NJA 2000 s. 703

Huddinge TR försatte d 1 sept 1998 Tone Deaf Music Kommanditbolag i konkurs. I en till TR:n ställd inlaga förklarade sig A.O.K., far till bolagets firmatecknare O.G.D.K., "bestrida konkursen". I inlagan uppgav han bl a att sonen på grund av långvarig psykisk sjukdom inte hade kunnat sköta sin ekonomi, att bolaget hade påförts skatt trots att det inte bedrivit någon verksamhet under beskattningsåret samt att bolaget hade försatts i konkurs utan att hans son hade fått något meddelande i ärendet. Inlagan tolkades av TR:n som ett överklagande av konkursbeslutet och överlämnades därför till Svea HovR. HovR:n avvisade d 18 sept 1998 överklagandet, eftersom det inte hade framkommit någon omständighet som gav A.O.K. rätt att föra talan mot konkursbeslutet.

A.O.K. överklagade HovR:ns avvisningsbeslut och ingav i HD en av sonen utfärdad fullmakt, vilken styrkte hans behörighet att företräda bolaget i målet. Härefter undanröjde HD i beslut d 25 okt 2000 HovR:ns beslut och visade målet åter till HovR:n för fortsatt behandling.

På hemställan av förvaltaren i bolagets konkurs, advokaten L.N., meddelade TR:n (tingsnotarien Fridéen) d 13 april 1999 följande beslut: Eftersom tillgångarna i konkursboet inte förslår för att betala konkurskostnaderna och annan boets skuld avskrivs konkursen enligt 10 kap 1 § KL.

L.N:s ersättning för uppdraget som förvaltare fastställs till fordrade 8 609 kr, varav 8 500 kr avser arvode och 109 kr avser kostnader. TR:ns utlägg, förvaltarens arvode och övriga konkurskostnader skall uttagas ur konkursboet och utgå framför annan skuld som boet ådragit sig. I den mån boets tillgångar ej förslår skall konkurskostnaderna utgå av allmänna medel.

A.O.K. överklagade TR:ns beslut i Svea HovR och yrkade - som det fick uppfattas - att beslutet skulle undanröjas och målet återförvisas till TR:n för fortsatt handläggning.

HovR:n (hovrättsråden Holmquist, referent, och Swahn samt tf hovrättsassessorn Lillienau) anförde i beslut d 26 maj 1999: Bolagets överklagande har även i detta mål gjorts genom fadern till bolagets behöriga ställföreträdare. Efter föreläggande har fadern, A.O.K., företett och åberopat en kopia av den fullmakt, som hans son har utfärdat för honom i det till HD överklagade målet. HovR:n finner att fullmakten bör godtas för behandlingen av det nu aktuella överklagandet.

I 16 kap 4 § KL föreskrivs att ett beslut om att försätta ett bolag i konkurs går i omedelbar verkställighet. Detta innebär att handläggningen av konkursen skall fortsätta även om konkursbeslutet överklagas. I 10 kap 1 § KL anges förutsättningarna för att skriva av en konkurs för det fall boets tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig.

Det förhållandet att HovR:ns beslut att avvisa överklagandet av beslutet att sätta bolaget i konkurs inte har vunnit laga kraft innebär inte något hinder mot att avsluta konkursen på det sätt som TR:n har gjort (jfr NJA 1988 s 110). På grund härav och då det har förelegat förutsättningar att skriva av konkursen enligt 10 kap 1 § KL, kan överklagandet inte bifallas.

HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

Bolaget genom A.O.K. överklagade och yrkade att HD skulle - med ändring av beslutet att avskriva konkursen - upphäva beslutet att försätta bolaget i konkurs samt försätta bolaget i likvidation.

Konkursförvaltaren förklarade sig i yttrande inte ha något att tillägga i saken.

Betänkande

HD (JustR:n Nyström, Munck, Danelius, referent, Blomstrand och Håstad) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Sedan Huddinge TR 1 sept 1998 försatt Tone Deaf Music Kommanditbolag i konkurs, har A.O.K. i en inlaga förklarat sig "bestrida konkursen". Inlagan uppfattades som ett överklagande av konkursbeslutet. HovR:n fann att A.O.K. inte var behörig att överklaga konkursbeslutet och avvisade därför överklagandet. Sedan A.O.K. överklagat HovR:ns beslut och i HD styrkt sin behörighet att företräda bolaget, har HD d 25 okt 2000 undanröjt HovR:ns beslut och visat målet åter till HovR:n för fortsatt behandling.

Ett beslut om konkurs går i verkställighet omedelbart (16 kap 4 § KL), och det åligger konkursförvaltaren, även om konkursbeslutet överklagats, att verka för en snabb avveckling av konkursboet (7 kap 8 § KL). Konkursförfarandet kan undantagsvis komma att avslutas innan överklagandet av konkursbeslutet slutligt avgjorts, men detta utgör inte hinder mot att konkursbeslutet senare upphävs om det befinnes inte ha varit lagligt grundat (jfr NJA 1988 s 110).

Trots att ett konkursbeslut hävts efter överklagande, är konkursboet i princip skyldigt att svara för konkurskostnaderna (2 kap 25 § KL). I rättsfallet NJA 1998 s 214 har emellertid ansetts att ett sådant ansvar för kostnaderna inte föreligger när konkursbeslutet undanröjts på grund av grovt rättegångsfel bestående i att konkursgäldenären delgivits konkursansökningen och kallelse till förhandling vid TR:n genom kungörelsedelgivning utan att förutsättningar för att använda denna form av delgivning förelegat.

I förevarande fall har bolaget genom A.O.K. överklagat både konkursbeslutet och det beslut varigenom bolagets konkurs avskrivits, och HD har tidigare återförvisat målet om bolagets försättande i konkurs till HovR:n. Bolaget har gjort gällande att både skattemyndigheten, som legat bakom konkursansökningen, och senare kronofogdemyndigheten hade sökt bolagets ställföreträdare på fel adress samt att bolaget kallats till förhandling enbart genom kungörelsedelgivning trots att det varit möjligt att verkställa delgivning med bolaget på normalt sätt.

Som HovR:n funnit har den omständigheten att konkursbeslutet vid konkursens avslutande var beroende på prövning inte utgjort något hinder mot att konkursen avskrevs. De grunder som bolaget anfört till stöd för sitt överklagande är emellertid av sådan art att de kan få betydelse för den i avskrivningsbeslutet behandlade frågan om ansvaret för konkurskostnaderna. I det läge vari målet nu har kommit bör denna fråga lämpligen prövas av HovR:n med beaktande av det beslut som kommer att meddelas i frågan om bolagets försättande i konkurs. HovR:ns beslut i frågan om ansvaret för konkurskostnaderna bör därför undanröjas och målet i denna del visas åter till HovR:n.

Bolagets yrkanden om upphävande av beslutet att försätta bolaget i konkurs och om bolagets försättande i likvidation kan inte prövas av HD i detta mål.