NJA 1999 s. 775

Motala TR försatte genom beslut d 29 dec 1998 J.J. i konkurs. Sedan J.J. med anledning därav klagat över domvilla avslog Göta HovR genom beslut d 16 juli 1999 hans domvilloklagan. HovR:ns beslut vann laga kraft.

J.J. (ombud advokaten B-A.F.) ansökte om återställande av försutten tid för överklagande av HovR:ns beslut. Riksskatteverket förklarade sig inte ha något att erinra mot bifall till ansökningen.

HD inhämtade yttrande från HovR:n. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Arvefors, föreslog i betänkande följande beslut: J.J. har till stöd för ansökningen åberopat att varken han eller hans ombud fick kännedom om HovR:ns beslut förrän det hade vunnit laga kraft. J.J. har till utveckling härav anfört att beslutet inte sändes till ombudet men att det sannolikt skickades till J.J. under hans adress i Belgien, där han emellertid inte vistades eller ens kunde befinna sig, eftersom han hade lämnat ifrån sig sitt pass till förvaltaren i konkursen.

Av handlingarna framgår att J.J. i ärendet i HovR:n företräddes av den advokat som är ombud för honom i HD och att J.J. i HovR:n inte uppgav annan adress än den i Belgien. På dagboksbladet i HovR:ns akt är antecknat att beslutet är expedierat till klaganden, men det framgår inte vad som närmare avses därmed.

Om en part har ombud, bör enligt 27 § 2 st förordningen (1996: 271) om mål och ärenden i allmän domstol domen eller beslutet sändas till ombudet i stället för till parten själv. Det av HovR:n avgivna yttrandet ger vid handen att HovR:n normalt expedierar domar och beslut till såväl parter som deras ombud. I yttrandet uttalas att den kanslist som expedierade beslutet tror att hon på grund av förbiseende kan ha sänt beslutet till enbart J.J. i Belgien och att hon alltså inte skickade det till dennes ombud. J.J:s uppgifter härom bör därför läggas till grund för bedömningen. Inte heller har framkommit någon anledning att ifrågasätta påståendet att J.J. inte vistades på adressen i Belgien under den aktuella tiden. I uppgiften får anses ligga att J.J. inte hade eftersändning från denna adress och att inte heller någon för J.J:s räkning kontrollerade inkommande post på adressen. Det får således anses klarlagt att varken J.J. eller hans ombud hade kännedom om HovR:ns beslut innan klagofristen hade löpt ut.

Den nämnda bestämmelsen i 27 § 2 st i 1996 års förordning är utformad som en rekommendation. HovR:n synes ha som praxis att följa den (se Domstolsverkets handbok Expediering Hovrätt s T-6). Emellertid har HD uttalat att det inte kan anses att en part äger förlita sig på bestämmelsen i sådan utsträckning att det är ursäktligt om han inte tar kontakt med sitt ombud när han själv erhåller handlingen (se NJA 1985 s 661 och NJA 1963 s 294).

I förevarande fall har J.J. inte personligen tagit del av HovR:ns beslut före överklagandetidens utgång. Den omständigheten att han själv bär ansvaret härför bör med hänsyn till omständigheterna inte inverka på bedömningen.

På grund av det anförda får J.J. anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut.

HD återställer enligt 58 kap 11 § RB den av J.J. försuttna tiden för att överklaga HovR:ns beslut. J.J:s överklagande skall inom fyra veckor från dagen för HD:s beslut ha inkommit till HovR:n.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Lennander och Håstad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Referenten, JustR Blomstrand, med vilken JustR Westlander instämde, var skiljaktig och anförde: I förevarande fall kom inte HovR:ns beslut J.J. till handa, trots att HovR:n expedierade det till den adress som han själv hade uppgivit i sin inlaga med klagan över domvilla. Inlagan gavs in till HovR:n efter det att J.J. hade lämnat ifrån sig sitt pass. Han måste således ha varit medveten om att han inte kunde lämna Sverige och därmed inte kunde nås på adressen i Belgien. Ändå upplyste han inte HovR:n om var han kunde anträffas i Sverige, vilket han borde ha gjort enligt 33 kap 1 § RB. Om J.J. hade följt bestämmelserna i den §:n och därmed fått HovR:ns beslut, hade han i enlighet med HD:s tidigare avgöranden inte kunnat åberopa som giltig ursäkt att beslutet inte hade expedierats till ombudet. Det bör han inte heller tillåtas göra i förevarande situation där han inte har fått HovR:ns beslut därför att han har försummat att ge HovR:n besked om sin aktuella adress.

På grund av det anförda har J.J. inte haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga HovR:ns beslut. Hans ansökan om återställande av försutten tid skall därför avslås.

HD:s beslut meddelades d 15 dec 1999 (mål nr Ö 3661-99).