NJA 2004 s. 19

Arvode för förvaltning av handelsbolags angelägenheter.

År 1989 började två läkare, S.N. och U.W. verksamhet med konstgjord befruktning (invitrofertilisering eller IVF) på Falu lasarett. De bildade tillsammans med en tredje läkare IVF-enheten Falun AB (IVF-AB), i vilket verksamheten till en början bedrevs med stor framgång. Verksamheten byggde på att hormonstimuleringen av kvinnorna skedde på deras hemorter, medan endast själva uttagningen av ägg och befruktning av dessa ägde rum i Falun. Läkarna var anställda av Landstinget Dalarna och arbetade jämsides med IVF i IVF-AB. I mars 1992 övertog läkaren B.C. den tidigare tredje läkarens aktier i IVF-AB och inträdde i dess verksamhet. Även B.C. arbetade åt landstinget på kvinnokliniken i Falun.

Av skatteskäl beslöt S.N., U.W. och B.C. under 1995 att i fortsättningen bedriva verksamheten i ett handelsbolag. De bildade ett sådant, IVF Falun HB, med som bolagsmän IVF-AB och tre tidigare bildade aktiebolag, av vilka var och en av de tre läkarna ägde ett. B.C:s bolag hette Kiboc AB (Kiboc), S.N:s hette Rotunda Konsult AB (Rotunda) och U.W:s hette Hemiur AB (Hemiur).

I slutet av 1995 slöt handelsbolaget avtal med landstinget om IVF- verksamhet.

Motsättningar fördjupades undan för undan mellan B.C. å ena sidan samt S.N. och U.W. å andra sidan och ledde till att S.N. och U.W. bildade ett eget handelsbolag, Dala IVF HB. Landstinget sade upp avtalet med IVF Falun HB till upphörande den 28 februari 1998 och tecknade därefter ett nytt avtal med det av S.N. och U.W. ägda Dala IVF HB, dit verksamheten övergick från IVF Falun HB.

Sedan övriga bolagsmän den 14 juli 1998 sagt upp handelsbolagsavtalet rörande IVF Falun HB förordnade Falu tingsrätt efter ansökan av Kiboc den 25 september 1998 likvidator i handelsbolaget. Den 11 oktober 1998 upprättade likvidatorn ett bolagsskifte i handelsbolaget. I skiftet tillgodoräknades Hemiur och Rotunda med tillämpning av 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag för sin förvaltning av bolagets angelägenheter för 1997 och del av 1998 arvode inte bara för förvaltningsåtgärder i egentlig mening utan även för visst arbete som nedlagts i bolagets verksamhet. Sålunda tillgodoräknades Hemiur arvode med 903 925 kr för 1997 och 150 000 kr för 1998 och Rotunda arvode med 738 990 kr för 1997 och 130 000 kr för 1998. Kiboc hade emellertid hävdat att förvaltningsarvode endast skulle utgå för arbete motsvarande styrelsearbete och att detta skäligen kunde bestämmas till 25 000 kr för envar av bolagsmännen.

Falu tingsrätt

Kiboc förde efter stämning vid Falu tingsrätt dels klandertalan mot Hemiur, Rotunda och IVF-AB rörande det av likvidatorn upprättade bolagsskiftet (mål T 2040-99) dels för IVF Falun HB:s räkning skadeståndstalan mot Hemiur och Rotunda (mål T 2041-99), vilken skadeståndstalan ogillades såväl av tingsrätten som av Svea hovrätt och inte fullföljdes till HD. Referatet begränsas därför till Kibocs klandertalan rörande handelsbolagsskiftet.

Domskäl

Tingsrätten (rådmännen Lars-Erik Bergström och Holback samt tingsfiskalen Hjort) anförde i dom den 10 april 2001 - till vilken det klandrade bolagsskiftet var fogat som bilaga - såvitt nu är i fråga:

Yrkanden

Kiboc har yrkat att tingsrätten ändrar bolagsskiftet på så sätt att förvaltningsarvodena för 1997 och 1998 fastställs till endast 25 000 kr - eller det belopp rätten finner skäligt - till ettvart av Hemiur och Rotunda samt att Kiboc, Hemiur och Rotunda efter avdrag för skäligt förvaltningsarvode fastställs ha rätt till lika delar i vinsten för åren 1997 och 1998.

Hemiur och Rotunda har bestritt käromålet.

Parterna - vars ställföreträdare är delägare och styrelse i IVF-enheten Falun AB - är ense om att detta bolag inte skall beröras annat än formellt av processen.

- - -

Grunder

Kiboc har anfört: I begreppet förvaltning av bolagets angelägenheter enligt 2 kap. 6 § handelsbolagslagen (1980:1102) innefattas endast sådant arbete som är att jämställa med styrelsearbete i aktiebolag, vilket skäligen bör ersättas med 25 000 kr om året. I övrigt skall likadelning ske av handelsbolagets överskott.

Hemiur och Rotunda har anfört att likvidatorns bedömning är riktig.

Domskäl

Parterna - som är eniga om att detta mål rör endast en rättsfråga - har inte åberopat någon bevisning.

Enligt 2 kap. 1 § 2 st. och 6 §handelsbolagslagen skall - om inte annat avtalats - en bolagsman för varje räkenskapsår tillgodoräknas bland annat ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Enligt 2 kap. 1 § 2 st., 7 § och 8 § 1 st. samma lag utgör överskottet efter avdrag för arvodet årets resultat, vilket skall delas lika mellan bolagsmännen.

I ett handelsbolag har bolagsmännen enligt 1 kap. 1 § 1 st. handelsbolagslagen avtalat om att gemensamt utöva näringsverksamhet. Med hänsyn också till stadgandet i 2 kap. 8 § samma lag torde detta innebära att den vinst som själva kärnverksamheten inbringar inte skall innefattas i förvaltningsbegreppet. I den mån bolagsmän anser att någon eller några av dem med sitt arbete i näringsverksamheten ger större bidrag till vinsten än övrigas arbete, bör eventuella avsteg från likadelningsprincipen bestämmas genom avtal enligt 2 kap. 8 § 2 st. nämnda lag.

Enligt tingsrättens mening är därmed utrymmet för att anse något arbete vara förvaltningsarbete tämligen litet. Rimligen bör förvaltningsarvode vara avsett för styrelsearbete, bokföring, förhandlingar med hyresvärd och löpande kontakter med leverantörer av förbrukningsmaterial m.m. Allt annat arbete får således regleras genom särskilda vinstdelningsavtal. Med detta synsätt kan inte anses annat än att skäligt förvaltningsarovde för åren 1997 och 1998 är de av Kiboc påstådda beloppen. Käromålet skall alltså bifallas och skiftet ändras i enlighet härmed.

- - -

Domslut

Med bifall till käromålet i mål T 2040-99 och med ändring av bolagsskiftet den 11 oktober 1999 i IVF Falun HB, fastställer tingsrätten att förvaltningsarvode skall utgå med endast 25 000 kr för år 1997 och med samma belopp för år 1998 åt vartdera bolagen Hemiur och Rotunda Konsult samt att bolagsmännen Kiboc, Hemiur och Rotunda Konsult skall ha rätt till lika del i IVF Falun Handelsbolags vinst för åren 1997 och 1998.

Svea hovrätt

Hemiur och Rotunda överklagade i Svea hovrätt och yrkade i själva saken att hovrätten skulle med ändring av tingsrättens dom ogilla Kibocs klandertalan.

Kiboc bestred ändringsyrkandet.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsrådet Lars Hesser och tf. hovrättsassessorn Måns Wigén, referent) anförde i dom den 31 oktober 2002, såvitt nu är i fråga:

Domskäl

Klandertalan

I denna del har hovrätten att ta ställning till vilket arvode bolagsmännen i IVF Falun Handelsbolag (IVF Falun) skall tillgodoräknas för sin förvaltning av bolagets angelägenheter för åren 1997 och 1998. Parterna är härvidlag ense om att de inte träffat något avtal om vinstfördelning för dessa år. Frågan om principerna för vinstfördelning är således inte uppe för prövning i målet. - Någon bevisning har inte åberopats i denna del.

Enligt 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (BL) skall en bolagsman för varje räkenskapsår tillgodoräknas dels ränta på den insats han hade kvar i bolaget vid räkenskapsårets början, dels ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Av förarbetena till bestämmelsen, som byggde på ett förslag avgivet av 1974 års bolagskommitté, framgår bl.a. följande. Enligt 8 § BL (äldre rätt) skulle en bolagsman tillföras arvode för förvaltningen av bolagets angelägenheter endast om det hade avtalats. Kommittén ansåg att denna bestämmelse kunde leda till obilliga resultat om vissa bolagsmän inte alls deltog i bolagsarbetet eller endast deltog med i förhållande till övriga bolagsmän obetydliga arbetsinsatser. Kommittén föreslog därför en dispositiv bestämmelse om att arvode skulle utgå till varje bolagsman som deltog i förvaltningen även om avtal rörande arvode inte hade träffats. - Departementschefen anslöt sig till kommitténs uppfattning i arvodesfrågan (se NJA II 1980 s. 455 f.).

I förarbetena till bestämmelsen finns således inte närmare angivet vad som avses med förvaltningsåtgärder. I doktrinen finns emellertid olika uttalanden i ämnet. Till förvaltning kan hänföras alla slags åtgärder i och för bolagets verksamhet. De kan ha rent faktisk karaktär, t.ex. begagnande, vård och reparering av bolagets egendom. De kan också innefatta rättshandlingar i förhållande till övriga bolagsmän eller tredje man (se bl.a. Nial, H., Om handelsbolag och enkla bolag, 3 uppl., s. 112). Viss vägledning om vad som kan hänföras till förvaltningsåtgärder kan vidare hämtas från aktiebolagsrätten. Enligt 8 kap. 3 § 1 st. aktiebolagslagen svarar styrelsen för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Enligt kommentaren till bestämmelsen är begreppet förvaltning av bolagets angelägenheter mycket vittgående. Här ingår långsiktiga beslut om bolagets framtida policy och inriktning, åtgärder för organisation och planering, åtgärder för löpande drift och förvaltning samt nödvändig bokföring, redovisning och medelsförvaltning (se Andersson, S., m.fl., Aktiebolagslagen, En kommentar, Del I, 2002, s. 8:7).

Mot bakgrund av det anförda gör hovrätten följande bedömning. Av förarbetena till 2 kap. 6 § BL om bolagsmans rätt till skäligt arvode för vidtagna förvaltningsåtgärder framgår att syftet med bestämmelsen är att lagstiftaren velat motverka obilliga resultat av att bolagsmän lägger ned olika mycket arbete i bolagets förvaltning. Redan ordvalet talar mot att avsikten med bestämmelsen varit att den skall omfatta allt arbete bolagsman nedlagt i och för bolaget. Hovrätten konstaterar att det inte kan utläsas att avsikten varit att ersätta regeln i 2 kap. 8 § BL om delad vinst med en princip som fördelar vinsten utifrån totalt nedlagt arbete i bolaget. För arbetsinsatser som inte kan hänföras till förvaltningsåtgärder skall bolagsmännen således kompenseras genom vinsten. Till förvaltningsåtgärder kan sammanfattningsvis hänföras arbete med bolagets skötsel, ledning och administration. Att däremot i generella ordalag negativt bestämma vad som inte kan hänföras till förvaltning låter sig inte göras.

Frågan blir således om bolagsmännen i IVF Falun nedlagt arbete i bolaget som kan hänföras till förvaltningsåtgärder.

IVF Faluns verksamhet har i målet beskrivits enligt följande. Bolaget ägnar sig åt provrörsbefruktning. Patienterna utgörs av par som har svårigheter att bli med barn. Kvinnorna genomgår först en relativt långvarig behandling med hormonstimulering. Därefter tar kliniken i Falun emot kvinnorna för s.k. äggplockning. På kliniken följer sedan befruktning och återinsättning av ägget. Bolagets patienter kommer till största del från övriga landet. De genomgår den inledande stimuleringsbehandlingen på sin hemort med hjälp av sina lokala läkare. Det är dessa läkare, s.k. externstimulerare, som förser bolaget med patienter. Läkarna på kliniken i Falun har under behandlingen olika kontakter med externstimulerarna.

Hemiur och Rotunda har yrkat att arvodesersättningen skall fastställas till i skiftet angivna belopp 903 925 kr respektive 738 990 kr för 1997 samt 150 000 kr respektive 130 000 kr för 1998. Kiboc har för sin del yrkat att arvodesersättningen skall fastställas till 25 000 kr per år och bolagsman.

Bolagsmännens arbetsinsatser har beskrivits i bolagsskiftet. Utifrån dessa uppgifter gör hovrätten, mot bakgrund av sin i det föregående redovisade uppfattning om vad som avses med förvaltningsåtgärder, följande bedömning. För arbetsinsatserna på kliniken avseende övertid bör bolagsmännen inte tillgodoräknas något särskilt förvaltningsarvode. Deras kontakter med externstimulerarna, i vart fall såvitt avser den löpande behandlingen, kan inte heller hänföras till förvaltningsåtgärder. För sådana arbetsinsatser bör därför bolagsmännen kompenseras genom vinsten. För marknadsföringsinsatser, administrativt arbete, utbildning och liknande bör däremot bolagsmännen tillgodoräknas ett särskilt förvaltningsarvode. I målet har dock inte framkommit att bolagsmännen utfört förvaltningsåtgärder i sådan utsträckning att envar av dem skulle vara berättigade till ett större arvode än 25 000 kr per år. Tingsrättens dom skall därför stå fast i denna del.

Domslut

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättsrådet Ragnar Lindgren och tf. hovrättsassessorn Henrik Matz var skiljaktiga och anförde: Förvaltningsbegreppet i lagen om handelsbolag och enkla bolag omfattar i princip alla slags åtgärder i och för bolagets verksamhet. Undantag gäller bl.a. för konstitutionella frågor (se bl.a. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, s. 263 och Nial/Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, 3 uppl., s. 112). Begreppet har alltså inte den snäva innebörd som Kiboc har gjort gällande. Det av bolagsmännen nedlagda arbetet, som finns specificerat i bolagsskiftet och för vilket likvidatorn fastställt ersättning, faller in under förvaltningsbegreppet. Om beloppen råder inte tvist. Kibocs klandertalan skall med hänsyn till vad som nu anförts lämnas utan bifall och tingsrättens domslut i den delen ändras till förmån för Hemiur och Rotunda.

Högsta domstolen

Hemiur och Rotunda överklagade och yrkade i själva saken att HD skulle med ändring av hovrättens dom fastställa likvidatorns skiftesbeslut avseende förvaltningsarvode.

Kiboc bestred ändring.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Rikard Backelin, föreslog i betänkande följande dom:

Domskäl

Parterna har anfört i allt väsentligt detsamma som i underrätterna.

Vid IVF Falun HB:s bolagsskifte har 2 kap. 34 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag, i paragrafens lydelse före den 1 januari 2000, varit tillämplig. Av bestämmelsen följer att en bolagsman kan tillgodoföras medel på flera olika grunder innan bolagets eventuella vinst skall fördelas. I detta mål begränsas emellertid prövningen av det sätt varpå Hemiur och Rotunda har utformat talan. HD har i detta hänseende endast att pröva i vad mån de åtgärder som dessa bolag - bolagsmän i handelsbolaget - i skiftet ersatts för varit sådana att bolagen, innan vinstdelningen, skall tillerkännas arvode för dem på den grunden att de varit arvodesberättigande enligt 2 kap. 6 § nämnda lag. Fråga är således i vilken utsträckning åtgärderna utförts i förvaltningen av handelsbolagets angelägenheter i den senare paragrafens mening.

Förvaltningsbegreppet förekommer i flera av handelsbolagslagens bestämmelser, men det definieras inte i vare sig lagen eller dess förarbeten. I doktrinen beskrivs förvaltningsbegreppet genomgående som ett mycket vitt begrepp, innefattande i princip alla verksamhetsbeslut och -åtgärder, dock inte beslut som rör konstitutionella frågor eller frågor om bolagsmännens inbördes förhållanden. Förvaltningsåtgärder i förhållande till tredje man anses utgöra hela den utåt riktade verksamheten (se t.ex. Johansson, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, 8 uppl., 2001, s. 107, Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, En kommentar, 2001, s. 263 och Nial-Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, 3 uppl., 1992, s. 112).

I den begreppsbeskrivning som görs i litteraturen synes ligga att yrkesuppgifter som en bolagsman utför inom bolagets verksamhetsområde för bolagets räkning utgör förvaltningsåtgärder i handelsbolagslagens mening. Denna tolkning är också den som leder till det rimligaste resultatet vid en tillämpning av 6, 8 och 9 §§ i lagens andra kapitel. Den motsatta tolkningen skulle bl.a. föra med sig att bolagsmän som ägnar mycket tid åt att arbeta med bolagets kärnverksamhet generellt sett missgynnas i arvodeshänseende. Även med beaktande av att de angivna bestämmelserna kan avtalas bort framstår en lagtolkning som leder till ett sådant resultat som mindre ändamålsenlig. Det berörda, vida, tolkningsalternativet står inte i konflikt med någon grundläggande princip i handelsbolagslagen och det kan inte antas föra med sig några särskilda tillämpningssvårigheter. Arvodesbestämmelsen bör på anförda skäl tolkas i enlighet med vad som nu sagts.

Med den gjorda tolkningen har alla åtgärder som Hemiur och Rotunda i bolagsskiftet ersatts för företagits i förvaltningen av IVF Falun HB:s angelägenheter i handelsbolagslagens mening och därmed också berättigat till skäligt arvode. Vid detta förhållande och då Kiboc som enda grund för sin klandertalan åberopat att vissa av de av Hemiur och Rotunda vidtagna åtgärderna, till följd av förvaltningsbegreppets lagliga innebörd, inte varit arvodesberättigande skall denna talan ogillas.

- - -

Domslut

Med ändring av hovrättens dom i själva saken, såvitt nu är i fråga, ogillar HD Kiboc AB:s klandertalan.

- - -

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Thorsson, referent, Dahllöf, Nyström och Calissendorff) meddelade den 28 januari 2004 följande dom:

Domskäl

Enligt 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag har en bolagsman rätt att tillgodoräknas ränta på sin kapitalinsats och ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Bestämmelsen är dispositiv. Enligt en motsvarande bestämmelse, 8 §, i lagen (1895:64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag hade en bolagsman också rätt till ränta på insatsen och till arvode för förvaltningen, arvode dock endast om avtal träffats därom.

Vad som avses med bolagsmans förvaltning av bolagets angelägenheter har inte närmare bestämts i lagen. Även om uttrycket förvaltning inte torde betyda något annat eller mera än att sköta eller handha angelägenheter av ekonomisk betydelse, för uttrycket med nuvarande språkbruk tanken till administrativ och företagsledande verksamhet snarare än till den egentliga affärsverksamheten. Vid tolkningen måste emellertid beaktas att lagen är generellt tillämplig på handelsbolag, vilka kan ha mycket olikartad organisation och verksamhet. Uttalanden i förarbeten och i den juridiska litteraturen ger stöd för att begreppet skall tolkas vidsträckt (jfr NJA II 1895 nr 3 s. 12 ff., Nial-Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, 3 uppl. 1992 s. 112, Johansson, Nials Svensk associationsrätt i huvuddrag, 8 uppl. 2001 s. 107, Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, En kommentar, 2001 s. 263).

Bestämmelsen om rätt till arvode för förvaltningen motiverades ursprungligen med att rätten till ränta på kapitalet måste motsvaras av en rätt till ersättning för arbetsprestationer, innan någon vinst av själva verksamheten kunde anses föreligga (NJA II 1895 nr 3 s. 20). Vid tillkomsten av nuvarande lag anfördes att bestämmelsen att arvode för arbetsinsatser förutsatte särskilt avtal kunde leda till obilliga resultat om vissa bolagsmän inte deltog i bolagsarbetet eller deltog med i förhållande till övriga bolagsmän obetydliga arbetsinsatser (SOU 1978:67 s. 93 f., prop. 1979/80:143 s. 50, NJA II 1980 s. 455 f.). Dessa överväganden ger inte stöd för att begreppet förvaltning i handelsbolagslagen skulle böra tolkas inskränkt t.ex. till administrativa uppgifter. Syftet med den aktuella lagbestämmelsen får alltså förutsättas vara att tillförsäkra bolagsmännen arvode för de insatser som de i denna sin egenskap gör för bolagets angelägenheter genom eget arbete även när något särskilt avtal om detta inte har träffats.

Begreppet förvaltning får sålunda i detta sammanhang anses omfatta alla slags åtgärder i och för bolagets verksamhet utom sådana som enligt lagen kräver alla bolagsmäns samtycke, nämligen förändringar i bolagsavtalet eller i de rättigheter eller skyldigheter för bolagsmännen som följer av lagen. Förvaltningsåtgärder kan vara såväl rättshandlingar som rent faktiska åtgärder. Som exempel har nämnts köp och försäljning i bolagets verksamhet och ingående av andra avtal respektive begagnande, vård och reparation av bolagets egendom (Nial-Hemström, a.st.). Det finns ingen anledning att i det nu aktuella hänseendet skilja mellan å ena sidan försäljning i bolagets egentliga verksamhet och å andra sidan tillverkning eller utförande av tjänster i samma verksamhet.

Kiboc har som enda grund för sin klandertalan åberopat att vissa av de åtgärder som Hemiur och Rotunda Konsult företagit, och för vilka de tillgodoräknats arvode i det klandrade bolagsskiftet, till följd av förvaltningsbegreppets inskränkta innebörd inte berättigar till arvode. På grund av vad som här anförts om begreppets tolkning skall Kibocs klandertalan lämnas utan bifall.

- - -

Domslut

Med ändring av hovrättens dom i själva saken, såvitt nu är i fråga, lämnar HD Kiboc AB:s klandertalan utan bifall.

HD:s dom meddelad: den 28 januari 2004.

Mål nr: T 4320-02.

Lagrum: 2 kap. 6 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.