PMÖD 2016:14

Tjänster för att köpa parkeringstillstånd via SMS respektive genom en applikation har inte ansetts göra intrång i ett patent för ett förfarande och en anordning för att med en mobilstation trådlöst kontrollera en försäljningstransaktion från en varuautomat (t.ex. genom ett SMS från en mobiltelefon). Intrång har inte ansetts föreligga vare sig enligt patentets ordalydelse eller genom ekvivalens.

Patent- och marknadsöverdomstolen

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDEStockholms tingsrätts mellandom 2015-12-23 i mål T 18183-13, se bilaga A

KLAGANDE Suomalaiset Raha-Automaatit Payazzo Finland Oy AB Östanvindsvägen 2 B 02100 Esbo Finland

Ombud: Jur.kand. M.H och civilingenjören U.K Groth & Co KB Box 6107 102 32 Stockholm

MOTPART Easypark AB, 556626-7893 Positionen 103 115 74 Stockholm

Ombud: Advokaten D.S Sandart & Partners Advokatbyrå KB Box 7131 103 87 Stockholm

SAKEN Patentintrång

_______________

DOMSLUT

1. Patent- och marknadsöverdomstolen avslår Easypark AB:s yrkande om avvisning av en omständighet.

2. Patent- och marknadsöverdomstolen fastställer punkten 1 i tingsrättens domslut.

3. Det åligger Patent- och marknadsdomstolen att sedan målet återupptagits pröva frågan om skyldighet för part att ersätta motparts rättegångskostnad i Patent- och marknadsöverdomstolen.

________________

INLEDNING

Patent- och marknadsöverdomstolen upplyser om följande. Den 1 september 2016 inrättades en ny domstol, Patent- och marknadsöverdomstolen, som en del av Svea hovrätt (se lagen [2016:188] om patent- och marknadsdomstolar). Målet överlämnades samma dag till Patent- och marknadsöverdomstolen i enlighet med punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (2016:192) om ändring i patentlagen (1967:837).

YRKANDEN

Suomalaiset Raha-Automaatit Payazzo Finland Oy AB (Payazzo) har yrkat att Patent- och marknadsöverdomstolen, med ändring av punkten 1 i tingsrättens domslut, ska bifalla bolagets i tingsrätten mellandomsvis förda talan.

Easypark AB (Easypark) har motsatt sig ändring av tingsrättens dom. Easypark har för egen del yrkat att en av Payazzo anförd omständighet ska avvisas, se nedan under Parternas talan.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Patent- och marknadsöverdomstolen men har hänvisats till att specificera de begärda beloppen vid Patent- och marknadsdomstolen inför prövningen där.

PARTERNAS TALAN

Parterna har åberopat samma grunder som i tingsrätten. De har utvecklat sin talan på i huvudsak samma sätt som där och gjort följande förtydliganden och tillägg.

Parterna har anfört att de numera är ense om att den i målet relevanta fackmannen, utöver kunskap om varuautomater, även har kunskap om nätverkskommunikation, alternativt utgörs av ett team av fackmän med dessa kunskaper.

Payazzo har vitsordat Easyparks beskrivning av den påstått intrångsgörande App-tjänsten enligt tingsrättens dom, sidorna 39 f., punkterna 1–13.

Payazzo har anfört att begreppet ”kort” i uttrycket ”kort digitalt meddelande” i patentkraven utgör en överbestämning.

UTREDNINGEN

Parterna har åberopat samma bevisning som i tingsrätten. Videoinspelningarna av förhören vid tingsrätten med P.L, M.L, T.K och M.B har spelats upp. Synen avseende App-tjänsten har genomförts på så sätt att M.B har visat på en mobiltelefon hur applikationen används.

DOMSKÄL

Easyparks avvisningsyrkande

Yrkandet

Payazzo har gjort gällande att ordet ”kort” i uttrycket ”kort digitalt meddelande” som finns i patentkraven är en överbestämning. Easypark har yrkat att påståendet ska avvisas på den grunden att det är en ny omständighet som inte har åberopats i tingsrätten.

Bedömning

Enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening utgör det som Payazzo gjort gällande i denna del inte en sådan omständighet till stöd för talan som avses i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken. Easyparks avvisningsyrkande ska därför avslås.

Intrång

Inledning

Målet gäller frågan om Easypark genom att använda förfarandena samt använda och tillverka anordningarna för bolagets SMS-tjänst respektive App-tjänst utnyttjar uppfinningen enligt Payazzos europeiska patent EP 1 297 503 (i fortsättningen kallat patentet).

Utgångspunkter för bedömningen

Skyddsomfånget för ett patent bestäms enligt 39 § patentlagen av patentkraven. Enligt bestämmelsen får för förståelse av patentkraven ledning hämtas från beskrivningen.

Lagregleringen av ett patents skyddsomfång motsvarar artikel 69 i den reviderade europeiska patentkonventionen från år 2000 (EPC 2000). Artikeln kompletteras av ett tolkningsprotokoll som är en del av konventionen. Enligt artikel 1 i protokollet gäller följande. Artikel 69 får inte förstås så att ett europeiskt patents skyddsomfång ska bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivningen och ritningarna får användas endast för att tolka oklarheter i patentkraven. Artikeln ska inte heller förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman, som studerat beskrivningen och ritningarna, anser att patenthavaren avsett att skydda. Artikeln ska i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter samt bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

I praxis finns, om det är fråga om att begränsa skyddsomfånget, stöd för att även material från ansökningsförfarandet bör få användas för att tolka oklarheter i patentkrav och beskrivning (se rättsfallet NJA 2002 s. 660 med där gjorda hänvisningar).

Skyddsomfånget ska bestämmas mot bakgrund av den centrala uppfinningstanken, som den framgår av patentskriften, och med beaktande av vad som vid ansökningsdagen, eller i förekommande fall prioritetsdagen, var känd teknik.

För att det ska vara fråga om patentintrång krävs som huvudregel att uppfinningen enligt patentkraven och det påstådda intrångsföremålet i alla delar sammanfaller. Men intrång kan också vara för handen trots att det inte är fråga om någon sådan fullständig överensstämmelse. Det är då fråga om så kallad ekvivalens.

I samband med antagandet av EPC 2000 infördes i tolkningsprotokollet en ny artikel 2 med rubriken ”Ekvivalenter”. Enligt den ska vid bestämmandet av skyddsomfånget för ett europeiskt patent vederbörlig hänsyn tas till alla särdrag (”any element”) som är ekvivalenta med vad som angetts i patentkraven. Det är i sådana fall alltså fråga om intrång genom ekvivalens. Av betydelse för bedömningen av ekvivalens är att uppfinningstanken utnyttjas helt och hållet, att intrångsföremålet – trots skillnader mellan det och patentkraven – åstadkommer samma tekniska resultat som uppfinningen enligt patentet, att skillnaderna kan anses närliggande för fackmannen och att den intrångsgörande lösningen är likvärdig med den patentskyddade. Av betydelse för i vilken utsträckning ekvivalenstolkning kan göras är också uppfinningens art. En så kallad pionjäruppfinning kan åtnjuta ett betydande ekvivalensskydd under det att utrymmet för en sådan tolkning är mycket begränsat när det gäller en uppfinning som avser en enkel konstruktionslösning, som ligger nära redan känd teknik. (Jfr NJA 2000 s. 497 och NJA 2002 s. 660 samt Westlander m.fl., Patent – Allmänna domstolars praxis åren 1983-1991, 1995, s. 284 f. och Domeij, Patenträtt, 2007, s. 107 f.)

För europeiska patent gäller dessutom 90 § patentlagen. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2014. Men enligt övergångsbestämmelserna ska paragrafen tillämpas i sin äldre lydelse när det, som nu, är fråga om en ansökan för vilken det europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som ligger före ikraftträdandet. Enligt den äldre lydelsen gäller att om en översättning av patentet inte överensstämmer med lydelsen på det språk som varit handläggningsspråk vid det europeiska patentverket, omfattar skyddet endast vad som framgår av båda lydelserna. I mål om ogiltighet gäller dock endast lydelsen på handläggningsspråket.

Fackmannen

Parterna i målet är som framgått ense om att fackmannen, utöver kunskap om varuautomater, även har kunskap om nätverkskommunikation, alternativt utgörs av ett team av fackmän med dessa kunskaper. Patent- och marknadsöverdomstolen gör inte någon annan bedömning i detta avseende.

Uppfinningstanken enligt patentet

Patentet beviljades på engelska och i dess beskrivning anges inledningsvis följande. Uppfinningen avser en metod och ett arrangemang för att trådlöst kunna kontrollera en försäljningstransaktion utförd genom användande av en varuautomat (”vending machine”) med hjälp av en mobilstation. Med ”vending machine” menas här en apparat som innehåller ett lager av varor, exempelvis drycker, som kan köpas mot betalning.

I beskrivningen redovisas sedan de problem som är förknippade med sådana apparater i vilka betalning sker med mynt och sedlar samt att det för att komma tillrätta med dessa problem har utvecklats lösningar som innebär att automaten i stället styrs via telefon. Dessa lösningar innebär enligt beskrivningen i korthet att det för varje varuslag anges ett särskilt telefonnummer och att köparen ringer till telefonnumret för den vara han eller hon önskar köpa.

Enligt beskrivningen har de befintliga lösningarna nackdelar: Tillverknings- och driftskostnaderna för automaterna är relativt höga eftersom det krävs ett telefonnummer – och därmed en särskild modul (”mobile station module”) och ett SIM-kort – för varje slags vara. Detta leder dessutom till att automaterna tar en stor del av det befintliga utrymmet för telefonnummer i mobilnätet i anspråk. En annan konsekvens är att det är krångligt för automatinnehavaren att på egen hand ändra priserna på varorna, eftersom det måste ske med hjälp av teleoperatören.

I beskrivningen anges att det är ovan redovisade problem som Payazzos uppfinning enligt patentet avser att lösa.

Patent och marknadsöverdomstolen återkommer strax till innebörden av uppfinningen enligt patentet. Redan här ska dock nämnas att den innebär att ett meddelande skickas till automaten. I beskrivningen anges att meddelandet kan innehålla namnet på en fysisk vara, men även ”’1’ (washing program 1), ’5’ (parking fee 5 Euros), ’10’ (parking time 10 min) etc.” samt att uppfinningen skulle kunna användas för andra försäljningsapparater än varuautomater för fysiska varor.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar att uppfinningens lösning – enligt patentet – på redovisade problem är följande. Ett köp från en varuautomat genomförs på så sätt att ett meddelande, exempelvis ett SMS, som innehåller en identifiering av den valda varan, skickas till ett visst telefonnummer. Meddelandet skickas i mobilkommunikationssystemet utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse – det upprättas alltså inte någon direkt förbindelse mellan köparens mobiltelefon och varuautomaten. Med uppfinningen behövs inte ett separat telefonnummer, och alltså inte heller en modul och ett SIM-kort, för varje slags vara, utan det är tillräckligt med en modul och ett SIM-kort i varje automat.

Uppfinningstanken är således enligt överdomstolens mening tydligt angiven i beskrivningen och kan inte förstås på annat sätt än att avsikten med uppfinningen uteslutande var att komma till rätta med de kostnads- och effektivitetsproblem som befintliga automater för varuförsäljning var behäftade med. Det förhållandet att det i beskrivningen också nämns tvättprogram, parkeringsavgift och parkeringstid samt anges att uppfinningen skulle kunna användas för andra försäljningsapparater än varuautomater för fysiska varor innebär enligt överdomstolens mening inte att det går att utläsa någon annan uppfinningstanke än den som nu har redovisats.

Skyddsomfånget enligt patentets ordalydelse

Som tingsrätten konstaterat används ordet varuautomat såväl i det självständiga förfarandekravet 1 som i det självständiga anordningskravet 6. I patentets beviljade – engelska – lydelse används ”vending machine”. Frågan är då hur ”vending machine” ska förstås i sammanhanget.

Tolkningen av patentkraven ska som framgått göras i ljuset av uppfinningstanken. Som redovisats ovan tar uppfinningen sikte på att lösa problem som fanns beträffande befintliga varuautomater till följd av att det krävdes ett SIM-kort m.m. för varje slags vara som tillhandahölls i automaten. Uppfinningen innebar en förbättring i förhållande till känd teknik bl.a. på så sätt att kostnaderna för sådana varuautomater sänktes. För försäljningstransaktioner som sker på annat sätt än genom just varuautomater saknar uppfinningen däremot relevans. Det som nu anförts talar enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening med styrka för att de självständiga patentkraven 1 och 6 ska tolkas på det sättet att med varuautomat (”vending machine”) avses en automat för försäljning av fysiska varor.

I samma riktning talar exempelvis det förhållandet att det av patentkraven 1 och 6 framgår att man ska kunna välja mellan minst två olika produkter samt att det av de osjälvständiga patentkraven 4, 7, 9, 10 och 11 framgår att det i varuautomaten ska finnas ett lager. För det fall den valda produkten är slut i automatens lager, ska automaten ge användaren information om det. Patentbeskrivningen innehåller som nämnts dessutom en definition av ”vending machine” – med begreppet avses en apparat som innehåller ett lager av varor, exempelvis drycker, som kan köpas mot betalning.

I beskrivningen anges visserligen, som framgått, inte bara fysiska varor utan även tvättprogram, parkeringsavgift och parkeringstid samt att uppfinningen skulle kunna användas för andra försäljningsapparater än varuautomater för fysiska varor. Det reser frågan om skyddet skulle kunna anses omfatta även automater för försäljning av tjänster. Men med hänsyn till vad som i övrigt framgår av beskrivningen och hur Patent- och marknadsöverdomstolen uppfattar uppfinningstanken, kan enligt domstolens mening dessa delar av beskrivningen inte tillmätas någon självständig betydelse för tolkningen av patentkraven.

De självständiga patentkraven 1 och 6 bör således enligt överdomstolens mening tolkas på så sätt att patentskyddet avser varuautomater för försäljning av fysiska varor. Innebörden av patentkraven, lästa tillsammans med beskrivningen, kan inte anses oklar. Redan av det skälet saknas anledning att gå in på frågan om betydelsen av vad som förevarit under ansökningsförfarandet vid det europeiska patentverket (jfr ovan nämnda NJA 2002 s. 660).

Intrång enligt patentets ordalydelse

Easyparks SMS-tjänst och App-tjänst innebär att en kund genom att skicka ett SMS respektive använda en applikation kan köpa en tjänst i form av ett tillstånd att parkera på en viss plats och under en viss tid. Någon varuautomat i patentets mening förekommer inte och det är inte heller fråga om ett köp av en fysisk vara. Varken SMS-tjänsten eller App-tjänsten faller således, med den tolkning som Patent- och marknadsöverdomstolen har gjort i det föregående, inom förfarande- eller anordningskraven enligt ordalydelsen i de självständiga patentkraven 1 och 6.

Intrång på grund av ekvivalens

Känd teknik

När det gäller känd teknik på prioritetsdagen har det genom utredningen i målet, utöver vad som framgått ovan, sammanfattningsvis framkommit följande.

Det fanns sedan tidigare lösningar för att kunna kontrollera en varuautomat (”vending machine”) med hjälp av en mobiltelefon. En av dessa avsåg bränsleförsäljning medan en annan avsåg försäljning av färdiglagad mat. Vidare fanns en slags mobil plånbok genom vilken en användare kunde genomföra bl.a. betalningar av köp och räkningar på visst sätt liksom en metod för att beställa produkter och tjänster genom SMS på visst sätt. Den nu nämnda tekniken ingick i utredningen vid det europeiska patentverket inför beviljandet av patentet. Men lösningarna skiljde sig från uppfinningen enligt patentet bl.a. på så sätt att kommunikationen från användaren inte skedde genom ett kort digitalt meddelande (t.ex. ett SMS).

Ett europeiskt patent med prioritetsdag den 31 mars 1992 (EP 0 634 039, i fortsättningen kallat EP 039) avser ett parkeringssystem, som innebär att man betalar parkeringsavgift genom att på en biltelefon – mobiltelefon – (alternativt på en fast telefon) slå in en kodkombination, vilken översänds till en databas. Kodkombinationen enligt EP 039 innehåller koder för parkeringsplatsen, det aktuella fordonet samt adressatens kod.

Parterna i förevarande mål har haft olika uppfattning om hur överföringen av koder går till enligt EP 039. Enligt Payazzo är det här fråga om en överföring som sker via en kretsförmedlad förbindelse, till skillnad från Payazzos uppfinning enligt patentet (EP 1 297 503) som förutsätter en icke kretsförmedlad förbindelse. Easypark har å sin sida menat att EP 039 inte föreskriver att överföringen måste ske på visst sätt samt att uppkoppling utan en kretsförmedlad förbindelse var känt för fackmannen redan år 1985.

I denna del kan Patent- och marknadsöverdomstolen konstatera att det av EP 039 inte tydligt framgår hur överföringen går till samt att det av de åberopade artiklarna från Aachens universitet från år 1991 framgår att i vart fall tekniken med så kallad paketkopplad kommunikation i mobilkommunikationssystemet måste antas ha varit känd för en fackman före prioritetsdagen för EP 039.

Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterar också att det av utredningen i målet framgår att bl.a. läskedrycksautomater, i fråga om vilka köpet gjordes genom SMS, förekom under senare delen av 1990-talet.

Bedömning

Payazzos uppfinning enligt patentet måste enligt Patent- och marknadsöverdomstolens mening med hänsyn till känd teknik på prioritetsdagen betraktas som en enkel konstruktionslösning. Uppfinningen ligger nära känd teknik och syftar, som anförts tidigare, till att komma till rätta med vissa problem som befintliga varuautomater var förenade med. Utrymmet för att patentet skulle kunna åtnjuta skydd genom ekvivalens är därför mycket begränsat.

Den tolkning som Patent- och marknadsöverdomstolen har gjort av begreppet varuautomat i patentkraven är, som framgått ovan, att det avser en automat för försäljning av fysiska varor. Någon sådan automat förekommer inte i Easyparks SMS-tjänst eller App-tjänst. Förfarandet och anordningen enligt patentet respektive SMS-tjänsten och App-tjänsten löser andra tekniska problem och åstadkommer andra tekniska resultat. Redan av dessa skäl kan det inte komma ifråga att genom ekvivalenstolkning låta skyddet enligt patentet omfatta lösningar där en sådan automat inte används. Inte heller med stöd av ekvivalenstolkning går det alltså att komma till slutsatsen att Easyparks SMS-tjänst eller App-tjänst gör intrång i patentet.

Sammanfattning

De överväganden som gjorts innebär sammanfattningsvis att Patent- och marknadsöverdomstolen i likhet med tingsrätten kommer till slutsatsen att Easyparks SMS-tjänst eller App-tjänst inte gör intrång i Payazzos patent, varken enligt patentets ordalydelse eller genom ekvivalens. Tingsrättens domslut ska därför inte ändras.

Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning skiljer sig från tingsrättens huvudsakligen i frågan om skyddsomfånget enligt patentet kan omfatta även automater för försäljning av tjänster. Överdomstolen anser till skillnad från tingsrätten att så inte är fallet.

Övrigt

Rättegångskostnaderna ska prövas av Patent- och marknadsdomstolen i samband med prövningen av målet där.

Det saknas skäl att göra undantag från huvudregeln att Patent- och marknadsöverdom stolens domar inte får överklagas (se 1 kap. 3 § tredje stycket lagen om patent- och marknadsdomstolar). Denna dom får därför inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Carl Josefsson och Göran Söderström, referent, patentrådet Anders Brinkman, tf. hovrättsassessorn Teresia Danielsson samt tekniske experten Björn Langbeck.

BILAGA A

Rättelse/KompletteringDom, 2015-12-23

Rättelse, 2016-01-14

Beslutat av: rådmannen Ingeborg Simonsson

Sista dag för överklagande ska rätteligen vara den 13 januari 2016 och inte 2015. ISIM

___________________________________________

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS MELLANDOM

PARTER

Kärande Suomalaiset Raha-Automaatit Payazzo Finland Oy Ab Östanvindsvägen 2 B 02100 Esbo Finland

Ombud: Jur.kand. M.H och civilingenjören U.K Groth & Co KB Box 6107 102 32 Stockholm

Svarande Easypark AB, 556626-7893 Positionen 103 115 74 Stockholm

Ombud: Advokaten D.S Sandart & Partners Advokatbyrå KB Box 7131 103 87 Stockholm

_________________

DOMSLUT

1. Tingsrätten fastställer att, vid avgörande av återstående del av målet, bedömningen ska utgå från att Easypark AB varken genom sin användning av förfarandet definierat i bilaga 1-2 eller sin användning och tillverkning av anordning ingående i bilaga 1-2, begår eller har begått patentintrång i det europeiska patentet 1 297 503 (bilaga 3).

2. Målet i övrigt ska vila till dess att den fråga som prövats i denna dom vunnit laga kraft.

__________________

BAKGRUND 4

Patentet.................................................................................................4Krav 1 - Förfarandekravet (uppdelat i bestämningar)....................................4Krav 6 - Anordningskravet (uppdelat i bestämningar)...................................5Ostridiga bestämningar.............................................................................5Övrigt.....................................................................................................5Målets handläggning vid tingsrätt...............................................................5Förkortningar och definitioner som används i domen.....................................6YRKANDE M.M.........................................................................................7GRUNDER VID PRÖVNING AV MELLANDOMSTEMAT.......................................7Payazzo..................................................................................................7Easypark................................................................................................7UTVECKLING AV TALAN............................................................................8Payazzo..................................................................................................8Parterna och bakgrund.............................................................................8Patentet och dess skyddsomfång...............................................................9Känd teknik...........................................................................................15Översättning av patentet.........................................................................17Allmänt om intrånget..............................................................................18Tolkningen av vissa begrepp i patentet......................................................22Särdragsjämförelse................................................................................26Intrång med ekvivalenta medel................................................................35Easypark...............................................................................................36Bakgrund..............................................................................................36Easyparks parkeringssystem....................................................................37Patentet och ansökningsförfarandet..........................................................41Ansökningsförfarandet hos EPO som utgångspunkt för tolkning....................47Intrångspåståendena..............................................................................52Påståendet om intrång med ekvivalenta medel...........................................64BEVISNING...........................................................................................69DOMSKÄL.............................................................................................69Rättsliga utgångspunkter för bedömningen................................................69Uppfinningen enligt patentet....................................................................70Skyddsomfånget för förfarandekravet 1 - begreppet varuautomat.................74Skyddsomfånget för anordningskravet 6....................................................78De påstådda intrångsföremålen - gör Easyparks SMS- respektive App-tjänst intrång?................................................................................................79Gör Easyparks SMS- respektive App-tjänst intrång genom ekvivalens?..........79Sammanfattning....................................................................................80

BAKGRUND

Patentet

Payazzo är innehavare av det europeiska patentet EP 1 297 503, se bilaga 3, som har validerats med verkan i Sverige. Patentet meddelades den 26 november 2008 efter ansökan ingiven 5 april 2001, med åberopande av prioritet från 5 april 2000.

Patentet benämns i den svenska översättningen ”[s]tyrförfarande och anordning”. Patentet består av 11 krav varav krav 1 och 6 är självständiga.

Krav 1 – Förfarandekravet (uppdelat i bestämningar) a) Förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat (200) med en mobilstation (260) b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen, c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260), kännetecknad av, att e) produkten som skall väljas identifieras genom att det nämnda första digitala korta meddelandet (320) skapas i mobilstationen, varvid det första digitala korta meddelandet innehåller en kod som har anknytning till den nämnda produkten, f) det första digitala korta meddelandet överförs (330) via mobilkommunikationssystemet (250) utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till varuautomaten, och g) produkten som skall väljas identifieras av varuautomaten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet (340) och steget att erbjuda den valda produkten genomförs (360) av varuautomaten utgående från koden i det första identifierade digitala korta meddelandet, h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Krav 6 - Anordningskravet (uppdelat i bestämningar) a) Varuautomat (200), vid vilken en försäljningstransaktion styrs med en mobilstation (260) b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen, c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260), kännetecknad av att e) varuautomaten har organ för att ta emot det första digitala korta meddelandet (211, 217), f) som överförs med hjälp av organ för överföring av ett digitalt meddelande (251, 252, 255, 260, 211, 271) via ett mobilkommunikationssystem (250), utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till varuautomaten, och g) varuautomaten har organ för att identifiera (217) produkten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet och organ för att erbjuda den valda produkten med hjälp av koden i det nämnda första identifierade digitala korta meddelandet (201, 239, 240), h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelande som identifierats av varuautomaten avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Ostridiga bestämningar Parterna är ense om att Easyparks SMS-tjänst uppfyller bestämningarna b) och h) i förfarandekravet samt bestämning b) i anordningskravet. Det är stridigt mellan parterna om App-tjänsten uppfyller någon av bestämningarna i krav 1 och 6.

Övrigt

Målets handläggning vid tingsrätten Ansökan om stämning inkom den 6 december 2013. I målet har Payazzo bl.a. framställt yrkanden om vitesförbud samt ersättning för patentintrång. Easypark har bestritt Payazzos talan. I samråd med parterna har tingsrätten den 24 juni 2015 beslutat att intrångsfrågan ska prövas genom mellandom. Mellandomstemats närmare utformning framgår av tingsrättens beslut samt under rubriken yrkanden m.m. nedan.

Förkortningar och definitioner som används i domen

Parterna samt det påstådda intrångsförfarandet/anordningenSuomalaiset Raha-Automaatit Payazzo Payazzo Finland Oy AbEasypark AB EasyparkEasyparks parkeringstjänst baserad på SMS-tjänstenSMS, bilaga 1 Easyparks parkeringstjänst baserad på en App-tjänstenapplikation för s.k. smarta mobiltelefo- (se Beskrivning av App-tjänsten)ner, bilaga 2 Patentet, mothåll vid EPO m.m.Europeiska patentet EP 1 297 503 patentet eller EP 503Europeiska patentet EP 0 634 039 EP 039 Patentansökan WO 98/54678 D1 Patentansökan JP 08-249530 D2Patentansökan WO A 9745814 D3Patent EP 0986275 A1 D4/US 6 415 156 B1 European Patent Office EPO

YRKANDEN M.M

Payazzo har yrkat att tingsrätten i särskild dom ska fastställa att Easypark begår eller har begått patentintrång i det europeiska patentet 1 297 503 genomi. att använda förfarandet definierat i bilaga 1, benämnt ”SMS-tjänsten” ii. att använda förfarandet definierat i bilaga 2, benämnt ”App-tjänsten” iii. att använda och tillverka anordning ingående i bilaga 1, benämnt ”SMS-tjänsten”, och iv. att använda och tillverka anordning ingående i bilaga 2, benämnt ”App-tjänsten”.

Easypark har bestritt yrkandet.

GRUNDER VID PRÖVNING AV MELLANDOMSTEMAT

Payazzo

Easyparks parkeringssystem använder förfarandet i patentkrav 1 och parkeringssyste met innehåller även en anordning som uppfyller samtliga bestämningar i patentkrav 6. Easypark begår därmed, eller har i vart fall begått, intrång i det europeiska patentet EP 1 297 503.

Easypark

Varken Easyparks parkeringstjänst baserad på korta textmeddelanden (SMS-tjänsten), eller den parkeringstjänst som baseras på en applikation för s.k. smarta mobiltelefoner (App-tjänsten), faller under förfarandekravet 1 eller anordningskravet 6 i det europeiska patentet EP 1 297 503.

UTVECKLING AV TALAN

Payazzo

Parterna och bakgrund

Payazzo är ett finskt bolag som ägs av uppfinnaren till det aktuella patentet, P.L. För ingivande av patentansökan och validering tog P.L hjälp av det finska patentombudet Berggren Oy Ab. Payazzo kontaktade Easypark, via det finska ombudet, då man noterat att det parkeringsbetalsystem som Easypark tillhandahöll utnyttjade patentet. Kontakter fördes mellan parterna under år 2011-2012 och vid ett möte hos Easypark i oktober 2011 diskuterades ett upplägg för samarbete mellan parterna. Vid mötet deltog Payazzo genom uppfinnaren P.L och det finska ombudet samt Easypark via M.B (Chief Business Development Officer) och J.B (CEO).

Vid mötet diskuterades ett system för försäljning av parkeringstillstånd baserat på ”intangible tickets”. Easypark informerade Payazzo om att bolaget redan hade förvärvat ett antal patent för ändamålet och att detta var bakgrunden till att man var intresserad av att förvärva även Payazzos patent. Easypark presenterade senare ett förslag till samarbete som inte stod i linje med vad Payazzo var ute efter vilket Payazzo meddelade Easypark. Payazzo inviterade i stället Easypark till en dialog kring ett licensupplägg som dessvärre, trots påminnelser, förblev obesvarad. Under dessa kontakter bestred aldrig Easypark att dess system utnyttjar patentet. Easypark har inte heller, varken vid mötet i oktober 2011 eller senare, låtit meddela Payazzo att bolaget ansåg patentet angripbart. Tvärtom var Easypark under de kontakter som fördes intresserat av att köpa och använda patentet på marknaden.

Eftersom Payazzo inte erhöll någon återkoppling från Easypark kontaktades ombudet M.H, Groth & Co KB, för att bistå Payazzo i att försöka förmå Easypark att återuppta den initierade dialogen mellan parterna. Easypark meddelade Payazzos ombud att bolaget inte var intresserat av att föra någon dialog om licensupplägg och Easypark menade nu att bolagets system inte gjorde intrång i patentet. Efterföljande korrespondens fördes mellan ombuden under vilken Easyparks ombud vidhöll såväl avvisandet av dialog kring licensupplägg som bestridandet om patentintrång. Någon redogörelse för Easyparks grund för bestridande erhölls dock aldrig.

Patentet och dess skyddsomfång

Uppfinningstanken och problemställningen

Utgångspunkten för uppfinningen var den traditionella automaten för försäljning vilken accepterade kontanter, mynt eller sedlar, och där val av produkt eller tjänst skedde med knapptryckningar på själva automaten. Därifrån har tekniken utvecklats bland annat till att erbjuda fjärrstyrd betalning via mobiltelefon där debitering skedde via telefonabonnemanget och där val av produkt eller tjänst skedde genom att kunden ringde ett visst angivet telefonnummer. Den kända tekniken byggde alltså på att automaten i fråga var utrustad med ett telefonnummer för varje produkt eller tjänst som erbjöds och val av produkt eller tjänst skedde genom att kunden ringde det nummer som motsvarade den produkt och tjänst som kunden önskade köpa.

Uppfinningen avser att appliceras på den givna situationen att styra och kontrollera en köptransaktion på distans. Uppfinningen erbjuder en lösning på problemet hur ett val av produkt eller tjänst ska kunna hanteras via endast ett telefonnummer eller till en och samma mottagare. Patentet löser detta genom att beställaren sänder ett digitalt meddelande till mottagaren utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse där val av produkt eller tjänst identifieras samt debiteras genom meddelandets innehåll.

Känd teknik byggde på lösningar där informationsöverföring skedde medelst kretsförmedlad förbindelse, ett telefonsamtal, där styrning skedde via tonval via inmatning på telefonens tastatur alternativt via telefonröst. Dessa lösningar var kapacitetskrävande och utgjorde stor belastning på de befintliga kommunikationssystemen, dels då varje val krävde en dedikerad konstant uppkoppling samt dels att denna skickade ett stort antal meddelanden som tillsammans var mycket resurskrävande. Känd teknik erbjöd inte heller helautomatiska lösningar där ingen mänsklig intervention var nödvändig och där all information relaterad till köptransaktionen förmedlades i ett och samma meddelande.

Ansökningsförfarandet vid EPO

Easypark har påstått att handläggningen under ansökningsförfarandet vid EPO ska beaktas vid tolkningen av patentets skyddsomfång. Den s.k. estoppelteorins tillämplighet är dock inte vedertagen inom svensk patenträtt och teorin tillämpas inte utan undantag. Det är inge givet hur man ska beakta vad som skett under ansökningsförfarandet eller vilken betydelse detta ska tillmätas.

Klart är att estoppelteorin endast kan bli aktuell först då patentkraven kan anses som oklara eller motsägelsefulla, det är nämligen då behov av tolkning uppstår. I nu aktuellt fall finns dock ingen oklarhet om vad kraven ska anses omfatta eller inte. Eftersom patentkravens ordalydelse inte utesluter försäljningsautomater som kontrolleras trådlöst på distans, däri inbegripet virtuella parkeringsautomater, finns det inget skäl i sig att söka ledning i ansökningsförfarandet.

För det fall tingsrätten ändå anser att det finns behov av att väga in ansökningsförfarandet vid tolkningen menar Payazzo att hela ansökningsförfarandet ska beaktas. Nedan följer en redogörelse för relevanta moment under handläggningen i kronologisk ordning. Här framgår vilka mothåll som angavs av myndigheten samt andra proviso riska hinder som diskuterades under ansökningsförfarandet. De argument som framfördes från Payazzo till bemötande därav, samt de ändringar som i vissa fall ansågs nödvändiga och således gjordes i patentansökan under handläggningen, kommer också att anges.

Skriftlig handläggning EPO anförde under den skriftliga handläggningen den japanska publikationen JP 08-249530, citerad av EPO som D2, som hinder mot ansökan. Anledningen till att EPO ansåg D2 utgöra närmast känd teknik var att D2 enligt EPO ansågs utgöra en ”automatic vending machine” som kontrollerades på distans via telefonsignal. Payazzo ansåg dock att man redan i kravens ursprungliga lydelse hade avgränsat sig mot D2 genom att skriva att ”without setting up a telephone connection” men förtydligade detta genom att ändra till ”without establishing a circuit-switched connection”.

Detta godtogs av EPO som nu släppte D2 som hinder för att i stället gå över till D3 som nu ansågs utgöra närmast känd teknik. I relation till D3 argumenterade Payazzo mot hänvisningen genom att påpeka att D3 endast var en digital plånbok, där ingen köptransaktion utförs eller några beställningar görs. För att ytterligare klargöra detta i patentansökan infördes bestämningen ”where the digital short message comprises a code related to said product”.

EPO kallade till muntlig förhandling då man ansåg att D4, och även D3, utgjorde hinder som skulle kunna leda till att ansökan avslogs. Grunden för detta antagande var att EPO menade att det var uppenbart att ersätta traditionell kretsförmedlad förbindelse, dvs. telefonanslutning, med SMS samt att om man gjorde det så var det uppenbart att det digitala meddelandet måste innehålla en kod för att identifiera valet. Inför förhandlingen förklarade Payazzo att EPO:s antagande kan vara uppenbart idag, i efterhand, men det var inte uppenbart vid ansökningstillfället. Därtill kommenterades att D4 inte utgör ett helautomatiskt system utan kräver mänsklig intervention.

Muntlig handläggning

Inför förhandlingen vid EPO var alltså utgångspunkten att det var D4 som var närmast känd teknik. Vad som inte tydligt framgår från protokollet från förhandlingen är att under diskussionen kring känd teknik berördes även att det ansågs vara allmänt känt att med en telefon kunna styra en apparat, inklusive en dator. Här hänvisade bl.a. en av granskarna till att styra ett bastuaggregat och redan under den skriftliga handläggningen diskuterades den allmänna styrningen av apparater via trådlös kommunikation som inte var kretsförmedlad. EPO hade redan vid den skriftliga handläggningen hänvisat till D1 och D2 som utgörandes ”vending machine” innehållande en dator. Denna hänvisning återkommer även i protokollet från förhandlingen, s. 8 tredje stycket, där EPO anför ”[b]oth documents D1 and D2 related to vending machines and were published at an earlier date.”

Eftersom Payazzo inte avsåg att kontrollera apparaten i sig, exempelvis ett bastuaggregat, såg man inga problem i att begränsa termen apparater som sådana. Vidare såg Payazzo inga problem i att avgränsa omfånget till speciellt konfigurerade apparater där ett tydligt fokus på en köptransaktion framgick. Valet blev då den definition som fanns med i uppräkningen av möjliga utförandeformer, ”vending machine” och som även fanns med i de tidigare versionerna av underkraven. Vid denna precisering byttes även ”the operation” ut mot ”a purchase transaction” just för att koncentrera omfånget till en försäljningstransaktion.

D4 Begränsningen från ”apparatus” till ”vending machine” hade även viss bäring i relation till D4 och ansågs särskilja ansökan från D4 ytterligare enligt EPO. Payazzo påpekade att D4 förutsätter ett stort mått av mänsklig intervention för att uppnå avsedd funktionalitet. När det under förhandlingen klargjordes att Payazzos uppfinning definierar en helt automatisk transaktion utan användarinteraktion frånföll EPO D4.

Genom införandet av ”vending machine” underströks uppfinningens automatik tydligare, vilket distanserade uppfinningen från D4 ytterligare. Såsom EPO definierade D4 ”machine-to-machine with human intervention” utgjorde D4 ingen automatiserad försäljning utan talade i stället om en ordermottagare vars funktion bygger på mänsklig intervention i att tolka inkomna beställningar.

D2 D2 behandlades, som framgår ovan, redan under den skriftliga handläggningen men EPO återupptog frågan kring D2 även under den muntliga förhandlingen. Payazzo påminde här om att D2 talar om telefonuppkoppling, dvs. en kretsförmedlad förbindelse av information, och argumenterade för fördelarna och effektivitetshöjningen som följer av att man, som i uppfinningen, använder SMS.

Enligt den kända tekniken användes ett flertal meddelanden, inte endast i form av de olika meddelanden som ett talsvarssystem medelst tonval kan kräva utan dessutom genom de pågående meddelande som hela tiden förmedlas i en kretsförmedlad förbindelse även då kommunicerande parter inte säger något (tystnad är också en ”signal” som förmedlas och tar kapacitet och hela tiden skickas under uppkopplad förbindelse).

Det diskuterades en del kring huruvida SMS är ett uppenbart alternativ till telefonsam tal för överföring av information. EPO ifrågasatte om det var förknippat med uppfinningshöjd att ersätta den för tiden traditionella kretsförmedlade förbindelsen, dvs. telefonanslutningen, till en ”vending machine” enligt D1 och D2 med en kommunikation medelst SMS.

Payazzo hade under såväl den skriftliga som den muntliga hanteringen av ansökan förklarat varför uppfinningen inte bara är ny utan även uppvisar uppfinningshöjd i relation till känd teknik. Uppfinningen påvisar nämligen inte endast att man ska gå från en kretsförmedlad till en icke-kretsförmedlad förbindelse, utan dessutom anvisar att med ett första meddelande kan ”vending machine” ta emot all information som krävs för att identifiera och erbjuda vald produkt. Payazzo erbjöd dock under förhandlingen att förtydliga sin teknik genom att införa bestämningen att ”ett första digitalt meddelande” används för köptransaktionen. Detta särskiljer uppfinningen än tydligare från D2, eftersom D2 tillämpar kretsförmedlad förbindelse som i sig skickar meddelanden hela tiden, dvs. inte bara ett meddelande.

Uppfinningen anvisar att all den information som krävs för att identifiera vald produkt och erbjuda den till kunden sammanställs i ett enda meddelande, det första meddelandet. Icke endast det faktum att en icke-kretsförmedlad förbindelse används utan även det sätt varpå icke-kretsförmedlad förbindelse och korta digitala meddelanden används enligt uppfinningen bedömdes av EPO att uppfylla kriterierna för såväl nyhet som uppfinningshöjd. Uppfinningen enligt de slutligen ingivna patentkraven ansågs vara patenterbar och patentet kunde meddelas.

Konsekvensen av begränsningarna

Det är viktigt att komma ihåg att under hela ansökningsperioden fram till godkänt patent diskuterades den engelska termen ”vending machine”. Det var alltså denna term som användes vid bedömningen av huruvida patent skulle meddelas samt för bedömningen av skyddsomfång för patentet. När man nu i efterhand tolkar handläggningen vid EPO och beviljandet av patentet är det alltså denna term som ska användas. Det var först efter beviljat patent som översättningar från engelskan blev aktuella och den svenska översättningen ”varuautomat” kom in i bilden.

Inga begränsningar under ansökningsförfarandet gjordes för att utesluta varken varor eller tjänster. Inget av mothållen gjorde någon uppdelning mellan vad som såldes utan krävde endast begränsningar som (i) fokuserade på kontroll av en köptransaktion (ii) var helautomatiserad (iii) samt att köptransaktionen hanterades via icke-kretsförmedlad förbindelse i ett meddelande.

De strykningar som gjordes i såväl krav som beskrivning var sedan en naturlig följd av detta. För att tydliggöra att det handlar om en köptransaktion stryks ”the operation of” och ersätts av ”a purchase transaction”. Begreppet ”an apparatus” stryks och ersätts av ”vending machines” dels för att utesluta kontroll och styrning av apparater, inklusive datorer, i allmänhet samt dels för att understryka att kontroll och styrning sker helt automatiskt. Vidare stryks ” service apparatus” samt ”amusement machines” för att man inte ska kontrollera eller styra biltvätten eller karusellen i sig, utan endast försäljningen av tillgången till dem. Av samma anledning som andra apparater stryks även ”parking meter”, det är nämligen inte parkeringsautomaten som ska styras utan försäljningen av parkeringstillstånd.

Av samma anledning lämnades följande exempel kvar i beskrivningen då de omfattas just av styrning av försäljningen av något, inte varan eller tjänsten i sig: ’”1” (washing program 1), ”5” (parking fee 5 Euros), ”10” (parking time 10 min) etc.’. Det är tillgången till dessa tjänster som säljs och eftersom det inte handlar om kontroll och styr ning av apparaten i sig så kan de stå kvar i beskrivningen.

Känd teknik

Patent EP 039

Patent EP 039, som ingavs den 31 mars 1992, var aldrig uppe för bedömning hos EPO. Denna publikation visar hur en central dator hanterar kommunikation med kunder och försäljning av i detta fall parkeringstillstånd från ett antal olika alternativa försäljningsställen. En av utförandeformerna i EP 039 talar om användandet av mobiltelefoner där val görs genom knapptryckningar på telefonen, dvs. man ringer upp ett nummer och matar in sitt val via tonval på tastaturen. Detta är alltså en kretsförmedlad förbindelse vilket skiljer sig från Payazzos uppfinning som förutsätter icke-kretsförmedlad förbindelse.

Patent EP 039 sällar sig till mothåll D1 och D2 och tillför inget nytt i relation till vad som visas i D1 och D2. Det som beskrivs faller väl inom det som EPO i protokollet från förhandlingen anger, vid hänvisning till D1 och D2, såsom varande en ”vending machine”. I EP 039 sker även en kretsförmedlad förbindelse, varför patent EP 039 inte heller påverkar föreliggande uppfinnings patenterbarhet i högre grad än D1 eller D2.

Vid ansökningsförfarandet diskuterades huruvida det var uppenbart eller inte att ersätta en kretsförmedlad förbindelse med paketkopplad förmedling, såsom SMS. Slutsatsen från förfarandet vid EPO var att såväl nyhet som uppfinningshöjd ansågs föreligga och då inte bara för att man i uppfinningen ersatte kretsförmedlad förbindelse med ickekretsförmedlad förbindelse utan för det sätt varpå man använde icke-kretsförmedlad förbindelse. Genom att endast tillämpa SMS, eller andra digitala meddelanden, på vid tillfället känd teknik såsom D1, D2 eller patent EP 039 når man inte fram till Payazzos uppfinning. Trots att SMS var känt var det inte uppenbart att tillämpa den tekniken på det sätt Payazzo anvisar i sin uppfinning. Således innebär inte EP 039 någon begränsning vid tolkningen av skyddsomfånget för Payazzos patent utöver vad som behandlades vid EPO i relation till bl.a. D1 och D2. Huruvida SMS existerade vid prioritetsdagen för Payazzos patent är således inte av avgörande betydelse i målet.

White Paper, Mobile Commerce, från företaget 3d.cart Inc.

Detta dokument beskriver inte hur man styr en försäljningstransaktion utan hur man tar betalt i samband med en försäljningstransaktion. Det stycke som Easypark citerar berör ”SMS text messages to send the payment to the vending machines” vilket inte på något sätt berör styrning av en försäljningstransaktion och val av produkt medelst ett digitalt kort meddelande. Dokumentet nämner även att de första mobiltelefonbaserade banktjänsterna lanserades via SMS år 1997, dock nämns inte vilken typ av banktjänster. Payazzo har svårt att se hur det faktum att vissa banktjänster var tillgängliga via SMS skulle påverka nyhetsvärdet hos en virtuell varuautomat.

Mobile Commerce, utdraget från Wikipedia

Liksom föregående dokument berör detta dokument endast betalning. Här citerar Easypark ”[t]he machines accepted payment via SMS text messages”, vilket således inte heller berör styrning av en försäljningstransaktion och val av produkt medelst ett digitalt kort meddelande. Liksom i White Paper, Mobile Commerce nämns även här, och lika ospecificerat, banktjänster.

Vidare utdraget från Wikipedia, Mobile Commerce, att ”in early 2000”, dvs. datum ej specificerat, fanns mobil parkeringsbetalning, ”train ticketing”. Det är dock oklart vad som avses. Det kan vara att resenären kan ta emot sin biljett i mobiltelefonen samt mobila köp av flygbiljetter. Inget av exemplen visar uppfinningen.

Cellphone - Applications, utdrag från eBay

Liksom föregående dokument berör detta dokument endast betalning. Här citerar Easypark ”[m]obile payments were first trialed in Finland in 1998 when two Coca-Cola vending machines in Espoo were enabled to work with SMS payments”, vilket således inte heller berör styrning av en försäljningstransaktion och val av produkt medelst ett digitalt kort meddelande. Dokumentet och det stycke som Easypark citerar fortsätter med att beskriva vad som är känt i dag, där det fortfarande gäller betalningar, men framför allt beskrivs teknik som dateras enligt datumet för dokumentet, vilket är den 19 maj 2009.

Dokument D3 som hanterades under ansökningsförfarandet avser även det mobila betalningar, det vill säga en elektronisk plånbok. D3 ansågs inte påverka patenterbarheten hos uppfinningen vilket således inte heller ovanstående dokument rörande mobila betalningar gör.

Översättning av patentet

Ansökningsförfarandet vid EPO skedde på engelska och bedömningen av patenterbarhet, nyhet och uppfinningshöjd bedömdes helt utifrån engelsk terminologi. Ett centralt begrepp var då, och är även nu vid aktuell intrångsbedömning, ”vending machine”. Vad EPO ansåg utgöra en ”vending machine” framgår ovan där EPO jämförde med bl.a. D1 och D2. Såsom framgått ovan valdes begreppet för att tydliggöra att det rör sig om en försäljningstransaktion som utförs per automatik.

När patentet väl var godkänt och meddelat översattes det, förutom till tyska och franska, till språket i de länder patentet validerades. Vid översättningarna valde översättarna för respektive språk den översättning av ”vending machine” som var det gängse begrepp som användes på det aktuella språket. Följande begrepp användes vid översättningarna; ”Automat” (tyska), ”automate de vente” (franska), ”salgsautomat” (danska), ”verkoopsautomaat” (nederländska), ”máquina expendedora” (spanska) ”máquina de vende automática” (portugisiska), ”varuautomat” (svenska).

Det noteras från de olika översättningarna att avsikten alltid varit att följa den engelska förlagan och bibehålla ”försäljning” som fokus. Anledningen till att ”vending machine” översattes till just ”varuautomat” var helt enkelt att detta ord var den korrekta och relevanta översättningen av ”vending machine”. Översätter man ”vending machine” via Nationalencyklopedins ordbok anges just ”varuautomat” som svensk översättning. Översättningen medför ingen begränsning till försäljning av just varor, och inte tjänster, utan är det ord som vid översättningstillfället motsvarade engelskans ”vending machine”.

Vad som följer av 90 § patentlagen, i dess äldre lydelse, medför i denna del ingen begränsning i skyddsomfånget. Det står nämligen klart att översättningen överensstämmer enligt vad som nyss ovan sagts. Ordet ”varuautomat” har inte en snävare betydelse än vad ”vending machine” har.

Allmänt om intrånget

Allmänt om intrångsföremålet

Easypark erbjuder ett parkeringsbetalningssystem vari ingår ett förfarande och en anordning där kunden kan köpa ett parkeringstillstånd, en parkeringsbiljett, som ger kunden rätt att parkera, dvs. parkeringstid, och genom en områdeskod ange var han avser att parkera, vilket innebär ett val av ett av flera tillgängliga parkeringsområden och därmed även vilken taxa som ska erläggas, samt genom ett registreringsnummer vilket fordon han avser att parkera genom att sända ett SMS, ett digitalt kort meddelande, från en mobilstation till en mottagande server. Det digitala meddelande som skickas innehåller en viss given kod som identifierar vilket val kunden gjort. Inom några sekunder från det att meddelandet skickats får kunden ett SMS-kvitto från servern som visar att ett parkeringstillstånd utfärdats och parkeringen påbörjas. Enligt uppgift på Easyparks hemsida har denna tjänst, som innebär ett val via SMS, erbjudits sedan år 2008.

Sedan år 2011erbjuder Easypark, enligt bolagets hemsida, ett alternativ som i stället baseras på att valet sker via en applikation till s.k. smartphones. Kunden anger områdeskod och registreringsnummer i applikationen vilket genererar ett digitalt kort meddelande som identifierar vald produkt och som skickas till servern. I applikationen får kunden en bekräftelse på att parkeringstillståndet utfärdats och parkering påbörjats. Efter avslutad parkering kan kunden se ett kvitto som specificerar det enskilda parkeringstillfället.

Easyparks förfarande och system bygger på användning av en ”virtuell parkeringsautomat” som man själva kallar det på sin hemsida. Vad det i realiteten handlar om är en automat varigenom en kund kan köpa en vara eller en tjänst på distans. Varuautomaten utgörs av den server, inbegripet molntjänst vilket i realiteten är ett antal sammankopplade datorer, som är speciellt konfigurerad för att hantera försäljning av ett parkeringstillstånd.

Payazzos definition av intrångsföremålen

Payazzos definition av intrångsföremålen, såsom de delats upp mellan SMS-tjänsten och App-tjänsten, är baserade på den information Payazzo har tillgång till, nämligen de kundanpassade enkla beskrivningar av hur systemets två alternativa användargränssnitt fungerar (se bilaga 1-2). Dessa får i stället preciseras och definieras genom vad som framkommer sakframställningsvis. Så skedde exempelvis i Stockholms tingsrätts mål nr T 9771-03 (Tele P AB ./. Tnim Holding AB), särskild dom meddelad den 30 november 2006. Även det målet rörde påstått patentintrång avseende just ett parkeringsbetalsystem.

Det förhåller sig nämligen så att den information om Easyparks system som framgår av bilagorna 1-2 är den information som Payazzo har tillgång till. Det är med stöd av denna information, i kombination med att som användare undersöka de två alternativa tjänsterna, som Payazzo har kunnat sluta sig till att systemet utgör intrång i patentet. Ska intrångsföremålen preciseras ytterligare, eller läsas i ljuset av sakframställningsvis precisering, menar Payazzo att man kan objektivt definiera dessa enligt följande.

SMS-tjänsten

Ett förfarande för att styra försäljning av ett parkeringstillstånd i en vald parkeringszon från en härför avsedd server med hjälp av en mobiltelefon: - där en användare från sin mobiltelefon sänder ett SMS med information om sitt fordonsregistreringsnummer och parkeringszonens taxakod till servern och - där servern utifrån innehållet i SMS:et erbjuder och/eller utfärdar och levererar det begärda parkeringstillståndet.

En parkeringsautomat i form av en server avsedd att styra försäljning av ett parkeringstillstånd i en vald parkeringszon från en mobiltelefon och anpassad: - att från en användares mobiltelefon ta emot ett SMS med information om användarens fordonsregistreringsnummer och parkeringszonens taxakod och - att utifrån innehållet i SMS:et erbjuda och/eller utfärda och leverera det begärda parkeringstillståndet

App-tjänsten

Ett förfarande för att styra försäljning av ett parkeringstillstånd i en vald parkeringszon från en härför avsedd server med hjälp av en mobil enhet: - där en användare genom en applikation i sin mobila enhet skapar och sänder ett digitalt meddelande med information om åtminstone fordonets identitet och parkeringszonens taxakod till servern och - där servern utifrån innehållet i det digitala meddelandet erbjuder och/eller utfärdar och levererar det begärda parkeringstillståndet.

En parkeringsautomat i form av en server avsedd att styra försäljning av ett parkeringstillstånd i en vald parkeringszon från en mobil enhet och anpassad: - att från en användares mobila enhet ta emot ett i en applikation skapat och sänt digitalt meddelande med information om åtminstone fordonets identitet och parkeringszonens taxakod och - att utifrån innehållet i det digitala meddelandet erbjuda och/eller utfärda och leverera det begärda parkeringstillståndet.

Full detaljerad teknisk beskrivning av intrångssystemen har inte Payazzo tillgång till utan den finns hos Easypark. Trots uppmaningar från Payazzo om att Easypark måste komplettera informationen, för det fall Easypark inte godtar Payazzos beskrivning av intrångssystemet, har Easypark vägrat att lämna ytterligare information. Självklart kan en svarandepart inte bestrida intrång med hänvisning till att funktionaliteten är en an nan än patentets utan att redogöra för denna avvikelse. Payazzo utgår därför från att Easypark inte anser att ytterligare information är nödvändig.

Intrånget i Payazzos patent utgörs av tillhandahållandet av ett förfarande och anordning för kontroll och styrning av försäljning av ett parkeringstillstånd. Vem, Easypark eller annan, som tillhandahåller själva tjänsten att tillhandahålla parkeringen i fråga är ovidkommande.

Tolkningen av vissa begrepp i patentet

Inför särdragsjämförelsen ska några centrala definitioner i patentets bestämningar kommenteras för att missförstånd och underlätta tolkningen av patentets bestämningar.

Begreppet ”varuautomat”

Tidigare har redogjorts för att översättningen till ”varuautomat” inte medför någon avvikelse av betydelsen eller omfattningen av det ursprungliga begreppet ”vending machine”. Vidare är det känt genom ansökningsförfarandet vid EPO att såväl D1 som D2 utgör en ”vending machine” enligt EPO:s definition. I dessa ingår en dator som är konfigurerad på så sätt att den fyller funktionen av att hantera en försäljningstransaktion som styrs på distans. EPO:s definition stämmer väl överens med Payazzos och är inte svår att följa. En varuautomat enligt Easyparks förfarande eller system är en server anpassad att verka som en virtuell parkeringsautomat.

En generell server är en datorenhet som kan kommunicera med andra datorenheter via ett kommunikationsnätverk och som kan ta emot, processa och skapa information och en generell server kan genom olika medel anpassas till att kunna utföra olika uppgifter. Sådana medel kan vara antingen hårdvara och/eller mjukvara som ger servern olika egenskaper och som möjliggör för servern att ta emot, processa och skapa information på önskat sätt. Easyparks server är en server som genom specifik hårdvara och/eller mjukvara är anpassad att ta emot meddelandet från SMS-tjänsten och/eller applikat ionen, hantera informationen i det emottagna meddelandet och utifrån detta utfärda ett parkeringstillstånd.

Den anpassning som krävs omfattar således att servern ska kunna kommunicera med SMS-tjänsten och/eller applikationen, att den ska kunna tolka informationen i ett emottaget meddelande, och att den ska ha tillgång till information om tillgängliga parkeringszoner så att den utifrån det tolkade meddelandet kan utfärda ett parkeringstillstånd. Hur Easypark har valt att anpassa servern känner Payazzo inte till varför man heller inte kan ange vilken, om någon, mjukvara som ingår i Easyparks server.

En anpassad server kan utgöras av en anpassad datorenhet eller av ett flertal datorenheter som tillsammans är anpassade till att verka som en automat för försäljning av ett parkeringstillstånd. Easypark har i en inlaga nämnt att systemet utnyttjar så kallade ”molntjänster”. Det är dock viktigt att förstå att en molntjänst inte är något abstrakt eller virtuellt utan består, såsom Easypark själva anger, av ett antal servrar. För varje enskild transaktion är det en av dessa servrar som exekverar tjänsten och för just den transaktionen utgör då den servern en server enligt Payazzos beskrivning av Easyparks system.

Det faktum att man hyr en server i stället för att själv äga en server för att exekvera tjänsten betyder inte att man undgår intrång i patentet. Användandet av en molntjänst förändrar således inte omständigheterna kring intrångsfrågan.

Begreppet ”ett första digitalt kort meddelande”

I sin beskrivning av App-tjänsten nämner Easypark att det krävs initierande steg där användaren registrerar sig, anger kontaktinformation och betalningsinformation, samt godkänner allmänna villkor. Dessa initierande steg ska inte ses som steg eller meddelanden som berör en specifik försäljningstransaktion, utan snarare steg som möjliggör ett användande av tjänsten utan att därför inleda någon specifik försäljningstransaktion. På samma sätt ska inte heller den initiala kommunikation som sker mellan applikationen i användarens mobilstation och Easyparks server i samband med att appli kationen startas ses som några meddelanden som används för en specifik försäljningstransaktion.

Kommunikationen enligt punkterna 1 till 3 i den beskrivning som Easypark lämnat genomförs så snart användaren aktiverar App-tjänsten i sin mobilstation (se Beskrivning av App-tjänsten). Det framgår av Easyparks egen beskrivning att det är först efter att punkterna 1 till 3 genomförts, och under förutsättning att autentiseringsuppgifter är korrekta, som appen öppnas. Att öppna App-tjänsten har dock inte med själva försäljningstransaktionen att göra. App-tjänsten kan öppnas eller aktiveras i helt andra avsikter, som exempelvis för att se om det finns en pågående parkering och i så fall hur mycket tid som återstår av denna parkering. App-tjänsten kan även aktiveras för att förlänga en pågående parkering.

Att App-tjänsten genomför dessa initierande steg som beskrivs i steg 1 till 3 utgör således inte något meddelande som används för en specifik försäljningstransaktion och det är först då appen öppnats som en kommunikation rörande en specifik försäljningstransaktion kan påbörjas. Det första meddelandet enligt patentet är alltså meddelandet enligt punkterna 4 till 6.

Begreppet ”digitalt kort meddelande”

Ett SMS utgör ett digitalt kort meddelande. Begreppet ett ”digitalt kort meddelande” är dock inte begränsat till endast SMS eller till meddelanden som understiger 160 tecken.

I patentet definieras ett digitalt kort meddelande i beskrivningen [0014] enligt följande; ”[t]his message is a short message, which means a message transmitted in a mobile communication system, for which a circuit-switched connection is not established”. I beskrivna utföringsformer används i vissa fall SMS men i beskrivningen [0032], anges att ”[a]lthough the above described embodiments deal with the GSM system and the short messages/text messages related to it, it is clear that the invention can also be applied in other digital mobile communication systems in a corresponding manner”.

Det är således tydligt att ett digitalt kort meddelande enligt patentet inte är begränsat till att vara ett SMS. Även om patentet inte är begränsat till SMS kan det ändå nämnas för tydlighetens skull att ett SMS inte är begränsat till att förmedla endast 160 tecken.

Det är väl känt att den standard som definierar SMS tillåter att en lång text kan fördelas på ända upp till 255 länkade meddelanden, vilket ger utrymme för 40 800 tecken i ett sådant länkat SMS.

Begreppet ”utan kretsförmedlad förbindelse”

Den i målet relevanta fackmannen har, utöver kunskap om varuautomater, även kunskap om nätverkskommunikation. Det är för fackmannen väl känt att ”kretsförmedling” är en kommunikationsmetod som används av nätoperatörer för att åstadkomma en förbindelse mellan två terminalenheter. Vid en sådan förbindelse är en fysisk kanal, eller en fast linje, uppkopplad under hela överföringen. Detta är det vanligaste uppkopplingssättet vid analoga förbindelser. Vid digitala förbindelser benämns fortfarande en förbindelse som upprättas för överföring av talkommunikation som en kretsförmedlad förbindelse eftersom en fast ”tidlucka” används för överföringen av information oavsett om det finns information att överföra eller ej. En så kallad paketförmedlad förbindelse förbrukar mindre överföringskapacitet eftersom information endast skickas då det faktiskt finns information att skicka. Paketförmedlade förbindelser är mest vanliga för överföring av data.

Ett SMS skickas enligt GSM-standarden som bygger på kretsförmedlade förbindelser. SMS skickas dock från avsändaren till en SMS-server som sedan skickar SMS:et vidare till mottagaren. Det existerar således aldrig en kretsförmedlad förbindelse, en fast tidlucka, mellan sändare och mottagare i samband med att man skickar ett SMS. Det faktum att det i samband med såväl SMS-tjänsten som App-tjänsten dessutom finns en aggregatör som först tar emot meddelande och sedan skickar det vidare till Easyparks server påvisar ännu tydligare att någon kretsförmedlad förbindelse inte upprättas för mobilkommunikationssystemet till Easyparks server i samband med SMS-tjänsten och App-tjänsten.

Således skickas såväl ett SMS i SMS-tjänsten som ett kort digitalt meddelande i Apptjänsten via mobiltelefonnätet till Easyparks server såsom icke-kretsförmedlad förbin delse.

Särdragsjämförelse

Med utgångspunkt i den information om står att hämta om intrångssystemet i bilaga 1-2 samt den information som Easypark har lämnat framgår att intrång föreligger enligt följande jämförelse mellan patentets bestämningar och intrångssystemets förfarande och anordning.

Payazzos tolkning av hur App-tjänsten fungerar utgår från hur en användare använder App-tjänsten samt hur Easypark själva beskrivit App-tjänsten på sin hemsida. Payazzo utgår från att den beskrivning som Easypark ger av App-tjänsten är korrekt utan att behöva efterfråga några väsentliga företagshemligheter (se Beskrivning av App tjänsten).

SMS-tjänsten (förfarandekrav 1) a) Förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat (200) med en mobilstation (260)

SMS-tjänsten erbjuder möjligheten att styra en försäljningstransaktion från den varuautomat som utgörs av den server som hanterar Easyparks SMS-tjänstb) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljnings transaktionen,

En aggregatör kan ha olika roller, bland annat tillhandahåller aggregatören ett antal premium SMS-nummer som man låter sina kunder, det vill säga innehållsleverantörer, i detta fall Easypark, använda. Easypark ”köper” alltså ett SMS-nummer från aggregatören, vilket betyder att det första meddelandet går via aggregatören till Easyparks server. Att det första meddelandet går denna väg till Easyparks server är i sammanhanget ointressant. Att aggregatören i detta fall även förmedlar underlag för debitering till kundens teleoperatör är i sammanhanget ovidkommande.

c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Koden avser den zon som bilen parkeras i, vilket motsvarar en av flera tillgängliga produkter. Produkten identifieras genom att koden för korrekt zon, en av minst två tillgängliga zoner, anges.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

Kunden har möjlighet att välja parkering i önskad zon.

kännetecknad av, att e) produkten som skall väljas identifieras genom att det nämnda första digitala korta meddelandet (320) skapas i mobilstationen, varvid det första digitala kort meddelandet innehåller en kod som har anknytning till den nämnda produkten,

Kod för parkeringszon utgör den kod som identifierar vald produkt, nämligen inom vilken zon kunden vill köpa tillstånd att parkera.

f) det första digitala korta meddelandet överförs (330) via mobilkommunikationssystemet (250) utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobil kommunikationssystemet till varuautomaten, och

Meddelandet i SMS-tjänsten överförs via mobilkommunikationssystemet utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till Easyparks server.

g) produkten som skall väljas identifieras av varuautomaten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet (340) och steget att erbjuda den valda produkten genomförs (360) av varuautomaten utgående från koden i det första identifierade digitala korta meddelandet,

Parkeringszonen som ska väljas identifieras av Easyparks server med hjälp av koden i SMS:et och steget att erbjuda parkering i vald zon genomförs av Easyparks server utgående från koden i SMS:et

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

SMS:et är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

SMS-tjänsten (anordningskrav 6) a) Varuautomat (200), vid vilken en försäljningstransaktion styrs med en mobilstation (260)

Den server som hanterar Easyparks SMS-tjänst utgör den varuautomat som erbjuder möjligheten att styra en försäljningstransaktion medelst SMS-tjänsten med en mobilstation.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen

SMS-tjänsten tar emot meddelandet via en aggregatör, det vill säga aggregatören tar emot meddelandet, ser till vem meddelandet är ägnat och skickar det vidare till avsedd mottagare, i detta fall Easyparks server. En aggregatör kan ha olika roller, bland annat tillhandahåller aggregatören ett antal premium SMS-nummer som man låter sina kun der, det vill säga innehållsleverantörer, i detta fall Easypark, använda. Easypark ”köper” alltså ett SMS-nummer från aggregatören, vilket betyder att det första meddelandet går via aggregatören till Easyparks server. Att det första meddelandet går denna väg till Easyparks server är i sammanhanget ointressant. Att aggregatören i detta fall även förmedlar underlag för debitering till kundens teleoperatör är i sammanhanget ovidkommande.

c) varvid varuautomaten vidare är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Koden avser den zon som bilen parkeras i, vilket motsvarar en av flera tillgängliga produkter. Easyparks server erbjuder produkten genom att koden för korrekt zon, en av minst två tillgängliga zoner, identifieras.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

Kunden har möjlighet att välja parkering i önskad zon användande sin mobilstation.

kännetecknad av, att e) varuautomaten har organ för att ta emot det första digitala korta meddelandet (211, 217),

Easyparks server har genom mjukvaran organ för att kunna ta emot det av kunden skickade SMS:et.

f) som överförs med hjälp av organ för överföring av ett digitalt meddelande (251, 252, 255, 260, 211, 271) via ett mobilkommunikationssystem (250) utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikations systemet till varuautomaten, och

Meddelandet i SMS-tjänsten överförs med hjälp av organ för överföring av ett digitalt meddelande via mobilkommunikationssystemet utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till Easyparks server.

g) varuautomaten har organ för att identifiera (217) produkten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet och organ för att erbjuda den valda produkten med hjälp av koden i det nämnda första identifierade digitala korta meddelandet (201, 239, 240),

Easyparks server har organ för att identifiera vald parkeringszon med hjälp av koden i SMS:et och organ för att erbjuda parkering i vald zon utgående från koden i SMS:et.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelandet som identifierats av varuautomaten avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

SMS:et är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

App-tjänsten (förfarandekrav 1) a) förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat (200) med en mobilstation (260)

App-tjänsten erbjuder möjligheten att styra en försäljningstransaktion från den varuautomat som utgörs av den server som hanterar Easyparks App-tjänst.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen,

Det första meddelandet som används för den faktiska försäljningstransaktionen är det meddelande som skickas enligt punkterna 4 till 6. Det ska även nämnas att vid användning av App-tjänsten verkar det som att steg 7 kan genomföras innan val av områdeskod gjorts. Det är alltså möjligt att aktivera fliken ”Fordon” i App-tjänsten och där ange det fordon som ska parkeras innan man har angivit områdeskod under fliken ”Områdeskod”. Oavsett om användaren väljer att ange fordon och skicka med fordonets registreringsnummer tillsammans med områdeskoden eller ej så kommer det första meddelandet (meddelandet enligt stegen 4 till 6) alltid att innehålla områdeskoden eller taxakoden.

Försäljningstransaktionen styrs således med hjälp av ett första digitalt kort meddelande som används för försäljningstransaktionen. Skickat meddelande är ett digitalt kort meddelande enligt patentets mening. En eventuell förlängning av parkeringstiden utgör en ny transaktion.

c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Användaren av App-tjänsten erbjuds en möjlighet att välja en av ett flertal olika till gängliga parkeringszoner. Det faktum att användaren behöver bekräfta eller kan avbryta ett köp påverkar inte möjligheten att välja en av åtminstone två olika parkeringszoner,

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

Den önskade produkten är ett tillstånd att parkera i utvald parkeringszon och App-tjänsten ger användaren en möjlighet att välja parkering i önskad zon.

kännetecknad av, att e) produkten som skall väljas identifieras genom att det nämnda första digitala korta meddelandet (320) skapas i mobilstationen, varvid det första digitala korta meddelandet innehåller en kod som har anknytning till den nämnda produkten

Det första meddelandet som används för försäljningstransaktionen skapas i mobilstationen och kod för parkeringszon utgör den kod som identifierar vald produkt, nämligen inom vilken zon användaren vill köpa tillstånd att parkera.

Payazzo känner inte till detaljerna kring hur App-tjänsten kommunicerar med Easyparks server men utgår från att det första digitala korta meddelandet överförs via mobilkommunikationssystemet utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till Easyparks server.

Oavsett om meddelandet förmedlas via en aggregatör eller ej så utförs steget att erbjuda vald produkt av Easyparks server. Parkeringszonen som ska väljas identifieras av Easyparks server med hjälp av koden i det första meddelandet, alltså meddelandet enligt steg 4 till 6, och steget att erbjuda parkering i vald zon genomförs av Easyparks server utgående från koden i det första meddelandet. Meddelandet är ett kort digitalt meddelande enligt patentet.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Meddelandet enligt punkterna 4 till 6 av Easyparks egen beskrivning av App-tjänsten är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

App-tjänsten (anordningskrav 6) a) Varuautomat (200), vid vilken en försäljningstransaktion styrs med en mobilstation (260)

Den server som hanterar Easyparks App-tjänst utgör den varuautomat som erbjuder möjligheten att styra en försäljningstransaktion medelst App-tjänsten verksam i en mobilstation.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen,

Det första meddelandet som används för den faktiska försäljningstransaktionen är det meddelande som skickas enligt punkterna 4 till 6 (se Beskrivning av App-tjänsten). Det ska även nämnas att vid användning av App-tjänsten verkar det som att steg 7 kan genomföras innan val av områdeskod gjorts, det är alltså möjligt att aktivera fliken ”Fordon” i App-tjänsten och där ange det fordon som ska parkeras innan man har angivit områdeskod under fliken ”Områdeskod”. Oavsett om användaren väljer att ange fordon och skicka med fordonets registreringsnummer tillsammans med områdeskoden eller ej så kommer det första meddelandet (meddelandet enligt stegen 4 till 6) alltid att innehålla områdeskoden eller taxakoden.

c) varvid varuautomaten vidare är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Användaren av App-tjänsten erbjuds en möjlighet att välja en av ett flertal olika tillgängliga parkeringszoner. Det faktum att användaren behöver bekräfta eller kan avbryta ett köp påverkar inte möjligheten att välja en av åtminstone två olika parkeringszoner.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

App-tjänsten ger användaren en möjlighet att välja parkering i önskad zon användande sin mobilstation. Den önskade produkten är ett tillstånd att parkera i utvald parkeringszon.

kännetecknad av, att

e) varuautomaten har organ för att ta emot det första digitala korta meddelandet (211, 217),

Easyparks server har genom mjukvaran organ för att kunna ta emot det av App-tjänsten skickade meddelandet.

Parkeringszonen som ska väljas identifieras av Easyparks server med hjälp av koden i det första meddelandet, alltså meddelandet enligt steg 4 till 6, och steget att erbjuda parkering i vald zon genomförs av Easyparks server utgående från koden i det första meddelandet. Meddelandet är ett kort digitalt meddelande enligt patentet.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelandet som identifierats av varuautomaten avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Meddelandet enligt punkterna 4 till 6 av Easyparks egen beskrivning av App-tjänsten är det första meddelandet som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Intrång med ekvivalenta medel

Genom den automat som Easypark erbjuder kan kunden medelst endast ett telefonnummer, eller genom att kommunicera via en applikation där applikationen kan kontakta servern medelst endast en adress, välja en av ett flertal olika produkter vid en försäljningstransaktion. Servern behöver inte använda ett SMS-nummer, eller en adress för kontakt med applikationen, för varje tillgänglig parkeringszon utan kunden kan välja parkeringszon från flertalet valbara parkeringszoner med det enda SMS-numret eller den enda adressen för applikationen.

Således uppfyller Easyparks server, alternativt i form av molntjänst, ändamålet med uppfinningen.

Payazzo menar att Easypark begår patentintrång redan vid en språklig tolkning av patentet eller med tolkning utifrån känd teknik. Easypark utnyttjar ett förfarande för kontroll och styrning av, samt tillhandahåller, en varuautomat i form av en konfigurerad server/molntjänst varifrån en användare kan köpa ett parkeringstillstånd. Därtill menar Payazzo att, för det fall tingsrätten inte skulle dela den uppfattningen, Easyparks system utnyttjar uppfinningstanken i patentet på sådant sätt att Easypark begår patentintrång. Det står klart att Easyparks förfarande, samt anordning, faller inom definitionen av en ”vending machine” givet tidigare känd teknik och EPO:s tolkning därav. Skulle tingsrätten mena att översättningen till det svenska ordet ”varuautomat” innebära en begränsning till skyddsomfång omfattande enbart försäljning av varor så står det klart att Easypark genom att enbart byta ut en varuautomat, enligt nyss sagda tolkning, mot en automat för försäljning av parkeringstillstånd fullt ut utnyttjar uppfinningstanken i patentet.

Easypark

Bakgrund

Payazzos påståenden om vad som förevarit vid mötet mellan parterna är inte helt riktiga. Easyparks uppfattning vid mötena var absolut inte att Easyparks parkeringssystem föll under Payazzos patent, och det förekom inte heller något sådant påstående från Payazzo. Avsikten var att Payazzo ville sälja patentet till Easypark. Därmed fanns naturligtvis inte skäl för Easypark att bestrida att intrång förelåg.

Easyparks intresse baserades i stället på två aspekter; i) en konkurrents varuautomater av typen "Selecta" som finns i den miljö Easypark verkar, och ii) den mobila parkeringslösning som gör att kunden kan köpa en fysisk biljett med hjälp av ett SMS till parkeringsautomaten, en lösning som flera av Easyparks konkurrenter som företagen Uphill och Finnpark nyttjar, och som Payazzo då förespeglade föll under patentets skyddsomfång.

Easyparks perspektiv på patentet var alltså det rent kommersiellt opportunistiska, dvs. att eventuellt teckna ett avtal med patenthavaren för att sedan självt med sina kontakter och branschinsikter kunna exploatera uppfinningen gentemot tredje man. Efter det att Easypark kommit till insikt om att giltigheten hos patentet var angripbar upphörde intresset helt. Att Easypark inte bemödat sig om att kommunicera detta till Payazzo och än mindre föra en ogiltighetstalan beror enbart på att man kom till slutsatsen att patentet enbart gäller lösningar för lokalt utplacerade varuautomater, vilket också är fallet.

Easyparks parkeringssystem

Allmänt

Easypark är att framgångsrikt IT-företag som utvecklar parkeringstjänster. De i målet aktuella parkeringstjänsterna finns i nio EU-länder och Easypark är det största företaget inom denna sektor i Europa.

Easyparks parkeringstjänster är väsensskilda från den lösning som patentet avser. Produkterna utgör inte varor, vilket parterna numera är ense om. Tjänsterna erbjuds på två olika sätt, via SMS eller App, och det gemensamma är att kunden använder sin mobil för att betala och erhålla parkeringstjänsten. Någon parkeringsautomat innefattas överhuvudtaget inte. Den stora fördelen med parkeringstjänsterna är att de eliminerar behovet av lokalt utplacerade parkeringsautomater, och gör kundens åtkomst till parkeringstjänsten smidigare. En annan fördel med Easyparks system är att kunden kan förlänga sin parkering genom sin mobil och, vid användning av i App-tjänsten, även förkorta parkeringen.

Easyparks parkeringstjänster sker virtuellt, vilket också kallas för molntjänst. För både SMS- och App-tjänsten sker all teknisk och administrativ hantering inklusive fakturering och betalström via inköpta molntjänster. I samband med detta förekommer telekombolag, banker m.fl. leverantörer som Easypark har samarbetsavtal med. Easypark innehar därmed ingen egen fysisk dataserver, och den molntjänst som nyttjas finns inte enbart i Sverige. Easyparks mjukvara körs på den kapacitet som finns i de många servrar som ingår i molntjänsten, dvs. ett antal servrar på olika platser hos till del utomlands tillhöriga leverantörerna av molntjänster. Det är molntjänsterna som utför den uppgiften som Easypark har i systemet, nämligen att tillhandahålla informationen till parkeringsoperatörerna.

Det bör även, med anledning av vad Payazzo anfört, tilläggas att Easypark har under målets handläggning lojalt berättat hur parkeringstjänsterna är konstruerade och funge rar i samtliga delar som är relevanta för målet. Payazzo har även vitsordat Easyparks beskrivning av SMS- och App-tjänsterna. De omständigheter som Easypark redovisar om dessa tjänster är således otvistiga.

Beskrivning av SMS-tjänsten

Easyparks parkeringstjänst baserad på SMS (SMS-tjänsten) kan beskrivas som följer. Kunden parkerar sitt fordon i en parkeringszon och skickar från sin mobil till telenummer 72650 ett SMS innehållande fordonets registreringsnummer och, som en administrativ upplysning, parkeringszonens taxakod. SMS:et kommer då in i teleoperatörens nät och skickas vidare till Easyparks aggregatör av märke Ericsson Netsize IPX, som håller Easyparks telefonnummer 72650, och som vidarebefordrar informationen till Easyparks datasystem som är anordnat via hyrda molntjänster. En aggregatör är en datoriserad tjänst som köper in och säljer vidare innehåll från olika källor till en eller flera tjänsteleverantörer. Utifrån aktuell taxakod så startar Easypark en transaktion på en timmes parkering, som inte går att avsluta i förtid (benämnt ”förköpt”/ ”biljett”). Kunden får sedan ett SMS innan parkeringstiden går ut med en förfrågan om parkeringstiden ska förlängas. Efter att parkeringen är avslutad skickar Easyparks inhyrda moln underlag för debitering via aggregatören till kundens teleoperatör som fakturerar kunden kostnaden. Kunden erhåller ingen fysisk biljett, och systemet innefattar ingen apparat vid parkeringsplatsen. För att kontrollera att biljett har lösts för ett fordon får parkeringsoperatörerna information från molntjänsten.

Beskrivning av App-tjänsten

Easyparks parkeringstjänst baserad på användning av en applikation i en smartphone (App-tjänsten) används för att styra en parkeringstjänst, inloggning och utloggning, samt därefter betalning och redovisning av parkeringshistorik. Översiktligt kan tjänsten beskrivas som följer. För det första så behöver användaren registrera sig hos Easypark med telefonnummer, namn, land, adress, e-postadress och kreditkort samt godkänna Easyparks allmänna villkor.

Därefter kan App-tjänsten öppnas och sedan användas med följande steg:

1. Appen öppnas genom att användaren aktiverar appen i sin smartphone som då skickar in användarnamn och lösenord som ett första meddelande 2. Uppgifter som användaren tidigare skickat in verifieras i molnets datasystem, exv. preferenser avseende bilinnehav 3. Appen öppnas om autentiseringsuppgifterna var korrekta, med preferenser som baseras på data som skickats från datasystemet 4. Användaren kan vid behov ange land5. Användaren anger taxakod för zonen där bilen parkerats, som sänds som ett andra meddelande till Easyparks system 6. Kontroll (validering) i molnet utförs om taxakoden finns i angivet land 7. Användaren väljer bil genom att ange bilens registreringsnummer 8. Användaren väljer tid för önskad parkering i timmar och minuter 9. Appen skickar in land, taxakod, användaruppgifter (som återigen ska valideras) registreringsnummer samt tid i ett tredje meddelande 10. Användaren får tillbaka ett meddelande där det framgår vilken bil som är parkerad hos vilken parkeringsoperatör, för vilken preliminär tidsrymd och till vilken kostnad 11. Användaren får då välja att bekräfta eller avbryta 12. Användaren sänder ett fjärde meddelande för att bekräfta transaktionen varpå parkeringstiden inleds, alternativ väljer att avsluta 13. Information tillhandahålls tjänsteleverantören (parkeringsoperatören), medan parkering pågår sker en nedräkning i appen som visas på mobilskärm

Användaren kan när som helst under parkeringen avsluta eller förlänga parkeringstiden, genom ett ytterligare femte meddelande. Transaktionen slutförs först när sluttiden fastställts varpå kostnaden beräknas och meddelas via appen till användaren och fakturering sker.

Om användaren skulle trycka in en felaktig zonkod (se punkt 5) uppkommer ett felmeddelande i appen där det framgår att parkeringszonen inte existerar (”this parking area does not exist”). Det sker därmed en kommunikation mellan appen och molntjänsten när taxakod för zonen anges, dvs. det andra meddelandet.

Patentet och ansökningsförfarandet

Allmänt om förfarandekrav 1 och anordningskrav 6

Parterna är ense om att patentets krav inte är oklara. Detta innebär att ordet varuautomat ska ges sitt gängse språkliga innehåll, eftersom beskrivningen inte ger anledning till annan tolkning. Kraven anger att både förfarandet i krav 1 och anordningen i krav 6 gäller styrning av en försäljningstransaktion från en varuautomat. En försäljningstransaktion från en varuautomat tillgår så att kunden väljer en vara från varuautomatens lager av olika varor, beställer denna genom att betala och välja varan, som sedan omgående levereras genom apparatens utkast.

Övergripande kan sägas att Payazzos syn på patentet avviker från kravens klara ordalydelse, till att kraven i stället skulle avse ”försäljningsautomater som kontrolleras trådlöst på distans”. Vidare argumenterar Payazzo för att styrningen av en försäljningstransaktion inte behöver ske från just en varuautomat. Dessa utvidgningar av skyddsomfånget har som framgått inget stöd i patentkraven och kan saklöst avvisas.

Vid prövningen ska rätten utgå från att fackmannen är en produktchef på ett företag som tillverkar varuautomater, biljettautomater och liknande.

Språklig utgångspunkt för tolkningen

Payazzo har för det svenska patentet valt att använda begreppet ”varuautomat” för den anordning som uppfinningen avser. Detta är en korrekt översättning av ”vending machine”, men kanske inte den enda tänkbara. Men Payazzo har alltså inte valt att i det svenska patentet använda det begrepp man lanserar i målet, ”försäljningsautomat”. Payazzos försök att i målet bredda skyddsomfånget för det svenska patentet måste redan av detta skäl tillbakavisas.

Av patentkravet framgår att patentet omfattar varuautomater som är lokalt, dvs. fysiskt, utplacerade (se t.ex. rad 1-2 i förfarandekrav 1 ”Förfarande för att styra en försälj ningstransaktion från en varuautomat”, kursivering tillagd). Patentet ger begreppet varuautomat samma innehåll även på andra ställen. Exempel finns i (i) anordningskrav 6 (”Varuautomat, vid vilken en försäljningstransaktion styrs”, kursivering tillagd), (ii) beskrivningen [0001] (”Here a vending machine means an apparatus which comprises a stock of commodities, such as beverages, which can be bought for payment”, kursivering tillagd), (iii) beskrivningen [0014] anger att kontrollenheten i varuautomaten efter att beställning skett via SMS ska flytta beställd produkt till apparatens utkast (eng. ”the trough”), (iv) utföringsexempel i fig. 2 till patentet innefattar apparat med ”a trough” (sv. ett utkast, detalj 240), samt (v) utföringsexempel i fig. 3 (innefattar en automatisk apparat (300) som hämtar köpt produkt från ”the storage of the machine” (sv. maskinens varubehållare för leverans till kund, detalj 360).

Läser man samtliga hänvisningar i sitt sammanhang blir det uppenbart att patentet avser styrning av metoden för att beställa och betala, genom ett första digitalt kort meddelande, ett SMS, för de varor som finns tillgängliga. En produkt kan vara, enligt de exempel som anges i patentbeskrivningen (se särskilt beskrivningen [0014]), en chokladbit eller en ölburk. Detta styrker Easyparks tolkning att uppfinningen är helt inriktad på varuautomater, dvs. lokala apparater där kunden erhåller en fysisk vara och inte en tjänst. Att exempel på produkter som tvätt- eller parkeringskvitton, som avser tjänsterelaterade apparater (eng. ”service apparatus”), nämns i beskrivningen [0014] får, mot bakgrund av ansökningsprocessen i EPO, ses som ett klart misstag av handläggaren. Det sistnämnda behandlas mer utförligt nedan. Även om man utgår från den allmänspråkliga innebörden av begreppet varuautomat kommer man till samma slutsats, dvs. en apparat som finns vid kunden med viss funktion. Wikipedia anger för detta ord:

”En varuautomat är en maskin där man kan köpa varor genom att stoppa in pengar i ett sedelfack eller myntinkast, varefter maskinen ger ifrån sig den vara som kunden har betalat för. Ett exempel på varuautomat är godisautomater där man kan köpa godis och eventuellt snacks. Andra varor som säljs i varuautomater är drycker, frukt, kondomer och i vissa länder tidningar och cigaretter. Varuautomater finns ofta på offentliga platser som perronger, universitet eller sjukhus.

Tidigare, från 1920-talet i Sverige, var det vanligt med frimärksautomater, där enskilda frimärken eller frimärkshäften kunde köpas.

Enklare automater finns där inget val görs utan endast en typ av vara finns. Denna funktion är i exempelvis tuggummiautomater.”

Av intresse är därutöver att när uppfinnarens finska patentombud i säljbroschyr avseende uppfinningen, som överlämnades till Easypark vid mötet mellan parterna, beskriver patentets begrepp varuautomat/vending machine, anges inget om att denna kan vara ett datasystem i form av ett s.k. moln. I stället anges att bestämningen kan innefatta olika typer av varuautomater som t.ex. ”a ticket vending machine”, dvs. en lokal parkeringsautomat vid parkeringsområdet där kunden får en produkt i form av en fy siskbiljett att lägga innanför fordonets framruta.

Det kan slutligen nämnas i detta sammanhang att Easypark inte delar Payazzos åsikt om att ordalydelsen av patentkraven ”inte utesluter virtuella försäljningsautomater”. Ingenstans i de översatta kraven finns begreppet ”försäljningsautomater”. Payazzos uttalande anknyter uppenbarligen till patentets engelskspråkiga version och det vidare begreppet vending machine. Det är därvid på sin plats att påpeka att i målet ska begreppet varuautomat vara ensamt styrande för tolkningen, jfr patentlagen 90 § i dess äldre lydelse. Av bestämmelsen framgår att när översättning av handling som avses i 82 eller 88 § inte överensstämmer med handlingens lydelse på det språk som varit handläggningsspråk vid EPO, omfattar patentskyddet endast vad som framgår av båda lydelserna. Eftersom en varuautomat är en slags vending machine, men inte den enda sorten inom denna kategori, ska tolkningen alltså utgå enbart från det mer begränsade begreppet varuautomat.

Slutligen ger bestämning g) språkligt stöd för Easyparks tolkning. Bestämningen ”steget att erbjuda den valda produkten genomförs” har bara relevans för en varuautomat.

En parkeringstjänst innefattar inget ”steg” där någon produkt ”erbjuds” efter att inloggning i databasen skett.

Uppfinningens ändamål som utgångspunkt för tolkningen

Patentet ger klart uttryck för att syftet med uppfinningen är att minska kostnaden för tillverkning och löpande skötsel av varuautomater, och att undvika att varje sådan apparat måste ha ett SIM kort för varje slags produkt (se beskrivningen [0008] och [0013]). Dessutom tillkommer att kostnader annars uppkommer för skötsel, som också patentet beskriver, av att kända varuautomater använder kontanter som betalningsmedel (se beskrivningen [0003]-[0004]). Det är uppenbart att dessa kostnads- och administrationsproblem, som uppfinningen syftar till att lösa, inte uppkommer för virtuella lösningar.

Avseende vad som kan vara ett digitalt kort meddelande kan man från en funktionell tolkning, som vinner stöd av Payazzos argumentering inför EPO vid den muntliga förhandlingen, komma fram till att ett SMS avses. Det av Payazzo i målet angivna måttet 40 800 tecken är ostridigt i målet ett ”långt meddelande” men frågan är var gränsen går för en kort text. Länkade SMS utgör naturligtvis flera meddelanden, inte ett meddelande i teknisk mening. Det ska inte behövas mer tecken för användaren som vill beställa en vara än SMS:ets maximala 160 tecken, vilket redan i sig är en orimlig mängd nerslag på en mobil för att genomföra ett köp av t.ex. en dryck. App-tjänsten nyttjar inte denna SMS teknik.

Med tanke på att det första korta digitala meddelandet ska skapas i en mobiltelefon (”mobilstation”) vore det orimligt att se meddelanden med fler tecken än 160 som korta i patentets mening.

Känd teknik som utgångspunkt för tolkningen

När patentets skyddsomfång bedöms ska dess avstånd till känd teknik beaktas. Med Payazzos syn på känd teknik, och Payazzos oriktiga tolkning av skyddsomfånget föregrips Payazzos uppfinning helt av EP 039 tillhörigt Easypark, med prioritet från år 1992. Redan i och med patent EP 039 från år 1992 var idén känd att trådlöst sända koder till en databas för registrering av parkeringsperiod och fastställande av parkeringsavgift med hjälp av erhållen data. Även användning av korta textmeddelanden (SMS) som teknik var känt då. Det framgår av ett utdrag från Wikipedia att idén att skriva textmeddelanden till andra mobilanvändare kom i redan början av 1980. Av samma utdrag framgår vidare att det första SMS:et skickades 1992, men att man kände till tekniken redan år 1985.

Om Payazzos tolkning skulle följas, dvs. att patentets skyddsomfång innefattar virtuellt administrerade parkeringstjänster, skulle patentet aldrig ha kunnat meddelas. Patent EP 039 var vid tidpunkten för Payazzos patentansökan sedan länge känt och visade ett virtuellt system för parkeringstjänster som ersätter lokalt utplacerade parkeringsautomater. Detta visar att Payazzos tolkning är ohållbar. Även den centrala delen av den lösning som Payazzo verkligen sökt patent på, mobilbaserade system för försäljningstransaktioner vid varuautomater via digitala korta meddelanden (SMS), förekom inom känd teknik.

Av White Paper, Mobile Commerce från företaget 3d. cart Inc, framgår att företaget Coca-Cola redan år 1997 i Finland installerade varuautomater för olika drycker. Det fungerade med mobil beställning via SMS och betalning via kundens teleoperatör. Av samma källa framgår vidare att också en typ av finansiella tjänster (banktjänster) via mobila lösningar förekom i Finland. Samma uppgifter framkommer från annan källa i Wikipedia, Mobile Commerce, liksom uppgiften att man i Norge före patentets giltighetsdag börjat med parkeringstjänster med mobiltelefon och att man i Japan kunde köpa flygbiljetter med mobiltelefon. I samtliga fall rör det sig alltså om en beställning som sker via SMS, varefter betalning då också kan ske utan kontanter. Därefter får konsumenten leverans av en vara eller tjänst. Slutsatsen av detta är att patentet ska ges ett smalt skyddsomfång, eftersom det enda i praktiken som skiljer från nyssnämnda kända teknik är att varan beställs utan användning av olika telefonnummer (med behov av speciella SIM kort) för respektive vara i varuautomaten.

Den invändning som Payazzo har fört fram – att dessa jämförelser inte kan göras, då Payazzos patent försöker ”styra” transaktionen i stället för att ”ta betalt i samband med den” – är grundlös. En betaltransaktion är ett annat sätt att beskriva en försäljningstransaktion, dvs. de utgör samma händelse där en vara/tjänst beställs och byts mot pengar. I White Paper, Mobile Commerce, beskrivs hur kunden besöker en hemsida, väljer vara bland flera varor (”shopping on your website”) och köper varor (”making purchases with their phone”). Vidare beskrivs i dokumentet att mobil handel, också känd som m-Commerce, möjliggör för konsumenter att genomföra (”styra”) köp genom att använda en mobiltelefon.

Bestämning f) anger – förutom avseende närvaron av en varuautomat – endast en självklarhet avseende den teknik som förelåg på prioritetsdagen, nämligen användning inom mobilkommunikationssystemet av icke kretskopplad förbindelse. Vid tiden var paketkopplingstekniken redan införd. Det framgår av två artiklar från Aachens Universitet i juli respektive november 1991 att paketkopplad kommunikation var känt redan före EP 039. Framför allt saknar valet av kretskopplad förbindelse eller paketkopplad förbindelse betydelse för patentets uppfinningstanke. Bestämningens enda funktion är alltså enbart att avgränsa uppfinningen mot känd teknik.

Slutsatsen är att patentet nyttjar sedan länge känd teknik, eller i vart fall teknik som under lång tid före patentets tillkomst år 2000 varit helt näraliggande för en fackman. Detta omöjliggör Payazzos extensiva tolkning av skyddsomfånget för patentet, inte minst i ekvivalenspåståendet.

Ansökningsförfarandet hos EPO som utgångspunkt för tolkning

Allmänt

Inledningsvis bör framhållas att Easypark är av uppfattningen att patentkraven är klara. Payazzo bygger dock mycket av sin tolkning av patentet på några rader i beskrivningen som Easypark menar ha fått stått kvar av misstag. Payazzos extensiva tolkning av patentet är helt oförenlig med den begränsning av skyddsomfånget som skedde under ansökningsförfarandet inför EPO. Den inställning till patentets skyddsomfång och tolkning i övrigt som Payazzo framför i målet skiljer sig på ett anmärkningsvärt sätt från den inställning och de begränsande steg avseende skyddsomfånget man intog inför EPO under ansökningsfasen, före patentets beviljande. Detta gäller såväl bestämningar i patentkraven som delar av beskrivningen.

Av Högsta domstolens beslut i NJA 2002 s. 660 framgår att begränsningar som sökanden gör under ansökningsfasen kan äga betydelse i begränsande syfte vid patentets tolkning. Om rätten skulle anse att patentkraven 1 och 6 eller beskrivningen är oklara är det således relevant att beakta material från ansökningsförfarandet. Detta innebär att oavsett vad Payazzos vittnen i denna del anser om det som förekom under ansökningsförfarandet kan detta endast vara relevant om det medför en begränsning av skyddsomfånget enligt de beviljade kraven.

Payazzos inställning – att ingen av de begränsningar av krav och beskrivning som gjordes inför EPO skedde för att undvika mothåll i känd teknik – är felaktig av flera skäl. För det första ska begränsningar som sker under ansökningsfasen bedömas objektivt, inte subjektivt. Payazzos eventuella bakomliggande syfte med begränsningarna är på det sättet betydelselöst. Begränsningarna ska bedömas utifrån hur en genomsnittsfackman tolkar de inskränkningar som skett under ansökningsfasen, såsom dessa framgår av de dokument i ansökningsakten som är tillgängliga för genomsnittsfackmannen. För det andra bestrids att Payazzos syfte varit annat än att kringgå mothåll inom känd teknik.

De ändringar som gjordes under ansökningsfasen som är relevanta för målet kan sammanfattas enligt följande. Bland de anordningar som fanns med från början under begreppet ”apparatus” har man begränsat sig till ”vending machines” i de självständiga kraven. Därmed föll övriga två kategorier, ”service machines”, inklusive ”parking meter”, och ”amusement machines” bort i sin helhet. Bestämningen ”a digital short message” ändrades först till ”a single digital short message”, men pga. bristande stöd i grundhandlingen fick detta senare ändras till ”a first digital short message”. De till de självständiga kraven närmaste underkraven, innefattande ”service apparatus” och ”amusement machines” med produkterna ”service or game”, ströks som en konsekvens av begränsningen till vending machine. Slutligen byttes begreppet ”the operation of a vending machine” ut till ”a purchase transaction of a vending machine”.

Den ursprungliga patentansökan

Payazzos ursprungliga patentansökan avsåg en anordning (”device”) i form av en automatisk apparat (”automatic apparatus”). Tre kategorier av automatiska apparater angavs som särskilt lämpliga för uppfinningen, nämligen varuautomater (”vending machines”), tjänsterelaterade apparater (”service apparatus”) och nöjesrelaterade appa rater (”amusement machines”). Av den ursprungliga ansökan framgår att patentets varuautomat (”vending machine”) är en automatisk apparat som ska innehålla ett lager av varor såsom drycker (”comprises a stock of commodities, such as beverages”). Detta i motsats till den parkeringsautomat (”parking meter”) som ansökan sorterar in under begreppet tjänsterelaterade apparater (”service apparatus”). För förståelsen av begreppet parkeringsautomat kan nämnas att marknaden för parkeringsautomater vid tiden för ansökan, dvs. år 2000, dominerades av lokalt utplacerade parkeringsautomater där parkeringstjänsten köptes mot kontant betalning och ett fysiskt kvitto behövde skrivas ut och placeras i fordonet på synlig plats.

Begränsningar under ansökningsförfarandet vid EPO

Den patentansökan som ligger till grund för patentet utsattes för en omfattande korrespondens som framgår av EPO:s dagboksblad. EPO anförde patenterbarhetshinder i form av känd teknik (t.ex. D4 tillsammans med allmän teknisk kunskap) som gjorde att uppfinningen saknade uppfinningshöjd.

Inför och vid en muntlig förhandling inför EPO den 28 april 2008 kom Payazzo att begränsa ansökan i tre för målet viktiga avseenden. Som utgångspunkt vid den muntliga förhandlingen diskuterade EPO den uppsättning patentkrav som var Payazzos huvudförslag. EPO invände mot användning av begreppet ”apparatus” som bestämning i kraven, med motiveringen: ”the term apparatus was also to be understood in a broad manner, as including a computer” (se EPO:s protokoll, s. 4 stycke 2). EPO godtog med andra ord inte att anordningen som var föremål för patentansökan utgjorde en dator. För att distansera sig från känd teknik valde då Payazzo att ersätta bestämningen ”apparatus” med ”vending machine” (se EPO:s protokoll, s. 4 stycke 7). Payazzo har alltså medvetet valt att utesluta anordningar i form av apparater generellt, innefattande datorer, och att begränsa skyddsomfånget till enbart varuautomater.

Den ursprungliga ansökan innefattade även tjänsterelaterade apparater (”service apparatus”) i form av parkeringsautomater (”parking meter”). Payazzo tvingades begränsa ansökan genom att eliminera dessa tjänsterelaterade apparater och även nöjesrelaterade apparater (”amusement machines”). Detta som en direkt konsekvens av att skyddsomfånget just begränsats till varuautomater och följaktligen inte längre innefattar de två övriga kategorierna. Dessa kategorier föll alltså bort efter de begränsningar som Payazzo gjorde under ansökningsfasen.

Payazzo begränsade vidare ansökan till försäljningstransaktioner som genomförs med ett enda kort meddelande från kundens mobilstation (se EPO:s protokoll, s. 8 stycke 6). Den begränsande bestämningen kom att införas i det svenska kravet som: ”det första digitala korta meddelandet” (”the first digital short message”). Det kan nämnas här att Payazzo innan detta hade lagt till ”single digital short message” till huvudkraven, vilket dock inte godtogs av EPO pga. brist på stöd i grundhandling. Det framgår också av protokollet att effekten av uppfinningen gentemot känd teknik, dvs. uppfinningstanken, i den slutliga diskussionen baserades på egenskapen att försälj ningstransaktionen endast krävde ett kort meddelande från kundens mobil (se EPO:s protokoll, s. 8, stycke 6).

Payazzo påstår oriktigt att man redan i kravens ursprungliga lydelse hade avgränsat mot D2 genom bestämningen ”without setting up a telephone connection” men förtydligade detta genom att ändra till ”without establishing a circuit switched connection”. I själva verket fanns inte begreppet ”without setting up a telephone connection” med i patentkravets ursprungliga lydelse men lades till vid en ändring av patentkraven i den internationella fasen. Dessa ändrade krav var sedan de krav som användes när den internationella ansökan fullföljdes vid EPO. Det framgår av ett föreläggande att EPO ansåg att tillägget ”without setting up a telephone connection” var otillåtet eftersom det inte fanns med i de ursprungliga handlingarna och därför saknade stöd i grundhandlingen. Payazzo bytte då ut det otillåtna begreppet mot ”without establishing a circuit switched connection” som fanns med i ursprungshandlingen vilket Payazzo också ansåg vara ett förtydligande.

Särskilt om Payazzos påståenden angående begreppet ”vending machine”

Payazzo har under ansökningsförfarandet avsiktligt uteslutit datorer och även tjänstrelaterade apparater för att kringgå känd teknik och därmed erhålla ett patent. Payazzos begränsande åtgärder för att få patentet beviljat genom att minska dess skyddsomfång framgår av EPO:s publika tryckningsskrift A1PAMPHLET inför tryckning av det godkända patentet. EPO har på flera ställen strukit referensen till ”services”, ”service apparatus such as parking meters” och ”parking meters” (se exempelvis s 7, rad 12 och 26 i A1PAMPHLET). Att den passus som Payazzo hänför sig till i målet kvarstår i beskrivningen [0014] (se s. 3 i A1PAMPHLET), som anger ”washing program 1”, ”parking fee 5 €” och ”parking time 10 minutes”, kan inte tolkas på annat sätt än som ett uppenbart misstag från handläggaren i ljuset av de övriga ändringar som skett med ansökan. Detta är uppenbart eftersom man i kraven begränsat omfånget till varuautomat, vilket begrepp inte innefattar ”parking meter” eller ”amusement machine”.

Om man, som Payazzo, skulle vilja tolka in tjänsterelaterade automater i skyddsomfånget kan detta endast gälla sådana tvätt- och parkeringsautomater som finns på platsen och som ger ut ett tvättkvitto eller parkeringsbiljett till kunden. Detta framgår av följande rader i [0014]:”The content of the sent message is recognized and the control unit of the apparatus is directed to move the desired product to the trough of the apparatus”. Med “trough” avses utkast, dvs. patentet anvisar att inte bara varor som drycker ska levereras till kunden vid apparaten utan även biljetter avseende tjänsterelaterade produkter som tillhandahålls ska levereras genom ett utkast till kund.

Payazzo har anfört att bolaget inte såg några problem i att avgränsa omfånget till speciellt konfigurerade apparater där ett tydligt fokus på en köptransaktion framgick. Valet blev då den definition som fanns med i uppräkningen av möjliga utförande former, ”vending machine”. Vid denna precisering byttes även ”the operation” ut mot ”a purchase transaction” just för att koncentrera omfånget till en försäljningstransaktion. Easypark konkluderar att ”apparatus” byttes ut mot ”vending machine” i ett första skede för att begreppet ”apparatus” var för brett. Först i ett senare skede, nämligen i de sist inlämnade ändrade kraven under den muntliga förhandlingen, byttes ”the operation of a vending machine” mot ”a purchase transaction of a vending machine” för att minska skyddsomfånget till att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat och inte styra själva varuautomaten (se Payazzos alternativa kravförslag ”auxillary request 5”). Payazzos påstående att genom införandet av ”vending machine” underströks uppfin ningens automatik tydligare, verkar inte heller stämma. Det fanns stöd i beskrivningen för att införa ”automatic apparatus” som innehåller just ordet ”automatic”, men det har Payazzo inte gjort.

Payazzo har vidare påstått att ”service apparatus” samt ”amusement machines” ströks för att avsikten inte var att kontrollera eller styra biltvätten eller karusellen, utan att styra försäljningen av tillgången till dessa tjänster. Även detta är ett både oriktigt och vilseledande påstående. Patentet avser att styra en försäljningstransaktion, men inte vilken sådan som helst, utan specifikt en försäljningstransaktion från en varuautomat. Man kan alltså inte som Payazzo försöker göra isolera styrningen från den anordning som styrningen avser. Payazzo anger likaledes avseende strykningen av ”parking meter” att detta sker för att det inte är parkeringsautomaten i sig man styr utan försäljningen av parkeringstillstånd. Detta är ytterligare ett felaktigt påstående eftersom uppfinningen återigen inte avser styrning av en försäljningstransaktion av annat än produkter från en varuautomat. En biljettautomat/parking meter hamnar inte enligt patentansökans språkbruk, eller gängse språkbruk, under beteckningen varuautomat.

Payazzo har sammanfattningsvis påstått att inget av mothållen gjorde någon uppdelning mellan vad som såldes utan krävde endast begränsningar som (i) fokuserade på kontroll av en köptransaktion, (ii) var helautomatiserad samt att (iii) köptransaktionen hanterades via icke-kretsförmedlad förbindelse i ett meddelande. Trots det tvingades Payazzo att inskränka kravet genom att byta ”apparatus” mot ”vending machine” och därmed utesluta parkeringsautomater. Detta gjordes av en annan orsak än (i), (ii) och (iii), nämligen att termen ”apparatus” ansågs i sig vara för bred eftersom den inklude rade en dator.

Intrångspåståendena

Inledning

Payazzo påstår att Easyparks parkeringssystem gör intrång i patentet. Redan efter genomgången ovan framgår att så inte är fallet. Följande jämförelse mellan patentet och SMS och App-tjänsterna klargör detta i än högre grad. Patentet baseras på närvaro av en eller flera varuautomater, dvs. lokalt placerade apparater som kunden befinner sig vid under försäljningstransaktionen och som levererar varor till kund. Easyparks två system innefattar vare sig varuautomater eller det som Payazzo kallar ”försäljningsautomater”. En grundläggande skillnad är alltså att Easypark helt hat övergivit konceptet med att använda automater, och gått över till att tillämpa lösningar (SMS respektive App) som baseras på digital teknik. Detta är ett avgörande och stort tekniksteg.

Vidare tillhandahåller Easyparks system parkeringstjänster, inte varor.

Ändamålet bakom patentet, att minska kostnads- och administrationsproblem för innehavaren av varuautomaterna, är inte relevant för Easyparks system då dessa inte inne fattar lokalt utplacerade parkeringsautomater. Ändamålet med Easyparks system är i stället att eliminera parkeringsautomater och att underlätta beställning och betalning av parkeringstjänster för kunderna. En fördel med patentet anges vara att en kod som sänds i kort meddelande (SMS) för aktuell vara ersätter ett äldre system mobilbaserat system där det behövdes ett SIM-kort (telefonnummer) i varuautomaten för varje varuslag. För Easyparks App-tjänst behövs inget SIM-kort eller telefonnummer alls, frågan är irrelevant, tjänsten är internetbaserad. För Easyparks SMS-tjänst behövs hur som helst inte mer än en apparat (en server) med ett SIM-kort, eftersom tjänsten endast levererar en produkt (en timmes parkering). Patentets uppfinning skapar alltså inget värde för Eas park överhuvudtaget.

Vad gäller patentkraven är vissa bestämningar i krav 1 och 6 uppenbart inte uppfyllda för Easyparks parkeringstjänster, medan några kan kategoriseras som förvisso orda grant uppfyllda men ändå ovidkommande eftersom de förekommer i så artskilda system.

Easypark vitsordar att SMS-tjänst uppfyller bestämning b) och h) i förfarandekravet samt bestämning b) i anordningskravet. App-tjänsten uppfyller dock inte någon av bestämningarna.

SMS-tjänsten (förfarandekrav 1) a) Förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat (200) med en mobilstation (260)

SMS-tjänsten innefattar inte styrning av en försäljningstransaktion från en varuautomat. Easyparks SMS-tjänst avser inte varor, och den tjänst som tillhandhålls levereras inte från en varuautomat, utan tjänsten tillhandahålls virtuellt via moln (servrar) som samverkar med aktuell parkeringsoperatör.

Det bör förtydligas att begreppet ”försäljningstransaktion” avser alla moment vid styrning av tjänsten som behövs för att påbörja, genomföra och slutföra försäljningstransaktionen, dvs. även debitering. SMS-tjänstens ”försäljningstransaktion” omfattar därmed (i) angivandet av zonkod och registreringsnummer i SMS till Easypark som ett första meddelande, samt (ii) eventuell ytterligare beställning av parkeringstid under pågående parkeringstid efter mottagande av SMS från Easypark med uppgift om att 15 minuter återstår av den pågående en timmes parkeringen, som ett andra meddelande, samt (iii) debiteringen som sker efter avslutad parkering av samtliga köpta produkter.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen,

SMS-tjänsten innefattar att kunden sänder ett första digitalt kort meddelande, ett SMS, till Easyparks aggregatör. Aggregatören sänder meddelandet vidare till Easyparks molntjänst. Bestämningen är uppfylld.

c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

En varuautomat förekommer inte i SMS-tjänsten. SMS-tjänsten erbjuder endast en produkt, parkering i en timme (fast tid), inte två olika produkter. Koden avseende den zon som bilen parkeras i motsvarar inte en produkt. Zonen är inte en del av ett lager av varor (jmf ”a stock of commodities”, beskrivningen [0001]) och kan därmed inte jämställas med en varuautomats lager. Vidare är SMS-tjänsten inte begränsat till ett visst antal platser i varje zon; en varuautomat är tvärtom begränsad till ett antal produkter i egenskap av fysiskt utrymme.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

Kunden har inte möjlighet att välja annan produkt än en timmes parkering, det är den tjänst som levereras av SMS-tjänsten. Den zon som kunden valt att parkera i utgör inte en produkt i patentets mening, dvs. en vara, utan är en administrativ uppgift. Inte heller kan en zon anses utgöra en produkt enligt allmänt språkbruk.

kännetecknat av att e) produkten som skall väljas identifieras genom att det nämnda första digitala korta meddelandet (320) skapas i mobilstationen, varvid det första digitala korta meddelandet innehåller en kod som har anknytning till den nämnda produkten,

Det går inte att jämställa kod för parkeringszon med val mellan olika produkter i patentets mening. Den tjänst som levereras av SMS-tjänsten är alltid en timmes parkering, inget annat. Produkten (en timmes parkering) identifieras inte med kod som har anknytning till den nämnda produkten i meddelandet.

Någon varuautomat förekommer inte. Inget digitalt meddelande överförs via mobilkommunikationssystemet till sådan apparat. I övrigt är bestämningen uppfylld.

En varuautomat förekommer inte i SMS-tjänsten. Vidare erbjuder SMS-tjänsten endast tjänsten en timmes parkering och något val av produkter erbjuds inte. Den inloggning som sker av fordonet i databasen kan inte anses motsvara ett steg att erbjuda en produkt. Ingen kod för produkten skickas i meddelandet. SMS-tjänsten utför inte steget att erbjuda den valda produkten, med vilket patentet menar att en vara matas ut ur automatens öppning (”trough”). I SMS-tjänsten tillhandahålls (”genomförs”) produkten av parkeringsoperatören.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelande som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Ett SMS är ett kort digitalt meddelande. Kunden sänder bara ett SMS, det ”första”. Bestämningen är uppfylld.

SMS-tjänsten (anordningskrav 6) a) Varuautomat (200), vid vilken en försäljningstransaktion styrs med en mobilstation (260)

SMS-tjänsten innefattar inte en varuautomat. Begreppet ”vid vilken” visar att patentet avser lokalt utplacerade varuautomater. Ingen försäljningstransaktion sker ”vid” Easyparks aggregatör eller moln.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen.

SMS-tjänsten innefattar att kunden sänder ett första digitalt kort meddelande, dvs. ett SMS, till Easyparks aggregatör. Bestämningen är uppfylld.

c) varvid varuautomaten vidare är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Parterna är ense om att koden för zon endast motsvarar den zon som fordonet parkeras i. SMS-tjänsten erbjuder endast en produkt, parkering i en timme (fast tid), inte två olika produkter. Koden avseende den zon som bilen parkeras i motsvarar inte en produkt, utan utgör en administrativ uppgift. Zonen är inte heller en del av ett lager av varor (jmf ”a stock of commodities”, beskrivningen [0001]) och kan därmed inte jämställas med en varuautomats lager. Vidare är SMS-tjänsten inte begränsat till ett visst antal platser i varje zon; en varuautomat tvärtom är begränsad till ett antal produkter i egenskap av fysiskt utrymme.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

Kunden har inte möjlighet att välja annan produkt än en timmes parkering, det är den tjänst som levereras av SMS-tjänsten. Den zon som kunden valt att parkera i utgör inte en produkt i patentets mening, dvs. en vara, utan utgör en administrativ uppgift. Inte heller kan en zon anses utgöra en produkt enligt allmänt språkbruk.

kännetecknat av att

e) varuautomaten har organ för att ta emot det första digitala korta meddelandet (211, 217),

SMS-tjänsten är inte en varuautomat. I övrigt är bestämningen uppfylld.

f) som överförs med hjälp av organ för överföring av ett digitalt meddelande (251, 252, 255, 260, 211, 271) via mobilkommunikationssystem (250) utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse för mobilkommunikationssystemet till varuautomaten, och

SMS-tjänsten innefattar ingen varuautomat och därför upprättas det ingen förbindelse av något slag mellan mobil och en varuautomat.

SMS-tjänsten innefattar ingen varuautomat. Produkten (en timmes parkering) identifieras inte i meddelandet med kod som har anknytning till den nämnda produkten. SMS-tjänstens server har inget organ för att särskilt erbjuda en vald produkt. SMS-tjänsten innefattar helt enkelt inte något konfigurerat organ med uppgift med uppgift att erbjuda en produkt. SMS-tjänsten utför inte steget att erbjuda den valda produkten.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelande som identifierats av varuautomaten avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

SMS-tjänsten innefattar ingen varuautomat. I övrigt är bestämningen uppfylld.

App-tjänsten (förfarandekrav 1)

a) Förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat (200) med en mobilstation (260)

App-tjänsten innefattar inte styrning av en försäljningstransaktion från en varuautomat. En försäljningstransaktion från en varuautomat avser varor, och inte tjänster. En inloggning via App-tjänsten utgör inte en försäljningstransaktion från en varuautomat. Detta sammanhänger med dels att en datatjänst levererad över internet via s.k. molntjänster inte kan jämställas med en varuautomat, dels att det rör sig om en tjänst, tillstånd att parkera, dels ock att parkeringstiden inte slutligt bestäms genom inloggningen och kan avbrytas när som helst vilket innebär att inte ens genomförandet av samtliga punkter 1 - 12 medför att förfarandet för att styra en försäljningstransaktion (med Payazzos tolkning) behöver vara slutfört i och med inloggningen (se Beskrivning av App tjänsten).

Det bör förtydligas att begreppet ”försäljningstransaktion” avser alla moment vid styrning av tjänsten som behövs för att påbörja, genomföra och slutföra försäljningstransaktionen, dvs. även debitering. App-tjänstens ”försäljningstransaktion” omfattar därmed (i) öppnar appen med inloggningsuppgifter (punkten 1-3 i App-tjänsten), meddelande 1, (ii) zonkod (punkterna 4-6 i App-tjänsten), meddelande 2, (iii) fordonets registreringsnummer, zonkod, start- och preliminär sluttid, inloggningsuppgift, meddelande 3, (iv) bekräftelse (OK eller avbryt), meddelande 4, (v) eventuell förlängning eller förkortning av parkeringstid, meddelande 5, och (vi) debitering efter avslutad parkering.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljningstransaktionen,

Försäljningstransaktionen i appen sker, som framgår ovan, med minst fyra meddelanden och styrningen av app-tjänsten är inte klar förrän punkterna 1-12 genomförts (se Beskrivning av App-tjänsten).

App-tjänstens första digitala meddelande styr inte försäljningstransaktionen. Det första meddelandet som sänds till molntjänsten i samband med förfarandet för att styra parkeringstjänsten är punkten 1. Detta innebär att Payazzos uppgift att styrning av App-tjänsten sker genom ett första meddelande inte stämmer.

App-tjänstens meddelanden är inte korta, utan väsentlig längre. Med ett ”kort digitalt meddelande” avses – med Easyparks tolkning av begreppet – ett SMS, dvs. ett meddelande om högst 160 tecken. Inget av meddelandena i App-tjänsten kommunicerar via SMS protokollet. App-tjänstens meddelanden kan inte heller karakteriseras som ”korta”, utan är betydligt längre än 160 tecken. I övrigt hänvisas till vad som anförs under bestämning h) nedan.

Payazzo har anfört att ett SMS kan tolkas som en lång text som utgör ett kort meddelande, genom att texten fördelas på ända upp till 255 stycken länkande SMS, vilket skulle ge utrymme för 40 800 tecken. Det faller på sin egen orimlighet att det inte är detta som patentet avser med ett första ”kort” meddelande.

c) varvid varuautomaten är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

Payazzo påstår att App-tjänstens olika parkeringszoner skulle motsvara särdragets bestämning om erbjudande av minst en produkt av minst två olika produkter. Detta baseras dels på en felaktig tolkning av patentet, dels på en misstolkning av App-tjänsten enligt följande (i) App-tjänsten innefattar inte en varuautomat av skäl som angivits ovan, (ii) App-tjänsten erbjuder en möjlighet att logga in för parkering under kortare eller längre tid, vilket inte ses som ”två olika produkter”, (iii) App-tjänsten fungerar vidare annorlunda jämfört med patentet eftersom användaren behöver bekräfta eller avbryta köp när denne får veta prisbilden, och (iv) App-tjänstens olika parkeringszoner motsvarar den zon som fordonet parkerats i. Detta är alltså inget val som sker mellan olika ”produkter” utan styrs helt av var fordonet står parkerat. Att jämföra av kunderna fritt valda parkeringstider med ”minst två olika produkter” är orimligt. Det finns inte heller några färdiga produkter utan parkeringstiden (försäljningstransaktionen) bestäms av kunden i realtid när parkeringen avslutats.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

En parkeringszon är inte en produkt i patentets mening. Angivelsen beträffande zon utgör endast en administrativ upplysning till Easypark och parkeringsoperatören om var fordonet står parkerat. Det finns bara en produkt, nämligen parkering i valfri tid.

kännetecknat av atte) produkten som skall väljas identifieras genom att det nämnda första digitala korta meddelandet (320) skapas i mobilstationen, varvid det första digitala korta meddelandet innehåller en kod som har anknytning till den nämnda produkten,

App-tjänstens första meddelande innefattar ingen identifiering (kod) avseende produkt. Zonkoden sänds inte i det första meddelandet och avser dessutom ingen vald produkt utan är av administrativ karaktär. App-tjänstens meddelanden kan inte karakteriseras som ”korta”, utan är betydligt längre.

Det är korrekt att App-tjänsten inte upprättar en kretsförmedlad förbindelse via mobilkommunikationssystemet. App-tjänsten kommunicerar dock även delvis via internet eftersom mobilkommunikationssystemet inte når fram till molntjänsten. App-tjänstens meddelanden kan inte karakteriseras som ”korta”, utan är betydligt längre.

g) produkten som skall väljas identifieras av varuautomaten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet (340) och steget att erbjuda den valda produk ten genomförs (360) av varuautomaten utgående från koden i det första identifierade digitala korta meddelandet,

App-tjänsten innefattar, som anförts ovan, ingen varuautomat och ingen produkt eller kod för sådan anges i det första digitala korta meddelandet. App-tjänstens server genomför inget ”steg att erbjuda den valda produkten”, utan tjänsten erbjuds av parkeringsoperatören med administrativt stöd i Easyparks molntjänst.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelande som identifierats avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Bestämningen klargör att med ”det första digitala korta meddelandet” avses just det första meddelande som identifierats av varuautomaten avseende transaktionen. Det första meddelande som identifieras av App-tjänstens molntjänst avseende den nämnda försäljningstransaktionen är det meddelande som avser punkt 1 (se Beskrivning av App-tjänsten). Detta meddelande avser ett godkännande för att få logga in i parkeringsdatabasen (s.k. autentisering) och detta sker genom ett separat första meddelande. Därmed öppnar användaren appen som då skickar in användarnamn och lösenord till molntjänsten, och inskickade uppgifter verifieras i datasystemet varpå kunds sparade preferenser returneras till appen, och givet att autentiseringsuppgifterna var korrekta öppnas appen med användares preferenser ifyllda baserat på de data som skickats från datasystemet. App-tjänstens första digitala meddelande är inte heller kort och motsvarar inte de övriga bestämningarna i patentets ”första digitala korta meddelande”.

App-tjänsten (anordningskrav 6)

a) Varuautomat (200), vid vilken en försäljningstransaktion styrs från en mobilstation (260

App-tjänstens molntjänst (server) är ingen varuautomat. Begreppet ”vid vilken” visar att patentet avser lokalt utplacerade varuautomater. Ingen försäljningstransaktion sker ”vid” App-tjänstens molntjänst.

b) med hjälp av ett första digitalt kort meddelande, som används för försäljnings transaktionen,

Försäljningstransaktionen i App-tjänsten sker med minst fyra meddelanden. App-tjänstens första meddelande för ”försäljningstransaktionen” utgörs som ovan framgått av det som avser punkt 1. Meddelandet är i högsta grad relevant för försäljningstransaktionen/inloggningen, eftersom utan detta meddelande kan inte denna transaktion ske. App-tjänstens första meddelande styr inte försäljningstransaktionen. Det första digitala meddelandet startar inte ens försäljningstransaktionen. App-tjänstens digitala meddelanden är inte heller korta, utan väsentligt längre.

c) varvid varuautomaten vidare är utförd att erbjuda minst en produkt (237) av minst två olika produkter och

App-tjänsten innefattar inte en varuautomat. App-tjänsten erbjuder en produkt, dvs. parkering under av kunden vald tid (i timmar och minuter). Det är orimligt att jämföra av kunderna fritt valda parkeringstider som ”minst två olika produkter”. App-tjänsten fungerar vidare annorlunda jämfört med patentet eftersom användaren behöver bekräfta eller avbryta köp när denne får veta prisbilden. App-tjänsten innefattar inte heller några färdiga produkter utan parkeringstiden bestäms av kunden i realtid. Bestämningen är inte uppfylld.

d) den önskade produkten väljs med användning av mobilstationen (260),

En parkeringszon är inte en produkt i patentets mening, utan utgör endast en administrativ upplysning till Easypark och parkeringsoperatören om var fordonet står parkerat. Det utgör med andra ord ingen särskild produkt som väljs vid inloggningen.

kännetecknat av att

e) varuautomaten har organ för att ta emot det första digitala korta meddelandet (211, 217),

App-tjänsten innefattar inte en varuautomat. Molntjänsten har inte organ för att ta emot patentets första digitala korta meddelande. App-tjänstens meddelanden är inte heller korta.

Det är korrekt att App-tjänsten inte upprättar en kretsförmedlad förbindelse via mobilkommunikationssystemet. App-tjänsten kommunicerar dock även delvis via internet eftersom mobilkommunikationssystemet inte når fram till molntjänsten. Inget av App-tjänstens totalt fyra meddelanden är av det slag som patentet avser med det ”första digitala korta meddelandet”. Vart och ett av de fyra meddelandena är betydligt längre än ett SMS.

g) varuautomaten ha organ för att identifiera (217) produkten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet och organ för att erbjuda den valda produk ten med hjälp av koden i det nämnda första identifierade digitala korta med delandet (201, 239,240),

Invändningarna avseende varuautomat och det första korta meddelandet vidhålls. App-tjänstens server har inget organ för att identifiera produkten med hjälp av koden i det första digitala korta meddelandet. App-tjänstens server har inget organ för att erbjuda en produkt, utan detta sker av parkeringsoperatören.

h) varvid det första digitala korta meddelandet är det första meddelande som identifierats av varuautomaten avseende den nämnda försäljningstransaktionen.

Bestämningen klargör att med ”det första digitala korta meddelandet” avses just det första meddelande som identifierats av varuautomaten avseende transaktionen. Det första meddelande som identifieras av App-tjänstens molntjänst avseende den nämnda försäljningstransaktionen är det meddelande som avser punkt 1 (se Beskrivning av App-tjänsten). Detta meddelande avser ett godkännande för att få logga in i parkeringsdatabasen (s.k. autentisering) och detta sker genom ett separat första meddelande. Därmed öppnar användaren appen som då skickar in användarnamn och lösenord till molntjänsten, och inskickade uppgifter verifieras i datasystemet varpå kunds sparade preferenser returneras till appen, och givet att autentiseringsuppgifterna var korrekta öppnas appen med användares preferenser ifyllda baserat på de data som skickats från datasystemet. App-tjänstens digitala meddelanden kan inte heller karaktäriseras som ”korta”.

Påståendet om intrång med ekvivalenta medel

Varuautomat respektive ”vending machines”

Payazzo anför som stöd för sin uppfattning att kravens ordalydelse ”inte utsluter försäljningsautomater”. Ingenstans i de översatta kraven förekommer dock begreppet ”försäljningsautomater”. Temat återkommer i samband med ekvivalenspåståendet. Payazzos anknyter till patentets engelskspråkliga version och det vidare begreppet vending machine. Det är dock begreppet varuautomat som ska vara ensamt styrande för tolkningen (se patentlagen 90 § i dess äldre lydelse).

Eftersom en varuautomat är en slags vending machine, men inte den enda sorten inom denna kategori, ska tolkningen alltså utgå enbart från det mer begränsade begreppet ”varuautomat”. Det som kännetecknar en varuautomat är att den tillhandahåller varor, inte tjänster eller annat. Såväl allmänt språkbruk som patentbeskrivningen ger tydligt stöd för att med varuautomat avses i uppfinningen en fysisk apparat, med t ex upprepade hänvisningar till automatens utkast (”trough”) för fysisk leverans av varan

Även det som anges i krav 1, bestämning g), avseende det särskilda ”steget att erbjuda den valda produkten genomförs (360) av varuautomaten” ger klart vid handen att det rör sig om anordning som ska ge ut en vara. I krav 6, bestämning g), motsvaras detta av ”organ för att erbjuda den valda produkten”, med samma innebörd som i krav 1.

Att en varuautomat skulle kunna vara ”virtuell” som Payazzo påstår finns det däremot inget belägg för i patentet. I patentet är samtliga de exempel på varuautomat som avhandlas försedda med utkast (”a trough”), t.o.m. de exempel på parkeringsbiljetter som EPO glömt att stryka ur beskrivningen. När dessutom Payazzo inför EPO nödgades eliminera ordet ”apparatus” ur krav 1 och 6 för att detta inbegriper datorer och inskränka skyddsomfånget till varuautomater (vending machine) vore det helt oriktigt att tolka in helt datorbaserade ”virtuella” lösningar.

Easyparks uppfattning är sammanfattningsvis att med varuautomat avses enbart en fysisk apparat med ett lager av varor som är placerad där kunder uppehåller sig. I praktiken handlar det alltså om lokalt utplacerade automater för att kunden ska få tillgång till varor som tillhandahålls.

Payazzo påstår att Easypark utnyttjar uppfinningstanken genom att byta ut varuautomaten i krav 1 och 6 mot ”en automat för försäljning av parkeringstillstånd”. Easypark bestrider att intrång föreligger med tillämpning av ekvivalenta medel. Easyparks lösning nyttjar inte uppfinningstanken bakom patentet i vare sig SMS- eller App tjänsten. Nedan avhandlar Easypark de relevanta skillnader som föreligger.

Jämförelse av tekniska problem

Payazzo anger att uppfinningstanken utgår från problemet i den kända tekniken där ”automaten ifråga var utrustad med ett telefonnummer för varje produkt eller tjänst som erbjöds och val av produkt eller tjänst skedde genom att kunden ringde det nummer som motsvarande den produkt eller tjänst han önskade köpa”.

Easypark återkommer till att Payazzo i patentets mening klart skiljer på ”produkt eller tjänst”. Detta stöder att med produkt i patentets mening avses just en vara. Patentets tekniska problem utgörs alltså av att kända varuautomater behövde flera olika telefon nummer (med varsitt SIM kort), ett per produkt som tillhandahålls i varuautomaten. För att specificera den vara som kunden vill köpa i varuautomaten, måste kunden ringa det telefonnummer som representerar just den varan. SMS- och App-tjänsternas tekniska problem är helt andra. Dessa består i behovet av att ha parkeringsautomater utplacerade vid varje parkeringsområde, vilket är kostnadskrävande i inköp och med krav på regelbunden service och tömning av pengar. Ett annat problem var att kunden måste hitta fram till och interagera med en biljettautomat, samt därefter återvända till fordonet för att vid varje parkeringstillfälle placera en biljett synlig i vindrutan. Kunden kunde inte heller förlänga parkeringen vid behov utan att återvända till biljettautomaten och fordonet.

Jämförelse av lösningar

För att ekvivalens ska föreligga måste lösningarna i patentet och i intrångsföremålet vara tekniskt likvärdiga. Så är inte alls fallet. Patentets lösning är en metod och anordning för att styra en köptransaktion i en varuautomat där man genom att skicka ett första kort digitalt meddelande, i praktiken ett enda SMS, med vilket man anger en kod för den vara man önskar köpa, varefter varuautomaten tillhandahåller den vara som identifierats.

Payazzo anger att uppfinningen anvisar en lösning där antingen endast ett telefonnummer behövs, eller sänds ”till en och samma mottagare”. Det senare är av dessa två alternativ är dock inget som framgår av patentet och utgör en efterhandskonstruktion. Endast det första alternativet har stöd i patentskriften.

Vidare anger Payazzo att det är önskvärt att kunden endast behöver skicka ett enda digitalt meddelande till mottagaren utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse, där ”val av produkt eller tjänst identifieras samt debiteras genom meddelandets innehåll”.

Easyparks SMS-tjänst avser inte samma eller en likvärdig lösning, och ger inte heller samma funktionella resultat. Lösningen eliminerar helt behovet av biljettautomater och avser en tjänst, i form av en timmes parkering. Denna beställs via ett SMS som föraren efter att fordonet parkerats skickar med information om fordonets identitet och i vilken zon fordonet befinner sig. Fordonet tillåts stå parkerat i en timme, varken mer eller mindre. En ny tjänst i form av en ytterligares timmes parkering kan ske genom att föraren gör en ny beställning från platsen föraren befinner sig på. Föraren behöver alltså inte besöka automaten eller fordonet. Lösningen innebär att parkeringsautomater inte längre behövs för den tjänst som erbjuds.

Easyparks App-tjänst avser inte heller samma eller en likvärdig lösning, och ger inte heller samma funktionella resultat. App-tjänsten avser en tjänst i form av parkering under i princip valfri tid. Lösningen innebär att föraren först laddar hem Easyparks App i sin smartphone, och då registrerar sig för ett visst fordon. Efter att fordonet parkerats genomför föraren stegen i punkt 1 – 12 (se Beskrivning av App-tjänsten). Föraren kommer därigenom att kommunicera med App-tjänsten, genom flera meddelanden fram och åter mellan förarens smartphone och Easyparks molntjänst. Fordonet tillåts stå parkerat under den angivna tiden. I detta fall kan både en förkortning och en förlängning av en pågående parkeringstid ske med hjälp av smartphone. Även denna lösning innebär att parkeringsautomater inte längre behövs.

Skillnaderna mellan patentets lösning och respektive SMS- och App-tjänsten är så komplicerade att en fackman inte förmått att göra ändringen. Patentets lösning avser distribution av varor från en varuautomat. Easyparks lösningar avser parkeringstjänster utan inblandning av någon sorts automat. Vidare krävs avseende SMS- och App-tjänsterna en registrering som en första åtgärd innan tjänsterna kan användas. Den teknik som används för att ta emot registrering, uppgift om var bilen står parkerad och debitering är en molntjänst, inte en varuautomat. App-tjänsterna utgår vidare från att man har en smartphone, vilket är teknik som inte fanns tillgänglig före år 2007 när den första smartphonemodellen som hade Appar (iPhone) lanserades. Vidare tillkom den tidigaste ”App-lösningen” i tiden gott och väl efter år 2000. På patentets giltighetsdag hade med andra ord fackmannen inte tillgång till någon av dessa tekniska förutsättningar.

Patentets karaktär

Patentets uppfinning avser en enkel konstruktionslösning och uppfinningens lösning ligger mycket nära känd teknik. Den bestämning som Payazzo avser med ekvivalenspåståendet (varuautomat) är en väsentlig bestämning för uppfinningen. Både problemen och lösningarna är av helt olika art. Ett vidgat (ekvivalent) skyddsomfång skulle ha överlappat med teknikens ståndpunkt på patentets ansökningsdag. Easypark hänvisar i denna del till det som angivits om den kända teknik som åberopats i målet. SMS- och App-tjänsterna uppvisar funktionella fördelar i förhållande till patentets lösning. Easypark hänvisar till det som tidigare anförts i denna fråga.

BEVISNING

På Payazzos begäran har partsförhör hållits med P.L samt vittnesförhör med M.L och T.K. På Easyparks begäran har vittnesförhör hållits med M.B. Båda parterna har åberopat skriftlig bevisning. Easypark har åberopat syn på handlingar som illustrerar App-tjänsten.

DOMSKÄL

Parterna är överens om att bestämningarna b) och h) i förfarandekravet och bestämning b) i anordningskravet är uppfyllda beträffande SMS-tjänsten. Tvist råder således om huruvida SMS-tjänsten uppfyller bestämningarna a), c), d), e), f) och g) i förfarandekravet och bestämningarna a), c), d), e), f), g) och h) i anordningskravet samt huruvida App-tjänsten uppfyller någon av bestämningarna alls i förfarandekravet och anordningskravet.

Rättsliga utgångspunkter för bedömningen

Målet rör intrång i patentskyddad uppfinning. För att bedöma om patentintrång föreligger måste både patentföremålet och det påstådda intrångsföremålet definieras.

Enligt 39 § patentlagen bestäms patentskyddets omfattning av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen. Bestämmelsen motsvarar artikel 69(1) i den europeiska patentkonventionen, vilken Sverige tillträdde år 1978. Angående tolkningen av artikeln finns ett protokoll, vilket utgör en integrerad del av konventionen. Enligt detta får artikel 69 inte förstås så att ett patents skyddsomfång ska bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven, eller att beskrivning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter i patentkraven. Artikeln ska inte heller förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman, som studerat beskrivning och ritningar, anser att patenthavaren avsett att skydda. I stället ska den ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet. I patentlagens förarbeten understryks att patenthavaren inte får begagna sig av oklarheter i patentkraven för att utvidga skyddsomfånget (prop. 1977/78:1, Del A, s. 303).

Det är främst två delar av beskrivningen som brukar vara av särskilt stor betydelse vid tolkningen av patentskyddets omfattning. Den ena delen är angivandet av uppfinningens syfte och vad som sägs om hur detta syfte ska uppnås. Den andra delen är de konkreta utföringsexempel som redovisas i beskrivningen (se Domeij, Fokus på Patenträtten, 1997, s. 73 f.). Om t.ex. ett begrepp som förekommer i patentkraven definieras eller på annat sätt beskrivs i patentbeskrivningen kan denna definition övertrumfa en ordboksdefinition av bestämningen (se Domeij, Patenträtt, 2007, s. 105). Förutom beskrivningen kan ritningar, känd teknik och vad som förekommit under det administrativa förfarandet som föregått patentets beviljande vara till hjälp vid tolkningen av patentkraven (jfr bl.a. Nilsson m.fl., Patentlagen – en kommentar, 2012, s. 194 samt NJA 2002 s. 660 och de hänvisningar till litteraturen som görs där).

För att patentintrång ska anses föreligga krävs som huvudregel att intrångsföremålet till alla delar sammanfaller med uppfinningen enligt ett patentkrav. Detta innebär att intrångsföremålet ska uppfylla samtliga bestämningar som finns i ett patentkrav.

Uppfinningen enligt patentet

Uppfinningen enligt patentets självständiga patentkrav utgörs av ett i patentkraven närmare preciserat förfarande för att styra en försäljningstransaktion från en varuautomat med en mobilstation, och en varuautomat vid vilken en försäljningstransaktion styrs med en mobilstation.

Enligt beskrivningen [0001] avser uppfinningen ett förfarande och arrangemang för trådlös styrning av en försäljningstransaktion som genomförs med användning av en varuautomat (vending machine) med hjälp av en mobilstation. Med varuautomat avses en apparat som innehåller ett lager varor, såsom drycker, som kan köpas mot betalning.

I patentbeskrivningen [0012] anges att syftet med uppfinningen är att minska de nackdelar som är förknippade med känd teknik. Nackdelarna beskrivs enligt följande:

- Användning av konventionella myntautomater (slot machines) kräver kontanter av rätt slag. Dessutom är kontanthanteringen och utrustningen för igenkännande (recognition equipment) komplicerade och felbenägna [0003].

- För att undanröja behovet av kontanter har det i känd teknik utvecklats en lösning, avbildad i patentets figur 1, där en automatisk apparat kan användas med hjälp av en telefon, särskilt en mobilstation, från vilken köparen ringer upp. Den tekniken har nackdelen att tillverkning och driftskostnad för den automatiska apparaten är relativt höga, beroende på att den automatiska apparaten måste vara försedd med en mobilstationsmodul (mobile station module) för varje produkt och ett SIM-kort eller användargränssnitt för varje modul. Detta begränsar antalet alternativa produkter som säljs genom apparaten [0004-0008].

- Ett tillkommande problem med tekniken enligt figur 1 är att mobilstationssystem har begränsad kapacitet såvitt gäller telefonnummer, vilket innebär att ett ökande antal apparater enligt känd teknik skulle ta i anspråk en väsentlig del av nummerutrymmet i mobilkommunikationssystemet [0008].

- Vidare innebär känd teknik enligt figur 1 att priset för produkten måste bli föremål för en överenskommelse med operatören, som kopplar priserna med telefonnumren för produkterna, vilket gör det svårt att ändra priserna löpande [0008].

Det problem som uppfinningen sägs lösa är att åstadkomma en enkel och kostnadseffektiv varuautomat som vid ett drifttillfälle erbjuder minst en produkt av minst två olika produkter, där apparaten kan användas utan mynt, nämligen med en mobilstation [0013].

Det anges att uppfinningen medför flera anmärkningsvärda fördelar jämfört med känd teknik. Det behövs bara en mobilstationsmodul, ett SIM-kort och ett användargränssnitt / telefonnummer för varje automatisk apparat. Därmed kan tillverkningen och driftskostnaderna för apparaten hållas nere. Inte ens ett stort antal apparater tar i anspråk nummerutrymmet i mobilkommunikationssystemet i väsentlig grad [0016].

Uppfinningen anges ha fördelen att priserna för produkterna lättare kan ändras än i sådan känd teknik där priset för ett samtal beror på vilket telefonnummer som rings upp [0017].

I beskrivningen [0014] anges som en grundläggande idé hos uppfinningen att styrningen av den automatiska apparaten, till exempel, sker genom ett digitalt meddelande som skickas av användaren. Meddelandet är ett kort meddelande, vilket betyder ett (kort eller text-) meddelande som sänds i ett mobilkommunikationssystem utan att det upprättas en kretsförmedlad förbindelse. Dessutom görs valet av den produkt som ska köpas utifrån innehållet i det korta meddelande som köparen skickar. Det korta meddelande som skickas till den automatiska apparatens telefonnummer kan till exempel vara ”choklad”, ”lakrits”, ”tuggummi”, ”öl” eller namnet på en produkt, såsom ”Pepsi®”, ”Sprite®”, eller beroende på apparaten, ”1” (tvättprogram 1), ”5” (parkeringsavgift 5 euro), ”10” (parkering 10 min) etc. Innehållet i det meddelande som skickas känns igen och styrenheten i apparaten styrs att flytta den önskade produkten till apparatens utkast (trough). Köparen faktureras också utifrån den produkt som känns igen från meddelandet.

Patentskriften innehåller även två utföringsexempel av ett arrangemang för att styra driften av en varuautomat. Figur 2:

Figuren utesluten här:

I beskrivningen anges såvitt gäller detta utföringsexempel bl.a. att varuautomaten (200) innehåller ett lager av produkter (product storage, 230) enligt känd teknik med utrymme (231-236) för varje produktslag. Bilden (Fig. 2) visar även produkter (237) som är placerade i lagret. En centralenhet (201) styr förflyttningen av produkterna till utkastet (240) i anslutning till försäljningstransaktionerna [0023]. Arrangemanget innefattar en enda mobilstationsmodul (211) i varuautomaten [0024].

I ett ytterligare utföringsexempel beskrivs ett förfarande genom flödesschema i figur 3:

Figuren utesluten här:

Skyddsomfånget för förfarandekravet 1 – begreppet varuautomat

Såvitt gäller de tvistiga bestämningarna har tingsrätten att bedöma patentets skyddsomfång, och därmed ”patentföremålets” utformning, med utgångspunkt i patentkraven.

Parterna har framfört olika meningar om hur ordet varuautomat i patentkravet ska tolkas. Ordet varuautomat återkommer i bestämningarna a), c), f) och g) i förfarandekravet och i bestämningarna a), c), e), f), g) och h) i anordningskravet, och är av central betydelse för tolkningen av patentets skyddsomfång.

Payazzo har uppehållit sig vid att enligt handläggningsspråket vid EPO är det en ”vending machine” som skyddas. ”Vending machine” har sedan översatts till varuautomat när patentkraven översattes till svenska och gavs in till PRV.

Vid prövningen tillämpas 90 § patentlagen (1967:837). Bestämmelsen ändrades genom lag (2014:434) som, såvitt nu är aktuellt, trädde i kraft den 1 juli 2014. Enligt övergångsbestämmelsen, som tillämpas här, gäller i fråga om en europeisk patentansökan för vilken det europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som ligger före ikraftträdandet 90 § i sin äldre lydelse. Detsamma gäller ifråga om ett europeiskt patent för vilket det europeiska patentverket före ikraftträdandet har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan. Av 90 § i dess äldre lydelse följer att patentskyddet endast omfattar vad som framgår av båda lydelserna om översättning av handling inte överensstämmer med handlingens lydelse på det språk som varit handläggningsspråk vid EPO.

Innebörden av bestämmelsen är i korthet att en översättning till svenska kan begränsa patentets skyddsomfång, men inte utvidga detsamma (prop. 1977/78:1 Del A s. 387, se även SOU 2012:19 Nationella patent på engelska? s. 71). Till följd av att översättningen har vitsord vid tolkningen av skyddsomfånget av patentet har patentinnehavaren också getts möjlighet att ge in en rättelse av översättningen till PRV enligt tidigare 91 § patentlagen. När rättelse getts in och en avgift betalats gäller den rättade översättningen i stället för den tidigare. Om någon, innan en rättad översättning blev gällande, i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige – eller vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen – på ett sätt som enligt den tidigare översättningen inte gjorde intrång i patenthavarens rätt uppkommer en typ av föranvändarrätt (a.prop. s. 389).

Tingsrätten håller med Payazzo om att det finns stöd för att vending machine på engelska kan ha betydelsen försäljningsmaskin. Den svenska översättningen är emellertid varuautomat, och det är den som tingsrätten har att utgå ifrån.

Härvidlag instämmer tingsrätten i Easyparks uppfattning att en varuautomat, med en språklig utgångspunkt för tolkningen av skyddsomfånget, är en maskin från vilken man kan köpa varor. Som framgått ovan under redogörelsen för rättsliga utgångspunkter för bedömningen är det emellertid inte alltid en ordboksdefinition som är styrande för fackmannen. Om t.ex. ett begrepp som förekommer i patentkraven definieras eller på annat sätt beskrivs i patentbeskrivningen kan denna definition ha betydelse för tolkningen. Tingsrätten anser att det som framgår av patentbeskrivningen har relevans för tolkningen av begreppet varuautomat.

Vid en tolkning med ledning av beskrivningen och ritningarna menar tingsrätten att det för fackmannen måste framstå som att en varuautomat är en maskin som är lokalt utplacerad och åstadkommer leverans av en vara eller tjänst i automatens omedelbara närhet. Det är framför allt följande delar av beskrivningen som talar för en sådan tolkning:

- Med varuautomat avses en apparat som innehåller ett lager varor, såsom drycker, som kan köpas mot betalning. [0001]

- Om maskinens lager innehåller den valda artikeln transporteras den till utkastet, där den kan tas av köparen. [0002]

- Det korta meddelande som skickas till den automatiska apparatens telefonnummer kan till exempel vara ”choklad”, ”lakrits”, ”tuggummi”, ”öl” eller namnet på en produkt, såsom ”Pepsi®”, ”Sprite®”, eller beroende på anordningen, ”1” (tvättprogram 1), ”5” (parkeringsavgift 5 euro), ”10” (parkering 10 min) etc. Innehållet i det meddelande som skickas känns igen och styrenheten i apparaten styrs att flytta den önskade produkten till apparatens utkast (the trough). [0014]

- I utföringsexemplet anges bl.a. [0023] att varuautomaten (200) innehåller ett lager av produkter (product storage, 230) enligt känd teknik med utrymme (231-236) för varje produktslag. Bilden (Fig. 2) visar även produkter (237) som är placerade i lagret. En central enhet (201) styr förflyttningen av produkterna till utkastet (240) i anslutning till försäljningstransaktionerna.

- Uppgiften om ett lagringsutrymme och/eller ett utkast eller lager av produkter återkommer på flera ställen i beskrivningen [0025], [0026], [0027], [0029], [0030], [0033]. Den återkommer även i utföringsexemplet som illustreras i figur 2 och 3.

Mot ståndpunkten att endast försäljning av varor i konventionell mening ska anses ingå i skyddsomfånget talar även beskrivningen [0032]. Där anges att uppfinningen som den har beskrivits har tillämpats på en varuautomat för varor (commodities), såsom drycker, men att uppfinningen självklart kan tillämpas på andra försäljningsapparater (vending apparatus) där det krävs att styrningen eller urvalet med avseende på driften av apparaten och/eller faktureringen ska genomföras trådlöst utan kontanter. Vidare bör noteras att försäljning av tvättprogram och parkering särskilt omnämns [0014]. Fackmannen kan av detta dra slutsatsen att även leverans av tjänster kan vara aktuella enligt uppfinningen, men alltjämt måste leveransen ske i automatens omedelbara närhet.

Payazzo har gjort gällande att det inte finns något villkor om lokalt utplacerade automater. Enligt ovan motiveras denna tolkning knappast av beskrivning och ritningar. En utsträckning av skyddsomfånget till att omfatta helt virtuella arrangemang låter sig dessutom inte förenas med vad som var känd teknik på ansökningsdagen. I den kända tekniken ingick bl.a. EP 039, som beskriver ett parkeringssystem med förenklad betalning av parkeringsavgifter utan hantering av kontanta medel. Systemet har det likartade syftet att göra parkeringsautomater och parkeringsmätare överflödiga, och har flera bestämningar gemensamma med uppfinningen. Närmare bestämt är enligt EP 039 varje parkeringsplats tilldelad en unik siffer- och/eller bokstavskod. När fordonet parkerats slår föraren på sin biltelefon – mobiltelefon – in den för parkeringsplatsen unika koden, fordonets kod och en personlig eller betalningsansvarigs kod. Koderna förmedlas via befintlig bas- eller relästation och registreras tillsammans med mottagningstidpunkt i en databas, som är åtkomlig för parkeringsvakter. Det noteras att systemet kan sälja parkeringstjänster både för bestämd tidsrymd och tills vidare.

I sina överväganden har tingsrätten beaktat att Payazzo och Easypark har lagt fram sinsemellan avvikande definitioner av den aktuella fackmannen. Enligt tingsrättens uppfattning påverkar valet mellan dessa alternativ varken slutsatsen av den språkliga tolkningen eller slutsatsen av den med ledning av beskrivning och ritningar gjorda tolkningen.

Det kan tilläggas att översättningen av apparatus till apparat inte heller har varit avgörande för tingsrättens bedömning.

Skyddsomfånget för anordningskravet 6

Patentkrav 6 är ett anordningskrav. Ett sådant krav ska utformas så att anordningen karakteriseras genom uppgifter om dess sammansättning eller konstruktiva detaljutformning, varvid den närmare karakteriseringen kan ske genom detaljernas funktion. Det är härvid den framställda anordningen som ska definieras i patentkraven (se NU 1963:6 s.187).

Vid bedömningen av skyddsomfånget för anordningskravet gör sig samma överväganden gällande som tidigare för förfarandekravet. En varuautomat i kravets mening är alltså en maskin som är lokalt utplacerad och åstadkommer leverans av en vara eller tjänst i automatens omedelbara närhet.

De påstådda intrångsföremålen - gör Easyparks SMS- respektive App-tjänst intrång?

Intrångsföremålen; SMS-tjänsten och App-tjänsten, bilaga 1-2, är båda virtuella lösningar utan någon varuautomat som är lokalt utplacerad, och det sker därmed ingen leverans av tjänsten i automatens omedelbara närhet.

Varken SMS-tjänsten eller App-tjänsten faller därmed inom patentkravens ordalydelser, vare sig i fråga om de förfaringssteg som utförs eller den utrustning som realiserar tjänsterna.

Gör Easyparks SMS- respektive App-tjänst intrång genom ekvivalens?

Intrång kan föreligga trots att samtliga kännetecken enligt patentkravets ordalydelse inte återfinns hos intrångsföremålet. Det är i sådant fall fråga om intrång genom ekvivalens – dvs. uppfinningsidén utnyttjas fullt ut, men patentskyddet förbigås genom för funktionen mer eller mindre betydelselösa förändringar. Av betydelse för i vilken utsträckning ekvivalenstolkning kan göras är uppfinningens art. Pionjäruppfinningar kan åtnjuta ett betydande ekvivalensskydd, medan utrymmet för sådan tolkning är starkt begränsat när det gäller en uppfinning avseende en enkel konstruktionslösning som ligger nära känd teknik.

Med hänsyn till vad som har anförts om tolkningen av varuautomat och känd teknik på ansökningsdagen kan patentets skyddsomfång inte utvidgas till att genom ekvivalenstolkning omfatta helt virtuella lösningar. Varken SMS-tjänsten eller App-tjänsten gör därmed intrång genom ekvivalens.

Sammanfattning

Tingsrättens bedömning innebär sammanfattningsvis att varken SMS-tjänsten eller App-tjänsten omfattas av patentets skyddsomfång. Mellandomstemat ska därmed besvaras så att tingsrätten fastställer att, vid avgörande av återstående del av målet, bedömningen ska utgå från att Easypark varken genom sin användning av förfarandet definierat i bilaga 1-2 eller sin användning och tillverkning av anordning ingående i bilaga 1-2, begår eller har begått patentintrång i det europeiska patentet 1 297 503.

I avvaktan på att mellandomen avgörs slutligt ska målet i övrigt förklaras vilande.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4 (DV 401) Domen får överklagas särskilt. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten senast den 13 januari 2015. Det måste stå i överklagandet att det riktar sig till Svea hovrätt. Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva målet.

Ingeborg Simonsson Axel Peterson

I avgörandet har även deltagit tekniskt sakkunniga ledamöterna f.d. patenträttsrådet Håkan Sandh och teknologie doktorn Anders Hansson. Tingsrätten är enig.

BILAGA 1 UTESLUTEN HÄR:

Metadata

Domstol: Patent- och marknadsöverdomstolen
Avgörandedatum: 2016-11-17
Målnummer: 744-16
Lagrum: 39 § patentlagen; 57 b § andra stycket patentlagen
Litteratur: • Westlander m.fl., Patent – Allmänna domstolars praxis åren 1983-1991, 1995, s. 284 f.
Rättsfall: NJA 2000 s. 497; NJA 2002 s. 660
Sökord: Patentskyddets_omfattning
Källa: Domstolsverket