NJA 2001 s. 401

Dödsboet efter G.M. överklagade i HovR:n för Övre Norrland och yrkade att arvsskatten skulle sättas ned med 1 800 kr. Kammarkollegiet bestred ändring.

HovR:n (hovrättspresidenten Lundin, hovrättsrådet Eriksson och tf. hovrättsassessorn Lundgren, referent) anförde i beslut d. 24 sept. 1998: Skäl. Dödsboet har till stöd för sin talan anfört följande. TR:n har tagit med det aktuella försäkringsbeloppet i kvarlåtenskapen med motiveringen att förmånstagare saknas. Enligt tidigare praxis vid tingsrätterna samt enligt Domstolsverkets handbok för bouppteckningsärenden bör all s.k. begravningshjälp noteras inom linjen i den mån den inte överstiger statens ersättning, dvs. ett halvt basbelopp (se NJA 1965 s. 54). - Folksam har vid telefonkontakt uppgivit att avsikten med samtliga gruppförsäkringar GF 19000 är att ersätta den s.k. begravningshjälp som yrkesverksamma anställda normalt har genom sin tjänstegrupplivförsäkring. Att förmånstagare saknas visar även att syftet just är att bekosta en rimlig begravning även om medlemmen helt skulle sakna tillgångar. Man skall inte heller kunna skriva in anhörig som förmånstagare till denna försäkring. - Göta HovR har i beslut d. 12 sept. 1995, SO 5090, ansett att G17-försäkring skall antecknas inom linjen.

Dödsboet har till HovR:n ingivit ett försäkringsbesked från Folksam daterat d. 15 maj 1997 avseende försäkring GF 19000, i vilket uppges att försäkringsbeloppet om 18 150 kr har betalats ut till dödsboet och ingår i kvarlåtenskapen.

Kammarkollegiet har till stöd för sitt bestridande anfört följande. Försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död skall enligt 104 § 1 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal inte ingå i dennes kvarlåtenskap om förmånstagare är insatt. Enligt NJA 1965 s. 54 utgör begravningshjälp till dödsbo enligt statens allmänna avlöningsreglemente inte någon tillgång i boet och beloppet skall inte heller dras av från begravningskostnaderna. I detta fall är fråga om utbetalning avseende begravningshjälp grundad på en privat försäkring. Eftersom försäkringen inte innehåller något förmånstagarförordnande skall beloppet i sin helhet tas upp som tillgång i dödsboet (jfr HovR:ns för Övre Norrland beslut d. 25 juli 1997 i mål Ö 48/96).

Kammarkollegiet har vidare upplyst att den fastställda arvsskatten genom beslut d. 6 nov. 1997 nedsatts - på annan grund än den som är uppe till prövning i detta mål - med 25 433 kr.

HovR:n gör följande bedömning.

Försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstagarens död skall enligt 104 § 1 st. lagen (1927:77) om försäkringsavtal inte ingå i dennes kvarlåtenskap om förmånstagare är insatt. - Enligt NJA 1965 s. 54 utgjorde begravningshjälp till dödsbo enligt det då gällande statliga allmänna avlöningsreglementet inte någon tillgång i boet och beloppet skulle inte heller dras av från begravningskostnaderna. I detta fall är det fråga om utbetalning avseende begravningshjälp grundad på en privat försäkring. Någon förmånstagare är inte insatt. Såsom Kammarkollegiet anfört skall försäkringsbeloppet således tas upp som tillgång i dödsboet. Överklagandet skall därför avslås.

HovR:ns avgörande. HovR:n avslår överklagandet.

Dödsboet (ombud P-E.B. Fonus) överklagade och yrkade att arvsskatten skulle sättas ned med 1 800 kr.

Kammarkollegiet bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr W. föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt HovR:ns beslut har dödsboet för ett på en grupplivförsäkring utfallande belopp om 18 150 kr, utgörande s.k. begravningshjälp, påförts skatt med 1 800 kr. Dödsboet har till stöd för sin talan anfört att enligt såväl tingsrättspraxis som anvisningarna i Domstolsverkets handbok i bouppteckningsärenden skall en gruppförsäkring som är avsedd som begravningshjälp inte arvsbeskattas, men upptas inom linjen när utfallande belopp uppgår till högst ett halvt basbelopp.

Kammarkollegiet har till stöd för sitt bestridande åberopat vad som anförts i HovR:n.

Grupplivförsäkringen kan karaktäriseras som en riskförsäkring, dödsfallsförsäkring, utan inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form. Tidigare förelåg olikheter i fråga om försäkringsskyddet för olika kategorier anställda, men genom de lagändringar som föreslogs i proposition 1963:24 genomfördes en enhetlig reglering av tjänstegrupplivförsäkringar.

Grundläggande bestämmelser om förmånstagareförordnande finns i lagen (1927:77) om försäkringsavtal, FAL. Enligt 103 och 104 §§ FAL gäller vissa formkrav för ett sådant förordnande. Bestämmelserna i 12 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL, anknyter till denna reglering.

I ovannämnda proposition uttalar departementschefen (s. 11 ff) väsentligen följande. Flertalet arbetstagare omfattas från årsskiftet 1962/63 av förmånen med tjänstegrupplivförsäkringar. I arvsskattehänseende erhåller utfallande grupplivförsäkringsbelopp den gynnsamma behandlingen, att varje förmånstagare i princip äger skattefritt uppbära 25 000 kr. Denna regel bör självfallet tillämpas även i fråga om de aktuella tjänstegrupplivförsäkringarna. Vid en restriktiv tolkning av FAL kan frånvaron av försäkringsbrev avseende nu nämnda massförsäkringar leda till att de för försäkringstagarna gällande förmånstagarebeståmmelserna inte accepteras som förmånstagareförordnanden i FAL:s mening och därmed inte heller i AGL:s mening. För att undvika en sådan bedömning bör uttryckligen i AGL anges att tjänstegrupplivförsäkringarnas förmånstagarebestämmelser i arvsskattehänseende skall jämställas med förmånstagareförordnanden enligt FAL.

Vid departementschefens redovisning av då föreliggande försäkringar av denna typ framgår att begravningshjälp kan vara ett ingående försäkringsdelmoment.

Regleringen i detta hänseende kom att inflyta i 12 § sjätte stycket AGL. Av lagtexten framgår bl.a. att vad som sägs i första och andra styckena i paragrafen skall, även om förmånstagareförordnande i enlighet med FAL inte föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring.

Av 12 § 2 st. AGL framgår bl.a. att under vissa omständigheter skall vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare av bl.a. livförsäkring som är vanlig kapitalförsäkring avräknas såsom skattefritt ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde.

Sammantaget framgår av dessa bestämmelser, att en grupplivförsäkring som innehåller förmånstagareförordnande, även om detta är fastställt endast genom bestämmelserna för försäkringen utan individuellt försäkringsbrev, medför rätt att avräkna ett skattefritt belopp i enlighet med sexbasbeloppsregeln enligt ovan. De sammanlagda utfallande beloppen på envar förmånstagare skall summeras vid tillämpningen av 12 § 2 st. AGL. Vid denna summering saknar det betydelse vilken beteckning olika försäkringsdelmoment givits. Regleringen kan dock inte anses ge utrymme för denna gynnsamma behandling i skattehänseende när förmånstagareförordnande helt saknas.

I förevarande fall saknas förmånstagareförordnande. Vidare framgår att syftet med denna försäkring är att man inte skall kunna skriva in anhörig som förmånstagare. Vid dessa förhållanden bör dödsboets talan lämnas utan bifall.

HD (JustR:n Svensson, Munck, Westlander, referent, Pripp och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt innehåller inte några särregler för försäkringar utan förmånstagarförordnande. Sådana försäkringar likställs därför med annan egendom som tillkommer försäkringstagaren och vid dennes död ingår utfallande försäkringsbelopp i den skattepliktiga kvarlåtenskapen (se Bratt m.fl., Skatt på arv och skatt på gåva, suppl. 23, s. 6:7). Detta måste anses gälla även när försäkringen - som i förevarande fall - avser begravningshjälp.

Såvitt framgår av handlingarna i målet var någon förmånstagare inte insatt till den försäkring med beteckningen GF 19000 som utföll vid försäkringstagaren G.M:s död. Det utfallande försäkringsbeloppet, 18 500 kr, ingår därför i dennes skattepliktiga kvarlåtenskap. Dödsboets överklagande kan därför inte vinna bifall.