NJA 2002 s. 412

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Hulden, rådmannen Jesperson och hovrättsassessorn Sjödahl Mellbin) meddelade dom d. 10 mars 1999.

I domen upptogs följande beträffande bakgrunden till tvisten.

R. M. startade tillsammans med M. P. och A. M. i mitten av 70-talet ett bolag med firma Jula Boats Sweden AB. Bolaget producerade och försålde lätta fiskebåtar avsedda framför allt för kustfiske i "tredje världen". Under 1984 beslutades att bolagets verksamhet skulle fördelas mellan Jula Boats Sweden AB och ett nybildat bolag med firma Jula Boats AB (i TR:ns dom i det följande benämnt Konkursbolaget). Detta bolag skulle, enligt ett mellan de båda bolagen d. 25 okt. 1984 träffat avtal, sälja båtar i kommission för Jula Boats Sweden AB. I slutet av december 1985 förvärvade T. C. samtliga aktier i Jula Boats Sweden AB, varefter firman ändrades till Sentera Nordique AB (Sentera). Sentera bildade i slutet av år 1986 ett helägt dotterbolag som gavs firmanamnet Jula Boats Sweden AB (Nya Jula). Sentera flyttade sommaren 1987 över produktionen av båtar till Nya Jula. Även efter T. C:s förvärv av Sentera fortsatte Konkursbolaget sin verksamhet med försäljning av fiskebåtar i kommission. Nya Jula inställde sina betalningar d. 16 juni 1988. Konkursbolaget övertog därefter även produktionen av båtarna. Konkursbolaget försattes i konkurs d. 5 mars 1991.

Målet avser ett antal rembursbetalningar under perioden juli 1987 till april 1988. De har upptagits i en sammanställning som fogas till domen som bilaga 1 (sammanställningen upptar 16 utbetalningar, 12 avseende "Etiopienremburserna", två avseende "FND-rembursen" och två avseende "Cotap-rembursen"; red:s anm.). Rembursbetalningarna var köpeskilling för båtar som producerades av Nya Jula. På de i målet aktuella remburserna har Konkursbolaget varit angivet som beneficient och Konkursbolaget har i målet hävdat att bolaget haft rätt till belopp som betalats till följd av remburserna.

TR:n anförde i domen:

Yrkanden m. m. Konkursboet har yrkat att TR:n skall förpliktiga Nordbanken att till konkursboet utge ett kapitalbelopp om 6 057 097 kr jämte per d. 29 dec. 1994 upplupen ränta om 4 336 958 kr samt för tiden därefter ränta på kapitalbeloppet enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

Nordbanken har bestritt käromålet men har vitsordat yrkad ränta såsom skälig i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Som grund för yrkandena har konkursboet anfört följande. Konkursbolaget har haft rätt till belopp som betalats till följd av remburser där Konkursbolaget varit angivet som beneficient eller betalningsmottagare. Dessa rembursbetalningar skulle av Nordbanken ha redovisats och utbetalats till Konkursbolaget. Nordbanken har utan uppdrag utbetalat beloppen till annan, alternativt tagit medlen i anspråk för att minska annans krediter i banken. Konkursbolaget har till följd härav en fordran mot Nordbanken på motsvarande belopp. Nordbanken har från maj 1987 haft full kännedom om att Konkursbolaget enligt avtal mellan Konkursbolaget och Sentera var berättigat att uppbära samtliga betalningar från kunder avseende försäljning av båtar. Trots detta har eller kan banken ha accepterat av T. C. lämnade uppdrag innebärande att betalningarna i stället redovisades direkt till av T. (:. ägda bolag. Banken borde i vart fall ha insett att T. C. inte var behörig att företräda Konkursbolaget till förmån för bolag i vilka han hade väsentliga intressen. De belopp som Nordbanken felaktigt utbetalat till annan är banken skyldig att betala till konkursboet. Beträffande de belopp som Nordbanken utbetalat efter d. 26 febr. 1988, dvs. tidpunkten för meddelande om att T. C. felaktigt utsetts till styrelseledamot i Konkursbolaget, eller d. 12 mars 1988, dvs. underrättelse om ändrad firmatecknare för Konkursbolaget, har Nordbanken dessutom haft kännedom om att T. C. inte ägde rätt att företräda Konkursbolaget. Samtliga åtgärder utförda av T. C. för tiden därefter har denne inte varit behörig att utföra, något som banken varit medveten om. I vart fall har efter angivna datum betalningar skett till annan än Konkursbolaget dels d. 16 mars 1988 på 312 079 kr avseende FND-rembursen, dels d. 31 mars 1988 på 551 175 kr och d. 25 april 1988 på 183 725 kr avseende Cotap- rembursen. De belopp som Nordbanken felaktigt utbetalat enligt instruktioner från någon som inte haft behörighet att företräda den rättmätige beneficienten enligt remburserna är banken skyldig att utbetala till konkursboet. Beträffande betalningarna avseende FND- rembursen görs vidare gällande att Nordbanken vid sin redovisning gjort avsteg från rembursvillkoren i det avseendet att betalning ej skett till i rembursen angivet konto. Nordbanken har därigenom handlat i strid mot rembursvillkoren. De belopp som Nordbanken i strid mot rembursvillkoren utbetalat till annan är banken skyldig att utbetala till konkursboet.

Som grund för bestridandet har Nordbanken anfört följande.

De i målet aktuella rembursutbetalningarna har Nordbanken tillgodogjort Konkursbolaget genom att utbetalning skett direkt till Sentera eller Nya Jula, varigenom Konkursbolagets skuld avseende redovisningsmedel direktreglerats.

a) Konkursbolaget har accepterat att Nordbankens villkor för sin kreditgivning till Sentera och Nya Jula var att medel från rembursbetalningar skulle överföras direkt till bankens kredittagare inom Sentera-koncernen, varför avtal kommit till stånd med detta innehåll. I vart fall har Nordbanken utgått ifrån att parterna i kommissionsförhållandet accepterat bankens villkor om att rembursbetalningarna direkt skulle tillgodoföras huvudmannen i kommissionsförhållandet. Konkursbolaget har insett, eller bort inse, att Nordbanken haft denna uppfattning. Nordbanken har styrkts i sin uppfattning, bl. a. genom att Konkursbolaget, efter att kontinuerligt ha blivit skriftligen informerat om på vilket sätt och vem som erhöll betalningarna, inte vid något tillfälle invänt mot det konsekvent praktiserade förfaringssättet, att Nya Jula, företrätt av R. M., i en del fall begärde betalning över remburserna, att Konkursbolaget, genom R. M., i brev till banken av d. 21 mars 1988 även skriftligen bekräftade att medlen från rembursbetalningarna kunde användas till att nedamortera Nya Julas skulder till Nordbanken och att Konkursbolaget anvisat Nya Julas konto nr 3058-18 00915 för bankens debiteringar för garantikostnaderna.

b) Om så inte skett genom uttryckligt avtal, har i vart fall avtal kommit till stånd, till följd av parternas konkludenta handlande och Konkursbolagets passivitet, innebärande att banken ägde verkställa de aktuella betalningarna till Nya Jula.

c) Skulle TR:n inte anse det visat att avtal kommit till stånd eller enligt vad som ovan görs gällande, har Konkursbolaget i vart fall genom en ackordsuppgörelse d. 10 dec. 1988 till följd av att Nya Jula inställt sina betalningar uttryckligen accepterat de under 1987 och 1988 gjorda betalningarna till Nya Jula såsom fullt korrekta.

Utveckling av talan.

Av vad parterna anfört enligt domen återges här följande. Konkursboet.

Under början av år 1987 bedrev Konkursbolaget försäljningsarbete i framför allt Mauretanien och Etiopien. I början av 1987 ingick Konkursbolaget avtal om leveranser till Etiopien och d. 14 maj 1987 tecknades avtal om leveranser till Mauretanien. ---. Betalning för av Konkursbolaget försålda båtar skedde vid affärer med utlandet i många fall genom att Konkursbolaget erhöll remburser med Konkursbolaget som beneficient. Genom den aviserande bankens försorg begärdes utbetalningar enligt remburserna och dessa insattes på konto hos Konkursbolaget. Sedan Konkursbolaget erhållit täckning för sina kostnader enligt kommissionsavtalet överfördes återstående belopp till Sentera. Detta förfarande fungerade huvudsakligen fram till mitten av år 1987.

Från hösten 1987 hade genom Nordbankens försorg, utan R. M:s vetskap, ett antal rembursbetalningar aldrig kommit Konkursbolaget tillhanda. Detta förhållande uppmärksammades inte direkt utan långt senare och vad som därvid kunnat konstateras är följande. --- Ordningen innebärande att alla betalningar skedde via Konkursbolaget upplevdes sannolikt som otillfredsställande för Nordbanken och T C., framför allt mot bakgrund av att det på grund av de (framställda reklamationerna) kunde förväntas att Konkursbolaget skulle ha en motfordran om överskott ej skulle uppstå. Med början under hösten 1987 "styrdes" därför vissa rembursbetalningar direkt till Sentera eller Nya Jula. De betalningar som det vid senare utredning framkommit inte utbetalades till Konkursbolaget avser remburser från tre olika köpare. Etiopien- remburserna. Ministry of Agriculture utställde i maj 1987 fyra oåterkalleliga, icke överlåtbara remburser med Konkursbolaget som beneficient. Enligt remburserna skulle Konkursbolaget erhålla sammanlagt USD 346 619. Konkursbolaget har inte erhållit något belopp under remburserna. --- Någon giltig instruktion om att rembursbeloppen skulle utbetalas till annan än betalningsmottagaren Konkursbolaget har inte presenterats av Nordbanken. Sammanfattningsvis görs gällande att de belopp som Nordbanken vitsordat att banken utbetalat till Sentera eller Nya Jula rätteligen skulle erhållits av Konkursbolaget.

FND-rembursen. I september 1987 utfärdades remburs nr 3331-253293 med Konkursbolaget som beneficient. Rembursbeloppet uppgick till 4 208 018 kr. I rembursvillkoren angavs bland annat att förmånstagare var Konkursbolaget, kontonummer 3058-18-01202. --- Nordbanken förhandsaviserade d. 4 sept. 1987 Konkursbolaget att rembursen öppnats på uppdrag av Fond Natural de Development (FND) i Mauretanien. Förhandsaviseringen sändes till Konkursbolaget i Mariestad. Därefter aviserades Konkursbolaget d. 14 sept. 1987. -- R. M. begärde d. 23 nov. 1987 i ett brev, som av misstag skrivits på Nya Julas brevpapper och i Nya Julas namn, utbetalning med 2 889 241 kr ur rembursen. --Utbetalning med 2 853 304 kr gjordes därefter d. 13 jan. 1988 till spärrat konto, troligen Nya Julas konto. --- R. M. begärde därefter i två brev ytterligare utbetalningar enligt rembursen. Vid båda dessa tillfällen undertecknades begäran i Konkursbolagets namn. Den efterföljande redovisningen d. 1 mars 1988 ställde Nordbanken däremot till T. C. Av redovisningen framgår inte vart utbetalning skulle ske. Nordbanken utbetalade därefter d. 16 mars 1988 denna del av rembursbeloppet, 312 079 kr, till Sentera eller Nya Jula.

Sammanfattningsvis görs gällande att de belopp från rembursen som Nordbanken utbetalat till annan rätteligen skulle erhållits av Konkursbolaget. --Cotap-rembursen. I november 1987 utställdes remburs till förmån för Konkursbolaget med Nordbankens nr 3331-253897. Rembursbeloppet uppgick till 734 900 kr. T. C. begärde d. 3 mars 1988 betalning under rembursen med 551 175 kr. Begäran skrevs denna gång på Nya Julas brevpapper men undertecknades i Konkursbolagets namn. --- Utbetalning enligt rembursen gjordes därefter till Nya Jula d. 31 mars 1988 med 551 175 kr och d. 25 april 1988 med 183 725 kr.

Även beträffande Cotap-rembursen görs sammanfattningsvis gällande att de belopp från rembursen som Nordbanken utbetalat till annan rätteligen skulle erhållits av Konkursbolaget.

Nordbanken har anfört:

Konkursbolaget var ett rent försäljningsbolag. Sedan 1984 försålde Konkursbolaget fiskebåtarna i kommission för Senteras respektive - från sommaren 1987 - Nya Julas räkning. T. C. hade en styrelsepost i Konkursbolaget och han ägde ensam teckna dess firma. Enligt PRV:s aktiebolagsregister behöll han denna firmateckningsrätt fram till i vart fall slitet av 1988. Även R. M. tecknade Konkursbolagets firma ensam. Han hade också en generalfullmakt från Nya Jula, utfärdad d. 30 dec. 1986. Denna gav honom möjligheten att företräda Nya Jula i alla bolagets ekonomiska angelägenheter. Då produktionen vid halvårsskiftet 1987 flyttades till Senteras nybildade dotterbolag, Nya Jula, blev Nya Jula kommittent i kommissionsavtalet med Konkursbolaget. Det var i Nya Jula som produktionsfaktorerna arbetskraft och kapital fanns. Nya Jula producerade och ägde de båtar som Konkursbolaget sålde för Nya Julas räkning och det var i Nya Jula som en kreditgivare kunde erbjudas säkerhet för sin kreditgivning. Det var Nya Jula som i januari 1987 öppnade, och alltsedan dess innehade, det konto i Nordbanken till vilken banken överförde alla de i målet aktuella rembursmedlen. --- För att på marknaden inte ändra det inarbetade varumärket fula Boats ansåg R. M. det mycket viktigt att köpeavtalen med de olika utländska köparna träffades med Konkursbolaget. Genom distributionsformen kommission gavs möjlighet att genomföra köpen i Konkursbolagets namn men för Nya Julas räkning. Kommissionsavtalet innebar dock, som vid all form av försäljningskommission, att huvudmannen - kommittenten - var slutlig betalningsmottagare för de köpeskillingar som inflöt från försäljningen. För att inte något annat bolag skulle figurera i något avseende visavi köparna, angavs också Konkursbolaget som beneficient i de remburser som kom att upprättas. Samtliga parter var emellertid överens om att medel från köparnas betalningar direkt skulle överföras till Nya Jula. --

Under den i målet aktuella perioden var Konkursbolaget aldrig kredittagare hos Nordbanken. --- Remburserna var kombinerade med ett åtagande av Konkursbolaget att ta fram säkerhet för köparens förskottsbetalningar. Säkerheten skulle ställas i form av bankgarantier. Bland annat detta förhållande innebar att Nordbanken ansåg det viktigt att erhålla information från parterna om möjlig säkerhet för banken. I detta syfte skedde någon gång under våren 1987 ett möte på bankens kontor i Mariestad. Vid mötet var R. M., T. C. och T. L. närvarande. Vid mötet klargjordes för banken att det var Konkursbolaget som var säljare i förhållande till köparna och att båtarna såldes för Senteras, senare Nya Julas, räkning. T. L. gjorde därvid klart att Nordbanken krävde att betalning från köparna skulle tillföras direkt till bankens kredittagare. De närvarande personerna reste inte några som helst invändningar mot denna bankens ståndpunkt. Samtliga rembursbetalningar, som efter mötet på Nordbanken kom att ske för båtar som producerades av Nya Jula och försåldes av Konkursbolaget, kom att överföras till Nya Julas konto nr 3058-18 00 915.

Etiopien-remburserna. Etiopien-remburserna öppnades av Nordbanken i Stockholm på ansökan av Ministry of Agriculture i Etiopien. De fyra remburserna har beteckningen 3944/401893-401896 och var på det sammanlagda beloppet USD 346 619. Den första utbetalningen gjordes d. 21 juli 1987 på beloppet USD 149 899. Det konto som tillgodofördes pengarna var Nya Julas konto nr 3058-18 00 915. Bokföringsavin för denna bankens överföring tillställdes Konkursbolaget och är daterad d. 20 juli 1987. --

END-rembursen. För Nya Julas räkning hade Konkursbolaget träffat avtal med FND i Mauretanien om försäljning av åtta fiskebåtar. Köpeskillingen var bestämd till 4 280 018 kr. Köparens bank, Banque All Baraka Mauritanienne Islamique (BABMI), öppnade en remburs på detta belopp. Rembursen bekräftades av den franska Union de Banque Arabes et Francaises (UBAF) som därefter anmodade Nordbanken i Göteborg att avisera Konkursbolaget om rembursens öppnande. Nordbanken tillställde Konkursbolaget rembursaviseringen d. 14 sept. 1987. Av rembursaviseringen framgår att rembursen är betalbar i utlandet. Vidare anges att Nordbanken inte bekräftat rembursen och att den därmed inte utgör något bindande åtagande från Nordbankens sida. Betalningarna av de åtta båtarna var uppdelade i fyra olika delar. De sista 25 procenten av priset, det vill säga ca 1 070 000 kr, skulle betalas vid uppvisandet av bland annat ett konossement "Clean on Board".

Den 23 nov. 1987 begärde R. M., som företrädare för Nya Jula, i ett brev betalning under FND-rembursen med totalt 2 889 241 kr. --- Resterande belopp under rembursen, efter nämnda begärda belopp, utgjorde beloppet 1 390 777 kr. Av detta skulle 320 772 kr utbetalas när säljaren kunde presentera ytterligare rembursdokument. Därefter skulle kvarstå 1 070 000 kr, utgörande den sista betalningen om 25 procent. Nordbanken ställde förskottsgarantier till den öppnande banken, i detta fall alltså BABMI. Nordbankens garantier var förenade med en provision/garantiavgift om en procent. --- När den bekräftande banken erlade 2 889 241 kr, överförde Nordbanken först beloppet till ett spärrat konto tillhörigt Nya Jula. Kontot var spärrat till förmån för banken, vars garanti gentemot den betalande banken alltjämt var gällande. Beloppet överfördes efter ca en vecka till det för alla betalningarna nyttjade kontot; Nya Julas konto 3058-18 00 915. Avräkning innehållande uppgifter om betalning och konto tillställdes Konkursbolaget d. 13 jan. 1988. --

Konkursbolaget pantsatte under februari 1988 till Nordbanken all sin rätt till betalningar under bl.a. FND-rembursen. --- Pantsättningen skedde i samband med att Nya Jula d. 15 febr. 1988 upptog en checkkontokredit om 1 000 000 kr. --- Några ytterligare betalningar än de ovan redovisade kom inte att göras under FND-rembursen. Den betalning som aldrig kom att ske var de sista 25 procenten av rembursbeloppet, det vill säga 1 070 000 kr.

Cotap-rembursen. Förhållandena kring denna remburs är i stort sett desamma som för FND-rembursen. Rembursbeloppet var på 734 900 kr. Även denna remburs var öppnad av BABMI i Mauretanien samt bekräftad av den franska banken UBAF. Rembursen avsåg betalning från ETS Cotap för två båtar. Av Nordbankens rembursavisering d. 3 mars 1988 framgår, att den inte var bekräftad av Nordbanken och att rembursen därmed inte innebar något bindande åtagande från Nordbanken utan att Nordbanken endast var aviserande bank. I ett brev d. 8 febr. 1988 begärde Konkursbolaget, företrätt av T. C., betalning under Cotap-rembursen med 183 725 kr. Samma dag som rembursaviseringen gjordes tillskrev Konkursbolaget Nordbanken i Göteborg med begäran om betalning under rembursen med 551 175 kr. Även Cotap-rembursen omfattades av Konkursbolagets pantsättning till Nordbanken.

Konkursbolagets pantsättningar av rätten enligt remburser. Som ovan berörts, upptog Nya Jula en kredit hos Nordbanken d. 15 febr. 1988 om 1 000 000 kr. I samband därmed pantsatte Konkursbolaget sin rätt till betalning från den öppnande banken UBAF under FND-rembursen och Cotap- rembursen. --

Konkursboet genmälde. Nordbanken har inte verkställt betalningarna i enlighet med Konkursbolagets anvisningar. Det har inte förelegat en överenskommelse om att det skulle vara ändamålsenligt att rembursbetalningarna direkt tillgodofördes Nya Jula eller att Nordbanken varit rätt betalningsmottagare till utbetalningar under Cotap-rembursen och FND-rembursen med av Nordbanken angivna belopp. Banken har till Konkursbolaget inte framställt villkor om ändring av betalningsströmmarna som accepterats av Konkursbolaget. --

TR:ns domskäl.

I målet har parterna åberopat en omfattande skriftlig bevisning.

På begäran av konkursboet har hörts som vittnen R. M., dåvarande VD i Konkursbolaget, och advokaten C. L. På Nordbankens begäran har hörts som vittne dåvarande kontorschefen T. L.

Målet rör 16 rembursutbetalningar på sammanlagt drygt sex miljoner kr som Nordbanken under tiden d. 21 juli 1987 till d. 25 april 1988 gjort till konton tillhörande Sentera eller Nya Jula. Enligt remburserna var Konkursbolaget beneficient.

Konkursboet har gjort gällande att beloppen rätteligen skulle tillkomma Konkursbolaget.

Nordbanken har i första hand invänt att mellan Konkursbolaget och Nordbanken funnits ett avtal - uttryckligt, konkludent eller tillkommet genom passivitet - att rembursmedlen skulle sättas in på Senteras eller Nya Julas konton i banken. Att så är fallet har Nordbanken att visa i målet.

Nordbanken har inte företett någon skriftlig dokumentation som direkt styrker att Konkursbolaget anvisat Senteras/Nya Julas konton för insättning av rembursmedlen. --

Sedan TR:n härefter genomgått och bedömt omständigheterna i målet anförde TR:n följande.

Vid övervägande av vad som förekommit i målet finner TR:n att banken med tillräcklig grad av säkerhet visat att det varit i samförstånd med Konkursbolaget och Nya Jula som rembursmedlen insatts på det senare bolagets konton. Konkursbolaget har därmed saknat rätt att erhålla förnyad utbetalning från banken. Konkursboets talan skall därför ogillas.

Konkursboet skall såsom tappande part ersätta Nordbanken för dess rättegångskostnader.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Konkursboet förpliktades ersätta Nordbanken för dess rättegångskostnader.

Domslut

Domslut.

Med ändring av TR:ns dom i huvudsaken förpliktar HovR:n Nordbanken AB att till Jula Boats Aktiebolags konkursbo utge 5 010 118 kr jämte per d. 29 dec. 1994 upplupen ränta om 3 587 307 kr samt ränta på kapitalbeloppet för tiden därefter enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

Med ändring av TR:ns dom även i fråga om rättegångskostnader förpliktar HovR:n Nordbanken AB att ersätta Jula Boats Aktiebolags konkursbos rättegångskostnader vid TR:n med 216 597 kr, varav 210 000 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt lag samt befriar konkursboet från skyldighet att utge ersättning för bankens rättegångskostnader där.

Nordbanken AB skall ersätta Jula Boats Aktiebolags konkursbo för rättegångskostnader i HovR:n med 103 067 kr, varav 96 667 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt lag.

Banken, nu Nordea Bank Aktiebolag, överklagade och yrkade att HD skulle fastställa TR:ns dom såväl i sak som i fråga om rättegångskostnader samt befria banken från skyldighet att ersätta konkursboets rättegångskostnader i HovR:n och tillerkänna banken ersättning för rättegångskostnader där. - Även konkursboet överklagade HovR:ns dom.

HD meddelade prövningstillstånd dels i vad konkursboets talan bifallits beträffande rembursbetalningarna om tillhopa 3 900 283 kr från FND och ETS Cotap såvitt avser bankens invändning att banken inte iklätt sig något betalningsåtagande (se punkt 2 på s. 5 i TR:ns dom; s. 415 ö, red:s anm.), dels i fråga om parts skyldighet att ersätta motparten för rättegångskostnader vid TR:n och i HovR:n. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i denna del skulle stå fast.

Konkursboet (ställföreträdare för konkursboet advokaten K. E.) bestred bankens yrkande.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader i HD. Målet föredrogs.

Domskäl

Domskäl.

TR:n har förordnat K. E. att som medförvaltare i konkursen handlägga konkursboets skadeståndsfordran mot banken. Konkursboets talan i målet avser inte skadestånd. Lydelsen av förordnandet, vilket meddelats på begäran av konkursförvaltaren, måste emellertid antas ha tillkommit i syfte att identifiera tvisten och inte för att ange vilken talan som skulle föras mot banken ifall domstolsprövning blev aktuell. Förordnandets utformning kan därför inte anses utgöra hinder mot K. E:s behörighet att företräda konkursboet i fråga om den talan som förs i målet.

Rembursbetalningarna från FND och ETS Cotap avsåg två betalningar från FND, en om 2 853 304 kr och en om 312 079 kr, samt två betalningar från ETS Cotap om 551 175 kr respektive 183 725 kr. Konkursboets talan ogillades av HovR:n beträffande de tre sistnämnda beloppen på den grund att banken ansågs ha erhållit panträtt i dessa rembursfordringar. Eftersom prövningstillståndet begränsats till i vad mån konkursboets talan bifallits beträffande rembursbetalningarna från FND och ETS Cotap, följer härav att prövningen i HD är begränsad till ett belopp om 2 853 304 kr.

Konkursboets ursprungliga grund för dess talan i målet framstår som något oklar (jfr TR:ns dom s. 3-4; s. 413-414, red:s anm.). I belysning av vad konkursboet senare uppgett måste grunden anses vara att banken för de belopp som den erhållit under remburserna från annan bank har ådragit sig skyldighet att redovisa och utbetala beloppen till konkursbolaget; det är alltså erhållandet av rembursbeloppen från annan bank i rembursärendena (den bekräftande banken) som påstås grunda betalningsskyldighet för Nordea. Så har konkursboets talan också uppfattats av HovR:n (HovR:ns dom s. 7; s. 420 x, red:s anm.). Konkursboet har förklarat att boet inte gör gällande att banken iklätt sig ett självständigt betalningsåtagande.

Banken har mot konkursboets betalningsyrkande invänt, såvitt nu är aktuellt, att banken inte har någon på remburserna grundad betalningsskyldighet mot konkursbolaget samt att banken varken har öppnat eller bekräftat remburserna och därmed inte iklätt sig något betalningsåtagande gentemot beneficienten konkursbolaget (se TR:ns dom s. 5-6; s. 415 ö, red:s anm. ovan).

Konkursboet har i HD åberopat ett avsnitt i den handling som avser bankens avisering av FND-rembursen. Avsnittet innehåller följande mening: Likvid kommer att erläggas så snart vi erhållit täckning/betalningsbemyndigande från utländsk bank. - Banken har påstått att detta utgör ett otillåtet åberopande av ny omständighet och yrkat att denna skall avvisas.

Den åberopade meningen i aviseringshandlingen kan emellertid inte anses utgöra en ny omständighet (grund) för konkursboets talan utan får ses som ett argument till stöd för konkursboets tidigare angivna grund. Det finns därför inte skäl att avvisa vad konkursboet åberopat i aviseringshandlingen.

Banken har såvitt framgår inte tidigare uttryckligen bestritt att banken skulle vara betalningsskyldig mot konkursbolaget på grund av att banken mottagit medel från annan bank under remburserna. Detta måste antas i första hand bero på att konkursboets grund för betalningsyrkandet inte varit tillräckligt preciserad. Bankens invändning att den inte har gjort något betalningsåtagande och inte har någon på remburserna grundad betalningsskyldighet mot konkursbolaget bör uppfattas så att banken hävdar att den därmed inte under några förhållanden är betalningsskyldig; detta täcker också det fallet att banken mottagit medel från annan bank under remburserna. Härtill kommer att konkursboets talan, såsom närmare framgår av det följande, delvis vilar på rembursreglerna och bankens ställning som aviseringsbank.

Mot bakgrund härav möter det inte - såsom HovR:n synes ha ansett - något hinder mot att på grundval av bankens invändning pröva även om banken blivit betalningsskyldig på grund av att den erhållit rembursbeloppet.

Vid denna prövning är följande att beakta.

Det är ostridigt att beträffande de i målet aktuella remburserna gäller Internationella Handelskammarens enhetliga regler angående remburser, reviderade år 1983 (Uniform Customs and Practice for Documentary Credits, 1983 Revision; International Chamber of Commerce) - UCP. Enligt artikel 8 i dessa regler kan en remburs aviseras till beneficienten genom annan bank (den aviserande banken) utan förpliktelse för den aviserande banken, men denna skall med skälig omsorg kontrollera att den remburs som den aviserar ser ut att vara äkta.

Banken har som nämnts haft ställning som aviserande bank i rembursförhållandena. I avisering till konkursbolaget har banken angett bl.a. att rembursen är oåterkallelig från den utländska bankens sida samt att den aviseras av banken utan tillägg av dess bekräftelse och därför inte utgör något bindande åtagande från bankens sida.

Av vad som sagts i det föregående följer att banken inte enbart på grund av sin ställning som aviserande bank ådragit sig betalningsskyldighet mot konkursbolaget i dess egenskap av beneficient samt att banken inte heller har gjort något betalningsåtagande som kan grunda sådan betalningsskyldighet. Detta är också ostridigt mellan parterna.

Om en person A, som är skyldig en annan person B en summa pengar, betalar beloppet till en tredje person C efter överenskommelse att denne skall betala beloppet till B, står det klart att B inte har något betalningsanspråk mot C, såvida inte denne åtagit sig betalningsansvar gentemot B eller det föreligger något annat särskilt förhållande. Detta måste anses följa av allmänna principer om tredjemansavtal. Om nu banken i förevarande fall likväl, i enlighet med vad konkursboet gjort gällande, skulle vara betalningsskyldig gentemot konkursbolaget därför att banken har erhållit rembursbeloppet från en betalningsskyldig bank i syfte att beloppet skall tillkomma konkursbolaget såsom beneficient, måste detta följaktligen grundas på något undantag från den angivna principen. Närmast skulle det i så fall följa av reglerna om remburs eller annat förhållande som rör remburs.

Konkursboet har i detta hänseende anfört följande. Enligt artikel 20 punkt a i UCP gäller att en bank, som anlitar biträde av annan eller andra banker i och för verkställighet av uppdragsgivarens instruktioner, gör detta för uppdragsgivarens räkning och på dennes risk. En öppnande bank har enligt artikel 20 punkt b inte någon förpliktelse eller något ansvar om de instruktioner som den vidarebefordrar inte blir följda, även om det skulle vara den öppnande banken som tagit initiativet vid valet av den andra banken. Detta innebär i förevarande fall att den öppnande utländska banken, när den fullgjort sitt betalningsåtagande till korrespondentbanken Nordea, saknar ansvar för om Nordea därefter inte följer givna instruktioner eller liknande. Sådan fråga har även prövats i rättsfallet NJA 1948 s. 127. Konkursbolaget har därför inte möjlighet att rikta anspråk mot den öppnande banken, eftersom denna har fullgjort sina åtaganden. - Konkursboet har beträffande sin uppfattning om Nordeas betalningsskyldighet även hänvisat till ett uttalande i Gorton, Rembursrätt, 1980, s. 320.

Bestämmelserna i artikel 20 i UCP ger inte stöd för att den öppnande banken skulle vara fri från betalningsskyldighet gentemot beneficienten sedan den betalat rembursbeloppet till en korresponderande bank. Inte heller andra regler i UCP ger stöd för en sådan ståndpunkt (jfr särskilt artikel 10 och artikel 21). Konkursboet har inte heller i övrigt kunnat visa på något förhållande som skulle utgöra grund för att en aviserande bank, som har erhållit rembursbeloppet från den öppnande/bekräftande banken, skulle - till skillnad från vad som gäller för en tredje man i allmänhet (se ovan) - utan vidare bli betalningsskyldig gentemot beneficienten. Inträdet av ett sådant betalningsansvar synes inte heller väl förenligt med UCP:s rembursregler. (Till det sagda se även Gorton, Rembursrätt s. 228 ff.)

På grund av det anförda skall bankens överklagande bifallas och banken alltså befrias från att till konkursboet utge ett belopp om 2 853 304 kr. I fråga om upplupen ränta har i HovR:ns dom antecknats att parterna är ense om att, vid delvis bifall till konkursboets talan, upplupen ränta skall utgå i proportion till den omfattning i vilken boets yrkande beträffande kapitalbeloppet bifalls. Detta måste anses gälla även i fråga om prövningen i HD.

Konkursboets yrkande i TR:n avsåg ett belopp om 6 057 097 kr jämte ränta. Resultatet av prövningen i HD blir att konkursboet slutligen är berättigat till 2 156 814 kr jämte ränta. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt bör kostnaderna i TR:n och HovR:n kvittas, medan banken såsom vinnande i HD i den del prövningstillstånd meddelats bör erhålla full ersättning för sina kostnader här. Yrkat belopp får anses skäligt.

Domslut

Domslut.

Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken ogillar HD Jula Boats Aktiebolags konkursbos talan såvitt avser ett belopp om 2 853 304 kr, i följd varav vad Nordea Bank Sverige Aktiebolag har att utge till konkursboet uppgår till 2 156 814 kr jämte per d. 29 dec. 1994 upplupen ränta om 1 544 306 kr samt ränta på kapitalbeloppet för tiden därefter till dess betalning sker enligt 6 § räntelagen.

Med ändring av HovR:ns dom även i fråga om rättegångskostnader förordnas att vardera parten skall stå sina kostnader vid TR:n och i HovR:n.

Konkursboet förpliktas att ersätta banken för rättegångskostnader i HD med 154 917 kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 räntelagen från dagen för denna dom.

HD:s dom meddelades d. 19 sept. 2002 (mål nr T 3060-00).