NJA 2003 not 27

Den 3:e. 27. (Ö 1180-03) Framställning om utlämning till Förbundsrepubliken Tyskland av N.K. Justitieministeriet i Niedersachsen begärde i en framställning 27/2 03 att N.K. skulle utlämnas till Tyskland. Till stöd för denna begäran åberopades ett av Amtsgericht Braunschweig 24/1 03 meddelat häktningsbeslut enligt vilket N.K. var starkt misstänkt för att tillsammans med annan vid tre tillfällen under 2001 i Hohenems, Österrike, och Turin, Italien, i avsikt att lagstridigt förskaffa sig eller tredje person en förmögenhetsfördel, ha tillfogat en annan person förmögenhetsskada därigenom att han genom falska förespeglingar skapat en felaktig uppfattning. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. N.K. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande: N.K. är grekisk och svensk medborgare. I utlämningslagen har svenska medborgare en särställning (se 2 § utlämningslagen). Allmänt gäller att utlämning får beviljas endast om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i ett år eller mer, eller om saken rör utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen, fängelse i sex månader eller mer (4 § utlämningslagen). Om det är fråga om att utlämna en svensk medborgare, som inte vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den ansökande staten, gäller en högre strafflatitud. Av 3 § 1 st. 2 utlämningslagen följer att en svensk medborgare, som i likhet med N.K. inte har vistats i ansökande staten under angiven tid, får utlämnas till en medlemsstat i Europeiska unionen för lagföring endast om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år. (Se till det anförda NJA II 2001 s. 136 ff.)

De brott för vilka N.K. begärs utlämnad får enligt svensk lag anses motsvara grovt bedrägeri (9:3 BrB). Straffet för grovt bedrägeri är fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Det föreligger därför inte hinder enligt 3 § 1 st. 2 utlämningslagen mot att utlämna N.K. för brotten.

N.K. har förnekat att han begått de påstådda bedrägeribrotten. Han har anfört att han inte varit inblandad i några oegentligheter. Däremot har han deltagit i misslyckad valutaväxling och själv blivit lurad av andra. N.K. har som stöd för sin uppgift om att han inte har gjort sig skyldig till något brott bl.a. pekat på ett brev från en av de personer som överlämnat pengar för växling. I brevet skriver denne att han överlämnat pengarna utan att ha blivit ansatt eller hotad.

Tyskland har liksom Sverige tillträtt 1957 års europeiska utlämningskonvention. Sverige har förbehållit sig rätten att vägra utlämning, om det i det särskilda fallet framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt (se 9 § 3 st. utlämningslagen).

Det kan inte anses framgå av utredningen i ärendet att det åberopade häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Hinder mot utlämning möter sålunda inte enligt 9 § utlämningslagen.

N.K. har gjort gällande att hinder för utlämning föreligger enligt 8 § utlämningslagen och anfört bl.a. följande. Han är född år 1937 och är således folkpensionär. Genom sin tidigare yrkesverksamhet har han drabbats av förslitningar i hals- och bröstryggen. Han lider också av yrsel samt smärta och domningar i ena armen. Dessutom är han blind på ena ögat och har dålig syn på det andra. Under häktningstiden har problemen förvärrats. Han har svimmat vid flera tillfällen och synen har blivit ännu sämre. En läkarundersökning har visat att han har drabbats av grå starr som bör opereras inom ett år. Genom ytterligare en läkarundersökning har framkommit att svimningarna sannolikt beror på att två artärer kläms åt när han böjer sig framåt. För att rädda nervfunktion och nervsystem har ett kirurgiskt ingrepp bedömts som nödvändigt, varför remiss är utfärdad till Karolinska sjukhusets neurologiska klinik.

I 8 § utlämningslagen föreskrivs att utlämning inte får beviljas, om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande jämväl av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

N.K. är misstänkt för brott av förhållandevis allvarlig beskaffenhet och Tyskland har ett berättigat intresse av att få honom utlämnad. Utredningen om N.K:s hälsotillstånd och personliga förhållanden i övrigt ger inte stöd för att hinder mot utlämning skulle föreligga enligt 8 § utlämningslagen för utlämning till Tyskland.

Vid bedömning av om utlämning av svensk medborgare skall beviljas skall vidare särskilt beaktas möjligheterna till lagföring i Sverige (3 § 3 st. utlämningslagen). Av handlingarna framgår att utredningsmaterial och bevisning finns i Tyskland. Uppgivna medgärningsmän är också åtalade där. Lagföring bör därför ske i Tyskland.

HD finner sammantaget att något hinder mot den begärda utlämningen inte föreligger enligt 1-10 §§ utlämningslagen.

N.K. har förklarat att han motsätter sig verkställighet i Tyskland, om han döms till frihetsberövande. HD erinrar i anslutning härtill om bestämmelsen i 3 a § 1 st. utlämningslagen att - för det fall utlämning beviljas - villkor skall ställas upp om att N.K. skall återföras till Sverige för verkställighet här av ett ådömt frihetsstraff eller annat frihetsberövande i anledning av de uppgivna bedrägeribrotten.