NJA 2000 s. 497

Tolkning av patentkrav.

Comviq GSM Aktiebolag (Comviq) förde vid Stockholms TR den talan mot Europolitan Aktiebolag (Europolitan) som framgår av TR:ns dom.

TR:n (chefsrådmannen Nöteberg, rådmannen Sörheim samt tekniskt sakkunniga ledamöterna patenträttsrådet Henningsson och universitetslektorn Ingvar Jönsson) anförde i dom d 25 sept 1996 (mellandom): Tvisten. Comviq är innehavare av patent 9101105-6 avseende förfarande vid telefonsystem. Patentskriften fogas som bilaga 1 till domen. (Återges ej här; inte heller anges i det följande de sidor i patentskriften till vilka hänvisas. Red:s anm.)

Parterna år sedan 1992 i Sverige verksamma som operatörer inom publik mobilkommunikation. Europolitan marknadsför därvid ett tillbehör betecknat Tvillingkort, se bilaga 2.

Ur bilagan återges här följande:

"GSM-standarden föreskriver Smart Cards i två olika storlekar. Det ena i kreditkortsformat och det andra stort som ett frimärke. Att behöva välja mellan dessa innebär begränsningar för dig som kund och att du kanske måste avstå från vissa av GSM's alla möjligheter och finesser.

Den goda nyheten är därför att alla Europolitan-kunder slipper att välja.

Ditt Europolitan-abonnemang omfattar både ett stort och ett litet kort. Bägge korten har samma telefonnummer och kan användas i olika telefoner. Det går bra att ringa från båda samtidigt. Däremot kan bara en telefon i taget ta emot samtal. Du bestämmer själv vilket kort som skall ta emot samtal genom att ringa 333 på den telefonen. Tjänsteutbudet följer med det kort som tar emot samtal.

Detta har blivit möjligt genom en unik teknisk lösning som vi kallar Tvillingkortet och har patentsökt. Det är alltså bara Europolitans kunder som har fullständig valfrihet och rörlighet genom att ni får två kort med bibehållen funktionalitet. Någon extra kostnad för det andra kortet kommer inte att drabba dig."

I målet har Comviq hävdat att Europolitans befattning med Tvillingkortet innebär intrång i patentkraven 1 och 13. Bolaget har yrkat bl a förbud för Europolitan att fortsätta marknadsföringen samt förpliktande för bolaget att betala skadestånd.

De åberopade patentkraven lyder:

1. Förfarande vid telefonsystem, företrädesvis mobiltelefonsystem, särskilt av typ GSM, vari ingående abonnentenheter (MS) styrs av en abonnentidentitetsmodul (SIM), kännetecknat av att man tillordnar abonnentidentitetsmodulen (SIM) åtminstone två identiteter (IMSI 1, IMSI 2), vilka är selektivt utnyttjningsbara, varvid i samband med användning av en abonnentenhet (MS) användaren selektivt aktiverar önskad identitet.

13. Abonnentidentitetsmodul (SIM) för användning i samband med en abonnentenhet i ett telefonsystem, företrädesvis ett mobiltelefonsystem, särskilt av typ GSM, kännetecknat av att den innehåller åtminstone två identitetsfunktioner som är selektivt aktiverbara.

TR:n har förordnat att särskild dom skall ges över frågan huruvida Europolitans befattning med Tvillingkortet har inneburit patentintrång.

Europolitan har bestritt käromålet.

Global System for Mobile Communication (GSM). I patentskriftens inledning lämnas upplysningar om Global System for Mobile Communication (GSM). Med viss upprepning därav berörs i detta avsnitt några drag i systemet.

Systemet är avsett för mobiltelefoner. Det är inte nationellt begränsat.

Mobiltelefonerna betecknas Mobile Equipment (ME). För att kunna utnyttja dessa måste användaren ha tillgång till ett kort med en mikroprocessor. Utformningen är standardiserad. Två olika storlekar förekommer: en mindre (frimärksstor) och en större (kreditkortsstor). Valet av storlek i det enskilda fallet är avhängigt av telefonens utformning. Den anordning som innehåller mikroprocessorn betecknas Subscriber Identity Module (SIM) och innehåller unik information avseende abonnenten. Kortet är inte bundet till en viss ME. Tillsammans utgör ME och SIM en abonnentenhet (Mobile Station - MS).

SIM är försedd med International Mobile Subscriber Identity (IMSI), vilket är det grundläggande hjälpmedlet för identifiering och kommunikation med MS. När telefonen aktiveras signalerar denna till nätet och registreras. Information om abonnentenhetens belägenhet lagras i en lokal databas.

Varje SIM är tilldelad ett abonnentnummer (Mobile Station International ISDN number - MSISDN). Information om IMSI och MSISDN finns i en hemmadatabas.

Systemet togs i Sverige i tillämpning under år 1992. Abonnenten har, bortsett från tillämpningen av Europolitan Tvillingkort, försetts med ett enda SIM-kort. Till telefoner avsedda att förses med kreditkortsformat var processorn fast monterad i kortet. I övrigt har tillämpats något skilda lösningar. Det mindre formatet har levererats med bärare i kreditkortsformat. Till en början hade Europolitan fäst det frimärksstora kortet på bäraren med tape. Senare ingick det som en plug- in-enhet i ett kort av kreditkortsformat och kunde vid användningen tryckas ut. Så länge plug-in-enheten satt på plats, kunde bäraren användas för telefoner avsedda för kreditkortsformatet. När det mindre hade lossats, upphörde denna möjlighet. Numera och efter den tid, som är av intresse i tvisten, har tekniken med de båda korten ytterligare förändrats.

Parterna har anfört.

Comviq

1. Uppfinningen enligt patentet är relaterad till ett mobiltelefonsystem. Det mobiltelefonsystem som för närvarande är av störst kommersiellt intresse är GSM-systemet.

Systemet består av en landbaserad nätdel, omfattande en eller flera växlar (MSC) och ett antal databaser, samt en radiodel omfattande ett stort antal basstationer med styrutrustningar. Varje basstation innefattar antenner för kommunikation med mobiltelefoner inom antennernas räckviddsområde. Varje sådan basstations räckviddsområde utgör en cell. Dessutom innefattar systemet naturligtvis mobiltelefonerna, vilka är kundägda.

Systemets basstationer är grupperade på ett hierarkiskt sätt. Den lägsta nivån är det område som täcks av signalen från en basstation (cell). Eftersom frekvensutrymmet i etern är begränsat, är ett generellt problem för alla mobiltelefonsystem, att nätoperatörerna måste planera sina nät med små radiotäckningsområden (typiskt någon eller några kilometer) runt basstationerna i de områden där trafiken väntas vara stor, vilket framför allt gäller stora städer. Reduktionen av räckvidden åstadkoms i GSM genom att både basstationen och mobiltelefonen arbetar med liten effekt. Man kan då låta basstationer på kort avstånd från varandra använda samma frekvenser utan att störningar uppstår. Vid ett utbyggt system täcks ett geografiskt territorium av ett stort antal små områden (celler), där varje sådant område täcks av signal från en basstation.

I ett modernt mobilt kommunikationssystem är det ett starkt kundkrav att kommunikationen, speciellt för data, måste ske utan avbrott även när mobiltelefonen rör sig över stora områden. I GSM har man löst detta problem genom att mobiltelefonen under samtal kontinuerligt övervakar den mottagna signalen och meddelar basstationen når signalstyrkan sjunker under den gräns där mottagningen inte längre är tillfredsställande. Omkoppling sker då - utan medverkan av abonnenten - till en annan och bättre belägen basstation.

Nästa nivå i hierarkin är anropsområdena. Eftersom abonnenterna kan röra sig över ett stort område, måste systemet ha en lokaliseringsmekanism som håller reda på i vilket geografiskt område abonnenterna vistas, så att det går snabbt att sätta upp anrop från nätet. Att låta varje abonnent kontinuerligt stå i radiokontakt med basstationerna i analogi med vad som är fallet i det fasta nätet är ogenomförbart. Bland annat skulle detta medföra en alltför stor belastning på systemet. Man har därför sammanfört basstationerna till grupper ("anropsområden") där samtliga i en grupp samtidigt sänder ut eventuella anrop till mobiltelefoner som uppehåller sig i området. Mobiltelefonerna är utformade så att de kontinuerligt avkänner ("är medvetna om") vilken grupp av basstationer de lyssnar till. Denna teknik möjliggör att en mobiltelefon som inte är sysselsatt med samtal, inte behöver meddela sig med systemet förrän den konstaterar att den kommit in i ett annat anropsområde.

Den tredje nivån i hierarkin är växelområdena (MSC-områdena). Det är i ett nät med många abonnenter praktiskt att placera ut flera MSC i olika delar av nätet och att låta dem styra varsin grupp av basstationer. MSC har en mängd olika funktioner, bi a att förmedla kontakterna med det fasta telefonnätet.

I systemet finns ett antal olika numreringssystem. Det är dock bara ett nummer som abonnenten kommer i kontakt med, nämligen det som används då man ringer till en mobilabonnent, det så kallade katalognumret (MSISDN). I målet berörs dessutom ett annat viktigt nummer, det så kallade IMSI. Identifieringen av abonnenter är en mycket viktig funktion i ett mobilsystem, eftersom man inte har en direkt fysisk förbindelse mellan abonnent och växel.

En faktor av fundamental betydelse i ett publikt mobilkommunikationssystem är debiteringen av tjänster, främst samtal. Eftersom abonnenterna i motsats till det fasta nätets abonnenter inte har direkt fysisk kontakt med systemet, måste tillfredsställande procedurer skapas för att säkerställa abonnentens identitet. Detta sker genom den s k autenticeringsproceduren, vilken innefattar en tvåvägskommunikation mellan mobiltelefonen och ifrågavarande databas. Den anses allmänt ge en mycket god säkerhet.

I många avseenden har man i GSM försökt följa samma debiteringsprinciper som i det fasta nätet bland annat därför att det gäller inarbetade, väl accepterade principer. Förhållandena är emellertid inte lika i de två näten, framför allt vad gäller mobilabonnentens möjlighet till roaming, nämligen att flytta sig över områden omfattande flera operatörer. Ingen motsvarighet till detta finns i det fasta nätet och detta har gjort det nödvändigt att göra avsteg från det fasta nätets princip, dvs att den abonnent som ringer upp också betalar hela samtalskostnaden. I stället tillämpas principen att den påringande abonnenten endast debiteras för det samtal till den sökta abonnentens GSM-nät som han försökt sätta upp. Om abonnenten inte är där utan har flyttat sig till ett annat nät, vilket i praktiken innebär att han vistas i ett annat land, debiteras han själv för samtalet vidare till det andra landet.

Ett skäl till detta är att den påringande abonnenten kanske inte skulle vilja betala ett samtal som sätts upp till t ex Spanien, när han i själva verket slagit ett nummer som normalt endast skulle ge honom debitering för ett samtal till en mobilabonnent i Sverige. Dagens nät kan inte ge honom den information som skulle möjliggöra för honom att välja. Däremot har den kringströvande abonnenten själv orsakat att samtalet sätts upp till utlandet och det har därför ansetts rimligt att låta honom betala merkostnaden från Sverige. Vill han inte ta emot samtal, står det ju honom fritt att stänga av sin telefon.

2. I patentskriften beskrivs uppfinningen i belysning av ett GSM-system, vilket underlättar framställningen. Uppfinningen är dock inte begränsad till ett sådant system.

På ansökningsdagen kunde en person teckna ett abonnemang för mobiltelefon i ett GSM-system. Detta skedde och sker alltjämt normalt i samband med att abonnenten förvärvar en mobiltelefon. Ett abonnemangsavtal undertecknas innehållande sedvanliga standardvillkor. Förutom instruktionsbok, broschyrer m m erhåller abonnenten ett plastkort av typen aktivt kort som innehåller ett mikrochips (liten dator) som är mycket mindre än kortet. Runt detta microchips finns utstansningar som gör att det går att trycka/skära ut detsamma.

Fördelen med att kunna trycka ut den mindre delen med mikrochipset är att abonnenten därvid får ett litet kort som är anpassat till en viss typ av mobiltelefon. Har abonnenten en annan typ av telefon kan hela det aktiva kortet appliceras i mobiltelefonen. Det finns för övrigt telefoner där det är möjligt att använda båda storlekarna.

I målet använder Comviq beteckningen SIM-krets för mikrochipset. Det innehåller bl a information om den identitet (IMSI) som hör till abonnemanget. Det innehåller även en stor del annan nödvändig information. Enligt GSM-standard på ansökningsdagen och alltjämt finns ingen angivelse att anordna och använda två eller flera identiteter (IMSI) i en och samma SIM-krets.

När ett kort (SIM) placerats i en mobiltelefon kan abonnenten aktivera telefonen för in- och utgående samtal genom att slå in en personlig kod (PIN-kod). Till följd av att abonnemanget identifieras genom abonnentens unika identitet (IMSI) är användaren inte bunden av en viss specifik mobiltelefon.

När en abonnent tecknar ett Europolitanabonnemang under utnyttjande av Tvillingkortet får han två kort med olika storlek, där det ena kortet är avsett för en viss typ av telefon och den andra för en annan typ av telefon. Dessa två kort har var sin SIM-krets med olika identitet (IMSI).

På ansökningsdagen var det inte känt att tilldela abonnenten två eller flera identiteter som kan användas selektivt i ett och samma mobiltelefonsystem. Den abonnent som önskade begagna två eller flera identiteter hänvisades till att teckna flera abonnemang.

Behovet av att kunna använda olika identiteter flexibelt utan att behöva teckna flera abonnemang var utgångspunkten för uppfinningen. Den tekniska lösningen inriktades på ett förfarande, där användaren själv skall kunna aktivera önskad identitet samtidigt som icke önskvärd identitet deaktiveras. För att detta skulle vara möjligt på ansökningsdagen i ett GSM-system med då gällande GSM-standard krävdes att abonnenten vid tecknande av abonnemang fick tillgång till två separata SIM-kretsar med olika identitet (IMSI), vilka identiteter (IMSI) i GSM-operatörens databas knöts till samma abonnemang. Exempelvis kunde detta ske genom att abonnenten fick två SIM-kort enligt GSM- standard med olika identiteter (IMSI). Den abonnentidentitetsmodul som abonnenten därvid skulle ha fått innefattar således två kort.

En annan möjlighet skulle ha varit att anordna två olika SIM-kretsar med olika identiteter (IMSI) på ett och samma kort enligt patentets utföringsexempel. Emellertid fanns på prioritetsdagen ingen GSM-standard för att anordna två SIM-kretsar på ett och samma kort.

I patentkrav 1 har uppfinnaren valt att använda ordet abonnentidentitetsmodul, vilket är vidare än ett aktivt kort (SIM) enligt GSM-standard. Att abonnentidentitetsmodul är ett vidare begrepp än SIM framgår av det förhållandet att uppfinningen inte är begränsad till GSM-standard. Valet att sätta SIM inom parentes, dvs en hänvisningsbeteckning, tjänar endast syftet att associera till funktionen hos ett SIM-kort. Det har redan antytts att uppfinningstanken är inriktad på problemet att inom ramen för samma abonnemang dels åstadkomma ett förfarande där användaren själv kan aktivera och deaktivera åtminstone två identiteter och därmed i systemet bestämma vilken identitet som skall begagnas och dels, som en konsekvens därav, utforma abonnentidentitetsmodulen på ett visst sätt för att möjliggöra förfarandet. Problemet kan också uttryckas så att en användare skall på något sätt kunna använda olika identiteter som har sådan inbördes relation att de inte kan användas oberoende av varandra.

Lösningen på detta tekniska problem är enligt uppfinningen att tillordna abonnentidentitetsmodulen åtminstone två identiteter, vilka kan utnyttjas selektivt och där användaren aktiverar önskad identitet.

Comviq får i detta sammanhang framhålla att det på ansökningsdagen inte fanns någon känd teknik, där man knöt åtminstone två identiteter till ett och samma abonnemang och som medgav att en abonnent på egen hand kunde selektivt använda önskvärd identitet. Uppfinningen har diskuterats i en grupp av olika operatörer vilken sysslar med standardisering. Det är ett uttryck för att uppfinningen har ett betydande värde.

Genom att uppfinningen löser problemet med selektiv användning av olika identiteter öppnas möjligheter till ett flertal olika tillämpningar där uppfinningen kan användas. Det som uppfinnaren närmast såg som ett intressant tillämpningsfall framgår av beskrivningen, nämligen att kunna identifiera privat- respektive tjänstesamtal. En annan tillämpning som explicit nämns i patentskriften är identifiering av ett antal olika personer som använder sig av abonnemanget i fråga. Ytterligare en annan tillämpning, som inte nämns explicit i beskrivningen men som ligger inom ramen för uppfinningstanken, är att en eller flera användare med flera telefoner med olika identitet aktiverar den telefon (identitet) som önskas vid ett visst tillfälle. Sistnämnda tillämpning utgörs av Europolitans Tvillingkort. Samtliga dessa tillämpningar, där identiteterna har en inbördes relation som gör att de inte kan användas oberoende av varandra, förutsätter att abonnentidentitetsmodulen har tillordnats åtminstone två identiteter som är selektivt utnyttjningsbara och kan selektivt aktiveras av användaren.

I patentskriften förekommer vissa begrepp som är av central betydelse för intrångsfrågan.

Abonnentidentitetsmodul är ett begrepp som används i patentet men inte vid tekniska beskrivningar av mobiltelefonsystem och i synnerhet inte i samband med GSM-systemet. I GSM-systemet förekommer en långtgående standardisering, där bl a SIM definieras. I patentskriften refereras till SIM för att beskriva funktionen hos uppfinningens abonnentidentitetsmodul, nämligen att vara bärare av identitet.

GSM-standard förutsätter att SIM består av endast en SIM-krets på endast ett plastkort, där kortet är av kreditkortsformat eller plug-in-enhet och där mikrochipset är bärare av en identitet (IMSI). Som har framhållits är begreppet abonnentidentitetsmodul enligt patentet ett vidare begrepp än definitionen av SIM i GSM-standard, eftersom abonnentidentitetsmodulen skall tillordnas två identiteter. Begreppet abonnentidentitetsmodul är inte begränsat till endast en fysisk enhet, utan kan innefatta flera fysiska enheter (plastkort). En abonnentidentitetsmodul enligt patentet kan exempelvis bestå av två plastkort med varsin identitet eller ett plastkort med två olika identiteter.

Som stöd för denna tolkning åberopar Comviq i första rummet att patentkrav 1 inte på något sätt antyder någon begränsning till att abonnentidentitetsmodulen skall vara endast en separat fysisk enhet. Inte heller i beskrivningens allmänna del återfinns någon sådan begränsning. I andra rummet åberopar Comviq patentkrav 2, som är ett osjälvständigt krav i förhållande till patentkrav 1, och där det explicit förekommer en inskränkning till en separat fysisk enhet. I tredje rummet åberopar Comviq det förhållandet att "ett antal olika personer" (s---) med olika identitet (IMSI) förutsätts kunna utöva det patenterade förfarandet. Detta medför att ett flertal plastkort måste knytas till abonnemanget och därmed abonnentidentitetsmodulen för att dessa personer skall kunna utöva uppfinningen på ett praktiskt genomförbart sätt.

Slutligen och för det fall rätten anser att abonnentidentitetsmodul är begränsad till en fysisk enhet åberopar Comviq att uppfinningen utnyttjas med ekvivalenta medel. Comviq hävdar att det är ekvivalent att förse två plastkort med varsin SIM-krets och varsin identitet (IMSI) eller att förse ett kort med två SIM-kretsar med varsin identitet (IMSI). Samma tekniska effekter nås i de båda fallen, nämligen att selektivt aktivera olika identiteter som står i beroendeförhållande till varandra. Det finns ingenting hos uppfinningstanken eller känd teknik som skulle hindra en sådan tolkning.

Som har framgått kan en mobiltelefon aktiveras för in- och utgående samtal genom att SIM förs in i telefonen och att användaren slår sin PIN-kod.

Vid utövandet av uppfinningen kan inte samtliga identiteter vara aktiverade samtidigt, utan ett GSM-system måste veta vilken identitet som är aktiverad för att kunna söka telefonen med den identitet som skall ta emot ett inkommande samtal. Stängs mobiltelefonen av finns fortfarande i systemet lagrat var mobiltelefonen senast befann sig eller med andra ord vilken identitet som var aktiverad i systemet. Skulle telefonen sedan aktiveras på en annan plats uppdateras systemet genom signal från telefonen som därmed indikerar var användaren/identiteten numera befinner sig. Därmed är telefonen åter redo att kunna ta emot inkommande samtal.

Enligt Comviqs uppfattning betyder frasen "användaren selektivt aktiverar önskad identitet" att användaren väljer en viss identitet som därmed överförs till ett GSM-nät på sådant sätt att ifrågavarande identitet används för både in- och utgående samtal.

Enligt patentet kan man selektivt utnyttja en av de identiteter som är tillordnade abonnentidentitetsmodulen. En sådan utnyttjad identitet är då aktiverad mot systemet för både in- och utgående samtal. Med selektivitet menas att den andra identiteten inte kan användas oberoende av den första. I patentkrav 5 anges det fall där inkommande samtal uppkopplas mot den aktiverade identiteten. Av detta följer att inkommande samtal inte sätts upp mot den icke aktiverade identiteten. Kravet utesluter emellertid inte att den icke aktiverade identiteten kan användas för utgående samtal. Krav 5 beskriver det förfarande som används vid Tvillingkortet.

I beskrivningens allmänna del talas om privat- och tjänstesamtal men även om de fall då flera personer utnyttjar ett och samma abonnemang. Emellertid är beskrivningens allmänna del neutral med avseende på in- eller utgående samtal. Detta gäller även för patentkrav 1. Krav 13 nämner inte heller något härom.

Det förhållandet att beskrivningen nämner kostnadsuppdelning innebär inte att patentet är begränsat till utgående samtal. Kostnadsuppdelning är, som nämnts, aktuell vid inkommande samtal till telefoner som befinner sig utomlands.

3. Tvillingkortet kan sammanfattningsvis beskrivas så att Europolitan tillhandahåller sina kunder vid tecknande av ett abonnemang två kort av olika storlek, ett i kreditkortsformat och ett i frimärksstort format (plug-in-enhet). De olika korten har var sin identitet (IMSI). Till dessa båda identiteter, som hör till samma abonnemang, är knutet ett externt telefonnummer. När korten placerats i respektive mobiltelefon kan användare av en mobiltelefon aktivera en identitet för inkommande samtal. Detta hindrar inte att det är möjligt att genomföra utgående samtal från båda telefonerna.

Europolitan använder Tvillingkortet för att kunderna skall kunna selektivt aktivera den identitet som skall ta emot inkommande samtal samtidigt som detta medger att kunden inom ramen för ett och samma abonnemang kan begagna sig av telefoner av olika modell med olika kortformat.

Användaren av Tvillingkortet aktiverar önskvärd identitet genom att på ifrågavarande mobiltelefon slå numret 333. Därmed deaktiveras den andra identiteten för inkommande samtal.

Tvillingkortet består sålunda av två separata plastkort, vilka tillsammans bildar abonnentidentitetsmodulen.

4. Sammanfattningsvis hävdar sålunda Comviq att bestämningarna i patentkrav 1 och 13 enligt sin ordalydelse återfinns hos Tvillingkortet. Om abonnentidentitetsmodul i patentets mening skall tolkas enligt GSM- standard, dvs utgöra endast ett plastkort, kan Tvillingkortet inordnas under patentets skyddsomfång medelst ekvivalenstolkning. Övriga bestämningar torde inte vara kontroversiella.

Europolitan

1.1 Den patenterade uppfinningen hänför sig till telefonsystem, företrädesvis mobiltelefonsystem och särskilt av typ GSM. I beskrivningen anges (s ---) att uppfinningen redovisas med särskild hänvisning till ett system av sådant slag även om den inte är inskränkt till att tillämpas i samband med GSM-system. Såsom uppfinningens tekniska bakgrund redovisas i beskrivningen (s ---) tekniken och terminologin inom GSM.

Terminologin i patentet anknyter således direkt till GSM-terminologin. Hur sådana begrepp i patentet som är hämtade från GSM-terminologin bör förstås i samband med en eventuell tillämpning av uppfinningen utanför GSM kan i målet lämnas därhän. Vad tvisten gäller är huruvida uppfinningen tillämpas inom Europolitans GSM-nät. I samband med tillämpning i ett GSM-system måste från GSM hämtade uttryck i patentet förstås med sin inom GSM vedertagna innebörd.

1.2 Att beteckningar i patentkrav och beskrivning har den innebörd som framgår av GSM-terminologin betyder inte att uppfinningen är inskränkt till att tillämpas i ett GSM-system. Ingenting hindrar att ett element av det slag som avses med GSM-begrepp kan utnyttjas i ett telefonsystem som inte överensstämmer med GSM-standard. Det föreligger därför inte någon motsättning mellan å ena sidan påpekandet i beskrivningen att uppfinningen inte är inskränkt till GSM-system och å andra sidan det förhållandet att GSM-begrepp utnyttjas vid angivandet av uppfinningen. Frågan om vad den patenterade uppfinningen innebär får sålunda inte sammanblandas med frågan om i vilket sammanhang denna uppfinning kan tillämpas.

2.1 I beskrivning och patentkrav används beteckningen abonnentidentitetsmodul för det element som styr en abonnentenhet. Beteckningen utgör en översättning av och likställs i beskrivningen (s ---) med GSM-beteckningen Subscriber Identity Module - SIM. Överensstämmelsen återspeglas i Comviqs motsvarande engelskspråkiga PCT- ansökan (publ nr WO 92/19078) vari beteckningen för styrenheten är Subscriber identity module (SIM). I kraven används vidare beteckningen abonnentidentitetsmodul med tillägg av GSM-förkortningen SIM.

SIM och andra GSM-förkortningar används även som beteckningar i figur 1 och 2. Med hänsyn särskilt till att det enligt beskrivningen (s ---) är fråga om en utföringsform av uppfinningen implementerad i ett GSM-system uppfattas förkortningarna av fackmannen så att de i patentet har samma innebörd som inom GSM. Detta bekräftas också av att beteckningen SIM i figur 1 enligt beskrivningen (s ---) i enlighet med GSM-terminologi betecknar "ett SIM-kort".

Enligt patentet är en abonnentidentitetsmodul således en styrenhet av det slag som avses med SIM inom GSM. Vid uppfinningens tillämpning i ett GSM-system har abonnentidentitetsmodul (SIM) enligt patentet samma innebörd som Subscriber Identity Module (SIM) inom GSM.

Definitionen av Subscriber Identity Module (SIM) inom GSM är "Removable module which is inserted into a Mobile Equipment; it is considered as part of the Mobile Station" (definition 732). SIM utgör således inom GSM en separat fysisk enhet.

2.2 Beskrivningen innehåller inte någon definition eller förklaring av beteckningen abonnentidentitetsmodul (SIM). Anledningen till att detta varken finns eller behövs är att patentet i detta som i andra hänseenden utnyttjar GSM-terminologi. I beskrivningen (s ---) hänvisas särskilt till standardiseringen av begreppen inom GSM. Det finns inte heller något i uppfinningen som förutsätter att beteckningen abonnentidentitetsmodul i detta sammanhang har någon från GSM-begreppet avvikande innebörd. Eftersom uppfinningen särskilt skall vara tillämplig inom ett GSM-system är det också uteslutet att uppfinningen som sådan innebär eller förutsätter något som är oförenligt med standardiseringen inom GSM.

På ansökningsdagen för patentet var sålunda fackmannen lika väl som sökanden utan vidare införstådd med innebörden av beteckningen abonnentidentitetsmodul (SIM). När sökanden valde denna beteckning - i stället för att skapa något annat uttryck för att beskriva uppfinningen - och avstod från att förklara och definiera det valda uttryckssättet var det otvivelaktigt därför att redan denna beteckning för en fackman klargjorde den tekniska karaktären hos detta centrala element i uppfinningen. Den beteckning som används för att beskriva uppfinningen fick för övrigt enligt 17 § patentkungörelsen (1967:838) inte avvika från vad som var allmänt brukligt. En fackman kan således inte av patentkrav och beskrivning utläsa annat än att med abonnentidentitetsmodul (SIM) enligt patentet avses en styrenhet av det slag som framgår av GSM-terminologin.

2.3 I beskrivningen (s ---) anges att en abonnentidentitetsmodul kan ha formen av "ett aktivt kort eller en plug-in-enhet, som införs i abonnentenheten", dvs i båda fallen en separat fysisk enhet. I ett föredraget utförande av abonnentidentitetsmodulen enligt uppfinningen (s ---) kan denna däremot endast ha formen av ett aktivt kort som är anordnat att kunna införas i abonnentenheten i två olika lägen. Skillnaden mellan å ena sidan de självständiga kraven 1 och 13 och å andra sidan underkraven 2 och 14 är därför att utföringsformen enligt underkraven endast avser den ena av de nämnda två formerna av abonnentidentitetsmodul medan huvudkraven omfattar båda formerna. Underkraven ger därför inte indirekt någon antydan om att en abonnentidentitetsmodul enligt huvudkraven kan utgöras av flera separata fysiska styrenheter.

Beskrivningen (s ---) anger vidare att ett antal olika användare kan "dela på användningen av abonnentidentitetsmodulen" men innehåller inte någon anvisning att lika många kretsar som användare och identiteter behöver anordnas. Tvärtom förutsätts att samma krets kan innehålla flera identiteter som kan aktiveras med särskilda koder, vilket också är tekniskt genomförbart. Den i patentet anvisade möjligheten att "ett antal olika personer" använder abonnentidentitetsmodulen förutsätter därför inte att ett flertal kort används. Således ger inte heller nämnda möjlighet någon indirekt antydan om att en abonnentidentitetsmodul i patentets mening kan utgöras av flera separata fysiska styrenheter.

2.4 Det förhållandet att abonnentidentitetsmodul (SIM) i patentet betecknar en styrenhet av det slag som avses med GSM-begreppet får inte sammanblandas med vilka tekniska krav som enligt GSM-standard ställs på en sådan styrenhet. För styrenheten i ett annat telefonsystem kan andra tekniska krav tillämpas utan att vare sig uppfinningen frångås eller styrenhetens art ändras. Inte heller ändras innebörden av uppfinningen och beteckningen av eventuella ändringar i GSM-standarden. Enligt beskrivningen (s ---) är det t ex föredraget att endast en identitet åt gången kan vara aktiverad men uppfinningen utesluter inte samtidig aktivering, något som dock för närvarande inte är möjligt i samband med användning av en abonnentenhet (MS) enligt GSM-standard.

Någon GSM-standard finns varken för SIM med flera kretsar på samma kort eller SIM med flera identiteter i samma krets. Detta innebär emellertid inte att GSM-standarden hindrar att flera kretsar anordnas på samma kort eller flera identiteter i samma krets. Den föredragna utföringsformen av uppfinningen med två separata kretsar på samma kort kan sålunda, såsom anges i beskrivningen (s---) och framgår av Comviqs egen tillämpning av uppfinningen, realiseras inom ramen för GSM-standarden.

3.1 Beteckningen abonnentenhet, som används i beskrivning och patentkrav, utgör inte en översättning av någon GSM-beteckning. I beskrivningen (s ---) anges emellertid att en abonnentenhet i ett GSM- system betecknas Mobile Station - MS enligt GSM-terminologi. Vidare används i kraven beteckningen abonnentenhet med tillägg av GSM- förkortningen MS. Vid tillämpning av uppfinningen inom ett GSM-system är således abonnentenhet enligt patentet detsamma som Mobile Station enligt GSM-terminologi.

Inom GSM är Mobile Station (MS) "A station in the mobile service intended to be used while in motion or during halts at unspecified points" (definition 402). Från detta begrepp särskiljs Mobile Equipment (ME) som är "the Mobile Station (MS) without the SIM" (definition 407).

3.2 International mobile subscriber identity (IMSI) är inom GSM det grundläggande hjälpmedlet för identifiering av och kommunikation med abonnentenheterna (MS). Aktivering och registrering av IMSI sker på ett standardiserat sätt.

Av beskrivningen (s ---) framgår att aktivering av identitet enligt patentet innebär att användaren med en abonnentenhet (MS) vari abonnentidentitetsmodulen insatts initierar att vald identitet (IMSI) signaleras till nätet och registreras. Identiteten är således aktiverad när samtal kan genomföras med hjälp därav.

Mellan identiteterna (IMSI 1, IMSI 2) föreligger enligt uppfinningen ett naturligt beroendeförhållande i det att dessa är tillordnade en och samma fysiska enhet och därför inte kan utnyttjas oberoende av varandra i samband med användning av flera olika abonnentenheter (MS). I patentskriften saknas däremot stöd för att uppfinningen också innebär något annat tekniskt beroendeförhållande mellan identiteterna. Inte heller finns det något annat tekniskt skäl att det skulle utgöra något för uppfinningen väsentligt att identiteterna inte kan vara aktiverade oberoende av varandra. Tvärtom framgår av beskrivningen (s---) att uppfinningen i princip inte är begränsad till att endast en identitet åt gången kan vara aktiverad. En annan sak är att det inte beskrivs något utförande av alternativet att flera identiteter samtidigt kan vara aktiverade och att det också anges vara föredraget att endast en identitet åt gången kan vara aktiverad (vilket såsom redan nämnts är det enda som för närvarande är tekniskt möjligt).

Identiteterna (IMSI 1, IMSI 2) kan enligt beskrivningen (s---) vara tillordnade ett och samma eller olika abonnentnummer (MSISDN) och ett eller flera av dessa kan vara externa nummer, dvs telefonnummer som används för inkommande samtal.

Sammanfattningsvis anges (s --) att uppfinningen medger val mellan ett flertal olika lösningar vad gäller olika identiteter och olika antal externa telefonnummer. Patentskriften utvisar således att det inte är avgörande enligt uppfinningen hur identiteterna är tillordnade abonnentnummer.

För att identifiera och särskilja utgående samtal av en viss kategori från andra samtal (t ex privatsamtal från tjänstesamtal) med en viss identitet (IMSI 2) behöver denna inte vara tillordnad något externt nummer och användas för inkommande samtal. För att identifiera och särskilja inkommande samtal av olika kategorier (t ex privatsamtal från tjänstesamtal) behöver identiteterna (IMSI 1, IMSI 2) däremot vara tillordnade var sitt externa nummer. Kategoriseringen av ett inkommande samtal (t ex såsom ett privatsamtal) måste ske före uppkopplingen av samtalet och innan mottagaren känner till dess karaktär (dvs kategoriseringen som privatsamtal måste ske genom att den uppringande abonnenten slår ett annat nummer för sådana samtal än för tjänstesamtal).

3.3 Innebörden av att önskad identitet selektivt aktiveras är att användaren i samband med användning av en abonnentenhet (MS) kan välja mellan olika identiteter för samtal av olika kategorier och därmed uppnå det eftersträvade resultatet att samtal av varje kategori identifieras och särskiljs.

Genom selektiv aktivering av IMSI enligt patentet identifieras och särskiljs utgående samtal. I det föredragna och enda beskrivna utförandet, dvs att endast en identitet åt gången kan vara aktiverad, förutses både i beskrivning och krav att inkommande samtal kopplas mot denna enda aktiverade identitet, oavsett vilken av identiteterna detta är. Detta gäller såväl då identiteterna är tillordnade ett och samma abonnentnummer (MSISDN) (s ---) som då identiteterna är tillordnade olika abonnentnummer (MSISDN 1, MSISDN 2) och det vare sig endast ett av dessa är ett externt telefonnummer (s ---) eller flera är externa telefonnummer (s ---). I det föredragna utförandet har således selektiv aktivering av identitet inte något att göra med att användaren väljer identitet för inkommande samtal. När användaren aktiverat en viss identitet (IMSI 1) för utgående samtal av viss kategori kan vidare inte någon annan identitet (IMSI 2) användas för samtal.

3.4 Uttrycket SIM-krets förekommer inte i patentskriften. Däremot behandlas i beskrivningen (s ---) olika kretslösningar för en abonnentidentitetsmodul med flera identiteter (IMSI 1, IMSI 2). Härvid anvisas att de olika identitetsfunktionerna alternativt kan vara integrerat anordnade, varvid val av identitet kan ske bl a med hjälp av olika koder, eller "parallellt" anordnade i två separata kretsar, varvid val av identitet sker genom att abonnentidentitetsmodulen kan sättas in i två olika lägen. I sistnämnda fall är antalet kretsar av praktiska utrymmesskäl begränsat till två, medan den förstnämnda kretslösningen medger ett stort antal identiteter.

3.5 Abonnemang är, såsom framgår av definition 806 ett administrativt och kommersiellt begrepp och saknar bestämd teknisk innebörd. Vad som betecknas som ett abonnemang är därför beroende av en administrativ och kommersiell indelning av tekniskt godtycklig karaktär. Detta belyses av att Comviq marknadsför en tillämpning av uppfinningen som betecknats såsom ett "dubbelt" IQ-kort "med två separata abonnemang" medan Europolitan Tvillingkort enligt Europolitans kundinformation "skall betraktas som ett abonnemang".

Uttrycket abonnemang används inte i något patentkrav för att avgränsa uppfinningen. Däremot förekommer uttrycket två gånger i beskrivningen. Härvid sidoställs "abonnemang och abonnentidentitetsmodul" (s -- -). I formuleringen "Ett och samma abonnemang kan också utnyttjas av olika personer" (s ---) avses därför inte något annat än utnyttjande av en och samma fysiska styrenhet (SIM). Detta framgår även av formuleringen senare i beskrivningen (s---) "allt under utnyttjande av en enda abonnentidentitetsmodul".

4.1 För förståelsen av den patenterade uppfinningen och tolkningen av patentkraven är det väsentligt att fastställa den uppfinningstanke som framgår av patentskriften, dvs vilket problem uppfinningen skall lösa och hur detta löses enligt uppfinningen. Härvid måste analysen av problemlösning ske utifrån vad en fackman kan utläsa ur patentskriften utgående ifrån teknikens ståndpunkt. Någon generalisering av uppfinningstanken får inte ske vid patenttolkningen, än mindre någon omtolkning därav utifrån senare insikter eller behov.

4.2 Utgångspunkten för uppfinningen är enligt beskrivningen (s --) att ett mobiltelefonabonnemang kan utnyttjas för både tjänstesamtal och privatsamtal och även av olika personer. Uppdelning av kostnaderna för tjänste- och privatsamtal resp de olika användarnas samtal ställer därvid till problem och orsakar extra arbete. Syftet med uppfinningen anges (s ---) vara att undanröja nämnda problem och även i övrigt medge ett flexiblare utnyttjande av abonnemang och abonnentidentitetsmodul.

I ett GSM-system kan, såsom framgår av beskrivningen (s---), vilken GSM- telefon som helst utnyttjas med hjälp av en abonnentidentitetsmodul (SIM). Samma telefon kan alltså också utnyttjas med hjälp av flera olika abonnentidentitetsmoduler (SIM). Genom att var och en av dessa är tillordnade en unik identitet (IMSI) är det i ett GSM-system möjligt att skilja mellan samtal som sker med hjälp av olika abonnentidentitetsmoduler. En abonnent kan - och kunde även på ansökningsdagen för patentet - därför ges möjlighet att skilja mellan olika kategorier av samtal (tjänste- och privatsamtal eller olika personers samtal) med hjälp av flera abonnentidentitetsmoduler (SIM), var och en med sin identitet (IMSI). Detta utgjorde en administrativ lösning av nämnda behov som saknar den för en uppfinning erforderliga tekniska karaktären. Det förelåg därvid inte något tekniskt problem att låta användaren valfritt aktivera och deaktivera de olika identiteterna.

Att tillgodose detta behov vid utnyttjande av en och samma abonnentidentitetsmodul (SIM) av känt slag innefattade däremot problemet att identifiera samtal utifrån en av användaren vald kategorisering så att samtal av varje kategori särskiljs från andra samtal och registreras såsom sådana samtal (så att uppdelning av kostnaderna kan ske). Detta problem är av teknisk karaktär även om det bakomliggande behovet har en social, administrativ eller ekonomisk karaktär.

Det problem som fackmannen kan utläsa av patentskriften att uppfinningen skall lösa är således förknippat med tidigare kända styrenheter för en abonnentenhet (MS), som är tillordnade en enda identitet (IMSI), och ligger i att kunna särskilja olika kategorier av samtal som sker med utnyttjande av samma fysiska styrenhet.

4.3 Den lösning av angivna problem som anvisas i beskrivningen (s ---) samt i krav 1 och 13 är att abonnentidentitetsmodulen (SIM) tillordnas/innehåller åtminstone två olika identiteter (IMSI 1, IMSI 2) som är selektivt aktiverbara/utnyttjningsbara.

Den uppfinningsenliga lösningen ligger alltså i att abonnentenhetens fysiska styrenhet görs till bärare av information hänförlig till flera identiteter (IMSI 1, IMSI 2). En abonnentidentitetsmodul (SIM) enligt uppfinningen skiljer sig därigenom från vanliga abonnentidentitetsmoduler (SIM) inom GSM, som är tillordnade/innehåller en enda identitet (IMSI). Därmed möjliggörs att olika kategorier av samtal kan identifieras och särskiljas genom att varje identitet (IMSI) utnyttjas för samtal av en viss användarbestämd kategori.

4.4 Den enkla och klara uppfinningstanke som framgår av patentet frångås i Comviqs talan. Till grund härför lägger Comviq i stället en formulering av problem/lösning som varken kommer till uttryck i patentkraven eller framgår av patentskriften i övrigt och som är tekniskt innehållslös. Europolitan bestrider att patentet kan tolkas med ledning därav.

5.1 Av de två olika typerna av abonnentidentitetsmoduler (SIM) som förekommer inom GSM är SIM i kreditkortsformat lätta att hantera manuellt och passar bl a i GSM-telefoner fast installerade i bilar men inte i alla ficktelefoner medan SIM i frimärksstort format lämpar sig bäst för mer eller mindre permanent installation i en GSM-telefon. Ett problem med vanliga abonnentidentitetsmoduler inom GSM är således att de två typerna inte är generellt utbytbara, eftersom den ena är lätt att hantera manuellt och att flytta men inte kan användas i alla GSM- telefoner, medan den andra kan användas i alla telefoner men är svår att hantera manuellt och lätt att tappa bort. För att kunna utnyttja telefoner av olika typer kan användaren därför ha behov av SIM av olika typ.

Med tidigare känd teknik kunde detta behov tillgodoses genom att abonnenten fick två vanliga abonnentidentitetsmoduler (SIM) av olika typ, var och en med sin identitet (IMSI) och var och en tillordnad ett MSISDN-nummer som utgör ett externt telefonnummer. Inkommande samtal kunde därvid styras mellan enheterna med hjälp av standardfunktionen vidarekoppling (Call forwarding unconditional - CFU).

5.2 Europolitan Tvillingkort utgör två vanliga abonnentidentitetsmoduler (SIM), var och en med sin identitet (IMSI). Var och en av dessa är tillordnade ett MSISDN-nummer men endast det ena utgör ett externt telefonnummer. Europolitans uppfinning ligger i det sätt att samordna IMSI och MSISDN så att inkommande samtal med hjälp av en kod kan styras till den telefon som användaren vill utnyttja.

Med Tvillingkortet gäller valet således vilken telefon användaren skall utnyttja för inkommande samtal - den telefon i vilken den ena modulen är mer eller mindre permanent installerad eller en annan telefon i vilken den kreditkortsstora modulen lätt kan sättas in och tas ut igen. Valet av abonnentidentitetsmodul (SIM) och därmed av IMSI styrs därför av typen av telefon som är tillgänglig och inte av någon önskan att kategorisera samtalen.

5.3 Både problem och lösning skiljer sig i grunden mellan Tvillingkortet och Comviqs uppfinning. Detta återspeglas i att Tvillingkortet inte ger en sådan uppdelning av samtalskostnaderna på olika kategorier av samtal från samma telefon som Comviqs uppfinning skall möjliggöra. Europolitan tillgodoser inom sitt nät i stället samma behov genom en extratjänst. Därmed kan användaren kategorisera utgående samtal genom att vid uppringningen av ett telefonnummer selektivt utnyttja olika sifferkoder. Dessa vidarebefordras till mobiltelefonväxeln (MSC) och lagras tillsammans med övrig information om samtalet.

Europolitan Tvillingkort kan däremot inte användas för att identifiera och särskilja olika kategorier av samtal, t ex tjänste- och privatsamtal, genom att användaren väljer det ena kortet för vissa samtal och det andra kortet för andra samtal. Redan det förhållandet att korten har format som inte passar i alla mobiltelefoner gör det omöjligt eller i vart fall praktiskt ohanterligt att använda korten i samma mobiltelefon (ME) för olika kategorier av samtal. Att korten ömsevis används för att ta emot inkommande samtal och därvid växlar MSISDN hindrar vidare att olika kategorier av utgående samtal kan identifieras och särskiljas genom valet av kort.

En abonnentidentitetsmodul (SIM) enligt Comviqs uppfinning kan å andra sidan inte lösa problemet med att det behövs olika typer av abonnentidentitetsmoduler i olika mobiltelefoner. Att abonnentidentitetsmodulen är bärare av flera identiteter (IMSI 1, IMSI 2) gör inte att den samtidigt är lätt att hantera manuellt och passar i alla telefoner.

6.1 Innebörden av att identiteterna i Comviqs patent är selektivt utnyttjningsbara/aktiverbara i samband med användning av en abonnentenhet (MS) - dvs en mobiltelefon (ME) + abonnentidentitetsmodul (SIM) - är att användaren av ME tillsammans med SIM har tillgång till de identiteter (IMSI 1, IMSI 2) som abonnentidentitetsmodulen enligt uppfinningen är tillordnad/innehåller.

Den identitet (IMSI) som vart och ett av Europolitan Tvillingkort är tillordnad/innehåller kan aktiveras oberoende av och samtidigt med den andra identiteten i olika abonnentenheter (MS) men kan inte valfritt aktiveras i en och samma abonnentenhet (MS). Identiteterna är därför inte selektivt utnyttjningsbara/aktiverbara i patentets mening.

6.2 Patenträttslig ekvivalens kan inte föreligga vid en sådan grundläggande skillnad i uppfinningstanke att det problem som en uppfinning skall lösa inte löses genom en senare uppfinning och att det problem som löses enligt den senare uppfinningen inte lösts genom den tidigare uppfinningen. Detta är fallet med Comviqs och Europolitans uppfinningar.

Europolitan Tvillingkort utgör två styrenheter som inte är fritt utbytbara på grund av att de är olika och inte båda passar i alla mobiltelefontyper och därför inte heller generellt ger användaren möjlighet att aktivera valfri identitet i samband med användning av en abonnentenhet (MS). I avseende på bestämningen om selektivt utnyttjande är Europolitan Tvillingkort således inte funktionellt likvärdigt med en styrenhet med två identiteter (vare sig dessa är anordnade i en integrerad eller flera parallella kretslösningar). Två abonnentidentitetsmoduler i kreditkortsformat ger visserligen användaren möjlighet att i samband med användning av en abonnentenhet (MS) aktivera valfri identitet genom att växla kort. Teknikens ståndpunkt hindrar emellertid att patentet genom ekvivalenstolkning utvidgas till att omfatta ett sådant utnyttjande av två vanliga SIM-kort inom GSM.

Europolitan Tvillingkort faller därför inte heller på grund av ekvivalens under patentet.

Domskäl.

Uppfinningen hänför sig företrädesvis till GSM-tillämpning. Vid tiden för patentansökan (prioritetsdagen) fanns utarbetad en standard för GSM- telefoni. Tillämpning i praktiken hade inte påbörjats. Räckvidden av det skyddsomfång som patentet medger är avhängig av teknikens ståndpunkt vid nämnda tidpunkt. Denna bedömning tar följaktligen sin utgångspunkt i standarden.

Användaren behövde en mobiltelefon (ME) och en abonnentidentitetsmodul (SIM) i vilken ingick en mikroprocessor. Tillsammans utgjorde dessa en abonnentenhet (MS). SIM fanns i två olika utföranden, ett frimärksstort och ett kreditkortsstort, avsedda för olika typer av ME. Till varje SIM var knutet ett nummer för identifiering av och kommunikation med MS, betecknat IMSI. Detta var tillordnat ett abonnentnummer (MSISDN). Det var inte förutsatt att SIM kunde utgöras av flera fysiska enheter eller att mer än ett IMSI kunde vara knutet till varje SIM.

För att identifiera olika utgående samtal behövde abonnenten förse sig med ett självständigt SIM för varje samtalskategori. Om han vidare ville styra olika inkommande samtal till ett bestämt abonnentnummer, kunde detta uppnås genom tjänsten medflyttning, vilket innebär att inkommande samtal till övriga MSISDN vidarekopplades till det valda abonnentnumret. Därest användaren ville ändra medflyttningen till ett annat nummer, fick han först deaktivera tjänsten från de vidarekopplade numren och därefter på nytt beställa tjänsten från det nummer som skulle medflyttas. Om SIM- korten hade olika format, måste både beställning och avbeställning göras från en apparat som var anordnad för det vid varje tidpunkt aktuella kortet.

Uppfinningen innebär att abonnentidentitetsmodulen (SIM) innehåller åtminstone två identitetsfunktioner som är selektivt aktiverbara. Detta skall uppenbarligen uppnås på annat sätt än genom den nyss beskrivna teknikens ståndpunkt vid tiden för patentansökan. Skillnaden anges bestå i att SIM tilldelas två eller flera IMSI. Eftersom olika SIM med var sitt IMSI var känd teknik måste uppfinningen bestå i att ett SIM har flera IMSI.

Av flera skäl kan i sammanhanget inte tänkas annat än att SIM utgörs av en enda fysisk enhet. Oavsett vad hänvisningarna till GSM i patentkraven kan betyda för tillämpning av uppfinningen i andra system måste dessa vid jämförelse med Europolitans tillämpning, vilken sker i GSM-miljö, tolkas enligt GSM-standard. Där utgjordes SIM-modulen av en fysisk enhet. I patentskriften ges inte någon antydan om en annan tolkning. En utföringsform med två IMSI, och därvid två olika mikroprocessorer, på ett kort redovisas. I övrigt anges som möjlighet att använda knappar på ME eller på modulen anordnade kontakter.

För frågan om Europolitans befattning med Tvillingkortet innebär patentintrång är avgörande den tillämpning som bolaget har erbjudit användarna. Andra tekniskt tänkbara möjligheter saknar i sammanhanget betydelse. Användaren får två olika SIM med var sitt IMSI och var sitt katalognummer. Emellertid är bara det ena katalognumret känt för abonnenten. Båda korten har ursprungligen kreditkortsformat. I det ena kan den mindre storleken tryckas ut; därefter kan kortet inte användas där det större formatet erfordras. Båda korten kan användas samtidigt för utgående samtal. Under förutsättning att båda korten samtidigt ingår i var sin ME, som därvid var och en utgör en mobiltelefon (MS), kan användaren styra inkommande samtal till en av dessa genom att från denna slå numret 333. Det finns inte någon för användaren synlig redovisning av vilket kort som har använts för samtalen. Därest användaren önskar en uppdelning på olika slag av samtal, får han använda en annan tjänst som Europolitan tillhandahåller.

I patentskriften anges som uppfinningens huvudsakliga syfte att dela upp kostnaderna för olika slag av samtal. Det uppnås genom att kategorier av samtal identifieras. En sådan kategorisering uppnås inte med Tvillingkortet. Å andra sidan kan inte Comviqs uppfinning, sådan den kommit till uttryck i patentskriften, användas för det ändamål som Tvillingkortet syftar till, nämligen att inom ramen för ett enda avtal om abonnemang kunna använda såväl ME anordnade för ett SIM-format som sådana för ett annat format.

Comviq har hävdat att den hittills redovisade tolkningen är alltför snäv och har därvid anfört: Uppfinningstanken är inriktad på problemet att inom ramen för samma abonnemang dels åstadkomma ett förfarande där användaren själv kan aktivera och deaktivera åtminstone två identiteter och därmed i systemet bestämma vilken identitet som skall begagnas och dels, som en konsekvens därav, utforma abonnentidentitetsmodulen på ett visst sätt för att möjliggöra förfarandet. Problemet kan också uttryckas så att en användare skall på något sätt kunna använda olika identiteter som har sådan inbördes relation att de inte kan användas oberoende av varandra. Lösningen på detta tekniska problem är enligt uppfinningen att tillordna abonnentidentitetsmodulen åtminstone två identiteter, vilka kan utnyttjas selektivt och där användaren aktiverar önskad identitet.

Den av Comviq hävdade uppfinningstanken framgår inte av patentskriften. Varken uppfinningstanken, som den där utformats, eller patentkravens innehåll ger stöd för att patentet avser mer än att åstadkomma en teknisk lösning av önskemålet att ge användaren möjlighet att kategorisera samtal. Att en patentskrift kan ge andra människor uppslag till att föra tekniken ytterligare framåt är inte ensamt ett skäl att utvidga skyddsomfånget så att det får en för tredje man oförutsedd omfattning.

Nyttjande av Tvillingkortet innebär således att såväl problem som lösning avviker från den patentskyddade uppfinningen. Europolitans befattning med Tvillingkortet utgör därför inte patentintrång.

Domslut. TR:n fastställer att, vid avgörande av återstående del av målet, bedömningen skall utgå från att Europolitan Aktiebolags befattning med Europolitan Tvillingkort inte har inneburit intrång i det svenska patentet 9101105-6.

Comviq överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle fastställa att Europolitans befattning med Europolitan Tvillingkort inneburit intrång i det svenska patentet 9101105-6.

Europolitan bestred ändring.

HovR:n (fd hovrättslagmannen Nilsson, hovrättslagmannen Göransson, hovrättsrådet Jacobsson, referent, samt tekniska ledamöterna patenträttsrådet Pernold och universitetslektorn Lars G Olsson) anförde i dom d 23 okt 1998: Parterna har i HovR:n åberopat samma grunder samt utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som vid TR:n. Dock har Comviq även gjort gällande att det bakom uppfinningen låg ett nytänkande som bröt mot den tidigare förhärskande uppfattningen och att uppfinningen därför är att jämställa med en pionjäruppfinning samt att patentet därför inte skall tolkas restriktivt.

Förnyade förhör har ägt rum på Comviqs begäran med tekn lic T.H. och på Europolitans begäran med verkställande direktören G.F.S.. Parterna har vidare åberopat viss skriftlig bevisning.

Domskäl.

I beskrivningen (s---) anges att mobiltelefonsystem av ifrågavarande slag i stor utsträckning utnyttjas av personer för både tjänstesamtal och privatsamtal och att uppdelning av kostnaderna för tjänste- respektive privatsamtal som regel ställer till problem eller orsakar extra arbete. Det anges också att ett och samma abonnemang även kan utnyttjas av olika personer samt att uppdelningen av kostnaderna på de olika personerna i sådana fall likaledes kan ställa till problem eller orsaka extra arbete. Uppfinningens syfte sägs vara att undanröja dessa problem och att även i övrigt medge ett flexiblare utnyttjande av abonnemang och abonnentidentitetsmodul.

I målet är ostridigt att teknikens ståndpunkt vid tiden för patentansökan innebar att varje abonnentidentitetsmodul tillfördes en enda identitet (IMSI). I administrativt hänseende brukade varje sådan identitet motsvaras av ett enda abonnemang och separata fakturor utfärdades normalt för varje abonnemang. Mot varje identitet svarade ett abonnentnummer (MSISDN). En person som ville åstadkomma en uppdelning av kostnaderna mellan olika kategorier av samtal utan problem eller extra arbete kunde sålunda åstadkomma detta genom att teckna två abonnemang och använda det ena för privatsamtal och det andra för tjänstesamtal. På motsvarande sätt kunde två eller flera personer som önskade dela på en och samma abonnentenhet (MS) ha var sitt abonnemang med tillhörande identitet. Det med patentet åsyftade selektiva utnyttjandet kunde åstadkommas genom att den person som önskade uppdelning av kostnaderna på olika kategorier av samtal använde sig av antingen den ena eller den andra identiteten beroende på vilken kategori av samtal som det var fråga om. Eftersom de olika identiteterna med tillhörande abonnentidentitetsmoduler fanns på skilda bärare (plastkort) i fysiskt hänseende kunde ett sådant byte ske genom att personen i fråga avlägsnade den ena bäraren från abonnentenheten och ersatte den med den andra. Detta kunde ske utan större besvär, åtminstone om bäraren var av kreditkortstyp, eftersom en sådan bärare relativt enkelt kan tillföras och tas bort från en abonnentenhet. På motsvarande sätt kunde två eller flera personer som delade på en och samma abonnentenhet åstadkomma en uppdelning av samtalskostnaderna genom att byta bärare och därigenom tillföra abonnentenheten den identitet som svarade mot användaren. På ansökningsdagen var det också känt att inkommande samtal kunde dirigeras till en och samma identitet genom medflyttning från ett abonnentnummer till ett annat eller genom vidarekoppling, då samtal kom in på ett telefonnummer som svarade mot en identitet som inte var aktiverad. Uppfinningens huvudsakliga syfte, såsom detta anges i beskrivningen, kunde sålunda uppnås redan med hjälp av den teknik som fanns på ansökningsdagen. Som TR:n funnit måste uppfinningen därför gå ut på att detta syfte tillgodoses på annat sätt än genom användning av känd teknik.

Som framgår av båda de självständiga kraven 1 och 13 går uppfinningen ut på att en abonnentidentitetsmodul tillordnas två eller flera identiteter som är selektivt utnyttjningsbara eller aktiverbara. Selektiviteten kan uppnås på olika sätt. Patentkraven anvisar flera olika möjligheter: (1) abonnentidentitets-modulen kan vara försedd med dubbla identitetsfunktioner som kan utnyttjas växelvis genom att den ena identiteten förs in i abonnentenheten i ett första läge medan den andra identiteten utnyttjas då modulen förs in i ett andra läge; (2) den önskade identiteten kan aktiveras med hjälp av abonnentenhetens tangenter eller särskilda aktiveringsorgan som är anordnade på modulen; (3) den önskade identiteten kan aktiveras i samband med inmatning av en PIN-kod.

Som framgår av bilaga 2 till TR:ns dom består Europolitans Tvillingkort av att kunden erbjuds två abonnentidentitetsmoduler på två olika fysiska bärare, den ena i kreditkortsformat och den andra i frimärksstorlek. Båda modulerna är knutna till samma abonnemang och båda korten har samma externa telefonnummer. Inkommande samtal dirigeras till en identitet i taget och abonnenten bestämmer själv vilken identitet som skall vara aktiverad för inkommande samtal genom att ringa ett visst nummer. Det framgår av Europolitans reklammaterial att Tvillingkortet är avsett att lösa de problem som hänger samman med att GSM-standarden medger bärare, s k Smart Gards, i två olika storlekar och att mobiltelefoner (abonnentenheter) kan vara utformade så att de passar till endast den ena storleken. Det problemkomplex som Europolitan velat undvika med Tvillingkortet skiljer sig sålunda, som TR:n framhållit, från det som i patentbeskrivningen i första hand anges som ändamålet med uppfinningen. Detta hindrar dock inte att Tvillingkortet kan falla under patentets skyddsomfång.

Den tjänst som Europolitan erbjuder sina kunder under beteckningen Tvillingkortet innebär att abonnemanget tillförs två identiteter vilka är selektivt aktiverbara genom att abonnenten kan välja att sätta in antingen den ena eller den andra av bärarna (Smart Cards) i en mobiltelefon (MS). Det framgår av det nyss sagda att det är avgörande för intrångsfrågan om begreppet "abonnentidentitetsmodul (SIM) " i patentkraven skall förstås som liktydigt med att identiteterna måste vara tillordnade en och samma fysiska bärare eller om patentet också omfattar flera identiteter (IMSI), som är knutna till ett och samma abonnemang, men som - i likhet med vad fallet är med Tvillingkortet - forns på olika fysiska bärare.

Som Comviq anfört innehåller patentkrav 1 inte någon uttrycklig begränsning till att abonnentidentitetsmodulen skall vara endast en separat fysisk enhet. Tolkningen av begreppet får därför ske med utgångspunkt från den ledning som kan finnas i beskrivningen, hur fackmannen uppfattar de använda begreppen samt med beaktande av teknikens ståndpunkt på ansökningsdagen.

I det förstnämnda hänseendet finns skäl att notera att det i beskrivningen (s ---) anges att uppfinningen medger ett flertal olika lösningar vad gäller olika identiteter och olika antal externa telefonnummer med tillägget att allt måste ske under utnyttjande av en enda abonnentidentitetsmodul (HovR:ns understrykning). Uttryckssättet för tanken närmast till två eller flera identiteter på en enda fysisk bärare, men det kan också vara förenligt med den av Comviq hävdade vidare tolkningen av begreppet abonnentidentitetsmodul.

I frågan om hur en fackman uppfattar detta begrepp har verkställande direktören G.F.S. i sitt skriftliga utlåtande och vid vittnesmålet i HovR:n uttalat, att uttrycket "subscriber identity modul (SIM) is allocated at least two identities" såsom det används i Comviqs patent måste förstås på så sätt att därmed avses att två eller flera datakretsar innehållande abonnentidentifieringsdata (subscriber profile data sets) är tillordnade en separat identifierbar enhet i fysisk mening och att detta gäller oberoende av om uttrycket används i GSM-sammanhang eller i samband med andra mobiltelefonsystem som använder abonnentspecifika moduler för identifiering av en aktiv telefon.

G.F.S. synes ha kommit till denna slutsats bl a genom studium av i vart fall i huvudsak engelskspråkiga handböcker och annan engelskspråkig teknisk litteratur. G.F.S:s uppfattning kan därför inte ensamt tillmätas avgörande betydelse i målet, eftersom det skulle kunna tänkas att det i patentet använda svenska uttrycket "abonnentidentitetsmodul", såsom Comviq hävdat, bör tilläggas en vidare betydelse än "subscriber identity modul", även om det svenska uttrycket närmast framstår som en direkt översättning av motsvarande engelska term. Comviqs sakkunniga vittne, tekn lic T.H., har också med utgångspunkt från GSM-standarden kommit till annat resultat än G.F.S..

Det avgörande skälet mot den av Comviq hävdade tolkningen av patentet är enligt HovR:ns mening i stället hänsynen till teknikens ståndpunkt på ansökningsdagen. Som framgått av den tidigare redogörelsen tillhörde det känd teknik på ansökningsdagen att ha två eller flera identiteter (IMSI) som fanns på var sin fysiska bärare och som var tillordnade var sitt abonnentnummer (MSISDN) kombinerat med vidarekoppling eller medflyttning. Om begreppet "abonnentidentitetsmodul (SIM)" i patentet utan andra begränsningar tolkas så att det omfattar också fall där två eller flera identiteter (IMSI) är tillförda skilda fysiska bärare, skulle de förfaranden som beskrivs i patentkraven 7 och 9 omfatta också känd teknik. Det som skiljer det av Comviq tillämpade förfarandet från de tidigare använda synes vara att identiteterna i administrativt hänseende är knutna till samma abonnemang. Någon sådan begränsning finns emellertid inte i patentkraven. Visserligen kan det utläsas av beskrivningen att det patenterade förfarandet är avsett att användas i fall då identiteterna är knutna till samma abonnemang, men beskrivning och ritningar bör användas för att bestämma patentskyddets omfattning endast för att åstadkomma erforderlig precisering av de uttryckssätt som används i patentkraven. Däremot kan det inte bli fråga om att från beskrivningen införa en begränsande bestämning som inte har någon som helst motsvarighet i patentkravets lydelse.

Mot bakgrund av teknikens ståndpunkt på ansökningsdagen måste uttrycket "abonnentidentitetsmodul (SIM)", som är tillordnad åtminstone två identiteter, förstås på så sätt att det avser en enda enhet i fysisk bemärkelse som är tillordnad två eller flera identiteter (styrenheter, chips, med abonnentidentifieringsdata).

Det osjälvständiga patentkravet 2 anger en av flera metoder att åstadkomma selektivitet och ger inte någon direkt antydan om att en abonnentidentitetsmodul enligt huvudkravet kan utgöras av flera separata fysiska enheter. Av de skäl som Europolitan anfört (s 13 i TR:ns dom; s 506 f ovan) förutsätter inte heller den i patentet anvisade möjligheten, att ett antal olika personer kan använda modulen, att flera kort används.

Med hänsyn till teknikens ståndpunkt på ansökningsdagen kan det inte heller komma i fråga att genom ekvivalenstolkning ge patentet det skyddsomfång som Comviq gör gällande i målet. TR:ns domslut skall därför fastställas.

Domslut.

HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Comviq (ombud advokaten Håkan Borgenhäll) överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Europolitan (ombud advokaten Örjan Grundén) bestred ändring. Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Lennander, referent, Victor och Pripp) beslöt följande dom: Domskäl. Comviq har i HD frånfallit sin begäran om prövning av huruvida Europolitans befattning med Tvillingkortet utgör intrång i patentkravet 13. Prövningen gäller således endast huruvida Europolitan gjort intrång i patentkravet 1.

Parterna har i HD åberopat samma grunder samt utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som i TR:n och HovR:n. Comviq har särskilt framhållit att det föreliggande patentet skall tolkas med utgångspunkt från en övergripande förutsättning som kommer till uttryck i patentbeskrivningen, nämligen att det förfarande som avses med uppfinningen skall utövas inom ett och samma telefonabonnemang. Comviq har anfört att HovR:n utgått från att en sådan begränsning saknas och att inordnandet av Europolitans förfarande under skyddsomfånget, enligt HovR:n, förutsätter denna begränsning för att inte komma i konflikt med den kända tekniken (två konventionella abonnemang); om patentet är begränsat till endast ett abonnemang hindrar inte den kända tekniken den tolkning av begreppet abonnentidentitetsmodul som Comviq gör gällande i målet.

Patentkravet 1 lyder: "Förfarande vid telefonsystem, företrädesvis mobiltelefonsystem, särskilt av typ GSM, vari ingående abonnentenheter (MS) styrs av en abonnentidentitetsmodul (SIM), kännetecknat av att man tillordnar abonnentidentitetsmodulen (SIM) åtminstone två identiteter (IMSI 1, IMSI 2), vilka är selektivt utnyttjningsbara, varvid i samband med användning av en abonnentenhet (MS) användaren selektivt aktiverar önskad identitet."

I målet föreligger två frågor avseende tolkningen av patentkravet, vilka i och för sig har ett inbördes samband.

Den av Comviq hävdade ståndpunkten att det i patentkravet förutsätts att förfarandet skall utövas inom ett och samma abonnemang innebär att patentkravet saknar en bestämning som enligt patenthavaren är nödvändig för att avgränsa uppfinningen. Härvid aktualiseras den principiella frågan om det överhuvudtaget är möjligt att i patentkravet tolka in en från beskrivningen hämtad bestämning som inte har någon motsvarighet i patentkravets lydelse.

Av grundläggande betydelse för intrångsbedömningen är hur begreppet "abonnentidentitetsmodul (SIM)" skall tolkas. Såsom framgår av bilaga 2 till TR:ns dom utgörs Europolitans Tvillingkort av två olika SIM-kort (plastkort med mikroprocessor) med var sin identitet (IMSI), vilka är knutna till samma abonnemang. Frågan är därför huruvida begreppet "abonnentidentitetsmodul (SIM)" i patentkravet skall förstås så att det omfattar endast en fysisk enhet (ett plastkort), vilket är Europolitans uppfattning, eller om det också kan omfatta flera fysiska enheter, vilket är Comviqs uppfattning.

Förhållandet mellan patentkrav och beskrivning vid tolkning av patent regleras i 39 § patentlagen (1967:837), vari anges: "Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förståelse av patentkraven må ledning hämtas från beskrivningen." Bestämmelsen motsvarar art 69.1 i den europeiska patentkonventionen (EPC), vilken Sverige tillträdde 1978. Angående tolkningen av art 69 finns ett protokoll, vilket utgör en integrerad del av konventionen. Tolkningsprotokollet lyder: "Artikel 69 får icke förstås så att ett europeiskt patents skyddsomfång skall bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter i patentkraven. Artikeln skall ej heller förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman, som studerat beskrivning och ritningar, anser att patenthavaren avsett att skydda. Artikeln skall i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet."

En konsekvens av Sveriges anslutning till EPC är att tidigare uttalanden i förarbetena till den svenska patentlagstiftningen inte längre kan tillmätas relevans i den mån de strider mot tolkningsprotokollet.

Syftet bakom art 69 med tolkningsprotokoll är att uppnå en likartad bedömning av patentets skyddsomfång i de till konventionen anslutna länderna. Något krav på anpassning av den nationella patenträtten föreligger dock inte. Den harmonisering som skett har tillkommit på frivillig väg. Inte heller föreligger något krav på att nationell praxis skall följa det europeiska patentverkets (EPO). Detta utesluter emellertid inte att det kan vara önskvärt att en nationell domstol så långt möjligt anpassar sig till den praxis som tillämpas inom EPO. Sverige tillhör de länder som inte bara har anslutit sig till konventionen utan dessutom anpassat sin patentlagstiftning till denna. Det synes då vara föga meningsfullt att bedöma ett patents skyddsomfång på olika sätt allt eftersom patentet har beviljats på grundval av en nationell patentansökan vid det svenska patentverket eller efter en hos EPO gjord europeisk patentansökan som omfattar Sverige varvid patentet har samma rättsverkan i Sverige som ett nationellt patent. Regeringsrätten har också i pleniavgörandet RÅ 1990 ref 84 slagit fast, att Sveriges anslutning till den europeiska patentkonventionen gjort det nödvändigt att vi i vår interna rättstillämpning inom ramen för vad som är förenligt med svensk lagstiftning beaktar den praxis som kommit till uttryck inom det europeiska patentverket. (Se även t ex Godenhielm, Patentskyddets omfattning i europeisk och nordisk rätt, Helsingfors 1994, s 41 ff och särskilt s 171, Levin, NIR 1991 s 197 ff och 208 ff och Bernitz, Juridisk Tidskrift 1990/1991 s 476 ff. )

Av praxis inom EPO rörande tillämpningen av art 69.1 EPC och dess tolkningsprotokoll framgår att det, om det i beskrivningen anges att en viss bestämning är absolut nödvändig för uppfinningen, i och för sig är möjligt att betrakta denna bestämning som ett väsentligt särdrag i uppfinningen, trots att den inte uttryckligen nämns i patentkravet. (Se T 416/87, OJ EPO 1990, 415 samt t ex Singer/Lunzer, The European Patent Convention, London 1995, s 260, Paterson, The European Patent System, London 1992, s 461 och Godenhielm a a s 169.) Av hänsyn till tredje man bör det förutsättas, att bestämningen tydligt framgår av beskrivningen, att den är helt grundläggande samt att det för en fackman som tar del av patentskriften framstår som uppenbart hur patentkravet måste förstås.

Den av Comviq hävdade begränsningen till ett och samma abonnemang kan inte anses som en sådan för uppfinningen nödvändig bestämning som nu åsyftats. Bestämningen kan således inte läsas in i patentkravet.

Såvitt avser frågan hur begreppet "abonnentidentitetsmodul (SIM)" skall tolkas kan konstateras att det i beskrivningen anges, att uppfinningen inte är inskränkt till GSM-systemet, men att den i beskrivningen redovisas med särskild hänvisning till ett system av sådant slag. Det framhålls vidare att de i GSM-systemet ingående begreppen, bl a SIM, är föremål för långtgående standardisering, varför en närmare beskrivning därav inte torde vara erforderlig.

Såsom TR:n funnit måste patentkravet, oavsett vad hänvisningen där till GSM kan betyda för tillämpning av uppfinningen i andra system, vid jämförelse med Europolitans tillämpning, vilken sker i GSM-miljö, tolkas enligt GSM-standard. Enligt denna utgjordes SIM-modulen av en enda fysisk enhet. En sådan tolkning är också förenlig med uppfinningstanken vilken, såsom den framgår av patentskriften, avser det tekniska problemet hur olika kategorier av samtal som sker med utnyttjande av samma fysiska styrenhet skall kunna särskiljas, varvid lösningen är att abonnentidentitetsmodulen tillordnas åtminstone två identiteter, vilka är selektivt utnyttjningsbara och selektivt aktiveras av användaren. Inte heller innehåller patentskriften i övrigt något som ger anledning att tolka begreppet på annat sätt.

Eftersom såväl det problem Tvillingkortet avser att lösa som lösningen på problemet skiljer sig från Comviqs uppfinningstanke, kan Tvillingkortet inte inordnas under patentets skyddsomfång genom ekvivalenstolkning.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 17 okt 2000 (mål nr T 4707-98).