NJA 2000 s. 709

En ung studerande har vid vite av 2 000 kr kallats att höras som vittne i ett brottmål men uteblivit utan laga förfall. Vittnets ålder och ekonomiska förhållanden har inte ansetts utgöra särskilda skäl för jämkning vid utdömande av vitet.

U.E., född 1983, kallades att höras som vittne vid huvudförhandling i mål om olaga hot vid Malmö TR d 11 nov 1999. U.E. inställde sig inte till förhandlingen och kunde inte heller anträffas för hämtning till rätten. TR:n (ordf hovrättsassessorn Lind) beslöt att huvudförhandlingen skulle fortsätta en senare dag och anförde vidare: Det är inte sannolikt att U.E. har laga förfall för sin utevaro. TR:n förpliktar därför U.E. att utge det honom förelagda vitet om 2 000 kr.

HovR:n över Skåne och Blekinge

U.E. överklagade i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att beslutet om utdömande av vite skulle upphävas.

HovR:n (hovrättsrådet Ohlsson, adj led rådmannen Serrander, referent, samt hovrättsassessorn Hållenius) anförde i beslut d 3 dec 1999: U.E. har i HovR:n gjort gällande att han glömde komma till den utsatta förhandlingen vid TR:n och att han varken sett eller hört det som han kallats att vittna om.

Vad U.E. anfört som skäl för sin underlåtenhet att inställa sig till förhandlingen vid TR:n d 11 nov 1999 utgör inte laga förfall.

HovR:n lämnar överklagandet utan bifall.

HD

U.E. överklagade och yrkade att beslutet om utdömande av vitet skulle upphävas.

Riksåklagaren bestred ändring.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Widegren, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. U.E. har bl a anfört att han är studerande och åtnjuter 850 kr i studiebidrag i månaden.

Riksåklagaren har anfört bl a att U.E. inte har haft laga förfall för sin utevaro och att ändamålet med vitet inte har förfallit. I fråga om det föreligger särskilda skäl att jämka det vite som U.E. har förelagts har det i och för sig betydelse att vitet har fastställts schablonmässigt utan hänsyn till U.E:s ekonomiska förhållanden. Vitet har bestämts till det belopp som normalt sätts vid kallelser av enskilda att inställa sig till förhandling i domstol. Samtidigt bör det enligt min mening beaktas att vitet inte har varit så högt att det har fått U.E. att inställa sig till huvudförhandlingen i TR:n. U.E:s ekonomiska förhållanden synes vara normala för en ung person som fortfarande studerar. Att regelmässigt sätta ned vitesbelopp för t ex studerande med låga eller inga inkomster skulle enligt min mening allvarligt minska viteshotets effektivitet och respekten för rättegångsförfarandet. Det har inte framkommit något om U.E:s ekonomiska förhållanden som tyder på att det vitesbelopp som har dömts ut skulle vara osedvanligt betungande för honom. Mot bakgrund av den restriktivitet som bör gälla vid jämkning av vite anser jag att hans ekonomiska förhållanden inte utgör skäl att jämka vitet. Inte heller finns det av annan anledning skäl att jämka vitet.

Storleken av förelagt vite i exempelvis kallelser bestäms schablonmässigt utan hänsyn till den enskildes ekonomi eller omständigheterna i övrigt. När domstolen prövar fråga om utdömande av vite kan vitesbeloppet jämkas enligt 9 § 1 st sista punkten lagen (1985:206) om viten om det finns särskilda skäl till det. Jämkning av vite får alltså inte bli det normala i mål om vite. I så fall skulle risker för viteshotets effektivitet uppstå (prop 1984/ 85:96 s 55 f).

Visserligen var U.E. endast 16 år vid kallelsen. Emellertid översände TR:n enligt anteckning i akten även en kopia av kallelse för kännedom till vårdnadshavaren. Inte heller framstår U.E:s underlåtenhet att inställa sig till förhandlingen som ursäktlig. Däremot hade man vid föreläggandets utfärdande inte skäl att anta att U.E. levde under så begränsade ekonomiska omständigheter. Även om jämkning inte får bli det normala finns det anledning att när det gäller ungdomar som studerar i grundskolan utan annan inkomst än studiebidrag överväga jämkning av vitesbelopp som förelagts enligt en schablon för vuxna förvärvsarbetande. I förevarande fall föreligger alltså särskilda skäl att jämka beloppet. Endast 1000 kr av det förelagda vitet bör utdömas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av det överklagade beslutet förpliktar HD U.E. att betala 1 000 kr i vite för utevaro utan laga förfall från huvudförhandlingen d 11 nov 1999 i Malmö TR:s mål.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, Lennander, Westlander och Pripp, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av handlingarna framgår att U.E., som är född d 2 mars 1983, delgavs kallelse d 5 nov 1999 att som vittne höras vid huvudförhandling d 11 nov 1999 i ett brottmål vid Malmö TR. I kallelsen angavs det bl a att han, om han uteblev, kunde bli skyldig att betala 2 000 kr i vite eller bli hämtad till rätten av polisen. Kopia av kallelsen sändes till vårdnadshavaren. U.E. inställde sig inte till förhandlingen och han hade inte heller före denna anmält att han var förhindrad att inställa sig.

Sedan TR:n vid huvudförhandlingen förordnat att U.E. omedelbart skulle hämtas till rätten genom polismyndighetens försorg men han inte hade kunnat anträffas, beslutade TR:n att huvudförhandlingen skulle fortsätta d 15 nov 1999 och utdömde det vite som hade förelagts honom.

U.E. har uppgett att han glömde att komma till förhandlingen. Han har vidare hänvisat till sin ålder och framhållit att han som studerande uppbär endast 850 kr per månad i studiebidrag.

U.E. har inte anfört någon omständighet som utgör laga förfall för att han uteblev från förhandlingen d 11 nov 1999. På grund av utevaron fick förhandlingen avbrytas och fortsätta några dagar senare. Ändamålet med vitet hade således inte förfallit och förutsättningar förelåg därför i och för sig för att döma ut vitet.

Vite skall enligt 3 § lagen (1985:206) om viten bestämmas till belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa föreläggandet. Vid den typ av förelägganden som det är fråga om vid kallelser till förhandling inför domstol är det godtagbart, och till och med nödvändigt, att det som regel används schablonbelopp. När fråga uppkommer om utdömande av förelagt vite får detta jämkas, om det finns särskilda skäl (9 § 1 st viteslagen).

Den som har kallats som vittne i en rättegång är skyldig att inställa sig till förhandlingen. Det finns anledning att se allvarligt på fall då ett vittne uteblir utan laga förfall. Förutom att beteendet innebär en ohörsamhet mot domstols beslut föranleder inställda och uppskjutna förhandlingar besvär för domstolen och enskilda, tidsspillan samt sammantaget stora kostnader för det allmänna. En uppskjuten förhandling är till särskilt men för berörda parter, som får prövningen av målet fördröjd.

En kallelse till förhandling skall förenas med vite om vittnet har fyllt 15 år, dvs uppnått samma ålder som straffbarhetsåldern (se 36 kap 7 och 22 §§ RB). Det vitesbelopp som förelades U.E. i kallelsen till förhandlingen torde svara mot ett schablonbelopp som domstolarna normalt använder vid kallelser av vittnen.

U.E. är 17 år gammal. Det vitesbelopp som förelagts kan inte anses alltför betungande för honom. Varken hans ålder i sig eller i förening med hans ekonomiska förhållanden kan anses utgöra särskilda skäl för att jämka vitet. HovR:ns beslut skall därför stå fast.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar överklagandet utan bifall.

HD:s beslut meddelades d 22 dec 2000 (mål nr Ö 5401-99).