NJA 2003 not 17

Den 10:e. 17. (Ö 1867-00) TV 1000 Sverige Aktiebolag (TV 1000) mot Sveriges Television Aktiebolag (SVT) ang. klagan över domvilla. I mål mellan SVT och TV 1000 ang. upphovsrättsintrång m.m. vid Stockholms TR lämnade TR:n genom dom 12/1 98 SVT:s käromål utan bifall samt förpliktade SVT att ersätta TV 1000 för rättegångskostnader. Sedan SVT överklagat domen i Svea HovR ändrade HovR:n TR:ns dom på det sättet att HovR:n förpliktade TV 1000 att till SVT utge 240 000 kr, befriade SVT från skyldigheten att ersätta TV 1000 för dess rättegångskostnader vid TR:n samt förpliktade TV 1000 att ersätta SVT för dess rättegångskostnader vid TR:n och i HovR:n. - TV 1000 klagade i HD över domvilla och yrkade att HovR:ns dom skulle undanröjas. SVT bestred bifall till yrkandet. Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut. Skäl. TV 1000 har gjort - - - se HD - - - vederlag och skadestånd. Frågan om nödvändig processgemenskap aktualiseras inte i denna del. I andra hand påstod SVT att TV 1000 hade gjort intrång i en upphovsrätt som tillkom Samproducenterna gemensamt, och att SVT enligt 6 § upphovsrättslagen (URL) var legitimerat att för samtliga Samproducenter uppbära hela det belopp som TV 1000 kunde förpliktas betala på grund av intrånget. Således gjorde SVT gällande att TV 1000 kunde betala ut hela ersättningen till SVT med befriande verkan. Frågan om rättegångshinder på grund av nödvändig processgemenskap sammanhänger direkt med vad käranden anfört beträffande de civilrättsliga förhållandena. Eftersom SVT också i fråga om andrahandsgrunden påstod sig vara legitimerat att uppbära hela ersättningen, förelåg det inte något rättegångshinder på grund av bristande talerätt. Det ankom i stället på domstolarna att som en del av själva saken pröva om det fanns fog för SVT:s påstående i fråga om saklegitimation. Vad gäller TV 1000:s påstående att HovR:n i strid med 17:3 RB gett sin dom över annat än vad som yrkats, kan HD konstatera att SVT hade framställt ett yrkande om förpliktande för TV 1000 att till SVT utge visst belopp som skäligt vederlag för visning av filmen, och att HovR:n till viss del biföll detta yrkande. Således avsåg domslutets förpliktelse för TV 1000 inte något annat än vad SVT hade yrkat. Slutligen återstår frågan om HovR:n grundat domen på andra omständigheter än dem som åberopats. HovR:n fann att TV 1000 hade begått ett intrång i en upphovsrätt som tillkom Samproducenterna gemensamt, vilket SVT hade anfört som ett rättsfaktum inom ramen för den i andra hand åberopade grunden. Denna grund innefattade också ett påstående om att SVT var legitimerat att för Samproducenternas räkning uppbära hela den ersättning som TV 1000 var skyldigt att betala i anledning av intrånget. Då HovR:n inte fann utrett att det fanns någon sådan behörighet, grundade HovR:n domen på att SVT hade en ideell andel i den gemensamma upphovsrätten, att SVT hade en självständig fordran motsvarande bolagets ideella andel och att fordran mot bakgrund av antalet rättighetshavare skäligen kunde uppskattas till en femtedel av det belopp som utgjorde skäligt vederlag för utnyttjandet av verket. Enligt TR:ns dom hade SVT anfört: ”Ersättningsskyldigheten kan inte - - - se HD - - - prövningen i denna tvist.” Fråga uppkommer därför om de förhållanden som HovR:n lade till grund för sin dom likväl kunde anses åberopade av SVT eller om de följde av lag. Förekomsten av en självständig fordran, som endast avsåg den skada SVT lidit och som alltså inte hade avseende på övriga Samproducenters rätt, gjordes gällande av SVT inom ramen för den i första hand åberopade grunden. De åberopade grunderna skiljer sig emellertid åt i så väsentliga avseenden, både vad gäller sakförhållanden och det framställda anspråkets karaktär, att det måste anses vara fråga om två olika käromål som handlagts i en rättegång med stöd av 14:1 RB (jfr Fitger, Rättegångsbalken I, s. 14:3-8). En omständighet som åberopats till grund för ett käromål får enligt 17:3 RB inte beaktas vid prövningen av ett annat käromål, även om de handläggs i samma rättegång. I denna del har det således förekommit ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på sakens utgång. Vad gäller fastställandet av SVT:s fordran till en femtedel av det vederlag som HovR:n funnit skäligt, uppkommer frågan om domstolen endast kan anses ha subsumerat rättsfakta som SVT har åberopat under någon i målet tillämplig rättsregel. Av förarbetena till 6 § URL framgår att det vid en gemensam upphovsrätt inte råder någon presumtion om lika andelar (NJA II 1961 s. 86). Härvidlag föreligger en väsentlig skillnad i förhållande till samäganderättslagen (1904:48) som inte är tillämplig vid gemensamma immaterialrätter. Om särskilda bevissvårigheter föreligger i ett skadeståndsmål, får rätten enligt 35:5 RB uppskatta skadan till skäligt belopp. I förevarande fall har HovR:n funnit utrett att skäligt vederlag enligt 54 § 1 st. URL uppgår till yrkade 1 200 000 kr, varefter HovR:n skönsmässigt uppskattat SVT:s andel till en femtedel av detta belopp. Emellertid ger 35:5 RB inte utrymme för att på skönsmässiga grunder fördela ett ersättningsbelopp mellan flera skadelidande. Även i detta avseende har HovR:n i strid med 17:3 RB gått längre i sin prövning än att subsumera åberopade rättsfakta under tillämplig lag. Det har därmed förekommit ytterligare ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Domen skall på grund av domvilla undanröjas och målet visas åter till HovR:n. Avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och återförvisar målet till HovR:n för erforderlig behandling.

HD: Skäl. TV 1000 har gjort gällande att det föreligger domvilla i två avseenden. För det första har TV 1000 påstått att det fanns rättegångshinder på grund av nödvändig processgemenskap. För det andra har bolaget anfört att HovR:n prövade något annat än vad SVT yrkat och att HovR:n även beaktade andra omständigheter än dem som SVT åberopat.

Som grund för sin talan om ersättning enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk åberopade SVT, enligt vad som framgår av underrätternas domar, i första hand att TV 1000 gjort intrång i en del av den upphovsrätt som SVT enligt samproduktionsavtalet ensamt förfogade över, nämligen rätten till premiärvisning av filmen ”Drömkåken” i all svensk television som inte är betal-TV. På denna grund gjorde SVT gällande en självständig rätt till skäligt vederlag och skadestånd. HovR:n ogillade yrkandet. Denna del av domen berörs inte av TV 1000:s klagan.

I andra hand påstod SVT att TV 1000 hade gjort intrång i en upphovsrätt som tillkom samproducenterna gemensamt men att SVT enligt 6 § upphovsrättslagen hade rätt att utan övriga samproducenters medverkan beivra intrånget. SVT får sålunda anses ha gjort gällande att nämnda bestämmelse gav SVT rätt att förfoga över dels den gemensamma fordringen på skäligt vederlag, dels den rätt till skadestånd som tillkom SVT på grund av SVT:s skada.

Huruvida rättegångshinder föreligger på grund av bristande talerätt beror i regel på vad käranden anfört beträffande de civilrättsliga förhållandena. Eftersom SVT i fråga om andrahandsgrunden påstod sig vara berättigat att förfoga även över den gemensamma vederlagsfordringen, förelåg det inte något rättegångshinder (se Ekelöf, Rättegång II, 8 uppl. 1996 s. 71 ff. och Lindblom, Processhinder, 1974 s. 189 ff., bl.a. rörande påstådda inkassouppdrag, samt NJA 1973 s. 1 I och III samt 1973 s. 55). Det ankom i stället på domstolarna att som en del av själva saken pröva om det fanns fog för SVT:s påstående i fråga om materiell rätt att uppbära hela vederlagsfordringen.

HovR:n prövade emellertid inte, såvitt framgår av domen, huruvida 6 § upphovsrättslagen gav SVT rätt att uppbära hela det vederlag som kunde tillkomma alla samproducenterna. TV 1000 har, naturligt nog, inte klagat över domvilla i denna del.

I stället övergick HovR:n - sedan den konstaterat att samproduktionsavtalet inte gav SVT rätt att självständigt föra talan om skäligt vederlag och skadestånd - till att pröva om SVT kunde tilldömas yrkat belopp på den grunden att SVT hade en andel i den gemensamma upphovsrätten och kunde ha lidit skada i egenskap av licenstagare.

I denna del hade SVT enligt TR:ns dom anfört: ”Ersättningsskyldigheten kan inte delas upp på var och en av rättighetshavarna, eftersom fördelningen mellan dem inte utan vidare kan fastställas. [...] Fördelningen mellan Samproducenterna av ersättning som uppbärs av SVT ligger utanför prövningen i denna tvist.”

Genom att HovR:n tillerkände SVT en andel i vederlagsfordringen för det otillåtna nyttjandet, trots att SVT fört talan om utfående av samproducenternas hela gemensamma fordran, föreligger ett grovt rättegångsfel (se 17:3 RB). Rättegångsfelet har inverkat på utgången, varför domen skall undanröjas i denna del (59:1 1 st. 4 RB).

HovR:n prövade vidare om SVT hade rätt till ersättning för sin egen skada på grund av intrång men ogillade anspråket, eftersom det inte visats att SVT lidit någon ekonomisk eller annan skada.

TV 1000 har visserligen yrkat att ”domen” undanröjs. Yrkandet torde dock inte omfatta HovR:ns prövning av SVT:s rätt till ersättning för intrång i påstådd egen rätt eller för egen skada. Undanröjandet bör därför begränsas till den del av domen som tillerkänner SVT en andel i vederlaget och den del som angår rättegångskostnaderna. Däremot bör undanröjandet inte omfatta domen såvitt den gått i TV 1000:s favör.

Avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom till den del denna gått TV 1000 emot och avseende rättegångskostnaderna i TR:n och HovR:n samt återförvisar målet i dessa delar till HovR:n för erforderlig behandling.