NJA 2004 not 1
Framställning om utlämning till Österrike av H.A.
Den 22:a. 1.(Ö 4742-03) Framställning om utlämning till Österrike av H.A.
Justitieministeriet i Österrike begärde i en framställning den 28 oktober 2003 att H.A. skulle utlämnas till Österrike. Till stöd för denna begäran åberopades ett häktningsbeslut den 30 september 2003 som meddelats av Landesgericht Korneuburg. Enligt beslutet var H.A. i hög grad misstänkt (dringend verdächtig) för medlemskap i en kriminell organisation enligt 278 a § 1 mom. Straffrättslagen (Strafgesetzbuch) och för flyktingsmuggling enligt 104 § 1, 3 och 5 mom. Utlänningslagen (Fremdengesetz).
Om brottsligheten hade bl.a. följande antecknats i häktningsbeslutet. H.A. är misstänkt för att vara ledande medlem i en kriminell organisation som befattar sig med affärsmässig illegal transport av huvudsakligen irakiska och afghanska medborgare via Ungern och Slovakien till Österrike och vidare till Tyskland och Skandinavien. I samband därmed har han tillsammans med andra medlemmar av organisationen mellan februari 2002 och i vart fall juli samma år vid åtta – i beslutet närmare konkretiserade – tillfällen främjat att ett stort antal personer rest in illegalt till Österrike utan giltiga dokument. Syftet har varit att skaffa honom själv och andra en icke obetydlig förmögenhetsfördel. Han har via telefon anlitat en medbrottsling i Österrike och har i Sverige inkasserat pengar för transporterna.
Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till Riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade Riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD. H.A. motsatte sig utlämning.
HD:s yttrande:Den brottslighet enligt häktningsbeslutet som är straffbelagd i 278 a § 1 mom. i den österrikiska straffrättslagen, dvs. medlemskap i en kriminell organisation, motsvaras inte av brott enligt svensk lag. Hinder mot utlämning föreligger därför i denna del enligt 4 § utlämningslagen.
Häktningsbeslutet avser i övrigt brott som för svensk del motsvarar brott enligt 10 kap.2 a § 2 och 3 st., 3 a § samt 5 §utlänningslagen (1989:529). För sådana brott är stadgat fängelse i mer än sex månader. Villkoret för utlämning i 4 § 1 st. andra meningen utlämningslagen är därför uppfyllt i denna del.
H.A. har motsatt sig utlämning med hänvisning till 8 § utlämningslagen och har gjort gällande att en utlämning skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Han har anfört följande. År 1993 kom han till Sverige som FN-flykting tillsammans med sin dåvarande hustru och två barn. Han är numera omgift och har två barn i sitt nya äktenskap. Hustrun och barnen är svenska medborgare. Han har starka familjeband med personer som bor i Sverige och har själv bott här i elva år. Han har allvarliga psykiska problem. År 1997 var han intagen för psykiatrisk tvångsvård. I september 2003 hade han på nytt blivit sämre. Han sökte vård på grund av viktminskning, tilltagande nedstämdhet och recidiverande depression. Han blev sjukskriven och fick antidepressiv medicin. Under tiden i häktet har han försökt begå självmord vid två tillfällen. Dessa försök avbröts och krävde inte läkarvård. Mot dessa personliga förhållanden skall ställas Österrikes intresse av att få honom utlämnad. Detta intresse kan inte anses särskilt starkt. En lagföring kan nämligen ske i Sverige, eftersom åtminstone några av de påstådda brotten är riktade mot Sverige och lagföringen av de övriga kan överföras hit.
Av ordalagen i 8 § utlämningslagen och av bestämmelsens förarbeten framgår att den skall tillämpas endast i sådana undantagsfall där hänsyn till personen väger ojämförligt tyngre än intresset av ett utlämnande. Varken vad H.A. har anfört eller vad som i övrigt har framkommit kan anses innebära att en utlämning skulle strida mot 8 §.
H.A. har vidare gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen. Han har förnekat all inblandning i den brottslighet som behandlas i det österrikiska häktningsbeslutet och har gjort gällande att den utredning som redovisas i beslutet är alltför tunn.
Österrike är anslutet till den europeiska utlämningskonventionen. Häktningsbeslutet är meddelat av domstol. Det skall därför enligt 9 § 3 st. utlämningslagen godtas, om det inte framgår att beslutet är uppenbart oriktigt. Det har inte kommit fram någonting som visar att häktningsbeslutet är uppenbart oriktigt. Något hinder mot utlämning enligt 9 § föreligger därför inte.
Sammanfattningsvis finner HD att det föreligger hinder enligt 4 § utlämningslagen mot utlämning av H.A. för brottet medlemskap i en kriminell organisation och att det inte föreligger hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot den begärda utlämningen såvitt avser åtta fall av flyktingsmuggling under tiden februari–juli 2002.