NJA 1999 s. 715

K.L., som var bosatt i Halmstad, kallades som tilltalad i mål om olaga hot att inställa sig personligen till huvudförhandling i Hallsbergs TR d 10 nov 1998 kl 10.00 vid vite av 2 000 kr.

Dagen före huvudförhandlingen anmälde K.L:s försvarare att K.L. var sjuk och att det därför förelåg hinder för förhandling. Samma dag inkom till TR:n per telefax ett intyg av leg läkaren P.R., enligt vilket K.L. var sjukskriven för tiden 9-22 nov. Som diagnos angavs "gastrit + kräkningar läkemedelsbiverkan + burn out" och som behandling föreskrevs "Vila. Ute. Ej deltagande i rättegång." När målet åberopades d 10 nov inställde sig inte K.L..

Åklagaren uppgav att K.L:s utevaro utgjorde hinder för huvudförhandlingen.

Försvararen anförde: K.L. har helt nyligen deltagit som part i en uppslitande vårdnadstvist vid Hallsbergs TR. Han har på senare tid drabbats av diabetes. Denna sjukdom medför att K.L. kan få koncentrationssvårigheter och att han kan ha svårt att uppfatta på ett korrekt sätt vad som händer under rättegången. K.L. kan även drabbas av kräkningar och ett komatillstånd. Den läkare som utfärdade läkarintyget har sagt att K.L. varken kan eller skall resa från Halmstad till TR:n i Hallsberg.

Från rätten tillkännagavs följande. K.L. inkom d 8 okt 1998 i ett vårdnadsmål vid TR:n med ett läkarintyg till TR:n. I läkarintyget anges att han var helt sjukskriven fr o m d 2 okt 1998 t o m d 29 okt 1998 och att diagnosen var "Burn out + utredning ämnesomsättning" samt att det som behandling för dessa besvär angavs "Vila ute. Ej deltagande i rättegång". En företrädare för TR:n kontaktade läkaren P.R., som var den person som hade utfärdat läkarintyget, varvid denne uppgav att läkarintyget bygger på uppgifter som har lämnats av K.L., att P.R. inte har någon personlig erfarenhet av att delta vid en rättegång och att han saknar kännedom om hur det går till vid en sådan samt att han är specialist i öron-, näs- och halssjukdomar men att det i utbildningen avseende läkare ingår kurser angående sådant hälsotillstånd som han uttalar sig om i intyget. TR:n, i en annan sammansättning än den vid dagens förhandling, fann att läkarintyget inte medförde att huvudförhandlingen i vårdnadsmålet skulle ställas in. K.L. var inte personligen närvarande vid huvudförhandlingen d 14 och 15 okt 1998. Vid den fortsatta huvudförhandlingen d 4 nov 1998 var han emellertid personligen närvarande från det att målet påropades klockan 09.00 tills det avslutades klockan 20.00.

TR:n (hovrättsassessorn Åhrling) meddelade senare samma dag följande beslut: Huvudförhandlingen ställs in.

K.L. har d 17 sept 1998 delgivits stämning med kallelse att personligen inställa sig vid dagens förhandling vid påföljd av vite 2 000 kr. Han har uteblivit från huvudförhandlingen.

I 32 kap 6 § 1 st RB anges det bl a att det inte skall leda till någon påföljd om den som underlåter att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten gör sannolikt att han har laga förfall för sin underlåtenhet. Av 32 kap 8 § 1 st RB framgår det att en person har laga förfall om han till följd av sjukdom hindrats att fullgöra vad honom ålegat.

Enligt TR:ns mening måste ett läkarintyg till styrkande av laga förfall innehålla uppgifter om arten och omfattningen av det hinder som sjukdomen enligt intygande läkares förmenande utgör, om detta inte klart framgår av diagnosen eller på annat sätt. Det ankommer sedan på TR:n att bedöma om angivna omständigheter kan anses utgöra laga förfall. - I läkarintyget anges det ingenting om att det föreligger misstankar om att K.L. skulle lida av diabetes. Det framgår inte av läkarintyget om den diagnos som anges i intyget bygger på K.L:s egna uppgifter eller på iakttagelser, provresultat eller dylikt som P.R. har gjort eller erhållit vid en läkarundersökning av K.L.. Det framgår inte heller av läkarintyget vad som avses med uttrycket "burn out". Även om K.L. vid huvudförhandlingen led av magkatarr och kräkningar innebär detta inte automatiskt att han var förhindrad att närvara vid huvudförhandlingen. Det framgår inte av läkarintyget att magkatarren och kräkningarna var av någon allvarligare karaktär. Av vad som ovan har angivits framgår det att P.R. saknar kännedom och erfarenhet om hur det går till vid en rättegång. Med hänsyn till dessa omständigheter finner TR:n att K.L. varken genom läkarintyget eller på något annat sätt har gjort sannolikt att han hade laga förfall för sin underlåtenhet att infinna sig vid TR:ns huvudförhandling. Det förelagda vitet om 2 000 kr skall därför dömas ut.

Göta HovR

K.L. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut att utdöma vite.

HovR:n (hovrättsråden Nisser och Träff samt hovrättsassessorn Naucler, referent) meddelade d 28 april 1999 följande beslut: HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

HD

K.L. (offentlig försvarare advokaten S.S.) överklagade och yrkade att HD skulle undanröja det utdömda vitet.

Riksåklagaren medgav bifall till yrkandet. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fenjesjö, föreslog i betänkande ett beslut, vari under rubriken Skäl, efter en redogörelse för vad som hade förevarit, anfördes: Enligt 32 kap 6 § 1 st RB skall någons underlåtenhet att enligt rättens beslut infinna sig vid rätten inte leda till någon påföljd för honom, om det är sannolikt att han har laga förfall för sin underlåtenhet. K.L. har hänvisat till ett intyg från läkare om sjukskrivning på grund av en tämligen utförligt angiven diagnos och som dessutom angav att han inte borde deltaga i en rättegång. Ett intyg med det innehållet bör normalt kunna godtas som tillräcklig utredning om laga förfall, om inte andra för rätten tillgängliga upplysningar talar i motsatt riktning. Några sådana upplysningar har inte förelegat i detta fall. K.L. får därför genom intyget anses ha gjort sannolikt att han till följd av sjukdom hade laga förfall för sin underlåtenhet att inställa sig. Vitet skall därför inte dömas ut.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut befriar HD K.L. från skyldigheten att utge det förelagda vitet.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Lennander, referent, Westlander, Blomstrand och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår att K.L. dagen före huvudförhandlingen i TR:n genom sin försvarare anmälde att han var sjuk, att läkarintyg sändes till TR:n med fax senare samma dag och att K.L. när målet dagen därpå påropades på utsatt tid inte var närvarande. TR:n fann att K.L:s frånvaro utgjorde hinder mot huvudförhandling och ställde in denna. TR:n fann vidare att K.L. inte gjort sannolikt att han hade laga förfall för sin underlåtenhet att infinna sig och dömde ut det förelagda vitet.

Frågan i målet gäller vilken bevisning som vid tillämpningen av 32 kap 6 och 8 §§ RB skall krävas för att det skall anses sannolikt att laga förfall förelegat på grund av sjukdom.

Ett påstående om sjukdom skall normalt stödjas av ett läkarintyg. Om det i intyget anges en diagnos varav framgår att en inställelse inte kan ske, eller åtminstone inte skäligen kan begäras, bör detta i regel godtas som tillräcklig bevisning.

K.L. åberopade i TR:n ett av legitimerade läkaren P.R. utfärdat intyg angående hel sjukskrivning. Av intyget framgår, att K.L. vid tidpunkten för den utsatta förhandlingen led av gastrit, kräkningar (läkemedelsbiverkan) och "burn out" och att läkaren förordnat vila. I intyget är särskilt angivet att K.L. inte bör delta i rättegång. I TR:n framhöll försvararen dessutom, att K.L. på grund av sin sjukdom inte klarade av den långa resan från hemmet till domstolen, omkring 35 mil.

Av läkarintyget kan utläsas att K.L. vid den aktuella tidpunkten var i dåligt skick och drabbad av bl a kräkningar. Läkarintyget anger också att han inte borde delta i rättegång. Intyget bör anses som tillräcklig bevisning för att laga förfall sannolikt förelegat, om inte några särskilda omständigheter föranleder annat.

TR:ns ställningstagande har skett bl a mot bakgrund av en tidigare kontakt med läkaren, i anledning av ett annat mål med K.L. som part. I förevarande mål har någon annan utredning än läkarintyget inte förelegat. Det framgår inte heller att de uppgifter som tidigare framkommit fortfarande var aktuella.

K.L. får därför genom intyget anses ha gjort sannolikt att han till följd av sjukdom hade laga förfall för sin underlåtenhet att inställa sig vid förhandlingen i TR:n. Vitet skall således inte dömas ut.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut befriar HD K.L. från skyldigheten att utge det förelagda vitet.

HD:s beslut meddelades d 19 nov 1999 (mål nr Ö 2179-99).