NJA 2003 not 51

Den 12:e. 51. (Ö 4069-03) Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av M.F., medborgare i Bosnien och Hercegovina. Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning 25/3 03 att M.F. skulle utlämnas till Bosnien och Hercegovina. Till stöd för framställningen åberopades häktningsbeslut 30/6 97 samt internationell häktningsorder 26/12 02 av distriktsdomstolen i Sarajevo. Av besluten framgick att M.F. var misstänkt för våldtäkt 15/6 94 i Sarajevo. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. M.F. motsatte sig utlämning.

HD, på förslag av föredraganden. Yttrande. M.F. åtalades 19/7 94 tillsammans med fyra andra personer för våldtäkt begången 15/6 94. Efter en förhandling vid distriktsdomstolen i Sarajevo dömdes M.F. 15/9 94 för nämnda brott till fängelse tre år. Han släpptes samma dag ur häkte.

Högsta domstolen i Bosnien och Hercegovina undanröjde i beslut 10/8 95 distriktsdomstolens dom samt återförvisade målet för ny prövning. Enligt Högsta domstolen hade värderingen av fakta i målet varit felaktig och otillräcklig. Vidare saknade Högsta domstolen vissa förhör eller frågor vid förhör samt efterlyste viss ytterligare bevisning.

21/11 96 påbörjades en ny förhandling vid distriktsdomstolen i Sarajevo, men förhandlingen ställdes in eftersom bl.a. M.F. inte var närvarande.

M.F. har förnekat att han gjort sig skyldig till brott. Han har åberopat att det föreligger hinder mot utlämning eftersom utredningen i ärendet inte visar att det föreligger sannolika skäl för att han begått gärningen. Han har uppgett att han sökt och erhållit pass från Bosnien och Hercegovina år 1997, 2000 och 2003 samt att han sedan 1997 besökt landet vid tre tillfällen.

RÅ har i sitt yttrande uttalat att hinder mot utlämning av M.F. föreligger enligt 9 § utlämningslagen.

Enligt 9 § 2 st. utlämningslagen skall, om dom angående gärningen inte meddelats i den främmande staten, framställning om utlämning grundas på beslut om häktning som meddelats av behörig myndighet i den främmande staten. Av samma stycke framgår att framställningen inte får bifallas, med mindre det föreligger sannolika skäl för att personen begått gärningen.

RÅ har beträffande frågan om det föreligger sannolika skäl för att M.F. begått den påstådda gärningen anfört följande. Utredningen visar att M.F. och övriga misstänkta haft samlag med målsäganden vid den angivna tidpunkten. Målsäganden har uppgett att detta skett under hot och tvång samt visst våld, medan de misstänkta anfört att det varit fråga om frivilliga samlag. Målsägandens uppgifter om händelseförloppet stöds inte av vad vare sig vittnena uppgett eller vad läkarundersökningen visat. Det finns inte heller i övrigt något som stöder hennes uppgifter. Vittnena och i viss mån även resultatet av läkarundersökningen pekar snarare på att det kan ha gått till på det vis som de misstänkta påstått. Vid en bedömning av bevisläget går det heller inte att komma ifrån att händelsen inträffade för snart tio år sedan. Till detta kommer att – såvitt är känt för RÅ – det efter det att Högsta domstolen i Bosnien och Hercegovina återförvisade målet med kritik mot handläggningen och den föreliggande bevisningen i målet inte tillkommit något som styrker åtalet.

HD finner i likhet med RÅ att det på grundval av den nu föreliggande utredningen inte kan anses föreligga sannolika skäl för att M.F. begått den gärning för vilken han begärs utlämnad.

Hinder mot utlämning föreligger därför enligt 9 § andra stycket utlämningslagen.