lagen.nu

NJA 1988 s. 110

Besvär av konkursgäldenär över beslut om försättande i konkurs skall prövas i sak även om konkursen avslutats under besvärsmålets handläggning i överinstansen. Talerätt har tillerkänts konkursgäldenären - ett aktiebolag - fastän bolaget blivit upplöst genom konkursens avslutande.

Staten ansökte i dec 1985 hos konkursdomaren vid Solna TR om att Solna Squash AB skulle försättas i konkurs för obetalda skatter enligt 1983 och 1984 års taxeringar och för obetald preliminär B-skatt för åren 1984 och 1985. Bolaget bestred konkursansökningen därför att skatterna var skönsmässigt pålagda och bolaget ämnade överklaga taxeringarna. TR:n (rådmannen Reuterwall) anförde i slutligt beslut d 15 jan 1986: Enär bolaget trots uppmaning d 11 nov 1985 att betala klar och förfallen skuld underlåtit att göra detta inom en vecka och skulden alltjämt inte är betald samt då annat inte visats, skall bolaget anses vara insolvent.

På grund härav försätter TR:n enligt 1 och 4 §§ KL bolaget i konkurs.

Bolaget anförde besvär i Svea HovR med yrkande att konkursbeslutet måtte upphävas. Till utveckling av sin talan anförde bolaget: Någon verksamhet har bolaget inte drivit sedan början av 1982. De tre senaste åren har bolaget varit vilande. På grund av att dess postadress ändrats flera gånger har bolaget inte nåtts av underrättelse om skönstaxeringarna. Bolaget har numera upprättat och till skattemyndigheterna ingett deklarationer för åren 1983-1985 och hos länsrätten anfört besvär med yrkande att påförda skatter skall undanröjas.

Riksskatteverket bestred ändring och anförde: Att bolaget skönstaxerats för kvarstående skatt medför ej att dess skuld till staten inte skall anses vara klar och förfallen. Bolagets besvär över taxeringarna påverkar inte denna bedömning. Vad avser preliminär B-skatt för 1985 terminerna 3, 5 och 7 har bolaget inte såvitt framgår av handlingarna begärt jämkning enligt 45 § 1 st 3 uppbördslagen. Riksskatteverket anser att rekvisiten i 4 § KL är uppfyllda för samtliga skulder. Av ingiven årsredovisning för 1985 framgår att bolaget saknar tillgångar. I vad mån de debiterade skatterna kommer att undanröjas med anledning av anförda besvär är ovisst. Verket hävdar därför att presumtionen om obestånd i 4 § KL inte är genombruten.

I HovR:n upplystes att konkursdomaren vid Solna TR genom beslut d 12 mars 1986 avskrivit konkursen enligt 185 d § KL.

HovR:n (hovrättslagmannen Rune och adj led Karlstedt) anförde i slutligt beslut d 14 april 1986:

Skäl. Den omständigheten att konkursen numera avskrivits enligt 185 d § KL kan inte anses utgöra hinder vare sig mot att bolaget förblir part i målet eller mot att dess yrkande om upphävande av konkursbeslutet prövas. Av de handlingar som bolaget gett in får anses framgå att bolaget inte drev någon verksamhet under åren 1983-1985. Det kan hållas för sannolikt att skönstaxeringarna är oriktiga. Eftersom det var dessa som låg till grund både för de obetalda kvarskatterna och för de preliminära B-skatterna, kan statens i målet åberopade anspråk på skatt ej anses ha innefattat klar fordran. Förutsättningarna för konkursbeslutet brast. Beslutet skall upphävas.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av TR:ns beslut lämnar HovR:n konkursansökningen utan bifall; innehållet i HovR:ns beslut tillkännages genom konkursdomarens försorg.

Hovrättsrådet Beling var av skiljaktig mening och anförde: Konkursen har genom beslut av TR:n d 12 mars 1986 avskrivits. Beslutet har inte överklagats. Konkursen är således genom laga kraft ägande beslut avslutad. Bolagets före avskrivningsbeslutet anförda besvär över konkursbeslutet bör därför enligt min mening inte föranleda något HovR:ns vidare yttrande. Emellertid har TR:ns avskrivningsbeslut uppenbarligen fattats av förbiseende. Det kan därför ej uteslutas att det på extra-ordinär väg undanröjes. I sådant fall torde hinder ej möta för återupptagande och fullföljande av prövning av bolagets besvär över konkursbeslutet i förevarande mål.

Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte fastställa TR:ns beslut.

Bolaget bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedesten Nordin, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Nyman, Vängby, Bengtsson, Heuman, referent, och Törnell) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I målet uppkommer först frågan huruvida besvär av en konkursgäldenär över beslut om försättande i konkurs skall prövas även om konkursen avslutas under besvärsmålets handläggning i överinstansen. Beslut om försättande i konkurs har ingripande rättsliga och ekonomiska verkningar för en konkursgäldenär. Han har därför ett befogat intresse av att också sedan konkursen avslutats få sin talan prövad i sak och alltså kunna få beslutet om försättande i konkurs upphävt.

I förevarande fall är konkursgäldenären ett aktiebolag. Bolaget har genom konkursens avslutande blivit upplöst. Upplöst aktiebolag har i rättspraxis tillerkänts talerätt i vissa situationer. Sålunda har hinder inte ansetts föreligga för sådant bolag att klandra konkursförvaltarens redovisning och att yrka skadestånd av förvaltaren och rättens ombudsman (NJA 1979 s 700). Inte heller kan hinder anses föreligga för ett upplöst bolag att föra talan mot det beslut varigenom bolaget försatts i konkurs.

Konkursfordringen i detta mål avser obetalda skatter enligt 1983 och 1984 års taxeringar och obetald preliminär B-skatt för åren 1984 och 1985. Skatterna har grundats på skönstaxeringar. Av årsredovisningar som bolaget upprättat för åren 1982-1985 framgår att bolaget under år 1982 helt avvecklat sin verksamhet och att det därefter ej bedrivit någon verksamhet. I numera avgivna deklarationer avseende inkomståren 1982-1985 har bolaget uppgett att det ej haft skattepliktig inkomst. Det får därför hållas för sannolikt att bolaget inte haft några inkomster under den tid, som skattebesluten avser, och att bolagets invändningar mot skönstaxeringarna är grundade. Vid nu angivna förhållanden kan statens i konkursansökningen åberopade anspråk på skatt inte anses ha innefattat klar fordran.

På grund av det anförda skall som HovR:n funnit konkursansökningen lämnas utan bifall

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1988-03-02
Målnummer
Ö792-86
Lagrum
185 d § konkurslag (1921:225)
Rättsfall
NJA 1979 s. 700
Litteratur
Sökord
Konkurs
Talerätt
Konkursgäldenär
Aktiebolag
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (5)

NJA 1992 s. 627: En person har försatts i konkurs på ansökan av kronofogdemyndighet, vilken som grund för ansökningen åberopat en av norsk skattemyndighet fastställd skattefordran. Sedan konkursbeslutet överklagats...
NJA 1993 s. 723: Sedan talan väckts mot ett aktiebolag angående skadestånd men talan avvisats på grund av en mellan parterna i avtal intagen skiljeklausul, har bolaget försatts i konkurs som avslutats utan överskott....
NJA 1996 s. 459: Sedan domstol beslutat att ett aktiebolag skulle träda i likvidation, försattes bolaget i konkurs vilken avslutades utan överskott. Trots att bolaget därmed var upplöst, har det ansetts kunna föra...
NJA 1998 s. 608: Ett aktiebolag som upplösts genom konkurs har ansetts ha rätt att ansöka om resning beträffande beslutet att försätta bolaget i konkurs.
NJA 1999 s. 237: Ett konkursbolag som upplösts enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen har med hänsyn till omständigheterna inte ansetts kunna fullfölja en dessförinnan påbörjad civilprocess.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation