NJA 2003 not 8

Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av S.C.

Den 27:e. 8. (Ö 266-03) Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av S.C. Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning 30/10 02 att S.C. skulle utlämnas till Bosnien och Hercegovina. Framställningen överlämnades genom en skrivelse 31/10 02 till Sverige av Utrikesministeriet i Bosnien och Hercegovina. Till stöd för framställningen åberopades bl.a. en dom av 5/6 02 från distriktsdomstolen i Bihac, Bosnien och Hercegovina, vari S.C. i sin utevaro dömts till ”långvarigt fängelsestraff omfattande 30 år” för ”överlagt grovt rån med våld och väpnat rån” 18/1 02. Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till RÅ och utredning verkställts, överlämnade RÅ enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. S.C. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande: Enligt den åberopade domen har S.C. tillsammans med den medåtalade A.C. 18/1 02 gått in i ett hus ägt av M.M. och begärt pengar. Därefter har S.C. slagit M.M:s hustru F.M. i huvudet med kolven till ett automatgevär och skjutit fem skott mot M.M. med geväret, av vilka tre träffat denne, varpå M.M. och F.M. avlidit av de skador de fått. A.C., som hade varit närvarande vid rättegången i Bihac, dömdes samtidigt med S.C. till ”långvarigt fängelsestraff omfattande 15 år” för ”överlagt grovt rån med våld och väpnat rån”. Det lagrum i Bosnien och Hercegovinas brottsbalk som tillämpades av domstolen i Bihac omfattar för S.C:s del mord i syfte att begå väpnat rån eller överlagt grovt rån med våld, medan för A.C:s del det innefattar vållande till allvarlig kroppsskada på person i syfte att begå väpnat rån eller överlagt grovt rån med våld. De gärningar som S.C. dömts för motsvarar enligt svensk lag mord (3:1 BrB). S.C. har vidgått att han och A.C. (som är hans kusin) besökte F.M. och M.M. 18/1 02, men han har uppgett att syftet var att klara ut vissa motsättningar mellan honom och M.M., vilka hade politiska orsaker och som bl.a. tidigare lett till att M.M. skjutit honom i benet; det fanns alltså inget syfte att begå rån. S.C. slog inte F.M., som var i ett annat rum med A.C. När M.M. tog fram en pistol sköt S.C. en gång med automatgeväret för att skrämma honom så att han skulle lägga bort pistolen. När han inte gjorde det, sköt S.C. en gång till i självförsvar. S.C. lämnade rummet utan att se vad som hände med M.M. När han passerade det rum där A.C. var med F.M. såg han henne ligga blodig. Han vet inte vad som hände med henne utom att hon var bunden med tejp, men efteråt sade A.C., som var blodig, att han slagit F.M. S.C. har uppgett att han fick panik och sprang ut ur huset. Han lämnade Bosnien och Hercegovina tre eller fyra dagar efter händelsen sedan han fått höra att M.M. och F.M. dött, eftersom M.M:s anhängare kunde befaras döda honom. Han hade aldrig någon kontakt med sin försvarare i rättegången.

S.C. har bestritt utlämningen på den grunden att hinder föreligger enligt 9 § 1 st. utlämningslagen, eftersom han inte fått del av anklagelserna vid domstolen i Bihac och inte haft möjlighet att försvara sig vid rättegången där samt det inte föreligger någon garanti för att han skulle få en ny rättvis rättegång i Bosnien och Hercegovina om han utlämnades dit. Han har även åberopat det ådömda straffets längd som en omständighet som talar mot utlämning.

RÅ har förklarat sig anse att hinder inte finns mot utlämning av S.C.

Enligt 9 § 1 st. utlämningslagen får utlämning inte beviljas, när den som begärs utlämnad dömts för gärningen i den andra staten, med mindre domen stöds av utredningen och inte heller i övrigt föranleder allvarlig erinran. Den åberopade domen bygger på uppgifter från A.C., som var närvarande vid rättegången, teknisk bevisning och utsagor av andra personer. Den kan inte anses sakna stöd av utredningen.

När det gäller frågan om det annars finns anledning till allvarlig erinran mot domen, framgår det i ärendet att S.C. inte före domen underrättats om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom samt inte heller haft möjlighet att försvara sig. Utevarodomen mot S.C. får därför anses ha tillkommit under förhållanden som inte uppfyller kraven i artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. En förutsättning för att hinder mot utlämning inte skall anses föreligga enligt 9 § 1 st. utlämningslagen är då att S.C. har rätt till en ny rättegång där anklagelserna mot honom kan prövas på nytt (jfr bl.a. NJA 1984 s. 903). Den utredning som finns i ärendet ger emellertid inte vid handen att så är fallet, eftersom det finns upplysningar bara att domen överklagats av de två tilltalades försvarare och av åklagaren, att hela akten därför översänts till federala Högsta domstolen i Bosnien och Hercegovina samt att den domstolen har möjlighet att besluta om ny rättegång beträffande S.C.

På grund av det anförda får HD till Justitiedepartementet anmäla frågan om åtgärd för införskaffande av upplysningar från Bosnien och Hercegovina huruvida antingen det landets lag direkt ger S.C. rätt att få saken omprövad i en ny rättegång, om han skulle utlämnas dit, eller han annars ges rätt till sådan omprövning, om det vid beviljande av utlämning ställs upp villkor enligt 12 § utlämningslagen härom.

HD, som på anförda skäl finner att det föreligger sådana hinder mot ärendets prövning i förevarande skick som avses i 32:5 RB beslutar enligt nämnda lagrum att ärendet skall vila i avvaktan på hindrets undanröjande.