Domskäl

TR:n (ordf. rådmannen Täcklind) anförde i dom d. 7 aug. 2001: Domskäl. Åtalspunkt 1.

Bakgrund.

Den 15 juni 2001 på förmiddagen höll Göteborgsaktionen 2001 en tillståndsgiven demonstration på Götaplatsen mellan kl. 09.00 och 10.30, varvid flygblad utdelades med uppmaning att man därefter skulle gå mot Svenska Mässan. En sådan marsch hade förbjudits av polismyndigheten. Vissa av demonstranterna maskerade sig nu och en folkmassa satte sig i rörelse på Berzeliigatan mot polis, som avspärrat Berzeliigatan mot Södra Vägen. Med hjälp av hästar försökte polisen stoppa folkmassan och driva den tillbaka mot Götaplatsen, där även poliser till fots befann sig, varvid poliserna här och på angränsande gator möttes av folk, som konfronterade dem bl.a. genom stenkastning. - J. P. har d. 15 juni 2001 på förmiddagen varit iklädd ett par blåsvarta jeans med uppvikta benslag och med en större, ljus märkeslapp baktill till höger nära linningen samt en svart träningsoverallsjacka med dubbla vita ränder från kragen ner utmed ärmarna.

Åklagaren har upplyst att skador för näringsidkare och fastighetsägare till följd av kastad gatsten och vandalisering under de våldsamma upploppen på Kungsportsavenyn och angränsade gator har beräknats till minst tre miljoner kr.

J. P. har förnekat åtalad gärning. Han har förnekat att han deltagit i våldsamt upplopp men har medgett att han kastat sten, dock utan att försöka skada någon eller något. Han har bestritt att det varit fråga om planerade, förberedda och organiserade upplopp. Vidare har han förnekat att han genom sitt agerande ingett folksamlingarna eller delar härav dess ordningsstörande uppsåt och att han genom gester och åtbörder tagit ledning av folksamlingarnas eller delar av desammas förehavanden. Han har således inte varit anstiftare eller anförare.

Åklagaren har åberopat fotografier avseende den förstörelse, som uppkommit på bl.a. busskurer, fastigheter och s.k. baja-major på Kungsportsavenyn samt utredning angående de gatstenar, som bröts upp på olika platser i Göteborg och kastades mot polis m.m. i samband med demonstrationer och upplopp d. 14-16 juni 2001. Härav framgår att gatstenarna är av två typer, varav den ena är 12x12 cm och väger 4,95 kg och den andra är 9x9 cm och väger 2,25 kg.

Vidare har åklagaren åberopat dels videofilm och fotografier avseende händelserna d. 15 juni 2001 under för- och tidig eftermiddag på Kungsportsavenyn och angränsande gator, dels fotografier av J. P. bl.a. vid 14-tiden samma dag samt vid andra tidigare tillfällen. På fotografierna är J. P. iförd ett par solglasögon med vitaktiga bågar och gula glas.

Åklagaren har därutöver som skriftlig bevisning åberopat fotografier av i J. P:s lägenhet i beslag tagen egendom. Denna omfattar den egendom, som yrkas i beslag, tidningsartiklar och fotografier avseende våldsamma gatudemonstrationer i Sverige och utomlands, information om och tips för demonstranter om olika våldsmetoder bl.a. i Terroristens handbok, våldsuppmanande texter samt råd och tips för den som grips av polisen. Ett av basebollträna har märkningen "AFA". Vidare har åklagaren åberopat fotografier av egendom, bl.a. fotografier och kabelbitar som återfunnits, bl.a. tillsammans med fotopåsar märkta I. O., i och kring en gömma i en skreva i närheten av J. P:s bostad.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med polisinspektörerna E. C. och H. F. angående i beslag tagen egendom, samt med kriminalinspektören S. A. i Västerås angående av J. P. under 1994 begånget våldsamt upplopp och visade sympatier för våldsbenägna ytterlighetsrörelser. Vidare har målsägandeförhör på åklagarens begäran hållits med polisassistenten Å. R. angående hennes iakttagelser av upploppen d. 15 juni 2001.

J. P. har uppgett: Han är politiskt intresserad och sympatiserar med AFA (Antifascistisk Aktion) och andra politiska organisationer. Han har i sin bostad på Hjällbo Lillgata 10 en hel del politisk litteratur, upprop och flygblad. Under EU-mötet hade ytterligare fyra personer tillgång till hans lägenhet. Den i hans lägenhet beslagtagna politiska litteraturen är hans, men han anser att beslagen av polisen valts ut med tanke på vad som kan vara av värde för nu ifrågavarande rättegång. Vissa av de föremål, som tagits i beslag, tillhör inte honom utan de personer, som bodde hos honom. Han har dock sett fyrverkeripjäserna. Basebollträna, varav ett är märkt AFA, utgör hans privata sportutrustning och den s.k. rånarluvan är hans vintermössa. Han har ingen som helst kännedom om de föremål som hittats ute i naturen och sedan beslagtagits. - Den 15 juni 2001 på förmiddagen cyklade han till Götaplatsen för att delta i Göteborgsaktionens protestmöte där. Han var inte förberedd på att något särskilt skulle ske. Han var iförd de av åklagaren angivna jeansen och träningsoveralljackan. Eftersom det gick ett rykte om att civila polismän vek upp byxbenen för att kännas igen och inte bli attackerade av sina kollegor, hade J. P. liksom många andra demonstranter vikit upp byxbenen. Han var först omaskerad men fick sedan låna en sjal för att dölja sin identitet. Anledningen till att han gjorde detta var att han anser att man skall kunna vara anonym i vissa sammanhang och inte behöva hamna på bild i massmedia. Sedan protestmötet avslutats gick han ned på en sidogata från Götaplatsen. Där pågick en otillåten demonstration, men det kände han inte till. Ridande kravallpolis gick där in i folksamlingar och motade bort folk. Människor fick panik och sprang åt olika håll. Han anser att det inte var något upplopp då. Några enstaka personer kastade några föremål långt ifrån honom. Det är han som syns på den av åklagaren åberopade videofilmen från Berzeliigatan-Götaplatsen d. 15 juni vid kl. 11. Han försökte då att medelst utsträckta händer lugna demonstranterna för att de inte skulle bli omkullsprungna men han tror inte att det var någon som lyssnade på honom. Det händelseförlopp som visats sedan på åklagarens videofilm är enligt hans uppfattning att betrakta som våldsamt upplopp. Det var dock i väldigt liten utsträckning som det kastades gatsten och flaskor. Han var på platsen men höll sig inte i massan. Han är inte säker på att den person, som åklagaren i olika sekvenser på filmen pekar ut som J. P., verkligen är identisk med honom. J. P. fortsatte nedåt Kungsportsavenyn, där det var våldsamt upplopp. Han ingick inte i någon folksamling utan höll sig i utkanten av dessa. Han hade vänner i demonstrationståget och han såg att polis slog på dem. J. P. var i några korta ögonblick framme och kastade några gatstenar men i övrigt förhöll han sig passiv. Han agerade inte tillsammans med någon annan och kastade inte stenarna för att skada polis eller polisiär egendom utan det var för att hans vänner befann sig i riskzonen. Han kastade avsiktligt stenen långt ifrån för att personer inte skulle skadas men för att distansen skulle hållas. Det förekom en chockattack från polisens sida och han kastade en gatsten mot en polispiket men han vet att det inte befann sig några människor i denna. Stenen träffade inte. Han slängde bara ifrån sig gatstenen i panik och sprang därifrån. Det var vid middagstid som han begav sig till Fritt Forum, där han sedan befann sig fram till kvällen. - Han vitsordar att han någon tid före EU-dagarna i Göteborg satt upp klistermärken med budskap från Reclaim the City och Syndikalisterna.

S. A. har uppgett att han under en följd av år varit verksam som polis i Västerås med uppdrag att bekämpa rasism och extrema grupper, att han därvid kommit i kontakt med J. P., som bodde i Västerås i början av 1990-talet, att denne var aktiv inom AFA, där denne var en centralfigur, och i olika vänstergrupper, att denne deltog i våldsamt upplopp vid en ockupation av en byggnad, varvid polis attackerades med tillhyggen, bl.a. slangbellor med armstöd av det slag, som nu tagits i beslag från J. P. samt att denne har samhällshat och framstår som en drivande kraft och initiativtagare till olika aktioner.

Å. R. har bl.a. uppgett: Den 15 juni 2001 tjänstgjorde hon i en grupp, som bestod av cirka 35 kravallutrustade poliser, som på förmiddagen tillsammans med flera andra grupper befann sig i området Götaplatsen- Berzeliigatan-Södra Vägen. Polisen hade satt minibussar som spärr på Berzeliigatan för att hindra demonstranter att nå Svenska Mässan. Polismän i en annan grupp stod framför bussarna med Å. R:s grupp bakom sig. Vid omkring 10.30-tiden uppstod våldsamt upplopp. Demonstranter ryckte från Götaplatsen fram mot poliserna på Berzeliigatan men stannade plötsligt ett par meter från dem, varvid mörkklädda personer plötsligt dök upp i folkmassan och det blev ett tryck mot poliserna. Stenar och smällare sköts mot dem från folkmassan bakifrån och hennes grupp blev beordrad att rycka framåt. Sedan kom också polis till häst och demonstranterna drevs tillbaka mot Götaplatsen, varvid ett ganska kraftigt stenregn kom under ett par minuter mot poliserna. Efter det att aktivisterna kastat stenar och knallskott gick de på Götaplatsen fram mot poliserna, varav vissa hade hundar. Det kastades mer stenar mot poliserna. Hon själv fick på Götaplatsen omkring 10-15 stenar mot sig, vilket även de andra i poliskedjan fick. Hon fick ett stort blåmärke av en sten, som träffade hennes ena lår. Det var våldsamt upplopp. Folk fortsatte nedåt Kungsportsavenyn, där piketpolis attackerades. Det började brinna längre ner på gatan. Hennes grupp beordrades sedan till Södra Vägen-Parkgatan-Nya Allén dit gruppen tog sig via Kungsportsavenyn, där bränder pågick och skadegörelse hade skett. Aktivister hade barrikaderat sig bakom nedvälta s.k. baja-major. Vid Södra Vägen-Parkgatan blev flera polisbussar kraftigt attackerade av stenkastare. Hennes grupp, som ställde upp i kedja, utsattes för stenkastning och i vart fall en polis i närheten blödde. Ett staket blev nedrivet, varefter aktivisterna flydde in i Bältesspännarparken, varifrån det kom sporadiska stenar. Upploppet ebbade ut och aktivisterna begav sig till Fritt Forum, där de tog av sin maskering. När poliserna från Kungsparken kom till Sahlgrensgatan fick de backa för nya stenar som kastades, varvid bl.a. en bilruta krossades. Kommenderingen avbröts kl. 12 eller 12.30. - De stenar som kastades mot polisen var gatstenar. Det var de mörkklädda aktivisterna, som kastade. Det hela var overkligt och hon utvecklade ett tunnelseende för att undvika att bli skadad.

TR:ns bedömning

Våldsamt upplopp föreligger bl.a. i det fallet att en folksamling, med uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot polisen, går till förenat våld på person eller egendom. För att anses som deltagare i folksamlingens förehavanden kan man själv utöva våld eller visa att man är sympatisör med utövningen av våldet genom hotande eller upphetsande rop eller genom att springa med i en folkmängd som går till attack.

TR:n finner genom utredningen, främst Å. R:s utsaga, i målet klarlagt att våldsamt upplopp förelegat redan på Berzeliigatan vid 11-tiden d. 15 juni 2001.

Genom videofilmen finner TR:n utrett att J. P., klädd i ovan angivna mörka kläder och med ovan nämnda glasögon samt med nederdelen av huvudet maskerat men med sitt hår i långa, lockiga rastaliknande flätor synligt på ryggsidan, vid 11-tiden stått i korsningen Götaplatsen-Berzeliigatan, då folkmassan retirerade mot Götaplatsen, varvid han stående i gatan sträckt ut sina båda armar åt sidorna i axelhöjd och därefter sänkt dem. Såvitt framgår av filmen har inte någon i folkmassan reagerat inför detta.

TR:n finner inte bevisat att J. P. genom denna gest anstiftat till våldsamt upplopp genom att inge folkmassan ordningsstörande uppsåt, som därefter skall ha manifesterat sig hos den. Inte heller har det visats att han härigenom varit anförare för det våldsamma upploppet eller att han just då deltagit häri.

Det kan vidare konstateras att det våldsamma upploppet fortsatt på Götaplatsen och Kungsportsavenyn jämte närliggande gator fram till omkring kl. 12.30.

Av videofilmen och fotografier framgår i vart fall att J. P., som har en särskild gångstil och som är lätt igenkännbar genom ovan nämnd klädsel med de särpräglade glasögonen och sitt långa, speciella hår, tillsammans med ett stort antal andra maskerade aktivister på Kungsportsavenyn nedanför Stadsbiblioteket kastat gatsten på poliser och därefter, i korsningen med Engelbrektsgatan och på Södra Vägen vid korsningen med Parkgatan tillsammans med flera andra aktivister kastat gatsten mot polisfordon samt att han med gatstenar i händerna med ett flertal andra aktivister på Kungsportsavenyns norra del förskansat sig bakom nedvälta baja-major mot framryckande polis, som utsatts för stenkastning. Han kan inte, som han själv gjort gällande, anses ha handlat ensam och hans invändning att han inte haft avsikt att skada utan bara försökt värja några kamrater i fara kan lämnas utan avseende. Fastmer får anses styrkt att han haft för avsikt att i vart fall skada polisfordonen. Upploppet har haft till syfte att störa polisens uppgift att upprätthålla ordningen.

Sammanfattningsvis finner TR:n styrkt att J. P. genom ovan angivna agerande tillsammans med flera andra i en folksamling gått till förenat våld mot polis, polisfordon och annan egendom med sådant ordningsstörande uppsåt som kräves för ansvar för våldsamt upplopp. Däremot är inte visat att han härvid varit anstiftare eller anförare, även om han vid viss stenkastning synes ha agerat i de främre leden. Han skall därför dömas som deltagare i våldsamt upplopp.

Av utredningen i målet framgår att upploppen varit organiserade, förberedda och planerade, vilket J. P. måste ha varit väl medveten om, och att till följd härav skador på personer, djur och egendom uppkommit, varjämte genomförandet av EU-toppmötet samt demonstrationer och manifestationer häremot försvårats.

Det kan inte genom utredningen i målet anses styrkt att J. P. deltagit i planeringen av ifrågavarande våldsamma upplopp. Han har enligt vad som framkommit i målet negativ syn på polisen och sympatiserar med våldsyttringar av detta slag, har uppträtt maskerad och mörkklädd tillsammans med andra aktivister och har inte agerat på ett sätt som talar för att han ryckts med av andra på grund av stundens ingivelse.

Åtalspunkt 2

Bakgrund

Den 15 juni 2001 hade Reclaim the City planerat en icke- tillståndsgiven manifestation med bl.a. dans i Göteborg. Den kom att äga rum på Vasaplatsen på kvällen, där hög musik spelades. J. P., som uppehöll sig här och i närheten, hade nu samma klädsel som tidigare bortsett från att han bar en grå tröja eller jacka i stället för svart jacka. Han maskerade sig också efter någon tid genom att ta på en svart s.k. rånarluva.

J. P. har förnekat gärningen. Han har vitsordat att han på kvällen kan ha uppehållit sig på Vasaplatsen men har förnekat att han deltagit i något upplopp genom att springa med i folksamling, som gått till attack. Han har inte ingått i någon folksamling med ordningsstörande uppsåt. Han har förnekat att han muntligen eller genom sitt agerande ingett folksamlingarna eller delar därav dess ordningsstörande uppsåt eller att han med gester och åtbörder tagit ledning för folksamlingarnas eller delar av desammas förehavanden. Han har således inte varit anstiftare eller anförare. Han förnekar vidare att det varit fråga om planerade, förberedda och organiserade upplopp.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat videofilm och fotografier. På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med polisinspektörerna Y. C., L. O och H. K. samt målsägandeförhör med polisassistenten Å. R.

J. P. har uppgett: Det är han som syns på de av åklagaren åberopade bilderna från Vasaplatsen. Han hade gått i demonstration till Götaplatsen, där han bytte kläder med en annan person, varefter J. P. kom att ha en grå jacka. Han gick sedan till Vasaplatsen, dit han kom omkring kl. 20. Reclaim the City, som han sympatiserar med, hade där en manifestation. Några i folkmängden, som var narkotikapåverkade, började slåss och sprang ned mot en poliskedja men det var inte någon rusning mot poliserna. Han försökte då lugna bråkmakarna och gick fram till polisen för att be att dessa inte skulle släppas tillbaka. Sedan gick han själv tillbaka och pratade med olika bekanta. Polisen började nu bli alltmer provocerande och närmade sig. Han dansade och pratade med folk, som han avrådde från att kasta sten. Han gjorde lugnande, stoppande rörelser med armarna. Han gav inte några order eller instruktioner och i vart fall reagerade ingen. Slutligen, när det verkade bli våldsamt upplopp, maskerade han sig för att inte behöva bli med i media. Han försökte stoppa vad som såg ut som ett våldsamt upplopp, när polisen drog sina vapen. J. P. begav sig sedan från platsen, hittade den han bytt jacka med, bytte tillbaka till sin svarta jacka och cyklade hem. Han har inte sprungit med i någon folkmassa men han sprang mot de narkotikapåverkade bråkmakarna och försökte lugna ner, men det syns inte på videofilmen. När han med gester försökte få folk att lugna sig lydde de honom inte. Han försökte få en dialog och undvika stenkastning. När skottlossningen skedde på Vasagatan var han i hörnet mellan denna gata och Vasaplatsen. Han erkänner att han tidigare talat med den man, som blev skottskadad, men han minns inte om vad och vet inte om denne hade någon gatsten. - Den aktuella kvällen var det först bara några enskilda personer, som kastade sten, varefter det övergick i våldsamt upplopp vid 21-tiden.

Y. C. har uppgett: Under EU-mötet hade hon spaningstjänst och hade specialbevakning på vissa personer, bl.a. J. P. Hon kände till hans utseende och hade blivit informerad om hans tidigare aktiviteter i liknande sammanhang. - Fredagen d. 15 juni 2001 arbetade hon tillsammans med L. O. På kvällen följde de efter några personer till Vasaplatsen, där det fanns mycket folk. Det spelades musik på hög volym. Efter ett tag ropade någon: "Alla rusar, alla rusar", varefter det skedde en rusning av en folkmassa ner mot Storgatan- Allén. Y. C. och L. O. tog sig in i ett hus vid Vasaplatsen och upp i en privat lägenhet, som hade balkong. Y. C. var först ut på balkongen, varifrån hon hade god utsikt över Vasaplatsen och kunde filma. L. O., som talade med lägenhetsinnehavaren, hade inte kommit ut på balkongen, när Y. C. satte på filmkameran samtidigt som hon såg sig omkring. Efter några minuter upptäckte hon J. P. längst fram i en hop om 20-30 personer vid Storgatan, vilka kastade sten mot poliser på Storgatan. Hon ropade att J. P. var där och flyttade över kameran åt hans håll. Hon såg att han hade sin högra hand uppe i luften och med den gjorde en rörelse, som hon tolkade som att han anförde gruppen i dess stenkastning. Hans gest hade effekt. Stenkastningen mot polisen pågick för fullt. Det kastades en hel del sten och en del måste ha träffat poliserna, som stod alldeles inpå. Det såg ut som om han pratade också men hon hörde inte vad han sade. Sedan backade han och när han var längst bak i gruppen gjorde han lugnande rörelser genom att hålla armarna utsträckta, gick några steg, upprepade rörelsen och såg sig omkring för att se att de andra hade uppfattat det. Han gick sedan tillbaka mot Storgatan, varvid han skymdes av en balkong. Ingen kastade sten då eftersom han hade lugnat dem. Han gick sedan runt på gräsplätten på Vasaplatsen och gatorna ikring. Han talade kort med olika personer och dansade emellanåt. Enligt vad hon uppfattade gav han instruktioner till en del personer. Han talade en längre stund med en flicka och den man som senare blev skjuten av polis. Det blev nu stenkastning mot restaurang Smaka. J. P. och mannen gick nu dit. Mannen tog fram en sten ur en ficka och kastade den. Ganska många personer kastade sten mot restaurangen och polisen, som var där. När stenkastarna vände tillbaka höll J. P. ut armarna som för att visa att han ville att de skulle fortsätta och inte vända tillbaka. Sedan vände han sig om och gjorde en rörelse liksom "Kom igen", men folk fortsatte att gå tillbaka. Något senare såg hon honom i korsningen med Vasagatan. Han hade nu maskerat sig med en mörk huva. Hela tiden rörde han sig runt. Folk gjorde rusningar åt olika håll. Därefter uppstod skjutsituationen en bit in på Vasagatan men den kunde hon inte se eftersom den var skymd av hus. Hon förlorade ögonkontakten med J. P. Hon har sedan sett av den av henne och L. O. inspelade videofilmen att han är en av de sista som återvände från platsen för skjutningen. Hon har i efterhand sett på olika filmer att de personer, som J. P. talade med var väldigt aktiva när det gällde våld. Det mesta av de händelser under kvällen som hon har beskrivit har kommit med på videofilmen, som hon och L. O. tog, men av det första tillfället när hon såg J. P. längst fram i gruppen, som han anförde vid stenkastning mot Storgatan, har nästan inte alls kommit med på videofilmen.

L. O. har uppgett: Hon tjänstgjorde på kvällen d. 15 juni 2001 tillsammans med Y. C. och utförde spaning bl.a. på J. P. De filmade och tog fotografier. När de kom till Vasaplatsen förekom en rusning av cirka 100 personer ner mot Storgatan. Sedan drog sig folkmassan tillbaka. L. O. kom ut på balkongen vid Vasaplatsen, sedan Y. C. ropat att hon hade upptäckt J. P. De följde sedan hans förehavanden och började filma. 25-30 personer kastade gatsten mot en poliskedja nere på Storgatan. Y. C. och L. O. hann inte med att filma denna sekvensen från början utan det är endast litet i slutskedet som kommit med på filmen. L. O. såg att J. P. drog sig tillbaka från folkmassan och att han med gester dämpade ned den. Folkmassan drog sig då tillbaka. Han gick in i parken på Vasaplatsen, där han rörde sig runt och samtalade med olika personer. Enligt hennes åsikt gav han instruktioner. Ca 10-15 minuter efter den första stenkastningen blev det ny stenkastning mot restaurang Smaka och den poliskedja som stod uppställd där. Det var återigen en upploppssituation. J. P. drog sig dit och gick bland stenkastarna och vinkade till dem. Han liksom peppade upp dem, varvid de kastade mer sten. Därefter dämpade han folkmassan. Han sade någonting och drog sig tillbaka. Då upphörde stenkastningen och folk gick tillbaka mot Vasaparken. J. P. verkade "föra" folkmassan. Han drog sig hela tiden till händelsernas centrum och hade en ledarroll i de två upploppen runt Vasaplatsen. L. O. såg inte att det fanns någon annan person som hade en lika framträdande och aktiv roll som J. P. Efter ytterligare 15-20 minuter iakttog hon honom i korsningen Aschebergsgatan-Vasaplatsen. Han maskerade sig då genom att dra på sig en svart huva. Det var mycket folk runt omkring som samtalade med honom men det hände inte något speciellt på ca 10 minuter. Sedan skedde skjutningen och L. O. tappade då bort J. P i folkmängden.

H. K. har uppgett: Under EU-mötet hade hon spaningstjänst och i hennes arbetsuppgifter ingick att filma och kontrollera några personers förehavanden, däribland J. P:s. - Fredagen d. 15 juni 2001 omkring kl. 19.30 upptäckte hon J. P. på Kungsportsavenyn på väg mot Götaplatsen. Det gick ett demonstrationståg dit men han gick vid sidan om det. Från Götaplatsen gick han efter att han samtalat med några personer vidare via Vasagatan till korsningen med Vasaplatsen, där han talade med olika personer bl.a. i parken. En poliskedja stod uppställd vid Storgatan. Plötsligt såg hon hur J. P., som stod framför en folkmassa, gjorde en rörelse framåt med bägge armarna i riktning mot Storgatan, varigenom han fick med sig ett sjok av folk och det blev en rusning av 100-200 personer mot poliserna. J. P. deltog själv i rusningen mot poliskedjan vid Storgatan där stenkastning vidtog. Han uttalade även någonting till folkmassan men H. K. kunde inte höra vad som sades men det är helt klart att det var han som fick hela folkmassan att börja rusa. Hon befann sig ca 10 m snett bakom J. P., när denne gjorde rörelsen med armarna, som enligt hennes åsikt innebar att de som fanns framför honom skulle springa ned mot poliskedjan. Han startade rusningen. Han försvann för henne i rusningen mot poliserna. Samtidigt kom en mindre täckt lastbil körandes och det spelades hög musik från denna. H. K, som stannade kvar på platsen, såg på ett avstånd av flera hundra meter, att det kastades gatsten mot poliskedjan längre ner. Ca 10 minuter senare såg hon J. P. komma gående från Storgatan mot Vasagatan. Han gick in i parken på Vasaplatsen. Under ca fem minuter gick han runt och talade med folk. Han gick sedan åter mot Storgatan och hon följde honom på håll. Det var ganska oroligt på platsen. Han försvann sedan bakom några buskar. Det uppstod nytt upplopp mot Vasaplatsen med stenkastning men hon kunde då inte se om J. P. deltog i detta. Hon tog sig upp till Universitetet och ställde sig vid trappan. Efter en stund kom J. P. dit. Han samtalade med några personer varefter han drog sig mot Götabergsgatan, varefter hon såg att han maskerade sig med en svart huva. Klockan var nu någon gång mellan 20.45 och 21.15. Hon tappade sedan bort honom igen. Det förekom ett flertal rusningar och skjutningen inträffade. Ca 10 minuter efter skotten kom J. P. tillbaka till Universitetets trappa och han var då fortfarande maskerad. Sedan försvann han igen. Härefter såg hon inte till honom mer under kvällen trots att hon var kvar en timma och gick in i Vasaparken, där hon sökte efter honom. Det var mycket folk i parken så hon är inte helt säker på att hon skulle ha upptäckt J. P. om han var där. - Under hela tiden fram till kl. 21.30 pågick småupplopp i närheten av Vasaplatsen. Hon tror att den tid hon observerade honom var mellan kl. 19.30 och 21.30.

Å. R. har uppgett: På kvällen omkring kl. 20 eller 21 tjänstgjorde hon i sin grupp bakom en annan polisgrupp som jämte andra poliser stod i kedjor utspridda i området från Vasaparken till Parkgatan. Det var mycket folk i Vasaparken, musik och oroligheter, som böljade fram och tillbaka. Folk sprang mot Vasagatan. Hennes grupp fick order att gå in i parken ned till spårvagnshållplatsen vid Vasagatan. När gruppen gjort det såg hon att det var full kalabalik på Vasagatan västerut, där aktivister kastade sten mot poliser. Ett skott avlossades, stenar ven och ambulanspersonal, som försökte hjälpa en skadad, som låg på Aschebergsgatan, fick skyddas av poliserna. Det förekom rusningar av folk mot Vasaparken, polis till häst sattes in och poliserna fick rycka framåt. När hon stod i en kedja vid den skadade på Aschebergsgatan såg hon hur bilrutor krossades på civila och polismålade fordon i korsningen med Engelbrektsgatan och att flera personer var framme och drog ut väskor och kläder. Hon kunde inte urskilja någon enskild, alla såg likadana ut.

TR:ns bedömning

Rörande händelserna vid Vasaplatsen på kvällen d. 15 juni 2001 finns det från första skedet omkring kl. 20.30 vittnesuppgifter och från senare skeden fram till något efter kl. 21.00 både vittnesuppgifter, videofilm och fotografier. Härtill kommer Å. R:s utsaga.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta uppgifterna från vittnena som haft att specialbevaka J. P., som i vart fall när han var omaskerad varit lätt igenkännbar genom sin grå tröja eller jacka, sitt speciella hår och sitt särskilda sätt att röra sig.

För att någon skall kunna fällas till ansvar som anstiftare till våldsamt upplopp kräves att personen i fråga har ingett en folkmassa dess ordningsstörande uppsåt, varjämte folkmassan därefter i handling skall ha visat sådant uppsåt. Som anförare anses den som i ord eller gärning tar ledning av folksamlingens förehavanden vid våldsamt upplopp.

Genom vittnesuppgifterna från det första skedet vid omkring kl. 20.30 finner TR:n styrkt att J. P. i vart fall genom handrörelser förmått en folkmassa på 100-200 personer att rusa till attack mot en poliskedja vid Storgatan, att han själv rusat med i folkmassan dit, och att han sedan där med en handrörelse anfört stenkastning på nära håll mot polisen. Syftet har varit att störa polisens uppgift att upprätthålla ordning och våldsamt upplopp har således förelegat.

Sammanfattningsvis finner TR:n därför bevisat att J. P. varit anstiftare till våldsamt upplopp, som han också deltagit i genom att rusa med folkmassan till attack mot poliserna, samt att han varit anförare för det våldsamma upploppet genom att leda stenkastningen vid Storgatan. Åtalet för våldsamt upplopp skall därför i enlighet härmed bifallas i denna del.

Utredningen visar att upploppet utgjort ett led i planerade, förberedda och organiserade upplopp, som har lett till skador på personer, djur och egendom samt försvårat genomförandet av EU- toppmötet och lagliga demonstrationer och manifestationer mot detta, vilket J. P. måste ha varit väl medveten om.

Såvitt avser skedena därefter på och kring Vasaplatsen ger vittnesuppgifterna och den skriftliga bevisningen vid handen att J. P. flera gånger gjort lugnande rörelser med armarna, vilka anvisningar i vissa fall synes ha åtlytts av andra på platsen och att han samtalat med ett flertal personer på Vasaplatsen och i dess närhet. Y. C. har uppgett att han efter stenkastningen mot Smaka gjort en rörelse vars innebörd hon tolkat som "kom igen" men att ingen följt hans anvisningar. L. O. har uppgett att han vinkat och liksom "peppat" upp stenkastarna, som då fortsatt. Videofilmen ger inget entydigt svar på innebörden av vissa av hans gester och vilken reaktion som följt härpå.

Det är inte klarlagt vad J. P. yttrat vid samtalen i fråga. Att han enbart skulle ha försökt dämpa aktiviteter och förorda en dialog skulle innebära att han ändrat sinnelag helt från sitt eget våldsamma agerande tidigare under dagen och kvällen. Hans uppträdande i de nu aktuella, senare skedena på och kring Vasaplatsen talar starkt för att han haft en ledande roll i de uppkomna upploppen. TR:n finner sammantaget dock inte tillförlitligen styrkt att J. P. i dessa skeden genom muntliga instruktioner, lugnande gester, den av Y. C. beskrivna, pådrivande gesten, som inte åtlytts av någon, eller eljest har deltagit i våldsamt upplopp eller anstiftat eller anfört sådant. Åtalet mot J. P. kan därför inte bifallas avseende händelserna vid Vasaplatsen utöver det första, ovan behandlade skedet.

Åtalet för bedrägeri. J. P. vitsordade de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för bedrägeri eftersom han saknat uppsåt. TR:n fann att J. P. haft bedrägeriuppsåt redan vid tiden för ansökan och att åtalet mot honom i denna del därför skulle bifallas.

Påföljden.

J. P. förekommer under tre avsnitt i belastningsregistret. 1995-05- 05 dömdes han av Svea HovR för olaga intrång och våldsamt upplopp, begångna 1994, till villkorlig dom och böter. 1998 har han dömts för hot mot tjänsteman - en polis - till böter.

Enligt vad som framkommit i målet har J. P. 1999 gripits i Tyskland misstänkt för upplopp i samband med att han deltagit i en demonstration av vänstergrupper mot högergrupper, varvid sammandrabbningar och bl.a. stenkastning förekommit.

Våldsamt upplopp är ett s.k. artbrott. Härtill kommer att det våldsamma upplopp, som han gjort sig skyldig till, är av allvarlig art och har högt straffvärde. Annan påföljd än fängelse kan inte komma i fråga.

Det våldsamma upplopp, som J. P. har gjort sig skyldig till under åtalspunkten 1 innefattar stenkastning vid flera olika tillfällen på polis eller polisfordon. Straffvärdet uppgår till minst ett års fängelse. Straffvärdet för gärningen i åtalspunkt 2, då han anfört och anstiftat det våldsamma upplopp mot poliserna, vilket bestått i rusning mot dem, i vilken han deltagit, och sedan stenkastning, uppgår till omkring tre år.

Domslut

Domslut.

TR:n dömde J. P. enligt 9 kap. 1 § och 16 kap. 2 § BrB för bedrägeri och våldsamt upplopp till fängelse 4 år.

Domslut

Domslut.

HovR:n ändrar TR:ns domslut i överklagade delar endast på så sätt att påföljden bestäms till fängelse 2 år 6 mån.

Nämndemannen Rydén var skiljaktig och fann såvitt gällde åtalet för våldsamt upplopp, i överklagade delar, att det som förevarit i HovR:n inte föranledde någon annan bedömning än den som TR:n gjort. Han dömde J. P. till den av TR:n bestämda påföljden, fängelse 4 år.

J. P. överklagade HovR:ns dom beträffande såväl skuld som påföljd. HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i denna del stod fast.

J. P. yrkade att fängelsestraffet skulle nedsättas väsentligt.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att påföljden för J. P. bestäms till 1 år 8 mån.

Domskäl

TR:n (ordf. rådmannen Krantz) anförde i dom d. 19 juli 2001: Domskäl. Skuldfrågan.

E. I. har förnekat brott. Han har vidgått att han under ett tiotal sekunder befann sig i en folksamling som satte sig upp mot polismyndigheten och därvid från Vasaparken kastade gatstenar mot på Aschebergsgatan uppställda polisbilar. Han har emellertid hävdat att han inte deltog i stenkastningen och inte heller på annat sätt uttryckte någon sympati för folksamlingens förehavanden.

Åklagaren har redogjort för en utredning om de två typer av gatsten som förekommer i Göteborg och som brutits upp och kastats under de olika upplopp som ägde rum i samband med den amerikanske presidentens besök och EU-toppmötet. Den ena typen väger 2,25 kg och den andra 4,95 kg. En manlig och en kvinnlig polisman har på prov kastat dessa gatstenar för att klarlägga hur långt stenarna kan kastas. Den manlige polismannen har med ansats kunnat kasta iväg den lättare gatstenen drygt 15 meter och den tyngre gatstenen ungefär hälften så långt.

På åklagarens begäran har vittnesförhör ägt rum med polismännen B. S. och A. L., som båda tjänstgjorde som civilklädda spanare vid tiden för den åtalade händelsen. På E. I:s begäran har vittnesförhör ägt rum med hans fästmö, J. A. Hon var inte närvarande vid tiden för den åtalade händelsen och har därför endast kunnat uttala sig om E. I:s karaktärsegenskaper.

Av utredningen framgår att E. I. då han greps i anledning av den åtalade händelsen var iförd gymnastikskor, jeans samt en blå s.k. munktröja. På tröjans baksida finns en vit cirkel omgiven av en svart ring som innesluter seriefiguren Homer Simpson med bandyklubba i händerna. Ovanför respektive under cirkeln är tröjan försedd med texten "höjdenhooligans" och "ruddalen" utförd med ålderdomligt teckensnitt. På tröjans framsida finns ett mindre klubbemblem för Höjdens bandyklubb.

Närmare hörd över åtalet har E. I. berättat bl.a. följande.

Han är uppvuxen i Västerås men bosatt i Göteborg sedan några år tillbaka. Alltsedan barndomen har han ett stort intresse för bandy. Genom medlemskap i supporterklubben Höjdenhooligans, en supporterklubb för Höjdens bandyklubb med 25-30 medlemmar, träffar han andra bandyentusiaster. Flertalet av medlemmarna i supporterklubben är innehavare av en likadan munktröja som den han bar vid gripandet. Såväl namnet på supporterklubben som klubbtröjans logotyp innefattar en medveten skämtsamhet, eftersom bandyentusiaster är kända för sitt fredliga sinnelag. Vid sidan av bandyintresset är han intresserad av musik och beundrare av musikgruppen Looptroop. Han saknar intresse för politik och har inte någon bestämd uppfattning om EU. Genom att läsa klisterlappar anbragta på centrala ställen i Göteborg hade han erfarit att Looptroop skulle spela fredagen d. 15 juni i samband med att organisationen Reclaim the streets arrangerade en manifestation mot EU- toppmötet i Göteborg.

Han bestämde sig för att tillsammans med några kamrater i supporterklubben besöka Looptroops konsert. Framåt kvällen samlades han och tre kamrater, av vilka åtminstone en var iförd likadan munktröja som han själv, hos en av dem. Han drack en halvflaska starksprit och några folköl men blev inte nämnvärt påverkad av förtäringen. Han och kamraterna satte sig på en spårvagn för att åka till Grönsakstorget. Till följd av de demonstrationer som pågick i de centrala stadsdelarna stannade emellertid spårvagnen redan vid Järntorget. Ett stort demonstrationståg var på väg in mot centrum. Han frågade en av demonstrationsdeltagarna var Looptroop skulle spela och fick svaret att demonstrationståget förmodligen ledde till spelningen. Han och kamraterna anslöt sig därför till demonstrationståget. Vid Vasaplatsen utbröt oroligheter. Demonstranter började kasta stenar och andra föremål mot polisen. Han och hans kamrater ställde sig vid pressbyråkiosken och kunde därifrån se hur demonstranterna ömsom motade poliskedjan bakåt genom stenkastning och ömsom retirerade bakåt för polismakten. För att inte riskera att hamna mellan polisen och stenkastande demonstranter sprang han och hans kamrater längre in i Vasaparken. Han stannade upp och drack en medhavd folköl. Från sin position kunde han se att en tårgas- eller rökbomb hade briserat neråt Aschebergsgatan. Han kunde också se att stenkastning pågick mot på Aschebergsgatan parkerade polisbilar. Efter en stund gick han längre in i Vasaparken för att leta efter sina kamrater som hade kommit bort. Han stannade upp och kastade vatten bakom en buske. Härefter samtalade han en stund med en hysterisk flicka, som berättade att skottlossning hade förekommit. En stund senare talade han också med en uniformerad polisman beväpnad med sköld. Han drog sig därefter åter i riktning mot Aschebergsgatan. Han såg att en folksamling åter kastade stenar. Eftersom han inte kunde se mot vilket mål stenarna var riktade, gick han av nyfikenhet fram till folksamlingen och kunde därvid se att stenarna var riktade mot på Aschebergsgatan parkerade polisbilar. Han gick då omedelbart från folksamlingen. En kort stund därefter beslöt han sig för att lämna Vasaparken och bege sig hemåt. Han greps emellertid av polisen utanför Vasa sjukhus. Det är uppenbart att polismännen var osäkra på om de hade gripit rätt person. I polisbilen bad de honom nämligen att luta sig framåt så att de kunde se tröjans baksida. De pratade också om att de hade iakttagit seriefiguren Bart Simpson, som i den tecknade serien är son till Homer Simpson.

B. S. och A. L. har berättat bl.a. följande. De arbetade tillsammans i Vasaparken. Ibland var de åtskilda men höll då telefonkontakt. B. S. uppmärksammade att tre personer, varav två var iförda likadan munktröja som den som E. I. bar vid gripandet, vid några bänkar strax väster om universitetsbyggnaden grävde upp gatstenar. B. S. gjorde A. L. uppmärksam på vad han iakttagit. De kom överens om att följa de tre männens förehavanden. Härvid enades de om att koncentrera sin uppmärksamhet på den kraftigaste av de två männen som bar munktröja med seriefiguren Bart Simpson på baksidan av tröjan. Denne var nämligen genom sin kraftiga kroppskonstitution såväl lätt att följa som enkel att särskilja från den andre tröjbäraren. Förutom tröjan hade mannen en grönaktig halsduk för ansiktet. Gemensamt och utan att någonsin släppa mannen med blicken iakttog de följande förehavanden av mannen.

Bland de första i en folksamling som sprang nerför Vasaparkens slänt mot Aschebergsgatan kastade mannen först en gatsten och därefter ytterligare en gatsten mot de på Aschebergsgatan uppställda polisbilarna. En av dessa stenar träffade en civil polisbuss, som vid tillfället dock var försedd med en dekal med texten "polis", strax nedanför ena skjutdörrens fönsterruta. De har inte fog för att påstå att mannen kastade den första stenen. Däremot är de säkra på att mannen kastade en av de tre första stenarna. Dessa följdes av att folksamlingen säkert kastade bortemot 100 gatstenar mot polisbilarna. Mannen sprang därefter in i Vasaparken och hämtade fler stenar. Cirka fem minuter senare sprang mannen åter i en folksamling ner mot slänten och kastade sten mot polisbilarna. Beväpnade polismän hade nu kommit till platsen. De befann sig bortom polisbilarna. Enligt B. S. befann sig polismännen på sådant avstånd att de kunde ha träffats. A. L. har för sin del hävdat att polismännen befann sig på sådant avstånd att de inte var utsatta för risk att träffas av stenarna. Ingen av dem är säker på att ha sett mannen kasta någon sten i den andra angreppsvågen, men han sprang i vart fall med. De har inte något intryck av att mannen hade en ledarroll. Efter stenkastningen drog sig folksamlingen över Engelbrektsgatan till den del av Vasaparken som är belägen väster om Molinsgatan. Där iakttog de att mannen demaskerade sig genom att ta av halsduken som han bar för ansiktet. De följde efter mannen och grep honom en stund senare uppe vid Vasa sjukhus. Anledningen till att de inte ingrep tidigare är att man inte vågar ingripa när man befinner sig "i fiendeland". Mannen visade sig vara E. I. De iakttog inte att någon tårgas- eller rökbomb briserade och inte heller att E. I. drack öl eller talade med någon flicka eller med någon uniformerad polisman. Ingen av dem är närmare bekant med den tecknade serien Simpson och de har därför ända fram tills de vid huvudförhandlingen upplysts om rätta förhållandet varit övertygade om att seriefiguren på E. I:s tröja föreställer Bart Simpson.

TR:n gör följande överväganden.

TR:n finner till en början klarlagt att en folksamling på av åklagaren angiven plats och tidpunkt har satt sig upp mot polismyndigheten för att hindra dess ordningsupprätthållande funktioner och därvid gått till förenat våld genom att kasta gatstenar mot på Aschebergsgatan uppställda polisbilar och vid en andra anfallsvåg även mot ditkommenderade polismän, låt vara att utredningen inte ger belägg för att sistnämnda stenar riskerade att träffa sina mål. Ett våldsamt upplopp har sålunda ägt rum. Frågan blir då om E. I. har deltagit i folksamlingens förehavanden. För att anses som deltagare i folksamlingens förehavanden behöver man inte själv ha utövat våld, men man måste ha visat sig vara sympatisör med utövningen av våldet, t.ex. genom springa med i en folksamling som går till attack.

Genom sin särpräglade klädsel och sin kraftiga konstitution har E. I. ett sådant signalement att han får antas ha varit relativt lätt att följa även under sådana tumultartade förhållanden som var för handen. Den omständigheten att polismännen inte iakttagit en del av de förehavanden i Vasaparken som E. I. har redogjort för kan, om dessa förehavanden alls ägt rum, förklaras av att polismännens inledande iakttagelser av E. I. mycket väl kan ligga senare i tiden. Genom uppgifterna från de båda polismännen, som båda har varit särskilt avdelade för den ifrågavarande uppgiften, finner TR:n ställt utom allt rimligt att E. I. har deltagit i folksamlingens förehavanden dels genom att i en första anfallsvåg springa med folksamlingen och kasta åtminstone två gatstenar mot polisbilarna, dels genom att i en andra anfallsvåg i vart fall springa med i den folksamling som gått till attack mot polisbilarna och polismännen. Härigenom har E. I. gjort sig skyldig till våldsamt upplopp.

Åklagaren har hävdat att E. I. har varit att bedöma som anstiftare och eller anförare för det våldsamma upplopp som han deltagit i. Som grund härför har åklagaren påstått att E. I. har kastat en av de första stenarna i den första anfallsvågen. Genom polismännens uppgifter finner TR:n visserligen klarlagt att så är fallet. I sammanhanget måste emellertid också beaktas att de båda polismännen inte gjort några andra iakttagelser som tyder på att E. I. haft en ledande roll. En samlad bedömning leder därför TR:n till slutsatsen att E. I. inte är att bedöma som anförare eller anstiftare.

Påföljdsfrågan

E. I. förekommer inte i belastningsregistret.

Av utredningen om E. I:s personliga förhållanden framgår att han är skötsam och lever under goda sociala förhållanden. Ingenting tyder på att han tidigare visat någon sympati för grupper som förespråkar våld för politiska syften.

Straffet för den som döms för våldsamt upplopp utan att vara anförare är böter eller fängelse i högst fyra år. Inom straffskalan ryms alltså ganska bagatellartade förseelser och mycket allvarliga brott.

Rättspraxis är mycket sparsam när det gäller straff för våldsamt upplopp. De fall som närmast liknar den situation som nu är under TR:ns prövning har avsett husockupationer. Vid dessa har en folksamling, som medfört stenar och andra föremål som skulle användas mot polisen vid en förväntad avhysning, olovligen trängt in i ett hus och barrikaderat sig där. Påföljden för dem som åtalats har i några fall bestämts till ett kort fängelsestraff eller till en mildare påföljd.

Även om det våld som förekommit i de angivna fallen har varit allvarligt skiljer sig enligt TR:ns uppfattning dessa situationer från det våldsamma upplopp i vilket E. I. deltagit. Det har inte begränsats till området runt en enskild byggnad utan upploppet har ägt rum i de centrala delarna av en större stad, där polisens resurser var hårt ansträngda till följd av redan inträffade och på andra håll pågående våldsamma upplopp. Sistnämnda förhållanden får anses ha varit kända för deltagarna i det nu aktuella våldsamma upploppet. Straffvärdet för att delta i ett våldsamt upplopp av denna typ måste anses vara avsevärt högre än för tidigare nämnda våldsamma upplopp i samband med husockupationer.

Den brottslighet som E. I. deltog i var relativt utdragen såtillvida att två angreppsvågor förekom, varvid ett stort antal gatstenar kastades mot parkerade polisbilar och vid den andra anfallsvågen även mot polismän, låt vara att de förhöll sig på sådant sätt att de inte riskerade att träffas. Även om E. I. inte är övertygad om att vara anstiftare eller anförare, har han haft en ledande roll såtillvida att han har kastat en av de första gatstenarna i den första anfallsvågen. Brottet är av sådan art att annan påföljd än fängelse inte kan väljas. Strafftiden bör bestämmas till tio månader.

Domslut

Domslut. TR:n dömde E. I. enligt 16 kap. 2 § BrB för våldsamt upplopp till fängelse 10 mån.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

E. I. överklagade HovR:ns dom beträffande såväl skuld som påföljd. HD meddelade prövningstillstånd i påföljdsfrågan men fann inte skäl att meddela prövningstillstånd beträffande målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i denna del stod fast.

E. I. yrkade strafflindring. Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domslut

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på det sättet att påföljden för E. I. bestäms till fängelse 6 mån.

JustR Gregow var av skiljaktig mening på sätt framgår av följande yttrande: "Jag ansluter mig till majoritetens bedömning att ett brott av det slag som HovR:n funnit E. I. övertygad om har ett straffvärde om fängelse sex månader.

E. I. har uppgivit att han befunnit sig vid Vasaparken enbart för att lyssna på Looptroops, ett band från hans hemstad.

Av den utredning som förebragts om E. I:s personliga förhållanden framgår bl.a. följande.

E. I. är skötsam och lever under goda sociala förhållanden. Han saknar intresse för politik och har inte någon bestämd uppfattning om Europeiska Unionen. Det finns inte något stöd för att han skulle ha visat sympati för grupper som förespråkar våld för politiska syften. Han är tidigare ostraffad. Med anledning av den åtalade gärningen var han frihetsberövad under 26 dagar. - E. I. har under olika perioder arbetat inom vårdsektorn. Före åtalet hade han studerat på Komvux under fem terminer i syfte att sedan kunna utbilda sig vidare, eventuellt på Chalmers tekniska högskola. Studierna hade gått mycket bra. Under frihetsberövandet mådde han psykiskt dåligt och de fortsatta studierna på Komvux har alltsedan dess gått mycket dåligt.

Såsom framgår av HD:s dom d. 29 april 2002 i mål B 4580-01 (se numera NJA 2002 s. 198) är en gärning som består i att delta i våldsamt upplopp och därvid själv göra sig skyldig till våldshandlingar ett brott av den arten att påföljden bör bestämmas till fängelse, om inte särskilda omständigheter föreligger.

Med hänsyn till vad som i det föregående angetts om E. I:s personliga förhållanden och med beaktande även av omständigheterna i övrigt finns det enligt min mening skäl för att E. I. bör erhålla annan påföljd än fängelse. Jag bestämmer därför påföljden för det brott som HovR:n funnit E. I. övertygad om till villkorlig dom."

HD:s domar i de båda målen meddelades d. 6 nov. 2002 (målen nr B 4160-01 och B 779-02).