lagen.nu

NJA 1999 s. 691

Fråga om omfattningen av godmanskap enligt 11 kap 4 § föräldrabalken

H.P. är född 1980. Han är son till B.P. och A-C.P.. Föräldrarna är skilda. H.P. bor hos modern.

A-C.P. och B.P. ansökte vid Borås TR om förordnande av god man för H.P. med uppgift att bevaka H.P:s rätt, förvalta hans egendom och sörja för hans person. De yrkade att A-C.P. skulle förordnas till god man. Till stöd för ansökningen åberopades ett läkarintyg, enligt vilket H.P. på grund av hämmad förståndsutveckling behövde hjälp med att förvalta sin egendom och sörja för sin person.

Överförmyndaren i Borås kommun tillstyrkte att god man förordnades för H.P. och att modern utsågs till god man. Överförmyndaren ansåg emellertid att punkten sörja för person inte skulle ingå i godmanskapet, eftersom detta inte skulle vara mer omfattande än nödvändigt. Överförmyndaren påpekade att H.P. bodde hos sin mor och hade sin far och en syster på nära håll samt att detta tillsammantaget syntes ge honom den personliga omvårdnad som han behövde.

Kuratorn S-B.R. vid handikapp- och socialförvaltningen anförde i ett yttrande till överförmyndaren att, eftersom H.P. bodde med sin mor i föräldrahemmet och modern sörjde för hans person i egenskap av förälder, det ej borde vara aktuellt att låta godmanskapet omfatta att sörja för hans person.

A-C.P. vidhöll att uppgiften att sörja för H.P:s person borde ingå i godmanskapet. Hon pekade därvid särskilt på gode mannens uppgift att bevaka att H.P. fick de insatser som han hade rätt till enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Även B.P. vidhöll att uppgiften att sörja för H.P:s person borde ingå i godmanskapet.

TR:n (hovrättsassessorn Tork) anförde i beslut d 19 okt 1998: Mot bakgrund av vad som framgår av i ärendet ingivna yttranden samt med beaktande av vad som i övrigt framkommit finner TR:n att H.P. är i behov av god man att bevaka hans rätt och förvalta hans egendom.

TR:n förordnar A-C.P. till god man för H.P. att enligt 11 kap 4 § FB bevaka hans rätt och förvalta hans egendom.

A-C.P. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade med instämmande av B.P. att hennes förordnande som god man skulle omfatta även hjälp med att sörja för person. Hon anförde i HovR:n att H.P. hade en utvecklingsstörning och diagnosen autistiskt syndrom samt att han dessutom led av epilepsi. Hans stora funktionshinder innebar att han inte kunde ta vara på sig själv och sörja för sin person. A-C.P. uppgav vidare att H.P. snart skulle flytta hemifrån.

Till stöd för överklagandet åberopades läkarintyg och intyg från kuratorn S-B.R..

HovR:n (hovrättslagmannen Fernqvist, hovrättsrådet Sundqvist, referent, samt tf hovrättsassessorn Gräslund Sundström) anförde i beslut d 19 febr 1999:

HovR:n avslår överklagandet.

A-C.P. och B.P. överklagade och yrkade att godmanskapet, skulle omfatta även uppgiften att sörja för H.P:s person. Överförmyndaren bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fenjesjö, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Enligt 11 kap 4 § FB skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. I en god mans uppdrag att lämna bistånd i personliga angelägenheter kan ligga exempelvis att se till att någon får den vård eller sociala service som är nödvändig eller att hjälpa någon med hans eller hennes bostadsförhållanden. I samband med 1988 års reform av lagstiftningen angående förmynderskap och godmanskap diskuterade departementschefen mot bakgrund av den utveckling som skett inom social- och omsorgslagstiftningen frågan om god man även i framtiden borde kunna förordnas för att sörja för någons person. Enligt departementschefen skulle behovet av personlig omvårdnad i stor utsträckning bli tillgodosett, om någon fått en kontaktperson enligt socialtjänst- eller omsorgslagen eller blivit intagen för vård på en institution e dyl. Flera skäl talade ändå för att låta gode männen ha ett ansvar för huvudmännens person. Departementschefen anförde bl a att det är svårt att dra en skarp gräns mellan sådant bistånd som gäller ekonomiska eller rättsliga angelägenheter och hjälp i mera personliga frågor och att det inte heller är avsikten med socialtjänst- och omsorgslagstiftningen att en kontaktperson skall få sådana uppgifter att han helt kan överta gode männens uppgifter på det personliga planet. Vidare anfördes att den gode mannen måste hålla sig informerad om huvudmannens personliga förhållanden, även om han inte uttryckligen fått ett sådant uppdrag. Enligt departementschefen blir dock den gode mannens ansvar i detta hänseende mindre, om huvudmannen exempelvis har anhöriga som hjälper honom. Har en kontaktperson förordnats bör den gode mannen samråda med denne, så att bl a dubbelarbete så långt möjligt undviks (se prop 1987/88:124 s 139 f).

Uttalandena i 1988 års lagstiftningsärende ger vid handen att den omständigheten att den enskildes behov av bistånd i personliga angelägenheter tillgodoses inom ramen för exempelvis omsorgslagstiftningen eller av anhöriga som hjälper honom inte i och för sig utgör något hinder mot att en god man ges uppdraget att sörja för hans person.

Av utredningen i detta mål framgår att H.P. på grund av flera svåra funktionshinder behöver hjälp inte bara med att bevaka sin rätt och förvalta sin egendom utan även med att sörja för sin person. H.P. bor för närvarande tillsammans med sin mor A-C.P. som bistår honom i personliga angelägenheter i stor utsträckning. H.P. erhåller också, såvitt framkommit, visst bistånd enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Frågan är främst om det förhållandet att A-C.P. redan hjälper sin son i personliga angelägenheter bör medföra att hennes godmansförordnande inte skall omfatta uppgiften att sörja för sonens person.

En grundtanke bakom godmansinstitutet är att ett godmansförordnande inte skall göras mer omfattande än som är absolut nödvändigt. Godmanskapet skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall (se prop 1974:142 s 179 och prop 1987/88:124 s 140).

Godmanskapet ses alltså som ett intrång i den enskildes och dennes familjs privata sfär som så långt det är möjligt bör undvikas. Den angivna grundtanken kan emellertid i fråga om uppgiften att sörja för huvudmannens person normalt inte anses göra sig gällande med samma styrka när en nära anhörig skall vara god man som när en helt utomstående person skall Förordnas till god man. Det är i förevarande fall fråga om att en mor skall vara god man för en 19-årig son med svära funktionshinder. Det framstår som naturligt att hennes godmanskap får omfatta även uppdraget att svara för sonens personliga angelägenheter.

På grund av det anförda skall överklagandet bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring---se HD:s beslut--- hans person.

HD (JustR:n 1V4agnusson, Lars K Beckman, referent, Westlander, Håstad och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Enligt 11 kap 4 § FB skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för den som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.

Det är angeläget att domstolarna så långt möjligt preciserar den gode mannens uppgifter, så att uppdraget inte blir mer omfattande än som är motiverat (se prop 1987/88:124 s 140). Godmanskapet skall alltså anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall.

Av utredningen framgår att H.P. på grund av flera svåra funktionshinder behöver hjälp inte bara med att bevaka sin rätt och att förvalta sin egendom utan även med att sörja för sin person. H.P., som just har fyllt 19 år, bor för närvarande hos sin mor A-C.P. men kommer, enligt vad hon har uppgivit, inom en snar framtid att flytta hemifrån. A-C.P. har hittills i stor utsträckning bistått sonen i personliga angelägenheter. Det förhållandet att hon redan hjälper sin son i sådana angelägenheter kan inte anses utgöra skäl mot att hennes godmanskap får omfatta uppgiften att sörja för sonens person. Tvärtom framstår det som naturligt att godmanskapet får omfatta även denna uppgift.

På grund av det anförda skall överklagandet bifallas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD att A-C.P:s godmanskap för H.P. skall omfatta även uppgiften att sörja för hans person.

HD:s beslut meddelades d 4 nov 1999 (mål nr Ö 1030-99).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1999-11-04
Målnummer
Ö1030-99
Lagrum
11 kap. 4 § föräldrabalken (1949:381)
Litteratur
Sökord
God man
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation