NJA 1988 s. 110

Staten ansökte i dec 1985 hos konkursdomaren vid Solna TR om att Solna Squash AB skulle försättas i konkurs för obetalda skatter enligt 1983 och 1984 års taxeringar och för obetald preliminär B-skatt för åren 1984 och 1985. Bolaget bestred konkursansökningen därför att skatterna var skönsmässigt pålagda och bolaget ämnade överklaga taxeringarna. TR:n (rådmannen Reuterwall) anförde i slutligt beslut d 15 jan 1986: Enär bolaget trots uppmaning d 11 nov 1985 att betala klar och förfallen skuld underlåtit att göra detta inom en vecka och skulden alltjämt inte är betald samt då annat inte visats, skall bolaget anses vara insolvent.

På grund härav försätter TR:n enligt 1 och 4 §§ KL bolaget i konkurs.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR med yrkande att konkursbeslutet måtte upphävas. Till utveckling av sin talan anförde bolaget: Någon verksamhet har bolaget inte drivit sedan början av 1982. De tre senaste åren har bolaget varit vilande. På grund av att dess postadress ändrats flera gånger har bolaget inte nåtts av underrättelse om skönstaxeringarna. Bolaget har numera upprättat och till skattemyndigheterna ingett deklarationer för åren 1983-1985 och hos länsrätten anfört besvär med yrkande att påförda skatter skall undanröjas.

Riksskatteverket bestred ändring och anförde: Att bolaget skönstaxerats för kvarstående skatt medför ej att dess skuld till staten inte skall anses vara klar och förfallen. Bolagets besvär över taxeringarna påverkar inte denna bedömning. Vad avser preliminär B-skatt för 1985 terminerna 3, 5 och 7 har bolaget inte såvitt framgår av handlingarna begärt jämkning enligt 45 § 1 st 3 uppbördslagen. Riksskatteverket anser att rekvisiten i 4 § KL är uppfyllda för samtliga skulder. Av ingiven årsredovisning för 1985 framgår att bolaget saknar tillgångar. I vad mån de debiterade skatterna kommer att undanröjas med anledning av anförda besvär är ovisst. Verket hävdar därför att presumtionen om obestånd i 4 § KL inte är genombruten.

I HovR:n upplystes att konkursdomaren vid Solna TR genom beslut d 12 mars 1986 avskrivit konkursen enligt 185 d § KL.

HovR:n (hovrättslagmannen Rune och adj led Karlstedt) anförde i slutligt beslut d 14 april 1986:

Skäl. Den omständigheten att konkursen numera avskrivits enligt 185 d § KL kan inte anses utgöra hinder vare sig mot att bolaget förblir part i målet eller mot att dess yrkande om upphävande av konkursbeslutet prövas. Av de handlingar som bolaget gett in får anses framgå att bolaget inte drev någon verksamhet under åren 1983-1985. Det kan hållas för sannolikt att skönstaxeringarna är oriktiga. Eftersom det var dessa som låg till grund både för de obetalda kvarskatterna och för de preliminära B-skatterna, kan statens i målet åberopade anspråk på skatt ej anses ha innefattat klar fordran. Förutsättningarna för konkursbeslutet brast. Beslutet skall upphävas.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av TR:ns beslut lämnar HovR:n konkursansökningen utan bifall; innehållet i HovR:ns beslut tillkännages genom konkursdomarens försorg.

Hovrättsrådet Beling var av skiljaktig mening och anförde: Konkursen har genom beslut av TR:n d 12 mars 1986 avskrivits. Beslutet har inte överklagats. Konkursen är således genom laga kraft ägande beslut avslutad. Bolagets före avskrivningsbeslutet anförda besvär över konkursbeslutet bör därför enligt min mening inte föranleda något HovR:ns vidare yttrande. Emellertid har TR:ns avskrivningsbeslut uppenbarligen fattats av förbiseende. Det kan därför ej uteslutas att det på extra-ordinär väg undanröjes. I sådant fall torde hinder ej möta för återupptagande och fullföljande av prövning av bolagets besvär över konkursbeslutet i förevarande mål.

Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte fastställa TR:ns beslut.

Bolaget bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Nyman, Vängby, Bengtsson, Heuman, referent, och Törnell) fattade följande slutliga beslut: