NJA 2003 not 33

Den 19:e. 33. (Ö 3855-02) Advokatfirman Fylgia Kommanditbolag (Fylgia) och JF Servanda Handelsbolag (JF Servanda) mot Riksskatteverket ang. tillstånd till prövning i HovR av mål om utmätning. I beslut 29/8 01 gjorde kronofogdemyndigheten (KFM) i Stockholm utmätning hos JF Servanda för bolagets skatteskulder, varvid utmättes en bolagets fordran mot staten för rättegångskostnader på 69 500 kr, vilken ersättning fastställts av Sollentuna TR 23/8 01. JF Servanda och Fylgia yrkade i Stockholms TR att TR:n skulle undanröja utmätningen på grund av utmätningshinder bestående i att fordran var pantsatt till Fylgia. Klagandena åberopade att pantsättningen hade denuntierats Skattemyndigheten i Stockholm 28/8 01. Staten bestred ändring och anförde att pantsättningen skulle ha denuntierats KFM i Stockholm för att kunna vinna sakrättsligt skydd. Till stöd för sin talan åberopade staten bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. som föreskriver att indrivningen av statliga fordringar, inklusive konkursansökningar på grund av sådana fordringar, omhänderhas av KFM. Staten framhöll därvid att den utmätta fordran uppkommit i ett konkursansökningsmål där staten som borgenär företrätts av KFM i Stockholm och att det är KFM som blivit förpliktad att utge fordringsbeloppet till JF Servanda. - Staten vitsordade att JF Servanda pantsatt sin fordran och att skattemyndigheten underrättats om pantsättningen 28/8 01. JF Servanda och Fylgia genmälde att det alltjämt är skattemyndigheten som företräder staten som borgenär i fråga om skattefordringar även om indrivningen av skatter åvilar KFM enligt indrivningslagen. TR:n anförde i beslut 9/4 02 bl.a. Skäl. Pantsättning hindrar i och för sig inte att en pant mäts ut för annan fordran än den för vilken pantsättningen gjorts. Storleken av pantfordran kan dock utgöra utmätningshinder enligt 4:3 UB om något belopp inte kan beräknas flyta in till utmätningsfordran sedan pantfordran blivit betald. I detta fall synes storleken av Fylgias fordran mot JF Servanda motsvara eller överstiga storleken av JF Servandas pantsatta fordran mot staten. Om pantsättningen erhållit sakrättsligt skydd genom att sekundogäldenären staten blivit behörigen denuntierad om densamma, bör utmätningen därför hävas på grund av att något belopp inte kan beräknas tillfalla utmätningsborgenären. Frågan är till vilken myndighet underrättelsen om pantsättningen skall riktas för att bli gällande mot JF Servandas borgenärer. Den pantsatta fordran gäller ersättning för rättegångskostnad i en rättegång med staten som motpart där statens talan enligt 15 § indrivningslagen förts av KFM i Stockholm. Enligt förarbetena till indrivningslagen, prop. 1992/93:198 s. 53-54 är avsikten att överlämnandet av en statlig fordran till indrivning skall innebära en gräns mellan den överlämnande myndighetens och KFM:s kompetensområden som borgenärsföreträdare. Vid tiden för handläggningen av statens konkursansökan mot JF Servanda vid Sollentuna TR och vid den under samma tid verkställda denuntiationen hade sålunda behörigheten att företräda staten som skatteborgenär frångått skattemyndigheten och övergått till KFM i Stockholm. Staten i egenskap av betalningsskyldig för rättegångskostnaderna bör enligt ovanstående kompetensfördelning företrädas av samma myndighet som den som företrädde staten i rättegången. Denuntiationen av pantsättningen av rättegångskostnadsfordran hos skattemyndigheten kan därför inte anses ha skett med behörig företrädare för staten. Pantsättningen kan då inte åberopas mot JF Servandas borgenärer. Hinder för utmätning av rätttegångskostnadsfordran föreligger därmed inte. JF Servandas och Fylgias klagan över utmätningen kan inte vinna bifall. Beslut. JF Servandas och Fylgias överklagande lämnas utan bifall.

Sedan Fylgia och JF Servanda överklagat beslutet i Svea HovR meddelade HovR:n i beslut 4/10 02 inte prövningstillstånd. TR:ns beslut skulle därför stå fast. - Fylgia och JF Servanda yrkade - som det fick förstås - att HD skulle bevilja tillstånd till målets prövning i HovR:n. Riksskatteverket förklarade sig inte ha någon erinran mot att målet prövades i HovR:n. Föredraganden föreslog att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Fylgia och JF Servanda har gjort gällande att denuntiationen i det aktuella fallet under alla omständigheter binder staten, eftersom utmätningen i fråga skett för täckande av statens fordran avseende påförd skatt och staten i en sådan situation agerar samfällt, dvs. både som en borgenär företrädd av skattemyndigheten och som en gäldenär samt att staten tidigare accepterat att denuntiationen skett till skattemyndigheten. I målet föreligger till bedömning frågan om omständigheterna i förevarande fall är sådana att underrättelsen om pantsättningen skall anses gällande mot JF Servandas borgenärer. Denna fråga är av sådant slag att en prövning i HovR:n får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. På grund härav bör tillstånd meddelas till målets prövning i HovR:n. Avgörande. Se HD.

HD: Skäl. Den rättsfråga som aktualiseras i målet är om en sakrättsligt giltig denuntiation har skett hos skattemyndigheten som företrädare för staten i ett fall där det är KFM som ålagts att ersätta en konkursgäldenär dennes rättegångskostnad i ett ärende om konkurs på grund av en skattefordran och denuntiationen avsett pantförskrivning av konkursgäldenärens fordran på denna ersättning. Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt. Med hänsyn härtill bör tillstånd till målets prövning i HovR:n meddelas.

Avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.