K. skulle tillerkännas honom ensam.

M.A. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Svensson, Blomstrand, referent, Pripp, Lundius och Skarhed) meddelade den 8 februari 2006 följande dom.

Domskäl

FB:s bestämmelser angående vårdnad om barn innebär att vårdnaden skall anförtros åt en av föräldrarna ensam, förutom när båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad, endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad. En sådan särskild omständighet är att en förälder är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. därför att föräldern har gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. En annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. (Se NJA 2000 s. 345.)

Att endast en av föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad hindrar således inte att domstolen förordnar om det. Möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja måste emellertid användas med stor försiktighet och lyhördhet. Om den som motsätter sig gemensam vårdnad anför vägande skäl för sin ståndpunkt, är det ofta lämpligast att inte gå emot den personens vilja. Motståndet kan bero på en vällovlig önskan att skydda barnet. Finns det risk för att barnet far illa vid gemensam vårdnad, skall domstolen givetvis beakta det. En förälder som har misshandlats eller utsatts för andra övergrepp av den andra föräldern och som lever i ett tillstånd av oro eller till och med skräck för den andra föräldern kan vid gemensam vårdnad vara dåligt rustad att tillgodose barnets behov av trygghet och omsorg. (Se prop. 1997/98:7 s. 48 ff. och s. 107.)

I maj 2002 överföll M.A. L.S. med en kniv i deras gemensamma bostad. Den 16 juli 2002 dömdes hon för försök till dråp och överlämnades till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hon har vid huvudförhandlingen uppgett att hon är inskriven vid Huddinge rättspsykiatriska klinik men bor i en egen lägenhet i Gustavsberg.

L.S. har förklarat att han alltjämt är rädd för M.A. och att han inte kan tänka sig att ha någon som helst direkt kontakt med henne. Det finns inte anledning att ifrågasätta att denna inställning har sin grund i händelsen i maj 2002. Inställningen måste respekteras; det kan inte krävas av L.S. att han skall ha direkt kontakt med en person som har utsatt honom för ett så allvarligt övergrepp som det här är fråga om.

L.S. och M.A. kan alltså inte samråda direkt med varandra rörande barnens angelägenheter. Gemensam vårdnad under dessa förhållanden framstår - som framgår av vårdnadsutredningarna - inte som väl förenlig med barnens bästa. Den gemensamma vårdnaden skall därför upplösas.

Det saknas skäl att överväga att M.A. skall anförtros vårdnaden ensam, vilket inte heller har föreslagits från något håll. Frågan blir då om det finns skäl mot att L.S. förordnas som ensam vårdnadshavare.

M.A. har gjort gällande att det inte är förenligt med barnens bästa att L.S. ensam anförtros vårdnaden om dem, eftersom det i så fall finns en risk för att hon inte får möjlighet att bistå barnen i frågor som är viktiga för dem. Hon har även påstått att L.S:s psykiska hälsa är försämrad och att han brister i sin omsorg om barnen.

L.S. och M.A. har ett gemensamt ansvar för att barnen - trots bristen på kontakt mellan föräldrarna - får möjlighet att umgås med den av föräldrarna som inte har vårdnaden. Av deras uttalanden i HD har framgått att de båda är medvetna om detta ansvar. Utredningen visar också att L.S. under den tid som gått levt upp till detta ansvar. Inför HD har L.S. förklarat att han avser att anlita någon lämplig person som kan förmedla budskap mellan honom och M.A. Han har vidare utfäst sig att se till att barnen får träffa M.A. och att hon får tillgång till upplysningar om barnen hos skola och olika myndigheter.

Enligt vårdnadsutredningarna månar L.S., liksom M.A., ovanligt mycket om barnen och ingenting har framkommit som visar att han skulle vara olämplig som ensam vårdnadshavare.

På grund av det anförda bör vårdnaden anförtros åt L.S.

Domslut

HD förordnar, med ändring av hovrättens dom, att L.S. ensam skall ha vårdnaden om parternas barn F. och K.

HD:s dom meddelad: den 8 februari 2006.

Mål nr: T 308-05.

Lagrum: 6 kap. 2 a och 5 §§ FB.

Rättsfall: NJA 1999 s. 451 och NJA 2000 s. 345.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2006-02-08
Målnummer
T308-05
Lagrum
6 kap. 2 a § och 5 § föräldrabalken (1949:381)
Rättsfall
NJA 1999 s. 451
NJA 2000 s. 345
Sökord
Vårdnad
Barn
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2007 s. 382: Rättshjälp har beviljats för process i tredje instans, sedan beloppet i befintlig rättsskyddsförsäkring förbrukats.
NJA 2007 s. 382: Fråga om föräldrarnas samarbetsproblem är av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kan anses vara bäst för barnet.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation