NJA 2003 not 5

Den 30:e. 5. (B 846-02) J.M.R. mot RÅ ang. misshandel m.m. Hässleholms TR dömde 20/2 00 J.M.R. för misshandel till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. J.M.R. överklagade domen till HovR:n ö Sk o Bl. HovR:n beslutade 14/9 01 att avgöra målet utan huvudförhandling, sedan HovR:n funnit uppenbart att överklagandet var ogrundat. Genom dom 14/2 02 fastställde HovR:n TR:ns domslut. J.M.R. begärde i HD att målet skulle avgöras efter huvudförhandling och yrkade att HD antingen skulle ogilla åtalet eller undanröja HovR:ns dom och återförvisa målet till HovR:n. RÅ förklarade att myndigheten inte motsatte sig att HovR:ns dom undanröjdes och målet återförvisades till HovR:n.

HD, på förslag av föredraganden: Skäl. TR:n dömde J.M.R. mot hans nekande för misshandel begången 21/11 99 och bestämde påföljden till villkorlig dom och samhällstjänst i 100 timmar motsvarande fängelse tre månader. J.M.R. överklagade TR:ns dom och yrkade frikännande. Han vidhöll sitt förnekande av att han befunnit sig på brottsplatsen och ifrågasatte de i TR:n hörda vittnenas uppgifter. Han begärde att såväl målsäganden som samtliga vittnen skulle höras vid huvudförhandling i HovR:n. Samma bevisning åberopades av åklagaren, som emellertid ansåg uppspelning av tingsrättsförhören vara tillräcklig. HovR:n satte efter skriftväxlingens avslutande ut målet till huvudförhandling att äga rum 18/9 01. Till förhandlingen kallades även målsäganden och samtliga vittnen.

14/9 01 upptog HovR:n till särskild prövning frågan huruvida målet skulle företas till huvudförhandling och uttalade därvid, efter att ha refererat uppgifter från de i TR:n hörda vittnena, bl.a. att den bevisning som åberopats till stöd för åtalet mot J.M.R. var så överväldigande att det framstod som uteslutet att han skulle nå framgång med sitt överklagande. HovR:n beslutade därför samma dag att huvudförhandlingen skulle ställas in, att målet skulle avgöras utan huvudförhandling samt att parterna skulle beredas tillfälle att slutföra sin talan. I sin därefter avgivna skrift anförde J.M.R. bl.a. att målet borde prövas vid huvudförhandling.

Utgångspunkten för bestämmelserna i 51 kap. RB om överklagande av domar i brottmål är att HovR:n skall avgöra det överklagade målet efter huvudförhandling. I 13 § samma kapitel ges möjligheter till avsteg från denna princip. I bestämmelsens första stycke anges som skäl för målets avgörande utan huvudförhandling att det är uppenbart att överklagandet är ogrundat. Enligt andra stycket får HovR:n avgöra ett mål utan huvudförhandling i vissa angivna situationer, vilka förutsätter att det inte finns sakliga skäl för huvudförhandling; utredningen om brottet och bedömningen i påföljdsfrågan skall vara klara. En part har dock alltid rätt till huvudförhandling även i HovR, om en sådan inte är uppenbart obehövlig. RB:s bestämmelser skall därjämte läsas i belysning av Europakonventionen, som i princip inte lämnar utrymme för avgörande utan muntlig förhandling av frågor rörande ansvar eller påföljd. Rättsläget har klarlagts genom ett antal avgöranden av HD och Europadomstolen (t.ex. NJA 1986 s. 432, 1988 s. 92 och s. 572 samt Europadomstolens dom i målet Ekbatani mot Sverige, jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl., s. 186 ff.).

J.M.R:s överklagande avsåg skuldfrågan, och hans inställning till åtalet skulle tillsammans med den åberopade bevisningen prövas av HovR:n. Det har därför inte funnits någon möjlighet att avgöra målet utan huvudförhandling. Det rättegångsfel som sålunda förekommit är av det slag som avses i 51:28 RB och rör en så grundläggande fråga att förutsättningen för en tillämpning av bestämmelsen är uppfylld. HovR:ns dom skall därför undanröjas och målet, med upphävande av beslutet att inte företa målet till huvudförhandling, återförvisas till HovR:n för ny behandling.

Avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut att avgöra målet utan huvudförhandling undanröjer HD HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.