NJA 2000 s. 533

Ljusdals TR dömde d 2 juni 2000 K.M., född 1965, för stöld m fl brott till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. I domen angavs att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse nio månader ha dömts ut.

Den 9 juni 2000 väckte åklagaren talan vid TR:n och yrkade, jämlikt 28 kap 8 och 9 §§ BrB, att skyddstillsynen skulle undanröjas. Åklagaren åberopade att K.M., som d 5 juni förts till Korpbergets behandlingshem, d 6 juni avvikit därifrån och därmed brutit mot behandlingsplanen och allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt denna. Åklagaren yrkade vidare att K.M. skulle omedelbart omhändertas.

TR:n förordnade d 9 juni att K.M. skulle omhändertas av polismyndigheten.

I beslut d 13 juni 2000 undanröjde TR:n (ordf lagmannen Brännström) den d 2 juni ådömda skyddstillsynen och bestämde fängelsestraffet till fängelse nio månader. Fängelsestraffet skulle till en tid av 26 dagar anses verkställt i anstalt. TR:n förordnade att K.M. skulle vara omhändertagen till dess beslutet vann laga kraft mot honom.

K.M. överklagade d 21 juni TR:ns dom d 2 juni 2000 i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade att åtalen mot honom i några angivna delar skulle ogillas och att under alla förhållanden den alternativa påföljden skulle bestämmas till ett kortare fängelsestraff.

Åklagaren bestred ändring.

Åklagaren överklagade d 30 juni TR:ns beslut d 13 juni 2000 och yrkade att beslutet skulle undanröjas. - K.M. medgav yrkandet och yrkade att omedelbart bli försatt på fri fot.

HovR:n meddelade dom i brottmålet och beslut i målet angående undanröjande av skyddstillsynen d 18 juli 2000.

I brottsmålsdomen antecknade HovR:n (hovrättsråden Brandoné och Dahlberg, hovrättsassessorn Stenlund samt nämndemännen Arvidson och Forzelius): Ljusdals TR har genom slutligt beslut d 13 juni 2000 (mål nr B 151-00) undanröjt påföljden i den nu överklagade domen och i stället bestämt påföljden till fängelse nio månader. TR:n har i beslutet förordnat att K.M. skall vara omhändertagen till dess beslutet vinner laga kraft mot honom. Åklagaren har överklagat TR:ns beslut. Målet handläggs i HovR:n som ett särskilt mål, nr Ö 279-00. HovR:n avser att avgöra Ö-målet i omedelbar anslutning till att det överklagade brottmålet avgörs.

I domskälen anfördes: Vad som förekommit i HovR:n föranleder inte till annan bedömning än den TR:n gjort. - I fråga om det alternativa fängelsestraffets längd gör HovR:n samma bedömning som TR:n.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom såvitt nu är i fråga.

HovR:n (hovrättsråden Brandoné och Dahlberg referent, samt hovrättsassessorn Stenlund) antecknade i beslutsprotokollet i målet angående undanröjande av skyddstillsyn: K.M. har överklagat TR:ns dom d 2 juni 2000 varigenom den nu undanröjda skyddstillsynspåföljden ådömts honom. HovR:n har i dom, som meddelats denna dag, fastställt överklagade domen.

K.M. har för brott som prövats i angiven dom varit berövad friheten dels såsom anhållen från d 4 april till d 6 april 2000, dels såsom anhållen och därefter häktad från d 12 maj till d 2 juni 2000, dels såsom omhändertagen enligt 28 kap 6 b § BrB från d 2 juni till d 5 juni 2000, dels ock såsom omhändertagen enligt 28 kap 11 § 3 st BrB från d 13 juni 2000 och alltjämt. K.M. har därutöver varit omhändertagen enligt 28 kap 11 § 1 st BrB från d 9 juni till d 13 juni 2000. Sistnämnda omhändertagande kan emellertid inte anses såsom tid som avräknas såsom verkställighet av fängelsestraff, 33 kap 5 § 2 st 3 BrB. Den sammanlagda tid som kan avräknas per d 18 juli 2000 uppgår sålunda till 61 dagar.

I skälen för sitt beslut anförde HovR:n:

Med hänsyn till att K.M. avvek från behandlingshemmet dagen efter det att behandlingen påbörjades föreligger ej längre förutsättningar att låta påföljden skyddstillsyn med särskild behandlingsplan bestå. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse. Med hänsyn till HovR:ns i dag meddelade dom i mål nr B 287-00 saknas anledning att bestämma fängelsestraffets längd annorledes än nio månader.

HovR:ns beslut. Överklagandet lämnas utan bifall.

Fängelsestraffet skall till en tid av 61 dagar anses verkställt i anstalt. K.M. skall vara fortsatt omhändertagen till dess detta beslut vinner laga kraft mot honom.

K.M. (offentlig försvarare i brottmålet och ombud advokaten Björn Henriques) överklagade HovR:ns dom och beslut.

Han yrkade, i målet om undanröjande av skyddstillsyn, att HD skulle ogilla yrkandet om undanröjande samt undanröja beslutet om omhändertagande och i vart fall nedsätta fängelsestraffet.

Riksåklagaren bestred ändring.

K.M. yrkade i brottmålet, att HD skulle ogilla åtalet i vissa delar och att han skulle dömas till skyddstillsyn med behandlingsföreskrift eller att fängelsepåföljden skulle nedsättas väsentligt.

HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsdelen men fann ej skäl meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt.

Riksåklagaren yrkade, att HD skulle undanröja HovR:ns dom beträffande påföljden och återförvisa målet i den delen till HovR:n.

HD höll muntligt förhör och huvudförhandling i målen (Riksåklagaren genom byråchefen Ebba Sverne Arvill).

HD (JustR:n Nyström, Munck, Blomstrand, Håstad och Lundius, referent) fattade, i målet om undanröjande av skyddstillsyn, följande beslut: "Skäl. TR:n dömde K.M. för bl a stöld till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. I domen angavs att om fängelse i stället skulle ha valts som påföljd skulle fängelse nio månader ha dömts ut.

Sedan K.M. efter ett dygn avbrutit kontraktsvården väckte åklagaren talan vid TR:n och yrkade att skyddstillsynen skulle undanröjas och att K.M. skulle dömas till fängelse. Åklagaren yrkade även att K.M. enligt 28 kap 11 § BrB omedelbart skulle omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. TR:n beslöt att K.M. omedelbart skulle omhändertas. Beslutet verkställdes samma dag.

I senare beslut innan brottsmålsdomen vunnit laga kraft undanröjde TR:n den ådömda skyddstillsynen och bestämde påföljden till fängelse och straffets längd till nio månader. TR:n förordnade även att K.M. skulle vara omhändertagen till dess beslutet vann laga kraft mot honom.

K.M. överklagade brottsmålsdomen och åklagaren överklagade TR:ns beslut att undanröja skyddstillsynen och yrkade att beslutet skulle undanröjas.

HovR:n fastställde TR:ns brottmålsdom och i beslut samma dag lämnades åklagarens överklagande av TR:ns beslut att undanröja skyddstillsynen utan bifall. HovR:n förordnade vidare att K.M. skulle vara fortsatt omhändertagen till dess beslutet vann laga kraft mot honom.

K.M. har nu överklagat såväl HovR:ns brottmålsdom som HovR:ns beslut om undanröjande av skyddstillsynen.

I förevarande mål uppkommer frågan om en skyddstillsyn kan undanröjas innan domen på skyddstillsyn vunnit laga kraft.

Enligt 34 kap 1 § 1 st 3 BrB kan rätten, vid sådana sammanträffanden av brott som nämnda paragraf tar sikte på, undanröja en utdömd påföljd och för brotten döma till en påföljd av annan art. Det uppställs därvid som en förutsättning att den tidigare domen har vunnit laga kraft.

Något motsvarande krav på att domen har vunnit laga kraft ställs inte upp i 28 kap 9 § BrB, som gör det möjligt att vid allvarlig misskötsamhet utan samband med ny brottslighet undanröja skyddstillsyn och döma till annan påföljd för brotten. De skäl som föranlett kravet på en lagakraftvunnen dom för undanröjande och ny påföljdsbestämning enligt 34 kap 1 § 1 st 3 BrB - att annars besvärliga komplikationer skulle kunna uppkomma vid fullföljd till högre rätt (NJA II 1962 s 535 f) - gör sig emellertid i lika mån gällande vid tillämpningen av 28 kap 9 § BrB, något som förevarande mål erbjuder exempel på.

Antar man att skyddstillsyn kan undanröjas vid misskötsamhet utan hinder av att brottmålsdomen inte har vunnit laga kraft, uppkommer sålunda svårlösta konsekvenser, om den dömde skulle föra talan mot brottmålsdomen och högre rätt helt eller delvis frikänner honom eller dömer till en annan påföljd. Sådana svårigheter uppkommer för övrigt även om påföljden som i förevarande fall skulle fastställas av överinstansen, eftersom detta innebär att två oförenliga avgöranden kommer att stå emot varandra. Att, som Riksåklagaren hävdat, överinstansen i den händelse talan förs mot brottmålsdomen skulle anse sig bunden av ett tidigare beslut om undanröjande av skyddstillsynen och därför avstå från att bestämma påföljd i brottmålet synes av flera skäl inte kunna innebära någon godtagbar lösning av de problem som uppstår. Bl a gäller ju att beslutet om undanröjande i sin tur kan tänkas bli upphävt av högre rätt, och i så fall skulle det med denna lösning över huvud taget inte kvarstå någon verkställbar påföljd.

Det måste därför antas att ett krav på att domen har vunnit laga kraft gäller även för undanröjande och ny påföljdsbestämning enligt 28 kap 9 § BrB (jfr även 27 kap 6 §). Ett sådant antagande har också gjorts i den juridiska litteraturen (Berg m fl, Brottsbalken, En kommentar s 28:47). Denna ordning kan visserligen vara förenad med olägenheter i fall då misskötsamheten inträffar efter överklagandetidens utgång och den tilltalade men inte åklagaren fört talan mot domen. Olägenheterna är emellertid inte av den arten att de bör rubba principen.

Av det anförda följer att HovR:ns och TR:ns beslut skall undanröjas. Med anledning av att K.M., som är omhändertagen enligt 28 kap 11 § 3 st BrB, begärt att få bli försatt på fri fot bör anmärkas att omhändertagandet upphör i och med förevarande beslut men att, om en fängelsedom då föreligger till verkställighet, denna i enlighet med 9 § 1 st lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m m omedelbart skall befordras till verkställighet. I detta läge bör förordnande om försättande på fri fot inte meddelas.