NJA 2004 not 35

Den 25:e. 35.(T 4309-02) R.M. mot Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag angående försäkringsersättning.

R.M. var tidigare gift och bodde med maken i en villa i Huddinge. Maken hade tecknat en villa-hemförsäkring hos Trygg-Hansa Försäkringsaktiebolag, i fortsättningen kallat Trygg-Hansa. Försäkringen omfattade också R.M. i egenskap av maka. I april 1992 skedde en inbrottsstöld i makarnas villa. Efter skadeanmälan av maken reglerade Trygg-Hansa stöldskadan med denne.

I en den 11 november 1997 tillStockholms tingsrättinkommen ansökan om stämning yrkade R.M. förpliktande för Trygg-Hansa att till henne utge skadestånd med visst belopp jämte ränta. Till stöd härför anförde hon att hon på grund av 57 § 1 st. försäkringsavtalslagen i egenskap av tredje man ägde rätt till försäkringsersättning i anledning av inbrottsstölden och att Trygg-Hansa, genom att i strid med bestämmelsen i 2 st. nämnda lagrum utbetala hela ersättningen till maken, förfarit grovt försumligt och därigenom vållat henne skada.

I en tilläggsansökan om stämning, som kom in till tingsrätten den 28 maj 1999, yrkade R.M. förpliktande för Trygg-Hansa att till henne alternativt utge försäkringsersättning med angivet belopp.

Trygg-Hansa bestred käromålen och gjorde gällande bl.a. att R.M:s eventuella rätt till sådan försäkringsersättning var preskriberad.

R.M. bestred att hennes rätt till försäkringsersättning var preskriberad. Hon hade väckt talan såväl inom den enligt 29 § 1 st. konsumentförsäkringslagen gällande tioårsfristen från det fordringen tidigast kunnat göras gällande som inom den i samma lagrum angivna fristen på tre år från det hon fått kännedom om att fordringen kunde göras gällande. Preskriptionsavbrott hade skett genom den stämningsansökan som kom in till tingsrätten den 11 november 1997, eftersom det i den åberopades lagrum i försäkringsavtalslagen som grund för käromålet.

Sedan R.M. yrkat att tingsrätten i mellandom skulle fastställa att preskription inte inträtt och Trygg-Hansa inte motsatt sig begäran om mellandom biföll tingsrätten yrkandet härom.

Imellandomden 6 juli 2001 anförde tingsrättenbl.a: I målet är ostridigt att R.M. fått kännedom om inbrottet i omedelbart samband med detta och att hon också känt till förekomsten av villa-hemförsäkringen. Enligt tingsrättens mening kan 39 § 1 st. konsumentförsäkringslagen inte ges annan tolkning än att det ålegat R.M. att väcka talan mot Trygg-Hansa inom tre år från denna tidpunkt. Hon har ostridigt underlåtit detta. Vid angivna förhållanden är bestämmelsen i 39 § 2 st. konsumentförsäkringslagen inte tillämplig i förevarande fall. Domslut.Tingsrätten fastställer att R.M. på grund av preskription gått förlustig den rätt till försäkringsersättning som hon må ha haft i anledning av inbrottsstölden i april 1992.

R.M. överklagade domen tillSvea hovrättoch yrkade att hovrätten skulle fastställa att preskription inte hade inträtt beträffande hennes rätt till försäkringsersättning. Trygg-Hansa bestred ändring. Parterna åberopade samma grunder och omständigheter i hovrätten som vid tingsrätten. Hovrätten fann ibeslutden 30 september 2002 dock jämlikt bestämmelsen i 43 kap. 10 § RB att den av R.M., i hovrätten först vid huvudförhandlingens slutskede, åberopade omständigheten – att preskriptionsavbrott skett genom stämningsansökan den 11 november 1997 avseende skadestånd – skulle lämnas utan avseende.

Hovrättenanförde den 30 oktober 2002 i domskälenbl.a: I målet är fråga om preskription av rätten att kräva ut försäkringsersättning enligt en villa-hemförsäkring. Den för målet centrala bestämmelsen finns i 39 § konsumentförsäkringslagen (1980:38).

Av bestämmelsens 1 st. framgår att den som vill utkräva försäkringsersättning förlorar rätten till ersättning om han inte väcker talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i vart fall inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Av dess 2 st. framgår, att om den som vill kräva ut försäkringsersättning har anmält skadan till försäkringsbolaget inom de tider som anges i 1 st., har han alltid sex månader på sig att väcka talan sedan försäkringsbolaget har förklarat att slutlig ställning har tagits i ersättningsfrågan.

R.M. har i hovrätten gjort gällande, så som man får förstå hennes talan, att preskription inte inträtt eftersom hon fritt kan välja vilken av de i paragrafen nämnda preskriptionstiderna hon vill. Som framgått av vad som hovrätten redovisat ovan lämnar emellertid preskriptionsreglerna inte denna valmöjlighet.

En fordran kan uppenbarligen göras gällande först sedan skadan visat sig, i föreliggande fall då det tidigast framgått för R.M. att ett ersättningsanspråk från henne kan framställas mot bolaget. Av vad som framkommit i målet talar mycket för att hon fått sådan insikt redan i och med inbrottet, eller i omedelbar anslutning därtill. Mycket talar även för att R.M. åtminstone den 30 oktober 1995 fått vetskap om att skadan var reglerad. I vart fall har hennes fortsatta efterforskningar om försäkringen ostridigt medfört att hennes dåvarande ombud S.A. under våren och sommaren 1997 fört förhandlingar med Trygg-Hansa på grund av inbrottet. Förhandlingarna avslutades med att Trygg-Hansa den 8 juli 1997 i ett brev till S.A. bestred R.M:s ersättningsanspråk och meddelade att preskription inträtt avseende rätten till försäkringsersättning. Härigenom får Trygg-Hansa anses ha tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan. Meddelandet har haft den följden att den tidigare redovisade sexmånadersfristen enligt 39 § 2 st. konsumentförsäkringslagen börjat löpa. Fristen löpte följaktligen ut den 8 januari 1998. Av lagtexten framgår entydigt att preskriptionsavbrott i ett sådant fall kan ske endast genom att talan väcks vid domstol. Talan angående försäkringsersättning har ostridigt väckts efter det att denna frist löpt ut, nämligen den 28 maj 1999.

Idomslutetfastställde hovrätten tingsrättens domslut.

R.M. överklagade hovrättens beslut den 30 september och dom den 30 oktober 2002 och yrkade att HD antingen skulle återförvisa målet till hovrätten eller fastställa att hennes rätt till försäkringsersättning inte hade preskriberats. Trygg- Hansa bestred i första hand ändring samt yrkade i andra hand att hovrättens dom skulle undanröjas och målet återförvisas till hovrätten för förnyad handläggning.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan om hovrätten borde ha tagit ställning till huruvida preskription inträtt enligt 39 § 1 st. konsumentförsäkringslagen och förklarade målet i övrigt vilande.

Föredragandenföreslog att HD skulle meddela följande beslut: Skäl.Hovrätten har funnit att R.M:s talan om försäkringsersättning är preskriberad enligt 39 § 2 st. konsumentförsäkringslagen (1980:38) utan att ha tagit ställning till om talan är preskriberad eller ej enligt den treåriga preskriptionsregeln som stadgas i paragrafens 1 st. Av förarbetena till 39 § 2 st. framgår såvitt nu är av intresse att bestämmelsen syftar till att hindra rättsförlust för den försäkrade när han väl har anmält skadan till försäkringsbolaget men ärendet regleras först sedan treårsfristen har gått ut eller kort tid dessförinnan. Det uttalas vidare att den försäkrade givetvis kan hålla sig till den frist han har enligt 1 st. om denna löper ur senare än sexmånadersfristen enligt 2 st. (se prop. 1979/80:9 s. 165). För att en talan om försäkringsersättning skall kunna anses vara preskriberad enligt 2 st. är det sålunda nödvändigt att det framgår av målet att den treåriga preskriptionsfristen som stadgas i 1 st. inte längre löper (jämför också domskälen i NJA 1992 s. 303).

Eftersom hovrätten inte har uttalat sig om och det inte heller i övrigt framgår i målet huruvida den treåriga preskriptionstiden fortfarande löpte när sexmånadersfristen enligt 2 st. gått ut bör målet återförvisas till hovrätten för erforderlig handläggning. Vid denna bedömning bör prövningstillstånd meddelas beträffande den del av målet som inte avser hovrättens överklagade beslut. Hovrättens dom bör också undanröjas och målet i denna del visas åter till hovrätten för erforderlig behandling.

Avgörande.HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i den del av målet som har vilandeförklarats och som avser hovrättens överklagade beslut. Hovrättens beslut står därmed fast.

HD förklarar – – – se HD – – – konsumentförsäkringslagen (1980:38). HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt. Med undanröjande av hovrättens dom återförvisar HD målet i övrigt till hovrätten för sådan förnyad handläggning som föranleds av HD:s förklaring.

HD:s beslut: Skäl.En försäkringstagare förlorar rätten till försäkringsersättning, om han inte väcker talan mot försäkringsbolaget inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande och i varje fall inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Har försäkringstagaren anmält skadan till försäkringsbolaget inom angiven tid, men har försäkringsbolaget inte tagit slutlig ställning till ersättningsfrågan när tre- eller tioårsfristen löper ut, förlängs preskriptionstiden så att försäkringstagaren alltid har sex månader på sig att väcka talan från den dag försäkringsbolaget meddelat sitt slutliga ställningstagande beträffande försäkringstagarens ersättningsanspråk (39 § 1 och 2 st. konsumentförsäkringslagen, jfr NJA 1992 s. 303).

Hovrätten har funnit att R.M:s talan om försäkringsersättning är preskriberad enligt 39 § 2 st. konsumentförsäkringslagen utan att ha tagit ställning till om talan är preskriberad enligt paragrafens 1 st. Men som framgått är sexmånadersfristen i 2 st. avsedd att förlänga den i 1 st. angivna preskriptionstiden och kan inte förkorta denna. Hovrätten har därför inte kunnat avgöra frågan om preskription enligt 2 st. utan att först pröva huruvida preskription inträtt enligt 1 st. På grund av det anförda bör preskriptionsfrågan återförvisas till hovrätten.

Avgörande.HD förklarar att hovrätten borde ha tagit ställning till huruvida preskription inträtt enligt 39 § 1 st. konsumentköplagen (1980:38).

Beträffande de delar av målet som har vilandeförklarats finner HD inte skäl att meddela prövningstillstånd såvitt avser hovrättens beslut den 30 september 2002, i följd varav det beslutet står fast, men meddelar prövningstillstånd i övriga delar, undanröjer hovrättens dom och återförvisar målet till hovrätten för den prövning som föranleds av HD:s ovan upptagna förklaring.