Prop. 1979/80:143

med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m.

Prop. 1979/80: 143

Regeringens proposition 1979/80: 143

med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.;

beslutad den 27 mars l980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

Pä regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDlN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

] propositionen läggs fram ett förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag, som skall ersätta 1895 års lag i samma ämne. Förslaget överens- stämmeri många avseenden med gällande rätt. Bland nyheterna märks en ändrad gränsdragning mellan handelsbolagen och de enkla bolagen. som i princip innebär att ett handelsbolag skall anses föreligga så snart en nä- ringsvcrksamhet utövas i bolagsform. Utrymmet för de enkla bolagen minskas alltså. Vidare förslås en begränsning av möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. En annan nyhet är att stiftelser eller ideella föreningar inte längre får vara komplementärer i ett kommanditbolag. dvs. svara fullt ut för bolagets förpliktelser.

I propositionen läggs också fram ett förslag till lag om årsredovisning m. m, i vissa företag. Förslaget. som saknar motsvarighet i gällande rätt. gäller huvudsakligen handelsbolag och enskilda näringsidkare. Enligt för- slaget skall ett företag med minst tio anställda upprätta en offentlig ärsre- dovisning samt anlita en revisor. l de flesta fall kan årsredovisningens innehåll stämma överens med årsbokslutet enligt bokföringslagen . ] all- mänhet skall årsredovisningen sändas in till länsstyrelsen endast på begä- ran. Vidare föresläs bestämmelser om koneernredcwisning i koneerner med ett annat moderföretag än aktiebolag. ekonomisk förening eller stiftel- se.

I propositionen föreslås slutligen vissa ändringar i aktiebolagslagen . Förslaget bygger bl.a. på två promemorior frän brottsförebyggande rädet om revisorernas verksamhet och om förstärkt skydd för det bundna aktie—

l—Rierlayen 1979/80. I XII/Ill. Nr [43

Prop. 1979/80: 143

l-J

kapitalet. Aktiebolagslagen föresläs vidare ändrad sä att det skall framgå att s.k. 5tl.="5tl-bx..>lag i fortsättningen inte skall anses som koncernföretag. Det öppnas också en möjlighet för börsnoterade företag att göra en ny— emission. trots att börskursen ligger under aktiernas nominella värde. Slutligen föreslas vissa regler som är särskilt avsedda för de mindre aktie- bolagen och som möjliggör en bättre insyn i sådana bolags verksamhet. Den nya lagstiftningen föresläs träda i kraft den I januari I9XI.

Prop. 1979/80: 143 : " 3

1. Förslag till Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l & Ett handelsbolag föreligger. om två eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag. Första stycket gäller inte i fråga om verksamhet som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen tl979: 141). Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156) och handelsregisterlagen (1974: 157).

2 5 Ett kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller flera bolags- män har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. En sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas komplementär.

3 5 Ett enkelt bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt 1 s.

Ett enkelt bolag blir ett handelsbolag. om bolaget förs in i handelsregis- tret.

4 & Ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

2 kap. Handelsbolag

Bolugsmäfinans inbördes rättigheter och skyldigheter 1 & Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets

bestånd bestäms genom avtal. ] den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall- 7—4 och 6—16åå tillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat skall 5 %

Hänvisningar till S1

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 6, 8.2

tillämpas.

2 9” För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

3 5 Varje bolagsman är berättigad att vidta åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter om inte dessa åtgärder förbjuds av någon annan bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen

Åtgärder som är främmande för bolagets ändamål lår vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberätti-

Prop. 1979/80: 143 4

gad får dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den pågrund av avtal skötas av flera bolagsmän gemensamt. får en åtgärd som inte tål uppskov vidtas fastän någon av bolagsmännen inte har deltagit i beslutet om åtgärden. om bolagsmännen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inte äri stånd att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.

4 & Om ett bolagsavtal föreskriver att en bolagsman skall sköta förvalt— ningen eller viss del av den. får han skiljas frän uppdraget eller avsäga sig detta endast om det finns en viktig grund.

5 & Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rätt att granska bolagets räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägen- heter. Denna kontrollrätt får inte utövas vid en tidpunkt eller pä ett sätt som innebär särskilda olägenheter för bolaget.

6 5 För varje räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränta på den insats han hade kvar i bolaget vid räkenskapsårets början. dels ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Räntan skall beräknas enligt den räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med tillägg av två procent- enheter.

7 .5 Det överskott eller den brist som linns sedan bolagsmännen har tillgodoräknats ränta och arvode enligt 6 så" utgör räkenskapsårets resultat.

8 & Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen. Ar viss grund avtalad för fördelningen endast av vinsten eller endast av förlusten. gäller den grunden vid fördelningen av säväl vinst som förlust.

9 5 Sedan årsbokslutet har upprättats. har bolagsmännen rätt att få ut vad som har tillgodoförts dem enligt 6 och 8 ss. Om en bolagsmans behållna insats är lägre än den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen. skall dock så mycket av vad som tillkommer honom hållas inne som behövs föratt fylla bristen.

10 5 Vad en bolagsman har rätt att lyfta för ett räkenskapsår skall läggas till hans insats. om han inte före utgången av följande räkenskapsår begag- nar sig av lyftningsrättcn. Hans behållna insats får dock inte mot någon annan bolagsmans bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen.

11 & En bolagsman är inte skyldig att på begäran av de övriga bolags- männen öka sin behållna insats i bolaget utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen.

12 & Under bolagets bestånd har en bolagsman inte rätt att mot någon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets räkning. fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats.

13 & Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig kostnad för bolagets

Prop. 1979/80: 143 _". ' . 5

räkning. är han berättigad till ränta på sin fordran från den dag fordringen kom till. Räntan beräknas enligt 5 & räntelagen 119751635) för tiden lram till dess ränta skall utgå enligt 6 $ samma lag. '

lörsummar en bolagsman att göra avtalat tillskott eller att redovisa influtna medel. skall han betala ränta beräknad enligt ö & räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 & En bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm- kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den män inte skadeståndsskyldigheten harjämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas åter 'av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

15 & Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas. om talan förs i en bolagsmans namn. senast ett är från det ärsbokslutet blev tillgäng- ligt för sistnämnde bolagsman eller. om talan förs i bolagets nanm. senast ett år från det ärsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har tiden för talan försuttits. kan talan ändå väckas. om det inte i ärsbokslutet eller på annat sätt till bolagsmännen har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. 'l'alan som avses i detta stycke kan dock inte väckas sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Utan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot en bolagsman.

16 & En bolagsman som vill klandra ett årsbokslut skall väcka talan senast ett år efter det att ärsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och holagsmiinncns förhållande till tredje man 17 & Var och en av bolagsmännen företräder bolaget. om inte något annat har avtalats eller följer av 31 &.

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets angelägenheter kan på talan av någon annan bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda bolaget. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

18 så Har en bolagsman överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling för bolaget. gäller inte rättshandlingen mot bolaget. om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att bolags— mannen överskred sin befogenhet.

19 & Prokura får meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig att företräda bolaget kan återkalla pro- kuran.

Första stycket gäller inte. om något annat har avtalats mellan bolags- männen.

1 övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen (1974: 158).

Prop. 1979/80: 143 . 6

20 & Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

1 en bolagsmans konkurs skall utdelning för en bolagsborgenärs fordran beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget.

21 & Överlåter en bolagsman titan samtycke av de övriga bolagsmännen sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen eller övergår annars en bolagsmans andel titan samtycke av de övriga bolags— männen till någon annan. har överlåtelsen. försäljningen eller övergången följande verkan mot bolaget. Bolagsmannens rättsinnehavare har rätt att under bolagets bestånd få ut vad bolagsmännen enligt 9 & har haft rätt att lyfta och att vid bolagsskiftet få ut den del av behållna tillgångar som bclöper pä bolagsmännen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolags- mannen att säga upp bolaget eller att på annat sätt kräva dess upplösning.

[ bolagsavtalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller någon annan skall ha rätt att lösa en rättighet som enligt första stycket övergår till ny innehavare. Förbehållet skall ange

I. vilka som är lösningsberättigade och. om lösningsrätt inte skall kunna utövas vid vissa fång. vilka slags fång som har undantagits.

2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade inbördes.

3. den tid. inte överstigande två månader från anmälan hos den upp- givne lösningsberättigade om en rättighets övergång. inom vilken lösnings- anspråk skall framställas hos bolaget.

4. den tid inom vilken lösen skall erläggas. vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsavtalet rörande lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel. kan jämkning ske.

Tvister om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän. om inte annat föreskrivs i bolagsavtalet.

innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas. kan den till vilken rättigheterna enligt första stycket har övergått inte utöva annan av fånget härflytande rätt gentemot bolaget än rätt att få ut vad fångesmannen under bolagets bestånd skulle ha haft rätt att lyfta enligt 9 :$.

22 &" lnträder en ny bolagsman i bolaget. svarar han även för de förbin- delser som bolaget har ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår svarar inte för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången. om bolagets mcdkontrahent kände till eller borde ha känt till 'att bolags- mannen avgått.

23 5 Om ett handelsbolag försätts i konkurs. kan en fordran mot bolaget genast göras gällande mot bolagsmännen. även om fordringen annars inte är förfallen till betalning.

Bolagets likvidation och upplösning 24 & Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för en bolagsmans livstid.

Har ett bolagsavtal slutits för obestämd tid. kan en bolagsman säga upp avtalet när som helst. Bolaget skall då träda i likvidation sex månader efter uppsägningen. om inte någon annan uppsägningstid har avtalats.

Prop. 1979/80: 143 -' 7

Har ett bolagsavtal slutits för bestämd tid och fortsätts bolagets rörelse efter utgången av den tiden. anses avtal därefter slutet för obestämd tid.

25 & På begäran av en bolagsman skall ett bolag genast träda i likvida- tion. om någon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det annars finns en viktig grund för bolagets upplösning.

26 & Dör en bolagsman. skall bolaget genast träda i likvidation. om inte något annat har avtalats eller följer av 29 eller 30 st.

27 & Försätts en bolagsman i konkurs. skall bolaget genast träda i likvi- dation. om inte något annat följer av 29 eller 30 %$.

28 _ö Ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en skall. när detta förhållande har bestått under sex månader. anses ha trätt i likvidation. om så ej skett tidigare.

29 & Bolagsmännen får avtala att. om det finns grund för likvidation enligt 24—27 åå. en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolaget i stället för att bolaget skall träda i likvidation. Ett sådant avtal gäller inte mot en bolagsmans konkursbo såvida inte konkursboet har biträtt avtalet.

30 & Om det finns grund för likvidation enligt 24—27 åå. kan i stället för att bolaget träder i likvidation uteslutning ske av den bolagsman till vilken likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För att uteslutning skall få ske måste följande iakttas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Första stycket gäller inte. om något annat har avtalats mellan bolags- männen.

31 & Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av alla bolagsmän- nen i förening. om inte något annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats. Vad som nu sagts gäller även rätten att företräda bolaget.

En bolagsman har rätt att under likvidationen låta sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagets angelägenheter. om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen fåi' dödsboet efter en bolagsman företrädas av en— dast en ställföreträdare eller ett ombud. om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

32 & Bestämmelserna i 5 s" gäller under likvidationen.

Om inte något annat har avtalats i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter. gäller under likvidationen 2 #$. 3 & tredje stycket. 4, 6, 8 och 12— 16 åå. Bestämmelserna i 3 så tredje stycket och 4 & gäller dock inte. om särskild likvidator har förordnats.

När bolaget har trätt i likvidation. får kallelse på bolagets okända borge- närer sökas av bolagsman eller likvidator.

Prop. 1979/80: l43 8

33 & När bolaget har trätt i likvidation. skall bolagets egendom i den mån det behövs för likvidationen så snart det kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på offentlig auktion eller pä annat lämpligt sätt. Bolagets rörelse får fortsättas. om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid för att skaffa ny anställning.

34 & Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen. får tillgång- arna inte skiftas innan alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga medel har avsatts för sådan betalning.

Varje bolagsman har rätt att ur de behållna tillgångarna få tillbaka sin behällna insats enligt det senaste ärsbokslutet eller. om inget årsbokslut har gjorts. vad han har betalat in till bolaget som insats. Om inte behäll- ningen räcker till. räknas bristen som förlust. Uppstår ett överskott. utgör detta den slutliga vinsten.

35 & Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en har trätt i likvidation. fär bolagets rörelse fortsättas eller annars rättshand- lingar eller andra åtgärder vidtas endast i den mån det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid föratt skaffa nyanställning.

En rättshandling. som är otillåten enligt första stycket. får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshandlingen företogs endast om denne var- ken kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att rättshandlingen var otillåten.

36 & Bolagsskiften som inte sker i skriftlig form är ogiltiga.

37 & Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras. fär domstol på ansökan av bolagsmännen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator. Likvidator får inte vara omyndig eller i konkurs. En likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat. '

Myndighets beslut enligt fjärde stycket andra meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

38 & Har flera likvidatorer blivit utsedda. skall de ha hand om uppdraget gemensamt. om inte rätten förordnar att uppdraget skall delas på visst sätt mellan dem.

En likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är bolagsmännen ense om att återta likvidationen. skall rätten återkalla förordnandet för likvidator.

Ett beslut om förordnande eller entledigande av likvidator skall gälla omedelbart även om det överklagas.

Prop. 1979/80: 143 , .. 9

39 Q' En likvidator skall med iakttagande av 33 och 34 M genomföra likvidationen i bolagsmännens ställe. . En likvidator som inte är bolagsman får inte handlägga frågor om avtal mellan honom och bolaget. lnte heller får han handlägga frågor om avtal mellan bolaget och tredje man. om han har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot bolagets. Vad som ntl har sagts om avtal gäller även rättegång och annan talan.

40 &" En likvidator har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kost- nader för att utföra uppdraget.

41 & Sedan en likvidator har fullgjort sitt uppdrag. skall han så snart det kan ske avge slutredtwisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe— rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehål— la en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovis- ningshandlingar för hela Iikv'idationstiden. Berättelsen och redovisnings- handlingarna skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen.

42 & Bestämmelserna i l4 och 15 åå gäller även i fråga om skadestånds- skyldighet för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 s om årsbokslut skall i stället gälla slutredovisningen.

43 5 Om ett bolagsskifte har förrättats av likvidator. har varje bolagsman rätt att klandra skiftet genom att väcka talan mot de övriga bolagsmännen inom tre månader från det slutredovisningen delgavs honom.

44 & Bolaget är upplöst när skifte har ägt rum eller. om en likvidator har haft hand om likvidationen. när slutredovisningcn har delgivits var och en av bolagsmännen.

(')m bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott. är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det överskott. skall bolaget träda i likvidation.

45 & Om det framkommer någon tillgång för bolaget efter dess upplös- ning eller om talan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt uppkom— mer behov av en likvidationsåtgärd. skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

l & I fråga om kommanditbolag gäller 2 kap.. om inte något annat före- skrivs.

2 å Samtliga bolagsmän får inte vara kommanditdelägare. Stiftelser eller ideella föreningar får inte vara kompletnentärer. Asidosätts dessa före— skrifter. anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

3 & Om inte något annat har avtalats. får en kommanditdelägare vid bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget inte påföras en förlust som överstiger vad han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

4 & Om inte något annat har avtalats. har en kommanditdelägare inte rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter. I fråga om förvalt- ningsåtgärder under likvidation gäller dock 2 kap. 31 å.

Prop. [979/80: 143 Ill

5 & Om det inte genom avtal har bestämts efter vilken grund en komman- ditdelägare skall ta del i vinst och förlust och bolagsmännen inte heller kan enas om det. ankommer det på rätten att avgöra denna fråga efter skä- lighet.

6 5 Bolagsmännen fär avtala att kommanditdelägare inte skall ha kon- trollrätt som avses i 2 kap. 5 5.

7 _tå Kommanditdelägare är inte behöriga att företräda bolaget.

En rättshandling som en kommanditdelägare företar för bolaget blir dock bindande för bolaget. om den mot vilken rättshandlingen företogs varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var kommanditdelägare.

8 & En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets förpliktelser genom att betala in sin utfästa insats till bolaget.

På begäran av den som har en fordran mot bolaget som är förfallen till betalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin utfästa insats till bolaget.

En kommanditdelägares utfästa insats anses som inte inbetald i den mån han har återtagit något av insatsen eller. innan en uppkommen brist i insatsen har blivit fylld. lyft vad som har tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 &.

9 & Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att förbehåll skett enligt l kap. 2 Ö. svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolagets räkning och därvid med en kommanditdelägares vetskap och vilja en firma används som inte innehål- ler ordet "kommanditbolag". svarar kommanditdelägaren såsom komple- mentär gentemot den med vilken avtalet ingicks, även om denne pågrund av 19 å handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha haft vetskap om att förbehåll skett enligt l kap. 2 &.

10 & Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare svarar enligt ] kap. 2 5 på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen. är nedsätt- ningen utan verkan i fråga om förpliktelser vid vars tillkomst medkontra— henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

ll & Om inte något annat har avtalats. medför en kommanditdelägares död inte att bolaget skall träda i likvidation.

4 kap. Enkla bolag

Bulugsmit'nnens inbördes rättigheter och skyldigheter ] & Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd bestäms genom avtal.

] den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2— 4 åå tillämpas.

2 & Bestämmelserna i 2 kap. 2. 4. 5. 8.9. ll. l3 och [4 åå gäller för enkla

Prop. [979/80: 143 ___ . ll

bolag. Härvid skall det som föreskrivs i 2 kap. l4 å om skada för bolaget i stället gälla skada för någon annan bolagsman.

3 %& Åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter får vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en åtgärd som inte tål uppskov vidtas fastän en bolagsman inte har deltagit i beslutet om åtgär- den. om bolagsmännen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inte är i stånd att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Har bolagsmännen avtalat att en förvaltningsåtgärd får vidtas titan sam- tycke av samtliga bolagsmän. får åtgärden dock inte vidtas. om den för- bjuds av en bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen.

4 & Talan om skadestånd av en bolagsman mot någon annan bolagsman skall väckas senast tre år efter utgången av det år då det beslut fattades eller den åtgärd vidtogs som ligger till grttnd för talan.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot en bolagsman.

Bulagxnu'innens förhållande till trcc'lie man 5 & Genom ett avtal som sluts på bolagsmännens vägnar eller under en benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast den bo- lagsman som har deltagit i avtalet berättigad eller förpliktad i förhållande till medkontrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet. har de lika rätt i förhållande till medkontrahenten och svarar solidariskt för vad som har utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte. om något annat har bestämts i avtalet.

6 & Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed bolagsmän- nen samfällt bctecknas. får benämningen inte innehålla något av orden "handelsbolag". "aktiebolag". "förening" eller "stiftelse". Om så ändå sker. svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har skett solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha insett att benämningen avsåg ett enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning 7 å Under bolagets likvidation gäller i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2. 4. 5. 8. [3 och 14 åå samt 3 och 4 åå i detta kapitel. om inte något annat har avtalats. Vad som nu har sagts om 2 kap. 4 å och 3 å i detta kapitel gäller dock inte. om särskild likvidator har förordnats.

1 övrigt gäller i fråga om bolagets likvidation och upplösning 2 kap. 24— 27. 29 och 30 åå. 31 å andra och tredje styckena. 33, 34 och 36 åå. 37 å första stycket. andra stycket andra—fjärde meningarna och tredje—femte styckena. 38—43 åå. 44 å första stycket samt 45 å.

8 å Ansökan om förordnande av likvidator skall göras hos rätten i den ort där någon av bolagsmännen har sitt hemvist. Föreligger sådana ansök- ningar vid skilda domstolar. skall den ansökan som kom in senare inte tas upp till prövning.

95. En likvidator är behörig att företa rättshandlingar på bolagsmännens vägnar endast i den mån det behövs för att bolagsmännens för bolaget

Prop. 1979/80: 143 l"

avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33 å. Överskrider likvidatorn sin behörighet. är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen. om tredje man varken insåg eller borde ha insett att behörigheten överskreds.

Övergångshestämntclxer

|. Denna lag träder i kraft den I januari l98l. Genom lagen upphävs lagen ( l895: 64 s. ll om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till någon föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som följer av punkterna 4—8.

4. Fråga huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger skall intill utgången av är I985 bedömas enligt äldre lag. Enkelt bolag. som från och med den I januari 1986 blir handelsbolag. skall ansöka om registrering före nämnda dag.

5. Bolagsavtal. som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans livstid. skall även därefter anses träffat för obestämd tid.

6. Likvidation genomförs enligt den äldre lagen. om bolaget har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelsen i 3 kap. 2 å andra meningen gäller inte i fråga om den som har inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

8. Bestämmelserna i 3 kap. 8 å första och andra styckena gäller inte. i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har full— gjort sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

9. Bestämmelserna i 2 kap. 15 å och 4 kap. 4 å tillämpas även på skadeståndsanspråk som har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser. 10. Ett bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftträ- dande klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Detsamma gäller i fråga om ett bolagsskifte som till följd av punkten 6 har förrättats enligt den äldre lagen.

2. Förslag till

Lag om årsredovisning m. m. i vissa företag Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. inledande bestämmelser

] å Äger ett handelsbolag så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften—av rösterna för samtliga aktier eller andelar. är handelsbolaget moderföretag och den andrajuridis- ka personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderföre- tag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger llera dotterföre- tag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu. är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över enjuridisk person och

Prop. 1979/80: 143 | 13

en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. är handelsbolagct moderföretag och den juridiska personen dotterföretag.

Bestämmelserna i första och andra styckena om handelsbolag gäller även enskilda näringsidkare och andrajuridiska personer än handelsbolag. aktiebolag. ekonomiska föreningar eller stiftelser. om den enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (1976: 125).

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

2 kap. Årsredovisning m. m.

1 å Den som enligt bokföringslagen (19761125) är skyldig att upprätta årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprätta årsredovisning enligt denna lag. om

1. antalet anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

2. företaget är moderföretag i en koncern. enligt denna lag och antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio. eller

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbe- loppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår.

Aktiebolag. ekonomiska föreningar och stiftelser är inte skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

2 å Årsredovisningen består av resultaträkning och balansräkning samt i de fall som anges i 8 å även av förvaltningsberättelse.

[ den mån något annat inte föreskrivs i denna lag. skall årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokförings— lagen (1976: 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansva- riga för rörelsens förbindelser. underskrivs redovisningen av dem alla.

Årsredovisningen skall senast sex månader efter räkenskapsarets utgang hallas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill ta känne- dom om den.

3 å Avskrift av årsredovisningen skall senast sex månader efter räken- skapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovisv ningsskyldige skall vara registrerad. om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respek- tive räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett företag som är moderföretag i en koncern enligt denna lag. om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger det gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda vid koncernföretagen under vart och ett av dessa år i medeltal har översti- git 200.

Prop. 1979/80: 143 [4

4 å i andra fall än som avses i 3 å skall den redovisningsskyldige sända in avskrift av årsredovisningen efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen. Sådant ft')reläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det.

5 5 Vid upprättande av årsredovisningen skall följande iakttas:

l. Bestämmelserna i 21 å första stycket bokföringslagen ( 1976: 125) om skyldighet att till årsbokslutet foga en sammanställning över privata till- gångar och skulder tillämpas inte.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerre- serven föreligger endast i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 3 å första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman inte behöver anges i resultaträkningen.

6 & Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 å första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 å andra stycket skall i årsredovisningen återges resttltaträkningen och balansräkningen för när- mast föregående räkenskapsår. Har under året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i resultaträkningen och balansräk- ningen. skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen. om särskilt hinder inte möter.

7 & För företag som avses i 3 å första stycket skall i årsredovisningen och årsbokslutet lämnas uppgifter i följande avseenden:

1. För varje post som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller maskiner. inventarier och dylikt eller byggnader ingår skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde. dels det sammanlagda beloppet av de av- och nedskrivningar som har företagits på anskaffnings- värdet intill balansdagen. Har sådana tillgångar uppskrivits. skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvär- det med fördelning på de tillgångar som har upptagits ttnder särskilda poster i balansräkningen.

3. Driver företaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av var- andra. skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt. Uppgifterna får tas in i noter. om tydliga hänvisningar görs vid de poster i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig till. '

8 ;) Företag som avses i 3 å första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 å andra stycket skall upprätta förvaltningsberättelse.

Hänvisningar till S2

Förvaltningsberättelsen skall upprättas enligt god redovisningssed. [ förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedöm- ningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållan- den. för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och balans- räkningen. dels om händelser av väsentlig betydelse för företaget. som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

[ förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbets- ställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till anställda. Har företaget anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt

Prop. 1979/80: 143 | IS

för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land. För företag som avses i 3 å första stycket skall till förvaltningsberättel- sen fogas en finansieringsanalys.ll finansieringsanalyscn skall redovisas företagets finansiering och kapitälinvesteringar under räkenskapsåret.

9 å För företag som avses i 3 å första stycket och för moderföretag i koncern som avses i 3 å andra stycket skall minst en gång under varje räkenskapsår som omfattar mer än tio månader avges en särskild redovis- ning (delårsrapport). Rapporterna skall avse verksamheten från räken- skapsårets början. Minst en delårsrapport skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av räkenskapsåret.

Delårsrapporterna skall hållas tillgängliga för envar. Rapporter som avses i första stycket tredje meningen skall senast två månader efter rapportperiodens utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken företaget skall vara registrerat.

10 5 ] delårsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamheten och resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare skall lämnas beloppsuppgiftcr om omsättningen 'och resultatet före bok- slutsdispositioner och skatt under rapportperioden. Om särskilda skäl föreligger. får en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas. Bestämmelserna i 5 å 3 och 8 å andra stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inte möter. skall i anslutning till uppgifter enligt första stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportpe- riod under det föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

[ å I fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2— || åå i detta kapitel, om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

2 5 Vid värdering av aktier eller andelar som ett moderföretag äger i ett dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i moderföretaget inte anses ha något värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller ett moderföretag. skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om pant eller därmed jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller ett moderföretag.

3 & Som särskild intäktspost i ett moderföretags resultaträkning skall tas upp utdelning på aktier i dotterbolag.

I ett moderföretags balansräkning skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna tas upp med angivande för varje bolag av dess namn. antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När det från allmän och enskild synpunkt är påkallat, fär regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåta att aktier redovisas utan specifikation.

Prop. 1979/80: 143 16

4 & Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträk- ning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 s andra stycket.

5 & I ett moderföretag skall för varje räkenskapsår avges en koncernre- dovisning bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräk- ning. Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för moderföretaget.

6 & Avskrift av koncernredovisningen skall senast sex månader efter utgången av moderföretagets räkenskapsår sändas in till den länsstyrelse hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

7 & Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagens resul- taträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter av- drag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret. Koneernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital eller ansam- lad förlust i koncernen cfter avdrag för internvinster. Med internvinst avses på moderföretaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av en tillgång inom koncernen, i den män inte överlåtelse av tillgången därefter har skett till en köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskil- da skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredtwisningen i visst hänseende tillämpa första eller andra stycket, får de undantag göras som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en motiverad redogörelse i en bilaga till koncernbalansräkningen.

I en bilaga till koncernbalansräkningen skall lämnas en redogörelse om vilka metoder och värderingsprinciper som har använts vid uppgörandet av koncernredovisningen. Skall moderföretaget upprätta förvaltningsbe- rättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen som avses i 2 kap. 8.5 andra och tredje styckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i koncernredovisning- en. om koncernen är av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 & andra stycket. I sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en tinansieringsanalys för koncernen.

8 & Ett dotterföretag skall i en bilaga till sin balansräkning ange namnet på moderföretaget och i förekommande fall dettas moderföretag. Moder- företagct och dotterföretaget skall i bilagor till sina balansräkningar ange hur stor andel av årets inköp och först'iljningar som avser annat företag inom samma koncern.

9 & ] koncernredovisningen skall återges koneernresultaträkningen och koncernhalansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i kon- cernresultaträkningen och koncernbalansräkningcn. skall uppgifterna från den tidigare kt'mcernredovisningen sammanställas sa att dessa kan jäm- föras med posterna i den senare koncernredovisningen, om särskilt hinder inte möter.

Prop. 1979/80: 143 -. |7

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är skyldig att upprätta redovisningen. med angivande av dagen för t'tndcrskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för moderföretagets förbindelser. un- derskrivs koncernredovisningen av dem alla.

ltl & Är en koncern av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 sandra stycket. skall i moderföretagets delårsrapporter lämnas uppgifter för koncernen motsvarande vad som anges i 2 kap. It) :$. Uppgifterna om omsättning och resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn tagen till internvinsteliminering.

ll & Om ett företag har blivit moderföretag. skall ledningen för företaget meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som behövs för be- räkningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksam- het.

4 kap. Revision

] å ] företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 2 kap. l &" skall den årsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd tid eller tills vidare. Den årsredovisningsskyldige kan bestämma att annan än han själv skall utse revisor.

En eller flera revisorssuppleanter kan utses. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gälleri tillämpliga delar om suppleanter.

2 & Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono- miska förhällanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsre— dovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbo- lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktorise- rade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisions- bolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. [ ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktori— serad revisor: i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4 & tillämpas på den huvudansvarigc.

Till revisor i ett dotterföretag bör utses minst en av moderföretagets revisorer. om det kan ske.

3 .6 l företag som avses i 2 kap. 3 & första stycket och i moderföretaget i en koncern som avses i andra stycket av nämnda paragraf skall minst en revisor vara auktoriserad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i första stycket förordna att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i högst fem år.

Z—Rikxdugcn 1979/80. ! .YUIHf. Nr [43

Prop. 1979/80: 143 l8

4 & Den kan inte vara revisor som

I. är ägare till eller är delägare i eller ledamot av styrelsen i företaget eller dess dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medels- förvaltning eller företagets kontroll däröver.

2. är anställd hos eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till företaget eller någon som avses under I eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder företaget vid grundbok- föringen eller medelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver.

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är sysl—on eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person som avses under I eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon. eller

4. står i låneskuld till företaget eller annat företagi samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet.

! ett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt första eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföreta- get en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om företagets interna revision. får dock vid revisionen en sådan anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

5 & Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid. om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos den årsredovis- ningsskyldige samt. om revisorn har utsetts av någon annan. hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår något hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant. skall den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter vidta åtgär- der för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden.

6 & På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor.

!. när revisor inte är utsedd.

2. när auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 3 5.

3. när revisor är obehörig enligt 2 5 första stycket eller 4 & första eller andra stycket, eller

4. när beslut av den årsredovisningsskyldige om antalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosatts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter är skyldig att göra anmälan. om han inte själv skall utse revisor och rättelse ej sker utan dröjsmål genom den som utser revisorn.

Förordnandc enligt första stycket skall meddelas efter hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid till dess en annan revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första stycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

7 5 En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska företagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningcns förvaltning.

Är företaget moderföretag. skall revisorn även granska koncernredovis- ningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Prop. 1979/80: 143 . _. [9

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för företagets organisation och förvaltningen av företagets angelägenheter samt den som handhar den löpande förvaltningen. "

8 & Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle att verkställa gransk- ningen i den omfattning revisorn finner behövligt samt lämna de upplys- ningar och det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger företags- ledningen och revisorn i ett dotted—öretag gentemot en revisor i ett moder- företag.

Senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång skall årsredovisnings- handlingarna och koneernredovisningshandlingarna för räkenskapsåret av- lämnas till revisorn.

9 & Sedan revisorn slutfört granskningen. skall han teckna en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i ett moderföretag på koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller resultat- räkningen är oriktig. skall han anteckna även detta. I ett moderföretag gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat- räkningen.

10 & Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande. huruvida årsredovis- ningen har uppgjorts enligt denna lag. lnnehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag. skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse. om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsled- ningen till last. skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredo- visningsskyldiges kännedom.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första—tredje styckena tillämpas.

11 & Erinringar som revisorn framställer till företagsledningen skall han anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall över— lämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och av denne bevaras på ett betryggande sätt.

l2 Q' Bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 2 & fjärde stycket samt 3 och 4 åå skall även tillämpas på revisionsberättelser som avses i 10 & första stycket. Bestämmelsen om konecrnredovisning i 3 kap. 65 skall tillämpas på koncernrevisionsbcrättelser som avses i IO & fjärde stycket.

13 & En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om så- dant som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.

Revisorn är skyldig att lämna medrevisor. ny revisor och, om den årsredövisningsskyldige har försatts i konkurs. konkursförvaltaren erfor- derliga upplysningar om den årsredwisningsskyldiges angelägenheter.

Prop. 1979/80: 143 20

14 & En revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldigc skada skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor. åligger ersättningsskyldighetcn detta bolag och den för revisionen huvudansvarige.

15 å Skadestånd enligt Hå kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheter— na i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten harjämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

16 & Talan för den årsredovisningsskyldiges räkning enligt l4 & som inte grundas på brott kan inte väckas mot en revisor sedan tre år har förflutit från det revisionsberättelse överlämnades till den som svarar för förvalt- ningen av företagets angelägenheter.

5 kap. Vite m. m.

l & Var och en som för egen del eller som ställföreträdare för någon annan är skyldig att ensam eller gemensamt med någon annan till länssty- relsen sända in redtwisningshandling. revisionsberättelse eller delårsrap- port kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra denna skyldighet. Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

2 & Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 5 & 3. 3 kap. 3 5 andra stycket eller 4 kap. ?. & första stycket eller 3 sandra stycket överkla- gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos kam- marrätten genom besvär.

Övergångsbeslämmelser

!. Denna lag träder i kraft den I januari l98l och tillämpas på räken- skapsår som har påbörjats efter utgången av år l98f).

2. [ årsredovisningar behöver inte återges resultaträkningen och balans- räkningen för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år l980.

3. ! koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultat- räkningar och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år l980.

4. Om det i 2 kap. 7 få ] angivna anskaffningsvärdet för en tillgång som har förvärvats före lagens ikraftträdande inte kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper. skall som anskaffningsvärde redovisas. beträffande byggnad det vid [965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet tbyggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader efter ut- gången av år 1964. samt beträffande annan tillgång det belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas. ! en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvz'irdet har uppskattats enligt första stycket.

Prop. 1979/80: 143

3. Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen ( 1975: 1385)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975: 1385) dels att 1 kap. 2 s. 4 kap. ls. 8 kap. 15 s. 9 kap. 12 och 14%. ff) kap. 2. 3 och 13 st ll kap. 4. o. 8 och ass. 12 kap. 4s. 13 kap. lä samt 19 kap. Då skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, lf) kap. 15.6. av nedan

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 10.1

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse-' F (irrar/agan lydelse

1 kap.

Äger aktiebolag så många aktier el- ler andelar i svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga ak- tier eller andelar. är aktiebolaget moderbolag och den juridiska per- sonen dotterföretag. Äger dotter- företag eller äger moderbolag och dotterföretag eller flera dotterföre- tag tillsammans aktier eller andelar ijuridisk person i den omfattning som angivits nu. är även sist- nämnda juridiska person dotter- företag till moderbolaget.

Har aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ett bestämmande inflytande över juridisk person och en bety- dande andel i resultatet av dess verksamhet. är aktiebolaget moder- bolag och den juridiska personen dotterföretag.

Äger ett aktiebolag så många aktier eller andelar i en svensk eller ut- ländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samt- liga aktier eller andelar. är aktiebo- laget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moder- bolag och at! ellen/lera dotterföre- tag tillsammans eller äger flera dot- terföretag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu. är även sistnämndajuridiska person dotter- företag till moderbolaget. Har ett aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal enmmt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. är aktiebolaget moderbolag och den juridiska per- sonen dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

4 kap.

Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemis- sion) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjes utan ny betalning (fondemission).

Beslut om emission fattas av bolagsstämman. om ej annat följer av 14 eller 15 så. Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat. Behö- ver bolagsordningen ändras, skall beslut därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 äger motsvarande tillämpning vid nyemis- sion. Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp som

Prop. 1979/80: 143 ' ..

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam- manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid Stoeklmlms fond- börs får aktier teeknas mot betal- ning av lägre belopp ("in det nomin- ella. underjörutst'itlning att ski/lna- den mellan vad som skall betalas får de nya aktierna oelt deras sam- manlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan (iver/"öring eller ltppskrit'niltg skall ske innan beslutet om nyemission registreras.

8 kap. [55

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseleda- mot, verkställande direktör och suppleant samt till firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. %& anmäles för registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt attgöra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress. skall bolaget genast anmäla det för registre- ring.

Senast en månad efter den ordina- rie bolagsstämman skall bolaget till registreringsmyndigheten sända in en aktuell jörteekning över bola- gets styrelseledumo'ler. verkstäl- lande direktör. suppleanter oeltjir— mateeknare med uppgift om deras postadress oeli persminummer.

9 kap.

12 5 Styrelsen och verkställande direktör skall. om aktieägare begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för bolaget. pä bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden. som kan inver- ka på bcdömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ärende på stämman. ] koneernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag och. om bolaget är moderbo— lag. koncernredovisning samt sådana förhållanden beträffande dotterföre- tagen som avses i första punkten.

Prop. 1979/80: 143

fx) '»

Nuvarande lydelse Hireslagen lydelse

Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter. som ej är tillgängliga på stämman. skall upplysiiihgen inom två ”veckor därefter skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare. som begärt upplysningen.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna utan väsentligt förfäng för bolaget. skall upplysningen i stället på aktieäga- rens begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skrift- ligt yttrande. huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revi- sionsberättelsen eller. beträffande moderbolag. koncernrevisionsberättel- sen eller eljest ger anledning till erinran. Om så är fallet. skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttran- de tillgängligt för aktieägarna hos bolaget sam't översända det i avskrift till aktieägare. som begärt upplysningen.

[ett aktiebolag med högst tio aktie- ägare gäller utt'iver vad som följer av fifi/'sta—tredje styckena att varje aktieägare skall beredas tillfälle att ta del av böcker, räkenskaper och andra handlingar, som rör bolagets verksamhet. i den omfattning det behövs för att aktieägaren skall klottra bedöma bolagets ställning eller visst ärende som skall före- komma pä bolagsstämman. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång. skall styrelsen och verk- ställande direktören dessutom på begäran biträda aktieägaren med den utredning som behövs för nyss angivet ändamål sann tillhandahål- la behövliga avskrifter. Vad som sagts förut i detta stycke gäller inte. om det skulle medföra en på- taglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av uppgifter om bolagets verksamhet.

14%

Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13%? andra stycket. Beslutet är giltigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. om ej annat följer av 15 &.

Har i bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande intagits föreskrift. enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill. får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsord- Beslut om ändring av bolagsord— ningen skall genast anmälas för re- ningen skall genast anmälas för re-

Prop. 1979/80: 143

Nuvarande lydelse

gistrering och får utom i fall som avses i l8 kap. (så ej verkställas förrän registrering skett.

l—"öreslagen lydelse

gistrering och får utom i fall som avses i l8 kap. 6.5 ej verkställas förrän registrering skett. Avser ändringen bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte. skall länsstyrelsen i del län där styrelsen före ändring- en har sitt säte genast underrättas om ("im/ringen.

lt) kap.

,)

;;

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om ej rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono— miska förhållanden. som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktori- serat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställes auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansva- rige skall vara i auktoriserat revi- sionsbolag auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktori- serad cllcr godkänd revisor. Be- stämmelserna i 4 oeh 12.55 tilläm- pas på den huvudansvarigc.

Till revisor kan även utses auktori— serat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revisionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med godkänd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansva— rige skall i auktoriserat revisionsbo- lag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktori- serad eller godkänd revisor. Be— stämmelserna i 4. [2 och [5 5.6 till- lämpas på den huvudansvarige.

Till revisor i dotterföretag bör. om det kan ske. utses minst en av

moderbolagets revisorer.

3

Uppgår bolagets bundna egna ka- pital till minst en miljon kronor. skall minst en av bolagsstämman utsedd revisor vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor.

&

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revi- sor eller godkänd revisor I. om bolagets bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor. eller

2. om enligt den settast fastställda balansräkningen full täekning inte finns för bolagets registrerade ak- tiekapital.

Prop. 1979/80: 143

Nuvarande lydelse F't'ireslagen lydelse

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revi-

501' 0le

]. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger ett gränsbelopp som motsva-, rar l000 gånger det enligt lagen (I963:38/) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respektive räkenskaps- ar.

]. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger ett gränsbelopp som motsva- rar 1000 gånger det enligt lagen (I962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista mänaden av respektive räkenskaps- ar.

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200. eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på l'ondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om visst bolag. beträffande vilket de i andra stycket ] eller 2 angivna omstän— digheterna föreligger. förordna att bolaget får utse viss godkänd revisori stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst fem år.

Vad i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncern om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fast— ställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda vid koneernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

I annat bolag än som avses i första. andra och fjärde styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd revisor utses. om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det vid bolagsstämma. där revisorsval skall ske.

13 % Revisor får ej till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysning- ar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. om det kan lända till förfäng för bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolags- stämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär. om det ej skulle lända till väsentligt förfäng

Revisorn är skyldig att till bolags- stämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär. om det ej skulle lända till väsentligt förfäng

för bolaget. för bolaget. Revisor/1 är vidare skyl- dig att lämna medrevisor. grans- kare som avses i Må. ny revisor ot'h. om bolaget harjörsatts i kon- kurs. konkursfr'irt'altare erforder- liga upplysningar om bolagets an- gelägenheter.

l5 å För registrering skall bolaget an- mäla vem som utsetts till revisor samt dennes postadress oeh per- sonnummer. Bestilmmelserna i 8

Prop. 1979/80: 143

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kap. 15 # andra styeket skall härvid tillämpas. Senast en månad efter den ordina- rie bolagsstämman skall bolaget till registreringsmytidig/teten siinda in en aktuell förteckning över bola- gets revisorer med uppgift om deras postadress och pesonnum- mer.

ll kap.

45

Utan hinder av vad i Läs fjärde stycket bokföringslagen(1976: l25l föreskrives om användningen av belopp. varmed värdet av där av- sedd anläggningstillgång uppskrives fär sådant belopp utnyttjas även till fondemission eller avsättning till en uppskrivningsfond. vilken får tagas i anspråk endast för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokfö- ringslagen eller förfondemissum.

Utan hinder av vad i ISå fjärde stycket bokföringslagen (l976: l25) föreskrivs om användningen av be- lopp. varmed värdet av där avsedd anläggningstillgäng uppskrivs, fär sådant belopp utnyttjas även till ök- ning av aktiekapitalet genom ny- emission eller fondemission eller till avsättning till en uppskrivnings- fond. vilken får tas i anspråk endast för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterföretag skall aktier. vilka dotterföretaget äger i moderbolaget. ej anses ha något värde.

Om synnerliga skäl föreligger, får regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman icke behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Driver bolaget av varandra vä- sentligen oberoende rörelsegrenar. skall bruttoresultatet av varje så- dan rörelsegren särskilt redovisas.

Som särskild intäktspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.

8s'

Utöver vad som följer av bokföringslagen (l976: l25) skall i resultaträk— ningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningar i följande hänseenden:

l. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av dess namn, antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag. som ej är dotterbolag. femtiotusen kronor eller det lägre belopp. som motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen. får dock specifikation utelämnas. När det ur allmän och enskild synpunkt är påkallat fär regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåta att även eljest aktier redovisas utan specifikation.

Prop. 1979/80: 143 27 Nuvarande lydelse ["—(';'reslagen lydelse

2. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag. skall anges hur det fördelar sig på de olika aktieslagen. ' '

3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.

4. Om bolaget innehar fordran på grund av penninglån som lämnats med stöd av tillstånd enligt 12 kap. 8 få eller ställt säkerhet med stöd av sådant tillstånd. skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade län samt arten av ställda säkerheter och beloppet av de lån. för vilka säkerhet ställts. skall anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts.

5. Har bolaget utelöpande län. som är konvertibla eller förenade med optionsrätt till nytcckning, skall för varje län anges utestående lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande utclöpande län mot vinstandelsbevis skall för varje län anges Utestäende lånebclopp och räntebestämmelserna. '

6. För varje i balansräkningen som anläggningstillgäng upptagen post. vari ingår skepp eller maskiner. inventarier och dylikt eller byggnader, skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde. dels det sammanlagda beloppet av de intill balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivits. skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvär- den med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upp- tagna tillgångarna.

8. Om det förekommit sådan förändring i resultaträkning eller balans- räkning bcträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren, skall redogörelse lämnas för förändringen.

9. Driver bolaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av varandra. skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt.

De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får intagas i noter. om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisnings- handlingarna till vilka de hänför sig.

95'

] förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhål- landen, för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balans- räkning. dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget, som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

] förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbets- ställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda belop- pet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och verk- ställande direktör. dels till övriga anställda. 'l'antiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och verkställande direktör skall anges särskilt. Har

' Senaste lydelse l977: t092.

Prop. 1979/80: 143

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bolaget anställda i flera länder. skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land. Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträf- fande bolagets vinst eller förlust. Aktiebolag som enligt 10 kap. 3 lå andra stycket är skyldigt att ha auk- toriserad revisor skall till förvalt- ningsberättelsen foga en finansi- eringsanalys. [ denna skall redovi- sas bolagets finansiering och kapi- talinvesteringar samt förändringen av rörelsekapitalet under räken- skapsåret.

Ett aktiebolag som enligt l0 kap. 3 lå andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor skall till för- valtningsberättelsen foga en finan- sieringsanalys. lfinansieringsana— lysen skall redovisas bolagets finan— siering och kapitalinvesteringar un- der räkenskapsåret.

l2 kap.

45

Till reservfond skall avsättas belopp som I. om reservfonden ej uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet. mot- svarar minst tio procent av den del av nettovinsten för året som ej går åt för att täcka balanserad förlust.

2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nominella

beloppet.

3. den för vilken aktie förverkats erlagt till bolaget.

4. enligt 4 kap. 17 5 skall tillfalla bolaget.

5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie. motsvarar skillna- den mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp.

6. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden.

7. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balans- räkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp. som enligt första stycket ] minst skall avsättas till reservfond. skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot. verkställande direktör eller annan som tan- tiem.

Nedsättning av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast ske för

]. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital.

2. fondemission. eller

2. ökning av aktiekapitalet ge- nom nyemission eller fondemis- sion.eller

3. annat ändamål. om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 & ger tillstånd till nedsättningen.

13 kap.

Finner styrelsen vid upprättande av balansräkning eller eljest. att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktie— kapitalet. skall styrelsen snarast

2.5

Det åligger styrelsen att oför- dröjligen upprätta en särskild ba- lansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital un- derstiger en tredjedel av det regi-

Prop. 1979/80: 143

Nuvarande lydelse

möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvi- dation. Fastställes ej på ordinarie bolagsstämman under nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktie- kapitalet. skall styrelsen. om ej bo- lagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvidation. hos rätten ansöka att bolaget försättes i likvi- dation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot. verkstäl- lande direktör. revisor eller aktie- ägare.

Föreslagen lydelse

strerade aktiekapitalet. Visar lm— lansräkningen att så ("ir/"allen skall styrelsen snarast möjligt till bolags- stämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. (iodkänns ej på ordinarie bolagsstämma Linder nästföljande räkenskapsår balans- räkning avseende ställningen vid ti- den för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. skall styrelsen. om ej bolagsstäm- man beslutar att bolaget skall träda i likvidation. hos rätten ansöka att bolagetji'n'sätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrel- seledamot. verkställande direktör. revisor eller aktieägare.

Göres ansökan enligt första stycket. förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation. om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek tillägges inom linjen en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa. om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljnings- kostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgängar. som undergär fort- löpande värdeminskning. gäller dock att de upptages till anskaffningsvär- det minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar. om därige- nom erhålles ett högre värde.

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem en- ligt första stycket. svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solida- riskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sädant ansvar in- träder även för aktieägare som. när Iikvidationsplikt föreligger enligt första stycket andra meningen. med vetskap härom deltager i be- slut att fortsätta bolagets verksam- het. Ansvarighet varom nu iirj'råga gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvidationsfrä- gan hänskjutits till rättens prövning eller balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktieka- pitalet blivit granskad av revisorer- na och godkänd av bolagsstämma.

Underläter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem en- ligt första stycket. svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solida- riskt för bolagets uppkommande förbindelser. ”ådant ansvar in- träder även för aktieägare som. när Iikvidationsplikt föreligger enligt första stycket tredje meningen. med vetskap härom deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Den ansvarighet som det nu iirjrä- ga ont gäller dock ej för förbin- delser som uppkommer sedan likvi- dationsfrågan hänskjutits till rät- tens prövning eller sedan en balans- räkning. som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. bli- vit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Prop. 1979/80: 143 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap. 2 s Registren'ngsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktö- ren eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att

1. till myndigheten sända in be- I. till myndigheten sända in be- hörig redovisningshandling, revi- hörig redovisningshandling. revi- sionsberättelse eller delårsrapport. sionsberättelse. delårsrapport eller

förteckning enligt 8 kap. [5 äjjärde stycket eller IO kap. 15 9" andra stycket,

2. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering. Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas. om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut för- faller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation.

Försuttet vite utdömes av registretingsmyndigheten.

|. Denna lag träderi kraft den I januari I98l.

2. Ett aktiebolag. som före ikraftträdandet av denna lag har fått ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. skall inte i vidare mån än som följer av ] kap. 25 i dess nya lydelse anses vara moderbolag till den juridiska perso- nen.

3. Styrelserepresentation för anställda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inte genom ] kap. 2 s i dess nya lydelse.

4. För bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret vid ikraftträdandct av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. l5 & fjärde stycket och lt) kap. l5 & fr.o.m. den I januari 1982. Sådant bolag skall göra anmälan som avses i lO kap. 15 & första stycket första gången i samband med att bolaget insänder förteckning enligt andra stycket i samma para- graf.

5. 4 kap. l & fjärde stycket gäller också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade på lista utgiven av sammanslutning av svenska fond- kommissionärer.

Prop. 1979/80: 143 31

Utdrag JUS'flTlEDEPARTEMENTET ' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-01-31

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström, Friggebo. Mogård. Dahlgren, Åsling. Sö- der. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Boo. Win- berg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m. m.

1 Inledning

1 oktober 1974 tillkallades särskilda sakkunniga för att göra en översyn av lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag (BL) och över- väga införande av lagregler om offentlig årsredovisning, revision och kon- cerner för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar (1975 års kommittéberättelse s. 140—146). De sakkunniga antog namnet 1974 års bolagskommitté (Ju 1974: 21). 1 anledning av de nämnda arbets- uppgifterna avlämnade kommitténl i oktober 1978 delbetänkandet (SOU 1978; 67) Nya bolagsregler m.m. [ tilläggsdirektiv i februari 1978 (1979 års kommittéberättelse del 11 s. 22—25) uppdrogs åt kommittén att utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga kon- cernbegreppet i vad avser s.k. 50/50-bolag samt att uppmärksamma de problem som är förknippade med företag som utan att vara dotterföretag är på något sätt associerade med ett aktiebolag. Resultatet av sitt arbete med anledning av tilläggsdirektiven redovisade kommittén' i slutbetänkandet (SOU 1979: 46) Koncernbegreppet m.m.. som avlämnades ijuni 1979. Betänkandena har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas. såvitt gäller delbetänkandet SOU 1978: 67, dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga [. dels kommitténs förslag till lag om handelsbolag och enkla bolag samt lag om årsredovisning, revision och koncerner som bilaga 2. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3. Såvitt gäller slutbetänkandet SOU 1979: 46 bör på motsvarande

' F. d. justitierådet. ordföranden i arbetsdomstolen Hans Stark. ordförande, förut- varande ledamöterna av riksdagen Sven Hammarberg och Sigfrid Löfgren samt ledamöterna av riksdagen Joakim Ollén och Johan A. Olsson.

Prop. 1979/80: 143 32 sätt till protokollet i detta ärende fogas dels en sammanfattning av betän- kandet som bilaga 4. dels de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 5, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställ- ning av remissyttrandena som bilaga 6. Beträffande nuvarande svenska och utländska förhållanden samt kommitténs närmare överväganden hän- visas till betänkandena.

Bolagskommitte'ns uppdrag omfattade även frågan om införande i Sveri- ge av en särskild bolagsform för mindre företag. Resultatet av sitt arbete i den delen redovisade kommittén i delbetänkandet (SOU 1978: 66) Andels- holagslag. Vid remissbehandlingcn möttes förslaget om en ny bolagsform. s. k. andelsbolag, av betydande invändningar. Enligt min mening kan där- för kommitténs förslag inte läggas till grund för förslag till riksdagen. Det är emellertid angeläget att genom olika åtgärder stimulera nyföretagande och att även i (ivrigt förbättra villkoren för de mindre företagen. Som ett led i detta arbete föreslås i det följande att man inom aktiebolagslagens (1975: 1385) ram inför vissa särskilda regler för de mindre aktiebolagen.

Brottsförebyggandc rådet (BRÅ) fick i december 1977 i uppdrag av regeringen att göra en översyn av lagstiftningen mot organiserad och ekonomisk brottslighet. BRÅ har för fullgörande av uppdraget bildat en styrgrupp och tre arbetsgrupper. Vid sidan av dessa arbetsgrupper har en särskild arbetsgrupp upprättats med uppgift att pröva möjligheterna att genom lagstiftning förebygga missbruk av aktiebolagsformen.

En av de tre arbetsgrupperna2 har utarbetat en promemoria (BRÅ PM 1978: 2) Revisors verksamhet. Promemorian. som bl.a. innehåller ett för- slag till ändring i aktiebolagslagen. har på förslag av styrgruppen överläm- nats till justitiedepartementet i november 1978. Promemorian har remiss- behandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 7. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 8.

Den särskilda arbetsgruppen3 har utarbetat en promemoria (BRÅ PM 197915) Aktiebolagslagen — förstärkt skydd för det bundna kapitalet, m.m. Promemorian. som bl. a. innehåller ett förslag till ändring i aktiebo- lagslagen. har på förslag av styrgruppen överlämnats till justitiedeparte- mentet i mars 1979. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 9. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 10.

: Generaldirektören Sten Walberg. ordförande. auktoriserade revisorn Bengt Bång- stad, hovrättsassessorn Jan Hökmark. rättschefen Kurt Malmgren. departementsrå- det Sven Norberg och advokaten Lennart Reuterwall. " Departementsrädet Bo Svensson. ordförande. auktoriserade revisorn Bengt Bång- stad, hovrättsassessorn Jan Bökmark. länsrådet Anders Thornell och juris doktorn Dag Victor.

' Prop. 1979/80: 143 , . 33

Sveriges industriförbund. Svenska bankföreningcn. och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i en skrivelse 1978-12-0'4 till justitiede- partementet tagit upp frågan om nyemission av aktier till underkurs m.m. Till skrivelsen har fogats en inom industriförbundet upprättad prome- moria. Skrivelsen har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels skrivelsen jämte den bifo- gade promemorian som bilaga ll. dels en förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 12.

Under ärendets beredning i justitiedepartementet har kontakt hållits med företrädare för de danska. finländska och norskajustitiedepartemen- ten samt det danska handelsdepartementet.

Jag kommer att senare under året ta upp frågan om lagstiftning på grundval av förslag i departementspromemorian (Ds Ju 1979: 14) Nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m.m.

2 Allmän motivering

2.1. Allmänna synpunkter

På den allmänna associationsrättens område finns vid sidan av aktiebo- lag tre andra typer av bolag. nämligen handelsbolag. kommanditbolag och enkla bolag. Näringsverksamhet kan bedrivas inom ramen för samtliga dessa bolagsformer.

Utmärkande för ett handelsbolag är att det räknas som en juridisk person och att delägarna svarar solidariskt för bolagets förbindelser. Kom- manditbolaget är en särskild form av handelsbolag. Från det vanliga han- delsbolaget skiljer sig kommanditbolaget genom att en eller flera av del- ägarna har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har åtagit sig att sätta in i bolaget. Åtminstone en av delägarna i ett kommanditbolag måste emellertid vara obegränsat ansvarig (s.k. komple- mentär). Det enkla bolaget kännetecknas av att det inte räknas som en juridisk person och av att ett avtal som ingås för bolaget blir bindande endast för den bolagsman som själv har deltagit i avtalet.

Bolagskommittén har lagt fram ett förslag till ny lag om handelsbolag och enkla bolag. som skall ersätta 1895 års lag i samma ämne. I sak överensstämmer lagförslaget till stora delar med gällande rätt. Vissa ny- heter föreslås dock. Bl. a. minskas utrymmet för att bedriva näringsverk- samhet inom ramen för ett enkelt bolag. Vidare begränsas möjligheterna att arbeta med enmanshandelsbolag. Kommittén har också föreslagit att det i större handelsbolag skall finnas en styrelse och att i princip endast fysiska personer skall få vara komplementärer i ett kommanditbolag.

Vid remissbehandlingen har kommittéförslaget i stort sett fått ett posi- tivt mottagande. Ett stort antal remissinstanser har emellertid ställt sig

Prop. 1979/80: 143 34

avvisande till kommitténs förslag om styrelse i handelsbolag och om kom- plementärer i kommanditbolag.

Enligt min mening föreligger det utan tvekan ett behov av en modernise- ring av lagstiftningen på området. För detta talar redan den nuvarande lagens ålder och det förhållandet att lagen under de senaste femtio åren bara har undergått mindre ändringar.

Beaktas bör också att de mindre företagen i framtiden sannolikt oftare än hittills kommer att välja handelsbolaget som sin företagsform. Ett skäl till detta är att alla aktiebolag numera måste ha ett aktiekapital på minst 50.000 kronor och att detta krav slår igenom även för äldre aktiebolag vid utgången av år 1981 (se prop. 1976/77: 109 och SFS 19772320).

Redan nu kan man för övrigt märka en påtaglig ökning av antalet han- delsbolag. l själva verket synes antalet handelsbolag ha fördubblats under senare år. Bastabeller ur centrala företagsregistret vid statistiska central- byrån som avser förhållandena vid årsskiftet 1975/76 upptar 15.765 han- delsbolag. Motsvarande siffra för årsskiftet 1976/77 var 21.453. per den 1 juli 1978 26.166 och per den ljuli 1979 30.134.

På grund av det anförda är enligt min mening den nuvarande tidpunkten väl vald då det gäller att ersätta 1895 års lag med en modernare lagstiftning. Kommitténs förslag innebär inte att man går ifrån de nu gällande grundläg- gande principerna för handelsbolag och enkla bolag. 1 stället karakteriseras kommittéförslaget av en anpassning till utvecklingen inom praxis och av en strävan efter nydaninger och förbättringar på enskilda punkter.

Som tidigare nämnts har kommittéförslaget i stort sett fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen. Med hänsyn härtill och till vad jag nyss har sagt om behovet av en modern lag på området anser jag att förslaget bör läggas till grund för lagstiftning.

Vid remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser framhållit att be- skattningsreglerna för handelsbolag behöver ändras i llcra avseenden. Det har också framhållits att särskilt kommanditbolagen utnyttjas i skatte- flyktssyfte genom missbruk av möjligheterna till underskottsavdrag.

Med anledning härav vill jag erinra om att regeringen nyligen har tillkal- lat en kommitté för översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag. Enligt sina direktiv (dir 1979: 106) skall kommittén bl. a. göra en översyn av beskattningsreglerna för handelsbolag och kommanditbolag. Enligt di- rektiven bör målsättningen för kommitténs arbete i denna del vara att beskattningsreglerna för handelsbolag utformas så att denna företagsform kan användas på ett ändamålsenligt sätt av framför allt mindre och medel- stora företag. ] direktiven framhålls också särskilt att det är angeläget att kommittén uppmärksammar frågorna om underskottsavdrag.

Bolagskommittén har också lagt fram ett förslag till lag om årsredovis- ning, revision och koncerner. Förslaget. som saknar motsvarighet i gällan— de rätt. gäller dels för handelsbolag. dels för andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar. alltså exempelvis företag som drivs under

Prop. 1979/80: 143 35

enskild firma. De föreslagna bestämmelserna är utformade efter mönster av motsvarande regler för aktiebolagen. Bestämmelserna föreslås tilläm— pade av företag resp. koncerner som har minst tio anställda.

Kommitténs förslag har i huvudsak lämnats utan erinran av remissin- stanserna. För egen del anser jag att förslaget fyller ett angeläget behov och att det liksom förslaget till ny lag om handelsbolag och enkla bolagi allt väsentligt bör leda till lagstiftning.

] de följande avsnitten kommer jag att närmare behandla kommitténs olika delförslag i de frågor som jag hittills har berört. Jag kommer också att i särskilda avsnitt behandla frågor om s. k. 50/50-bolag. revisorers verk- samhet. förstärkt skydd för det bundna aktiekapitalet. nyemission av ak- tier till underkurs och särskilda regler för de mindre aktiebolagen.

2.2. Handelsbolag och enkla bolag

Hänvisningar till S2-2

2.2.1. Grc'insdragrringart mellan handelsbolag och enkla bolag

Innan jag går in på hur gränsen bör dras mellan handelsbolag och enkla bolag vill jag ta upp frågan om det behövs en definition av det grundläggan- de bolagsbegreppet för att avgränsa bolaget mot andra rättsinstitut, exem- pelvis samäganderätt. förening och stiftelse.

Någon definition av bolagsbegreppet finns inte i gällande lagstiftning. Inom den rättsvetenskapliga litteraturen brukar man kräva att i princip tre rekvisit skall vara uppfyllda för att ett bolag skall kunna föreligga. För det första skall rättsförhållandet vara grundat på avtal mellan två eller flera delägare. För det andra skall det föreligga ett för delägarna gemensamt bolagsändamål. För det tredje skall delägarna vara förpliktade att verka för det gemensamma ändamålet.

Kommittén har funnit det olämpligt att i lagtext definiera bolagsbegrep- pet. Det framhålls att en sådan delinition med nödvändighet måste bli mycket abstrakt och att gränserna mellan enkla bolag och andra obliga- tionsrättsliga förhållanden ofta är flytande.

Vid remissbehandlingen har kommitténs uppfattning godtagits av prak- tiskt taget samtliga remissinstanser.

Även jag delar kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att i lagtext definiera begreppet bolag. En sådan delinition skulle av de skäl som kommittén har angivit i stort sett sakna praktiskt värde. Jag kommer emellertid att gå in något på bolagsbegreppet i specialmotiveringen och därvid särskilt beröra förhållandet till stiftelser.

Jag går nu över till hur begreppen handelsbolag och enkelt bolag bör utformas.

Enligt gällande rätt är det utmärkande för ett handelsbolag att bolagsbor- genärerna har företräde till bolagsförmögenheten framför bolagsmännens privata borgenärer och att bolagsmännen ansvarar solidariskt för bolagets förpliktelser. 1 det enkla bolaget föreligger det däremot inte någon sådan

Prop. 1979/80: 143 36

företrädesrätt. 1 det enkla bolaget svarar en bolagsman i princip endast för förpliktelser på grund av avtal som han själv har deltagit i. Handelsbolaget men inte det enkla bolaget ärjuridisk person.

Enligt 45 & BL föreligger enkelt bolag om två eller flera sluter bolag för ett visst företag eller för fortsatt verksamhet. Har bolaget gemensam firma och skulle bokföringsskyldighet ha förelegat beträffande verksamheten enligt bokföringslagen (1929: 117). om denna gällt även efter utgången av år 1976. föreligger enligt l & BL ett handelsbolag (se prop. 1975: 104 s. 145). Enligt 45 .5. andra stycket BL kan ett handelsbolag dessutom uppkomma genom att ett enkelt bolaginförs i handelsregistret.

Kommittén har framhållit att de handelsbolagsrättsliga huvudprinci- perna — rättssubjektivitet för bolaget och solidariskt ansvar för delägarna gentemot bolagsborgenärerna befrämjar krediten och att de alltså torde vara lämpliga för bolag som idkar näring. Eftersom bokföringslagen (1976: 125) i princip omfattar alla näringsidkare är det enligt kommittén ändamålsenligt att knyta handelsbolagsbegreppet till bokföringsskyldighet enligt 1976 års bokföringslag. Kommittén har därför föreslagit att handels- bolag skall föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verk- samhet som medför bokföringsplikt enligt 1976 års bokföringslag. Kommit- tén har inte funnit skäl att uppställa krav på gemensam firma för att handelsbolag skall anses föreligga.

Kommittén har vidare föreslagit att enkelt bolag skall föreligga, om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verksamhet som inte medför bokfö- ringsplikt enligt bokföringslagen. Sistnämnda definition innebär att det enkla bolaget endast får komma till användning då fråga är om icke nä- ringsdrivande verksamhet eller då fysiska personer har avtalat att i bolag driva jordbruk eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkastad bokföringsplikt. Kommittén har föreslagit att liksom hittills ett enkelt bolag skall kunna övergå till att bli handelsbolag genom införande i han— delsregistret.

Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag en avsevärd utvidning av användningsområdet för handelsbolagen och motsvarande inskränkning för de enkla bolagen.

Den av kommittén föreslagna bestämningen av begreppen handelsbolag och enkelt bolag har godtagits av flertalet remissinstanser. Invändningar har emellertid framförts av i huvudsak tre olika typer. En typ av invänd- ning hänför sig till beskattningseffekterna av den nya gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. En annan typ av invändning avser huvudsakligen att det skulle föreligga civilrättsliga. materiella nackdelar med denna gränsdragning. 1 en tredje typ av invändningar görs slutligen gällande att det av kommittén föreslagna sättet att bestämma begreppen handelsbolag och enkelt bolag är olämpligt ur lagteknisk synpunkt.

Vad gäller den första typen av invändningar har några remissinstanser pekat på att kommitténs förslag medför att verksamheter som i dag drivs

Prop. 1979/80: 143 37

som enkelt bolag omvandlas till handelsbolag och att beskattningseffek- terna därav blir relativt betydande. Man har betonat att det enkla bolaget vid övergången till handelsbolag kommer att träffas av beskattningsreg- lerna för fåmansföretag. Man har också framhållit att skattekonsekven- serna av bl.a. avyttring av rörelse. upptagande av delägare. nedskrivning- ar samt upplösning av samarbetet mellan delägare kan bli olika beroende på om fråga är om handelsbolag eller enkelt bolag.

Angående beskattningsaspekten vill jag anföra följande. Handelsbolag och enkla bolag taxeras inte särskilt utan inkomst och förmögenhet delas upp på delägarna. Det förhållandet att handelsbolaget i civilrättsligt hänse— ende betraktas som en juridisk person har emellertid haft betydelse vid utformningen av reglerna om beskattning av handelsbolagets inkomster. I flera hänseenden behandlas alltså handelsbolaget som en enhet. Vid be- skattningen av inkomster förvärvade i ett enkelt bolag bortser man där— emot i princip från bolagskonstruktionen. Den viktigaste skatterättsliga skillnaden mellan handelsbolag och enkelt bolag är att reglerna om beskatt- ning av realisationsvinst kan tillämpas vid överlåtelse av andel i handelsbo- lag. Vid överlåtelse av verksamhet som drivs i enkelt bolag sker däremot beskattning i princip på samma sätt som om tillgångarna sålts i den löpande verksamheten, dvs. vad som erhålls vid överlåtelsen hänförs normalt till inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse.

Den nu beskrivna skillnaden mellan de båda associationsformerna be- traktas i allmänhet som en fördel för handelsbolaget. Vissa andra skill- nader i beskattningshänseende brukar däremot anses tala till förmån för det enkla bolaget. Bland dessa skillnader vill jag här nämna följande.

Att handelsbolaget behandlas som en enhet visar sig bl. a. däri att dess bruttointäkter och kostnader redovisas för sig och att endast nettointäk- terna överförs på bolagsmännen. Den viktigaste följden av detta torde vara att avskrivningar och nedskrivningar skall ske hos handelsbolaget och inte hos dess delägare. Bolagskonstruktionen har i princip inte någon betydelse då det gäller enkla bolag och man har därför för dessas del i praxis accepterat att delägarna använder skilda avskrivnings- och nedskrivnings- metoder.

Särskilda regler gäller för beskattning av fåmansföretag och deras ägare. Med fåmansföretag avses i första hand aktiebolag. ekonomiska föreningar och handelsbolag vars aktier eller andelar till övervägande del innehas av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer. Reglerna gäller däremot inte för enskild firma och enkelt bolag. Reglerna om fåmansföretag innebär bl. a. skärpt beskattning då inventarier har anskaffats av ett fåmansföretag och de uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedda för företagsle- darens eller en honom närstående persons privata bruk. I dessa fall in- träder nämligen en dubbelheskattning genom att dels företaget förvägras avdragsrätt och dels företagsledaren beskattas för egendomens anskaff- ningsvärde. Om en delägare eller honom närstående avyttrar en fastighet

Prop. 1979/80: 143 38

till fåmansföretaget tillämpas inte de vanliga realisationsvinstreglerna. lndexuppräkning av ingångsvärde får inte göras och det fasta avdragsbe- loppet på 3000 kr får inte åtnjutas. Inte heller får ingångsvärdet beräknas enligt den s. k. 20-årsregeln eller med ledning av taxeringsvärdet i boupp- teckning. Om organisatoriska eller andra synnerliga skäl kan åberopas för en överlåtelse till företaget kan dock dispens från den skärpta lagstiftning- en medges av riksskatteverket. Om en delägare eller honom närstående av- yttrar annan egendom än fastighet eller aktier till fåmansföretagct och denna egendom inte är eller inte kan antas bli till nytta för företagets verksamhet. skall hela försäljningspriset anses utgöra realisationsvinst för säljaren oavsett innehavstidens längd. ] vissa uthyrningssituationer in- träder också en dubbelbeskattningseffekt. Sådana beskattningseffekter en- ligt särlagstiftningen för fåmansföretag som nu har angivits inträder inte i enskild firma eller enkelt bolag.

Slutligen kan nämnas att utskiftning av tillgångar från handelsbolag till dess delägare i vissa fall kan medföra beskattning.

Jag har tidigare nämnt (avsnitt 2. 1) att regeringen nyligen har tillkallat en kommitté som bl. a. skall se över beskattningsreglerna för handelsbolag. Enligt direktiven skall kommittén särskilt uppmärksamma tillämpningen av reglerna för fåmansföretag, som i vissa avseenden inte passar för handelsbolagen. Målsättningen för kommitténs arbete är att beskattnings- reglerna för handelsbolag skall få en sådan utformning att denna företags- form kan användas på ett ändamålsenligt sätt av framför allt mindre och medelstora företag. Mot denna bakgrund anser jag inte att de av mig berörda skillnaderna i skattehänseende mellan handelsbolagen och de enkla bolagen utgör ett tillräckligt skäl för att avstå från en sådan gräns- dragning mellan dessa företagsformer som av andra skäl är önskvärd.

Jag vill dock inte förneka att vissa olägenheter övergångsvis kan upp- komma i enskilda fall, om en verksamhet som har anpassats efter de skatteregler som gäller för ett enkelt bolag i fortsättningen skall anses utövad i handelsbolag. Enligt min mening får det anses skäligt att delägar- na i ett nu näringsdrivande enkelt bolag ges en viss övergångstid för att inrätta sig efter den nya ordningen. Jag förordar därför att den nya gräns- dragningen mellan handelsbolag och enkla bolag först efter en femårig övergångstid skall gälla för bolag som har bildats före den nya lagstiftning- ens ikraftträdande.

Jag övergår härefter till frågan om vilken gränsdragning mellan handels- bolag och enkla bolag som är lämplig från civilrättslig. materiell synpunkt. Jag delar kommitténs uppfattning att de handelsbolagsrättsliga huvudprin- ciperna - rättssubjektivitet och solidariskt delägaransvar för bolagets förpliktelser — är lämpliga för bolag som idkar näring och att sådana bolag därför i allmänhet bör räknas som handelsbolag. Någon principiell invänd' ning mot detta betraktelsesätt har inte heller förekommit under remissbe- handlingen.

Prop. 1979/80: 143 - 39

Däremot har från vissa remissinstansers sida invändningar riktats mot den föreslagna. närmare avgränsningenlav området för det enkla bolaget. Länsstyrelsen i Stockholms län har funnit det motiverat att behovet av företagsformen enkelt bolag utreds närmare innan den rättsliga definitio- nen av handelsbolag anknyts till 1976 års bokföringslag. Vidare har under remissbehandlingen å ena sidan hävdats att det inte skulle finnas skäl att behålla konstruktionen enkelt bolag. Denna uppfattning har företrätts av länsåklagaren i Malmöhus län. Å andra sidan har påståtts att utrymmet för det enkla bolaget bör vidgas i förhållande till vad kommittén har föreslagit. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser att om konsortier med egen bokföring inte kan bestå som enkla bolag bör konsekvenserna härav undersökas. eftersom det kan vara önskvärt att en sådan samverkan för utförande av enskilt projekt kan ske i formen av enkelt bolag.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen definierar ett entreprenadkon- sortium som en tillfällig och tidsbegränsad sammanslutning av två eller flera företag med syfte att svara för ett visst begränsat entreprenadåta- gande. Enligt byggnadsentreprenörföreningen är det synnerligen angeläget att sådana konsortier. som är vanliga i byggbranschen och som ofta har egna intäkter och kostnader samt därför är bokföringsskyldiga enligt I976 års bokföringslag. också i framtiden får möjlighet att vara enkla bolag. Som skäl för denna ståndpunkt har byggnadsentreprenörföreningen anfört att fördelarna med konsortiesamverkan inte får gå förlorade genom att kon- sortierna åläggs ökad administration eller genom att beskattningssitua- tionen försämras samt att öppen redovisning av resultatet av en enstaka entreprenad kan medföra allvarliga nackdelar ur konkurrenssynpunkt. Byggnadsentreprenörföreningen föreslår därför att enkelt bolag även skall anses föreligga om två eller flera har avtalat att i bolag för visst företag utöva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet. Sveriges in- dustriförbund har framfört liknande synpunkter.

För min del anserjag till en början att behovet av företagsformen enkelt bolag har blivit tillräckligt belyst genom kommitténs uttalanden och de uppgifter om enkla bolag som har lämnats under remissbehandlingen. Jag finner det vidare lämpligt att man som en samlande beteckning behåller termen "enkelt bolag" för vissa på avtal grundade samverkansformer som inte bör regleras av bestämmelserna i lagen (1904: 48 s. ]) om samägande- rätt och inte heller enbart av de föreskrifter som utformats främst med tanke på näringsidkande associationer. Konstruktionen enkelt bolag bör alltså finnas kvar.

Enligt min mening bör konsortier som är så organiserade att de har egna tillgångar och skulder samt kostnader och intäkter räknas som handelsbo- lag. En annan lösning skulle innebära att näringsidkande bolag med bety— dande omslutning eller omsättning skulle kunna undandras det handelsbo- lagsrättsliga regelsystemet. Därigenom skulle i dessa bolag borgenärsskyd- det bli sämre än i handelsbolag och utomståendes berättigade behov av

Prop. l979/80: 1.43 40

insyn inte tillgodoses. Nu angivna intressen måste anses väga tyngre än de administrativa olägenheter och nackdelar ur konkurrenssynpunkt som för delägarna kan vara förenade med att dessa konsortier klassificeras som handelsbolag. Det av byggnadsentreprenörföreningen föreslagna avgräns- ningskriteriet gentemot handelsbolag. nämligen att verksamheten endast skall avse visst företag, torde f.ö. medföra avsevärda problem i den praktiska tillämpningen. Resultatet torde vidare bli att en del konsortier som enligt nu gällande rätt är att hänföra till handelsbolag i stället skulle komma att räknas som enkla bolag.

Som kommittén närmare har beskrivit i betänkandet ts. ll7) förekom- mer det emellertid också konsortier som dels inte har någon personal som arbetar direkt för konsortiet och dels saknar tillgångar och skulder samt kostnader och intäkter. Jag delar kommitténs uppfattning att sådana kon- sortier kan vara ett betrakta som enkla bolag även vid den här behandlade nya gränsdragningen mellan enkla bolag och handelsbolag.

Som framgått av vad jag har anfört tidigare delar jag kommitténs princi- piella uppfattning att bolag som driver näring skall betraktas som handels- bolag. Kommitténs förslag innebär emellertid. som tidigare nämnts. att bl.a. näringsverksamhet inom jord- och skogsbruk som drivs i bolag av fysiska personer inte skall anses utövad av handelsbolag (jfr lå andra stycket första meningen bokföringslagen). Denna inställning har i stort sett lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För min del vill jag påpeka att verksamhet som bedrivs påjordbruksfas- tighet i allmänhet är av mindre omfattning. Man räknar alltså med att endast en mindre del av näringsidkarna på jord- och skogsbrukssidan har en ärlig bruttoomsättningsumma som överstiger 20 basbelopp.

Med hänsyn bl.a. härtill delar jag kommitténs uppfattning att närings— verksamhet inom jord- och skogsbruk som drivs av fysiska personer i bolag inte bör räknas som utövad av handelsbolag. Såsom fallet är enligt jordbruksbokföringslagcn bör dödsbon därvid jämställas med fysiska per- soner.

Kommitténs handelsbolagsdetinition innebär vidare att en av fysiska personer i bolag bedriven uthyrningsverksamhet som är så begränsad att den inte medför bokföringsskyldighet (se l å andra stycket andra mening- en bokföringslagen) inte skall betraktas som utövad av handelsbolag. Att särskilt undanta den nu angivna situationen från begreppet handelsbolag komplicerar emellertid enligt min mening handelsbolagsdefinitionen utan att samtidigt en påtaglig fördel uppnås i något annat avseende. Även utan en undantagsbestämmelse torde en här avsedd uthyrningsverksamhet inte sällan falla utanför handelslaolagets område. Så är fallet när en uthyrnings- verksamhet på grund av sin begränsade omfattning över huvud taget inte är att hänföra till näringsverksamhet. I andra fall kan uthyrningsverksam- heten vara att betrakta som binäring till jordbruksrörelse (jfr prop. 1975: [04 5.204).

Prop. 1979/80: 143 M

Jag övergår nu till frågan om det ur lagteknisk synpunkt lämpligaste sättet att avgränsa handelsbolaget och det enkla bolaget. Kommitténs förslag på den här punkten har som tidigare nämnts blivit-föremål för invändningar under remissbehandlingen. lnvändningarna går främst ut på att begreppet handelsbolag borde definieras direkt i den nya lagtexten utan hänvisning till bokföringslagen. Enligt stiftelseutredningen är kommitténs förslag till avgränsning av bolagsformerna betydligt svårare att tillämpa än den nuvarande lagstiftningen. Detta, menar man. leder till brister i rättssä- kerheten som bör avhjälpas exempelvis genom att handelsbolag måste registreras för att förvärva rättspersonlighet.

Jag delar uppfattningen att det är .mest praktiskt att definiera begreppet handelsbolag direkt i den nya lagstiftningen utan hänVisning till bokförings- lagen. Enligt min mening bör det lämpligen anges att handelsbolag förelig- ger. om två eller flera har avtalat att i bolag utöva näringsverksamhet. I enlighet med vad jag har utvecklat tidigare bör undantag göras från den regeln då två eller flera fysiska personer eller dödsbon har avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagcn. Den nu föreslagna bestämningen av begreppet handelsbolag uppfyller enligt min mening rimliga krav på säkerhet vid gränsdragningen mot enkelt bolag.

Ett handelsbolag kännetecknas framför allt av bolagsmännens solidaris- ka ansvar för bolagsskulderna. Inträdet av denna rättsverkan. som ju är av största vikt för tredje man, bör i fråga om näringsdrivande verksamhet normalt inte få vara beroende av huruvida bolagsmännen har låtit registre- ra bolaget. Ett handelsbolags uppkomst bör därför i normalfallet inte knytas till registreringen.

Kommitténs uppfattning att det saknas skäl att uppställa krav på gemen- sam firma för att handelsbolag skall anses föreligga har inte mött några invändningar under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig här till kommitténs uppfattning.

Om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag och det inte enligt den nyss förordade definitionen blir fråga om ett handelsbolag, föreligger ett enkelt bolag. En remissinstans. Svea hovrätt. har ifrågasatt om det inte vore bättre att bryta ut reglerna om enkelt bolag ur förevarande lagförslag och reglera det enkla bolaget genom särskild lagstiftning. Sär- skilt med hänsyn till att näringsverksamhet inom jord- och skogsbruksom- rådct även i framtiden kommer att kunna bedrivas i enkelt bolag anser jag emellertid att det hävdvunna sambandet mellan lagstiftningen om handels- bolag och den om enkla bolag bör bevaras.

[ likhet med remissinstanserna ansluterjag mig till kommitténs uppfatt- ning att ett enkelt bolag även i fortsättningen bör kunna övergå till att bli handelsbolag genom att föras in i handelsregistret.

Prop. 1979/80: 143 42

Hänvisningar till S2-2-1

2.2.2. Kommanditbolag

Kommanditbolaget skiljer sig från det vanliga handelsbolaget genom att inte alla bolagsmännen svarar obegränsat för bolagets förpliktelser. Enligt kommitténs mening bör företagsformen kommanditbolag vara tillåten även i framtiden. Kommittén har bl. a. pekat på att denna företagsform kan ha betydelse för småföretagens kapitalförsörjning. Kommitténs inställning har inte mött invändningar under remissbehandlingen. En del remissin- stanser har understrukit vikten av att kommanditbolaget inte avskaffas.

Jag delar uppfattningen att kommanditbolaget. som är allmänt förekom- mande i många industriländer. i vissa fall kan vara en lämplig form för tillförande av kapital till en rörelse. Enligt min mening bör därför företags- formen kommanditbolag stå till näringslivets förfogande också i framtiden.

Enligt gällande rätt måste minst en av bolagsmännen. komplementären, vara obegränsat ansvarig för bolagets förpliktelser. Övriga bolagsmän kal- las för kommanditdelägare. Varje rättssubjekt kan i princip vara komple- mentär i ett kommanditbolag.

För att en viss kreditbas skall säkras för kommanditbolaget har kommit- tén funnit att endast fysiska personer och aktiebolag bör kunna kommai fråga som komplementärer. Om aktiebolag fritt får vara komplementärer. kan emellertid detta enligt kommitténs mening utnyttjas för skatteflykt. Kommittén har därför intagit den ståndpunkten att i princip endast fysiska personer bör tillåtas som komplementärer.

I speciella undantagsfall kan det enligt kommittén dock framstå som obilligt att ett aktiebolag inte får vara komplementär. Om synnerliga skäl föreligger. bör därför länsstyrelsen kunna medge ett aktiebolag att vara komplementär. De föreslagna bestämmelserna skall inte gälla i fråga om den som har inträtt som komplementär före den nya lagstiftningens ikraft- trädande.

En ledamot i kommittén har reserverat sig mot kommitténs förslag i fråga om komplementärer och ansett att nuvarande ordning på denna punkt bör behållas.

Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig över kommitténs ståndpunkt i komplementärfrågan. Flera remissinstanser har vitsordat att skattefiykts- problem genom utnyttjande av underskottsavdrag förekommer i samband med att aktiebolag uppträder som komplementär. Å andra sidan har åtskil- liga remissinstanser gett uttryck för uppfattningen att skattefiyktseffekter bör elimineras genom ändringar i skattelagstiftningen samt att det av praktiska. affärsmässiga skäl är av värde att aktiebolag. och även ekono- miska föreningar. utan särskilt dispensförfarande kan uppträda som kom- plementärer.

För min det gör jag följande bedömning i komplementärfrågan och uppehåller mig därvid först vid spörsmålet om vilka rättssubjekt som av hänsyn till borgenärernas intressen bör tillåtas som komplementärer. Från denna synpunkt delarjag kommitténs uppfattning att fysiska personer och

Prop. 1979/80: 143 . 43

aktiebolag bör kunna godtas som komplementärer. Med fysisk person bör jämställas dödsbo. Emellertid finns det ur borgenärssynpunkt enligt min mening inte skäl att vägra att som komplementär godta en ekonomisk förening. ett vanligt handelsbolag eller ett kommanditbolag. Reglerna för dessa rättssubjekt har utformats med sikte på att rättssubjekten skall idka näring. Med något av dessa rättssubjekt som komplementär blir den sam— manlagda kreditbasen i ett kommanditbolag i varje fall inte mindre än om rättssubjektet ensamt och inte via ett kommanditbolag skulle driva näring- verksamheten.

Det sist sagda utgör i och för sig också ett argument för att tillåta stiftelser och ideella föreningar att uppträda som komplementärer. Regel- systemen för dessa båda rättssubjekt är emellertid inte utformade främst med tanke på att rättssubjekten skall användas för näringsverksamhet. Sålunda finns inte här regler vare sig om bundet kapital eller om personligt ansvar för delägare. Jag vill också påpeka att ingen remissinstans har gjort gällande att praktiska. affärsmässiga skäl skulle tala för godtagandc av stiftelser eller ideella föreningar som komplementärer.

Vad jag här anfört har lett mig till uppfattningen att stiftelser och ideella föreningar inte bör godtas som komplementärer men att det i övrigt inte är påkallat med några begränsningar av hänsyn till borgenärerna.

Jag går härefter över till komplementärfrågan bedömd ur skattesyn- punkt. Enligt min uppfattning ger bl. a. vad riksskatteverket. länsstyrelser och åklagarmyndigheter har anfört i sina remissyttranden stöd för antagan- det att kommanditbolag med aktiebolag som komplementär i viss omfatt- ning används i skatteflyktssyfte.

Kommanditdelägare kan i dessa företag missbruka rätten till under- skottsavdrag i den mån denna rätt inte är begränsad till gjorda kapitalin- satser i bolaget. Underskottet används till kvittning mot överskott i annan förvärvskälla. t.ex. inkomst av tjänst. Som framhålls av några remissin— stanser kan motsvarande förmåner uppnås även i ett vanligt handelsbolag.

Remissutfallet har emellertid samtidigt visat att kommanditbolag upp- byggda med aktiebolag som komplementärer fyller ett inte ringa praktiskt. företagsekonomiskt behov. Det bör vidare beaktas att beskattningssitua- tionen i sin helhet för såväl vanliga handelsbolag som kommanditbolag övervägs av den tidigare nämnda kommittén med uppdrag att se över beskattningsreglerna för familjeföretag. Direktiven för den kommittén ger vid handen att man särskilt kommer att uppmärksamma kommanditdel- ägares möjligheter att utnyttja underskottsavdrag.

Ett principiellt förbud för aktiebolag att vara komplementär måste. som kommittén också har föreslagit. nyanseras genom införande av en dispens- möjlighet. Utformningen av en sådan dispensrcgel möter emellertid svårig- heter. Det kan sålunda råda tvekan om på vilka grunder länsstyrelsens dispensbedömning bör ske. Enligt min mening kan det knappast komma i fråga att ålägga länsstyrelsen att utifrån företagsekonomiska överväganden

Prop. l979/80: 143 44

bedöma huruvida i ett visst fall ett aktiebolag bör godtas som komplemen— tär. De bedömningar som kan åläggas länsstyrelsen måste rimligtvis främst gälla huruvida risk för skattellykt föreligger. om ett aktiebolag tillåts som komplementär. Som har framhållits under remissbehandlingen kan läns- styrelsens dispens i så fall komma att uppfattas som ett slags förhandsgod- kännande från skattellyktssynpunkt. En dispensregel leder också till ökat byråkratiskt krångel och risk för rättsosäkerhet.

Sammanfattningsvis anserjag. trots skattellyktssynpunkterna. att över- vägande skäl talar för att man inte inför någon begränsning i olika rättssub- jekts möjligheter att uppträda som komplementär. Jag är således inte beredd att föreslå några undantag utöver vad jag tidigare har sagt om stiftelser och ideella föreningar.

När det gäller stiftelser och ideella föreningar bör förbudet att vara komplementärer inte gälla den som inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdandet.

Jag delar kommitténs uppfattning att i den nya handelsbolagslagen bör föreskrivas att kommanditdelägare. vid krav från bolagsborgenärers sida eller då han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighet. blir skyldig att betala beloppet, inte direkt till bolagsborgenären utan till bolaget. Om inbetalning av beloppet sker till bolaget torde nämligen. såsom kommittén har framhål- lit. återvinningsreglerna vid konkurs möjliggöra en mera rättvis fördelning av beloppet mellan borgenärerna.

Enligt 7 %$ BL har en bolagsman. även om han inte deltari förvaltningen. rätt att granska bolagets räkenskaper och i övrigt få kännedom om bolagets angelägenheter. Denna regel är dispositiv.

Kommittén har föreslagit att regeln om kontrollrätt i framtiden skall vara tvingande då fråga är om handelsbolagsmän som har obegränsat ansvar för bolagets förbindelser. Enligt kommittén bör däremot regeln om kontroll— rätt vara dispositiv såvitt gäller kommanditdelägare. Mot bakgrund av att kommitténs förslag till regler om revision saknar motsvarighet till aktiebo- lagslagens bestämmelser om minoritetsrevisor har en remissinstans ifråga- satt om inte regeln om kontrollrätt bör vara tvingande även då det gäller kommanditdelägare.

För egen del har jag inte funnit anledning att här gå ifrån kommitténs bedömning. En tvingande regel om kontrollrätt anser jag olämplig om antalet kommanditdelägare är stort och deras insatser små. Det kan vidare enligt min mening antas att en kommanditdelägare som gjort mera bety- dande insatser inte utan särskilda skäl avstår från sin kontrollrätt.

Jag delar i likhet med remissinstanserna kommitténs uppfattning att det inte föreligger tillräckliga skäl att i lag uppställa minimigränser för de insatser som skall göras av kommanditdelägare.

Hänvisningar till S2-2-2

2.2.3. Styrelse (' handelsbolag

[ gällande rätt saknas bestämmelser om styrelse i handelsbolag. Där-

Prop. 1979/80: 143 __ . 45

emot skall det alltid finnas styrelse i aktiebolag och ekonomiska förening- ar. . , .

Det främsta skälet för styrelse i aktiebolag är att dessa bolag ofta har så många aktieägare att det är uteslutet att de personligen skall kunna med- verka vid förvaltningen av bolagets angelägenheter. Detta skäl för styrelse gör sig enligt kommittén inte gällande i fråga om handelsbolag. Däremot talar enligt kommitténs mening företagsdcmokratiska Skäl för införande av styrelse i större handelsbolag. Därmed skapas förutsättningar för att utvid- ga lagen (1976: 35 |) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar till att gälla även anställda i handelsbolag.

Med hänsyn till det sagda föreslår kommittén att styrelse skall finnas i handelsbolag som under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i genomsnitt minst 25 arbetstagare. I fråga om handelsbolag som är moder- företag bör antalet arbetstagare avse koncernen i dess helhet.

Enligt kommittén bör i styrelsen utöver anställda ingå de personer som hade förvaltningsrätt i bolaget vid den tidpunkt då skyldigheten att inrätta styrelse inträdde. Beslut i styrelsen skall fattas genom enkel röstmajoritct. En bolagsman som ingår i styrelsen och som har obegränsat personligt ansvar bör dock enligt kommittén ha rätt att inlägga veto mot av majorite- ten fattat beslut. Enligt kommittén skall de nu angivna reglerna inte gälla om annat har bestämts i bolagsavtalet.

En ledamot i kommittén har reserverat sig mot kommitténs förslag och ansett att det inte bör införas några lagbestämmelser om styrelse i handels-

bolag. Kommitténs förslag har kritiserats av ett stort antal remissinstanser.

Sammanfattningsvis går kritiken ut på att handelsbolagets grundstruktur gör att en styrelse typiskt sett framstår som främmande för denna associa- tionsform samt att det bör vara möjligt att finna andra former för att tillgodose de anställdas berättigade anspråk på medinllytande. Någon enig kritik är det dock inte fråga om. Åtskilliga remissinstanser har menat att det företagsdemokratiska intresset av en reform bör väga över ijämförelse med de betänkligheter av nyssnämnda innebörd som har framförts.

Enligt min uppfattning är det viktigt att de anställda i handelsbolag tillerkänns rätt till medbestämmande som är likvärdig med den medbe- stämmanderätt som tillkommer anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Rätten till styrelserepresentation är och uppfattas på arbets- marknaden som ett viktigt komplement till den rätt till inflytande som tillkommer de anställda enligt medbestämmandelagen. Den naturliga ut- gångspunkten måste alltså vara att försöka erbjuda samma möjligheter att nå insyn och inflytande över företagens verksamhet för alla anställda. oavsett i vilken form verksamheten bedrivs. Å andra sidan måste man beakta de invändningar som kan resas mot att lösa frågan om medbestäm- mande i handelsbolag på det sätt som kommittén föreslagit.

Jag delar uppfattningen att bestämmelser om styrelse i handelsbolag

Prop. l979/80: 143 46

riskerar att medföra vissa olägenheter. Genom sådana regler kan besluts— fattandet komma att kompliceras i inte obetydlig grad. Som llera remissin- stanser har berört leder den i och för sig nödvändiga vetorätten för en obegränsat ansvarig bolagsman till att styrelsens möjlighet att fungera som ett beslutsorgan begränsas. Spänningsförhållandet mellan bolagsmännens och styrelsens kompetens kan också tänkas leda till konflikter med risk för rättsförluster för tredje man. Det kan inte heller uteslutas att vissa handels- bolag med ett fåtal anställda skulle kunna uppfatta lagregler om styrelse som ett hinder mot fortsatt expansion.

Mot bakgrund av dessa invändningar mot styrelse och styrelserepresen— tation i handelsbolag har jag kommit till att en sådan reform inte bör genomföras nu. Jag vill bl. a. erinra om att det f.n. pågår förhandlingar om ett medbestämmandeavtal för huvuddelen av den privata arbetsmarkna- den. Det är möjligt att man i det sammanhanget kan finna lösningar som delvis tillgodoser de syften man här vill uppnå. Enligt min mening bör därutöver frågan om införande av styrelse i större handelsbolag bli föremål för fortsatt beredning. Inte minst betydelsefullt är därvid att se i vad mån man kan finna lösningar på den allmänna frågan om arbetstagarinflytande på koncernnivå. Den frågan har sin särskilda betydelse i detta samman- hang, då det inte kan uteslutas att handelsbolag kommer att bli allt vanli- gare som moderbolag så länge det saknas regler om styrelserepresentation i handelsbolag. I den fortsatta beredningen bör även lämpligheten av att kunna driva mycket stora företag som handelsbolag prövas.

Jag vill slutligen också erinra om att det i olika sammanhang har uttalats att aktiebolagslagen kan behöva reformeras som en följd av utvecklingen på medbestämmandeområdet (se senast LU 1979/80: 2. jfr också AU 1976/ 77: 32 s. l3). Även jag anser att det kan finnas anledning att från de utgångspunkterna se över delar av aktiebolagslagstiftningen.

Kommittén har inte funnit tillräckliga skäl förelägga att föreslå lagregler om skyldighet att utse verkställande direktör i större handelsbolag. Därvid har kommittén bl.a. anfört att det inte föreligger företagsdemokratiska skäl för en sådan reform och att det med hänsyn till bolagsmännens personliga ansvar för bolagets förbindelser är olämpligt att genom en föreskrift om verkställande direktör utesluta bolagsmännen från den lö- pande förvaltningen. Kommitténs ståndpunkt har inte mött kritik under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till kommitténs uppfattning.

Hänvisningar till S2-2-3

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 2.2.4

2.2.4. Särbestämnwlscr i övrigtför större handelsbolag

Kommittén har anmärkt att handelsbolaget endast i ringa utsträckning används som företagsform för verksamhet i större skala och att det även vid neutralitet mellan företagsformerna i skattehänseende torde ligga i företagarnas intresse att välja aktiebolagsformen då det gäller verksamhet som har större omfattning. Kommittén har dock inte funnit skäl att förbju- da användningen av handelsbolag för sådan verksamhet. Därvid har komit-

Prop. l979/80: 143 _ ! 47

tén bl.a. anfört att bolagsmännens inre förhållanden genom bolagsavtal kan regleras på ett sätt som överensstämmer med aktiebolagslagens regle- ring. att lagen (l97o: 580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) gäller oberoende av företagsform samt att lagregler om offentligårsredovisning. om revision och om koncerner torde komma att införas för i princip alla företagsformer så att en insyn i större handelsbolag möjliggörs på ett sätt som motsvarar vad som gäller i fråga om aktiebolag.

Kommittén har inte funnit skäl att i lag uppställa minimigränser för de insatser som skall göras av bolagsmännen eller att införa lagregler om att avtalade insatser skall betalas in till handelsbolaget. Kommittén avvisar också tanken påatt det inte längre skulle stå bolagsmännen fritt att bestäm- ma att inbetalade insatser skall tas ut från bolaget.

I fråga om minimiinsatser har kommittén bl. a. pekat på att regler därom kan komma att minska tillgången på eget riskvilligt kapital. att obegränsat personligt ansvar för bolagsförbindelserna föreligger och att införande av bestämmelser om minimiinsatser ytterligare komplicerar det bolagsrätts- liga regelsystemet.

Då det gäller ifrågasatta regler om skyldighet att betala in avtalade insatser till bolaget och begränsning i rätten att ta ut insatserna har kom- mittén bl. a. framhållit följande omständigheter.

Bolagsmänncns personliga ansvar gör att det oftast torde vara av mindre vikt för bolagsborgenärerna att genom regler om bundet bolagskapital få företräde till bolagsmännens utfästa insatser. Oftast torde f. ö. det avtalade insatskapitalet bli inbetalt trots avsaknad av lagregler därom. Brottsbal- kens regler om gäldenärsbrott torde i viss utsträckning förhindra att inbeta- Iade insatser till skada för bolagsborgenärerna återbetalas till bolagsmän- nen. Det är svårt att finna lämpliga regler om vilka påföljder som skulle inträda för den händelse en föreskrift om bundet insatskapital ihandelsbo- lag skulle bli åsidosatt. Frågan om bundet insatskapital i stora handelsbo- lag har inte någon större samhällsekonomisk betydelse. Införande av regler om bundet insatskapital innebär redan i och för sig en ökad kompli- ccring av regelsystemet. särskilt som reglerna skulle behöva förenas med en dispensmöjlighet.

Utredningsdirektiven har pekat på den möjligheten att man avstår från att föreslå regler om skydd för bundet kapital men i stället ålägger handels- bolagen att offentligt. exempelvis i årsredovisningen. ange hur stora insat- serna är och i vad mån insatserna har betalats tillbaka till vederbörande bolagsman. Med anledning därav erinrar kommittén om att bokföringsla- gen synes kräva att handelsbolaget i årsbokslutet lämnar uppgifter i de angivna hänseendena. Som senare skall beröras närmare föreslår kommit- tén att handelsbolag skall avge offentlig årsredovisning och att denna årsredovisning i huvudsak skall innehålla samma uppgifter som årsbokslut enligt bokföringslagen. Därigenom torde önskemålet angående offentlig redovisning av insatserna bli tillgodosett.

Prop. l979/8t): i43 43

Kommittén har vidare ställt sig avvisande till civilrättsliga regler som begränsar möjligheterna att fritt fördela årsresultatet. Kommittén har mc- nat att det från borgenärssynpunkt inte finns något större behov av en sådan begränsning i lag samt att möjligheterna till en från skattesynpunkt fri fördelning av årsresultat redan nu är begränsade och att det är olämpligt att av skatteskäl införa en civilrättslig regel som begränsar rätten att fördela årsresultatet.

Eftersom kommittén inte ansett att det behövs bundet kapital i handels- bolag har kommittén inte heller funnit att det finns behov av att genom ett låneförbud söka skapa säkerhet för att tillgångar av hänsyn till borgenä- rerna stannar i bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förenade med en möjlighet att ta lån från handelsbolag bör enligt kommitténs mening lösas inom ramen för skattelagstiftningen.

Kommitténs ståndpunkt till nu ifrågasatta särbestämmelser för handels— bolagens del har i stort sett lämnats utan erinran under remissbehandling- en. Ett mindre antal remissinstanser (tre åklagarmyndigheter och två läns- styrelser) har emellertid förordat regler om låneförbud för att skattetlykt därigenom skall motverkas.

Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning i de frågor som har berörts i detta avsnitt. Jag anser alltså att anledning saknas att förbjuda användning- en av handelsbolag för verksamhet i större skala (jfr dock avsnitt 2.2.3) och jag vill inte heller föreslå särskilda regler som begränsar avtalsfriheten då det gäller insatser. fördelning av årsresultat eller rätten att ta lån från bolaget. De skatteflyktsproblem som kan vara förknippade med denna avtalsfrihet kan antas bli uppmärksammade av kommittén för översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag.

2.2.5 Form/(rav vid bildande av lialidel.s'b(.)lag

Enligt gällande rätt kan ett handelsbolag bildas formlöst genom ett muntligt avtal. Kommittén har inte funnit tillräckliga skäl för att i lag uppställa ett krav att handelsbolagsavtalet skall vara skriftligt. Kommittén har menat att det skulle vara ett olämpligt formkrav att för mindre handels- bolag kräva skriftligt bolagsavtal. Antalet större handelsbolag med många delägare är enligt kommittén ganska obetydligt och i sådana fall ges bolags- avtalet oftast av praktiska skäl skriftlig form. Kommittén har vidare fram- hållit att det är svårt att finna en lämplig rättsföljd för den händelse en lagföreskrift om skriftligt bolagsavtal skulle bli åsidosatt. Enligt kommit- téns mening kräver inte heller hänsynen till tredje man att något formkrav uppställs på handelsbolagsavtalet. Kommittén har här hänvisat till att handelsregistret enligt gällande rätt ger tredje man viss information om bolagsavtalets innehåll.

Det stora flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs uppfattning i fråga om det nu diskuterade formkravet utan erinran. Vissa invändningar har dock gjorts som bl.a. går ut på att lösandet av skatterättsliga problem

Prop. 1979/80: 143 . _ 49

för delägarna skulle underlättas om bolagsavtalet avfattades i skriftlig form.

För egen del ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att det inte föreligger tillräckliga skäl för att i lag uppställa ett krav att handelsbolags- avtalet skall vara skriftligt. Remissutfallet har inte gett vid handen att frånvaron av formkrav i nuvarande lag skulle ha lett till några nämnvärda olägenheter. Av särskild betydelse för mitt ställningstagande är att tredje man inte har något att vinna påatt legala formkrav uppställs på handelsbo- lagsavtalet. Tredje man och även skattemyndigheterna kan nämligen få de grunduppgifter de behöver från handelsregistret. Jag vill dock i likhet med kommittén understryka att det i regel är lämpligt att bolagsavtalet ges skriftlig form.

Hänvisningar till S2-2-4

2.2.6. Handels/)()lagsmännens inbördes rättigheter och skyldig/retar

Enligt 5 & första stycket BL är varje bolagsman berättigad att vidta åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter. Denna förvaltnings- rätt är begränsad i två avseenden. För det första kan förbud mot en förvalt- ningsåtgärd inläggas av en annan bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen (vetorätt). För det andra får åtgärder som är främmande för bolagets ändamål inte vidtas utan samtycke av samtliga bolagsmän. Sist- nämnda föreskrift gäller såväl åtgärder som strider mot bolagsverksamhe- tens syfte (t.ex. att bereda vinst) som åtgärder som strider mot den i bolagsavtalet angivna verksamhet genom vilken syftet skall uppnås. Be- stämmelserna är dispositiva. Genom avtal kan bolagsmännen bestämma praktiskt taget vilken fördelning av förvaltningsrätten som helst och där- igenom anordna en för varje särskilt bolag lämplig förvaltningsorganisa- tion.

Enligt kommittén bör bolagsmännen även i fortsättningen ha möjlighet att genom avtal anordna den förvaltnihgsörganisation som är lämplig för varje särskilt bolag. Kommittén har därför understrukit vikten av att de legala förvaltningsreglerna är dispositiva. De legala förvaltningsreglerna bör enligt kommittén utformas på ett sådant sätt att de dels möjliggör en så effektiv förvaltning som möjligt. dels medför ett lämpligt minoritetsskydd.

Efter en genomgång av olika tänkbara förvaltningsmodeller har kommit- tén stannat för att nu gällande regler om delad förvaltningsrätt och vetorätt bör behållas även i framtiden. Kommittén föreslår även en motsvarighet till regeln om att åtgärder som är främmande för bolagets ändamål inte får vidtas utan samtliga bolagsmäns samtycke. Med hänsyn till att motsvaran- de föreskrifter finns inom aktiebolagsrätten (lZ kap. 6 & aktiebolagslagen) och föreningsrätten (3l si lagen. l95l: 308. om ekonomiska föreningar) har kommittén emellertid även föreslagit den bestämmelsen att varje förvalt- ningsberättigad handelsbolagsmän skall ha rätt att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda en tillgång som i förhållande till bola- gets ställning är av ringa betydelse.

Prop. 1979/80: l43 50

Kommitténs förslag har i stort sett lämnats utan erinran av remissinstan- serna. _

För egen del ansluterjag mig till kommitténs uppfattning i de nu redovi- sade spörsmåleri. Reglerna om delad förvaltningsrätt och om vetorätt överensstämmer med gällande rätt. Såvitt framkommit har dessa bestäm- melser inte medfört några olägenheter inom näringslivet. Vad därefter gäller den föreslagna bestämmelsen om att förvaltningsberättigad bolags- man skall få använda en viss tillgång till allmännyttigt eller därmedjämför- ligt ändamål anser jag att bestämmelsen praktiskt sett knappast innebär någon ökning av handelsbolagsmännens risktagande. Med hänsyn härtill och till intresset av att så långt möjligt ha likformiga regler inom det associationsrättsliga området förordar jag att en bestämmelse med det angivna innehållet införs.

Enligt 8 & BL skall en bolagsman tillföras arvode för förvaltningen av bolagets angelägenheter endast om det har avtalats. Enligt samma lagrum skall han få ränta på sitt i bolaget innestående kapital. Räntan utgör fem procent om året på bolagsmännens vid räkenskapsårets början behållna insats. Skulle den behållna insatsen under året ökas genom inbetalning av insatsbelopp. sker alltså inte någon ränteberäkning på det inbetalade be- loppet under det året.

Kommittén anser att den gällande bestämmelsen om arvode kan leda till obilliga resultat. om vissa bolagsmän inte alls deltar i bolagsarbetet eller endast deltar med i förhållande till övriga bolagsmän obetydliga arbetsin- satser. Kommittén föreslår därför en dispositiv bestämmelse om att arvode skall utgå till varje bolagsman som deltar i förvaltningen även om avtal rörande arvode inte har träffats. Samtliga remissinstanser utom hovrätten för Västra Sverige har lämnat kommitténs förslag utan erinran. Enligt hovrätten har något behov av ändring inte gjort sig gällande i det praktiska livet. Vad hovrätten sagt tyder på att arvodesfrågan vanligtvis regleras i avtal. Detta hinjrar emellertid inte att jag finner den föreslagna regeln principiellt mera tilltalande än gällande ordning. Jag ansluter mig därför till kommtténs uppfattning i arvodesfrågan.

Kommittén föreslår en motsvarighet till bestämmelsen i 8 & BL om att ränta på insatt l—apital skall beräknas på den vid räkenskapsårets början behållna insatsen. Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstanser- na.

Vad därefter gäller frågan om hur räntesatsen bör bestämmas anser kommittén att det ligger närmast till hands att låta räntans höjd bestämmas genom en hänvisning till s.k. avkastningsränta enligt räntelagen (l975z635). Kommitténs förslag innebär alltså att räntan skall beräknas enligt en räntefot som motsvarar det vid räkenskapsårets början gällande diskontot med ett tillägg av två procentenheter. Detta förslag har lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR. Enligt föreningen har kommitten inte närmare motiverat

Prop. 1979/80: 143 _ . 5l

låsningen av räntan till nivån vid räkenskapsårets början. Föreningen anser att det bättre överensstämmer med de allmänna bestämmelserna i räntelagen och skapar större rättvisa bolagsmännen emellan. om räntan följer diskontot, dvs. utgår med två procentenheter över det av riksbanken fastställda. vid varje tidpunkt gällande diskontot.

Jag delar kommitténs uppfattnig att ränta på insatt kapital bör beräknas på den vid räkenskapsårets böljan behållna insatsen och att räntesatsen bör bestämmas så att den motsvarar avkastningsränta enligt räntelagen. Jag anser det inte lämpligt att låta räntan följa eventuella ändringar i diskontot under räkenskapsåret. Även i denna del ansluter jag mig till kommitténs förslag och anser alltså att räntefoten bör bestämmas med utgångspunkt från det diskonto som gäller vid räkenskapsårets början med ett tillägg av två procentenheter.

l BL saknas bestämmelser om jäv för bolagsmännen. Inom doktrinen synes man intaga den ståndpunkten att jävsregler inte heller till följd av mera allmänna associatonsrättsliga grundsatser gäller för handelsbolags- män (se Nial, Om handelsbolag och enkla bolag. 1955. s. 104). Jävsregler skulle i och för sig kunna tänkas, dels då fråga är om att en bolagsman skall delta i ett beslut i en förvaltningsfråga där intressekollision föreligger mellan honom och bolaget och dels i fall av självkontrahering, dvs. då en bolagsman representerar bolaget vid avtal eller andra rättshandlingar mel- lan bolaget och honom själv samt vid process mellan honom och bolaget. Med självkontrahering i dess omedelbara form skulle kunna jämställas det fallet att handelsbolagsmannen inte är part men i frågan har ett väsentigt intresse som kan vara stridande mot handelsbolagets.

Enligt kommitténs uppfattning skulle det innebära en onödig formalise- ring av regelsystemet att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelser om förbud mot självkontrahering. Kommittén har här framhållit att bolags- mannens intresse i handelsbolaget och hans personliga ansvar för dess förbindelser kan balansera hans motstående intresse samt att en handels- bolagsmän anses ha en allmän trohetspliki mot bolaget.

Stiftelseutredningen har i sitt remissyttrande anfört att skyddet mot bolagsskadliga åtgärder kommer att förbli starkt begränsat om det inte införs bestämmelser om jäv för handelsbolagsmän. Enligt utredningen är behovet av jävsbestämmelser inte mindre i handelsbolagen än i exmpelvis aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna.

För egen del kan jag konstatera att något behov av lagregler om jäv för handelsbolagsmän inte synes ha gjort sig gällande i det praktiska livet. Med hänsyn härtill och på de av kommittén anförda skälen mot regler om förbud mot självkontrahering anser jag attjävsregler inte bör införas i den nya handelsbolagslagen.

Jag kommer att i specialmotiveringen behandla frågor om skadestånds- ansvar m.m.

Prop. ]979/80: 143 SZ

Hänvisningar till S2-2-6

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 4

2.2.7. Handelsbolagem och bolagsmännensjiiirhållundc till (red/'a' man

1 165 första och andra styckena BL anges den begränsning i rätten att företräda bolaget som kan följa av domstolsbeslut eller av avtal mellan bolagsmännen att endast någon eller några av dem eller endast några eller alla i förening äger företräda bolaget. Nu angivna begränsningari rätten att företräda bolaget kan åberopas mot tredje man som kände till begränsning- en. 1 16.5 tredje stycket BL sägs att andra inskränkningar i en bolagsmans befogenhet att företräda bolaget är utan verkan mot tredje man.

Kommittén framhåller att bestämmelsen i 16% tredje stycket står i strid med modern fullmakts- och associationsrätt. som intar den ståndpunkten att en befogenhetsbegränsning kan göras gällande mot tredje man som är i ond tro. dys. som insett eller bort inse begränsningen. På grund härav föreslår kommittén en generell bestämmelse att en rättshandling. som en bolagsman företar med överskridande av sin befogenhet, inte gäller mot bolaget. om tredje man var i ond tro.

Enligt 185 BL kan prokura (handelsfullmakt) meddelas endast efter beslut av samtliga bolagsmän oavsett om de har rätt att företräda bolaget eller att deltaga i förvaltningen. Varje bolagsman. som inte är utesluten från rätten att företräda bolaget. har rätt att återkalla prokura. Kommittén föreslår att dessa bestämmelser får en motsvarighet i den nya lagen. Emellertid är 18.5 BL på det sättet tvingande att en enskild bolagsman inte på förhand genom avtal med de övriga bolagsmännen kan avsäga sig de rättigheter som tillkommer honom enligt detta lagrum. Kommittén föror- dar att de nya bestämmelserna görs dispositiva.

Enligt 22 & BL kan en bolagsmans enskilda borgenär inte mot sin fordran kvitta en skuld till bolaget eller för sin fordran på annat sätt söka gottgö- relse ur något som tillhör bolaget. Enligt kommittén betyder konstruk- tionen av handelsbolaget som ett särskilt rättssubjekt att endast bolagsborgenärerna och inte bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande sina fordringar mot bolaget. Kommittén har också framhållit att en allmän princip inom kvittningsläran torde vara att fordringar normalt skall vara "ömsesidiga" för att kvittning skall få äga rum. Enligt kommit- tén är 225 BL därför överflödig och någon motsvarighet föreslås inte i den nya lagen.

Regeln att endast bolagsborgenärerna och inte bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande sina fordringar mot bolaget innebär enligt kommittén en fördel inte bara för bolagsborgenärerna utan också för bolagsmännen. Regeln innebär emellertid enligt kommittén vissa risker för en persons enskilda fordringsägarc. Särskilt är så fallet om en enskild rörelseidkare sätter in sin rörelse i ett handelsbolag. 1 sistnämnda fall innebär regeln om bolagsborgenärernas företräde till bolagets egendom att rörelseidkarens förutvarande handelsborgenärer omedelbart berövas sin betalningsrätt i de till rörelsen hörande tillgångarna till förmån för det nybildade bolagets borgenärer. Så är fallet även om den i rörelsen intagne

Prop. 1979/80: 143 53

kompanjonen gör en mycket obetydlig insats. Olägenhcterna för de enskil- da borgenärerna torde emellertid i viss mån motverkas genom konkursla- gens (1921: 225) återvinningsreglei.- Kommittén har inte funnit att tillräck- ligt starka skäl föreligger för att införa regler som stärker bolagsmännens enskilda borgenärers ställning på bekostnad av bolagsborgenärernas.

Gällande handelsbolagsrätt torde innebära att en utmätning eller en överlåtelse enligt 23s BL av medel även kan omfatta arvode som inte är förfallet till betalning.

Kommittén har framhållit att bestämmelserna i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) om utmätning av lön torde gälla även i fråga om en handels- bolagsman som mot ersättning utför arbete för bolagets räkning och därvid intar en ställning som är jämförlig med en arbetstagares. även om det inte föreligger något anställningsavtal i vanlig mening. Enligt kommittén torde det därför inte föreligga anledning att i en ny handelsbolagslag införa bestämmelser om i vad mån en bolagsmans rätt till arvode kan utmätas.

Om en handelsbolagsman mot arvode utför arbete för bolagets räkning och därvid intar en ställning som är jämförlig med en arbetstagares är det enligt kommittén rimligt att i fråga om arvodets överlåtbarhct låta samma regler gälla som för lön till arbetstagare. l rättspraxis har antagits att arbetstagaren inte kan med bindande verkan överlåta sitt löneanspråk till någon annan före lönens förfallodag. Eftersom särskilda lagbestämmelser ännu saknas om i vad mån en löntagare är förhindrad att överlåta lönean- språk anser emellertid inte kommittén att det nu bör införas uttryckliga lagregler om begränsning av rätten för en handelsbolagsman att överlåta arvode.

För att en ny bolagsman skall få inträda i ett handelsbolag fordras samtycke av samtliga bolagsmän. Något behov av lagregler om lösnings- rätt föreligger därför inte då fråga är om överlåtelse av samtliga de rättighe- ter som ingår i en handelsbolagsmans delägarskap. Då det gäller de ekono- miska rättigheter som enligt 23.5 BL är fritt överlåtbara och utmätbara finns det enligt kommitténs mening ingen anledning att förbjuda klausuler om hembudsskyldighet. Enligt kommitténs uppfattning kan regler om hem- budsskyldighet i en ny handelsbolagslag i stort sett utformas efter mönster av 3 kap. 3 s aktiebolagslagen.

Jag ansluter mig i likhet med remissinstanserna till de överväganden och förslag av kommittén som har redovisats i detta avsnitt.

Hänvisningar till S2-2-7

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 4

2.2.8. Likvidation och upplösning

Enligt kommitténs uppfattning bör lagstiftaren söka underlätta genomfö- randet av sådana avtal som föreskriver utträde ur ett handelsbolag. om alternativet är likvidation. Kommittén anser därför att avtal om utträde, där likvidation eljest skulle ha skett. bör äga giltighet även om grunden för utlösandet inte har angetts i avtalet. Detsamma bör enligt kommittén i överensstämmelse med gällande rätt vara fallet om enligt avtal utträde skall ske utan att likvidationsanledning föreligger.

Prop. 1979/80: 143 54

Kommittén anser vidare att uteslutning av en bolagsman. trots avsaknad av avtal därom. bör kunna ske under följande förutsättningar. Ett likvida- tionsfaktum skall kunna hänföras till den bolagsman vars uteslutning det gäller. Alla de övriga bolagsmännen skall kräva uteslutning i stället för likvidation. Den avgående bolagsmännen skall erhålla ett lösenbelopp motsvarande vad han skulle ha erhållit om bolaget i stället gått i likvida— tion. Därjämte måste man enligt kommitténs mening kräva att den av- gående bolagsmannen får rätt till säkerhet för att hans personliga ansvar för bolagets skulder inte tas i anspråk i större utsträckning än som kunde antas ha blivit avtalat mellan bolagsmännen eller bestämt av likvidator om i stället bolagsskifte ägt rum. Anledning att göra bestämmelsen om bolags- mans uteslutning tvingande föreligger enligt kommittén inte. Kommittén har funnit det lämpligast att tvister om lösenbelopp och om rätt eller skyldighet till utträde får prövas av allmän domstol i samma ordning som tvistefrågor i allmänhet.

Kommitténs förslag har mottagits positivt av remissinstanserna. Även jag finner det välgrundat. Som kommittén har framhållit torde förslaget kunna leda till minskad likvidationsfrekvens, något som är önsvärt med hänsyn till att likvidation och bildande av nytt bolag är förenat med omgång och kostnader. Avvecklandet av en rörelse medför också ofta en värdeförstöring. Jag ställer mig därför bakom kommitténs förslag till regler om avtal om utträde och till regler om uteslutning av bolagsman.

Angående ordningen för prövning av tvister om lösenbelopps storlek och skyldighet eller rätt att utträda ur handelsbolag har en remissinstans. länsstyrelsen i Stockholms län, ställt sig kritisk till kommitténs förslag. Länsstyrelsen anser att det med hänsyn till att en ordinär domstolspröv- ning av eventuellt uppkommande tvister kan ta avsevärd tid bör närmare övervägas om inte ett skiljeförfarande vore mera ändamålsenligt.

Enligt min mening bör frågor om rätt eller skyldighet till utträde och frågor om lösenbeloppets storlek av praktiska skäl prövas i samma ord- ning. Ett skiljemannaförfarande enligt lagen (1929: 145) om skiljemän är emellertid ofta mindre lämpligt dådet gäller frågor om rätt eller skyldighet att utträda ur ett handelsbolag. Tvister om rätt eller skyldighet till utträde och om lösenbelopp vid utträdet bör därför enligt min mening i enlighet med kommitténs förslag prövas av allmän domstol i samma ordning som tvistefrågor i allmänhet. Då det är fråga om hembud vid överlåtelse av andel i handelsbolag bör däremot. i enlighet med vad som gäller enligt aktiebolagslagen och som kommittén har föreslagit, tvister om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek prövas av skiljemän, om inte annat före- skrivs i bolagsavtalet.

Kommittén har föreslagit att möjligheterna att arbeta med enmanshan- delsbolag skall begränsas genom en föreskrift om att bolaget skall anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att bolagsmännens antal har nedgått till en. Vidare föreslås att efter likvidationstillständets inträde

Prop. 1979/80: 143 " 55 avvecklingsändamålet skall utgöra en i princip tvingande begränsning av ägarens rätt att vidta rättshandlingar för bolagets räkning.

Enligt min mening innebär den föreslagna regleringen. som i huvudsak har lämnats utan erinran av remissinstanserna. en lämplig begränsning av möjligheten att arbeta med enmanshandelsbolag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört att enmanshandels- bolagct bör anses omedelbart upplöst. om det redan från början är klart att någon ny delägare inte skall upptas. Med anledning av länsstyrelsens invändning vill jag framhålla att jag finner det praktiskt med den av kom— mittén föreslagna enhetliga regeln om att ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän nedgått till en skall anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att detta förhållande har inträffat. Denna regel utesluter naturligtvis inte att ett enmanshandelsbolag kan ha trätt i likvidation vid en tidigare tidpunkt. Den ensamme bolagsmanncn kan när som helst före sexmånadersfristens utgång bringa bolaget att upphöra. Detta kan ske genom att ett formellt skifte företas. Ofta kan skiftet ersättas av att den ensamme bolagsmännen helt informellt införlivar bolagsegendornen med sin egen förmögenhet. vilket han kan göra omedelbart efter förvärvet av alla andelarna. om han inte ämnar fortsätta bolagets verksamhet.

Kommittén anser att bolagsavtal på livstid i princip bör godtas. Även i framtiden bör vidare enligt kommitténs uppfattning ett bolagsavtal kunna sägas upp omedelbart om det brister i en väsentlig förutsättning för bola- gets bestånd. Kommittén anser emellertid inte att man i en framtida mot- svarighet till 275 BL bör exemplifiera uppsägningsgrunderna. [ stället bör anges att en bolagsman är berättigad att kräva att bolaget genast träderi likvidation. om en annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldighe- ter enligt bolagsavtalet eller om det eljest föreligger viktig grund för bola- gets upplösning.

Liksom enligt gällande rätt bör. om ej annat har avtalats mellan bolags- männen. endast ett ombud eller en ställföreträdare få företräda dödsboet efter en bolagsman under bolagets likvidation. Under en likvidation som handhas av bolagsmännen bör. oavsett vad som dessförinnan enligt avtal gällde. alla bolagsmännens medverkan erfordras för förvaltningsåtgärder. Under likvidationen bör bolagets rörelse få fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig en ny anställning.

Kommittén anser inte att det är lämpligt med en särskild klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. I fråga om skifte som verkställs av en särskilt förordnad likvidator anser kommittén att den nuvarande klanderfristen bör förkortas från ett år till tre månader. Klanderfristen bör räknas för varje bolagsman från det att han fick del av skifteshandlingen. Redan det av kommittén föreslagna sättet att bestämma klanderfristens utgångspunkt gör det önskvärt att ett skifte som förrättas av en likvidator får skriftlig form. Även då skifte förrättas av bolagsmännen själva talar

Prop. 1979/80: 143 56

starka skäl för skriftlig form. Kommittén föreslår därför en föreskrift om att skifte skall ha skriftlig form. Avsaknad av skriftlig form bör leda till att skiftet blir ogiltigt. ] den nya lagen bör det vidare enligt kommittén uttryck— ligen anges att klandertalan skall riktas mot de övriga bolagsmännen.

De föreslagna reglerna om likvidation och upplösning har i stort sett inte mött någon kritik från remissinstansernas sida. En remissinstans har emel- lertid hävdat att varje likvidator borde vara auktoriserad revisor och att i vart fall en bolagsman inte skulle kunna utses till likvidator.

Jag ställer mig avvisande till det framförda önskemålet. Inte ens för aktiebolagens del uppställs några formella kompetenskrav på likvidatorer och något hinder föreligger inte heller att i ett aktiebolag utse en aktieägare eller avgående styrelseledamot till likvidator. Enligt min mening saknas skäl att ställa strängare krav på likvidatorer då det är fråga om handelsbo- lag.

Även i övrigt ansluter jag mig till kommitténs nu redovisade förslag i fråga om likvidation och upplösning. [ specialmotiveringen kommerjag att beröra frågan om vilka omständigheter som bör kunna utgöra uppsägnings- grund enligt den av kommittén föreslagna motsvarigheten till 27% BL.

Hänvisningar till S2-2-8

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 4

2.2.9. Enkla bolag

Den gränsdragning mellan handelsbolag och enkla bolag som jag har föreslagit i avsnitt 2.2.1 innebär att det enkla bolaget i princip inte kommer att kunna användas för drivande av näring. Undantag härifrån gäller endast för verksamhet som är bokföringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen.

1 förhållandet mellan bolagsmännen inbördes gäller enligt BL i många avseenden samma regler för enkla bolag som för handelsbolag. De skill- nader som finns beror huvudsakligen på att handelsbolag driver rörelse vilket mindre ofta är fallet med enkla bolag. Som följd härav är BLzs bestämmelser om årlig redovisning och reglering av insatsräntor. förvalt- ningsarvoden samt vinst och förlust inte tillämpliga på enkla bolag. En bolagsman i ett enkelt bolag anses in dubio inte ha rätt till ränta på insats och arvode för förvaltningsåtgärder. När det gäller handelsbolag i allmän- het är det normalt önskvärt att varje bolagsman har en självständig rätt att vidta förvaltningsåtgärder för att man skall få till stånd de snabba beslut som affärslivet ofta kräver. Dessa skäl för delad förvaltningsrätt gör sig emellertid inte gällande i fråga om icke rörelsedrivande enkla bolag. Enligt BL fordras det därför samtycke av alla bolagsmännen vid vidtagande av en förvaltningsåtgärd i ett enkelt bolag.

De nu angivna skillnaderna i reglerna för handelsbolag och enkla bolag bör enligt min mening bestå. Liksom enligt gällande rätt bör vidare de handelsbolagsrättsliga reglerna om bolagsborgenärernas företräde till bo- lagsförmögenheten och om bolagsmännens solidariska ansvar för bolags- skulderna inte gälla det enkla bolaget.

Prop. 1979/80:143 ' 57

Hänvisningar till S2-2-9

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 4

2.3. Årsredovisning, revision och koncerner

Hänvisningar till S2-3

2.3.1. Arsredm'isning

Med årsbokslut avses en bokföringsskyldigs officiella men inte offentliga redovisning och med årsredovisning hans offentliga redovisning. Lagregler om årsredovisning finns i gällande rätt för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Särskilda sådana regler finns dessutom för försäkringsbolag. bankinstitut. understödsföreningar och hypoteksinstitutioner samt för vis- sa stiftelser.

Kommittén föreslår att den som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut också skall vara skyldig att upprätta årsredovisning, om under räkenskapsåret i medeltal minst tio anställda har sysselsatts i företaget eller om företaget ingår i en koncern för vilken koncernredovisning skall avges.

Kommittén har funnit det lämpligast med en publicitetsregel av innehåll att den årsredovisningsskyldige åläggs att efter anmodan av länsstyrelsen sända en avskrift av årsredovisningshandlingarna dit. För att publiciteten skall tryggas föreslås länsstyrelsen bli skyldig att infordra avskrift av årsredovisningen på begäran av envar. För vissa angivna större företag föreslår kommittén att avskrift av årsredovisningen utan särskild anmaning skall insändas till länsstyrelsen.

En minoritet inom kommittén har i en reservation anfört att skyldigheten att upprätta årsredovisning bör åläggas alla som enligt bokföringslagen har att upprätta årsbokslut och att det alltså inte bör ställas något krav på visst antal anställda.

Enligt 1 & fjärde stycket bokföringslagen (i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1980. se SFS 1979: 142 och 1065) behöver bestämmelserna om årsbokslut inte tillämpas av en enskild näringsidkare. om den årliga brut- toomsättningssumman normalt understiger 20 basbelopp (se prop. 1978/ 79: 44 s. 381.

Vissa remissinstanser har antytt tveksamhet om angelägenheten av de föreslagna reglerna om årsredovisning. Hit kan räknas Föreningen Aukto- riserade revisorer FAR. LRF. SACO/SR, Svenska handelskammarförbun- det samt SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund. Ingen remissinstans har emellertid ställt sig helt avvisande till att skyldigheten att avge årsredovisning utvidgas till att avse även andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

För egen del vill jag framhålla att tillkomsten av bokföringslagen har skapat ett tillfredsställande underlag för regler om offentlig redovisning för alla företag som har att föra räkenskaper och upprätta årsbokslut enligt den lagen. Regler om årsredovisning gör det lättare för olika intressenter såsom anställda. kreditgivarc. kunder, statliga och kommunala myndigheter, den ekonomiska forskningen samt massmedia att få information om ett före- tags verksamhet. ekonomiska ställning och resultat.

l'rop. 1979/80: 143 58

Det är ntrmera allmänt accepterat att den anställde har ett beaktansvärt intresse av fortlöpande information om det egna företagets ekonomiska läge och framtidsutsikter. Den anställdes behov av insyn tillgodoses i viss utsträckning inom ramen för MBL. Enligt 19.5 första stycket MBL skall arbetsgivaren fortlöpande hålla arbetstagarna underrättade om hur verk- samheten hos företaget utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt lik- som om riktlinjerna för personalpolitikcn. lnformationsskyldigheten inne- fattar också skyldighet att bereda arbetstagarsidan tillfälle att granska böcker. räkenskaper och andra handlingar som rör arbetsgivarens verk— samhet. Meningen är att rätten till information enligt 195 MBL skall skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt utövande av inflytandet iarbetsgiva- rens verksamhet. Den skall också underlätta förhandlingar mellan arbets— givaren och arbetstagarnas företrädare genom att säkerställa att båda parter har samma faktaunderlag i sitt förhandlingsarbete. Alla syften kan å andra sidan inte tillgodoses med stöd av 195 MBL (jfr prop. 1975/76: 105 bilaga 1 s. 235). Det är också en förutsättning för att reglerna i l9å MBL skall gälla att arbetsgivaren står i ett kollektivzwtalsförhållande till en arbetstagarorganisation. lnformationsrätten gäller i förhållande till arbets- tagarorganisationen men inte i förhållande till enskilda arbetstagare. Det torde vara vanligare i mindre än i större företag att arbetsgivaren inte står i ett kollektivavtalsförhållande till någon arbetstagarorganisation. Det sagda gör att regler om offentlig redovisning bör kunna ha ett värde för de anställda vid sidan av bestämmelserna i MBL.

Till de intressenter som vid ett företags konkurs ofta drabbas hårt hör olika kategorier kreditgivare. Det kan antagas att årsredovisningen är av värde också för dessa kategorier genom den ökade möjlighet till insyn som redovisningen medför. En kreditgivare som framställer önskemål därom får visserligen regelmässigt tillgång till ett företags interna bokslut innan kredit av någon betydelse beviljas. Kreditgivare torde emellertid av rent praktiska skäl inte ha någon nära och fortlöpande kontakt med den verk- samhet som bedrivs av varje enskilt småföretag. Regler om årsredovisning måste därför enligt min mening betraktas som skyddsreglcr för borgenä- rerna. Även statliga och kommunala organ kan. oavsett om de är kreditgi- vare eller ej. enligt min mening få värdefull information om företagens situation genom årsredovisningarna.

Vad gällerföreragens kunder är det ett konsumentintresse att få känne- dom om sådana ekonomiska förhållanden hos företagen som är av betydel- se för bedömningen av företagens prispolitik. Möjligheterna för konsumen- terna att göra sådana bedömningar måste enligt min mening öka om redo- visningarna är offentliga.

För den ekonomiska _)?rrskningen bör offentligt tillgängliga räkenskaper kunna ge ett värdefullt material för analyser av olika slag. Sådana räken— skaper ger också massmedia möjligheter till insyn i företagen.

Jag vill också påpeka att den ökade insyn som möjliggörs genom årsre-

Prop. 1979/80: 143 59

dovisningen bör verka kreditstärkandc för företagen. underlätta att obe- ståndstendenser upptäcks i tid och _att lämpliga motåtgärder vidtas samt motverka gäldenär'sbrott och skattebrott. ' ' .

Som konkurslagskommittén (Ju 1971 :06) framhålleri sitt remissyttrande bör de ökade möjligheter till insyn som årsredovisningen innebär vara ägnade att stävja sådana förfaranden som i den allmänna debatten beteck- nas som missbruk av konktrrsinstitutet. '

Skälen för regler om årsredovisning är enligt min mening generellt sett så starka att de uppväger de nackdelar som en ökad insyn från konkurrenters sida kan medföra för vissa företag. Behovet av skydd mot skadlig insyn får beaktas vid den närmare utformningen av reglerna om årsredtwisningen.

På grund av vad jag nu har anfört anserjag att regler om årsredovisning bör införas även för andra företagsformer" än aktiebolag och ekonomiska föreningar. '

Bland remissinstanserna råder delade meningar om hur en vidgad krets av årsredovisningsskyldiga närmare bör bestämmas. Till en början vill jag nämna att kommerskollegium och stiftelseutredningen under hänvisning till stiftelseutredningens pågående arbete har föreslagit att Stiftelserna nu lämnas utanför regler om årsredovisning. Kommerskollegium har vidare föreslagit att de nya årsredovisningsreglerna begränsas till att avse han- delsbolag. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att ett genomfö- rande av förslaget om årsredovisning kan medföra mycket besvärande olägenheter för medelstora byggföretag som drivs i form av handelsbolag och att olägenheterna inte uppvägs av några påtagliga fördelar. Sveriges advokatsamfund har föreslagit att årsredovisningsskyldigheten begränsas till de företag som enligt kommittén utan särskild anmaning bör sända in avskrift av årsredovisningen till länsstyrelse. Patent- och registreringsver- ket samt Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har uttalat sig till för- män för att endast företag med minst 50 anställda åläggs att upprätta årsredovisning. Svenska revisorsamfundet anser att den nedre gränsen för årsredovisningsskyldighet bör sättas vid 25 anställda.

Kommitténs förslag att gränsen för årsredovisningsskyldighet skall sät- tas vid 10 anställda har tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser. medan en instans har velat sätta gränsen för skyldighet att upprätta årsredovisning vid 5 anställda. Slutligen har ett antal remissinstanser slutit upp kring kommittéminoritetens krav på ärsredovisningsskyldighet för alla som en- ligt bokföringslagcn har att upprätta årsbokslut.

Hur kretsen av årsredovisningsskyldiga närmare bör bestämmas berori viss män på hur årsredovisningarna skall offentliggöras. För det fortsatta resonemangets skull vill jag därför redan här ge till känna att jag delar kommitténs uppfattning om formen för offentliggörandet.

De skäl för årsredovisningsskyldighet som jag nyss har angivit talar i och för sig för att denna skyldighet bör omfatta samtliga företag som har att upprätta årsbokslut (uppskattningsvis mellan 50000 och 70000 företag).

Prop. 1979/80: 143 60

Inte minst gäller detta med hänsyn till de anställdas intressen. Som nämnts tordeju förutsättningarna för insynsrätt enligt MBL oftare brista i fråga om mindre än större företag.

Å andra sidan bör enligt min mening även följande omständigheter beaktas vid bestämning av kretsen årsredovisningsskyldiga. Det är angelä- get att restriktivitet iakttas då det gäller att ålägga företagarna utökad uppgiftsskyldighet. Enligt kommitténs förslag kan visserligen den som är årsredovisningsskyldig i allmänhet låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Lagförslaget erbjuder emellertid den redovisningsskyl- dige ett visst skydd mot insyn. Jag tänker här på rätten att utesluta sammanställning över pn'vata tillgångar och skulder. rätten att utesluta uppgift om lagerreserv samt rätten att efter tillstånd av myndighet underlå- ta att ange bruttoomsättningssumma. Den som vill ta till vara dessa möjlig- heter till skydd mot insyn går samtidigt miste om den hanteringsmässiga fördel sotn det innebär att en årsredovisning får överensstämma med årsbokslut. Vidare måste beaktas det besvär som ligger i att bli föremål för förfrågningar från intressenters sida och att i vissa fall ha att insända årsredovisningen till länsstyrelsen. Till detta kommer att det från allmän synpunkt måste anses mer angeläget att större företag avger årsredovis- ning än att mindre gör det. Dessutom bör man ta hänsyn till att antalet nu tillgängliga. utbildade revisorer inte tillnärmelsevis räcker till för att grans- ka alla årsredovisningar. om redovisningsskyldigheten knyts till skyldighe- ten att upprätta årsbokslut. Frånvaron av revision sänker väsentligt värdet hos årsredovisningen.

Nu angivna omständigheter talar för en starkare begränsning av kretsen årsredovisningsskyldiga än till den krets av företag som har att upprätta årsbokslut. Härtill kommer att regler om årsredovisning i företag med personligt ansvariga delägare är en nyhet i svensk lagstiftning. Såvitt är känt saknas också i stort sett sådana regler i andra europeiska länder. Den nu aktuella lagstiftningen får därför i viss mån karaktären av försökslag- stiftning. Det finns enligt min mening skäl att skaffa erfarenhetsunderlag innan man slutligt avgör frågan om hur långt ärsredovisningsskyldigheten skall sträcka sig. Det kan alltså bli aktuellt att senare se över lagstiftningen i ljuset av de erfarenheter som vinns under dess tillämpning.

Om gränsen sätts vid 50 eller 25 anställda. som har föreslagits av några remissinstanser. torde detta enligt den statistik som redovisas i betänkan- det — avseende förhållandena vid 1976 års utgång innebära att sannolikt mindre än 300 företag respektive mellan 500 och l000 företag skulle åläggas årsredovisningsskyldighet. Enligt min mening kommer därmed alltför få företag att omfattas av de nya reglerna. Kommittén har bedömt. uppskattningsvis och i siffror som hänför sig till l976 års utgång, att en utsträckning av årsredovisningsskyldigheten till alla företag med minst tio anställda skulle beröra cirka 3 000 företag.

Vid en sammanvägning av de olika omständigheter som jag nyss har

Prop. 1979/80: 143 ' (ut

redovisat finnerjag den av kommittén föreslagna storleksgränsen väl vald. Frågan om årsredovisning för företag som ingår i en koncern kommerjag att behandla i samband med att jag tar ställning till de föreslagna bestäm- melserna om koncernredovisning (avsnitt 2.3.3).

Bokföringsnämnden och Sveriges redovisningskonsulters förbund anser att kravet på årsredovisning inte bör knytas enbart till antalet anställda utan även till företagets omsättning. En annan remissinstans ifrågasätter om inte i stället för antalet anställda årsomsättning eller nettovärde av tillgångar bör vara avgörande för skyldigheten att upprätta årsredovisning.

För egen del vill jag erinra om att man i förarbetena till aktiebolagslagen (prop. 19751103 s. 238) har avvisat tankenlpå omsättningssumman som lämpligt kriterium då det gäller att avgöra vilka aktiebolag som skall vara skyldiga att ha kvalificerad revision. Antalet anställda är ett uttryck för företagets ekonomiska och sociala betydelse och 'visar direkt dess vikt för arbetsmarknaden. Jag finner det därför naturligt att utgå från antalet an- ställda i den nu förevarande gränsdragningsfrågan. 1 1835 bokföringslagen föreskrivs för resultaträkningen en ny uppställningsform. den s.k. staffel- formen. om företaget sysselsätteri medeltal minst tio anställda. Staffelfor- men anses ge bättre och mer lättillgänglig information än andra uppställ- ningsformer. Staffelformens anknytning till antalet anställda utgör enligt min mening ytterligare ett skäl för att låta också skyldigheten att avge årsredovisning bero av detta antal. Ett nära. positivt samband mellan antalet anställda och tillgångarnas storlek brukar dessutom föreligga (jfr prop. 19752103 s. 239).

Kommittén har föreslagit en tilläggsregel som innebär att årsredovisning alltid skall avges. om tillgångarnas nettovärde i ett företag enligt balansräk- ningar för de två närmast föregående räkenskapsåren överstiger 1000 basbelopp för den sista månaden av respektive räkenskapsår. Den regeln gäller även om antalet anställda skulle understiga tio. Jag anser för min del att en sådan regel har ett värde genom att den medför årsredovisningsskyl- dighet vid de mest påtagliga fallen av missförhållanden mellan balansom- slutning och antalet anställda.

På grund av det anförda ansluterjag mig till kommitténs uppfattning och förordar alltså att enbart antalet anställda skall vara avgörande för årsredo- visningsskyldigheten. om inte balansomslutningen överstiger 1000 basbe- lopp.

Kommittén har föreslagit bestämmelser om årsredovisning för närings- drivande stiftelser i samma omfattning som för andra företagsformer. Stiftelseutredningen hari sitt remissyttrande upplyst att man ämnar föreslå bestämmelser om årsredovisning i en ny lagstiftning om stiftelser och att det pågående arbetet kan avvaktas utan påtagliga olägenheter. 1 avvaktan på resultatet av stiftelseutredningens arbete saknas enligt min mening anledning att nu införa föreskrifter om årsredovisning för vissa näringsdri- vande stiftelser. Stiftelser bör därför undantas från den årsredovisnings- skyldighet som jag nu föreslår bestämmelser om.

Prop. 1979/80: 143 (,3

Angående formen för offentliggörande av årsredovisningen har några remissinstanser uttalat meningar som avviker från kommitténs uppfatt- ning. Det har bl. a. föreslagits av ett par instanser att den årsredovisnings- skyldige åläggs att direkt tillhandahålla sin redovisning på begäran av envar. Andra remissinstanser anser att årsredovisningarna bör sändas in utan anmaning.

Det närmast till hands liggande sättet att lösa frågan om offentliggörande är givetvis att ålägga samtliga de företag som berörs av reformen att utan särskild anmodan sända in sin årsredovisning. Mot en sådan lösning talar emellertid flera skäl. Som jag tidigare har nämnt har den nu aktuella lagstiftningen i viss mån försökskaraktär. Etfarenhetsunderlag saknas allt- så för en säker bedömning av intresset för årsredovisningar i de aktuella företagen. Vidare är det angeläget att företagare och myndigheter som berörs av reformen besparas onödigt besvär.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden anser jag att skyldighet att insända en avskrift av och att därmed offentliggöra årsredovisningen bör föreligga endast efter särskild anmodan av myndighet. För att årsredovis- ningen verkligen skall vara offentlig och för att administrativt krångel skall undvikas bör sådan anmodan ske så snart någon enskild önskar ta del av en viss årsredovisning. Den enskilde skall alltså inte behöva anföra något skäl för sin begäran. Enskild som begär att en avskrift av årsredovisning skall infordras bör vara skyldig att erlägga en ansökningsavgift. En sådan avgift kan införas genom en ändring i expeditionskungörelsen. som inte fordrar riksdagens medverkan. Genom en sådan avgift motverkas att avskrifter begärs i trakasseringssyfte eller av obefogad nyfikenhet. Då tillgång till årsredovisningen är påkallad av något allmänt intresse bör avskrift av redovisningen alltid kunna infordras och någon avgiftsbelagd ansökan behövs då alltså inte.

Det naturliga förfaringssättet då en enskild intressent vill ta del av årsredovisningen bör vara att intressenten först vänder sig till företagaren med begäran därom. Om företagaren tillmötesgår denna begäran är saken klar och någon myndighet behöver inte kopplas in.

För företag som under de två närmast föregående räkenskapsåren har haft en balansomslutning överstigande 1000 gånger basbeloppet eller mer än 200 anställda har kommittén föreslagit att redovisningarna alltid skall finnas tillgängliga hos en offentlig myndighet. Enligt min mening föreligger ett positivt samband mellan ett företags storlek och intresset från allmän synpunkt av insyn i företaget. Jag finner det därför naturligt och lämpligt att redovisningshandlingarna för nyss angivna större företag alltid skall finnas tillgängliga hos en offentlig myndighet. Dessa företag bör därför utan särskild anmaning sända in redovisningshandlingarna till myndighe- ten.

Jag delar kommitténs uppfattning att det är mest ändamålsenligt att årsredovisning i förekommande fall sänds in till den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för företaget.

Prop. 1979/80: 143 ,. 63

I fråga om årsredovisningens innehåll är enligt min mening den naturliga utgångspunkten bokföringslagens bestämmelser om årsbokslut. Naturligt- vis bör dock den offentliga redovisningsskyldigheten inte sträckas så långt att företagarna därigenom åsamkas skada eller olägenhet av betydelse. Årsredovisningens närmare innehåll kommer jag att behandla i specialmo- tiveringen.

Enligt aktiebolagslagen är vissa angivna större aktiebolag skyldiga att avge delårsrapporter (11 kap. 12— 14915 aktiebolagslagen). Jag delar kom- mitténs uppfattning att de nu föreslagna bestämmelserna om årsredovis- ning bör kompletteras med en skyldighet för de större företagen att avge delårsrapporter motsvarande vad som gäller för aktiebolag.

2.3.2 Revision Lagregler om revision finns i gällande rätt för aktiebolag och ekonomis- ka föreningar i allmänhet. Särskilda sådana regler finns dessutom för försäkringsbolag. bankinstitut, understödsförcningar. hypoteksinstitu- tioner och vissa stiftelser.

Kommittén föreslår nu bestämmelser om revision för den krets av före- tag som enligt kommittén bör upprätta årsredovisning. Dessutom föreslås krav på kvalificerad revision i vissa större företag. Om tillgångarnas netto- värde i ett företag för vart och ett av de två senaste räkenskapsåren överstiger 1 000 basbelopp eller om för vart och ett av dessa räkenskapsår antalet anställda har överstigit 200 eller om företaget utgör moderföretag i koncern av sådan storlek som har angetts nu föreslår kommittén — efter mönster av vad som gäller för aktiebolag — att revisorn skall vara auktori- serad.

Bestämmelserna om revision i 10 kap. aktiebolagslagen har i stor ut- sträckning tjänat som förebild för kommittén vid den närmare utformning- en av revisionsreglerna. Enligt kommittén bör revisionsberättelsen offent- liggöras i samma ordning som årsredovisningen.

Det stora flertalet remissinstanser har godtagit kommitténs förslag när det gäller vilka företag som bör vara revisionsskyldiga. Från några håll sägs dock att kretsen av revisionsskyldiga bör göras mer omfattande än vad kommittén har föreslagit.

För egen del villjag först påpeka att en generell plikt för bokföringsskyl- diga företag att anlita revisor kan antas medföra att bokföringslagen skulle efterlevas noggrannare än vad nu är fallet. Vid sidan av sin uppgift att kontrollera redovisningen och granska att bokslut m.m. uppfyller legala krav kan revisorn dessutom. särskilt i mindre och medelstora företag. ha en rådgivande funktion. t. ex. beträffande redovisningssystemets upplägg- ning och i skattefrågor. Ä andra sidan måste beaktas att antalet nu tillgäng- liga. utbildade revisorer inte tillnärmelsevis skulle räcka till för att granska redovisningarna för alla de företag som skulle beröras av en sådan ut- sträckning av revisionsskyldigheten. Även om reformen begränsades till

Prop. [979/80: 143 (,4

företag som har att upprätta årsbokslut skulle den uppskattningsvis kom- ma att beröra mellan 50 000 och 70 000 företag. Dessutom innebär en skyldighet att anlita revisor ökade kostnader för företagen. vilket kan vara särskilt kännbart för de minsta företagen. Det är emellertid särskilt viktigt att de uppskattningsvis cirka 3000 företag som skall upprätta årsredovis- ning också blir föremål för revision. Föreskrifter om revision är i själva verket en förutsättning för att reglerna om årsredovisning skall bli effekti- va. Jag ansluter mig därför till kommitténs uppfattning att kretsen av revisionsskyldiga företag bör sammanfalla med den krets av företag som skall avge årsredovisning.

Som jag tidigare har nämnt anserjag att stiftelser bör undantas från den årsredovisningsskyldighet som jag nu föreslår bestämmelser om. 1 konse- kvens med den tankegång som jag nyss har utvecklat vill jag därför inte heller föreslå regler om revision för stiftelser. Jag vill här också erinra om att stiftelseutredningen förklarat att den inom ramen för en ny lagstiftning om stiftelser ämnar föreslå bestämmelser om revision för stiftelser.

Från allmän och enskild synpunkt är intresset av kvalificerad revision i större företag betydande även om företaget drivs i annan form än aktiebo- lag eller ekonomisk förening. Enligt min mening bör därför även andra företag än aktiebolag eller ekonomiska föreningar ha auktoriserad revisor om företaget har sådan balansomslutning eller sådant antal anställda som enligt aktiebolagslagen medför skyldighet för ett aktiebolag att anlita auk— toriserad revisor. Det innebär att revisorn bör vara auktoriserad. om för ett företag tillgångarnas nettovärde för de två senaste räkensskapsåren över- stiger 1000 basbelopp eller om för ett företag antalet anställda under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200.

Enligt min uppfattning föreligger det inte tillräckliga skäl för att succes- sivt genomföra den här föreslagna reformen. Uppskattningsvis torde högst ett hundratal företag beröras av den föreslagna bestämmelsen om skyldig- het att anlita auktoriserad revisor.

Några remissinstanser tar upp frågan om ytterligare krav i framtiden på kvalificerad revision. Riksåklagaren anser sålunda att på sikt samtliga företag som formellt eller reellt kan drivas utan personligt betalningsansvar bör vara underkastade kvalificerad revision. Enligt överåklagaren i Stock- holm är det ett önskemål att i framtiden större krav ställs på revisorerna även i mindre företag.

Jag kommer att senare behandla frågan om revisors kompetens i aktie- bolag (se avsnitt 2.5.2 och 2.6.3). Enligt min mening är det naturligt att bestämmelser om ökade kompetenskrav på revisorerna i första hand över- vägs för aktiebolagens del. eftersom delägarna där saknar personligt an- svar för företagets skulder. När erfarenhet har vunnits av de nya reglerna om revision i andra företag än aktiebolag kan det emellertid finnas anled- ning att ånyo överväga frågan om i hur många företag revisionen obligato- riskt bör vara kvalificerad.

Prop. 1979/80: [43 65

Aktiebolagslagens bestämmelser om revision är enligt min mening den naturliga utgångspunkten för revisionsrcglernas innehåll då det gäller and- ra företagsformer. Reglernas närmare innehåll kommei jag att behandla i specialmotiveringen.

Frågan om revision i koncerner och företag som ingår i en koncern kommer jag att behandla i nästa avsnitt.

2.3 .3 Koncerncr med (')i'er- och underordnade jöretag

l aktiebolagslagen. regleras endast koncerner där moderföretaget är ett svenskt aktiebolag. Enligt 1 kap. 2 & aktiebolagslagen föreligger en koncern om ett aktiebolag äger så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person. att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Ett koncernförhållande föreligger vidare enligt aktie- bolagslagen om ett aktiebolag — utan att äga röstmajoritet —- på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal har ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. Det överordnade respektive underordnade företaget i nu angivna koncern- förhållanden benämns med aktiebolagslagens terminologi moderbolag re- spektive dotterföretag. Moderbolaget tillsammans med alla dotter- och dotterdotterföretag etc. utgör en koncern. Moderbolag skall enligt 11 kap. 10.5 aktiebolagslagen avge koncernredovisning. Även lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse innehåller vissa regler om koncernförhållanden. För andra företagsgrupper saknas koncernredovisningsregler.

Jag kommer att senare under året ta upp frågan om redovisningsregler för koncerner i vilka moderföretaget är en ekonomisk förening på grundval av förslag härom i departementspromemorian Ds Ju 1979: 14.

Kommitténs förslag till koncernregler avser först och främst företags- kombinationer i vilka moderföretaget är en enskild firma med skyldighet att upprätta årsbokslut eller annan bokföringspliktig juridisk person än aktiebolag eller ekonomisk förening. Kommittén föreslår att moderföreta- get i en sådan koncern skall avge koncernredovisning bestående av kon- cernresultaträkning och koncernbalansräkning. om koncernen under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i medeltal minst tio anställ- da.

En minoritet inom kommittén har i en reservation föreslagit att skyldig- heten att avge koncernredovisning knyts till skyldigheten att upprätta årsbokslut och att det alltså inte bör ställas upp något krav på visst antal anställda.

Flertalet remissinstanser har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinran. Endast Svenska revisorsamfundet har avstyrkt bestämmelser om koncernredovisning för hithörande företagskombinationer. Å andra sidan har flera remissinstanser stött förslaget i reservationen.

För egen del vill jag i fråga om betydelsen av särskilda regler om koncernredovisning till en början hänvisa till vad som anfördes vid till-

5—Rik.rdugen [979/80. I mm!. Nr [43

Prop. 1979/80: 143 66

komsten av aktiebolagslagen (prop. 1975: HB s. 277). De då åberopade skälen kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Man kan inte enbart av de olika koncernbolagens årsredovisningar få en klar bild av koncer— nens ställning. När det gäller tillgångar som moderbolag äger genom dot- terbolag kommer värderingen av tillgångarna att i moderbolagets balans- räkning hänföra sig till aktierna i dotterbolaget och inte direkt till dotterbo- lagets tillgångar. En sådan indirekt värdering är ägnad att fördunkla redo- visningen av företagets ställning. Vilka reala tillgångar som representeras av dotterbolagets aktier framgår ju inte av moderbolagets balansräkning. Den omständigheten att moderbolaget och dotterbolaget är särskilda rätts- subjekt medför också att skuldförhållanden kan bestå mellan moderbolaget och dotterbolagen samt mellan dotterbolagen inbördes. Sådana skuldför- hållanden kan. utan att särskilt framträda i moderbolagets rcdovisningsma- terial. ändå i verkligheten ha en väsentlig inverkan på moderbolagets ställning.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen anfördes vidare att möjligheterna att bedöma en koncerns rörelseresultat på grundval av koneernföretagens årsredovisningar är begränsade. I koncernförhållanden finns nämligen möjligheter att genom transaktioner av olika slag mellan koncernbolagen fördela koncernresultatet efter gottfinnande. Allmänna regler hindrar inte moderbolaget från att låta förlust uppkomma på ett dotterföretags rörelse för att möjliggöra redovisning av vinst på moderbolagets eller annat dotter- företags rörelse. Eftersom koncernbolagen är särskilda rättssubjekt ger de allmänna reglerna om balansräkningen inte något skydd mot att ett kon- eernbolag utdelar den vinst som finns enligt dess balansräkning utan hän- syn till uppkommen förlust hos annat koneernbolag. De nyssnämnda trans- aktionerna kan innebära att rent fiktiva vinster redovisas och utdelas. Om orealiserade och kanske orealiscrbara värdehöjningar på tillgångar hos bolaget redovisas som vinst och utdelas. hotas bolagets soliditet och yt- terst dess existens. Om ett koneernbolag överlåter viss tillgång till ett pris som överstiger det bokförda värdet hos säljaren. uppkommer en bokfö- ringsvinst för den sistnämnde. Så länge den sålda tillgången fortfarande tillhör koncernen är vinsten orealiserad. Risken för sådana internvinst- transaktioner är uppenbar med hänsyn till att priset på varan kan mer eller mindre godtyckligt bestämmas av den gemensamma ledningen. Möjlig— heterna att i koncernförhållanden manipulera med koncernbolagens eko- nomiska ställning och rörelseresultat utgör ett hot inte bara mot de anställ- da utan också mot den aktieköpande allmänheten och mot bolagets borge- närer som riskerar att köpa aktier respektive ge lån till koneernbolag, vilkas reella ställning är långt sämre än bokföringen ger sken av.

Svenska revisorsamfundet har i sitt remissyttrande anfört att aktiebo- lagslagens syfte med koncernredovisningen. att bestämma gränsen för vinstutdelning inom koncernen. helt saknas i den föreslagna lagstiftningen där man inte har uppdelning i bundet och fritt kapital.

Prop. l979/80: l43 _ (»7

Enligt min mening hindrar nyssnämnda förhållande inte att de nyss återgivna skälen för koncernredovisning i huvudsak också görsig gällande vid sådana koncernbildningar där moderföretaget utgörs av ett företag utan bundet kapital. Bokföringslagcn skall främja en fullständig. korrekt och överskådlig ekonomisk redovisning. Organiseras en ekonomisk verksam- het som koncern ger detta, om koncernregler saknas. möjligheter att manipulera med koncernföretagens ekonomiska ställning och rörelseresul- tat. Därigenom motverkas uppenbarligen den nämnda målsättningen med bokföringslagen.

Vad jag här anfört gör att jag ansluter mig till kommitténs uppfattning att behov föreligger av koncernredovisning även för koncerner med annat moderföretag än aktiebolag eller ekonomisk förening.

Jag går nu över till frågan om vilken storlek på koncernen som skall krävas för att skyldighet att upprätta koncernredovisning skall inträda. Här vill jag i viss mån knyta an till vad jag tidigare har anfört om gränsen för skyldighet att avge årsredovisning.

Å ena sidan talar de nyss angivna skälen för koncernredovisning för att skyldigheten att avge sådan redovisning knyts till skyldigheten att upprätta årsbokslut. Härtill kommer att antalet företag som skulle beröras av en sådan reform synes vara lågt. Enligt av kommittén redovisat material ingick den 3l december 1976 i statistiska centralbyråns koncernregister. som då omfattade totalt 1524 koncerner, endast sex koncerner med han- delsbolag som moderföretag.

Å andra sidan måste beaktas att det från allmän synpunkt får anses mer angeläget med koncernredovisningju större koncernen är samt att upprät- tande av koncernredovisning innebär besvär för företagarna och kräver en inte obetydlig bokföringsteknisk kunskap. Regler om koncernredovisning för nu ifrågavarande företagskombinationer är en nyhet i svensk rätt och motsvarighet torde saknas i övriga europeiska länder.

Vid en avvägning av nu angivna omständigheter — och med beaktande av den föreslagna gränsen för skyldighet att avge årsredovisning harjag liksom kommittén funnit det lämpligt att föreslå att koncernredovisning skall avges. om koncernen har minst tio anställda. Stiftelscutredningen anser att frågan om koncernredovisning då en stif- telse utgör moderföretag bör lösas inom ramen för en ny lagstiftning om stiftelser samt att stiftelserna inte heller övergångsvis bör belastas med att lämna koncernredovisning. Däremot har stiftelseutredningen inte något emot att stiftelserna berörs av kommittéförslaget som dotterföretag.

För min del vill jag påpeka att koncernredovisningen är en sammanfat- tande redovisning som för sin användbarhet bör kompletteras med årsre— dovisning för moderföretaget. Jag har redan föreslagit att stiftelser inte nu bör åläggas skyldighet att avge årsredovisning. På grund därav och då frågan om koncernredovisning när en stiftelse utgör moderföretag kommer att behandlas av stiftelseutredningen anser jag att företagskombinationer

Prop. 1979/80: 143 68

med stiftelse som moderföretag inte bör underkastas skyldighet att avge koncernredovisning.

Kommittén har föreslagit att moderföretaget senast sex månader efter utgången av sitt räkenskapsår skall sända in avskrift av koncernredovis- ning och koncernrevisionsberättelse till den länsstyrelse där moderföreta- get är registrerat.

Flenalet remissinstanser har lämnat den föreslagna publicitetsregeln utan erinran. Enligt patent- och registreringsverket är det emellertid mest ändamålsenligt att samtliga koncernredovisningar samlas hos patent- och registreringsverket. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser att reglerna för insändande av årsredovisning och koncernredovisning bör vara helt parallella. Föreningens uppfattning innebär att koncernredovis- ning i en del fall skall lämnas först efter anmodan av länsstyrelsen. Svens- ka revisorsamfundet framför motsvarande uppfattning.

.Jag delar kommitténs uppfattning att det är mest ändamålsenligt och mest i konsekvens med övrig associationsrättslig lagstiftning att avskrifter av koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse i förekommande fall sänds in till moderföretagets registreringsmyndighet. dvs. till länssty- relsen.

Enligt min uppfattning tillgodoses insynsintresset bäst om koncernredo- visningshandlingarna sänds in till länsstyrelserna utan särskild anmaning. Givetvis är det. som jag tidigare har understrukit i fråga om årsredovis- ning. angeläget att företagarna i möjligaste mån besparas besvär. Då det gäller koncernredovisning ligger besväret för företagarna främst i själva upprättandet av handlingarna men knappast i insändandet av dessa till vederbörande länsstyrelse. Det är vidare ett ganska ringa antal koncerner som berörs av de föreslagna reglerna. Att alla koncernredovisningshand- lingarna sänds in kan därför inte antas leda till hanteringsproblem hos de mottagande länsstyrelserna. På grund av det anförda ansluter jag mig till kommitténs uppfattning att avskrifter av koncernredovisning och koncern- revisionsberättelse bör sändas in utan anmaning till länsstyrelsen.

Jag delar kommitténs uppfattning att koncernredovisningsbestämmel- serna bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. Till reglernas närmare innehåll återkom- merjag i specialmotiveringen.

Enligt kommittén bör årsredovisning upprättas för varje bokslutspliktigt företag som ingår i en koncern för vilken koncernredovisning skall upprät- tas. även om företagen var för sig har mindre än tio anställda. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har gett uttryck för uppfattningen att kravet på årsredovisning i sådana fall kan begränsas till moderföretaget. Svenska byggnadsentreprenörföreningen har ställt sig avvisande till regeln om att företag som ingår i en koncern med minst tio anställda skall avge årsredo- visning. Föreningen har hävdat att det förhållandet att ett litet bolag ingår i en koncern inte i och för sig gör en årsredovisning för detta bolag intres- sant.

Prop. 1979/80: 143 69

Som jag tidigare har framhållit är koncernredovisningen en sammanfat- tande redovisning som för sin användbarhet bör kompletteras med årsre- dovisning för moderföretaget. Jag 'äits'ei därför att årsredovisning bör upprättas för moderföretaget i en koncernredovisningsskyldig koncem. även om moderföretaget har mindre än tio anställda. Vad nu har sagts bör däremot enligt min mening inte gälla i fråga om dotterföretag med färre än tio anställda. En koncernredovisnings upplysningsvärde torde nämligen inte nämnvärt påverkas av om det finns årsredovisning eller ej för mindre dotterföretag i koncernen.

Enligt IO kap. 39" fjärde stycket aktiebolagslagen skall auktoriserad revisor finnas i aktiebolag som är moderföretag i en koncern. om balans- omslutningen för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger basbeloppet för den sista månaden av resp. räkenskapsår eller om antalet anställda vid koneernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200. Jag instämmer i kommitténs uppfatt- ning att även andra moderföretag än aktiebolag bör ha auktoriserad revi- sor. om koncernen har sådan balansomslutning eller sådant antal anställda som har angetts nu.

2.3.4 5 . k. sidoordnade koncerner

Om en fysisk eller juridisk person (exempelvis en icke näringsidkande stiftelse) som inte är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen har ett bestämmande inflytande över två eller flera bokföringsskyldiga juridiska personer bildar dessajuridiska personer enligt den av kommittén föreslagna terminologin en s.k. sidoordnad koncern. Den fysiska eller juridiska person som har det bestämmande inflytandet över företagen i den sidoordnade koncernen och under vars gemensamma ledning företagen står föreslås bli skyldig att avge koncernredovisning. om den sidoordnade koncernen under det senast förflutna räkenskapsåret har sysselsatt i me- deltal minst tio anställda. Kommittén föreslår att redovisningshandlingar- na skall sändas in till patent- och registreringsverket.

Enligt kommitténs mening föreligger i sidoordnade koncerner samma risk för manipulationer med företagens ekonomiska ställning och rörelse- resultat som då fråga är om ett moder-dotterföretagsförhållande.

Kommitténs förslag att koncernredovisning skall avges för sidoordnade koncerner har utsatts för kraftig kritik. Till de remissinstanser som har avstyrkt att sådana regler nu införs hör bl.a. bokföringsnämnden, För- eningen Auktoriserade revisorer FAR. Svenska revisorsamfundet, Svens— ka handelskammarförbundet, Sveriges industriförbund och Svenska ar- betsgivareföreningen. Å andra sidan finns bland remissinstanserna också den meningen företrädd att man bör gå längre än vad kommittén har föreslagit. Det har bl.a. hävdats att när man talar om en fysisk person i ledningen för en sidoordnad koncern man även bör avse sådana som är närstående till denna person.

Prop. [979/80: 143 70

För egen del vill jag framhålla att det i och för sig är önskvärt med ökad insyn i och överblick över de företagskombinationer som kommittén har kallat sidoordnade koncerner. Den bristande insynen försvårar totalbildcn av en verksamhet som rent faktiskt kan bedrivas av en och samma person. insynsintresset gör sig särskilt gällande för anställda. borgenärer och det allmänna.

Det är emellertid tveksamt om behovet av insyn kan tillgodoses genom att koncernredovisningsreglcr nu införs i enlighet med vad kommittén har föreslagit. Bokföringsnämnden. som utgör ett särskilt expertorgan i redo- visningsfrågor med god överblick av bokföringspraxis. har funnit att det i hithörande företagskonglomerat saknas koncernstrukturens förutsättning- ar för att tillämpa gängse regler för upprättande av koncernresultat- och koncernbalansräkningar. Den koncernredovisning som kommittén föreslår för sidoordnade koncerner skulle enligt bokföringsnämnden resultera i ett slags sammanläggningsbalans där inga som helst elimineringar kan göras. Bokföringsnämnden har vidare, liksom Föreningen Auktoriserade revi- sorer FAR. understrukit att det varken finns praxis eller nationella eller internationella rekommendationer för koncernredovisning i sidoordnade koncerner.

På grund av det anförda anser jag att förutsättningar saknas för att nu föreslå införande av koncernredovisningsregler för de av kommittén be- skrivna sidoordnade koncernerna och liknande företagskombinationer.

Å andra sidan måste övervägas om man inte på annat sätt än genom koncernredovisning redan nu bör förbättra informationen om de i detta avsnitt behandlade företagsgrupperingarna. Som Sveriges industriförbund har anfört i sitt remissyttrande kan av naturliga skäl bl. a. kreditgivare och anställda ha intresse av att veta vilka företag som en fysisk person har ett bestämmande inflytande över. Även för konkurrenterna kan det finnas ett berättigat insynsintresse, nämligen om den fysiska personen använder sig av de företag över vilka han har ett bestämmande inflytande på ett sätt som innebär illojal konkurrens.

Mot denna bakgrund kan det övervägas att föreslå bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till patent- och registreringsverket sända in en förteckning över de företag i vilka de har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. Jag har emellertid kommit till uppfattning- en att värdet av en sådan uppgiftsplikt inte skulle uppväga de olägenheter som en lagstiftning därom skulle medföra. Här vill jag först och främst betona att de anställdas intresse av insyn i de nu behandlade företagsgrup- peringarna i viss utsträckning bör kunna tillgodoses inom ramen för MBL. Det bör också beaktas att en lagstiftning om en sådan uppgiftsplikt som nyss har angivits måste medföra en inte obetydlig ökning av den byråkra- tiska kontrollapparaten. F.n. förs nämligen inte något register över fysiska personer och deras aktie- eller andelsinnehav. Patent- och registrerings- verket saknar därför nu möjlighet att kontrollera en eventuell skyldighet

Prop. 1979/80: 143 71

att upprätta och sända in ifrågavarande förteckningar. Att upprätta och sända in förteckning innebär naturligtvis också besvär för den enskilde. Det är slutligen tveksamt om mah genom uppgiftssky'ldighetén över huvud taget kan komma åt de missförhållanden som kan förekomma. Uppgifts- skyldigheten skulle kunna kringgås t. ex. genom att den fysiska personen sprider aktierna eller andelarna på honom närstående eller anlitar bulvan.

Jag vill således inte heller föreslå några bestämmelser om skyldighet för fysiska personer att till patent- och registreringsverket sända in förteck- ning över de företag i vilka de har majoriteten av röstetalet.

2.4 S. k. 50/50-bolag m. m.

2.4.l 50/5(')-h0lug [ [rk/ic'bolagxrr'i!ren

Med SOISO-bolag avser jag en juridisk person i vilken vartdera av två juridiskt fristående ägarföretag har hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar och i vars angelägenheter ägarföretagen endast kan besluta gemensamt. Med 50/50-bolag jämställer jag en juridisk person som ägs av flera än tvåjtrridiskt fristående företag under förutsättning dels att inget av ägarföretagen har röstmajoritet i det underordnade företaget och dels att ägarföretagen i avtal bestämt att de endast gemensamt kan besluta i det underordnade företagets angelägenheter. Det utmärkande i fråga om 50/50- bolag och därmed jämställda företag är med andra ord att vart och ett av de överordnade företagen endast har en negativ bestämmanderätt. dvs. en möjlighet att utöva vetorätt i det underordnade företagets angelägenheter.

Vid tillkomsten av aktiebolagslagen gjorde föredragande statsrådet ett uttalande av innebörd att 50/50-bolag skulle omfattas av koncernbegreppet i 1 kap. 25 aktiebolagslagen (prop. 1975: 103 s. 279). Detta uttalande har utsatts för åtskillig kritik (se LU 1977/78z8 s. 18). 1 februari 1978 fick bolagskommittén därför i uppdrag att utreda frågan om en ändamålsenlig utformning av det aktiebolagsrättsliga koncernbegreppet i vad avser 50/50- bolag ( 1979 års kommittéberättelse del 11 s. 22).

Kommittén har funnit att Stl/S(l-bolag inte bör omfattas av koncernbe- greppet då det gäller tillämpningen av koncernredovisnings- och vinstut- delningsregler. inte heller reglerna om låneförbud eller andra bestämmel- ser i aktiebolagslagen vid vars tillämpning koncernbegreppet kan ha bety- delse påkallar enligt kommitténs uppfattning att 50/50—bolag betraktas som dotterbolag.

Det stora flertalet remissinstanser har lämnat kommitténs uppfattning utan invändning. LO och Svenska fabriksarbetareförbundet anser emeller- tid att SO/SO-bolagen bör omfattas av koncernbegreppet. LO har i sitt remissvar hävdat att redovisningsaspekten inte bör få avgöra huruvida en bolagstyp skall betraktas som tillhörande en koncern eller inte. LO menar i stället att de redovisningsproblem som kan förekomma i samband med 50/ 5tl-bolag bör ses som tekniska frågor vilka får lösas genom att bokförings-

Prop. 1979/80: 143 72

nämnden ges i uppdrag att utforma redovisnings- och informationsregler för dessa företag.

För egen del anserjag liksom kommittén att övervägande skäl talar mot att i koncernredovisningssammanhang behandla 50/50-bolag som koncern- företag. Dessa skäl, som kommittén närmare har utvecklat i sitt betänkan- de, är i huvudsak följande. — Att låta SO/SO-bolag innefattas under koncernbegreppet leder till missvi- sande koncernredovisningar genom att den grupp företag över vilken ett moderföretag har full bestämmanderätt framstår som större än den i verkligheten är. — Även från vinstutdelningssynpunkt framstår det som olämpligt att i koncernredov=sningen ta med företag som moderbolaget inte har full be- stämmanderätt över. Ur koncernens synvinkel är SO/SO-bolagets vinst- medel nämligen ännu inte realiserade. Moderföretaget harju inte möjlig- het att på egen hand driva igenom ett beslut om utdelning i 50/50- bolaget. Om man i koncernbalansräkningen tar med de likvida medlen i ett 50/50-bolag. över vilka det aktieägande bolaget inte kan disponera, kan detta vidare i vissa fall ge anledning till felbedömning vid vinstutdelningsbeslut, eftersom koncernens likviditet då framstår som bättre än den verkliga. Att låta Stl/SO-bolag innefattas under koncernbegreppet torde strida mot internationell koncernredovisningpraxis. — Det pågår en utveckling av metoderna att på ett ändamålsenligt sätt redovisa bl. a. hälftenägda företag. Det skulle vara olämpligt att nu låsa denna utveckling genom att betrakta 50/50-bolag som dotterföretag. Av de anförda skälen anserjag alltså att 50/50-bolag inte bör omfattas av koncernbegreppet då det gäller tillämpning av koncernredovisningsreg- lerna i 11 kap. 10 och 11 åå aktiebolagslagen. Det överordnade bolagets ägan'ntressen i Stl/SO-bolaget bör i stället redovisas såsom andra aktier eller andelar. Det utvecklingsarbete som pågår i fråga om lämpliga metoder för redovisning av delägda företag kommer jag att beröra senare (avsnitt 2.4.3).

Bestämmelserna i 12 kap. 25 aktiebolagslagen om vinstutdelning i kon- cerner knyter an till koncernbalansräkningen. Liksom kommittén finner jag det därför naturligt att då det gäller dessa bestämmelser använda samma koncernbegrepp som vid tillämpning av koncernredovisningsreg- lerna.

När det gällder de övriga regler i aktiebolagslagen som är knutna till begreppet koncern uppehåller jag mig först vid låneförbudet. Bestämmel- serna härom i 12 kap. 7 & aktiebolagslagen innebär bl. a. att aktiebolag inte får låna ut pengar till den som äger aktier i eller är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett annat bolag i samma koncern. Huvudskälet för den regeln är att ett låneförbud annars lätt skulle kunna kringgås genom att ett moderbolag förmår sitt dotterbolag att låna ut pengar till moderbolagets aktieägare.

Prop. 1979/80: 143 73

Som ett skäl som talar för att 50/50-bolagen skall omfattas av koncernbe- greppet har anförts följande exempel (LU 1977/7818 s. 25). (.)m koncern- förhållande inte skulle anses fö'rélig'ga mellan ägarebolagen och 50/50- bolaget skulle de förstnämnda kunna låna ut pengar till det senare. 50/50— bolaget skulle därefter i sin tur utan övenrädelse av Iåneförbudet kunna ge penninglån till aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktörer i ägarebolagen.

RSV har i sitt remissyttrande erinrat om den risk för kringgående av Iåneförbudet som föreligger enligt nämnda exempel. 1 det angivna exemp- let krävs emellertid en överenskommelse mellan flera överordnade bolag. vilket enligt min mening avsevärt minskar risken för kringgående av låne- förbudet. Den i exemplet angivna situationen kan f. ö. uppkommaså snart överordnade aktiebolag. även om de är betydligt fler än två. kommer överens om att företa de i exemplet angivna transaktionerna. Enligt min uppfattning är det angivna exemplet inte ett tillräckligt skäl för att laborera med ett särskilt koncernbegrepp i bestämmelserna om låneförbud.

Inte heller i övrigt anser jag att tillräckliga skäl föreligger för att för låneförbudet välja en särlösning enligt vilken 50/50-bolag jämställs med koncernföretag.

Även i andra sammanhang än de nu behandlade är koncernbegreppet av betydelse inom aktiebolagsrätten. Så är fallet när det gäller upplysnings- plikt enligt 8 kap. 7 å och 9 kap. 12 &. redovisning enligt 11 kap. 6 Så tredje stycket. 7 %$ första och sjätte styckena samt 13 15 andra stycket. förvärv av egen aktie enligt 7 kap. 1 &, inlösen av aktie enligt 14 kap. 9 &. uppgifter i emissionsprospekt enligt 4 kap. 20 och 22 åå. skyldighet att anmäla inne- hav av aktier enligt 8 kap. 5 & samt revisorsjäv enligt 10 kap. 4 & ABL. Såsom kommittén enligt min mening övertygande har visat finns det inte heller i dessa sammanhang tillräckliga skäl för att räkna 50/50-bolag som koncernföretag.

Jag föreslår alltså att den grundläggande bestämmelsen i 1 kap. 25 aktiebolagslagen ändras så att det klart framgår att 50/50-bolag inte skall behandlas som koncernföretag.

På flera områden inom skatterätten där ett koncernförhållande har bety- delse gäller ett särskilt. kvalificerat koncernbegrepp som inte omfattar 50/ 50-bolag. Begreppet dotterbolag används emellertid också utan närmare precisering inom skatterätten. Jag syftar här på regler om överlåtelse av aktier mellan företag i samma koncern, dolda vinstöverföringar och intern- vinstreserveringar. 1 dessa fall får det betydelse om SO/SO-bolag bör betrak- tas som koneernbolag. För ett ståndpunktstagande till den frågan fordras skatterättsliga överväganden som ligger utanför ramen för detta lagstift- ningsärende. Jag vill i detta sammanhang erinra om att föredragande stats- rådet i prop. 1978/79: 21() (s. 165) om ändrad företagsbeskattning uttalat att en ny prövning av frågan om det skatterättsliga koncernbegreppets utform- ning kan bli aktuell.

Prop. 1979/80: 143 74

Jag delar kommitténs uppfattning att det inte finns tillräckliga skäl att hänföra 50/50-bolag till koneernbolag då det är fråga om en koncern enligt lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Lagstiftningen om försz'ikringsrörelser. banker och sparbanker är före— mål för översyn i särskild ordning. När det gäller dessa företagsformer saknas därför enligt min mening anledning att nu särskilt överväga frågan om 50/50—bolagens behandling.

Slutligen vill jag framhålla att jag senare under året kommer att ta upp frågan om en koncerndeftnition i lagen om ekonomiska föreningar.

2.4.2. 50/50-170Iag [ urhelxrt't'ttcn

Enligt 4 & lagen (1974: 12) om anställningsskydd får arbetstagare vid beräkning av anställningstid tillgodoräkna sig den sammanlagda anställ- ningstidcn hos olika arbetsgivare inom samma koncern. Anställningstidens längd har i sin tur betydelse enligt anställningsskyddslagen bl.a. då det gäller turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permit- tering. företrädesrätten till ny anställning och vid återintagning efter per- mittering samt uppsägningstidens längd. Enligt förarbetena (prop. 1973: 129 s. 136) är koncernbegreppet i anställningsskyddslagen detsamma som i 1944 års aktiebolagslag (med undantag för att enligt anställnings- skyddslagen även andra juridiska personer än aktiebolag kan vara moder- företag,).

Enligt lagen (1974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (studieledighetslagen) har en arbetstagare rätt till ledighet för utbildning. om han de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren har varit anställd hos arbetsgivaren. Vid bestäm- mande av anställningstid skall medräknas tid under vilken arbetstagaren har varit anställd hos något annat företag inom en koncern som arbetsgiva— ren tillhör. l motiven (prop. 1974: 148 s. 65) framhålls att samma principer bör tillämpas som i 4 ?; anställningsskyddslagen då det gäller beräkningen av anställningstidens längd.

Även enligt lagen (1978: 410) om rätt till ledighet för vård av barn. m.m. (föräldraledighetslagen) krävs för ledighet. bortsett från vissa speciella fall då kvalifikationstid inte behövs. att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv må- nader undcr de senaste två åren. Vid beräkningen av anställningstid tilläm— pas 4 & anställningsskyddslagen.

Enligt semesterlagen (l977:—180) kan intjänade semesterförmåner följa med vid byte av anställning inom samma koncern. Enligt förarbetena (prop. 1976/77: 90 s. 204) avses med koncern i semesterlagen sådan kon- cernbildning som faller under koncerndefinitionen i den då gällande aktie- bolagslagen (dock med den skillnaden att moderföretaget kan ha annan juridisk form än aktiebolag).

Enligt lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i

Prop. 1979/80: 143 75

aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA) har de anställda i en koncern med minst 25 arbetstagare rätt att utse arbetstagarledamöter i moderföreta- gets styrelse. Det anges i 3 å andra Stycket LSA att iiiéd koncern förstås i den lagen svenska juridiska personer som enligt bestämmelserna i 1 kap. 2 & aktiebolagslagen eller, såvitt avser ekonomiska föreningar. vid en motsvarande tillämpning av dessa bestämmelser är moderföretag och dot- terföretag i förhållande till varandra (jfr Ds Ju 1979: 14 s. 67).

I lagen ( 1976: 355) om styrelserepresentation för de anställda i bankinsti- titt och försäkringsbolag finns koncernregler med samma innebörd som i LSA.

Koncernbegreppet förekommer inte i MBL:s lagtext. De fackliga rät- tigheterna enligt denna lag gäller endast mot den fysiska eller juridiska person som fomellt utgör arbetsgivare i det aktuella fallet. Enligt förarbe- tena (prop. 1975/76: 105 bilaga 1 s. 353) till lagen bör ett dotterföretag inte kunna åsidosätta sin förhandlingsskyldighet under hänvisning till att dot- terföretaget visserligen fattar de formella besluten men att den verkliga makten ligger hos koncernledningen. Enligt förarbetena (s. 366) bör vidare rätten till information även omfatta material som företaget har tillgängligt och som belyser förhållandena inom koncernen, såvitt materialet i fråga har betydelse för den fackliga verksamheten på den egna arbetsplatsen.

Kommittén har föreslagit att 50/50-bolagssituati0nen jämställs med kon- cernförhållande vid tillämpningen av anställningsskyddslagen. studieledig- hetslagen. föräldraledighetslagen och semesterlagen. Som skäl för sin ståndpunkt har kommittén i huvudsak anfört att det ter sig naturligt att en arbetstagare som övergår från det ena företaget till det andra får tillgodo- räkna sig anställningstid i det företag han lämnar respektive får överllytta semesterförmåner.

Däremot har kommittén ansett att det föreslagna koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör få vara bestämmande i LSA. Som skäl för denna ståndpunkt har kommittén anfört att det kan sägas ligga något ologiskt i att 50/50-bolagets anställda skall medräknas i båda ägaraktiebolagen för avgö- rande av om styrelserepresentation skall föreligga i dessa. 50/50-bolagets anställda har enligt kommittén inte mera samhörighet med det ena än med det andra ägaraktiebolaget. Av detta skäl ter det sig enligt kommittén inte heller berättigat att 50/50-bolagets anställda skall ha rätt att påverka utse- endet av arbetstagarledamöter i bägge ägaraktiebolagen. Enligt kommittén har dessutom frågan om 50/50—bolagets behandling vid tillämpning av LSA endast marginell betydelse.

En minon'tet inom kommittén har i en reservation hävdat att gällande rätt beträffande koncernbegreppet enligt LSA har den innebörden att ett koncernförhållande föreligger mellan ägaraktiebolagen och 50/50-bolagen samt att det från materiell synpunkt är önskvärt att 50/50-bolagen omfattas av koncernbegreppet enligt LSA.

Under remissbehandlingen har delade meningar förekommit om hur 50/

Prop. 1979/80: 143 76

50-bolagen bör behandlas inom arbetsrätten. En grupp bland remissinstan- serna har i huvudsak anslutit sig till kommitténs uppfattning. En annan grupp har instämt i reservationen om att 50/50-bolagen skall behandlas som koncernföretag vid tillämpning av LSA. En tredje grupp har funnit att 50/ 50-bolagen inte bör anses som koncernföretag vid tillämpning av anställ- ningsskyddslagen. studieledighetslagen. föräldraledighetslagen och semes- terlagen.

För min del görjag efter samråd med chefen för arbetsmarknadsdeparte- mentet följande bedömning i frågan om den arbetsrättsliga behandlingen av 50/50-bolagen.

Det ligger uppenbarligen ett betydande värde i att begreppet koncern har samma innebörd inom alla olika rättsområden. Därför bör det finnas klara skäl för att välja en särreglering för ett vissst rättsområde, t.ex. det arbetsrättsliga. När man tar ställning till om en särreglering bör göras bör man också beakta att en rättsändring kan få betydelsefulla verkningar. på anställningsskyddslagens område t. ex. i fråga om turordningarna för upp- sägning och permittering.

Som kommittén har påpekat och som framgår av remissyttrandena är det f.n. osäkert vad som skall anses vara gällande rätt i fråga om 50/50- bolagen och koncernbegreppet inom det arbetsrättsliga fältet. Inte minst mot den bakgrunden är det svårt att överblicka verkningarna av den särreglering som kommitten har föreslagit. Härtill kommer. som kommit- te'n själv har understrukit, att kommittén inte har haft anledning att gå närmare in på vilket koncernbegrepp som på sikt är det lämpligaste inom arbetsrätten. Den frågan befinner sig f.n. under utredning i flera arbets- rättsliga sammanhang. Anställningsskyddskommitte'n (A 1977:01) har så- lunda i sitt remissyttrande framhållit att den i anslutning till sin översyn av anställningsskyddslagen kommer att behandla skilda frågor med anknyt- ning till den lagens koncernbegrepp och att det också kan finnas behov av att mer övergripande se över det arbetsrättsliga koncernbegreppet. Nya arbetsrättskommittén (A 1976: 02) har ocksåi sitt utredningsarbete kommit in på frågor kring koncernbegreppet. Även 1978 års semesterkommitté (A 1977:02) torde få anledning att överväga vilket koncernbegrepp som på sikt bör gälla på semesterrättens område.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening för tidigt att nu genomföra en särreglering i anStällningsskyddslagen med de därtill anslutande lagarna eller i semesterlagen. Frågan bör övervägas närmare intim ramen för pågående utcdningsarbcte. Till dess detta arbete har nått resultat bör lagarnas nuvarande koncernbegrepp inte rubbas. Det får under mellanti— den ankomma på rättstillämpningen att ta ställning till uppkommande definitionsfrågor.

Även frågan om de s.k. sidoordnade koncernernas ställning på det arbetsrättsliga området (jfr avsnitt 2.3.4) kan tänkas komma upp i det fortsatta utredningsarbetet. Tills vidare torde emellertid med det synsätt

Prop. 1979/80: 143 77

som jag har anlagt här sådana företagsgrupperingar inte bli att räkna som koncerner i arbetsrättsliga sammanhang. l anslutning till vad jag har anfört under 2.3.3 vill jag erinra om att koncernbegreppet inom det arbetsrättsliga området enligt gjorda förarbetsuttalanden är på visst sätt mer vidsträckt än det hittills tillämpade aktiebolagsrättsliga begreppet.

När det slutligen gäller styrelserepresentationslagstiftningen vill jag emellertid ansluta mig till den bedömning som kommittémajoriteten har gjort i fråga om 50/50-bolagen. Eftersom det emellertid inte kan uteslutas att det i dag förekommer fall av styrelserepresentation för anställda som grundar sig på att anställda och arbetsgivare har tolkat gällande rätt så att 50/50-bolagen är dotterbolag vid tillämpning av LSA, behövs det en sär- skild övergångsreglering. Jag delar nämligen kommitténs uppfattning att man inte genom precisering av koncernbegreppet i aktiebolagslagen bör föranleda någon inskränkning av en faktiskt inrättad arbetstagarreprescn— tation. Liksom kommittén anser jag därför att det i en övergångsbestäm- melse till ändringen i aktiebolagslagen bör stadgas att rätt till styrelserepre- sentation som har inträtt till följd av en viss tolkning av äldre rätt inte inskränks genom den ändrade bestämningen av koncernbegreppet i aktie- bolagslagen.

Hänvisningar till S2-3-1

2.4.3. S. k. intresseföretag

I enlighet med tilläggsdirektiven har kommittén granskat de särskilda problem från redovisnings- och informationssynpunkt som är förknippade med s. k. intresseföretag. Härmed avses fall då ett företag eller en koncern äger en betydande andel i ett annat företag utan att dock andelen är så stor att detta företag utgör dotterföretag.

Kommittén har utgått från att ett företag är ett intresseföretag till ett annat företag om det inte är dotterföretag till detta företag men detta eller den koncern. vari det är moderföretag. äger en andel av företagets kapital eller av rösträtten i företaget som uppgår till minst 20 procent och därjämte innehavet av aktierna (andelarna) representerar en varaktig förbindelse mellan företagen.

Enligt den i Sverige använda metoden för redovisning av aktieinnehav, anskaffningskostnadsmetodcn, redovisas i det aktieägande företagets re- sultaträkning vad som erhålls i utdelning på aktierna. medan å andra sidan förlust i det företag. vad man äger aktier. kan medföra behov av ned- skrivning av dessa. Det aktieägande företagets andel i det delägda företa- gets resultat kommer på detta sätt inte att redovisas direkt. Detta är en brist som har uppmärksammats i svensk litteratur och praxis just i fråga om intresseföretag under de senaste decennierna. Olika metoder för att avhjälpa denna brist genom tilläggsupplysningar i årsredovisningen eller på annat sätt har kommit till användning i större svenska aktiebolags årsredovisningar under senare år. Även kompletterande uppgifter om det kapital i intresseföretagen. som svarar mot det aktieägande företagets innehav, har börjat lämnas.

Prop. 1979/80: 143 . 78

Kommittén har studerat denna utveckling och även den altemativa metod för redovisning av aktieinnehav. som under senare år har införts i vissa länder för intresseföretagsinnehav. Denna metod är känd under beteckningen "the equity method" (kapitalandelsmetoden).

På basis av sin genomgång av svensk praxis har kommittén angivit riktlinjer för en normering av redovisningen för intresseföretagsinnehav. Kommittén föreslår dock inte några lagregler.

Remissinstanserna har i huvudsak godtagit vad kommittén har anfört om redovisningen av innehav i intresseföretag. Åtskilliga synpunkter framförs dock.

Jag delar kommitténs uppfattning att det inte är befogat att nu lagstifta i dessa frågor. Bokföringsnämnden har förklarat att nämnden kommer att följa utvecklingen av redovisningspraxis i Sverige och utlandet och i mån av behov utfärda nödvändiga riktlinjer. Om det skulle visa sig att redovis- ningen av innehav i intresseföretag i något avseende behöver lagregleras. förutsätter jag att bokföringsnämnden tar initiativ till sådan lagstiftning.

Hänvisningar till S2-4-3

  • Prop. 1979/80:143: Avsnitt 2.3.1

2.5. Revisorernas verksamhet (BRÅ PM 197812)

2.5.1 Allmänna synpunkter En av brottsförebyggande rådets (BRÅ: s) arbetsgrupper har inriktat sig bl. a. på vissa yrkesgruppers verksamhet. Arbetsgruppen har i en första promemoria (BRÅ PM 1978z2) diskuterat revisorernas verksamhet och försökt klarlägga vilka normer som faktiskt gäller på revisorsområdet. Enligt arbetsgruppen har det i den allmänna debatten gjorts gällande att vissa revisorer genom rådgivningsverksamhet själva aktivt har medverkat till uppkomsten av ekonomisk brottslighet. Enligt vad arbetsgruppen har kunnat finna har de långtgående påståenden som framförts inte varit grun- dade. Gruppcn har därför inriktat sig på att från mera allmänna utgångs- punkter undersöka möjligheterna att motverka ekonomisk brottslighet ge- nom att stödja de kunniga och seriösa revisorernas verksamhet. Prome- morian innehåller förslag och rekommendationer som dels är ägnade att stärka revisorernas ställning i olika avseenden. dels utvidgar tillsynen över revisorerna och dels innebär en komplettering av de etikregler som revi- sorsorganisationerna har antagit. Promemorian har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbe- handlingen. Även jag anser det angeläget att ta till vara alla möjligheter att motverka ekonomisk brottslighet. På revisorsområdet kan detta ske om man såsom anförs i promemorian stärker de kunniga och seriösa revisorernas ställ- ning. Jag vill dock erinra om att 1975 års aktiebolagslag innebar att reviso- rernas ställning förstärktes och att möjligheterna till insyn i bolagen för- bättrades. Motsvarande regler föreslås nu även för andra företag än aktie- bolag (se avsnitt 2.3).

Prop. 1979/80: 143 7?)

Det kan dock finnas skäl att nu vidta vissa lagändringar för att ytterligare stärka revisorernas ställning. l promemorian förs fram förslag till ändringar av bestämmelserna om revision i 10 kap. aktiebolagslagen. Jag kommer att behandla dessa förslag i följande avsnitt.

1 promemorian rekommenderas att kommerskollegium får en kraftig resursförstärkning för att utöva tillsyn på revisorsområdet. Kollegiets or- ganisation är f. n. under utredning. Denna beräknas vara klar under våren 1980. De resursfrågor som aktualiseras av rekommendationen och av nu framlagda förslag på revisorsområdet bör därför prövas senare.

Hänvisningar till S2-5

2.5.2. Revisors kompetens

I fråga om aktiebolag finns närmare bestämmelser om revisors kompe- tens i 10 kap. aktiebolagslagen. Vissa större bolag är skyldiga att ha kvalificerad revision. Dessa bolag indelas i två olika grupper. Den ena gruppen är skyldig att anlita auktoriserad revisor. Den andra måste ha antingen auktoriserad eller godkänd revisor. 10 kap. 3 & aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om vilka bolag som tillhör de nämnda grupperna. Frågor om auktorisation eller godkännande prövas av kommerskollegium.

Arbetsgruppen rekommenderar i promemorian att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag. Som riktpunkt för den slutliga över- gången till denna ordning anges den 1 januari 1982. då antalet aktiebolag förutsätts minska kraftigt. Kravet på ett aktiekapital på minst 50.000 kro- nor slär då igenom även för äldre aktiebolag (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977: 320). Som en första åtgärd rekommenderar arbetsgruppen en bestäm- melse med krav på kvalificerad revisor i alla nystartade aktiebolag. Över- gångsvis bör enligt arbetsgruppen också fler bestående aktiebolag än nu omfattas av plikt att ha kvalificerad revisor.

När det gäller andra företagsformer än aktiebolag bör enligt arbetsgrup- pens mening målsättningen vara att all ekonomisk verksamhet som for- mellt eller reellt kan drivas utan personligt ansvar skall vara underkastad kvalificerad revision.

Arbetsgruppens rekommendation att kvalificerad revisor på sikt skall krävas i alla aktiebolag har i huvudsak fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Några remissinstanser är emellertid kritiska och många kommer med reservationer eller kompletterande förslag.

Enligt min mening är det givetvis en fördel om garantier finns för en sakkunnig revision i företagen. Endast de större aktiebolagen är f.n. skyldiga att anlita kvalificerad revisor. När det gäller ekonomisk brottslig- het är emellertid de mindre bolagen ofta mest utsatta. För att förhindra och motverka ekonomisk brottslighet är därför en effektiv och sakkunnig revi- sion även i de mindre aktiebolagen av värde.

När det gäller möjligheterna att nu genomföra en ordning med kvalifice- rade revisorer i alla aktiebolag är frågan om tillgången på sådana revisorer av central betydelse.

Prop. l979/80: 143 80

F. n. finns omkring 120.000 aktiebolag. Samtidigt finns drygt 1.800 kvali- ficerade revisorer. varav omkring 700 är auktoriserade och omkring 1.100 är godkända. En viss årlig ökning av antalet kvalificerade revisorer är att förvänta.

Jag har redan föreslagit krav på kvalificerad revision i vissa fall i andra företag än aktiebolag och ekonomiska föreningar (se avsnitt 2.3.2). Vidare kommerjag att senare under året ta upp frågan om kvalificerad revision i ekonomiska föreningar på grundval av förslag härom i depanementspro- memorian Ds Ju 1979: 14. Jag vill också redan nu förutskicka att jag kommer att ansluta mig till ett förslag om kvalificerad revisor i aktiebolag som inte har full täckning för aktiekapitalet (se avsnitt 2.6.3).

De nu angivna förslagen innebär en väsentlig skärpning av företagens revisionsskyldighet. Med hänsyn till detta och till att tillgången på kvalifi- cerade revisorer f.n. är begränsad anser jag mig inte nu kunna förorda någon ytterligare skärpning av kraven på kvalificerad revision i enlighet med promemorians förslag. Frågan om införande av ett krav på kvalifi- cerad revisor i alla aktiebolag kan emellertid tas upp till förnyade övervä- ganden efter den I januari 1982 då antalet aktiebolag kan förväntas ha nedgått väsentligt. Det finns då också möjlighet att beakta erfarenheterna av de nya reglerna om revisionsplikt i andra företag än aktiebolag.

Sammanfattningsvis anser jag alltså att kvalificerad revisor på sikt bör krävas i alla aktiebolag men förordar att frågan om ändring i aktiebolagsla- gen för att förverkliga denna målsättning får anstå tills vidare.

2.5.3 Registrering av revisor

Ett aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden som rör bolaget till patent- och registreringsverket. ] fråga om bolagets ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn. postadress och person- nummer (8 kap.]5 % aktiebolagslagen). Uppgifterna tas in i aktiebolagsre- gistret.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian att det i aktiebolagsregistret skall tas in uppgifter om revisorer motsvarande vad som gäller för aktiebolags ställföreträdare.

Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. En- dast tre remissinstanser är kritiska, nämligen kommerskollegium, patent- och registreringsverket samt Svenska företagares riksförbund.

Ett krav på att revisorer skall registreras i aktiebolagsregister har den nackdelen att bolagen och registreringsmyndigheten åsamkas extra arbete och kostnader. Å andra sidan serjag det som en klar fördel att var och en kan förvissa sig om att revisor har utsetts och att vederbörande är behörig. Det är också en fördel att de praktiska möjligheterna att i olika samman- hang kommunicera med revisorn förbättras. Rent allmänt kan en registre- ring stärka revisorernas ställning.

Jag är för min del övertygad om att de positiva effekterna av en registre-

Prop. 1979/80: 143 81

ring väl uppväger systemets nackdelar. Det finns också redan nu rutiner för registrering av uppgifter om ett bolags ställföreträdare. Det kan därför inte rimligen medföra någon större cittra belastning för belägen och regi- streringsmyndigheten att tillhandahålla resp. registrera uppgifter också om revisorerna. Jag förordar alltså att promemorieförslaget genomförs. Vissa övergångsregler kan emellertid behövas. Jag återkommer till dessa i spc- cialmotivcringen.

Den föreslagna uppgiftsskyldiglieten bör även avse att revisorn uppfyller de krav som kan gälla för bolaget i fråga orii kvalificerad revision (jfr 2 & andra stycket aktiebolagsförordningen_ 1975: 1387). Enligt min mening är det däremot att gå för långt att. som föreslås av bl.a. kommerskollegium. kräva att revisorerna skall intyga att registreringsanmälningen är riktig.

Jag återkommer senare till ytterligare en fråga om uppgiftsskyldighet om revisorer i aktiebolag (se avsnitt 2.6.5).

Hänvisningar till S2-5-2

2.5.4. Beteckning på revisors verksam/rut

Var och en får i princip utöva revisionsverksamhet här i landet. For- mella krav i fråga om en revisors kompetens finns endast för vissa revi- sionsuppdrag. Så t. ex. krävs det. som tidigare nämnts. kvalificerad revi- sor, dvs. en av kommerskollegium auktoriserad eller godkänd revisor, för revision av större bolag (se avsnitt 2.5.2). De närmare reglerna om auktori- sation eller godkännande av revisor framgår av förordningen (1973: 221) om auktorisation och godkännande av revisorer. revisorsförordningen (omtryckt 19761825). samt kommerskollegiets revisorskungörelse (om- tryckt i kommerskollegiets författningssamling 1977: 23).

Yrkestiteln revisor är inte förbehållen någon särskild kategori och alltså inte skyddad. Revisorsförordningcn innehåller emellertid en straffsank— tion. 30 s. mot den som obehörigen ger sig ut för att vara auktoriserad eller godkänd revisor. ] syfte att förebygga missbruk av dessa yrkestitlar gäller vidare enligt 11 och 18 åå revisorskungörelsen ett förbud att i ett revisions- bolags firma ta in orden auktoriserad eller godkänd.

För att stödja de seriösa och kompetenta revisorerna föreslår arbets- gruppen i promemorian en straffsanktioncrad regel av innebörd att andra än auktoriserade eller godkända revisorer och revisionsbolag inte får i firma eller eljest vid beteckning av sin näringsverksamhet använda ordet revision eller sammansättningar med eller avledningar av detta ord.

Promemorieförslaget har fått ett blandat mottagande vid remissbehand- lingen. Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan är kritiska och avstyrker förslaget eller uttrycker stor tveksamhet inför den föreslag- na ordningen.

För egen del anser jag att förslaget i och för sig stämmer väl med önskemålet om en förstärkning av de kvalificerade revisorernas ställning. Förslaget skulle också medföra att den som vänder sig till en revisions- firma kunde vara säker på att vissa kvalitetskrav var uppfyllda. h—RiÅMIugen 1979/80. ] .i'uml. Nr [43

Prop. l979/80: 143 82

Å andra sidan kan flera invändningar göras mot förslaget. Ordet revision är f. n. ett samlingsbegrepp för olika former av granskningsverksamhet. Också i framtidsn kommer arbete som kan betecknas som revision att utföras även av icke kvalificerade revisorer. Även om det på sikt kommer att krävas kvalificerad revision ialla aktiebolag (se avsnitt 2.5.2) utesluter detta inte att till revisor även utses annan än auktoriserad eller godkänd revisor. I både aktiebolag och andra företagsformer kommer extern revi- sion alltså att utföras av revisorer som inte är auktoriserade eller god- kända.

Arbetsgruppen har mot denna bakgrund också funnit att det saknas förutsättningar för att skydda titeln revisor. Jag delar i likhet med remissin- stanserna denna uppfattning.

Så länge förutsättningar saknas för ett skydd av ordet revisor är det enligt min mening knappast möjligt att införa ett effektivt skydd av ordet revision. Det förefaller också motsägelsefullt att tilllåta någon att kalla sig revisor men att hindra honom från att beteckna sitt företag som revisions- byrå eller dylikt, fastän beteckningen är ett riktigt uttryck för verksamhe- tens art.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den slutsatsen att förslaget om ett skydd för ordet revision inte bör genomföras.

Hänvisningar till S2-5-4

2.5.5. Revisors tystnadsplikt och upp/_vsningsskyldighet

Uppdraget som revisor i ett företag ger ofta möjligheter till ingående kännedom om företagets förhållanden. För att tillgodose behovet av sekre- tess gäller för revisorer i aktiebolag vissa regler om tystnadsplikt och upplysningsskyldighet (10 kap. 13 & aktiebolagslagen).

Tystnadsplikten innebär att en revisor inte till enskilda aktieägare eller utomstående får lämna upplysningar om sådana bolagsangelägenheter som han har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag, om det kan lända till förfång för bolaget. Bryter revisorn mot tystnadsplikten kan han bli skadeståndsskyldig.

'l'ystnadsplikten gäller inte i förhållande till bolagsstämman. Gentemot stämman har revisorn en i princip ovillkorlig upplysningsskyldighet. Revi- sorn är skyldig att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär, om det in '.e skulle lända till väsentligt förfång för bolaget.

Arbetsgruppen anser att reglerna om revisorers tystnadsplikt och upp- lysningsskyldighet bör ändras.

I fråga om tystnadsplikten föreslår arbetsgruppen att bestämmelsen arbetas om efter mönster av 192 5 lagen (1955: 183) om bankrörelse. Förslaget innebär att en revisor inte i oträngt mål får yppa något om bolagets angelägenheter.

1 promemorian framhålls att brottsutredarc och rättsvårdande myndig- heter f.n. inte direkt kan utnyttja en revisors vetskap om ett bolags förhållanden. I alltför stor utsträckning förekommer det att en revisor med

Prop. 1979/80: 143 83

hänvisning till skaderekvisitet anser sig böra vägra att lämna begärda upplysningar om bolaget. Förslaget däremot medför enligt arbetsgruppen att revisorn får både möjlighet och skyldighet att göra en intresseavvagning i varje enskilt fall och lörfångsrekvisitet påverkar inte längre ensamt be- dömningen av om tystnadsplikt finns eller inte. Vid tillämpningen av den föreslagna regeln kan revisorn enligt arbetsgruppen falla tillbaka på den praxis som har utvecklats beträffande banksekretessen.

Remissinstansernas inställning till förslaget om revisorers tystnadsplikt är splittrad. Många instanser godtar förslaget. I stort sett lika många ställer sig avvisande. En skiljelinje går mellan på ena sidan brottsutredande organ och rättsvårdande myndigheter. som är positiva till förslaget, och på den andra sidan företrädare för företagsintressen och revisorer. som intar en kritisk hållning. Från nästan alla håll sägs att ordvalet "i oträngt mål” inte bör användas.

För egen del vill jag i fråga om tystnadsplikten först understryka att jag anser det självklart att revisorns uppgift inte bara är att beakta aktieägar- nas intressen. Även samhällets, de anställdas och övriga borgenärers intressen måste beaktas. Det är därför viktigt att revisorn har en självstän- dig ställning i förhållande till styrelsen. verkställande direktören och bo- lagsstämman.

Enskilda aktieägares och utomståendes behov av uppgifter om bolagets förhållanden bör enligt min mening i första hand tillgodoses av bolagets styrelse och verkställande direktör. Samtidigt är det givet att revisorns ingående kännedom om bolagets förhållanden gör att han i många fall kan framstå som en viktig kunskapskälla.

Resultatet av revisorns granskning skall anges i den revisionsberättelse som revisorn är skyldig att lämna till bolagstämman. Revisionsberättelsen blir offentlig handling och revisorn kan räkna med att berättelsens innehåll kommer till allmän kännedom. Det är genom revisionsberättelsen som revisorn i första hand har att lämna upplysningar om bolagets förhållan— den. Såsom arbetsgruppen också framhåller har revisorns skyldighet att göra anmärkning i revisionsberättelsen inte något samband med frågan om hans tystnadsplikt.

Nuvarande regler om tystnadsplikt innebär att en revisor som tidigare nämnts inte får lämna ut uppgifter om bolaget på sådant sätt att bolaget lider skada (prop. 1975: 103 s. 436). Enligt min mening måste — såsom arbetsgruppen också påpekar även med en mer nyanserad inriktning i fråga om tystnadspliktens utformning det grundläggande vara att revisorn har tystnadsplikt beträffande förhållanden vilkas yppande kan skada det reviderade företaget.

En effektiv och tillfredsställande revision bygger påatt företagsledning- en visar stor öppenhet mot revisorn. Denna öppenhet från bolagsledning- ens sida förutsätter att ledningen kati utgå från att revisorn inte opåkallat lämnar upplysningar om bolagets förhållanden till aktieägare och utomstå- ende. Detta är enligt min mening en viktig omständighet.

l'rop. 1979/80: 143 84

Om man som arbetsgruppen föreslår arbetar om lagstiftningen efter mönster av banksekretessen. talar mycket för att företagsledningcns öp- penhet mot revisorn minskar. Detta bidrar självfallet inte till en effektiv revision. Härtill kommer att förutsättningarna för en revisors tystnadsplikt ofta skiljer sig från vad som gäller beträffande banksekretessen. som endast avser att skydda enskildas förhållanden. Det finns alltså risk för att praxis beträffande banksekretessen inte skulle ge revisorn tillräcklig led- ning i det enskilda fallet.

Mot bakgrund av de skäl som jag nu har redogjort för känner jag tveksamhet inför den i promemorian angivna lösningen.

En annan och måhända bättre lösning. som förts fram av flera remissin- stanser. går ut på att man så långt möjligt preciserar de situationer där det finns anledning att mildra revisorns tystnadsplikt. Innehållet i promemo- rian ger emellertid enligt min mening knappast underlag för sådana precise- ringar.

Kommerskollegium anser att frågan om revisorers tystnadsplikt bör underkastas en noggrannare utredning. Enligt kollegiets mening kan en sådan utredning ske inom ramen för en ökad aktivitet från kollegiets sida.

Mot bakgrund av det anförda anserjag att arbetsgruppens förslag beträf- fande revisorers tystnadsplikt inte f.n. bör genomföras. Jag förordar alltså att nuvarande ordning bibehålls tills vidare.

Den tystnadsplikt som jag nu har behandlat gäller som nämnts inte i förhållande till bolagsstämman. Revisorn är skyldig att till stämman lämna alla upplysningar som stämman begär. om det inte skulle lända till väsent- ligt förfång för bolaget.

Arbetsgruppen föreslår att revisorn skall ha en upplysningsskyldighet även i förhållande till medrevisor. särskild granskare. ny revisor och. om bolaget har försatts i konkurs. konkursförvaltare. Arbetsgruppen fram- håller att förslaget har visst stöd i lagens förarbeten (prop. 1975:103 5. 437). Enligt arbetsgruppen har praxis emellertid inte ännu utvecklats på förutsatt sätt och en lagändring är därför nödvändig.

Arbetsguppen anser det inte nödvändigt att den föreslagna utvidgade upplysningsskyldigheten begränsas av ett förfångsrekvisit. Revisorer och granskare har nämligen tystnadsplikt och någon skada för bolaget kan därför inte uppkomma av att de informeras. Även konkursförvaltaren kan enligt arbetsgruppen informeras utan skada för bolaget.

Vid remissbehandlingen har förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erin- ran aV praktiskt taget samtliga remissinstanser. Även jag ansluter mig till förslaget och förordar att bestämmelsen om revisorers upplysningsskyl- dighet ändras på sätt föreslagits i promemorian.

Hänvisningar till S2-5-5

2.5.6. Etiska regler

Det finns f.n. fyra organisationer som arbetar för yrkesrevisorernas intressen, nämligen Föreningen Auktoriserade revisorer FAR. Svenska

Prop. 1979/80: l43 85

revisorsamfundet. Sveriges redovisningskonsulters förbund och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund. De tre förstnämnda av dessa organisationer har antagit etiska regler. som ledmöterna i brganisationen har att följa.

Arbetsgruppen rekommenderar i promemorian revisorsorganisationerna att komplettera sina etiska regler med uttalanden av följande innebörd:

|. En revisor har. på grund av den ställning som i fråga om revision getts honom i lagstiftningen. plikter även mot allmänheten och det allmänna.

2. En revisor skall. inom ramen för sitt revisionsuppdrag. verka för att det reviderade företaget handlar lagenligt. tar hänsyn till aktieägare. borge— närer. anställda och övriga intressenter samt även i övrigt iakttar god affärssed. . _

3. En revisor skall avhålla sig från att genom rådgivning eller annat aktivt arbete medverka i lagstridig handling eller i handling som uppenbar- ligen innebär kringgående av lag. vare sig förfarandet riktar sig mot en enskild eller mot det allmänna. och inte heller aktivt medverka i förbere- delser som enligt vad revisorn vet eller har grundad anledning anta syftar till sådana handlingar. Vad nu sagts skall icke utgöra hinder för en revisor att lämna upplysning om innehållet i gällande rätt. Det medför ej heller skyldighet för denne att särskilt tillvarata myndigheternas intressen. Vid remissbehandlingen har rekommendationen överlag fått ett positivt mottagande vad gäller de två första reglerna. Den tredje regeln har där- emot kritiserats av nära nog samtliga remissinstanser. Jag vill för min del understryka vikten av att det finns etiska regler på revisorsområdet där revisorernas skyldigheter mot såväl allmänheten som det allmänna slås fast. Reglerna bör även i övrigt utformas så att reviso- rernas ansvar i olika avseenden kommer till uttryck. Jag saknar emellertid anledning att här gå närmare in på reglernas innehåll. Liksom hittills får det ankomma på revisorsorganisationerna själva att utforma etiska regler för sina ledamöter. Jag kommer emellertid att noga följa utvecklingen på detta område.

2.6. Förstärkt skydd för det bundna aktiekapitalet (BRÅ PM 1979: 5)

2.6.1 Allmänna synpunkter En särskild arbetsgrupp inom BRÅ har haft i uppgift att pröva möjlighe- terna att genom lagstiftning förebygga missbruk av aktiebolagsformen. Enligt arbetsgruppen har det under senare år kommit flera rapporter om att aktiebolagsformen har använts för ekonomisk brottslighet. Uppgifterna tyder enligt arbetsgruppen på att regelsystemet i aktiebolagslagen till skydd för bolagets aktieägare. borgenärer. anställda och andra intressenter är bristfälligt. Gruppen har därför inriktat sig på att från främst brottsförc- byggande utgångspunkter undersöka möjligheterna att förbättra den nuva- rande ordningen. Promemorian innehäller förslag dels om en skärpning av

Prop. 1979/80: 143 86

bestämmelserna om likvidation och av kontrollen av företag där aktiekapi- talet delvis har gått förlorat. dels om åtgärder mot illojala förfaranden inför en förestående likvidation eller konkurs genom byten av bolagets firma. säte och styrelse och dels om åtgärder för att påskynda avvecklingen av s. k. skrivbordsbolag och vilande bolag.

Promemorian har fått ett mycket blandat mottagande vid remissbehand- lingen.

Jag anser det angeläget att så långt möjligt förebygga missbruk av aktie- bolagsformen. Flera av de förslag som förs fram i promemorian kan emel- lertid enligt min mening förväntas ha endast mindre effekter när det gäller att motverka den ekonomiska brottsligheten. Berättigad hänsyn måste också "tas till de ekonomiska intressen som finns i en lojalt bedriven affärsverksamhet. Självfallet är det också angeläget att motverka onödig byråkrati. Från dessa utgångspunkter anser jag att flera av promemorie- förslagen inte är godtagbara. Jag kommer att i följande avsnitt behandla de olika promemorieförslagen var för sig.

2.6.2. Liki'ia'ntinn

Aktieägarna i ett bolag är inte personligen ansvariga för bolagets skulder. Av hänsyn till bolagets borgenärer innehåller aktiebolagslagen regler till skydd för det kapital som har bundits i bolaget. främst aktiekapi- talet.

Aktiekapitalet kan gå helt eller delvis förlorat. om bolagets verksamhet går med förlust. För att i denna situation skydda bolagets borgenärerfinns bestämmelser om tvångslikvidation i 13 kap. 2ä aktiebolagslagen. Om aktiekapitalet har gått förlorat till mer än '.!/3 kan bolaget bli skyldigt att träda i likvidation. [ denna situation åligger det styrelsen att upprätta en särskild likvidationsbalansräkning. Visar det sig att bristen i aktiekapitalet överstiger 2/3. skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Om inte stämman beslutar om likvidation. får bolaget respit. till den ordinarie bolagsstämman under nästa räkenskapsår. Fastställs inte vid denna stämma en balansräkning som visar att det egna kapitalet uppgår till hulva aktiekapitalet skall styrelsen, om stämman inte beslutar om likvidation. ansöka om tvångslikvidation hos vederbörande tingsrätt. Bolaget kan undgå beslut om tvångslikvidation genom att under ärendets handläggning visa att likvidationsanledningen har upphört.

Arbetsgruppen föreslår en skärpning av reglerna om tvångslikvidation. l förslaget behålls själva utgångspunkten för tvångslikvidationsreglerna. nämligen att aktiekapitalet har gått förlorat till mer än 2/3.

När det gäller styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist påpekar arbetsgruppen att lagrummcts nuvarande lydelse har vållat miss- förstånd om lagens innebörd. Därför föreslås i promemorian en uttrycklig bestämmelse om att det åligger styrelsen att. när helst anledning föreligger

Prop. 1979/80: 143 87

till antagande att bolagets eget kapital understiger l/3 av det registrerade aktiekapitalet, ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning som visar bolagets ställning. .

Remissinstansernas inställning till förslaget är överlag positivt. Även jag ansluter mig till förslaget och förordar att bestämmelsen om styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist ändras på sätt som har föresla- gits i promemorian.

Arbetsgruppen föreslår vidare en återgång till kravet i l944 års aktiebo- lagslag. nämligen att ett bolag som har förlorat mer än 2/3 av aktiekapitalet inom viss tid måste förete full täckning av aktiekapitalet för att bolaget skall undgå skyldighet att träda i likvidation-. Kravet på full täckning bör enligt arbetsgruppens mening kunna införas med hänsyn till möjligheterna att göra aktieägartillskott.

Arbetsgruppen framhåller dessutom i promemorian att det inte är för- svarligt att ett bolag under en följd av år driver verksamhet med ett aktiekapital som saknar täckning. [ promemorian föreslås därför att. om bolagsstämman för andra året i följd fastställer en balansräkning som utvisar att aktiekapitalet har gått förlorat till 1/3, stämman samtidigt skall pröva frågan om bolaget skall träda i likvidation. Stannar stämman för att fortsätta verksamheten får bolaget respit till ordinarie bolagsstämma under nästföljande räkenskapsår. Vid denna stämma måste full täckning finnas för det registrerade aktiekapitalet för att bolaget skall undgå likvidations- skyldighet.

Under remissbehandlingen har de angivna promemorieförslagen fått ett blandat mottagande. Flertalet remissinstanser har intagit en kritisk håll- ning till förslagen.

Frågan om täckning av förlorat aktiekapital prövades vid aktiebolagsla- gens tillkomst år 1975 (prop. 1975: l03 s. 2l7). Kravet på full täckning bedömdes då som alltför strängt med hänsyn till främst kapitalproblemen i nystartade företag. företagens möjligheter att på kort tid få tillgång till nytt riskvilligt kapital och effekterna för kapitalägare och anställda i företaget.

Mot bakgrund bl.a. av de senaste årens utveckling är det angeläget att man inte försämrar företagens möjligheter att i ett för företaget besvärligt ekonomiskt läge säkra sysselsättningen för de anställda. Problemen är här givetvis särskilt framträdande i nystartade företag och företag som är inne i ett expansivt utbyggnadsskede. En annan viktig faktor i sammanhanget är den rådande knappa tillgången på riskvilligt kapital i samhället. Möjlighe- terna att på kort tid täcka hela bristen i aktiekapitalet kan i många fall vara mycket begränsade. Även i ett längre perspektiv kan ett absolut krav på full täckning orsaka svårigheter för den lojala företagsamheten. Detta innebär att jag i huvudsak delar den bedömning av frågan om täckning av förlorat aktiekapital som gjordes i 1975 års lagstiftningsärende. Jag är därför inte beredd att tillstyrka promemorieförslaget i den delen. Jag är heller inte beredd. främst av hänsyn till sysselsättningsaspekterna. att

Prop. 1979/80: [43 88

godta förslaget om en begränsad tidsfrist för fortsatt verksamhet för före— tag som inte har full täckning för aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär att nuvarande ordning bibehålls i fråga om täckning av förlorat aktiekapital.

Jag vill här nämna att frågor rörande frivillig likvidation f.n. övervägs i samband med den fortsatta översynen av lagstiftning mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Enligt vad jag har inhämtat kan översynsarbetet i denna del förväntas resultera i en promemoria från brottsförebygande rådet under våren 1980 med förslag till åtgärder mot missbruk av likvida- tionsinstitutet.

2.6.3 Kvalificerad revisor nt. m. I fråga om aktiebolag finns närmare bestämmelser om revisors kompe- tens i lO kap. aktiebolagslagen. En redogörelse för dessa bestämmelser har jag lämnat tidigare (se avsnitt 2.5.2). Arbetsgruppen anser att kvalificerade revisorer på sikt bör krävas i alla aktiebolag. Under en övergångstid bör emellertid en prioritering göras så att det beräknade tillskottet av kvalificerade revisorer sätts in där reviso- rerna gör mest nytta. Enligt arbetsgruppens mening bör därför en kvalifi- cerad revisor finnas i de aktiebolag som bevisligen är i riskzonen på det sättet att en del av det registrerade aktiekapitalet har gått förlorat. På grund av det sagda föreslår arbetsgruppen att minst en av bolagsstäm- man utsedd revisor skall vara auktoriserad eller godkänd. om det enligt den senast fastställda balansräkningen inte finns full täckning för bolagets registrerade aktiekapital. Promemorieförslaget har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Jag har tidigare (avsnitt 2.5.2) framhållit att kvalificerade revisorer på sikt bör finnas i alla aktiebolag. Jag har emellertid också påpekat att tillgången på kvalificerade revisorer f. n. är begränsad. [ denna situation är det angeläget att de resurser som finns på revisorsområdet tas till vara på bästa sätt.

När ett bolag inte har full täckning för aktiekapitalet är detta självfallet ofta ett tecken på att bolaget har finansiella svårigheter. Från revisorshåll har vid remissbehandlingen påpekats att ett byte av revisor i en sådan situation kommer väl sent och inte alltid är av godo. Jag har förståelse för dessa synpunkter men är samtidigt övertygad om att förekomsten av en effektiv och sakkunnig revision i bolaget kan vara ett verksamt medel när det gäller att komma till rätta med bolagets svårigheter. Ett utnyttjande av de kvalificerade revisorernas tjänster i sådana sammanhang som det här är fråga om är därför enligt min mening till fördel för bolaget och dess intressenter. Man kan dessutom på goda grunder anta att kravet på en kvalificerad revisor motverkar ekonomisk brottslighet eller andra otillbör— liga beteenden. om bristen i aktiekapitalet har föranletts av någon form av illojal affärsverksamhet.

Prop. 1979/80: 143 . 89

Mot bakgrund av det anförda f("uerdarjag att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara kvalificerad. om bolagets sena-st fastställda ba- lansräkning visar att fttll täckning inte finns för bolagets registrerade aktic- kapital. Om bolagsstämman i denna situation inte utser en kvalificerad revisor. skall länsstyrelsen på anmälan utse en behörig revisor ( ll) kap. 6 & aktiebolagslagen").

Enligt gällande rätt är det styrelsen som är skyldig att ansöka om tvt'tngslikvidation. Ansökan kan också göras av styrelseledamot. verkstäl- lande direktör. revisor eller aktieägare tl3 kap. 2 & första stycket aktiebo- lagslagen). Revisorns initiativrätt motiverades med att det är angeläget att skyddet för bolagets bundna kapital blir effektivt (se prop. 19,75: 103 s. Still.

Revisorns initiativrätt bör enligt arbetsgruppens mening ersättas med en absolut plikt för revisorn att agera. l promemorian föreslås att styrelsen eller revisorn skall ge in ansökan om likvidation. om inte bolagsstämman godkänner en balansräkning som utvisar att föreskriven täckning finns för det registrerade aktiekapitalet. Genom ordet "godkänner" markeras enligt arbetsgruppen att det inte är fråga om en balansräkning per balansdagen utan en räkning som avser det aktuella läget på stämmodagen.

Remissinstansernas inställning till förslaget är splittrad. Jag vill för egen del framhålla att jag anser det viktigt att skyddet för bolagets bundna kapital är effektivt. Det är enligt min mening också viktigt att revisorernas ställning stärks. En absolut plikt för revisorn att agera i de situationer som det här är fråga om rimmar alltså i och för sig väl med min allmänna inställning.

Å andra sidan kan invändningar göras mot den i promemorian föreslagna ordningen. Jag är inte övertygad om att ett genomförande av förslaget kan få mer än på sin höjd marginella effekter när det gäller att motverka missförhållanden. En ansökan om tvångslikvidation för bolaget är en bety— delsefull förvaltningsåtgärd. Ansvaret för en sådan åtgärd bör rimligen i första hand åvila bolagets ledning bl.a. med hänsyn till bestämmelserna om personligt betalningsansvar. För revisorn aktualiseras inget sådant ansvar, Enligt min mening ligger det också mycket i vad som har påpekats vid remissbehandlingen. nämligen att en revisor inte bör dras in i en intressekonflikt i en situation där styrelsen anser sig böra fortsätta verk- samheten och därmed garantera sysselsättningen för bolagets anställda. 'l'ill detta kommer att revisorn enligt nuvarande bestämmelser är skyldig att kontrollera att styrelsen och verkställande direktören har följt aktiebo- lagslagens bestämmelser.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den slutsatsen att arbetsgruppens förslag om en absolut skyldighet för revisorn att agera vid kapitalbrist inte bör genomföras, Jag förordar alltså att nuvarande ordning bibehålls.

l klarhetens intresse anser jag det befogat att. såsom har föreslagits i

Prop. 1979/80: 143 90

promemorian. lagtexten anger att en bedömning av bolagets ställning skall ske på grundval av en balansräkning som avser det aktuella läget på stämmodagen. Jag förordar alltså att promemorieförslaget genomförs på denna punkt.

Hänvisningar till S2-6-2

2.6.4. Byte av firma och säte

! bolagsordningen för varje aktiebolag skall anges bl. a. bolagets firma, dvs. den benämning under vilken verksamheten drivs, samt den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte. Uppgifterna om bolagets firma och styrelsens säte registreras i patent- och registreringsverkets bolagsregister. Ändras bolagsordningen. vilket kan ske genom beslut av bolagsstämman. skall ändringen genast anmälas för registrering och beslu- tet fär inte verkställas förrän registrering har skett.

Arbetsgruppen föreslår att en ändring av bolagsordningen såvitt angår bolagets firma och styrelsens säte skall få registreras endast om ändringen är påkallad av marknadsmässiga. organisatoriska eller andra särskilda skäl. Vidare skall krävas att ett yttrande företes av en kvalificerad revisor om att det finns full täckning för bolagets registrerade aktiekapital och att såvitt känt någon allvarlig betalningsanmärkning mot bolaget inte har förekommit under det närmast föregående året.

Arbetsgruppen framhåller i promemorian att firmabyten och ändringari fråga om styrelsens säte ofta ingår som ett led i en rad åtgärder som syftar till att vilseleda bolagets borgenärer och andra intressenter. Firmabyten i illojalt syfte torde vara ojämförligt vanligast i aktiebolag. Problemen med firmabyten och otillbörliga ändringar av styrelsens säte bör därför enligt arbetsgruppen lösas inom aktiebolagslagens ram.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett blandat motta— gande. Flera remissinstanser godtar förslaget. Ungefär lika mänga ställer sig avvisande.

Enligt min mening måste utgångspunkten vara att bolagsledningen har full frihet att bedöma när det finns skäl att byta firma eller den ort där styrelsen skall ha sitt säte. Som framhållits i promemorian har emellertid byten av firma och säte ibland förekommit som ett led i en illojal verksam- het. Det är i och för sig motiverat att åtgärder vidtas för att motverka sådana illojala förfaranden (jfr LU 1979/80: 2 s. 30). Jag känner emellertid tveksamhet inför den i promemorian skisserade lösningen för att komma till rätta med de problem som det här är fråga om. Skälen härtill är flera.

Promemorieförslaget medför längt gående inskränkningar av bolagsled- ningens möjligheter att självständigt bedöma frågor om firmabyte eller ändring av styrelsens säte. Patent- och registreringsverket skall i varje särskilt fall göra en materiell prövning av huruvida förutsättningar finns för att medge byte av firma eller säte. Denna prövning kan. som patentverket självt har framhållit i sitt remissvar, vålla stora praktiska svårigheter. Ofta torde verket få ett bristfälligt underlag för sina överväganden. Verket

Prop. 1979/80: 143 9!

skulle också. om förslaget genomförs. behöva en inte ringa resursför- stärkning för att kunna arbeta som tillständsmyndighet.

Vad särskilt gäller kravet på intyg från kvalificerad'revisor om att det finns full täckning för bolagets aktiekapital kan detta komma att drabba de seriösa företagen alltför hårt åtminstone så länge inte den ordningen gäller att kvalificerad revisor finns till hands i alla aktiebolag.

Sammanfattningsvis anser jag att det kan befaras att effekterna av den föreslagna ordningen endast skulle ge begränsade fördelar när det gäller att motverka den ekonomiska brottsligheten och andra illojala beteenden men medföra betydande administrativa nackdelar för såväl bolagen som regi- streringsmyndigheten. Detta hindrar emellertid inte att andra. mindre långtgående åtgärder kan vidtas. ,

Var styrelsen har sitt säte har praktisk betydelse i en rad hänseenden. Först och främst gäller som bolagets hemvist den ort där styrelsen har sitt säte. På den orten har bolaget alltså att svara i tvistemål. Samma bestäm- melser gäller för ansökan om bolagets konkurs. På skatteområdet gäller dessutom att sätesorten är bestämmande för beskattningen av bolaget. I fråga om mcrvärdeskatt är bolaget skyldigt att inom viss tid underrätta länsstyrelsen om att bolaget har ändrat säteson.

Mot bakgrund av de bestämmelser somjag nu har redogjort för ligger det enligt min mening nära till hands att i stället för promemorieförslaget välja en lösning som innebär att bolaget blir skyldigt att genast underrätta länsstyrelsen i det län där bolagets styrelse har sitt säte om ett bcsltlt om lirmabyte eller ändring av sätesort. Underlåter bolaget att underrätta läns- styrelsen bör detta kunna leda till att beslutet om ändring av bolagsord- ningen vägras registrering.

En sådan ordning som jag nu har angett bör kunna få positiva effekter när det gäller att motverka illojala beteenden i sådana sammanhang som det här är fråga om. För bolagen och registreringsmyndigheten kan den ifrågasatta underrättelseskyldigheten inte rimligen medföra någon större belastning. Jag förordar därför att den av mig angivna ordningen genom— förs.

Flera av problemen med lirmabyten och ändringar av styrelsens säte hänger enligt min mening samman med aktiebolagsregistrets nuvarande uppbyggnad. Det är bl. a. en allvarlig olägenhet att aktiebolagsregistret inte annat än undantagsvis ger någon möjlighet att söka på person. Genom en överföring av aktiebolagsregistret på maskinläsbart medium för att möjlig- göra slagningar på bl. a. fysiska personers namn skulle enligt min mening mycket vara vunnet också beträffande sådana illojala förfaranden som det här är fråga om. Enligt vad jag har inhämtat från patent- och registrerings- verkets bolagsbyrå kommer det framdeles att finnas tekniska möjligheter till detta.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om att statskontoret nyligen till budgetdepartementet har lämnat en rapport (nr 1979: 28) ()rganisationsre-

Prop. 1979/80: l43 92

gister. Rapporten utgör en förstudie av förutsättningarna att förenkla och förbättra uppgiftsinsamling. registrering och avisering av data om företag och organisationer. I rapporten visas vilka myndigheter och organisationer som registrerar uppgifter om företag m.fl. och vilka uppgifter av baskarak- tär som finns i registren. Rapporten innehåller förslag till åtgärder i syfte att åstadkomma förenklingar och förbättringar i uppgiftslämnandet och registreringen av basinformz-ttion om företag samt i utbytet av sådan infor- mation mellan registren. I rapporten belyses vidare frågan om att inrätta ett s. k. basregister över företag och organisationer.

2.6.5 Bylt' ut' styre/.te m. m.

Ett aktiebolag är skyldigt att anmäla vissa förhållanden som rör bolaget till patent- och registreringsverket. I fråga om bolagets ställföreträdare skall anmälan göras om ställföreträdarens namn. postadress och person- nummer. Även den som anmälningen gäller har rätt att göra anmälan (8 kap. 15 & aktiebolagslagen). Uppgifterna tas in i aktiebolagsregistret.

Arbetsgruppen framhåller att det inte är ovanligt med förändringar i bolagets ledning inför en förestående likvidation eller konkurs. lnte sällan ställs myndigheterna inför det problemet att det inte finns någon som kan företräda bolaget. Ledamöterna av den styrelse som finns registrerad i aktiebolagsregistret kan uppvisa ett formellt riktigt protokoll, som visar att deras uppdrag har upphört för länge sedan fastän någon anmälan därom inte har gjorts till aktiebolagsregistret. Någon ny styrelse har såvitt känt inte utsetts.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian att ett aktiebolag varje år i sam- band med att bolaget sänder in sin årsredovisning till patentverket skall bifoga en aktuell förteckning över bolagets styrelseledamöter. verkstäl- lande direktör. suppleanter och lirmatecknare med uppgift om deras post- adresser och personnummer.

Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett övervägande positivt mottagande. Några remissinstanser vill dock gå längre än förslaget och menar att en avgående styrelseledamot bör vara skyldig att själv anmäla sin avgång för att undvika att bli solidariskt ansvarig för bolagets förbindelser.

För egen del anserjag att promemorieförslaget utgör en rimlig avvägning mellan myndigheternas behov av kontrollinstrument och de krav som lämpligen kan ställas på ett bolag och dess ställföreträdare. Jag förordar alltså att den i promemorian föreslagna ordningen genomförs. Vissa över- gångsregler kan emellenid behövas. Jag återkommer till dessa i specialmo- tiveringen.

Jag har tidigare (se avsnitt 2.5.3) anslutit mig till en ordning av innebörd att det i aktiebolagsregistret skall tas in uppgifter om revisor motsvarande vad som gäller för aktiebolags ställföreträdare. Enligt min mening är det viktigt att den uppgiftsskyldighet som nu är i fråga också omfattar ett

Prop. 1979/80: 143 ' ' 93

aktiebolags revisorer. Jag förordar alltså att det införs en skyldighet för aktiebolag att varje är senast en månad efter ordinarie bolagsstämma sända in en aktuell förteckning över bolagets revisorer med uppgift om deras postadresser och personnummer.

Uppgifterna i de nu föreslagna förteckningarna bör inte registreras i aktiebolagsregistret. Avsikten med uppgiftsskyldigheten är inte heller att belasta patentverket med en kontinuerlig kontroll av att registret innehåller aktuella uppgifter. Patentverket får dock möjligheter att göra vissa stick- provskontroller genom att jämföra bolagsregistrets innehåll med de ak— tuella förteckningarna. Om det härvid visar sig att bolagsregistrets innehåll är inaktuellt får patentverket förelägga bolaget att för registrering sända in aktuella uppgifter.

Hänvisningar till S2-6-4

2.6.6. Låncjifirhude!

Genom en ändring år 1973 i l944 års aktiebolagslag infördes regler om förbud för aktiebolag att lämna lån till aktieägare m.fl. Reglerna om låneförbud har med vissajusteringar förts över till 12 kap. 7—9 åå i 1975 års aktiebolagslag och har därefter ändrats i vissa avseenden är 1977 (se prop. l977/7814l).

Låneförbudet innebär att aktiebolag inte får lämna penninglån till perso- ner inom en viss angiven krets. Låneförbudet gäller inte lån som har lämnats innan lagstiftningen om låneförbud trädde i kraft den 6juni 1973. I en särskild förteckning samt i balansräkningen skall dock lämnas uppgift även om äldre lån under förutsättning att länet är av sådant slag som avses med låneförbudsbestämmelserna tse prop. l973: 93 s. l46).

Det finns enligt arbetsgruppen anledning befara att i många vilande bolag och skrivbordsbolag aktiekapitalet på tillgångssidan motsvaras endast av en fordran på aktieägaren. Gamla lån torde även vara vanligt förekomman- de i rörelsedrivande fåmansbolag. Genom att lagstiftningen om låneförbud inte gavs någon retroaktiv tillämpning kan lån som i dag inte skulle kunna beviljas utan länsstyrelsens dispens stå ute i all framtid. Enligt arbetsgrup- pens mening bör åtgärder ntl vidtas för att återföra sådana utlånade medel till bolaget åtminstone så att full täckning erhålles för aktiekapitalet.

Arbetsgruppen föreslår i promemorian att ifrågavarande gamla lån skall betalas tillbaka till bolaget senast vid utgången av år l98l till den del som behövs för att bolagets registrerade aktiekapital skall vara till fullo täckt. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek skall lånet inte anses ha något värde. Fullgörs inte återbetalningsskyldigheten skall lånet fr.o.m. den I januari 1982 anses strida mot de nuvarande låneförbudsreglerna i aktiebolagslagen och straffansvar alltså kunna komma i fråga för de ansva- riga. Länsstyrelsen föreslås på samma sätt som vid nya lån kunna meddela dispens från återbetalningsskyldigheten.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget utsatts för omfat— tande kritik.

Prop. 1979/80: 143 94

Även jag är kritisk till den föreslagna ordningen. När regler om låneför- bud infördes år l973 framhölls (prop. 1973193 s. 9l) att det bundna kapita— lets funktion i ett bolag inte kan uppfyllas på ett tillfredsställandc sätt om det är möjligt för företagsledningen och aktieägarna att ta det bundna kapitalet i anspråk genom lån. Samtidigt betonades att lån som lämnats före lagstiftningens ikraftträdande inte berördes av förbudet (prop. l973z93 s. I45).

Enligt min mening kan en återbetalning av ifrågavarande gamla lån i många fall tänkas leda till svårigheter för både låntagarna och företagen. Promemorian ger knappast underlag för en bedömning av hur pass omfat- tande dessa svårighetcr kan tänkas bli. Promemorian visar inte heller på ett tillfredsställande sätt behovet av en ändring beträffande dessa lån. Att nu införa en skyldighet att återbetala dessa lån innebär enligt min mening en form av retroaktiv lagstiftning. som inte kan komma i fråga utan mycket starka skäl. Sådana skäl har enligt min mening inte lagts fram. Jag anser alltså att promemorieförslaget inte bör genomföras och förordar att nuva- rande ordning bibehålls.

2.6.7 Vilande bolag och skrivbordsbolag Är l973 beslöts att alla aktiebolag måste ha ett aktiekapital på minst 50000 kronor. Bolag som har bildats före den 6juni 1973 fick dock anstånd till utgången av år l978 med att höja sitt aktiekapital till detta belopp. Övergångstiden har sedan förlängts till utgången av år l98l (se prop. l976/ 77: 109). Bolag, vars registrerade aktiekapital inte uppgår till 50000 kronor vid utgången av år 1981. skall avföras ur aktiebolagsregistret och är där- med upplösta. Arbetsgruppen framhåller i promemorian att avvecklingen av 5000- kronorsbolagen går långsamt. Det finns enligt arbetsgruppen starka skäl av bl. a. brottsförebyggande natur som talar för att man redan nu aktivt bör försöka få till stånd en avveckling av de inte rörelsedrivande bolagen. En effektiv åtgärd är att ålägga bolagen en så pass hög registerhållningsavgift att den gör det motiverat att avveckla de vilande bolagen och skrivbords- bolagen. De intäkter som på detta sätt tillfaller staten bör enligt arbetsgrup- pen lämpligen användas för en effektivisering av aktiebolagsregistret. [ syfte att påSkynda avvecklingen av vilande bolag och skrivbordsbolag och att finansiera en upprustning av aktiebolagsregistret föreslår arbets- gruppen därför att alla aktiebolag årligen skall erlägga en s. k. registerhåll- ningsavgift. Avgiften bör enligt arbetsgruppen vara i storleksordningen 1000 kr. per kalenderår och bolag. Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått ett blandat motta- gande. För egcn del vill jag framhålla att det nu återstår mindre än två år av den övergångstid som gäller för 5000-kronorsbolagen. De bolag som inte har höjt sitt aktiekapital till 50000 kronor vid utgången av år 1981 kommer att

Prop. 1979/80: 143 95

upplösas. Även om den frivilliga avvecklingen av 5 ()()O-kronor'sbolagen går tämligen långsamt anser jag därför att 'det saknas anledning att vidta ytterligare åtgärder för att påskynda avvecklingen av dessa bolag. När det gäller promemorieförslaget om en registerhållningsavgift anser jag det dessutom osannolikt att en årlig avgift av l000 kronor kan påskynda avvecklingen av ett bolag som verkligen används i illojala syften.

Mot bakgrund av det anförda har jag kommit till den slutsatsen att promemorieförslaget om en registerhållningsavgift för det angivna ända- målet inte bör genomföras.

När det gäller frågan om en effektivisering av aktiebolagsregistret fårjag hänvisa till handelsdepartementets bilaga i budgetpropositionen (prop. 1979/80: 100 bil. 14 s. 99).

2.7 Nyemission av aktier till underkurs m. m.

Enligt 1 kap. ] & aktiebolagslagen skall aktierna i ett aktiebolag lyda på lika belopp. Vid bildandet av ett aktiebolag gäller enligt 2 kap. 2 %$ bl. a. att betalningen för aktierna inte får understiga det nominella beloppet.

[ 4 kap. l & föreskrivs att bestämmelserna i 2 kap. ?. % äger motsvarande tillämpning vid nyemission. dvs. när aktiekapitalet ökas genom att aktier tecknas mot betalning. Vid fondemission. dvs. när nya aktier ges ut utan någon betalning eller de gamla aktiernas nominella belopp höjs utan någon ny betalning, måste man enligt samma paragraftill aktiekapitalet föra över minst ett belopp som motsvarar summan av de nya aktiernas nominella belopp resp. den sammanlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Frågan om nyemission av aktier till underkurs behandlades under förar- betena till den nya aktiebolagslagen. ] prop. l975: 103 uppehöll sig föredra- gande statsrådet vid frågan med anledning av att Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund hade hemställt om undantag från förbudet mot emission till underkurs vid nyemission mot kontantbetalning. De båda organisationerna hade framhållit att förbudet mot underkursemission mcd— förde olägenheter när aktierna i ett börsregistrerat bolag var noterade under eller omkring pari. Ett sådant bolag hade då inte möjlighet att anskaffa kapital genom nyemission. eftersom emissionskursen måste sät- tas så högt att en emission inte kunde placeras på marknaden.

Föredragande statsrådet framhöll med anledning av skrivelsen (prop. 1975: |03 s. 222) att det var av central betydelse att aktiekapitalet verkligen tillfördes bolaget. Utgångspunkten måste vara att tillgångar motsvarande aktiernas nominella belopp tillfördes bolaget för att aktiekapitalet och det övriga bundna egna kapitalet på ett tillfredsställandc sätt skulle kunna fullgöra sin funktion som säkerhetsfaktor för bolagets borgenärer.

Som skäl mot att införa en möjlighet till underkursemission framhöll föredraganden vidare att det praktiska behovet av en sådan möjlighet var litet och att det var osäkert om aktiemarknaden skulle ställa sig positiv till

Prop. 1979/80: 143 96

en underkursemission. eftersom en sådan lätt kunde uppfattas som en bekräftelse påatt bolagets ställning var dålig. Mot bakgrund av de angivna synpunkterna avstyrkte han förslaget om emission till trnderkurs.

Under riksdagsbehandlingen av aktiebolagspropositionen aktualiserades frågan om underkursemission på nytt genom en motion om att nyemission till underkurs skulle få ske i vissa fall när emission skedde mot kontant betalning. De fall som motionärerna åsyftade var sådana då aktierna i ett börsregistrerat bolag noterades under pari trots att det egna kapitalet enligt en bokföringsmässig värdering kunde beräknas ha ett värde som översteg det sammanlagda nominella beloppet av bolagets aktier.

I sitt betänkande med anledning av propositionen uttalade lagutskottet (LU l975/76:4) att det var tänkbart att en emission till underkurs i den speciella situation som motionärerna åsyftade skulle kunna användas som ett medel att stärka ett bolags finansiella ställning genom att åstadkomma en förbättring av relationen mellan eget och främmande kapital. något som i och för sig var angeläget. Utskottet pekade emellertid på att en rad nya fmansieringsformer hade införts i aktiebolagslagstiftningen. Vidare ansåg utskottet att underkursemission knappast sktrlle ktrnna bli aktuell annat än i sällsynta fall.

Avslutningsvis erinrade utskottet om att reglerna om förbud mot emis- sion av aktier till underkurs hade ställts upp till skydd för borgenärerna. de anställda och aktieägarna i syfte att säkerställa att bolaget vid en nyemis- sion verkligen tillfördes reella tillgångar som minst uppgick till kapitalök- ningens belopp. Utskottct ansåg att det borde krävas starka skäl för att införa undantag från dessa regler. Eftersom sådana skäl inte fanns i det förevarande fallet. avstyrkte utskottet motionsyrkandet. Riksdagen biföll utskottets hemställan (se även LU l977/78: 8 och 1979/80: 2).

Som jag har nämnt i inledningen har industriförbundet. bankföreningen och Föreningen Auktoriserade revisorer FAR (i det följande kallade orga- nisationerna) tagit upp frågan om nyemission av aktier till underktrrs i en skrivelse till justitiedepartementet 1978-12—04. [ skrivelsen hänvisar orga- nisationerna till en promemoria om underkursemission som har upprättats inom industriförbundet (bilaga II:!) och anför i huvudsak följande. I början av 1970-talet förekom börsnoteringar under pari endast i undantags- fall. Undcr de senaste åren har emellertid ett flertal av landets större företag under lång tid haft sina aktier noterade under pari. Det har sålunda blivit omöjligt för en mycket betydande grupp företag att öka sitt aktiekapi- tal genom nyemission. Soliditeten i svenska börslöretag är alltför låg. En soliditetsförbättring i industrin är utomordentligt angelägen. Vinstnivån i företagen är ofta inte tillräcklig för den önskvärda förbättringen. Det är därför angeläget med tillskott till det egna kapitalet genom nyemission.

Enligt organisationerna visar analysen i den bifogade promemorian att det inte synes finnas något hinder mot underkursemission från bolagsrätts- liga eller teoretiska utgångspunkter. Inte heller finns det skäl att begränsa

Prop. l979/80: 143 97

underkursdiffercnsens storlek eller att föreskriva att differensen skall fyl- las ut genast eller inom en viss tid. . .

Organisationerna förklarar att en 'möjlighet att användå den i Norge och Finland praktiserade metoden med kombinerad ny— och "bud"-emission i praktiken sannolikt skulle lösa problemen för de flesta företag som i dag har sina aktier noterade under eller invid pari. Sålunda torde den s.k. fondemissionsandelen i de flesta fall kunna täckas genom överföring från reservfonden eller genom uppskrivning av anläggningstillgångar. På sikt bör man dock söka en mer generell lösning som gör det möjligt också för företag som inte har kapital eller uppskrivningsmöjligheter att göra under— kursemissioner. .

Mot bakgrund av det anförda hemställer organisationerna om en förut- sättningslös prövning av frågan i hela dess vidd. För det fall departementet inte sktrlle kunna tillstyrka en lösning som tillåter underkursemission med kvarstående underkursdiffercns hemställer organisationerna att under- kursemission med omedelbar utfyllnad av differensen från eget kapital blir tillåten.

Därutöver hemställer organisationerna att aktiebolagslagens bestämmel- ser om nedsättning av aktiekapitalet skall ändras i två avseenden beträffan- de aktiemarknadsbolag. dvs. bolag vars aktier är noterade på börsen eller på lista som utges av Svenska fondhandlareföreningen. Dels föreslås att kravet att aktiebreven skall fordras in för nedstämpling eller utbyte avskaf- fas. så att nedsättning kan ske genom en central rcgistreringsåtgärd. Dels föreslås att bestämmelserna om att rätten skall ge tillstånd till vinstutdel- ning under tre år efter nedsättning av aktiekapitalet ändras så, att tillstånd inte krävs då nedsättning sker utan att det föreligger någon förlustsituation enligt bolagets balansräkning och nedsättningsbeloppet förs över till re- servfonden.

De flesta remissinstansema har tillstyrkt att det införs en möjlighet att emittera nya aktier till underkurs. Endast en remissinstans (LO) har direkt avstyrkt förslaget. När det gäller den närmare utformningen av bestämmel- ser om underkursemission är remissutfallet splittrat. En del remissinstan- ser tillstyrker att en rätt till underkursemission införs utan något krav på att differensen mellan emissionsvärdet och det nominella värdet skall täckas. Andra menar att det är nödvändigt att som ett skydd för bolagets eget kapital föreskriva att underkursdiffercnsen skall täckas omedelbart eller inom en begränsad tid. Från flera håll pekar man på att en ordning som tillåter kvarstående underkursdiffercns kan leda till osäkerhet och missuppfattningar i fråga om storleken av bolagets eget kapital, även om det i balansräkningen tas upp en särskild post där underkursdiffercnsen redovisas.

De remissinstanser som tillstyrker förslaget om underkursemission an- sluter sig i allmänhet till tanken att det inte behövs någon lägsta gräns för emissionskursen. Några remissinstanser påpekar att nyemission av aktier

7—Rikxdugen ”79/80. I saml. Nr 143

Prop. 1979/80: l43 98

till underkurs kan vara till nackdel för dem som redan har aktier i bolaget. Från något håll föreslås därför att det skall krävas kvalificerad majoritet för beslut om underkursemission. Vidare förordnar någon remissinstans ett förbud mot riktade underkursemissioner.

Förslaget att upphäva bestämmelserna om att aktiebreven skall fordras in för nedstämpling eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapita— let och bestämmelserna om rättens tillstånd till vinstutdelning efter ned- sättning i vissa fall tillstyrks av de flesta remissinstanser som har uttalat sig härom. Några remissinstanser avstyrker dock de föreslagna ändringarna och menar att de är omotiverade och kan medföra olägenheter.

Som organisationerna har framhållit medför förbudet mot att emittera aktier till underkurs svårigheter för aktiebolag att anskaffa riskvilligt kapi- tal. om aktierna är noterade under pari. Enligt aktiebolagslagens bestäm- melser måste vid en nyemission de nya aktierna lyda på samma belopp som de gamla. och betalningen för de nya aktierna får inte understiga det nominella beloppet. Detta betyder att någon nyemission inte kan genomfö- ras sålänge aktierna är noterade under pari. Detsamma gäller i princip när börskursen ligger vid eller strax ovanför pari. eftersom nya aktier i prakti- ken ofta måste emitteras till en kurs som är lägre än börskursen för att kunna placeras på marknaden.

Denna olägenhet av förbudet mot underkursemission har förstärkts un— der senare år genom att börskurserna överlag har sjunkit. Under andra hälften av l970-talet har aktierna i ett flertal börsnoterade företag under kortare eller längre tid varit noterade under pari. Samtidigt har många företag haft ett uttalat behov av kapitaltillskott för att förbättra sin soliditet och möjliggöra nya investeringar.

Teoretiskt kan visserligen ett bolag vars aktier är noterade omkring pari eller lägre genomföra en nyemission. om bolaget först sätter ner aktiekapi- talet så att aktiernas nominella värde blir lägre än börskursen. Ett sådant förfarande stöter emellertid på både praktiska och psykologiska svårighe- ter. I de flesta fall kan man knappast räkna med att denna utväg är något användbart alternativ för att anskaffa riskvilligt kapital.

Inte heller de nya finansieringsformer som har införts i aktiebolagsrätten trnder l970-talet erbjuder någon tillfredsställandc lösning av kapitalförsörj- ningsproblemen för bolag vars aktier är lågt noterade på börsen. Dessa finansieringsformer. bl. a. konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning. kan visserligen användas för att åstadkom— ma en förstärkning av det egna kapitalet på längre sikt. Däremot är de mindre användbara när det gäller att snabbt förbättra relationen mellan eget och främmande kapital.

Det står därför klart att ett avskaffande av förbudet mot nyemission till underkurs skulle kunna vara till fördel för aktiebolag vars aktier är lågt noterade genom att underlätta anskaffningen av nytt kapital. Vid bedöm- ningen av om förbudet kan avskaffas eller mjukas tipp måste man emeller- tid också ta hänsyn till vilka verkningarna kan bli för andra intressenter.

Prop. 1979/80: 143 __ . 99

Bland de skäl som har anförts mot att tillåta underkursemission har särskilt framhållits att skyddet för bolagets borgenärer. anställda och aktie- ägare kan äventyras. om inte det nya aktiekapitalet verkligen tillförs bola- get.

Även jag anser att det är betydelsefullt att inte de bestämmelser som gäller till skydd för bolagets eget kapital luckras upp. Det är angeläget att det kapitaltillskott som sker genom en nyemission verkligen motsvaras av verkliga tillgångar. En nyemission får givetvis inte göras på ett sådant sätt att den bidrar till att urholka aktiekapitalet.

Vad jag nu har sagt innebär emellertid inte att man måste upprätthålla ett absolut förbud mot nyemission av aktier till underkurs. Som organisatio- nerna har framhållit kan en nyemission medföra ett reellt kapitaltillskott även om inte de nya aktierna betalas med fulla nominella beloppet.

Organisationerna har i sin framställning föreslagit en ordning som inne- bär att man i bokföringen använder två olika aktiekapitalsbegrepp. Det nominella aktiekapitalet tas upp på vanligt sätt. Därefter redovisas som en negativ post den s. k. underkursdiffercnsen. dvs. skillnaden mellan de nya aktiernas sammanlagda nominella belopp och vad som har betalats för dem. Återstoden utgör bolagets verkliga aktiekapital.

] och för sig kan man på detta sätt göra det möjligt att genomföra en nyemission till underkurs utan att principerna om skydd för det egna kapitalet rubbas. Den föreslagna ordningen medför emellertid vissa olä— genheter. Ett system som innebär att man använder sig av två olika aktiekapitalsbegrepp kan lätt leda till osäkerhet och missförstånd. Särskilt för den som inte är närmare förtrogen med bokföring kan det vara svårt att få en klar bild av det värde som aktiekapitalet har. Med ett sådant system blir det också nödvändigt att införa särskilda regler i aktiebolagslagen om vilket aktiekapitalsbegrepp som åsyftas i olika sammanhang där aktiekapi- talet är av betydelse. t.ex. i fråga om avsättning till reservfonden och förutsättningarna för likvidation. Enligt min mening är det en klar fördel om man kan finna en lösning som inte medför sådana komplikationer.

En möjlighet att undvika de angivna problemen är. som organisationerna har nämnt. att avskaffa systemet med nominellt aktiekapital och endast räkna med det aktiekapital som verkligen betalas in. Emellertid är syste— met med nominellt belopp av så grundläggande betydelse för aktiebolagsla- gens uppbyggnad att det inte finns skäl att i detta sammanhang överväga någon ändring av de bolagsrättsliga principerna på denna punkt.

Även om man inte ändrar de grundläggande principerna kan man emel— lertid införa en möjlighet till underkursemission utan att behöva laborera med två olika aktiekapitalsbegrepp. nämligen om man ser till att tillgångar motsvarande det nominella beloppet överförs till aktiekapitalet också när nya aktier emitteras till underkurs.

Som jag nyss har framhållit är det viktigt att inte bestämmelserna om skydd för bolagets eget kapital luckras upp genom bestämmelser om un-

Prop. 1979/80: 143 100

derkursemission. Det är också önskvärt att inte öppna möjlighet att ny- emittera aktier till underkurs för bolag vars aktiekapital redan är urholkat. Ett bolag som har förbrukat en stor del av sitt aktiekapital bör inte ha möjlighet att emittera aktier till underkurs för att försöka undvika en nödvändig rekonstruktion eller likvidation. En sådan möjlighet bör enligt min mening finnas bara för företag som har en relativt god ekonomisk situation men som med nuvarande bestämmelser inte kan genomföra en nyemission därför att börsvärdet är för lågt.

Vid bedömningen av om ett bolags ekonomiska situation är sådan att en nyemission bör kunna genomföras är börsvärdet av underordnad betydel- se. Enligt min mening finns det inte skäl att vid denna bedömning ge den marknadsmässiga värdering som börskursen ger uttryck åt företräde fram- för en bokföringsmässig värdering enligt reglerna i aktiebolagslagen och bokföringslagen. Börskurserna påverkas av en rad omständigheter som kan dra ner kursen även på företag som har en solid ställning. Det är inte ovanligt att ett bolags substansvärde är betydligt högre än vad börsvärdet utvisar.

När man bedömer förutsättningarna för en underkursemission bör man därför utgå från en värdering på grundval av gängse redovisningsprinciper. Som jag nyss har berört finns det inte anledning att införa en möjlighet till underkursemission för bolag som visar en svag ekonomisk ställning även vid en bokföringsmässig värdering. Jag anser för min del att en sådan möjlighet bör finnas endast i de fall då ett bolag har en tillräckligt god ställning för att skillnaden mellan aktiernas nominella värde och vad som betalas för dem skall kunna täckas genom överföring av medel från reserv- fonden eller annat eget kapital. Bolag med sämre ekonomisk situation bör liksom hittills vara hänvisade till att emittera nya aktier först efter nedsätt- ning av aktiekapitalet.

Om underkursdiffercnsen täcks på det angivna sättet, har frågan om emissionskursens storlek i förhållande till det nominella värdet inte så stor betydelse. Huvudsaken är att den del av de nya aktiernas nominella värde som inte betalas av de nya aktieägarna själva täcks på annat sätt. Vid fondemission, som kan sägas vara en extrem form av underkursemission. är emissionskursen noll. men detta innebär inte någon belastning för före- tagets soliditet, eftersom aktiekapitalet i samband med fondemissionen tillförs kapital som täcker aktiernas nominella belopp. Det finns alltså inte skäl att föreskriva någon begränsning neråt av emissionskursen.

När det gäller frågan varifrån medel skall tas för att täcka skillnaden mellan det nominella beloppet och emissionskursen anser jag att överfö- ring bör kunna ske såväl från eventuellt förekommande fria fonder eller annat fritt eget kapital som från reservfonden eller annat bundet eget kapital. Liksom vid fondemission bör det vara möjligt att använda medel från en eventuell uppskrivningsfond eller att för ändamålet skriva upp värdet på anläggningstillgångar.

Prop. 1979/80: 143 - 101

Med de bestämmelser om nyemission som gäller idag kan ett bolag föreskriva att betalning för nya aktier skall ske genom tillskott av apport— egendom. Enligt min mening finns det inte anledning att utesluta denna möjlighet i sådana fall då nyemission sker till underkurs. Jag vill dock understryka vikten av att den egendom som skjuts till genom apport verkligen är till nytta för bolaget och att egendomen inte åsätts ett för högt värde. Bestämmelser härom finns i 2 kap. 2.5 aktiebolagslagen (jämför 4 kap. l ä). Vidare föreskrivs i 4 kap. 65 att en bestämmelse om apport skall tas upp i beslutet om nyemission. att styrelsen skall avge en redogörelse för de omständigheter som kan ha betydelse för att bedöma värdet på apportegendomen och att revisorerna skall yttra sig över redogörelsen. Av 4 kap. 12% framgår att ett beslut om nyemission inte får registreras förrän all apportegendom har tillförts bolaget. Några föreskrifter som särskilt tar sikte på underkursemissioner torde inte behövas.

Om man i enlighet med det anförda inför en möjlighet till nyemission av aktier till underkurs med krav på omedelbar täckning av underkursdiffe- rensen. blir syftet med organisationernas framställning i allt väsentligt tillgodosett. En sådan ordning medför inte några risker för bolagets eget kapital. Inte heller uppkommer några nackdelar för bolagets borgenärer eller de anställda. Man undgår också de olägenheter med två olika aktieka- pitalsbegrepp som skulle uppkomma om man införde en möjlighet att låta underkursdiffercnsen stå kvar under kortare eller längre tid.

Som några remissinstanser har påpekat kan en möjlighet att emittera aktier till underkurs i vissa fall missgynna gamla aktieägare. åtminstone vid riktade emissioner. Detta visar sig framför allt på det sättet att de nya aktierna ger samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst som de gamla även om de har köpts för ett lägre pris. Detsamma kan emellertid inträffa om nyemission sker till en kurs som ligger över det nominella värdet. Så snart emissionskursen är lägre än börskursen kan de gamla aktieägarna åsamkas förluster vid riktade emissioner.

Det finns dock redan i dag regler som på olika sätt skyddar de gamla aktieägarna vid en nyemission. Det är aktieägarna själva som beslutar om nyemission och om villkoren för emissionen. För beslut om sådan ökning av aktiekapitalet som kräver ändring av bolagsordningen föreskrivs två tredjedelars majoritet. Om inte annat bestämts har aktieägarna vid en kontantemission företrädesrätt att teckna nya aktier. Den som inte vill utnyttja sin företrädesrätt kan sälja sin tcckningsrätt. Sätts företrädesrät- ten ur spel genom ett beslut om riktad emission. kan det upphävas av domstol. om beslutet är ägnat att bereda otillbörlig fördel ät aktieägare eller någon annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att det inte finns anledning att införa några ytterligare bestämmelser till skydd för de gamla aktieägarna i samband med nyemission till underkurs.

Jag föreslår följaktligen att det i 4 kap. l tå aktiebolagslagen föreskrivs att

Prop. 1979/80: 143 IOP.

teckning av aktier vid nyemission i börsnoterade bolag får ske mot betal- ning av lägre belopp än det nominella, under förutsättning att skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya aktierna och deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet, innan beslutet om nyemission regi- streras. antingen genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av anläggningstillgång. De nya bestämmelserna föran- leder följdändringar av bestämmelserna om uppskrivning av anläggnings- tillgångar och om nedsättning av reservfond i ll kap. 4 så och l2 kap. 4 & aktiebolagslagen. Dessutom bör i en övergångsbestämmelse föreskrivas att reglerna om underkursemission är tillämpliga också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade på den s. k. fondhandlarlistan.

Om det införs en möjlighet att emittera nya aktier till underkurs i enlig- het med vad jag nu har anfört. minskar behovet av sådana ändringar av reglerna om nedsättning av aktiekapitalet som organisationerna har före- slagit för att underlätta anskaffningen av nytt kapital. Enligt min mening finns det också andra skäl som talar mot de föreslagna ändringarna.

Vad först beträffar frågan om infordrande av aktiebreven för nedsättning eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet anser jag för min del att reglerna härom har en funktion att fylla. Så länge man har kvar en ordning som bygger på ett nominellt aktiekapital bör man inte luckra upp systemet genom att låta kravet på att det gällande nominella beloppet skall finnas angivet på aktiebreven ersättas med en central registrering. Jag kan därför inte tillstyrka förslaget att avskaffa kravet att aktiebreven skall fordras in för nedsättning eller utbyte i samband med nedsättning av aktiekapitalet.

Det andra förslaget från organisationerna innebär som tidigare nämnts att bestämmelserna i 6 kap. 5 & aktiebolagslagen om rättens tillstånd till vinstutdelning under tre år efter nedsättning av aktiekapitalet inte skall vara tillämpliga i sådana fall då nedsättning sker utan att det föreligger någon förlustsituation enligt balansräkningen och nedsättningsbeloppet förs över till reservfonden. I och för sig kan jag hålla med om att vissa skäl talar för att avskaffa kravet på rättens tillstånd i de angivna fallen. Jag anser emellertid att det är önskvärt att såvitt möjligt undvika en långtgåen- de specialreglering av olika situationer. Det kan också ifrågasättas om det är lämpligt att den värdering av bolagets tillgångar och skulder som har gjorts i balansräkningen i vissa fall skall vara avgörande för frågan huruvi- da vinstutdelning efter nedsättning av aktiekapitalet skall få ske utan rättens tillstånd eller ej. Enligt min mening har det inte visats att bestäm- melserna om rättens tillstånd till vinstutdelning i de angivna fallen är förenade med sådana olägenheter att den föreslagna ändringen bör genom- föras.

Prop. 1979/80: 143 t03

2.8. Särskilda regler för de mindre aktiebolagen

Som jag har nämnt i inledningen har bolagskommittén också lagt fram ett betänkande (SOU 1978166) med förslag om en ny bolagsform för de mindre företagen, andelsbolag. Bakgrunden till kommitteförslaget är de önskemål som har förts fram vid olika tillfällen om att man för de mindre företagen skapar en särskild bolagsform som i likhet med aktiebolaget ger delägarna rätt att driva verksamhet utan personlig ansvarighet men som bättre än aktiebolagsformen är anpassad till de mindre företagens intressen.

Kommitténs förslag till andelsbolagslag ansluter nära till aktiebolagsla- gen. En skillnad är emellertid att andelarna i ett andelsbolag inte skall kunna överlåtas lika fritt som aktier. Vidare föreslås ett starkare minori- tetsskydd än i aktiebolag. Samtliga bolagsmän får en vidsträckt rätt till insyn i andelsbolagets förvaltning. Lägsta ahdelskapital föreslås bli 20 000 kr. Samtidigt föreslås att den undre gränsen för aktiekapital. som f.n. är 50 000 kr., skall höjas till l25 000 kr.

Vid remissbehandlingen har bolagskommittens förslag mötts av bety- dande invändningar. Till de remissinstanser som från olika utgångspunkter har framfört kritik hör även småföretagarnas organisationer.

Med anledning av remisskritiken beslöt den dåvarande regeringen i början av år l979 att inte lägga fram något förslag på grundval av bolagskommitte'ns förslag till andelsbolagslag. Frågan om särskilda och enklare regler för de mindre företagen skulle emellertid övervägas ytterli— gare inom justitiedepartementet. Till stöd för detta arbete tillkallades en referensgrupp med företrädare för bl. a. småföretagarnas organisationer.

Det arbete som sålunda har bedrivits ijustitiedepartementet har gett vid handen att aktiebolagslagens regler i allt väsentligt passar även för mindre företag. Om emellertid en ny företagsform inte införs tinns det anledning att ändra aktiebolagslagen i två avseenden. Det är fråga dels om möjlighe- terna att begränsa aktiernas fria överlåtbarhct för att delägarkretsen bättre skall kunna kontrolleras. dels om ett ökat minoritetsskydd genom möjlig- heter till bättre insyn i företaget.

En av grundprinciperna i aktiebolagslagen är att aktierna skall kunna överlåtas fritt (3 kap. 2 & a'tktiebolagslagen). Från denna princip görs emel- lertid två undantag. Bolagsordningen får innehålla ett s. k. utlänningsförbe- håll. Detta undantag hänger samman med regleringen i lagen (l9lö: l56) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. Bolags— ordningen fär vidare enligt 3 kap. 3 & aktiebolagslagen innehålla bestäm— melser om lösningsrätt när aktier övergår till en ny ägare (s.k. hembuds- klausul).

Aktiebolagsutredningen föreslog år l97l ytterligare ett undantag. nämli- gen att en överlåtelse av aktier skulle få göras beroende av tillstånd från bolaget. Förslaget om sådana samtyckesklausuler genomfördes emellertid inte. Som skäl härför angav föredragande statsrådet (prop. 1975: l03 s.

Prop. I979/80: 143 l04

229) bl.a. att förslaget innebar att majoritetsaktieägarna kunde hindra en minoritetsaktieägare att sälja sina aktieri bolaget och att denne alltsåi hög grad skulle vara utlämnad åt majoritetens godtycke.

Bolagskommitten har för andelsbolagen föreslagit en likartad bestäm- melse om samtyckesklausuler (SOU [978166 s. l56). Förslaget har utsatts för kritik under remissbehandlingen. Det har härvid framhållits att före- komsten av sådana klausuler skulle medföra bl.a. den olägenheten att andelarna inte kunde användas som säkerhet vid belåning.

När det gäller aktiebolagen finns det enligt min mening inte någon anledning att frångå den ståndpunkt som intogs vid aktiebolagslagens tillkomst. vare sig när det är fråga om större eller mindre aktiebolag. Jag är alltså inte beredd att föreslå regler som skulle göra det möjligt att genom samtyckesklausuler begränsa aktiers fria överlåtbarhet.

De tidigare bc- rörda reglerna om hembudsklausuler i aktiebolagslagen innebär i huvudsak följande (se prop. l975: 103 s. 230 och 3l4—318). En hembudsklausul hindrar inte en aktieägare från att överlåta sina aktier till en utomstående. I stället blir förvärvaren skyldig att hembjuda aktierna till de tidigare aktieägarna eller någon annan lösningsberättigad. som därige- nom blir i tillfälle att lösa in aktierna. lnnan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas. kan den till vilken aktierna har övergått inte utöva någon annan av aktierna härflytande rätt gentemot bolaget än rätt till vinstutdel- ning och företrädesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission eller till teckning av andel i lån mot konvertibla skuldebrev och skuldebrev förena- de med optionsrätt vid nyteckning. Den nye förvärvaren kan alltså under mellantiden inte utöva några förvaltningsbefogenhetcr och han är också utestängd från deltagande i fondemission och andra utbetalningar till aktie- ägare än vinstutdelning.

Lösningsrätteii kan principiellt göras tillämplig på vilket som helst fång. Fångesmannen kan vidare utgöras av en utomstående eller en aktieägare efter bolagets eget val. Även kretsen av lösningsberättigade kan bestäm- mas fritt. Dcn kan bestämmas så att lösningsrätten tillkommer någon utomstående eller att en bestående aktieägare, vissa aktieägare eller alla aktieägare inkluderas i kretsen.

Lösningsrätteii utövas på villkor som ofta är preciserade i bolagsord- ningen. Det är alltså inte fråga om att den eller de lösningsberättigade inträder i det avtal som ligger till grund för förvärvet och övertar de villkor som detta avtal kan innehålla. Detta innebär bl.a. att lösenbeloppets erläggande regleras av bolagsordningens föreskrifter och inte av de betal- ningsvillkor som förvärvaren har förhandlat sig till i sitt avtal med överlå- taren. De närmare grunderna för bestämmande av lösenbeloppet kan fram- gå ur och vara preciserade i bolagsordningen. Om så inte är fallet är frågan om löseskillingens storlek öppen och den slutliga lösningen blir en förhand- lingsfråga mellan förvärvaren och den lösningsberättigade eller, om par- terna inte kan enas. en fråga som får avgöras genom skiljedom.

Prop. 1979/80: 143 l05

Bolagskommitte'n har för andelsbolagen föreslagit bestämmelser om hembudsklausuler som överensstämmer med vad som gäller för aktiebola- gen. Kommittén har emellertid också föreslagit att det skall kunna göras en annan typ av förbehåll i bolagsordningen. s.k. förköpsklausuler (SOU l978166 s. 155). En sådan klausul innebär förbud för en aktieägare att överlåta sina aktier innan han har erbjudit dem som är förköpsberättigade att förvärva aktierna.

Enligt min mening talar flera skäl för att vidga avtalsfriheten när det gäller att begränsa den fria rätten att överlåta aktier. Sådana hembudsklau- suler som f. n. kan ställas upp har den fördelen att. eftersom en lösningsrätt blir aktuell först när ett ftillgånget förvärv har ägt rum. bolaget och aktie- ägarna vet vem de riskerar att få in i kretsen. om de inte utövar sin lösningsrätt. Å andra sidan har hembudsklausulerna ett flertal nackdelar. Det förhållandet att aktierna måste övergå till en" förvärvare innan lös- ningsrätten aktualiseras innebär vid frivilliga överlåtelser en omgång, som, om lösningsrätten utövas, medför helt onödiga kostnader och förspillt arbete. Kravet på en aktieövergång som utlösande faktor för lösningsrät- ten bidrar också till onödiga rättegångar mellan förvärvaren och den eller de lösningsrberättigade eller mellan överlåtaren och förvärvaren. Den största nackdelen med en hembudsklausul är emellertid att aktierna "'un- der spelets gång" passiviscras och att det under denna tid inte finns någon som kan utöva rösträtt för aktierna. Överlåtaren kan inte rösta för de överlåtna aktierna. eftersom han genom överlåtelsen har förklarat sig inte längre vara ägare till aktierna. Inte heller förvärvaren kan behandlas som aktieägare innan lösningsfrågan slutligt har avgjorts. Aktierna är alltså passiviserade under den ofta långa tid som går åt för att komma till ett avgörande i lösningsfrågan.

Förköpsklausuler får f. n. inte tas in i bolagsordningen för aktiebolag. l aktiebolag som önskar hålla aktieägarkretsen sluten är det emellertid van- ligt att aktieägarna eller grupper av aktieägare träffar särskilda överens- kommelser. s.k. konsortialavtal, som siktar till att åstadkomma en star- kare bindning av aktierna till parterna i avtalet än som är möjligt genom en hembudsklausul. En vanlig typ av begränsning i ett konsortialavtal är förköpsklausuler. Konsortialavtal får inte någon verkan mot bolaget. efter- som det inte får tas in i bolagsordningen. Konsortialavtalen har inte heller någon verkan mot den som i god tro förvärvar aktieri bolaget. Denna typ av avtal är alltså inte något tillfredsställandc instrument när det gäller att kontrollera kretsen av aktieägare.

Enligt min mening visar förekomsten av konsortialavtal med förköps- klausul att det finns behov av denna typ av kontroll av aktieägarkretsen i de mindre företagen. Jag förordar därför att avtalsfriheten vidgas så att aktiebolagen i sina bolagsordningar får ta in inte bara som f.n. hembudsklausuler utan även förköpsklausuler i enlighet med vad jag nu har angivit. Bestämmelserna i 3 kap. 3 & aktiebolagslagen är i allt väsentligt väl anpassade även för förköpsklausuler.

Prop. 1979/80: 143 too

Möjligheten att använda hembudsklausuler är inte begränsad till vissa aktiebolag. I praktiken kan emellertid sådana klausuler inte användas av de aktiebolag som med sina aktier vänder sig till allmänheten eller till en större krets av aktieägare. Enligt min mening behövs det inte heller i fråga om förköpsklausulerna någon begränsning till vissa aktiebolag.

Jag går nu över till att behandla frågan om aktieägarnas möjligheter att följa verksamheten i mindre aktiebolag. Enligt 9 kap. IZs' aktiebolagslagen har en enskild aktieägare rätt att få upplysningar av bolagsledningen i ärenden som skall avgöras på bolagsstämman. Denna s.k. frågerätt är begränsad på olika sätt. För det första gäller den endast på bolagsstämman och inte i andra sammanhang. För det andra behöver upplysningar medde- las endast om det kan ske utan väsentligt förfång för bolaget. För det tredje behöver upplysningar lämnas på stämman endast om styrelsen och verk- ställande direktören där har tillgång till de uppgifter som behövs för att frågan skall kunna besvaras. Upplysningar som inte kan lämnas vid bolags- stämman skall i stället lämnas inom två veckor efter stämman.

För andelsbolagen har bolagskommitten föreslagit vissa bestämmelser om upplysningsskyldighet m.m.. som inte är begränsade till bolagsstäm- man (SOU t978: 66 s. 198"). Dessa bestämmelser har delvis utformats med 195 MBL som förebild.

Enligt min mening bör 9 kap. 12.5 aktiebolagslagen kompletteras med bestämmelser som i huvudsak motsvarar vad bolagskommittén har föresla— git för andelsbolagen. Bestämmelserna. som avser att tillgodose minori- tetsaktieägarnas behov av insyn i mindre bolag. bör gälla i aktiebolag med högst tio aktieägare. ] sådana bolag bör alltså varje aktieägare beredas tillfälle att ta del av böcker. räkenskaper och andra handlingar som rör bolagets verksamhet. i den omfattning som behövs för en bedömning av bolagets ställning eller av visst ärende som skall förekomma på bolags- stämman. Styrelsen och verkställande direktören bör dessutom. om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång. vara skyldiga att på begäran biträda aktieägaren med den utredning som behövs för det nyss angivna ändamålet samt att tillhandahålla behövliga avskrifter. Bolagsledningen bör kunna vägra aktieägaren tillgång till information eller hjälp med utred- ning om det skulle föreligga påtaglig risk för väsentlig skada för bolaget. Befrielse från angiven skyldighet inträder alltså inte så fort bolaget i något avseende kan ha nackdel av att upplysningarna lämnas ut. I stället bör risken för allvarlig skada vara i det närmaste uppenbar för att undantags- bestämmelsen skall träda i tillämpning.

De förslag som i övrigt har lagts fram av bolagskommitte'n beträffande andelsbolagen föranleder. som har framgått av det föregående. nu ingen åtgärd. Det finns emellertid skäl att följa utvecklingen på bolagsområdet. Tidigare har jag nämnt att utvecklingen på medbestämmandeområdet kan komma att motivera en översyn av aktiebolagslagen. Även andra faktorer. såsom önskemålet att underlätta nyetablering och att stödja de mindre

Prop. l979/80: |43 107

företagen. kan göra det lämpligt att senare på nytt överväga frågan om en skillnad mellan de regler som skallgälla för de största aktiebolagen och de som skall reglerade något mindre företagens verksamhet.

2.9 Ikraftträdande

År 1973 beslöts att alla aktiebolag måste ha ett aktiekapital på minst 50000 kronor. Som tidigare nämnts har dock äldre bolag fått anstånd till utgången av år 1981 med att höja sitt aktiekapital till detta belopp (se prop. 1976/77: 109 och SFS 1977: 320). Aktiebolag. vars registrerade aktiekapital inte uppgår till 50000 kronor vid utgången av år 1981. skall avföras ur aktiebolagsregistret och är därmed upplösta. ',

Handelsbolagsformen utgör enligt min mening ett värdefullt alternativ för de mindre aktiebolag som vill fortsätta verksamheten titan att höja aktiekapitalet. Det är emellertid angeläget att de nya reglerna om handels- bolag träder i kraft innan aktieägarna i de mindre aktiebolagen måste ta ställning till om de skall välja denna företagsform eller inte. Det är också viktigt att de får tillräcklig tid för sina överväganden.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt och med beaktande av övriga omständigheter förordarjag att den nya lagstiftningen om handelsbolag får träda i kraft den I januari l98l. Även de övriga lagförslag som jag nu har redogjort för bör träda i kraft den I januari 1981.

Hänvisningar till S2-8

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till i. lag om handelsbolag och enkla bolag. 2. lag om årsredovisning m.m. i vissa företag. 3. lagom ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga IJ".

4. Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagen har en disposition som i hög grad stämmer överens med BLzs. Från kommittéförslaget skiljer sig lagen främst genom att den inte innehål- ler bestämmelser om styrelse i handelsbolag. Lagen är uppdelad på fyra kapitel. | kap. innehåller inledande bestämmelser som definierar begrep- pen handelsbolag. kommanditbolag och enkelt bolag. 2 kap.. som innehål- ler bestämmelser om handelsbolag. är uppdelat på tre avsnitt som skiljs åt

' Bilagan har uteslutits här. 1 den mån förslagen inte är likalydande med dem som är fogade till propositionen hänvisas till den i specialniotiveringen intagna lagtexten.

Prop. 1979/80: 143 l08

genom underrubriker. Efter ett första avsnitt om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter följer ett andra avsnitt om bolagets och bolags- männens förhållande till tredje man. varefter kapitlet avslutas med ett avsnitt om bolagets likvidation och upplösning. 3 kap. behandlar komman- ditbolaget och 4 kap. det enkla bolaget. 4 kap. är uppdelat på avsnitt med underrubriker på samma sätt som 2 kap.

I kap. Inledande bestämmelser

I & Ett handelsbolag föreligger. om två eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag. Första stycket gäller inte i fråga om verksamhet som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: l4l). Bestämmelser om firma för handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156) och handelsregisterlagen (1974: 157).

Paragrafen motsvarar l ä och Z & andra stycket BL. 1 den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) har jag anslutit mig till kommitténs uppfattning att det inte är lämpligt att i lagtext definiera begreppet bolag. I frågan om avgränsningen av bolaget från andra rättsin- stitut vill jag utöver vad jag har anfört i den allmänna motiveringen fram- hålla följande.

Vad gäller förhållandet till stiftelser har inom doktrinen (Nial. Om han- delsbolag och enkla bolag. 1955 s. 51) anförts att enligt härskande uppfatt- ning stiftelsen skiljer sig från bolaget därigenom att stiftelsen i motsats till bolaget inte har några medlemmar utan blott karakteriseras av att egendom har anslagits till att varaktigt främja visst ändamål. Delägarna i bolaget kan förändra bolagets ändamål och om de så önskar upplösa bolaget. Stiftelsen åter. fortsätter Nial. förvaltas av ett organ (styrelsen) som principiellt inte har möjlighet att förändra stiftelsens ändamål eller upplösa stiftelsen. De personer som åtnjuter förmåner av stiftelsens verksamhet destinatärerna. har i princip inte någon rätt att delta i stiftelsens förvaltning.

Enligt min mening kan med ledning av dessa uttalanden bolaget med någorlunda säkerhet avgränsas från stiftelsen. Den närmare gränsdragning som erfordras i särskilda fall får överlämnas till rättstillämpningen. Resul- tatet av stiftelseutredningens arbete torde också komma att möjliggöra en ökad precision i gränsdragningen mellan bolag och stiftelse.

Kommittén har sammanfattande beskrivit doktrinens syn på frågan om gränsdragningen mellan associationerna bolag ochförening. Jag får hänvi- sa till kommitténs framställning (SOU 1978: 67 s. 59) och till de synpunkter som har framförts av Nial i Svensk associationsrätt (1975 s. 25).

Den gemenskap som föreligger i döds/m är särskilt reglerad genom bestämmelserna i ärvdabalken. Efter det att boet har blivit utrett kan gemenskapen fortsätta genom avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. Inte i något fall blir det civilrättsligt fråga om ett bolag. eftersom 24 kap. ärvda-

Prop. 1979/80: 143 !()9

balken konstruerar rättsförhållandet som en fortsättning av den normala dödsboförvaltningen. Ärvdabalkens regler avser dock endast förvaltning- en av den dödes egendom. Om dödSbodelägarna under den gemensamma förvaltningen lägger även sådan egendom som inte hör till boet. kan det bli fråga om ett bolagsförhållande i denna del (se Nial. Om handelsbolag och enkla bolag. 1955 s. 26). Sedan viss tid har förflutit efter dödsfallet blir enligt 53 & 3 mom. kommunalskattelagen (1929: 370) och 6 & 3 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt delägare i större dödsbon skattskyldiga på sätt som om boet utgjort handelsbolag. dvs. var och en taxeras för sin andel

Beträffande gränsdragningen mellan bolagsavtal och unstä/lningmrm! kan hänvisas till framställningen i arbetsrättskommitténs betänkande (SOU 1975: 1) Demokrati på arbetsplatsen. s. 732—735.

1 överensstämmelse med 55 35 BL innehåller kommittéförslaget en ut- trycklig bestämmelse (1 kap. 5 &) om att den nya lagen inte skall vara tillämplig på aktiebolag och purtrcderi. Enligt min mening är det emellertid uppenbart att aktiebolag och partrederi skall vara undantagna från den nya lagens tillämpningsområde. Jag anser inte att förhållandet behöver påpe- kas i en särskild bestämmelse. Den av kommittén föreslagna 1 kap. 5 & har därför fått utgå.

Första och andra styckena. I fråga om skälen för den bestämning av begreppet handelsbolag som har skett i förevarande paragraf fårjag hänvi— sa till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1). Med näringsverksamhet avserjag en yrkesmässigt driven verksamhet av ekonomisk natur. Jag har därmed gett begreppet näringsverksamhet en innebörd som överensstäm- mer med den som vanligtvis har tillagts begreppet inom civilrättslig lag- stiftning. l förarbetena till bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 140) angav sålunda föredragande statsrådet att begreppet näringsidkare i bokföringsla- gen bör ges den innebörden att det omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. I samma bemärkelse används termen näringsidkare i bl.a. avtalsvillkorslagcn (1971: 112). konsumentköplagen (1973: 877) och marknadsföringslagen (1975: 1418).

Enligt ] 9” första stycket andra meningen bokföringslagen (i lydelse enligt SFS 1979: 142 och 1065) är ett handelsbolag bokföringsskyldigt även om bolaget inte driver näringsverksamhet. Den nu föreslagna handelsbolags- definitionen medför inte att denna bestämmelse blir överflödig. Ett han- delsbolag föreligger redan i och med avtalet om att utöva näringsverksam— het i bolag. Handelsbolaget kan alltså föreligga redan innan verksamheten har påbörjats. Den nämnda bestämmelsen i bokföringslagen behövs för att ett sådant handelsbolag skall vara bokföringsskyldigt redan från sin till- komst. Bestämmelsen har också betydelse för ett enkelt bolag som blir handelsbolag genom registrering (se 1 kap. 3 & andra stycket).

Enligt 199 a % konkurslagen ( 1921: 225) får gäldenären inte under konkur- sen driva rörelse med vars utövande följer bokföringsskyldighet. Enligt

Prop. 1979/80: 143 110

212 & konkurslagen bestraffas en överträdelse av detta förbud med dags- böter. Förbudet gäller enligt förarbetena (prop. 1968: 98 s. 43") även deläga- re i handelsbolag. Enligt handclsregisterförordningen (1974: 188) skall till ett handelsbolags ansökan om registrering fogas bevis om att bolagsmän- nen inte är i konkurs.

Genom de nu redovisade bestämmelserna synes det vara sörjt för att en konkursgäldenär under sitt konkurstillstånd inte kan ingå som bolagsman i ett rörelsedrivande bolag. Däremot finns det inga regler som hindrar att en person efter avslutat konkurstillstånd ingår som bolagsman i ett rörelsedri- vande handelsbolag. Konkurslagskommittén haremellcrtid i sitt betänkan- de (SOU 1979: 13) Konkurs och rätten att idka näring föreslagit att ett i förhållande till 199 a s konkurslagen utvidgat näringsförbud införs som förutsätter särskild prövning i det enskilda fallet. Jag har behandlat kom- mitte'förslaget i en den 10 januari 1980 beslutad lagrådsremiss. Förslaget berör även handelsbolag.

Tredje stycket. Som jag har angivit i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) delar jag kommitténs uppfattning att förekomsten av gemensam firma inte bör utgöra ett villkor för uppkomsten av ett handelsbolag.

Bestämmelser om firma som berör handelsbolag finns i firmalagen (1974: 156) och handelsregisterlagen ( 1974: 157). Firmalagen innehåller alla bestämmelser som är gemensamma för firmor av olika slag. Utöver de materiella skyddsreglerna upptar firmalagen gemensamma villkor för re- gistrering och överlåtelse av firma. Dessutom finns i firmalagen bestäm- melser om förbud mot användning av firma och annat näringskännetecken samt om hävande av firmaregistrering, följderna av intrång i annans firma- rätt och firmateckning. ] handelsregisterlagen tas utöver registreringsbe- stämmelser upp bl.a. vissa specialföreskrifter om firma för sådana närings- idkare. däribland handelsbolag. som skall införas i handelsregistret. Ge- mensamt för olika slag av näringsidkare som skall registreras i handelsre- gistret är att uppgift om firma alltid skall tas in i registret. Firman har en central funktion vid registreringen. eftersom näringsidkaren skall registre— ras under den firma varunder näringsverksamheten drivs. Vid registrering- en erhålls firmaskydd enligt bestämmelserna i firmalagen. Av 5 & handels- registerförordningen (1974: 188) följer att handelsbolag i ansökan om re- gistrering skall lämna uppgift om firma.

På grund av den betydelse som bestämmelser om firma sålunda har för handelsbolag även efter den nya lagstiftningens införande. har jag ansett det befogat att i förevarande paragrafhänvisa till bestämmelserna om firma i firmalagen och handelsregisterlagen. Kommittén föreslog även en hänvis- ning till handelsregisterförordningens bestämmelser. Jag delar emellertid den vid remissbehandlingen framförda uppfattningen att en hänvisning i detta sammanhang till handelsregisterförordningens administrativa före- skrifter framstår som mindre påkallad.

Prop. 1979/80: 143 I I 1

2 (i Ett kommanditbolag är ett handelsbolag i vilket en eller llera bolags- män har förbehållit sig att inte svara för bolagets förbindelser med mera än han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget. En sädzih bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolaget kallas komplementär.

Paragrafen motsvarar 38 & BL. I enlighet med terminologin i nu gällande rätt anses kommanditbolaget som en form av handelsbolag.

Paragrafen överensstämmer i sak med gällande rätt. I allt väsentligt stämmer också utformningen med vad kommittén har föreslagit.

1 3 kap. 2 s nya lagen har intagits en motsvarighet till bestämmelsen i 38 & Bl.. om att inte samtliga bolagsmän får vara kommanditdelägare.

3 & Ett enkelt bolag föreligger. om i annat fall än som avses i 1 s första stycket två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag.

Ett enkelt bolag blir ett handelsbolag. om bolaget förs in i handelsregist- ret.

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1).

Första stycket. som motsvarar 45 s" första stycket BL. innebär att ett enkelt bolag föreligger, om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verksamhet som inte är att hänföra till näring eller som medför skyldighet att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979: 142).

Andra styr-ket motsvarar 45 & andra stycket BL. Enligt 2 & tredje stycket handelsregisterlagen får ett enkelt bolag föras in i handelsregistret i den ordning som föreskrivs för handelsbolag.

4 5 Ett handelsbolag men inte ett enkelt bolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

-'aragrafcn motsvarar 2 s första stycket och 46 & BL.

Sedan gammalt brukar en principiellt väsentlig skillnad mellan handels- bolag och cnkelt bolag anses vara att handelsbolaget men inte det enkla bolaget har rättssubjektivitet. En erinran om denna grundläggande skillnad är enligt min mening på sin plats i detta inledande kapitel. Handelsbolagets rättssubjektivitet uttrycks i förevarande paragrafi ordalag som nära anslu- ter till dem som används inom nu gällande rätt. Jfr även 2 kap. 13 & första stycket aktiebolagslagen.

2 kap. Handelsbolag

Bolugs/m'innenx inlu'irdes rättigheter och skyldigheter 1 & Bolagsmänncns inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd bestäms genom avtal.

Prop. 1979/80: 143 I 12

1 den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2—4 och 6—16 ss tillämpas. Oavsett vad bolagsmännen har avtalat skall 5 s tillämpas.

Paragrafen motsvarar 3 s BL.

Liksom enligt gällande rätt bör enligt min mening huvudprincipen vara den att lagbestämmelserna om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter skall vara dispositiva (se avsnitt 2.2.6). Detta kommer till uttryck i förevarande paragraf.

Av paragrafen följer emellertid också att bestämmelsen om gransknings- rätt i 5 s är tvingande. 5 & motsvarar 7 & BL som är dispositiv. 1 utländsk rätt förekommer däremot uttryckliga bestämmelser om att kontrollrätten inte får sättas ur funktion genom avtal. För en bolagsman. som inte bara har gjort en insats i bolaget med förhoppning att få vinst och med risk att förlora insatsen utan som även här fullt personligt ansvar för bolagets förbindelser. kan det vara ett vitalt ekonomiskt intresse att kontrollera bolagets räkenskaper och förvaltning. Avtal mellan bolagsmännen som utesluter eller inskränker kontrollrätten lär vara mycket sällsynta. 11 s bokföringslagen kräver att handelsbolagets årsbokslut underskrivs av alla bolagsmän som är obegränsat ansvariga för bolagets förbindelser. Detta krav kan gå alltför långt i fråga om en person som inte har rätt att kontrollera bolagets räkenskaper och förvaltningsåtgärder. Bestämmelsen om kontrollrätt har därför gjorts tvingande då det är fråga om handelsbo- lagsmän som har obegränsat ansvar för bolagets förbindelser.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) anser jag emellertid att regeln om kontrollrätt även i framtiden bör vara dispositiv såvitt gäller kommanditdelägare. En bestämmelse härom har tagits in i 3 kap. 6 s.

2 5 För att en ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

Paragrafen motsvarar 4 & BL. De personer som träffar avtal om ett handelsbolag torde i allmänhet göra detta därför att de har förtroende för varandras duglighet och ekonomiska ställning. Det personliga ansvaret för uppkommande förbindelser skärper i hög grad en bolagsmans intresse av att såsom medbolagsmän endast ha personer som han själv har godkänt. Det anses därför klart att en ny bolagsman inte kan tas upp i ett handelsbolag utan de övriga bolagsmän- nens samtyckc. 1 4 lå BL uttalas dock direkt endast att en bolagsman inte får sätta en annan i sitt ställe utan övriga bolagsmäns samtycke. Av förevarande paragraf framgår emellertid omedelbart att samma regel gäller även då det är fråga om att ta in en ny bolagsman utan samband med att en förutvarande bolagsman utträder.

Prop. 1979/80: 143 113

3 & Varje bolagsman är berättigad att vidta åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter. om inte dessa åtgärder förbinds av någon annan bolagsman som inte är utesluten fran förvaltningen.

Åtgärder som är främmande för bolagets ändamål får vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. En bolagsman som är förvaltningsberätti- gad får dock till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller en viss del av den på grund av avtal skötas av flera bolagsmän gemensamt. får en åtgärd som inte tål uppskov vidtas fastän någon av bolagsmännen inte har deltagit i beslutet om åtgärden, om bolagsmännen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inte är i stånd att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Färs/a ut'/I midi-(i .x'fj-v-kvnu, som motsvarar 5 & första stycket BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6). Tredje xtyt'ltcl motsvarar 5 å andra stycket BL.

4 & Om ett bolagsavtal föreskriver att en bolagsman skall sköta förvalt- ningen eller viss del av den. får han skiljas frän uppdraget eller avsäga sig detta endast om det finns en viktig grund.

Paragrafen motsvarar 6 ä BL. Den legala förvaltningsrätt som tillkommer en bolagsman enligt 35 förevarande lag (som motsvarar 5 s BL) kan tas ifrån honom endast om han själv går med på det. Annorlunda förhåller det sig med sådant särskilt förvaltningsuppdrag som avses i 6 s BL.

Under förarbetena till BL uttalades att ett sådant förvaltningsuppdrag å ena sidan var besläktat med vanligt sysslomannauppdrag och att det såsom sådant när som helt skulle kunna återkallas. Det ansågs emellertid att en bolagsman som hade fått ett sådant uppdrag hade starkare skäl än en vanlig sysslomän att fordra att vara bibehållen vid sin befogenhet. Endast om viktiga skäl förelåg borde därför bolagsmännen kunna skiljas från denna befogenhet.

Även enligt nutida sysslomannarätt torde en huvudman ha rätt att när som helst återkalla ett uppdrag. Huvudmannen är emellertid skyldig att ersätta sysslomannens positiva kontraktsintresse. om en förtida återkallel- se sker utan tillräcklig anledning. Sysslomannen å sin sida torde när som helst kunna frånträda uppdraget. Om han frånträder i förtid ådrar han sig dock i allmänhet skadeståndsskyldighet.

Med tanke på den rätt till skadestånd som sålunda tillkommer en sysslo- man vid förtida återkallelse av ett uppdrag kan det synas ligga nära till hands att ersätta 6 så BL med en hänvisning till allmänna sysslomannarätts- liga principer om återkallels ' av uppdrag. Å andra sidan skulle en sådan hänvisning innebära att bolagsavtalet. i fråga om förvaltningsbefogenhet som avses i 6 & BL. i princip när som helst kunde upphävas av de övriga bolagsmännen.

8—Rikxdugen 1979/80. 1 mm]. Nr 143

Prop. l979/80: 143 | 14

Med anledning av det sist anförda harjag. liksom kommittén. funnit att principen i (Så BL bör bibehållas i den nya lagen. Denna princip bör emellenid enligt min mening uttryckas på ett mindre kasuistiskt sätt än som sker i 6s BL. ] den nya lagen anges att en "viktig grund" skall föreligga för att en bolagsman i förtid skall kunna skiljas från här avsett förvaltningsuppdrag.

Med den nya formuleringen harjag i huvudsak inte avsett någon föränd- ring av det materiella rättsläget. En viktig grund för skiljande från förvalt- ningsuppdraget bör således normalt anses vara för handen om en bolags- man grovt åsidcsatt sina åligganden på grund av förvaltningsuppdraget. Genom den nya. mera generellt utformade bestämmelsen framhävs emel- lertid vikten av att hänsyn tas till omständigheterna i varje särskilt fall.

Av förevarande paragraf framgår också att förtida avsägelse av förvalt- ningsuppdraget kan ske om en viktig grund för avsägelsen föreligger. Som skäl för sådan avsägelse bör kunna åberopas att förhållandena har ändrats efter det att bolt-.gsmannen fick förvaltningsuppdraget. Bolagets verksam- het har exempelvis vuxit och förvaltningsuppgifterna därmed ökat så att deras fullgörande kräver väsentligt mera tid och arbete än tidigare.

5 & Även en bolagsman som är utesluten från förvaltningen har rätt att granska bolagets räkenskaper och att få kännedom om bolagets angelägen— heter. Denna kontrollrätt får inte utövas vid en tidpunkt eller på ett sätt som innebär särskilda olägenheter för bolaget.

Paragrafen motsvarar 7 & BL. ] fråga om paragrafens första mening får jag hänvisa till vad jag har anfört vid 2 kap. l så om att förevarande bestämmelse är tvingande. Be- stämmelsen i andra meningen torde i sak överensstämma med gällande rätt men avser att tydligare än som sker i 7 % BL utmärka att en bolagsman inte får hindras från att få kännedom om vissa bolagets angelägenheter därför att de förvaltande bolagsmännen anser att detta skulle kunna vara till skada för bolaget. En icke förvaltningsberättigad bolagsman kan däremot inte fordra att bolagets böcker och räkenskaper utlämnas till honom utan han får finna sig i att granska dem på bolagets kontor eller på den plats där de eljest förvaras av bolaget.

Bolagsmannen kan bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget om han förorsakar bolaget skada genom att uppsåtligen eller av vårdslöshet miss- bruka sin kontrollrätt.

Granskningsrätt enligt förevarande paragraf gäller inte den som har förvärvat andel i bolaget enligt 2l & första stycket.

6 & För varje räkenskapsår skall en bolagsman tillgodoräknas dels ränta på den insats han hade kvar i bolaget vid räkenskapsårets början. dels ett skäligt arvode för sin förvaltning av bolagets angelägenheter. Räntan skall beräknas enligt den räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda

Prop. 1979/80: 143 lli

diskonto som gällde vid räkenskapsårets början med tillägg av två procent— enheter.

Paragrafcn motsvarar 8 & BL. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6). Liksom nuvarande 8 & BL börjar förevarande paragraf med regeln om rätt till ränta och fortsätter med stadgandet om arvode. Naturligtvis är det endast bolagsmän som verkligen har deltagit i förvaltningen som har rätt till förvaltningsarvmle enligt denna paragraf.

Som Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har påpekat i sitt remiss- yttrande förekommer begreppet insats i flera sammanhang i förevarande kapitel. Jag vill här något uppehålla mig vid frågor som har samband med insatsbegreppet.

En bolagsmans insats i bolaget kan "ha formen av prestationer av olika slag. Vanligtvis är det fråga om sådana prestationer som enligt bokförings- lagen kan redovisas som tillgångar. En bolagsmans utfästelse att göra en insats i bolaget grundlägger för bolaget ett juridiskt krav att få ut presta- tionen. Anspråk på att få ut en förfallen. obetald insats kan i vanlig ordning göras gällande inför domstol av bolaget. Enligt 13 å andra stycket kan en bolagsman bli skyldig att betala ränta på obetalad insats. Om insatsen eljest är behäftad med fel eller brist eller kommer för sent ansvarar bolags- mannen enligt den allmänna skadeståndsregeln i 14 s.

Man kan skilja mellan avtalad insats. inbetalad insats och behållen insats. Avtalad insats är det penningbelopp eller den egendom av annat slag som bolagsmännen har förbundit sig att skjuta till. Den avtalade insatsen motsvaras av ett rättsligt anspråk för bolaget som skall redovisas i bolagets balansräkning. Den avtalade insatsen utgör enligt l() å en gräns för den ökning av den behållna insatsen som utan övriga bolagsmäns samtycke kan ske genom att en bolagsman läter arvode. ränta och vinst stå inne i bolaget. Enligt ll (& är en bolagsmän inte pliktig att på yrkande av de övriga bolagsmännen skjuta till något utöver sin avtalade insats.

Till den del den avtalade insatsen är inbetalad (i pengar eller annan egendom) föreligger inbetalad insats. Det belopp på vilket ränteberäkning m.m. skall grundas kan emellertid under rörelsens gång förändras i den ena eller andra riktningen på annat sätt än genom inbetalning. Det är då fråga om den behållna insatsen. Den behållna insatsen motsvarar närmast aktien i aktiebolag. Om den behållna insatsen minskas genom förlust. skall bristen enligt 9 & täckas genom innehållande av ränta. arvode och vinst som tillkommer bolagsmännen.

Då man beräknar den behållna insatsen utgår man från det insatsbelopp som bolagsmännen betalar in till bolaget. Den behållna insatsen kan ökas genom att den avtalade insatsen med alla bolagsmännens samtycke höjs och pågrund därav ny inbetalning sker. Höjning av den behållna insatsen kan också ske genom att ett belopp enligt lO si innehålls och läggs till

Prop. 1979/80: 143 ] lo

insatsen. För att därigenom ökning skall ske av den avtalade insatsen förutsätts ett avtal mellan bolagsmännen om höjning av insatsens avtalade belopp. Den behållna insatsen minskas genom kapitaluttag av bolagsman- nen efter överenskommelse mellan samtliga bolagsmännen. Vidare kan den behällna insatsen minskas genom förlust som enligt & & påförs bolags- mannen. Den på detta sätt uträknadc behällna insatsen ligger till grund för beräkningen av den ränta som enligt förevarande paragraf tillkommer bolagsman. Den behållna insatsen har också vid bolagets upplösning bety- delse enligt 34 & för vad bolagsmännen då skall få ut ur behållningen.

7 & Det överskott eller den brist som finns sedan bolagsmännen har tillgodoräknats ränta och arvode enligt 6 34 utgör räkenskapsårets resultat.

Paragrafen motsvarar 9 & Bl..

8 & Resultatet fördelas lika mellan bolagsmännen. Ar viss grund avtalad för fördelningen endast av vinsten eller endast av förlusten. gäller den grunden vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

Paragrafen motsvarar l0 & BL. Enligt l() 5 första stycket BL skall vinst och förlust fördelas efter huvud- talet. I många fall är det naturligare att fördelningen sker efter vars och ens insats. Avtal därom lär vara vanliga. Man kan därför ifrågasätta om inte en ny lag bör föreskriva att vinstfördelning in dubio skall ske efter insatsernas storlek. Emot en generell regel om vinstfördelning efter insatsernas storlek talar emellertid att resultatet skulle bli otillfredsställande i ett bolag där vissa bolagsmän har gjort insatser i pengar eller annan egendom medan någon eller några bolagsmän medverkar i bolaget endast genom sina ar- betsinsatser. Jag har därföri likhet med kommittén funnit att regeln i l() ä första stycket BL bör behållas som en dispositiv huvudregel. Den disposi- tiva karaktären av lagregeln innebär att den sätts ur kraft inte bara genom ett uttryckligt avtal rrtan även genom tyst överenskommelse.

9 & Sedan årsbokslutet har upprättats. har bolagsmännen rätt att få ut vad som har tillgodoförts dern enligt b och 8 ss. Om det har uppkommit brist i någons insats. skall dock det belopp hållas inne som behövs för att fylla bristen.

l0 s' Vad en bolagsman har rätt att lyfta för ett räkenskapsår skall läggas till hans insats. om han inte före utgången av följande räkenskapsår begag— nar sig av lyftningsrätten. Hans insatsbelopp får dock inte ökas utöver avtalat belopp mot någon annan bolagsmans bestridande.

ll & En bolagsman är inte skyldig att på begäran av de övriga bolags- männen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp.

Paragraferna motsvarar ll- l3 åå BL.

Prop. 1979/80: 143 t 17

I2 & Under bolagets bestånd har en bolagsman inte rätt att mot någon annan bolagsman göra gällande fordran på grund av utgifter för bolagets räkning. fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL. En bolagsmans anspråk på arvode och kostnadsersättning kan beteck- nas såsom en fordran mot bolaget. BL ger inte något klart besked om huruvida sådana anspråk under bolagets bestånd även kan riktas mot någon annan bolagsman personligen. En förvaltande bolagsmans villighet att för bolagets räkning göra arbetsinsatser eller kapitalutlägg kan minska om han inte redan under bolagets bestånd kan utkräva ersättning av medbolagsmännen för den händelse bolagskassan inte räcker till för att gottgöra honom. lnom modern doktrin (se t. ex. Nial Om handelsbolag och enkla bolag. 1955 s. ll7) torde emellertid den uppfattningen dominera att en bolagsman inte kan med ifrågavarande anspråk vända sig mot någon annan bolagsman under bolagets bestånd. Denna uppfattning har enligt Nial (s. ll9) sin grund i önskemålet att i fall då bolaget saknar likvida medel frammana försiktighet i förvaltningen och förmå en förvaltningsbe- rättigad bolagsman till samråd med de övriga bolagsmännen innan han vidtar förvaltningsåtgårder som innebär eller medför större utgifter. Den av Nial intagna ståndpunkten synes även delas av rättspraxis (se NJA 1921 s. 464).

Den inom doktrin och rättspraxis intagna ståndpunkten förefaller rimlig. Med hänsyn till att frågan torde vara praktiskt betydelsefull harjag i likhet med kommittén funnit det lämpligt att i förevarande paragraf ta in en bestämmelse om att en bolagsman under bolagets bestånd inte kan göra gällande en fordran på förvaltningsarvode eller kostnadsersättning mot någon annan bolagsman personligen. Denna regel. som ju endast gäller bolagsmännens inbördes förhållanden. är dispositiv.

Nial (s. 332) har uttalat. att i och med att likvidationstillstånd har inträtt så bortfaller de skäl som talar för att regressrätten inte skall kunna aktuali— seras. Enligt min uppfattning är det emellertid mest praktiskt att låta samma regel gälla såväl före som under ett likvidationstillstånd. Inte ens under likvidationstillståndet kan således bolagsmännen. såvida inte annat har avtalats, göra gällande en fordran på förvaltningsarvode eller kostnads- ersättning mot någon annan bolagsman personligen. En sådan fordran kan göras gällande först vid bolagets upplösning. Det jag nu har sagt följer av det i lagtexten använda uttrycket ”under bolagets bestånd".

l vissa fall kan det onekligen vara obilligt att en bolagsman inte får göra gällande regressrätt mot de övriga bolagsmännen under bolagets bestånd. Jag tänker särskilt på den situationen att en bolagsborgenär har krävt och fått betalt av någon annan bolagsman än den som för bolagets räkning upptagit ett visst län. Om i ett sådant fall den bolagsman som har betaltat bolagsskulden inte får ersättning för sina utlägg kan det ofta vara rimligt att ge honom rätt att uppsäga bolagsavtalet (jfr Nial s. 120).

Prop. 1979/80: 143 l [8

Även anspråk på ränta på insatt kapital torde kunna betecknas som en fordran mot bolaget. De sakliga skäl som talar mot att förvaltningsarvode och kostnadscrsättning under bolagets bestånd skall kunna göras gällande mot en annan bolagsman personligen synes dock inte ha samma styrka då det gäller ränta på insatt kapital. I likhet med kommitten finner jag det emellertid enklast att inte i detta sammanhang göra någon distinktion mellan olika slag av fordringar. Paragrafen har därför utformats så att den avser även fordran på ränta på insats.

l3 & Har en bolagsman haft nödvändig eller nyttig kostnad för bolagets räkning. är han berättigad till ränta på sin fordran från den dag fordringen kom till. Räntan beräknas enligt 5 & räntelagen (19751635) för tiden fram till dess ränta skall utgå enligt () & samma lag.

Försummar en bolagsman att göra avtalat tillskott eller att redovisa influtna medel. skall han betala ränta beräknad enligt 6 & räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

Paragrafen motsvarar 14 & BL.

14 9” En bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget när han fullgör sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm- kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten harjämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Första Mycket. Första meningen motsvarar l5 & första stycket BL. Den skadeståndsskyldighet som här avses är en bolagsmans skadeståndsskyl- dighet mot bolaget. Vidare förutsätter första meningen att bolagsmännen i sin förvaltning av bolagets angelägenheter eller eljest såsom bolagsman har förorsakat skadan. Om han i ett visst fall inte uppträder som bolagsman utan som tredje man gentemot bolaget. t. ex. om han ingår ett vanligt köpeavtal med bolaget. blir han i detta rättsförhållande inte ansvarig enligt första meningen. Hans ansvarighet är då i stället att bedöma enligt de regler som gäller för ifrågavarande rättsförhållande.

Någon regel som möjliggör jämkning av det i 15 & BL stadgade skade- ståndsansvaret finns inte i BL. För att jämkning av skadeståndsskyldighet skall kunna ske enligt 6 kap. 2 & skadeståndslagen tl972: 207) krävs alltid att fullt skadeståndsansvar skulle vara oskäligt betungande för den skade- ståndsskyldiges ekonomi. Om i ett aktiebolag en stiftare. styrelseledamot. verkställande direktör. revisor eller aktieägare har ådragit sig skadestånds- skyldighet kan enligt 15 kap. 4 & första stycket aktiebolagslagen skadestån- detjämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffen- het. skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Prop. 1979/80: 143 1 19

Jag har i likhet med kommittén funnit det lämpligt att i förevarande paragraf ta in en motsvarighet till jämkningsregeln i aktiebt'dagslagen. Behov av en jämkningsmöjlighet kan t. ex. föreligga i den situationen att en bolagsman har förskingrat bolagets medel och en annan bolagsman är ansvarig gentemot bolaget endast på den grund att han har gjort sig skyldig till ganska ringa vårdslöshet i fråga om övervakningen av den först- nämndes handlande.

Allt/I'll mycket. Detta stycke innehåller uttryckliga föreskrifter om soli- dariskt skadeståndsansvar och om regressrätt (jfr 15 kap. 4 å andra stycket aktiebolagslagen). Den vars ersättningsskyldighet _iämkats är givetvis soli— dariskt ansvarig endast med detjämkade beloppet.

De aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna gäller även skada som har vållats tredje man under förutsättning att skadan vållats genom överträ- delse av aktiebolagslagen eller bolagsordning. dvs. genom åsidosättande av något moment i det aktiebolagsrättsliga systemet av skyddsregler för tredje man. Till dessa skyddsregler hör t.ex. bestämmelser om bundet kapital. 1 en ny handelsbolagslag synes det emellertid inte finnas behov av regler om skydd för tredje man som behöver sanktioneras genom ett speciellt stadgande om skadeståndsskyldighet för bolagsmännen. lnte hel- ler syncs behov föreligga av särskilda bestämmelser om en bolagsmans skadeståndsansvar gentemot en annan bolagsman.

15 & Talan för bolagets räkning mot en bolagsman om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas. om talan förs i en bolagsmans namn. senast ett år från det årsbokslutet blev tillgäng- ligt för sistnämnde bolagsman eller. om talan förs i bolagets namn. senast ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmän.

Har tiden för talan försuttits. kan talan ändå väckas. om det inte i ärsbokslutet eller på annat sätt till bolagsmännen har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter om det beslut eller den åtgärd som ligger till grund för talan. Talan som avses i detta stycke kan dock inte väckas sedan tre år har förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslutet fattades eller åtgärden vidtogs.

Utan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot en bolagsman.

Paragrafen motsvarar 15 5 andra stycket BL.

Första stycket. Det är önskvärt att frågor om en bolagsmans skade- ståndsskyldighet avgörs snabbt. Med tiden försvåras utredningsmöjlighe- terna och det är vidare viktigt att en bolagsman som har vidtagit åtgärder för bolagets skötsel någorlunda snart kan känna sig trygg mot oväntade krav på grund av åtgärderna. Bestämmelsen i 15 å andra stycket BL om en ettårig preskriptionstid synes därför i princip vara ändamålsenlig. Utgångs- punkten för den ettårstid inom vilken talan enligt 15 å andra stycket BL kan anställas är då nästa räkenskapsavslutning "blir för bolagsmännen

Prop. 1979/80: 143 lit)

tillgänglig". Detta uttryck är oklart. Med uttrycket kan åsyftas. antingen att fristen skall börja löpa först då räkenskapsavslutningcn är tillgänglig för alla bolagsmännen eller att det avgörande skall vara när den blir tillgänglig för en behörig representant för bolaget eller att tiden skall räknas individu- ellt för varje bolagsman så att fristen för honom löper från det redovisning- en blev tillgänglig för honom oavsett hur det förhåller sig med de andra bolagsmännen.

Det är två former av skadeståndstalan mot en bolagsman som här kan komma ifråga. Dels kan en representant för bolaget föra talan i bolagets namn för bolagets räkning och dels kan en enskild bolagsman föra talan för bolagets räkning men i eget namn (actio pro socio). Enligt min uppfattning får det anses lämpligt att preskriptionstidcn beträffande en enskild bolags- mans rätt till actio pro socio räknas från det räkenskapszwslutningen blev tillgänglig för denna bolagsman. Bolagets talerätt bör emellertid inte vara preskriberad om en bolagsmans rätt till actio pro socio består. Jag anser därför att preskriptionstidcn för bolagets talerätt skall börja löpa först från det räkenskapsavslutningcn blev tillgänglig för alla bolagsmännen. De nu redovisade övervägandena har jag i överensstämmelse med kommittéför- slaget låtit komma till uttryck i detta stycke.

Andra stycket. lnom aktiebolagsrätten — där liksom inom handelsbo- Iagsrätten huvudregeln är att preskriptionstidcn är ettårig — gäller en treårig preskriptionstid för anspråk mot styrelseledamot och verkställande direktör om det ej i årsredovisningen eller i revisionsberättelsen eller eljest till bolagsstämman har lämnats i väsentliga hänseenden riktiga och full- ständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd varpå talan grundas (15 kap. 5 s' tredje och fjärde styckena samt 6 & aktiebolagslagen). En handels- bolagsman torde. främst genom sin rätt att få kännedom om bolagets angelägenheter. ha större möjligheter än en aktieägare att utöva direkt kontroll av verksamheten i företaget. Behovet av en treårig preskriptions- tid är därför kanske inte så stort inom handelsbolagsrätten som inom aktiebolagsrätten. Å andra sidan kan en sådan preskriptionstid bidra till att handelsbolagen undgår rättsförluster. En treårig preskriptionstid kan vi- dare vara av särskild betydelse i ett kommanditbolag. i vilket kommandit- delägarna genom bolagsavtalet har utestängts från möjligheten att utöva direkt kontroll av verksamheten i företaget. Slutligen torde det från rätts- säkerhetssynpunkt vara av betydelse med i möjligaste mån enhetliga preskriptionsregler för olika bolagsformer. l förevarande stycke har därför i överensstämmelse med kommitteförslaget tagits in en motsvarighet till reglerna om en treårig preskriptionstid i aktiebolagslagen.

Tru/ja styr/tet. Av detta stycke framgår att de föreslagna preskriptions- rcglerna inte gäller talan som grundas på brott (se 15 kap. 5 & sista stycket aktiebolagslagen).

16 & En bolagsman som vill klandra ett årsbokslut skall väcka talan senast ett år efter det att årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Prop. 1979/80: 143 . 121

Paragrafen motsvarar 15 & tredje stycket BL. Enligt 15 & kan i vissa fall skadeståndstalan anställas efter den i 15 å första stycket stadgade ettåriga preskriptionstidens utgång. Om talan enligt 15 å andra eller tredje stycket väcks men klander mot årsbokslutet inte har anställts inom ettårstiden torde inte ett bifall till skadeståndskravet medfö- ra en ändring av årsbokslutet. Den ökning av bolagets aktiva som vinns om skadeständsanspråket bifalls får i stället komma de övriga bolagsmännen till godo i form av högre vinstandel eller minskad förlust i nästföljande årsbokslut.

Bolagets och ImlagsmännensI/i'ir/tållalult' till tredje man 17 & Var och en av bolagsmännen företräder bolaget. om inte något annat har avtalats eller följer av 31 å. '

En bolagsman som har visat trolöshet i bolagets angelägenheter kan på talan av någon annan bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda bolaget. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft.

Paragrafen motsvarar 16 å första stycket BL. En enskild bolagsmans reprcsentationsbehörighet kan liksom enligt gal- lande rätt upphävas genom avtal mellan bolagsmännen. genom att bolaget träder i likvidation eller genom beslut av domstol.

Enligt 4 & handelsregisterlagen skall handelsregistret bl.a. innehålla uppgift om av vem och hur bolagets firma tecknas. när inte firma får tecknas av varje bolagsman ensam. Enligt 13 & handelsregisterlagen skall till registermyndigheten ofördröjligen anmälas om handelsbolag har trätt i likvidation eller om i annat fall ändring har skett i fråga om uppgift som registrerats. Enligt 19 & samma lag skall en registrering som har kungjorts anses ha kommit till tredje mans kännedom. om det inte av omständighe- terna framgår att han varken haft eller bort ha vetskap därom.

1 7 å andra stycket 1887 års lag om handelsregister. firma och prokura fanns en bestämmelse om att förhållande. som blivit eller bort bli infört i registret. före kungörandet inte med laga verkan kunde åberopas mot annan än den som visades ha ägt vetskap därom. Bestämmelsen har utgått i nu gällande handelsregisterlag. Någon saklig förändring har därmed inte åsyftats (se Nial. Svensk Associationsrätt. 1975. s. 110). l prop. 1974: 4 s. 246 anförs att den bortfallna bestämmelsen "ger uttryck för en allmän rättsprincip" och att det därför inte var behövligt att ta upp den i lagen. Det anförda ger vid handen att upphävande av en bolagsmans behörighet på grund av förevarande paragraf kräver kungörande för att gälla mot tredje man som inte kände till upphävandet.

BL innehåller inga särskilda bestämmelser rörande representation för handelsbolag i likvidation. Man har antagit att in dubio varje bolagsman har rätt att företräda bolaget under likvidationen. 1 den nya lagen har frågan reglerats uttryckligen genom en bestämmelse i 31 å första stycket

Prop. 1979/80: 143 122

andra meningen. som innebär att bolaget under likvidation i princip före- träds av bolagsmännen i förening.

18 & Har en bolagsman överskridit sin befogenhet när han företog en rättshandling för bolaget. gäller inte rättshandlingen mot bolaget. om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att bolags- mannen överskred sin befogenhet.

19 få Prokura får meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig att företräda bolaget kan återkalla pro- kuran.

Första stycket gäller inte. om något annat har avtalats mellan bolags- männen.

] övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen (1974: 158).

Paragraferna. som motsvarar 16 å andra och tredje styckena resp. 18 & BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7).

20 & Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

[ en bolagsmans konkurs skall utdelning för en bolagsborgenärs fordran beräknas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget.

Paragrafen motsvarar 19 & BL. Angående den verkan en dom mot bolaget har gentemot en bolagsman torde rättsläget sammanfattningsvis kunna beskrivas påföljande sätt. Dom i en process mellan en bolagsborgenär och bolaget kan en bolagsman åberopa till sin förmån i den mån bolaget genom domen helt eller delvis har friats från en ifrågasatt skuld. Å andra sidan blir bolagsmännen bunden av en dom varigenom bolaget har ålagts en förpliktelse. Att domen mot bolaget är bindande för bolagsmännen betyder i detta sammanhang inte att domen är exigibel gentemot honom. För att få cxekution mot bolagsman- nen måste borgenären processa och skaffa sig dom även mot bolagsman- nen. ] denna process utgör domen mot bolaget ett bevis för att bolaget har den i domen angivna förpliktelsen. Häremot kan emellertid bolagsmannen göra gällande invändningar. grundade på hans personliga förhållande till käranden. En tänkbar invändning är att bolagsmännen vid uppkomsten av ifrågavarande bolagsskuld genom en överenskommelse med fordrings- ägaren har befriats från ansvarighet för skulden.

21 & Överlåter en bolagsman utan samtycke av de övriga bolagsmännen sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen. har överlåtelsen eller försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsmän- nens rättsmnehavare har rätt att ttnder bolagets bestånd få ut vad bolags- manncn enligt 9 5 har haft rätt att lyfta och att vid bolagsskiftet få ut den delav behållna tillgångar som belöper på bolagsmännen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolagsmännen att säga upp bolaget eller att på annat sätt kräva dess upplösning.

Prop. 1979/80: 143 123

] bolagsavtalet kan intas förbehåll att en bolagsman eller någon annan skall ha förköpsrätt till rättighet som avses i första stycket (förköpsklausul) eller ha rätt att lösa en rättighet som enligt första stycket övergår till ny innehavare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

]. vilka som har förköps- eller lösningsrätt och. om förköps- eller lös- ningsrätt inte skall kunna utövas vid vissa fång. vilka slags fång som har undantagits.

2. den ordning i vilken förköps- eller lösningsrätten tillkommer de för- köps- eller lösningsberättigade inbördes,

3. den tid, inte överstigande två månader från anmälan hos den upp- givne förköps- eller lösningsberättigade om möjlighet att utöva förköp eller om en rättighets övergång. inom vilken förköps- eller lösningsanspråk skall framställas hos bolaget.

4. den tid inom vilken köpesumman ellerlösen skall erläggas. vilken tid inte får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppet blev bestämt.

Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsavtalet rörande köpesumman eller lösenbeloppet skulle bereda någon otillbörlig fördel. kan jämkning ske.

Tvister om förköpsrätt och lösningsrätt och om köpesummans eller lösenbeloppets storlek prövas av tre skiljemän enligt lagen (1929: 145) om skiljemän. om inte annat föreskrivs i bolagsavtalet.

Om bolagsavtalet innehåller en hembudsklausul kan. innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas. den till vilken rättigheterna enligt första stycket har övergått inte utöva annan av fånget härflytande rätt gentemot bolaget än rätt att få ut vad fångesmannen under bolagets bestånd skulle ha haft rätt att lyfta enligt 9 %.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.7). Första stycket. Detta stycke överensstämmer i sak med 23 & BL. Andra—femte styckena. I dessa stycken ges regler om sådan förköpsrätt och lösningsrätt vid övergång till ny innehavare som kan föreskrivas i bolagsavtalet. Vid styckenas utformning har 3 kap. 3 & aktiebolagslagen tjänat som förebild. [ överensstämmelse med vad jag har föreslagit för aktiebolagens del (se avsnitt 2.8) tillåts alltså även s.k. förköpsklausuler.

22 & lnträder en ny bolagsman i bolaget, svarar han även för de förbin- delser som bolaget har ingått dessförinnan. En bolagsman som avgår svarar inte för de förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången. om bolagets medkontrahent kände till eller borde ha känt till att bolags- mannen avgått.

Paragrafen motsvarar 20 & BL. Enligt 20 & BL svarar en avgående bolagsman inte för förbindelser av bolaget som uppkommer efter avgången om bolagets medkontrahent kände till avgången. Efter mönster av de regler som gäller inom andra rättsområden. t. ex. inom fullmaktsläran.jämställs i förevarande paragraf med vetskap det förhållandet att medkontrahenten borde ha känt till av- gången.

Prop. 1979/81): 143 | 34

23 & Om ett handelsbolag försätts i konkurs. kan en fordran mot bolaget genast göras gällande mot bolagsmännen. även om fordringen annars inte är förfallen till betalning.

Paragrafen motsvarar 21 & BL. Riksskatteverket hari sitt remissyttrande ifrågasatt om bestämmelsen i förevarande paragraf skall tolkas som en förfalloregel eller som en regel som möjliggör direkt verkställighet hos bolagsmännen personligen. Med anledning därav vill jag anföra följande. Enligt 100 & andra stycket kon- kurslagen (1921: 225) får en fordran göras gällande i konkurs. även om den är beroende av villkor eller inte är förfallen till betalning. Av förevarande paragraf framgår att en sådan fordran också kan göras gällande mot bolags- männen. om det är ett handelsbolag som har försatts i konkurs. Man kan alltså säga att det är fråga om en förfalloregel. Däremot innehåller paragra- fen ingen bestämmelse om när en exekutionstitel skall anses föreligga mot bolagsmännen. l sistnämnda fråga fårjag hänvisa till vadjag har anfört vid 20 s".

24 & BL innehåller en allmän forumrcgel för handelsbolag. Frågan om allmänt forum för bl.a. handelsbolag regleras emellertid numera i 10 kap. 1 & rättegångsbalken. Jag har därför inte föreslagit någon motsvarighet till 24 :$ BL.

Bolagets likvidation och upplösning 24 5 Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för en bolagsmans livstid.

Har ett bolagsavtal slutits för obestämd tid. kan en bolagsman säga upp avtalet när som helst. Bolaget skall då träda i likvidation sex månader efter uppsägningen. om inte någon annan uppsägningstid har avtalats.

Har ett bolagsavtal slutits för bestämd tid och fortsätts bolagets rörelse efter utgången av den tiden. anses avtal därefter slutet för obestämd tid.

Paragrafen motsvarar 25 och 26 ss BL. Första styr-ket. Enligt 26 & BL godtas inte bolagsavtal som har slutits på en bolagsmans livstid. utan ett sådant avtal behandlas såsom slutet på obestämd tid. Liksom kommittén har jag däremot funnit att livstidsavtal i princip bör godtas (se avsnitt 2.2.8). Livstidsavtal kan ha karaktär av en pensionsliknande förmån och det framstår som otillfrcdsställande om ett sådant avtal skulle kunna bringas att upphöra efter endast sex månaders uppsägningstid.

Andra styckat. Detta stycke överensstämmer i sak med 25 & BL. Efter- som en bolagsman inte får fritt överlåta sitt medlemskap i ett handelsbolag är det rimligt att han kan säga upp ett på obestämd tid slutet handelsbolags- avtal. Den i 25 & föreskrivna uppsägningstiden. sex månader. har bibehål- lits.

Tredje stycket. Detta stycke överensstämmer i sak med det i 26 & BL först angivna fallet.

Prop. 1979/80: 143 ' 135

25 & På begäran av en bolagsman skall ett bolag genast träda i likvida- tion. om någon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om det annars finns en viktig grund för bolagets upplösning.

Paragrafen. som motsvarar 27.5 BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Paragrafen innebär att ett bolagsavtal kan sägas upp omedelbart. om det brister i en väsentlig förutsättning för bolagsavtalets bestånd. Att en sådan uppsägning skall kunna ske står i samklang med allmänna avtalsrättsliga principer. Enligt dessa principer har en borgenär hävningsrätt om ett kontraktsbrott är väsentligt. Vidare anses enligt allmänna avtalsrättsliga principer avtal i vissa fall kunna frånträdas med stöd av förutsättningslä- rans allmänna grundsatser eller med stöd av mera speciella grundsatser. t. ex. när ett avtalsvillkor är oskäligt. I vissa avseenden torde emellertid uppsägningsrättcn i bolagsförhållanden gå längre än när det gäller avtals- förhållanden i allmänhet. Detta beror på att ett bolagsförhållande regel- mässigt förutsätter ett större förtroende mellan parterna än när det gäller ett vanligt förmögenhetsrättsligt avtal.

Såsom särskilda uppsägningsgrunder anges i 27 %% BL att en annan bo- lagsman har vägrat att göra avtalat tillskott eller att en annan bolagsman i bolagets angelägenheter har visat trolöshet eller grov försummelse eller vårdslöshet. l förevarande paragraf har dessa omständigheter samman- förts till en mera allmänt hållen uppsägningsgrund. som innebär att en bolagsman kan uppsäga bolagsavtalet till omedelbart upphörande om nå- gon annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina förpliktelser enligt bolags— avtalet. Under denna uppsägningsgrund faller också det förhållandet att en annan bolagsman än den uppsägande på grund av fortvarande sjukdom inte kan fullgöra sina åligganden som bolagsman.

Enligt 27 å BL utgör den omständigheten att en annan bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minst sex månader normalt grund för omedelbar uppsägning av bolagsavtalet. Vilken betydelse ett fängelse— straff skall ha i fortsättningen får enligt min mening bedömas från fall till fall med beaktande av vilket brott det är fråga om och vilken ställning den dömde intar i bolaget.

1 27 & BL anges också som grund för uppsägning fortvarande sjukdom eller olycksfall hos den uppsägande. förfogande över andel i bolaget utan övriga bolagsmäns medgivande samt utmätning och försäljning av andel. Sådana omständigheter bör även i fortsättningen normalt utgöra grund för omedelbar uppsägning. Man kan dock tänka sig fall där någon av de nu angivna omständigheterna är förhanden utan att det sakligt sett är befogat med uppsägning. Vidare kan man tänka sig ett flertal andra situationer än de nu uppräknade där man ur allmänna principer om bristande förutsätt- ningar. ekonomisk omöjlighet eller oskäliga avtalsvillkor kan härleda en

Prop. 1979/80: 143 126

rätt för en bolagsman att kräva att bolaget omedelbart går i likvidation. Bl. a. kan följande situationer komma i fråga. Om en bolagsman är insol- vent och insolvensen mera allvarligt äventyrar bolagets och de övriga bolagsmännens intresse torde insolvensen i allmänhet medföra rätt för de övriga bolagsmännen att påkalla upplösning av bolaget. Att en bolagsman förklaras omyndig torde med hänsyn till bolagsmännens intresse av var- andras personliga och ekonomiska förhållanden åtminstone i regel utgöra tillräckligt skäl för de övriga bolagsmännen att säga upp bolagsavtalet. Rätt att uppsäga bolagsavtalet kan också föreligga om det av yttre anledningar (fysiska. juridiska eller ekonomiska) blir omöjligt eller väsentligt svårare att realisera bolagets ändamål på det sätt som förutsattes i bolagsavtalet. Om en handeISbolagsman utan att bli insolvent fått sin ekonomiska ställ- ning st försvagad att hans fortsatta deltagande i bolaget skulle visa sig innebära en allvarlig risk för ekonomisk ruin elleri vart fall för ekonomiska belastningar som avsevärt överstiger vad man vid bolagsavtalets tillkomst haft anledning att räkna med. så är det inte uteslutet att han på denna grund kan påkalla bolagets upplösning. De nu berörda omständigheterna sam- manfattas i förevarande paragraf med formuleringen att det finns en viktig grund för bolagets upplösning.

Om en bolagsman meddelas näringsförbud enligt de nyligen föreslagna reglerna härom. bör detta normalt utgöra grund för att påkalla bolagets upplösning. Som konkurslagskommittén har framhållit i sitt remissyttran- de kan det dock i en sådan situation ligga nära till hands att övriga bolagsmän begagnar sig av den möjlighet att utesluta vederbörande som 30 & ger dem.

Som framgår av 29 & är avtal om utträde i stället för likvidation giltigt. I övrigt bör inte bolagsmännen genom avtal på förhand kunna avsäga sig rätten att påkalla likvidation om någon annan bolagsman väsentligt åsido- sätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet. Inte heller bör en bolagsman på förhand kunna avstå från möjligheten att begära likvidation om det annars föreligger en viktig grund för bolagets upplösning. Förevarande paragraf har alltså inte gjorts dispositiv. Ett avtal om att likvidation inte skall kunna påkallas i en viss situation kan dock i viss mån beaktas då det gäller att bedöma om en viktig grund för bolagets upplösning föreligger. När en likvidationsgrund av nu diskuterat slag har inträtt. kan bolagsmän- nen givetvis komma överens om att inte åberopa den.

26 & Dör en bolagsman. skall bolaget genast träda i likvidation. om inte något annat har avtalats eller följer av 29 eller 30 s.

Paragrafen motsvarar 28 & BL. Att en bolagsmans död i regel bör medföra likvidation är naturligt med tanke på den betydelse som bolagsmännens person har för handelsbolaget. Å andra sidan kan det för de kvarvarande bolagsmännen och ibland även

Prop. 1979/80: 143 127

från allmänna synpunkter vara önskvärt att ett företag som driver verk— samhet inte ödeläggs genom dödsfallet. Det är därför enligt min mening lämpligt att bolagsmännen. liksom eiiligt 28 & BL. kan avlala att likvidation inte skall inträda vid dödsfall. 28 & BL har således behållits sakligt oför- ändrad.

Av hänvisningen till 29 och 30 åå följer att avtal om utträde respektive beslut om uteslutning gäller mot dödsboet.

27 & Försätts en bolagsman i konkurs. skall bolaget genast träda i likvi- dation. om inte något annat följer av 29 eller 30 å

Paragrafen motsvarar 29 & BL. Med tanke på den betydelse som bolagsmannens person har för bolaget är det liksom vid dödsfall naturligt att bolaget träder i likvidation. om en bolagsman försätts i konkurs. Konkursbolagsmanncns andel i bolagsför- mögenheten bör med hänsyn till konkursborgeni'trernz't kunna frigöras i samband med konkursen. Förevarande paragraf är därför liksom 29 & BL tvingande.

Av hänvisningen till 29 och 30 åå följer att avtal om utträde respektive beslut om uteslutning kan gälla också mot bolagsmannens konkursbo. Enligt 29.5 andra meningen gäller emellertid avtal om utträde inte mot konkursboet såvida inte konkursboet har biträtt avtalet. Genom sist- nämnda bestämmelse omöjliggörs det för en bolagsman att till nackdel för sitt framtida konkursbo avtala att han eller en annan bolagsman i händelse av konkurs skall utlösas ur bolaget för ett belopp som understiger respekti- ve överstiger vad konkursboet skulle ha erhållit om bolaget i stället gått i likvidation.

Den i 295 föreslagna regleringen utgår från att avtal om utträde har kommit till stånd innan likvidationsfaktum har inträffat. Som konkurslags- kommittén har påpekat i sitt remissyttrande är det emellertid inget som hindrar att. när en bolagsman har försatts i konkurs. det mellan dennes konkursbo och övriga bolagsmän träffas överenskommelse om utträde.

Frågan om handelsbolagets konkurs som likvidationsgrund behandlas i 44 5.

28 & Ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en anses ha trätt i likvidation senast när detta förhållande har bestått under sex månader.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i gällande rätt. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Paragrafen innebär att enmanshandelsbolaget träderi likvidation senast sex månader efter det att alla bolagsandelar har förenats påen hand. under förutsättning att sistnämnda förhållande då alltjämt består. Det är möjligt att genom att ta in en ytterligare bolagsman bringa likvidationstillståndet att upphöra.

Prop. 1979/80: [43 l28

Eftersom regeln om likvidation i förevz-trande paragral'ar tänkt att utgöra ett medel som indirekt framtvingar bolagets upplösning framstår det enligt mitt mening som mindre angeläget med en lagregel som anger en särskild tidpunkt då enmanshandelsbolaget skall anses upplöst. Vidare kan beho- vet av tid för likvidationsförfarandet variera. vilket gör det svårt att gene- rellt ange en särskild tidpunkt då ett enmanshandelsbolag skall anses upplöst.

Enligt l3 å första stycket handelsregisterlagen skall bolagsmännen oför- dröjligen göra anmälan till handelsregistret då ett handelsbolag försätts i likvidation. Den som försummar att göra föreskriven anmälan kan enligt 22 å" andra stycket samma lag dömas till böter. högst 500 kr. De nu angivna bestämmelserna i handelsregisterlagen medför att innehavaren av ett en- manshandelsbolag är skyldig att sex månader efter det att alla andelarna har förenats på en hand anmäla till handelsregistret att bolaget har trätt i likvidation.

35 å innehåller särskilda regler för ett enmanshandelsbolag. som har trätt i likvidation.

29 å Bolagsmännen får avtala att. om det finns grund för likvidation enligt 24—27 åå. en bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolaget i stället för att bolaget skall träda i likvidation. Ett sådant avtal gäller inte mot en bolagsmans konkursbo såvida inte konkursboet har biträtt avtalet.

Paragrafen. som motsvarar 30å BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

30 s' första meningen BL innebär att avtal om att en bolagsman skall utträda. om likvidation enligt lagen eljest skulle ha skett. inte är giltigt om avtalet saknar bestämmelse om grunden för utlösandet. Med "grunden" för utlösandet avses normen för besti'immandet av det förmögenhetsvärde som den avgående skall erhålla. 30 å första meningen BL ärinte tillämplig då enligt avtal mellan bolagsmännen utträde skall ske utan att likvidations- anledning föreligger. l sistnämnda fall blir alltså ett avtal om utträde giltigt trots att avtalet inte innehåller bestämmelse om grunden för utlösandet. BL innehåller ingen anvisning om hur utlösningsbeloppet i sistnämnda fall skall bestämmas.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8) anser jag att lagstiftaren bör söka underlätta genomförandet av sådana avtal som föreskriver utträde i fall då likvidation eljest skulle ha skett. Förevarande paragraf innebär att ett avtal om utträde. om likvida- tion eljest skulle ha skett. är giltigt även om grunden för utlösandet inte har angivits i avtalet. Även utan en särskild lagregel gäller detsamma. om enligt avtal utträde skall ske titan att likvidationsanledning föreligger.

30 å Om det finns grund för likvidation enligt 24—27 åå. kan i stället för

Prop. 1979/80: 143 129

att bolaget träder i likvidation uteslutning ske av den bolagsman till vilken likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För att uteslutning skall få ske mäste följande iakttas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om uteslutningen. Den som begärs utesluten skall erhålla ett lösenbelopp som kan antas motsvara vad han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället hade ägt rum. Den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Första stycket gäller inte. om något annat har avtalats mellan bolags- männen.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i gällande rätt. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8). Om det inte har träffats något avtal om uteslutning av bolagsman anses enligt BL uteslutning inte kunna ske. Då en bolagsman i ett sådant fall åsidosätter sina skyldigheter torde medbolagsmännen inte ha någon annan möjlighet än att påfordra likvidation såvida inte den ifrågavarande bolags- mannen frivilligt går med på utlösande. Denna lagens ståndpunkt innebär enligt min mening att man inte tillräckligt beaktar de olägenheter som en likvidation medför för de övriga bolagsmännen. Liksom kommittén harjag därför funnit att uteslutning av bolagsman bör kunna ske under de i förevarande lagrum angivna förutsättningarna.

Som jag har anfön i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8) skall uppkommande tvister prövas av domstol och paragrafen innehåller alltså ingen hänvisning till lagen om skiljemän (jfr 2l å fjärde stycket).

31 å Under likvidationen vidtas förvaltningsåtgärder av alla bolagsmän- nen i förening. om inte något annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats. Vad som nu sagts gäller även rätten att företräda bolaget.

En bolagsman har rätt att under likvidationen låta sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagets angelägenheter. om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får dödsboet efter en bolagsman företrädas av en- dust en ställföreträdare eller ett ombud. om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen.

Paragrafen. som motsvarar 32.5 BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Första stycket. På grund av hänvisningen i 33å BL till Så BL innebär gällande rätt att in dubio varje bolagsman är berättigad att vidta förvalt- ningsåtgärder (likvidationsåtgärder) under likvidationen. 325 första me- ningen BL innebär att även en bolagsman. som före likvidationen har varit utesluten från deltagande i bolagets förvaltning, har rätt att medverka vid likvidationen. Gällande rätt anses innebära att bolagsmännen under likvi- dationen inte är beroende av samverkan med varandra utan att var och en har rätt att vidta erforderliga åtgärder för likvidationen. Detta gäller även

9—Riksdagcn I979/80. ! saml. Nr [43

Prop. 1979/80: 143 l3t)

om de före likvidationen enligt avtal endast fick vidta förvaltningsåtgärder gemensamt.

()men bolagsman före likvidationen har varit utesluten frän deltagande i bolagets förvaltning. är det enligt min mening olämpligt att han under likvidationen får rätt att självständigt vidta lörvaltningsåtgärder. Även i andra fall får det anses olämpligt att ge varje bolagsman en självständig rätt att vidta sådana åtgärder. Som framgår av förevarande stycke har jag i stället i likhet med kommittén funnit det ändamålsenligt med en regel att alla bolagsmännens medverkan skall erfordras för förvaltningsåtgz'irder Linder likvidationen. oavsett vad som gällde dessförinnan. Därigenom får man ett skydd mot att enskilda bolagsmän missbrukar förvaltningsrätten. Risken för att bolagets verksamhet lamslås till följd av oenighet mellan delägarna är här utesluten genom möjligheten att få likvidator förordnad. Denna lösning har valts när det gäller dödsboförvaltning.

Även under likvidationen får såsom är fallet då under bolagets ordina- rie verksamhet förvaltningen handhas av flera bolagsmän gemensamt — brådskande åtgärd vidtas trots att en bolagsman inte deltar i beslutet. om han inte hinner tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan orsak är oförmögen att delta i förvaltningen. Detta framgår av en hänvis- ning i 32å andra stycket till 3å tredje stycket.

Det förhållandet att under likvidationen förvaltningsåtgärder endast får vidtas av alla bolagsmännen i förening. om inte annat har avtalats eller särskild likvidator har förordnats. gör att det behövs en motsvarande regel då det gäller rätten att företräda bolaget. En sådan regel har intagits i förevarande styckes andra mening.

Ant/ra stycket. lnnehållet i förevarande stycke överensstämmer i sak med vad som gäller enligt 32 å BL. Motsättningsvis framgår av förevarande bestämmelse. liksom av 32å BL. att en bolagsman i princip inte får sätta annan som ombud i sitt ställe när likvidation inte är för handen.

Tredje stycket. Om det efter en avliden bolagsman finns flera dödsbo— delägare. får enligt 32å andra meningen BL endast en av dem eller ett gemensamt ombud delta i likvidationen. Bestämmelsen har motiverats med att en annan ordning skulle medföra alltför stora praktiska svårighe- ter. Även enligt min mening kan förekomsten av många dödsbodelägare efter en bolagsman vilka alla måste lämna sitt samtycke i olika frågor leda till olägenheter under ett handelsbolags likvidation. 32.5 andra meningen har därför fått en motsvarighet i förevarande stycke.

32 å Bestämmelserna i 5 å gäller under likvidationen.

Om inte något annat har avtalats i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter. gäller under likvidationen 2 å, 3.6 tredje stycket, 4. 6. 8 och l2—16åå. Bestämmelserna i Så tredje stycket och 4å gäller dock inte. om särskild likvidator har förordnats.

Prop. 1979/80: 143 l3l

Paragrafen motsvarar 33å Bl..

Syftet med en likvidation är att avveckla handelsbolagets verksamhet. I förevarande paragraf hänvisas därför inte till 7å om beräkning av vinst eller förlust för räkenskapsår. 9å om rätt för en bolagsman att efter årlig räkenskapsavslutning lyfta vissa belopp och f(lå rörande verkan av att bolagsmannen inte begagnar sin rätt att lyfta vinst m. m. för räkenskapsår. En ändamålsenlig likvidation kan emellertid kräva att bolagets rörelse fortsätter under längre eller kortare tid. Även om bolagsmännen i ett sådant fall bör kunna ha rätt till ränta. arvode eller del i vinst. kan de inte kräva att få ut något belopp under likvidationen. även om den skulle dra ut på tiden. De får i stället vänta till det slutliga skiftet. Skulle detta dra ut obehörigen på tiden. kan en bolagsman begära förordnande av likvidator.

Hänvisningen till 3å tredje stycket har" behandlats vid 31 å första stycket.

33 å När bolaget har trätt i likvidation. skall bolagets egendom i den mån det behövs för likvidationen så snart det kan ske förvandlas till pengar genom försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt. Bolagets rörelse får fortsättas. om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skälig tid för att skaffa ny anställning.

Paragrafen motsvarar 34å BL. Enligt 34å första stycket BL skall likvidationsförsäljningen börja ”sedan sådant förhållande inräffat. att bolaget skolat träda i likvidation". Denna formulering har i tydlighetens intresse bytts ut mot uttrycket "när bolaget har trätt i likvidation".

Enligt 34å första stycket BL skall bolagets tillhörigheter förvandlas i pengar "så snart utan uppenbar skada ske kan". Lagens formulering enligt vilken endast "uppenbar skada" får hindra realisation ter sig mycket snäv. lnom aktiebolagsrätten (l3 kap. llå aktiebolagslagen) anges i stället att realisationen skall äga rum "så snart det kan ske". Den sistnämnda formu- leringen. som ger likvidatorerna möjlighet att friare bedöma när det är lämpligt att realisera. har använts i förevarande paragraf.

Enligt 34 å första stycket BL skall handelsbolagets tillgångar under likvi- dationen förvandlas i pengar. Enligt l3 kap. llå aktiebolagslagen skall i motsvarande fall aktiebolagets tillgångar förvandlas i pengar "i den mån . det behövs för likvidationen". Om denna bestämmelse anförde föredra- gande statsrådet (prop. l975: 103 s. 509) att det i vissa fall kan vara onödigt eller olämpligt att förvandla egendom i pengar. Egendom som kan anses i huvudsak likvärdig med pengar. såsom värdepapper. behöver alltså inte förvandlas i pengar. om egendomen kan fördelas i lika lotter mellan aktie- ägarna. — De angivna synpunkterna är enligt min mening tillämpliga även på handelsbolag och paragrafen har formulerats i överensstämmelse med aktiebolagslagen.

Enligt 34å andra stycket BL kan varje bolagsman påfordra att bolagets

Prop. 1979/80: 143 l32

egendom säljs på offentlig auktion. Detta stadgande år enligt min mening för kategoriskt. Många gånger torde det vara lämpligare med en försäljning under hand. Efter mönster av 13 kap. lls' aktiebolagslagen har därför föreskrivits att försäljningen skall ske på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt.

Enligt l3 kap. ll & aktiebolagslagen får under likvidationen aktiebolagets rörelse fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa sig ny anställning. ] paragrafens andra mening har tagits in en motsvarande bestämmelse för handelsbolagens del.

34 5 Om inte något annat har avtalats mellan bolagsmännen, får tillgång- arna inte skiftas innan alla kända skulder har blivit betalda eller behövliga medel har avsatts för sådan betalning.

Varje bolagsman har rätt att ur de behållna tillgångarna få tillbaka sin behållna insats enligt det senaste årsbokslutet eller. om inget årsbokslut har gjorts. vad han har betalat in till bolaget som insats. Om inte behåll- ningen räcker till. räknas bristen som förlust. Uppstår ett överskott. utgör detta den slutliga vinsten.

Paragrafen motsvarar 35 & BL.

35 5 Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en har trätt i likvidation. får endast sådana rättshandlingar eller andra åtgär- der företas som tjänar avvecklingsändamålet eller som behövs med anled- ning av att bolagets rörelse fortsätts för att de anställda skall få skälig tid att skaffa ny anställning.

En rättshandling får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshand- lingen företogs endast om denne varken kände till eller borde ha känt till de omständigheter som medförde att rättshandlingen var otillåten.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i gällande rätt. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Möjligheten att arbeta med enmanshandelsbolag har begränsats genom en föreskrift i 28ä att ett sådant bolag skall anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att antalet bolagsmän har gått ner till en. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8) funnit att lagen bör innehål- la en tvingande regel som begränsar den ensamme bolagsmannens rätt att ingå förbindelser för bolaget under likvidationen. En sådan regel bidrar till att tvinga fram handelsbolagets upplösning och överförande av dess egen- dom till privatförmögenheten.

Den angivna regeln har tagits in i förevarande paragraf. ] paragrafen anges också att bolagets rörelse även då det är fråga om ett enmanshan- delsbolag får fortsättas i den mån det behövs för att de anställda skall få skälig tid att skaffa sig anställning (jfr 33 å). Slutligen har som ett andra stycke tagits in en regel till skydd för godtroende tredje man.

Prop. 1979/80: l43 133 36 & Bolagsskiften som inte sker i skriftlig form är ogiltiga.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i gällande rätt. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Som framgår av 43 å anserjag att ett skifte som har förrättats av likvida— tor skall kunna klandras och att klanderfristen för varje bolagsman skall räknas från det han får del av skifteshandlingen. Redan detta sätt att beräkna utgångspunkten för klanderfristen gör det önskvärt att av likvida— tor förrättat skifte får skriftlig form.

Även då ett skifte förrättas av bolagsmännen själva talar starka skäl för skriftlig form. Detta är bl.a. av betydelse för tvister mellan bolagsmännen. .lag har visserligen tidigare uttalat att det får anses olämpligt med en lagföreskrift om att bolagsavtalet skall ingås i skriftlig form. Om man uppställer krav på skriftlig form för ett bolagsavtal kan betydande olägen- het uppkomma därigenom att en redan påbörjad bolagsverksamhet tvingas att upphöra på grund av att en bolagsman efter någon tid åberopar formfel. Någon olägenhet av motsvarande betydelse synes det emellertid inte vara anledning att befara i fråga om bolagsskifte. Jag har därför funnit att ett krav på skriftlig form bör uppställas även om skiftet skall förrättas av bolagsmännen själva. lakttas inte detta formkrav. bör skiftet vara ogiltigt.

Paragrafen har utformats i enlighet med vad nu har anförts.

37 5 Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålls eller annars utförs på ett sådant sätt att en bolagsmans rätt därigenom äventyras, får domstol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkställas av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan skall göras hos rätten i den ort där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns namn och adress. De bolagsmän som inte har deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som år föreskrivet om stämning i tvistemål. De skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator. En likvidator som inte är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för ett särskilt fall tillåter något annat. Likvidator som inte är bolagsman får inte vara omyndig eller i konkurs.

Myndighets beslut enligt fjärde stycket första meningen överklagas hos regeringen genom besvär.

38 5 Har flera likvidatorer blivit utsedda. skall de ha hand om uppdraget gemensamt. om inte rätten förordnar att uppdraget skall delas på visst sätt mellan dem.

En likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är bolagsmännen ense om att återta likvidationen. skall rätten återkalla förordnandet för likvidator.

Ett beslut om förordnande eller entledigande av likvidator skall gälla omedelbart även om det överklagas.

Prop. 1979/80: 143 f34

395 En likvidator skall med iakttagande av 33 och 34 ss genomföra likvidationen i bolagsmännens ställe. En likvidator som inte är bolagsman får inte handlägga frågor om avtal mellan honom och bolaget. Inte heller får han handlägga frågor om avtal mellan bolaget och tredje man. om han har ett väsentligt intresse i frågan som kan strida mot bolagets. Vad som nu har sagts om avtal gäller även rättegång och annan talan.

40 & En likvidator har rätt till skäligt arvode och till ersättning för kostnav der för att utföra uppdraget.

Paragraferna. som motsvarar 35 aå BL. har delvis behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen bör liksom enligt gällande rätt (35 a 25 första stycket andra meningen BL) en bolagsman kunna utses till likvidator. En bestämmelse härom har tagits in i37 (& tredje stycket.

Av f3 kap. 7 & fjärde stycket aktiebolagslagen jämfört med 8 kap. 4 s samma lag följer att likvidator i aktiebolag skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter annat. Enligt nu nämnda lagrum kan vidare den som är omyndig eller i konkurs inte vara likvidator i aktiebolag. När det gäller handelsbolag bör i fråga om annan person än bolagsman på samma sätt som inom aktiebolagsrätten frånvaro av svenskt medborgar- skap. bosättning utomlands. omyndighet och konkurstillstånd utgöra hinder mot att vara likvidator. Föreskrifter härom har intagits i 37 åfjärde stycket.

Jag vill i detta sammanhang något beröra vad som gäller för en handels— bolagsman i fråga om medborgarskap. omyndighet och konkurs. Begräns- ningar i möjligheten att träda in i handelsbolag föreligger när det gäller utländska medborgare och utländska företag. Enligt lagen (19681555) om rätt för utlänning oeh utländskt företag att idka näring här i riket krävs sålunda tillstånd för den som önskar delta som bolagsman i näringsverk- samhet som bedrivs av svenskt handelsbolag. Härutöver fordras när det gäller delägarskap i handelsbolag en prövning enligt lagen (1968: 557) om rätt för utlänning och utländskt företag att sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag. Att tillstånd krävs även enligt sistnämnda lag samman- hänger med f9f6 års lagstiftning med inskränkningar i utländska rättssub- jekts möjligheter att förvärva fast egendom i Sverige (se härom SOU f978: 73). En omyndig kan i regel inte sluta förmögenhetsrättsliga avtal och alltså inte bolagsavtal utan samtycke av förmyndaren. Enligt f5 kap. f3 & föräldrabalken kan förmyndarcn låta den omyndige driva näring när denne fyllt f6 år.

Enligt 199 a & konkurslagen (192f : 225.) får en gäldenär under sin konkurs inte driva rörelse med vars utövande följer bokföringsskyldighet. Förbudet gäller enligt lagrummets förarbeten även delägare i handelsbolag.

Prop. 1979/80: 143 _ 135

Besvärsbestämmelsen i 37 & sista stycket har en förebild i ltt kap. 7 & första stycket aktiebolagslagen.

Enligt 13 kap. 7 & fjärde stycket aktiebolagslagenjämfört med 8 kap. lOä samma lag får i aktiebolagen likvidator inte handlägga en fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. lnte heller får han handlägga en fråga om avtal mellan bolaget och tredje man. om han i frågan har ett väsentligt intresse som kan vara stridande mot bolagets. Då det gäller handelsbolags- män har jag, såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.6). inte funnit skäl att föreslå något förbud mot självkontrahering. Däremot anserjag att inom handelsbolagsrätten en motsvarighet till de aktiebolags- rättsliga jävsreglerna bör gälla för en likvidator som inte är bolagsman. En föreskrift med detta innehåll har intagits i 39 s)" andra stycket.

41 5 Sedan en likvidator har fullgjort sitt uppdrag. skall han så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe- rättelse rörande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehål- la en redogörelse för bolagsskiftet. Till berättelsen skall fogas redovis- ningshandlingar för hela likvidationstiden.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i gällande rätt. har utformats efter mönster av l3 kap. 14 5 första stycket aktiebolagslagen.

42 (S Bestämmelserna i 14 och f5 åå gäller även i fråga om skadestånds- skyldighet för likvidatorer. Bestämmelserna i 15 5 om årsbokslut skall i stället gälla slutredovisningen.

[ paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt (jfr dock 35 a 5 femte stycket BL). har likvidatorerjämstäflts med bolagsmän då det gäller skadeståndsskyldighet mot bolaget.

43 & Om ett bolagsskifte har förrättats av likvidator. har varje bolagsman rätt att klandra skiftet genom att väcka" talan mot de övriga bolagsmännen inom tre månader från det slutredovisningen delgavs honom genom över- lämnande av en bestyrkt avskrift.

Paragrafen. som motsvarar 36 & första stycket BL. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.8).

Enligt 36 & BL skall en bolagsman som inte är nöjd med bolagsskiftet eller med åtgärd som har vidagits under likvidationen väcka sin talan inom ett år från det skiftet skedde. Den i 36 & BL föreskrivna klanderfristen gäller oavsett om skiftet har förrättats av särskilt förordnad likvidator eller av bolagsmännen själva. Det kan emellertid ifrågasättas om man bör ha en särskilt klanderfrist då bolagsmännen själva har förrättat skiftet. ] detta fall föreligger ett skifte först sedan samtliga bolagsmän genom avtal har kom- mit överens om skiftets innehåll. Klandertalan kan därför här komma ifråga bara av någon anledning som över huvud taget kan göra en viljeför- klaring ogiltig. såsom tvång. svek. bristande förutsättning e. d. Det förefal-

Prop. 1979/80: 143 f36

ler obefogat att just i fråga om avtal om bolagsskifte. i motsats till vad som gäller i fråga om ogiltighet av andra avtal. uppställa en särskild klander- frist. Då det gäller arvskifte som förättas av dödsbodelägare har man av nu anförda skäl avstått från att uppställa en särskild klanderfrist.

På grund av det anförda innehåller förslaget inte någon bestämmelse om klanderfrist då det gäller skifte som förrättas av bolagsmännen själva.

För det fallet att bolagsskiftet verkställs av likvidator måste det emeller- tid finnas regler om att skiftet kan klandras och att klandertalan skall väckas inom viss tid. Sådana regler har intagits i förevarande paragraf. Utredningsmöjligheterna försvåras med tiden och de övriga bolagsmännen har behov av trygghet i fråga om rätten till vad som har tillskiftats dem. Klanderfristen bör därför inte göras längre än vad som är nödvändigt för att bolagsmännen skall kunna ta ställning till om anledning till klander föreligger. Enlig"- aktiebolagslagen (l3 kap. f3 s) skall en aktieägare som vill klandra bolagsskifte väcka talan senast tre månader efter det slutredo- visning lades fram på bolagsstämman. lnom arvsrätten (23 kap. 8 & ärvda- bafken) gäller at". dödsbodelägare som vill klandra av särskild skiftesman förättat arvskifte skall väcka talan inom tre månader från delgivning av arvskifteshandlingen. Enligt min mening föreligger inga särskilda skäl som talar för att fristen för klander av bolagsskifte skall vara längre då det gäller handelsbolag än beträffande aktiebolag. Likvidatorn bör söka ena handels- bolagsmännen så att skiftet får karaktären av ett mellan bolagsmännen slutet avtal. Först om detta inte går måste likvidatorn själv förrätta skif- tet.Då skiftet förrättas av likvidator bör sålunda bolagsmännen normalt dessförinnan ha haft tillfälle att under likvidatorns ledning delta i förhand- lingar angående skiftet. Detta förhållande bidrar ytterligare tilf att minska behovet av en lång klanderfrist. På grund av det anförda har jag i likhet med kommittén stannat för en förkortning av klandertiden från ett år till tre månader. Förevarande paragraf har utformats i överenstämmelse härmed.

Utgångspunkten för klanderfristen är enligt 36 & BL den tidpunkt då skiftet skedde. I enlighet med vad som gäller angående klander av arvskifte (23 kap. 8 få andra stycket ärvdabafken) torde det var lämpligare att utgångspunkten för klanderfristen räknas för varje bolagsman från det att han fick del av skifteshandlingen. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad nu sagts. Av 41 & framgår att en redogörelse för bolags- skiftet skafl finnas i slutredovisningen.

BL innehåller inga uttryckliga regler om mot vem klandertalan skall riktas. Klandertalan anses emellertid skola riktas mot de övriga delägarna i bolaget och alltså inte mot likvidatorn. För att misstag med åtföljande rättsförluster skall förhindras har i förevarande paragraf uttryckligen an- getts att klandertalan skall riktas mot de övriga bolagsmännen.

44 & Bolaget är upplöst när skifte har ägt rum eller. om en likvidator har haft hand om likvidationen. när slutredovisningen har delgivits var och en av bolagsmännen genom överlämnande av bestyrkt avskrift.

Prop. 1979/80: HS 137

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott. är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finns det överskott. skall bolaget träda i likvidation.

Första stycket motsvarar 36 å andra stycket BL. Andra stycket motsvarar 37 # BL. En konkurs för bolaget torde innebära ett sådant avbrott i bolagets verksamhet att det regelmässigt är lämpligast för bolagsmännen att bolaget upphör. även om konkursen lämnar över- skott. En motsvarande bestämmelse gäller också sedan länge inom aktie- bolagsrätten (se l3 kap. 4 s första stycket 2 och f9 & andra stycket aktiebolagslagen). Den ifrågavarande Iikvidationsgrunden torde så till vida få anses tvingande att den inte på förhand kan sättas ur kraft genom ett avtal mellan bolagsmännen. Om emellertid bolagsmännen vid konkursens avslutande finner att föreliggande överskott erbjuder en lämplig grundval för att fortsätta bolagets verksamhet. bör de kunna komma överens om det.

45 & Om det framkommer någon tillgång för bolaget efter dess upplösning eller om talan väcks mot bolaget eller om det på annat sätt uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. skall likvidationen fortsättas.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i BL. har en förebild i 13 kap. f6l$ första meningen aktiebolagslagen. Paragrafens innehåll torde återge gällan- de rätt.

Avslutningsvis vill jag nämna att de nuvarande bestämmelserna om likvidation och upplösning i BL har fått motsvarigheter i den nya lagen utom i fråga om 3l ($ BL, som behandlar bl.a. det fallet att en bolagsman vidtar en förvaltningsåtgärd efter det att en likvidationsanledning har in- träffat. Kommittén anser att nämnda paragraf saknar praktisk betydelse och bör utgå. Jag delar denna uppfattning.

3 kap. Kommanditbolag

] 5 I Fråga om kommanditbolag gäller 2 kap.. om inte något annat föreskrivs.

Bestämmelserna om kommmanditbofag har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). 1 l kap. 2 s definieras begreppen kommandit- bolag. kommanditdelägare och komplementär.

Förevarande paragraf innehåller den huvudregeln att de allmänna be- stämmelserna om handelsbolag i 2 kap. gäller också för kommanditbolag. ] de följande paragraferna i 3 kap. har emellertid tagits upp olika särbestäm- melser för kommanditbolagens del.

Jag vill i detta sammanhang särskilt nämna att kommanditdelägarens begränsade ansvarighet och avsaknaden av förvaltningsrätt under bolagets normala verksamhet medför att hans personliga egenskaper ofta inte har

Prop. l979/8t): 143 138

samma betydelse som en vanlig handelsbolagsmans för de övriga delägar- na. Kommanditdelägaren har dock ett visst ansvar för bolagets förhin- delser. Vidare har han rätt att få kännedom om bolagets angelägenheter. Därtill kommer att han enligt bolagsavtalet kan ha tillerkänts förvaltnings- rätt samt att han under likvidationsskedet är utrustad med legal förvalt- ningsrätt. Jag har p. g. a. det anförda funnit att regeln i 2 kap. 2 få om att en bolagsman inte utan de övriga bolagsmännens samtycke får sätta annan i sitt ställe bör gälla också för kommanditdelägare.

2 & Samtliga bolagsmän får inte vara kommanditdelägare. Stiftelser eller ideella föreningar får inte vara komplementärer. Asidosätts dessa före- skrifter. anses bolaget som handelsbolag enligt 2 kap.

Första meningen motsvarar 38 & första stycket andra meningen BL. Andra meningen. som förbjuder stiftelser och ideella föreningar att vara komplementärer. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Bestämmelsen gäller inte för stiftelser och ideella föreningar som har inträtt som komplementärer innan den nya lagen träder i kraft (se punkten 6 i övergångsbestämmelserna).

Tredje meningen saknar motsvarighet i BL. Om samtliga bolagsmän har gjort förbehåll om ett begränsat ansvar. följer emellertid av gällande rätt att de alla oavsett förbehållet blir obegränsat ansvariga gentemot tredje man som i ett vanligt handelsbolag. Jag anser i likhet med kommitten att denna rättsföljd är ändamålsenlig även vid överträdelse av förbudet för stiftelse och ideell förening att vara komplementär. En bestämmelse med detta innehåll har tagits in i förevarande paragraf.

3 5 Om inte något annat har avtalats. får en kommanditdelägare vid bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget inte påföras en förlust som överstiger vad han har satt in eller åtagit sig att sätta in i bolaget.

Paragrafen saknar motsvarighet i BL. [ tysk och schweizisk rätt förekommer en regel som innebär att en kommanditdelägare endast intill beloppet av sin utfästa insats svarar för förlust som skall påföras honom vid bolagets upplösning eller när han utträder ur bolaget. Oftast torde det överensstämma med parternas inten- tioner att kommanditdelägaren inte skall behöva riskera att få ta på sig en förlustandcl som överstiger insatsen. Det s_vnes också sakligt ändamålsen- ligt att kommanditbolaget på sådant sätt erbjuder den i regel passive kommanditdelägaren en förlustbegränsning liknande den som kommer en aktieägare tillgodo. Förevarande paragraf har utformats i överensstäm- melse härmed.

4 & Om inte något annat har avtalats. har en kommanditdelägare inte rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter. I fråga om förvalt- ningsåtgärder under likvidation gäller dock 2 kap. 31 å.

Prop. 1979/80: 143 139

Paragrafen motsvarar 39 & BL. Med hänsyn till att kommanditdelägaren ansvarar för bolagets förbin- delser endast med visst belopp torde bandet mellan å ena sidan honom och å andra sidan bolaget och de övriga bolagsmännen ofta vara betydligt lösare än i ett vanligt handelsbolag. Jag anser det därför lämpligt att som legal huvudregel behålla den nuvarande föreskriften i 39.5 BL att en kommanditdelägare. om inte annat har avtalats. inte får delta i förvaltning- en av bolagets angelägenheter.

Enligt gällande rätt anses emellertid en kommanditdelägare ha rätt att delta i förvaltningen vid likvidation. Anledning saknas att i framtiden utesluta kommanditdelägaren från denna rätt. 1 förevarande paragrafs andra mening har därför hänvisats till 2 kap. 31 ä.

5 & ()m det inte genom avtal har bestämts efter vilken grund en komman- ditdelägare skall ta del i vinst och förlust och bolagsmännen inte heller kan enas om det. ankommer det på rätten att avgöra denna fråga efter skä- lighet.

Paragrafen motsvarar 40 & BL. 40.6 BL innebär att frågan efter vilken grund en kommanditdelägare skall delta i vinst och förlust skall bestämmas genom avtal mellan bolags- männen eller, om sådant avtal inte kan träffas. genom en skälighetsbe- dömning av domstol. Med hänsyn till den olikartade ställning som komple- mentär och kommanditdelägare intar synes det svårt att i lag närmare ange någon materiell huvudregel för fördelningen av vinst och förlust i ett kommanditbolag. På grund av det anförda har i förevarande paragraf tagits in en bestämmelse som överensstämmer med 40 & BL.

6 & Bolagsmännen får avtala att kommanditdelägare inte skall ha kon- trollrätt som avses i 2 kap. 5 &.

Paragrafen. som saknar motsvarighet i BL. har behandlats i den all— männa motiveringen (avsnitt 2.2.2) och vid 2 kap. 1 &. Bestämmelsen innebär att regeln om kontrollrätt i 2 kap. 5 äär dispositiv för en komman- ditdelägare i motsats till vad som gäller för en vanlig handelsbolagsman.

7 & Kommanditdelägare är inte behöriga att företräda bolaget.

En rättshandling som en kommanditdelägare företar för bolaget blir dock bindande för bolaget. om den mot vilken rättshandlingen företogs varken insåg eller borde ha insett att den som företog rättshandlingen var kommanditdelägare.

Första stycket överensstämmeri sak med 41 5 första stycket BL. Regeln är naturlig med hänsyn till att kommanditdelägaren saknar förvaltnings- rätt. Om kommanditdelägaren i denna sin egenskap kunde företräda bola- get. kunde tredje man få den uppfattningen att kommanditdelägaren även i

Prop. 1979/80: 143 140

övrigt intog samma ställning som en vanlig bolagsman. Liksom fallet äri gällande rätt har därför första stycket i förevarande paragraf gjorts tvingan- de. Däremot bör inte heller i framtiden något hinder möta mot att en kommanditdelägare p. g. a. fullmakt eller prokura företräder bolaget.

1 41 å andra stycket BL stadgas att om någon sluter avtal med den han vet vara kommanditdelägare. blir avtalet inte bindande för bolaget. såvida inte kommanditdelägaren haft fullmakt. Denna bestämmelse uttrycker en- dast vad som redan följer av stadgandet i första stycket i förevarande paragraf. nämligen att kommanditdelägaren inte i denna sin egenskap är behörig att företräda bolaget. Någon motsvarighet till 41 å andra stycket BL har därför inte tagits in i den nya lagen.

Andra stycket. Om medkontrahenten inte vet att den som för bolaget sluter ett avtal är kommanditdelägare blir avtalet enligt gällande rätt bin- dande för bolaget. Enligt allmänna rättsprinciper' torde visserligen gälla att rättshandlingar som någon företar utanför ramen för sin behörighet aldrig binder huvudmannen (jfr prop. 1975:103 s. 384). Med hänsyn till de obilliga verkningar sistnämnda princip skulle kunna medföra för tredje man när det gäller kommanditbolag. har i detta stycke upptagits en bestämmelse av innebörd att rättshandlingar som kommanditdelägaren i denna sin egen- skap företar för bolaget blir bindande för bolaget om tredje man varken insåg eller borde ha insett att ifrågavarande bolagsman var kommanditdel- ägare (jfr 8 kap. 14 & aktiebolagslagen).

8 & En kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets förpliktelser genom att betala in sin utfästa insats till bolaget.

På begäran av den som har en fordran mot bolaget som är förfallen till betalning är en kommanditdelägare skyldig att betala in sin utfästa insats till bolaget.

En kommanditdelägares utfästa insats anses som inte inbetald i den mån han har återtagit något av insatsen eller. innan en uppkommen brist i insatsen har blivit fylld. lyft vad som har tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 &.

Första och andra styckena. Innehållet i dessa stycken har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2). Enligt gällande rätt blir kom- manditdelägaren befriad från ansvar genom att betala sin insats till vilken som helst av bolagsborgenärerna. Denna regel försvårar en rättvis fördel- ning av kommanditdelägarens utfästa insats mellan bolagsborgenärerna. Antag att en kommanditdelägares utfästa insats uppgår till 50000 kr. och att han betalar detta belopp till en bolagsborgenär. De övriga bolagsbor- genärerna har därefter inte någon fordran mot kommanditdelägaren. De kan följaktligen inte begära kommanditdelägaren i konkurs för att på så sätt få till stånd återvinning av beloppet 50000 kr. till kommanditdeläga- rens konkursbo.

Om kommanditdelägaren däremot är skyldig att betala beloppet till bolaget blir återvinningssituationen annorlunda för bolagsborgenärerna.

Prop. 1979/80: 143 141

Antag att bolaget. sedan kommanditdelägaren dit har betalat de 50000 kronorna. erlägger motsvarande belopp till en bolagsborgenär. De övriga bolagsborgenärerna. som ju alltjämt har fordringar mot bolaget. har här möjlighet att begära bolaget i konkurs och på så sätt få till stånd återvin- ning av beloppet till bolagets konkursbo. Reglerna i förevarande stycken innebär därför att kommanditdelägaren vid krav från en bolagsborgenärs sida eller då han eljest skall fullgöra sin insatsskyldighet blir skyldig att betala beloppet. inte direkt till bolagsborgenären utan till bolaget. Tredje stycket motsvarar 42 & BL.

9 & Om kommanditbolaget ingår ett avtal med tredje man och denne vid avtalets ingående varken kände till eller borde ha känt till att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 .5. svarar den kommanditdelägare som förbehållet avser såsom komplementär för de förbindelser som uppkommit för bolaget genom avtalet.

Om ett avtal ingås för bolaget räkning och därvid med en kommanditdel- ägares vetskap och vilja en firma används som inte innehåller ordet "kom- manditbolag". svarar kommanditdelägaren såsom komplementär gent- emot den med vilken avtalet ingicks. även om denne på grund av 19 % handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha haft vetskap om att förbe- håll skett enligt 1 kap. 2 &.

Paragrafen motsvarar 43 & BL. Första stycket. 43 5 första stycket BL innebär att en kommanditdel- ägares begränsade ansvarighet för bolagets skulder endast kan göras gäl- lande mot den som vid förbindelsens tillkomst känner till — eller enligt 19 & handelsregisterlagen skall anses äga kännedom — om förbehållet. Motsva- rande gäller enligt 44 5 BL vid nedsättning av det belopp som kommanditdelägare ansvarar med. För att uppnå överensstämmelse med de principer som brukar gälla inom modern fullmakts— och associationsrätt har i första stycket med kännedom jämställts att tredje man borde ha känt till förbehållet om begränsad ansvarighet.

Andra styr.-ket. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 43 å andra stycket BL, sådant detta har tolkats av Nial (s. 366).

10 & Nedsätts det belopp med vilket en kommanditdelägare svarar enligt 1 kap. ?. så på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen. är nedsätt- ningen utan verkan i fråga om förpliktelser vid vars tillkomst medkontra— henten varken kände till eller borde ha känt till nedsättningen.

Paragrafen motsvarar 44.5 BL. Även i förevarande paragraf har med kännedom jämställts att tredje man borde ha känt till nedsättningen.

11 5 Om inte något annat har avtalats. medför en kommanditdelägares död inte att bolaget skall träda i likvidation.

Bestämmelsen i 28 & BL att vid en bolagsmans död bolaget. om inte

Prop. 1979/80: 143 142

annat har avtalats. genast skall träda i likvidation gäller även för komman- ditbolag. 28 så BL har fått en motsvarighet i 2 kap. 26 få nya lagen.

När det gäller kommanditbolag. särskilt sådana med ett större antal kommanditdelägare vilkas insatser kanske är relativt obetydliga. torde det oftast vara mindre ändamålsenligt att en kommanditdelägares död skall medföra bolagets upplösning. 1 förevarande paragraf har därför tagits upp en bestämmelse om att en kommanditdelägares död normalt inte skall utgöra likvidationsanledning. Om en kommanditdelägare avlider får i stål- let hans dödsbo eller arvtagare inträda som delägare i bolaget.

' 4 kap. Enkla bolag

Bestämmelserna för enkla bolag har behandlats i den allmänna motive- ringen (avsnitt 2.2.9).

Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldig/wter 1 & Bolagsmänncns inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd bestäms genom avtal.

] den mån bolagsmännen inte har träffat avtal om något annat skall 2— 4 åå tillämpas.

Paragrafen motsvarar 47 15 första stycket BL. ] fråga om enkla bolag har jag inte funnit skäl att införa några tvingande regler då det gäller bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter (jfr 2 kap. 1 %$).

2 & Bestämmelserna i 2 kap. 2. 4. 5. 8. 11. 13 och 14 åå gäller för enkla bolag. Härvid skall det som föreskrivs i 2 kap. 14 & om skada för bolaget i stället gälla skada för någon annan bolagsman.

Paragrafen motsvarar 47 å andra stycket BL. Eftersom ett enkelt bolag i princip inte skall användas för drivande av näring — undantag härifrån gäller endast för verksamhet som är bokfö- ringspliktig enligt jordbruksbokföringslagen görs i förevarande paragraf ingen hänvisning till de bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning i allmänhet kräver att näringsverksamhet utövas. Vad nu sagts hindrar inte att sistnämnda bestämmelser kan komma till analog tillämpning på vissa enkla bolag.

3 5 Åtgärder i förvaltningen av bolagets angelägenheter får vidtas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Dock får en åtgärd som inte tål uppskov vidtas fastän en bolagsman inte har deltagit i beslutet om åtgär- den, om bolagsmannen inte har hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller av annan anledning inte är i stånd att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter.

Har bolagsmännen avtalat att en förvaltningsåtgärd får vidtas utan sam-

Prop. 1979/80: 143 _ I 143

tycke av samtliga bolagsmän. får åtgärden dock inte vidtas. om den för— bjuds av en bolagsman som inte är utesluten från förvaltningen.

Paragrafen motsvarar 48 å BL. l fråga om handelsbolag i allmänhet är det önskvärt med delad förvalt— ningsrätt för att man skall få till stånd de snabba beslut som affärslivet ofta kräver (se 2 kap. 3 ål. Skälen för delad förvaltningsrätt gör sig emellertid inte gällande i fråga om icke rörelsedrivande enkla bolag. Bestämmelsen i gällande rätt om samtycke av alla bolagsmännen vid vidtagande av för— valtningsåtgärd i enkelt bolag har därför behållits i förevarande paragraf. Styckena i paragrafen har utformats efter mönster av 2 kap. 3 é tredje resp. första stycket.

4 & Talan om skadestånd av en bolagsman mot någon annan bolagsman skall väckas senast tre år efter utgången av det år då det beslut fattades eller den åtgärd vidtogs som ligger till grund för talan.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot en bolagsman.

Skillnaden mellan förevarande paragraf och 2 kap. 15 å beror på att ett enkelt bolag inte är juridisk person och att årsbokslut normalt inte före- kommer i sådant bolag.

Bolugsnu'innensförhållande till tredje man 5 & Genom ett avtal som sluts på bolagsmännens vägnar eller under en benämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast den bo- lagsman som har deltagit i avtalet berättigad eller förpliktad i förhållande till medkontrahenten.

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet. har de lika rätt i förhållande till medkontrahenten och svarar solidariskt för vad som har utfästs. Vad som nu har sagts gäller inte. om något annat har bestämts i avtalet.

Paragrafen motsvarar 49 å BL. Paragrafen utesluter inte att en bolagsman som inte har deltagit i avtalet på grund av allmänna rättsgrundsatser kan bli berättigad eller förpliktad i förhållande till den som avtalet ingicks med.

6 & Används vid ingående av ett avtal en benämning varmed bolagsmän- nen samfällt betecknas, får benämningen inte innehålla något av orden "handelsbolag". "aktiebolag". "förening" eller "stiftelse". Om så ändå sker. svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det har skett solidariskt för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha insett att avtalet ingicks med en bolagsman i ett enkelt bolag.

Paragrafen motsvarar 50 & BL. 1 505 BL stadgas att solidariskt ansvar för ingångna avtal inträder för bolagsmän som godtar att en kollektivbenämning som innehåller person-

Prop. 1979/80: 143 144

namn eller något av orden förening. aktiebolag eller handelsbolag kommer till användning när förbindelser ingås. Syftet med 50% BL är att motverka användningen av benämningar som kan ge en medkontrahent den felaktiga föreställningen att han avtalar med ett handelsbolag eller ett aktiebolag eller en förening.

Av hänsyn till medkontrahenterna har jag funnit det lämpligt att i före- varande paragraf bevara huvudprincipen i 505 BL. I motsats till vad som var fallet enligt 1887 års lag angående handelsregister. firma och prokura krävs emellertid enligt 6.5 handelsregisterlagen att handelsbolags firma skall innehålla ordet handelsbolag. En kollektivbenämning som innehåller enbart personnamn torde därför inte längre ge medkontrahenten anledning att tro att han har att göra med ett handelsbolag. Det finns därför inte skäl att i förevarande paragraf föreskriva att användandet av kollektivbenäm- ning som innehåller personnamn skall medföra solidariskt ansvar för de bolagsmän som har godtagit användandet.

Stiftelseutredningen hari sitt remissyttrande framhållit att även i sådana fall då ordet stiftelse används för att beteckna bolagsmännen i ett enkelt bolag tredje man kan vilseledas av benämningen på så sätt att det enkla bolaget uppfattas som ett företag med rättspersonlighet. Risken för detta påverkas enligt stiftelseutredningen också av att stiftelserna förvärvar rättspersonlighet oberoende av registrering. Även jag anser att använd- ningen av ordet "stiftelse" i en kollektivbeteckning bör leda till solidariskt ansvar för berörda bolagsmän. Detta har beaktats vid utformningen av förevarande paragraf.

Formuleringen av 505 BL tyder på att användandet av en objektivt vilseledande kollektivbenämning medför det i stadgandet angivna ansvaret oavsett om medkontrahenten i det enskilda fallet blivit vilselcdd eller inte. Det är enligt min mening rimligt att endast medkontrahent i god tro skall få göra gällande det solidariska ansvaret. 1 förevarande paragraf har därför angivits att det solidariska ansvaret inte inträder om det visas att medkon- trahenten trots den vilseledande kollektivbenämningen insåg eller borde ha insett att han ingick .avtal med en bolagsman i ett enkelt bolag.

Gällande rätt innebär att ett enkelt bolag föreligger. om verksamhet som är underkastad bokföringsplikt enligt 1929 års bokföringslag utövas i bolag utan att gemensam firma förekommer (se 45 s' jämförd med l & BL). 1 ett sådant enkelt bolag ansvarar emellertid enligt 515— BL bolagsmännen i princip solidariskt för ingångna avtal. Enligt den nu föreslagna lagstiftning- en (sc 1 kap. 1 s") utgör ett i 51 & BL avsett bolag i stället ett handelsbolag.

Bolagets likt-'idation och upplösning 75 Under bolagets likvidation gäller i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2. 4. 5. 8, 13 och 14.55 samt 3 och 4 ååå i detta kapitel. om inte något annat har avtalats. Vad som nu har sagts om 2 kap. 4å och 35 i detta kapitel gäller dock inte. om särskild likvidator har förordnats.

Prop. 1979/81): 143 145

1 övrigt gäller i fråga om bolagets likvidation och upplösning 2 kap. 24— 27. 29 och 3055. 31 å andra och tredje styckena. 33.5 första meningen. 34 och 36%. 375 första stycket. andra stycket andra—fjärde meningarna och tredje—femte styckena. 38—43 äs 44ä första stycket samt 45 s.

Bä Ansökan om förordnande av likvidator skall göras hos rätten i den ort där någon av bolagsmännen har sitt hemvist. Föreligger sadana ansökning- ar vid skilda domstolar. skall den ansökan som kom in senare inte tas upp till prövning.

Stå En likvidator är behörig att företa rättshandlingar på bolagsmännens vägnar endast i den mån det behövs för att bolagsmännens för bolaget avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 33s'. Överskrider likvidatorn sin behörighet, är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen. om tredje man varken insåg eller borde ha insett att behörigheten överskreds. _

Paragraferna motsvarar 52 och 53 ss BL.

Hänvisningar till S4

Övcrgångxlwsu'inunclst'r

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. Genom lagen upphävs lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag.

2. Förekommer i lag eller annan författning en hänvisning till någon föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3. För handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som följer av punkterna 4—7.

4. Bestämmelserna i 1 kap. 1 och ut gäller först från och med den 1 januari 1986.

5. Likvidation genomförs enligt den äldre lagen. om bolaget har trätt i likvidation före den nya lagens ikraftträdande.

6. Bestämmelsen i 3 kap. 2å andra meningen gäller inte i fråga om den som har inträtt som komplementär före den nya lagens ikraftträdande.

7. Bestämmelserna i 3 kap. 8ä första och andra styckena gäller inte. i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträdande har full- gjort sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

8. Bestämmelserna i' 2 kap. 15% och 4 kap. 4å tillämpas även på skade- ståndsanspråk som har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

9. Ett bolagsskifte som har förrättats före den nya lagens ikraftträdande klandras enligt de bestämmelser som gällde vid skiftet. Detsamma gäller i fråga om ett bolagsskifte som till följd av punkten 5 har förrättats enligt den äldre lagen.

Jag har liksom kommittén utgått från den principiella grundsatsen att nya materiella rättsregler normalt bör tillämpas endast beträffande sådana förhållanden som har uppkommit efter reglernas ikraftträdande. Emeller- tid är det uppenbart olämpligt att ha olika lagregler för skilda bolag beroen- de på vid vilken tidpunkt bolaget i fråga bildats (se beträffande aktiebolags- lagen prop. 1975: 103 s. 713). 1 [red/"a punkten föreskrivs därför att för handelsbolag och enkla bolag som har bildats enligt den äldre lagen gäller den nya lagen med de undantag som anges under fjärde—sjunde punkterna.

Prop. 1979/80: 143 146

[fjärde punkten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) och ger en särskild femårig övergångstid för äldre bolag när det gäller den nya gt änsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag. Som exempel på tillämpningen av denna punkt kan nämnas följande. Ett bolag har bildats före den 1 januari 1981 för näringsverksamhet som medför bokföringsplikt enligt 1976 års bokföringslag men inte enligt 1929 års bokföringslag. E-etta bolag utgör. om det inte införs i handelsregistret. ett enkelt bolag fratn till utgången av år 1985. Fr. o. m den 1 januari 1986 är bolaget ett handelsbolag. Detta förhållande medför solidariskt ansvar för delägarna i fråga om sådana bolagets förbindelser som uppkommer fr. o. m den ljanuari 1986. Det inträder också skyldighet att registrera bolaget som handelsbolag.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrätten (se 19s' första stycket lagen. 1975: 1386. om införande av aktiebolagslagen) föreskrivs i femte punkten att likvidation genomförs enligt den äldre lagen. om likvida- tionstillståndet har inträtt före den nya lagens ikraftträdande. Föreskriften innebär bl. a. att i sådant fall den nya bestämmelsen om skriftligt bolags- skifte i 2 kap. 36.5 inte är tillämplig.

Sjätte punkten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2) och vid 3 kap. 2 s. Förbudet för stiftelser och ideella föreningar att vara komplementärer gäller inte den som har trätt in som komplementär före ikraftträdandet.

Enligt BL kan en kommanditdelägare bli befriad från ansvar genom att betala sin utfästa insats direkt till någon bolagsborgenär. Enligt 3 kap. åts" första och andra styckena i den nya lagen är kommanditdelägaren skyldig att betala sin insats till kommanditbolaget. Det skulle vara obilligt att en kommanditdelägare som har fullgjort sin insatsskyldighet enligt den äldre lagens regler även skulle vara skyldig att efter den nya lagens ikraftträ- dande fullgöra sin insatsskyldighet enligt bestämmelserna i den nya lagen. l sjunde punkten föreskrivs därför att 3 kap. 8.6 första och andra styckena inte gäller i den mån kommanditdelägaren före den nya lagens ikraftträ- dande har fullgjort sin insatsskyldighet enligt den äldre lagen.

Den nya lagen innehåller i vissa avseenden ändrade preskriptionstider i fråga om skadeståndsanspråk mot en bolagsman. ] 2 kap. 15.5 första stycket har. i fråga om skadeståndsanspråk mot en handelsbolagsman. utgångspunkten för den ettåriga preskriptionstiden preciserats. 1 2 kap. 15 å andra stycket har preskriptionstiden i vissa fall utsträckts till tre år. Så har även skett i 4 kap. 4 5 första stycket i fråga om skadeståndsanspråk mot en delägare i ett enkelt bolag. De nu redovisade skillnaderna mellan den äldre och den nya lagen i fråga om preskriptionstider kan medföra osäker- het om vad som gäller under ett övergångsskede. 'l'ill undanröjande av denna osäkerhet har i åttonde punkten föreskrivits att 2 kap. 15 & och 4 kap. 45 skall tillämpas även på skadeståndsanspräk som har tillkommit före ikraftträdandet och som inte har preskriberats dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

Prop. 1979/80: 143 147

Enligt BL skall ett bolagsskifte klandras inom ett år från det skiftet skedde. Den nya lagen innehåller ingen.-särskild klanderfrist då det gäller ett av bolagsmännen själva förrättat skifte. Då bolagsskifte förrättats av likvidator föreskrivs i 2 kap. 43 å en klanderfrist på tre månader. Klander- fristen räknas från den tidpunkt då slutredovisning med bolagsskifte dcl- gavs bolagsmännen. Enligt BL kräver bolagsskiftet inte skriftlig form. Genom att bestämmelsen om klanderfrist i den nya lagen fönttsätter att bolagsskiftet har upprättats i skriftlig form har jag ansett det lämpligast att klanderfristen för ett bolagsskifte. som har förrättats enligt den äldre lagen. beräknas enligt betämmelserna i den äldre lagen. En föreskrift härom har tagits in i nionde punkten.

4.2 Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Bokföringslagen innehåller bl.a. bestämmelser om löpande bokföring och om årsbokslut. Betämmelserna om årsbokslut behöver inte tillämpas av en enskild näringsidkare. om den årliga bruttoomsättningssumman nor- malt understiger 20 basbelopp (se SFS 1979: 142 och 1065).

För aktiebolagen finns det bestämmelser om revision samt om årsredo- visning och koncernredovisning i 10 och 11 kap. aktiebolagslagen.

För ekonomiska föreningar finns det f. n. bestämmelser om årsredovis- ning och revision i 38—51 ååå lagen om ekonomiska föreningar. 1 departe- mentspromemon'an (Ds Ju 1979: 14) Nya redovisningsregler för ekonomis- ka föreningar m.m. föreslås att dessa bestämmelser anpassas till vad som gäller enligt bokföringslagen och aktiebolagslagen. 1 promemorian föreslås vidare regler om koncernredovisning för koncerner i vilka moderföretaget är en ekonomisk förening. Jag kommer att senare under året ta upp frågan om lagstiftning på grundval av promemorieförslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller bestämmelser om årsredovisning. re- vision och koncernredovisning för andra företagsformer än aktiebolag och ekonomiska föreningar.

] sitt remissyttrande framhåller bokföringsnämnden att det är önskvärt med en gemensam lagstiftning för alla företag oavsett associationsform, när nu skyldigheten att avge årsredovisning och koncernredovisning ut- sträcks till nya kategorier av näringsidkare. En sådan ny lag bör enligt bokföringsnämnden omfatta bestämmelser om bokföring, årsbokslut, års- redovisning och koncernredovisning. Vidare behövs en särskild lag med bestämmelser om revision i företag för vilka det inte finns någon speciell associationsrättslig lagstiftning. Bokföringsnämnden motiverar sin upp— fattning med dels likheten i kommittéförslaget med gällande bestämmelser i 11 kap. aktiebolagslagen. dels den ökade överskådlighet som en gemen- sam lagstiftning om redovisning skulle ge. Liknande synpunkter framförs av SACO/SR och Sveriges grossistförbund.

Prop. 1979/80: 143 148

För egen del vill jag till att börja med erinra om att jag som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 231—233) anser att stiftelser bör undantas från den nya lagstiftningen. Frågan är emellertid om det bör genomföras en ny lagstiftning om redovisning som är gemensam för alla andra företagsformer. dvs. även aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Den av bokföringsnämnden skisserade utformningen av en gemensam redovisningslagstiftning skulle medföra betydande omarbetningar av bok- föringslagen och aktiebolagslagen. Dessa lagar är omfattande och trädde i kraft för bara några år sedan. Endast klart framträdande praktiska behov kan nu berättiga till sådana omarbetningar. Enligt min uppfattning förelig- ger det inte några sådana påtagliga praktiska behov. Jag ställer mig tvek- sam till om en gemensam redovisningslagstiftning verkligen skttlle ge en väsentligt ökad överskådlighet. Företagsformernas skilda strukturer krä- ver på flera punkter olika årsredovisningsregler för aktiebolag. för ekono- miska föreningar samt för handelsbolag och enskilda näringsidkare. Den av bokföringsnämnden skisserade gemensamma lagstiftningen skulle vi- dare inte komma att innehålla revisionsregler. utan även i framtiden skulle sådana regler vara fördelade på olika lagar. Slutligen är det möjligt att stiftelsernas särart under alla förhållanden gör det mest ändamålsenligt att redovisningsregler för stiftelser får ingå i en framtida lag om stiftelser.

På grund av det anförda har i överensstämmelse med kommitte'förslaget undantag gjorts i förevarande lag för aktiebolag och ekonomiska förening- ar. Bestämmelser för dessa företagsformer kommer alltså även i fortsätt- ningen att finnas i aktiebolagslagen resp. lagen om ekonomiska föreningar.

Lagen har givits ett namn som återspeglar att den endast gäller för vissa företag.

Lagen har disponerats på ett sätt som skiljer sig från kommittéförslagct. Lagen är uppdelad på fem kapitel. 1 kap. innehåller en definition av lagens koncernbegrepp. ] 2—4 kap. finns bestämmelser om årsredovisning. kon- cernredovisning resp. revision. medan 5 kap. innehåller vissa bestämmel- ser om vite m.m.

] kap. Inledande bestämmelser

lä Äger ett handelsbolag så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. är handelsbolaget moderföretag och den andrajuridis- ka personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger ett moderföre- tag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger llera dotterföre- tag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu. är även sistnämnda juridiska person dotterföretag till moderföretaget.

Har ett handelsbolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. är handelsbolaget moderföretag och den juridiska personen dotterföretag.

Prop. 1979/80: 143 : l49

Bestämmelserna i första och andra styckena om handelsbolag gäller även enskilda näringsidkare och andrajuridiska personer än handelsbolag. aktiebolag. ekonomiska föreningar eller stiftelser. om den enskilde näringsidkaren respektive den juridiska personen är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen (l976: l25).

Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Paragrafen motsvarar 3 kap. ! 5 första fjärde styckena i kommitténs förslag samt 1 kap. 25 aktiebolagslagen.

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3). Koncerndefinitionen i ] kap. 25 aktiebolagslagen förutsätter att moder- bolaget är ett svenskt aktiebolag (se prop. l975: ltl3 s. 278). Även koncern- dcfinitionen i förevarande paragraf förutsätter att moderföretaget är svenskt. Det är nämligen inte praktiskt möjligt att låta koncernreglerna gälla direkt även för utländska moderföretag.

Vid utformningen av andra stycket har beaktats den ändring i I kap. 25 aktiebolagslagen i fråga om s.k. 5()/50—bolag som har diskuterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) och som innebär att sådana bolag inte skall omfattas av koncernbegreppet.

Av lagtekniska skäl har paragrafen utformats så att första och andra styckena reglerar situationer när det är ett handelsbolag som är moderfö- retag. Därefter görs dessa bestämmelser genom en hänvisning i lrcdje stycke! tillämpliga även om moderföretaget år en enskild näringsidkare eller annan juridisk person än handelsbolag. aktiebolag. ekonomisk för- ening eller stiftelse. om den enskilde näringsidkaren respektive denjtlridis- ka personen är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen.

Bestämmelserna om juridisk person i tredje stycket innebär att en kon- cern enligt förevarande lag föreligger. om moderföretaget är en rörelsedri- vande ideell förening. Bestämmelserna innebär också att en koncern enligt förevarande lag kan föreligga. om moderföretaet är en rörelsedrivande organisation som räknas som juridisk person men som inte är att hänföra vare sig till bolag, förening eller stiftelse.

Enligt 3 kap. l s. som motsvarar 3 kap. l ä' sista stycket i kommitténs förslag. gäller koncernredovisningsbestämmelserna endast om koncernen har haft minst tio anställda.

2 kap. Årsredovisning m. m.

] 5 Den som enligt bokföringslagen (.l976: I25) är skyldig att upprätta årsbokslut skall för samma räkenskapsår även upprätta årsredovisning enligt denna lag. om

]. antalet anställda hos företaget under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

2. företaget är moderföretag i en koncern enligt denna lag och antalet anställda hos koncernen ttnder räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

Prop. 1979/80: 143 150

3. tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (|962: 38l) om allmän försäkring bestämda basbe- loppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår. eller

4. företaget är moderföretag i en koncern enligt denna lag och nettovär- det av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger det gränsbelopp som anges under 3.

Aktiebolag. ekonomiska föreningar och stiftelser är inte skyldiga att upprätta årsredovisning enligt denna lag.

Paragrafen. som motsvarar ] kap. l ä i kommitténs förslag. har behand- lats iden allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1 och 2.3.3). I förhållande till kommittéförslaget har den ändringen gjorts att i fråga om koncerner endast moderföretag är skyldiga att uprätta årsredovisning. Från skyldigheten utesluts alltså ett dotterföretag med mindre än tio anställda eller en balans- omslutning som inte överstiger l000 basbelopp (se avsnitt 2.3.3).

Första stycket punkterna 3 och 4 innebär utöver vad nu sagts ingen saklig ändring i förhållandena till kommittéförslaget. Dessa punkter inne- bär att företaget är skyldigt att upprätta årsredovisning om balansomslut- ningen överstiger 1000 basbelopp (se 3 ä). även om antalet anställda skulle vara mindre än tio.

2 5 Årsredovisningen består av resultaträkning och balansräkning samt i de fall som anges i 8.5 även av förvaltningsberättelse.

I den mån något annat inte föreskrivs i denna lag. skall årsredovisningen upprättas med iakttagande av bestämmelserna om årsbokslut i bokförings— lagen (l976: 125).

Årsredovisningen skall skrivas under av den redovisningsskyldige med angivande av dagen för underskriften. Är flera delägare obegränsat ansva- riga för rörelsens förbindelser. underskrivs redovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar ] kap. 25 i kommitténs förslag. Första stycket motsvarar 1 kap. 2 så första meningen i kommitténs förslag samt ll kap. ] & första stycket aktiebolagslagen.

Kommitténs lagförslag innehåller inte några bestämmelser om förvalt- ningsberättelse. För aktiebolagen skall en l'örvaltningsberättelse ingå i årsredovisningen. Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (385 la- gen om ekonotniska föreningar). Förvaltningsberättelsens allmänna upp- gift är att lämna sådana upplysningar som behövs för en riktig bedömning av ett företags ställning och rörelseresultat samt företagsledningcns för- valtning men som inte lämpligen bör lämnas i balansräkningen eller resul- taträkningen med deras räkenskapsmässiga form.

Bokföringsnämnden har i sitt remissyttrande ansett att samtliga företag som skall avge årsredovisning oavsett storlek bör avge någon form av verksamhetsberätelse liknande den förvaltningsberättelse som krävs av aktiebolag. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i sitt remissytt- rande pekat på att kommitténs förslag innehåller bestämmelser om delårs-

Prop. 1979/80: 143 lil

rapport men inte om förvaltningsberättelse och att informationsinnehållet då kommer att bli fylligare i delårsrapporten än i årsredovisningen.

För egen del gör jag här följande bedömning. Även om jag ur informa- tionssynpunkt har förståelse för bokföringsnz'imndens uppfattning är jag inte beredd att föreslå bestämmelser om förvaltningsberättelse för årsredo- visningsskyldiga företag i allmänhet enligt denna lag. Sådana bestämmel- scr skulle innebära att årsredovisningen generellt blev mer omfattande än årsbokslutet. Enligt min mening är det emellertid angeläget att de årsredo- visningsskyldiga i allmänhet kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Annat är fallet med de större företag och moderföretag som enligt 3.5 självmant skall sända in sina årsredovisningar till länsstyrelserna ("se exempelvis () och 7s'å). l fråga om dessa företag med deras större samhällsekonomiska betydelse är det av särskild vikt att få tillgång till de uppgifter som brukar höra hemma i förvaltningsbcrättelsen. Jag har därför i förevarande stycke föreslagit att förvaltningsberättelse skall ingå i årsre- dovisningen för vissa företag. Närmare bestämmelser om vilka företag det gäller och om förvaltningsberättelsens innehåll har tagits in i 8 si.

Andra stycket motsvarar 1 kap. 2 & andra meningen i kommitténs förslag samt 11 kap. l å andra stycket aktiebolagslagen. l 6 och 7 åå förevarande lag uppställs för de större företagen krav på årsredovisningens innehåll som går utöver de krav som i bokföringslagen uppställs i fråga om ett årsbokslut. För årsredovisningsskyldiga i allmänhet behöver emellertid inte årsredovisningen innehålla några uppgifter utöver vad årsbokslutet skall innehålla. Detta innebär att årsredovisningen i dessa fall till sitt innehåll kan vara identiskt med årsbokslutet. I vissa avseenden får årsre- dovisningen t.o.m. vara mindre ingående än årsbokslutet (se 5 å).

Tredje stycket. som saknar motsvarighet i kommitténs förslag. har en förebild i 11 å andra stycket bokföringslagen. Bestämmelserna innebär att samtliga bolagsmän i ett handelsbolag skall underteckna årsredovisningen. För rörelser i övrigt som drivs av enjuridisk person. blir det reglerna om behörig ställföreträdare för den juridiska personen som bestämmer vem som skall skriva under. Enskilda näringsidkare skall själva underteckna årsredovisningen.

3 & Avskrift av årsredovisningen skall senast sex månader efter räken- skapsårets utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken den redovis- ningsskyldige skall vara registrerad. om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (_1962:381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för den sista månaden av respek- tive räkenskapsår eller om antalet anställda i rörelsen under vart och ett av de två senaste räkenskapsåren i medeltal har överstigit 200.

Första stycket gäller även för ett företag som är moderföretag i en koncern enligt denna lag, om nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger det gränsbelopp som anges i första stycket eller om antalet anställda

Prop. [979/80: 143 152

vid koneernföretagen Linder vart och ett av dessa år i medeltal har översti- git zoo.

Paragrafen. som motsvarar 1 kap. 4?" i kommitténs förslag. har behandlats i den alltnänna motiveringen (avsnitt 2.3.1).

De i paragrt'il'en använda gränserna motsvarar vad som gäller för aktie- bolag i fråga om krav på en auktoriserad revisor i bolaget (se 10 kap. 3.5 andra och fjärde styckena aktiebolagslagen).

Liksom i 2 kap. Is" har koncernbestämmelserna i andra stycket av förevarande paragraf utformats så att de endast avser moderföretaget i en koncern av där angiven storlek.

Enligt 11 å andra stycket bokföringslagen skall årsbokslutet färdigställas och tagas in i en bunden bok (årsbok) så snart det kan ske och senast sex månader efter räkenskapsårets utgång. Det bör därför inte bereda den årsredovisningsskyldigc någon svårighet att sända in en avskrift av årsre- dovisningshandlingarna till länsstyrelsen sedan sex månader har förflutit efter räkenskapsårets utgång.

Av handelsregisterlagen framgår till vilken länsstyrelse avskriften av redovisningshandlingarna skall sändas. Enligt 3 & första stycket handelsre- gisterlagen registreras enskilda näringsidkare och handelsbolag hos läns- styrelsen i det län där verksamheten skall drivas. Om verksamheten skall drivas inom flera län. sker registreringen hos länsstyrelsen i det län där huvudkontoret skall inrättas. Enligt 315 andra stycket handelsregisterlagen registreras ideella föreningar hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse har sitt säte. Har regeringen enligt 1 få andra stycket handelsregis- terlagen förordnat om ett gemesamt handelsregister. skall avskriften av redovisningshandlingarna sändas in till den länsstyrelse där registret förs.

4 & 1 andra fall än som avses i 3 & skall den redovisningsskyldige sända in avskrift av årsredovisningen efter särskilt föreläggande av länsstyrelsen. Sådant föreläggande skall utfärdas av länsstyrelsen när någon begär det.

Paragrafen. som motsvarar 1 kap. 35 i kommitténs förslag. har behandlats iden allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1 ). Såsom har framhållits där kan länsstyrelsen självmant fordra in en avskrift av årsredovisningshandling- arna om det är påkallat av något allmänt intresse.

5 5 Vid upprättade av årsredovisningen skall följande iakttas:

l. Bestämmelserna i 21 %$ första stycket bokföringslagen (1976: 125) om skyldighet att till årsbokslutet foga en sammanställning över privata till- gångar och skulder tillämpas inte.

2. Skyldighet att särskilt redovisa storlek och förändringar av lagerreser- ven föreligger endast i fråga om årsredovisningsskyldig som avses i 3å första stycket.

3. Om synnerliga skäl föreligger. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman inte behöver anges i resultaträkningen.

Prop. 1979/80: 143 [53

Paragrafen. som motsvarar 1 kap. 5 s i kommitténs förslag. innehåller vissa lättnader i fråga om årsredovisningen jämfört med bokföringslagens regler om årsbokslut.

Första punkten. Enligt 21 & första stycket bokföringslagen skall en en- skild näringsidkare samt varje delägare som är obegränsat ansvarig för rörelsens förbindelser till årsbokslutet foga en sammanställning över sina privata tillgångar och skulder. Sammanställningen får utgöras av förmö- genhetsbilagan till den allmänna självdeklarationen. i förekommande fall kompletterad med hänsyn till förändringar i förtnögenhetsläget som har inträffat före balansdagen.

1971 års utredning om bokföringslagstiftningen (SOU 1973157 s. 176 och 186) fann att rörelsens ställning inte kan tillfredsställande bedömas utan att hänsyn tas till att rörelsens tillgångar kan äventyras av privata skulder och att de privata tillgångarna svarar för rörelsens skulder. Utredningen ansåg dock att en sammanställning över privata tillgångar och skulder endast behövde göras när rörelsen drevs av en enskild näringsidkare. Som skäl för denna ståndpunkt anförde utredningen att det i fråga om en självständig juridisk person finns en rättsligt giltig skillnad mellan den bokföringsskyl- digcs. företagets. förmögenhet och ägarens enskilda tillgångar och skulder. Vid tillkomsten av bokföringslagen framhöll föredragande statsrådet (prop. 1975: 104 s. 180) att skyldighet att lämna uppgifter till årsbokslutet om privata tillgångar och skttlder borde föreligga både i fråga om enskilda näringsidkare och i fråga om obegränsat ansvariga delägare i handelsbolag. 21 & bokföringslagen utformades i överensstämmelse härmed.

Enligt min uppfattning skulle visserligen uppgifter i årsredovisningen om privata tillgångar och skulder öka denna redovisnings informationsvärde. Frånvaron av sådana uppgifter hindrar dock inte att årsredovisningens resultaträkning och balansräkning ger information om rörelsens resultat och även i viss mån om dess ställning. Balansräkningen skall i fråga om eget kapital i rörelsen redovisa de överföringar mellan den privata sektorn och rörelsen som skett under räkenskapsåret. Den som överväger att bevilja någon mera betydande kredit till en enskild näringsidkare eller ett handelsbolag torde regelmässigt få kännedom om innehållet i det interna årsbokslutet. Skyldighet att i årsredovisningen ange privata tillgångar och skulder skulle enligt min mening utgöra ett långtgående intrång i den enskilde näringsidkarens och handelsbolagsmannens privata förhållanden. Det skulle i praktiken innebära att förmögenhetsbilagan till vederbörandes allmänna självdeklaration blev en offentlig handling. Med hänsyn till det anförda anserjag i likhet med kommittén att de som omfattas av den nya lagen inte skall vara skyldiga att foga en sammanställning över sina privata tillgångar och skulder till årsredovisningen. l förevarande punkt har inta- gits en bestämmelse med denna innebörd.

Andra punkten motsvarar 11 kap. 5 & andra stycket aktiebolagslagen. Enligt 18 och 19 5.5 bokföringslagen skall alla bokföringsskyldiga som har

Prop. 1979/80: 143 54

att upprätta ett årsbokslut i detta redovisa lagerreserv och förändringar i denna. Enligt nyssnämnda bestämmelse i aktiebolagslagen behöver emel- lertid storleken och förändringar av lagerreserven uppges i årsredovisning- en endast av sådana aktiebolag som enligt 10 kap. 3 & andra stycket är skyldiga att ha en auktoriserad revisor. Mindre aktiebolag har alltså rätt att göra upp ett internt årsbokslut där lagerreserven redovisas öppet och en offentlig årsredovisning i vilken lagerreserven döljs.

Enligt min uppfattning saknas anledning att i fråga om offentlig redovis- ning av lagerreserv göra skillnad mellan aktiebolag och andra företags- former. l överensstämmelse med kommittéförslaget har därför i föreva- rande punkt tagits in en bestämmelse om att ifrågavarande skyldighet att redovisa lagerreserven i årsredovisningen endast gäller för de större före- tag som avses i 3 %$ första stycket.

I fråga om lagerreserven i en koncern finns en bestämmelse i 3 kap. 7 & sista stycket.

Tredje punkten motsvarar 11 kap. 6 & första stycket aktiebolagslagen. Enligt 18 & bokföringslagen skall alla bokföringsskyldiga som har att upp- rätta ett årsbokslut redovisa bruttoomsättningssumman i resultaträk- ningen. Om synnerliga skäl föreligger. får emellertid regeringen eller myn- dighet som regeringen bestämmer enligt nyssnämnda bestämmelse i aktie- bolagslagen medge att bruttoomsättningssumman inte behöver anges i resultaträkningen i ett aktiebolags årsredovisning. Enligt föredragande statsrådet vid aktiebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 265) kan i det stora flertalet fall en öppen bruttoredovisning inte antas skada företaget. Det framhölls dock att besvärande konkurrenssituationer i speciella fall borde kunna medföra befrielse från kravet på öppen bruttoredovisning. om det rörde sig om ett mindre företag. Dispens från regeln om öppen brutto- redovisning borde vidare kunna komma i fråga beträffande företag inom försvarsindustrin.

Enligt min uppfattning gör sig de angivna skälen för undantag från skyldigheten att lämna en offentlig bruttoredovisning gällande med minst samma styrka då det gäller andra företagsformer än aktiebolag. Jag har därför. liksom kommittén, funnit att det även för dessa företagsformer bör finnas en dispensmöjlighet. En föreskrift därom har tagits in i förevarande punkt.

6 & Vid upprättande av årsredovisning för företag som avses i 3 (i första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 å andra stycket skall i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen för när- mast föregående räkenskapsår. Har under året någon ändring vidtagits beträffande spccificeringcn av poster i resultaträkningen och balansräk- ningen. skall uppgifterna från den tidigare årsredovisningen sammanställas så att dessa kan jämföras med posterna i den senare årsredovisningen. om särskilt hinder inte möter.

Prop. 1979/80: 143 155

Paragrafen motsvarar 1 kap. 6 & i kommitténs förslag samt 11 kap. 2 & första stycket aktiebolagslagen. _ .

I sitt betänkande (SOU l97lz9) Större företags offentliga redovisning föreslog fondbörsutredningen en bestämmelse i huvudsak motsvarande den nyss nämnda bestämmelsen i aktiebolagslagen. Fondbi'irsutrcdningen föreslog att bestämmelsen endast skttlle gälla vissa större aktiebolag. En- ligt föredragande statsrådet vid aktiebolagslagens tillkomst (prop. 1975: 103 s. 269) kan bedömningen av ett företags resultat och ställning väsentligt underlättas om jämförande beloppsuppgiftcr för tidigare år läm— nas i årsredovisningen. Det är också av värde för att man skall få en överblick av förändringar i finansiella förhållanden. Föredragande statsrå- det ansåg inte att det borde föreligga några svårigheter för något företag att lämna sådana uppgifter och fann därför att ttpplysningsplikten inte borde begränsas enbart till de större företagen titan gälla generellt.

Kommittén föreslär med avvikelse från aktiebolagslagen att ifrågavaran- de bestämmelse endast skall gälla för större företag.

Bokföringsnämnden anser i sitt remissyttrande att skyldigheten att återge resultat- och balansräkningar för föregående räkenskapsår i årsre- dovisningen bör gälla samtliga företag som omfattas av skyldigheten att lämna årsredovisning. Enligt bokföringsnämnden är en sådan uppgift av betydelse då det gäller att bedöma företagets utveckling oavsett företags- storlek. Det merarbete som härigenom uppstår för företagen torde vara obetydligt.

För egen del görjag här samtna bedömning som jag har utvecklat vid 2 så i fråga om skyldigheten att avge en förvaltningsberättelse. Jag anser alltså att det är angeläget att en årsredovisningsskyldig i allmänhet kan låta sin årsredovisning sammanfalla med årsbokslutet. Jag har därför i förevarande paragraf begränsat skyldigheten att återge resultat- och balansräkningar för föregående år till de större företag och moderföretag som enligt 3 & självmant skall sända in sina årsredovisningar till länsstyrelserna.

] prop. 1975:1f)3 s. 441 anförde föredragande statsrådet följande om uppgiftsskyldighetens fullgörande:

Uppgifter från de tidigare redovisningshandlingarna kan skrivas in i den aktuella handlingen. Detta bör ske i särskilt rubricerad kolumn. Enligt min mening finns det dock inte något hinder för att mindre företag med en begränsad krets intressenter av aktieägare. anställda. borgenärer eller andra fogar en avskrift av de tidigare redovisningshandlingarna till årets redovisning. Detta gäller särskilt om några förändringar inte har vidtagits mellan åren. eftersom förfaringssättet i så fall inte i påtaglig grad försvårar läsbarheten.

Jag instämmer i detta uttalande. I fråga om koncernrcdtwisningar finns en motsvarande bestämmelse i 3 kap. 9 & första stycket.

Prop. 1979/80: 143 156

7 & För företag som avses i 3 & första stycket skall i årsredovisningen och årsbokslutet lämnas uppgifter i följande avseenden:

1. För varje post som upptas i balansräkningen som anläggningstillgång och där skepp eller maskiner. inventarier och dylikt eller byggnader ingår skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde. dels det sammanlagda beloppet av de av- och nedskrivningar som har företagits pä anskaffnings- värdet intill balansdagen. Har sådana tillgångar uppskrivits, skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

2. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvär- det med fördelning på de tillgångar som har upptagits under särskilda poster i balansräkningen.

3. Driver företaget rörelsegrenar som är väsentligen oberoende av var- andra. skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt. Uppgifterna får tas in i en not. om en tydlig hänvisning görs vid den post i redovisningshandlingarna som uppgiften hänför sig till.

Paragrafen motsvarar I kap. 7 & i kommitténs förslag. Eftersom bestämmelserna i paragrafen innebär en utvidgning av den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt bokföringslagen kunde man över- väga att i stället införa bestämmelserna i nämnda lag. Paragrafen gäller emellertid ett tämligen litet antal företag och jag har därför godtagit kom- mitténs förslag att bestämmelserna tas in i förevarande lag.

Första stycket första punkten motsvarar ll kap. 8 s första stycket 6 aktiebolagslagen. Grunden för denna bestämmelse i aktiebolagslagen är främst önskemålet om en bättre grundval för bedömning av företagets avskrivningar (se prop. 1975: 103 s. 459). Föredragande statsrådet ansåg vid tillkomsten av bokföringslagen (prop. 1975: 104 s. 239) att det inte var lämpligt att i bokföringslagen ta in en föreskrift motsvarande ll kap. 8 & första stycket 6 aktiebolagslagen. Statsrådet framhöll att det i vissa fall kan vara svårt att få fram uppgifter om de kvarvarande anläggningstillgångar- nas anskaffningsvärde utan ett avsevärt arbete.

Av sistnämnda skäl harjag i likhet med kommittén utformat förevarande bestämmelse så att den endast gäller för större företag.

Första stycket andra punkten motsvarar ll kap. 8 & första stycket 7 aktiebolagslagen. Avsikten är att läsaren av en årsredovisning och ett årsbokslut skall kunna få en uppfattning om storleken av befintliga re- server och kunna bättre bedöma företagets avskrivningar. Vid tillkomsten av bokföringslagen (prop. l975: 104 s. 236) ansåg föredragande statsrådet inte att det fanns anledning att föreskriva motsvarande upplysningsskyl- dighet för alla rörelseidkare.

Jag har i likhet med kommittén utformat förevarande bestämmelse så att den endast gäller för större företag.

Första stycket tredje punkten motsvarar ll kap. 6 .5 andra stycket aktie- bolagslagen. Både för de anställda och för kommunala myndigheter kan resultatutvecklingen vid en rörelsegren ha lika stort intresse som utveck- lingen inom hela företaget (jfr prop. 1975: l()3 s. 266). Enligt min mening är

Prop. 1979/80: 143 l57

det framför allt för större företag det nu anförda skälet för särredovisning av resultatet för olika rörelsegrenar gör sig särskilt gällande. Jag har därför i likhet med kommittén utformat förevarande bestämmelse så att den endast gäller för större företag.

Första stycket fjärde punkten i kommitténs förslag motsvaras av ss fjärde stycket.

Andra styckat motsvarar ll kap. 8 5 andra stycket aktiebolagslagen (_ifr 205 andra stycket bokföringslagen). ] enlighet med ett önskemi'il frän Föreningen Auktoriserade revisorer FAR har i förhållande till kommitte— förslaget den ändringen gjorts att även en uppgift enligt tredje punkten får tas in i en not. .

En ändring med motsvarande sakliga innebörd har gjorts i aktiebolagsla- gen (se ll kap. 6 och 8 så).

8 & Företag som avses i 3 & första stycket och moderföretag i koncern som avses i 3 & andra stycket skall upprätta förvaltningsberättelse.

Förvaltningsbcrättelsen skall upprättas enligt god redovisningssed. [ förvaltningsberättelsen skall lämnas upplysning dels om sådana för bedöm- ningen av företagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhållan- den. för vilka redovisning inte skall lämnas i resultaträkningen och balans- räkningen. dels om händelser av väsentlig betydelse för företaget. som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

] förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer såväl för företaget i dess helhet som för varje arbets— ställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar till anställda. Har företaget anställda i flera länder skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

För företag som avses i 3 & första stycket skall till förvaltningsberättel— sen fogas en finansieringsanalys. I finansieringsanalysen skall redovisas företagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

Första—tredje styckena i paragrafen saknar motsvarighet i kommitténs förslag. Paragrafens fjärde stycke motsvarar ] kap. 7 s första stycket 4 i kommitténs förslag. Paragrafen motsvarar ll kap. l & tredje stycket och 9 & aktiebolagslagen.

I fråga om skyldigheten att upprätta en förvaltningsberättelse hänvisar jag till vad jag har anfört vid 2 &.

Både i Sverige och utlandet debatteras f. n. hur finansieringsanalyser bör utformas. Enligt bokföringsnämnden försvårar nuvarande lydelse av ll kap. 9 & fjärde stycket aktiebolagslagen en vidareutveckling av finansie- ringsanalyserna. För att underlätta en önskvärd vidareutveckling i praxis har i fjärde stycket andra meningen av förevarande paragraf därför endast angivits att företagets finansiering och kapitalinvesteringar skall redovisas i finansieringsanalysen. Av andra stycket första meningen följer att god redovisningssed skall iakttas.

Motsvarande ändring har gjorts i ll kap. 9 & fjärde stycket aktiebolagsla- gen.

Prop. 1979/80: l43 (58

') 5 För företag som avses i 3 5 första stycket och för moderföretag i koncern som avses i 3 & andra stycket skall minst en gång under varje räkenskapsår som omfattar mer än tio månader avges en särskild redovis- ning (delårsrapport). Rapporterna skall avse verksamheten frän räken— skapsårets början. Minst en delårsrapport skall omfatta en period av minst hälften och högst två tredjedelar av ri'ikenskapsåret.

Delårsrapporterna skall hållas tillgängliga för envar. Rapporter som avses i första stycket tredje meningen skall senast två månader efter rapportperiodens utgång sändas in till den länsstyrelse hos vilken företaget skall vara registrerat.

Paragrafen. som motsvarar l kap. 8 & i kommitténs förslag och II kap. l2 å aktiebolagslagen. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.l).

IO %& l delårsrapporter skall översiktligt redogöras för verksamheten och resultatutvecklingen i denna samt för investeringar och förändringar i likviditet och finansiering sedan föregående räkenskapsårs utgång. Vidare skall lämnas beloppsuppgiftcr om omsättningen och resultatet före bok- slutsdispositioner och skatt under rapportperioden. ()m särskilda skäl föreligger. får en ungefärlig beloppsuppgift beträffande resultatet lämnas. Bestämmelserna i 5 så 3 och 8 & andra stycket gäller i tillämpliga delar i fråga om delårsrapport.

Om särskilda hinder inte möter. skall i anslutning till uppgifter enligt första stycket även lämnas motsvarande uppgifter för samma rapportpe- riod under det föregående räkenskapsåret.

Begrepp och termer skall i möjlig mån överensstämma med dem som har använts i den senast framlagda årsredovisningen.

Paragrafen motsvarar l kap. 9 å i kommitténs förslag samt ll kap. l3 ä första stycket och l4 & aktiebolagslagen. En motsvarighet till [I kap. l3 & andra stycket aktiebolagslagen finns i 3 kap. l0 s förevarande lag.

3 kap. Redovisning i koncerner m. m.

l å [ fråga om koncerner enligt denna lag gäller 2—ll ss i detta kapitel. om antalet anställda hos koncernen under räkenskapsåret i medeltal har varit minst tio.

Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 1 ;>" sista stycket i kommitténs förslag. har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3).

Av koneerndefinitionen i l kap. lå följer att förevarande kapitel inte gäller om moderföretaget är aktiebolag. ekonomisk förening eller stiftelse och inte heller om moderföretaget inte är skyldigt att upprätta årsbokslut.

Vissa av bestämmelserna i förevarande kapitel riktar sig till företag som är dotterföretag enligt lagens koncerndefinition. Jag avser här bestämmel- ser i 25 andra stycket samt 8 och ll till'. Dessa bestämmelser skall givetvis iakttas av exempelvis ett aktiebolag som är dotterföretag till ett handels-

Prop. 1979/80: 143 l59

bolag. Under remissbehandlingen har den frågan aktualiserats om inte de bestämmelser i de nämnda paragraferna som avser aktiebolag snarare borde föras in i aktiebolagslagen. Jag vill i anledning därav framhålla att paragraferna blir tillämpliga för ett dotterföretag som är aktiebolag endast om det föreligger en sådan koncern som avses i förevarande lag. Bestäm- melserna utgör ett komplement till reglerna om redovisning för sådana koncerner. Jag har därför i likhet med kommittén funnit att även de bestämmelser i de nämnda paragraferna som avser aktiebolag på ett natur— ligt sätt hör hemma i förevarande lag.

2 5 Vid värdering av aktier eller andelar som ett moderföretag äger i ett dotterföretag skall andelar som dotterföretaget äger i moderföretaget inte anses ha något värde.

Om det i en fordrings- eller skuldpost enligt balansräkningen för ett företag i koncernen ingår en fordran hos eller skuld till ett dotterföretag eller ett moderföretag. skall beloppet anges särskilt. Angivandet får ske inom linjen. Detsamma gäller i fråga om pant eller därmed jämförliga säkerheter eller ansvarsförbindelser till förmån för ett dotterföretag eller ett moderföretag.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 25 i kommitténs förslag. Första styr.-ket motsvarar ! 1 kap. 4 5 andra stycket aktiebolagslagen. Om ett aktiebolag innehar egna aktier (vilket undantagsvis kan vara tillåtet) så skall de enligt ll kap. 7 5 fjärde stycket aktiebolagslagen i balansräkningen tas upp som en tillgång utan värde. Sistnämnda bestämmelse vilar på den tankegången att ett bolags egna aktier inte utgör någon tillgång för bolaget. eftersom övriga tillgångar återspeglas i aktierna. Avsikten med ll kap. 45 andra stycket aktiebolagslagen är att förhindra att ett bolags balansräkning upptar värdet av egna aktier indirekt via värdet av aktier eller andelar i dotterföretag. som äger aktier i moderbolaget. Visserligen är huvudregeln den att ett dotterföretag inte får förvärva aktier i ett moderbolag (se 7 kap. l 5 aktiebolagslagen). Ett dotterföretag kan emellertid undantagsvis ha rätt att äga aktier i ett moderbolag.

Om man antar att ett handelsbolag kunde äga en andel i sig självt så skulle andelen inte utgöra någon tillgång för handelsbolaget eftersom han- delsbolagets övriga tillgångar återspeglas i andelarna. Man bör därför förhindra att handelsbolaget upptar värdet av en egen andel indirekt via värdet av aktier eller andelar i dotterföretag. som äger en andel i handels- bolaget. ] förevarande stycke har därför i överensstämmelse med kommit- te'förslaget tagits in en motsvarighet till ll kap. 45 andra stycket aktie— bolagslagen. Bestämmelsen skall iakttas av moderföretaget vid upprättan- de av dess årsredovisning.

Som jag tidigare har nämnt är huvudregeln enligt 7 kap. I 5 aktiebolags- lagen den att ett dotterföretag inte får förvärva aktier i moderaktiebolaget. Skälet för detta förbud är ytterst att reglerna om nedsättning av aktie-

Prop. 1979/80: 143 löt)

kapitalet annars skulle kunna kringgås. Det saknas enligt min mening anledning att införa en motsvarande bestämmelse i förevarande lag. som ju endast gäller koncerner mcd moderföretag utan bundet kapital.

Andra stycket motsvarar ll kap. 75 sjätte stycket aktieboli'tgslagen. Bestämmelserna skall iakttas av både moderföretag och dotterföretag.

3 5 Som särskild intäktspost i ett moderföretags resultaträkning skall tas upp utdelning på aktier i dotterbolag.

[ ett moderföretags balansräkning skall aktier i dotterbolag tas upp som en särskild post bland tillgångarna. Aktierna tas upp med angivande för varje bolag av dess namn. antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. När det från allmän och enskild synpunkt är påkallat. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåta att aktier redovisas utan specifikation.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 3.5 i kommitténs förslag samt ll kap. 65 tredje stycket. 75 första stycket och 85 första stycket 1 aktiebolagslagen.

4 5 Andelar i andra företag än aktiebolag skall likställas med aktier som ägs av moderföretaget vid uppställningen av moderföretagets resultaträk- ning och balansräkning samt vid specificering enligt 3 5 andra stycket.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 4.5 i kommitténs förslag och ll kap. 5.5 första stycket aktiebolagslagen.

5 5 I ett moderföretag skall för varje räkenskapsår avges en koncern- redovisning bestående av koncernresultaträkning och koncernbalansräk- ning. Redovisningen skall hänföra sig till balansdagen för modeiföretaget.

Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 55 i kommitténs förslag och ll kap. l()5 första stycket aktiebolagslagen. har behandlats i den allmänna motive— ringen (avsnitt 2.3.3).

AV l25 sista stycket bokföringslagen följer att samtliga företag inom koncernen skall ha samma räkenskapsår. Viss möjlighet att få dispens finns dock.

6 5 Avskrift av koncernredovisningen skall senast sex månader efter utgången av moderföretagets räkenskapsår sändas in till den länsstyrelse hos vilken moderföretaget skall vara registrerat.

Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 65 i kommitténs förslag. har behand- lats iden allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3).

7 5 Koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen skall var för sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagens resul- taträkningar och balansräkningar. Sammandraget skall upprättas enligt god redovisningssed.

Koncernresultaträkningen skall utvisa koncernens årsresultat efter av- drag för redovisad vinstutdelning inom koncernen och efter avdrag eller

Prop. 1979/80: 143 . lol

tillägg för ökning eller minskning av internvinst under räkenskapsåret. Koncernbalansräkningen skall utvisa beloppet av eget kapital eller an- samlad förlust i koncernen efter avdrag för internvinsier. Med internvinst avses på moderföretaget belöpande andel av vinst på överlåtelse av en tillgång inom koncernen. i den mån inte överlåtelse av tillgången därefter har skett till en köpare utanför koncernen eller förbrukning av tillgången eller nedsättning av dess värde har ägt rum hos det företag inom koncernen som har förvärvat tillgången.

Om det med hänsyn till koncernens sammansättning eller andra särskil- da skäl är förenat med synnerliga svårigheter att vid koncernredovisningen i visst hänseende tillämpa första eller andra stycket. får de undantag göras som förhållandena kräver. För sådana undantag skall lämnas en motiverad redogörelse i en bilaga till koncernbalansräkningen.

] en bilaga till koncernbalansräkningen skall lämnas en redogörelse om vilka metoder och värderingsprineiper som har använts vid uppgörandet av koncernredovisningen. Skall moderföretaget upprätta förvaltningsbe- rättelse skall i denna lämnas sådana upplysningar om koncernen som avses i 2 kap. 85 andra och tredje styckena.

Uppgifter om koncernens lagerreserv skall tas in i koncernredovisning- en. om koncernen är av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 5 andra stycket. 1 sådana fall skall till koncernredovisningen fogas en tinansieringsanalys för koncernen.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 75 i kommitténs förslag och ll kap. ll 5 aktiebolagslagen.

Första stycket motsvarar ll kap. ll5 första stycket aktiebolagslagen. En koncernredovisning skall vara ett bearbetat sammandrag av de enskilda koncernföretz'tgens redovisningar. Med sammandrag förstås att poster av likartad karaktär i de enskilda redovisningarna läggs samman och presen- teras i en post i koncernredovisningen. Koncernredovisningen kommer alltså att se ut som om den var uppgjord för ett enskilt företag. nämligen den ekonomiska enhet för vilken koncernen är ett uttryck.

Vad nu sagts kommer till uttryck i förevarande stycke. Där föreskrivs att resultaträkning och balansräkning för koncernen skall var för sig vara ett sammandrag av koncernföretagens redovisningar och att god redovis- ningssed är vägledande. Om ett dotterföretag är så litet att en särskild årsredovisning för dotterföretaget inte behöver upprättas. får samman- draget för detta dotterföretags del upprättas med utgångspunkt från årsbokslutet.

Bokföringslagens bestämmelser om innehållet i resultat- och balans— räkningar skall givetvis beaktas i detta sammanhang (se prop. l975: l()3 s. 466). Av hänvisningen till god redovisningssed följer också att moderföre- taget skall iaktta de krav på specificering som kan följa av 2 kap. 75 förevarande lag eller motsvarande bestämmelser för aktiebolag. Enligt min mening behövs det alltså inte någon särskild bestämmelse härom.

Detsamma gäller enligt min mening beträffande de lättnader som kan vara medgivna enligt 2 kap. 55 förevarande lag eller motsvarande bestäm- melser för aktiebolag.

ll—Rikxdugt'n l979/80. I .raml. Nr 143

Prop. 1979/80: 143 162

De enskilda koneernföretagen kan ha haft interna mellanhavanden. Som resultat av dessa transaktioner har det kanske uppstått skulder eller till- godohavanden mellan koncernbolagen. Om koncernredovisningen skall se ut som om den var uppgjord för ett enda företag. måste en bearbetning ske i samband med sammandraget och redovisningarna. Ett företag kanju inte driva handel med sig självt och göra vinst eller förlust i samband därmed. och det kan vidare inte få en skuld till sig självt eller investera kapital i sig självt. För det enskilda koncernföretaget är alla transaktioner och för- bindelser med andra bolag externa. Detta följer av dess ställning som en juridiskt självständig enhet som har skyldighet att framlägga en självstän- dig redovisning. För koncernen däremot är alla transaktioner och för- bindelser mellan de enskilda koneernföretagen interna.

Bearbetningen av alla de poster som för koncernen är interna kräver användning av en speciell redovisningsteknik. som kallas eliminering. Vad som på ett avgörande sätt skiljer utarbetande av en koncernredovisning från utarbetande av en vanlig redovisning är. för att ta de viktigaste punkterna:

[ kuncernresuln”räkningen: l. Eliminering av intern försäljning. . Eliminering av utdelning från dotterföretag.

. Eliminering av andra interna intäkter och kostnader (t. ex. räntor. hy- ror. koncernbidrag). '.oJ |»)

4. Eliminering av ökning eller minskning av internvinster. I kom.-ernbalansräkningen: l. Eliminering av interna mellanhavanden.

2. Eliminering av internt aktieinnehav.

3. Eliminering av internvinster. När alla interna mellanhavanden är eliminerade. skall koncernredo- visningens aktit— och passivposter endast ge uttryck för tillgodohavande hos eller skuld till utomstående.

Ett internt aktieinnehav representerar en rätt till ett koncernbolags eget kapital (eller en andel därav). De i moderföretagets balansräkning redo- visade dotterbo agsaktierna motsvaras sålunda av nettotillgångarna (eller en andel därav) i dotterföretagets balansräkning. Man undviker dubbelräk- ning i koncernbalansräkningen genom att vid koneernbokslutet avräkna (eliminera) moderföretagets dotterbolagsaktier mot dotterföretagets egna kapital. 1 svensk praxis begagnas numera för denna eliminering främst den s.k. förvärvsmetoden. Denna metod beskrivs. under den tidigare använda benämningen "förvärvsmetoden (past equity-metoden)". i prop. l975: 103 s. 469. Den där nämnda s.k. parivärdemetoden betraktas nu som föråld- rad.

Andra stycket motsvarar ll kap. ”5 andra stycket aktiebolagslagen. Förevarande stycke behandlar internvinster och avser att förhindra att sådana vinster påverkar redovisningsresultatet för koncernen i dess hel-

Prop. 1979/80: HS 163

het. När alla internvinster är eliminerade skall koncernens resultaträkning enbart visa resultatet av transaktioner med omvärlden. ] tredje meningen anges vad som avses med internvinst. Uttrycket ”p'i moderföretaget be- löpande andel" av vinsten innebär att vid uträkningen av internvinst avdrag får göras för den vinst som bclöper på minoritetsandelar i dotter- företaget. Endast så stor del av vinsten som motsvarar moderföretagets andel i ett dotterbolags aktiekapital anses alltså utgöra internvinst. Exem- pel: Har dotterbolaget B. i vilket moderföretaget A äger 80 % av aktiekapi- talet. för 40000 kr. till A sålt en tillgång. som hos B var bokförd till anskaffningskostnaden 30000 kr.. är B:s vinst på försäljningen l()000 kr. Är på balansdagen tillgången fortfarande osåld hos A och tas den i A:s balansräkning tipp till anskaffningskostnaden för A. 40000 kr.. utgör 80% av vinsten eller 8000 kr. internvinst hos B.

Jag avser inte att här närmare uppehålla mig vid den tekniska utform- ningen av hur eliminering av olika transaktioner skall gå till. Denna fråga får överlämnas till praxis. ] detta sammanhang vill jag också nämna att Föreningen Auktoriserade revisorer FAR i sin årliga medlemsmatrikel behandlar bl.a. metodproblem vid upprättande av koncernredovisning.

Tredje stycket motsvarar ll kap. ] | 5 tredje stycket aktiebolagslagen. l prop. l975: 103 s. 469 framhålls att nämnda stycke i aktiebolagslagen tar sikte på bl.a. de tillfällen då ett dotterföretag är utländskt och följer avvikande redovisningsregler. Även valutakurser och kursdifferenser. framhålls det. kan ha sådan inverkan på dotterföretagets redovisning att en koncernredovisning ger en vilseledande bild av verkligheten. ] fråga om ett dotterföretag som nyligen har införlivats med koncernen kan vidare under ett övergångsskede skilda kontoplancr och konteringsprinciper ge obalans åt ett koncernsammandrag. varför undantagsbestämmelsen kan behöva åberopas. Dessa uttalanden beträffande aktiebolagslagen bör vara väg- ledande även vid tillämpning av förevarande stycke.

Enligt nämnda bestämmelse i aktiebolagslagen skall en motiverad redo- görelse för avvikelsen lämnas i moderbolagets förvaltningsberättelse. En- ligt förevarande lag skall en förvaltningsberättelse upprättas endast av större företag (se 2 kap. 8 5 första stycket"). [ förevarande stycke har därför föreskrivits att redogörelsen skall lämnas i en bilaga till koncernbalansräk- ningen.

Fjärde styckct motsvarar ll kap. || 5 fjärde stycket aktiebolagslagen. Liksom enligt tredje stycket bör redogörelsen enligt första meningen i förevarande stycke lämnas i en bilaga till koneernbalansräkningen.

Femte stycket motsvarar ll kap. ll 5 sjätte stycket aktiebolagslagen Ufr också 2 kap. 55 2 förevarande lag).

8 5 Ett dotterföretag skall i en bilaga till sin balansräkning ange namnet på moderföretaget och i förekommande fall dettas moderföretag. Moder- företaget och dotterföretaget skall i bilagor till sina balansräkningar ange

Prop. 1979/80: 143 '()4

hur stor andel av årets inköp och försäljningar som avser annat företag inom samma koncern.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 85 i kommitténs förslag och ll kap. ll 5 femte stycket aktiebolagslagen. Angående motiven för sistnämnda bestäm- melse hänvisarjag till prop. 1975: l03 s. 283. Bestämmelsen har behandlats närmare i bokföringsnämndens anvisning KFS 1978: l0, BFN: l0.

Som framgår av paragrafen skall den iakttas inte bara av moderföretaget tttan även av dotterföretag.

9 5 l koncernredovisningen skall återges koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen för närmast föregående räkenskapsår. Har under året någon ändring vidtagits beträffande specificeringen av poster i kon- cernresultaträkningen och koncernbalansräkningen. skall uppgifterna från den tidigare koncernredovisningen sammanställcs så att dessa kan jäm- föras med posterna i den senare koncernredovisningen. om särskilt hinder inte möter.

Koncernredovisningen skall skrivas under av den som är skyldig att upprätta redovisningen. med angivande av dagen för ttnderskriften. Är flera delägare obegränsat ansvariga för moderföretagets förbindelser. underskrivs koncernredovisningen av dem alla.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 95 i kommitténs förslag. Första stycket i förevarande paragraf motsvarar dessutom ll kap. 1] 5 första stycketjäm- fört med 25 första stycket aktiebolagslagen (jfr också 2 kap. 65 föreva- rande lag). Andra stycket i förevarande paragraf har en förebild i ll5 bokföringslagen (jfr också 2 kap. 2 5 tredje stycket förevarande lag).

10 5 Är en koncern av sådan storlek som avses i 2 kap. 3 5 andra stycket. skall i moderföretagets delårsrapporter lämnas uppgifter för koncernen motsvarande vad som anges i 2 kap. l05. Uppgifterna om omsättning och resultat skall avse belopp efter avdrag för interna poster inom koncernen och med hänsyn tagen till internvinsteliminering.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 105 i kommitténs förslag och ll kap. l35 andra stycket aktiebolagslagen.

II 5 Om ett företag har blivit moderföretag. skall ledningen för företaget meddela detta till dotterföretagets ledning. Dotterföretagets ledning skall lämna ledningen för moderföretaget de upplysningar som behövs för be- räkningen av koncernens ställning och resultatet av koncernens verksam- het.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 115 i kommitténs förslag och 8 kap. 75 aktiebolagslagen.

4 kap. Revision

] 9" ] företag som är skyldiga att upprätta årsredovisning enligt 2 kap. 1 5 skall den årsredovisningsskyldige utse en eller flera revisorer för bestämd tid eller tills vidare. Skall flera revisorer utses. kan den årsredovisnings- skyldige bestämma att en eller flera av dem. dock inte alla. skall utses av någon annan än den årsredovisningsskyldige.

Den årsredovisningsskyldige kan utse en eller flera revisorssuppleanter. Bestämmelserna i denna lag om revisorer gäller i tillämpliga delar om suppleanter.

Paragrafen motsvarar 2 kap. l 5 i kommitténs förslag. Första stycket motsvarar 10 kap. l 5 första och andra styckena aktiebo- Iagslagen.

Frågan om vilka företag som skall vara skyldiga att utse revisor har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2).

] aktiebolag väljs revisorerna i allmänhet av bolagsstämman. l föreva- rande paragraf. som är tillämplig på företagsformer som i normalfallet saknar direkt motsvarighet till bolagsstämma. har endast angivits att ifrå- gavarande beslut angående revisorer skall fattas av den årsredovisnings- skyldige. De angivna besluten är inte att hänföra till förvaltningsåtgärder. En åtgärd som inte är att hänföra till förvaltningen fordrar inom handelsbo- lagsrätten ett enhälligt beslut av bolagsmännen. om inte annat har bestämts i bolagsavtalet. Med anledning därav torde det i handelsbolag ankomma på bolagsmännen att fatta de angivna besluten om revisor. Om inte annat har avtalats mellan bolagsmännen torde besluten kräva enhällighet.

Förhållandet mellan begreppet den årsredovisningsskyldige och begrep- pet företagsledning kommer att beröras vid 75 tredje stycket.

Efter mönster av vad som gäller inom aktiebolagsrätten föreskrivs i andra meningen att den årsredovisningsskyldige skall kunna förordna att en eller flera revisorer. men inte alla. skall kunna utses av annan än den årsredovisningsskyldige. t.ex. staten. kommun eller de anställda.

Andra stycket motsvarar l0 kap. ] 5 tredje stycket aktiebolagslagen. ] överensstämmelse med kommittéförslaget saknar förevarande lag be- stämmelser om minoritetsrevisor (jfr l0 kap. 1 5 fjärde stycket aktiebolags- lagen).

2 5 Revisorer skall vara svenska medborgare och bosatta i Sverige. om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tillåter annat för särskilt fall. Den som är omyndig eller i konkurs kan inte vara revisor.

Revisorer skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono- miska förhållanden som med hänsyn till arten och omfånget av den årsre- dovisningsskyldiges verksamhet behövs för fullgörandet av uppdraget.

Till revisorer kan även utses auktoriserade eller godkända revisionsbo- lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktorise— rade revisionsbolag med auktoriserade revisorer och godkända revisions-

Prop. 1979/80: 143 l66

bolag med godkända revisorer. Ett bolag som utses till revisor skall till den årsredovisningsskyldige anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. I ett auktoriserat revisionsbolag skall den huvudansvarige vara auktori- serad rcvisor: i ett godkänt revisionsbolag skall han vara auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 45 tillämpas på den huvudansvarigc.

Till revisor i ett dotterföretag bör utses minst en av moderföretagets revisorer. om det kan ske.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 i kommitténs förslag och H) kap. 25 aktiebolagslagen. Regeln i fjärde stycket förevarande paragraf gäller givet- vis endast för sådana dotterföretag som är skyldiga att ha en revisor.

3 5 1 företag som avses i 2 kap. 35 första stycket och i moderföretaget i en koncern som avses i andra stycket av nämnda paragraf skall minst en revisor. som utses av den årsredovisningsskyldige. vara auktoriserad. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om företag som avses i första stycket förordna att en viss godkänd revisor får utses i stället för en auktoriserad revisor. Sådana beslut är giltiga i högst fem år.

Paragrafen. som motsvarar 2 kap. 35 i kommitténs förslag och IO kap. 35 andra — fjärde styckena aktiebolagslagen. har behandlats i den all- männa motiveringen (avsnitt 2.3.2).

4 5 Den kan inte vara revisor som

I. är ägare till eller är delägare i eller ledamot av styrelsen i företaget eller dess dotterföretag eller biträder vid företagets bokföring eller medelsförvaltning eller företagets kontroll däröver.

2. är anställd hos eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till företaget eller någon som avses under 1 eller är verksam i samma rörelse som den som yrkesmässigt biträder företaget vid grundbok- föringen eller medelsförvaltningen eller företagets kontroll däröver.

3. är gift med eller sammanlever under äktenskapsliknande förhållanden med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till person som avses under 1 eller är besvågrad med sådan person i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon. eller

4. står i låneskuld till företaget eller annat företag i samma koncern eller har förpliktelser för vilka sådant företag har ställt säkerhet.

lett dotterföretag kan den inte vara revisor som enligt första stycket inte är behörig att vara revisor i moderföretaget.

En revisor får vid revisionen inte anlita någon som inte enligt första eller andra stycket är behörig att vara revisor. Har företaget eller moderföreta- get en anställd i sin tjänst med uppgift att uteslutande eller huvudsakligen ha hand om företagets interna revision. får dock vid revisionen en sådan anställd anlitas i den utsträckning det är förenligt med god revisionssed.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 45 i kommitténs förslag och l0 kap. 45 aktiebolagslagen.

Prop. 1979/80: 143 . 167

Enligt aktiebolagslagen kan inte den vara revisor som är verkställande direktör i bolaget eller dess dotterföretag. Eftersom verkställande direktör inte enligt lag skall finnas i de företagsformer på vilken förevarande para- graf är tillämplig har inte föreslagits någon uttrycklig motsvarighet till denna bestämmelse. Om en verkställande direktör förekommer i t.ex. ett handelsbolag är denne likväl p. g. a. jäv förhindrad att vara revisor i företa- get. till följd av antingen anställningsförhållande eller delägarskap.

5 5 Uppdrag att tills vidare vara revisor upphör när ny revisor har utsetts.

Uppdrag som revisor upphör i förtid. om revisorn eller den som har utsett honom begär det. Anmälan om detta skall göras hos den årsredovis- ningsskyldige samt. om revisorn har utsetts av någon annan. hos denne.

Om en revisors uppdrag upphör i förtid eller om det uppstår något hinder för att han skall vara revisor och om det inte finns någon suppleant. skall den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter vidta åtgär- der för att en ny revisor tillsätts för den återstående mandattiden.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 55 i kommitténs förslag och H) kap. 55 aktiebolagslagen.

6 5 På anmälan skall länsstyrelsen förordna behörig revisor.

I. när revisor inte är utsedd.

2. när auktoriserad eller godkänd revisor inte är utsedd enligt 3 5.

3. när revisor är obehörig enligt 25 första stycket eller 45 första eller andra stycket. eller

4. när beslut av den årsredovisningsskyldige om antalet revisorer eller om revisors behörighet har åsidosätts.

Anmälan kan göras av envar. Den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter är skyldig att göra anmälan. om han inte själv skall utse revisor och rättelse ej sker utan dröjsmål genom den som utser revisor. .

Förordnandc enligt första stycket skall meddelas efter hörande av den årsredovisningsskyldige och skall avse tid till dess en annan revisor har blivit utsedd i föreskriven ordning. Vid förordnande enligt första stycket 3 skall länsstyrelsen entlediga den obehörige revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 65 i kommitténs förslag och 10 kap. 65 första. andra och fjärde styckena aktiebolagslagen.

Fjärde punkten i första stycket kan bli tillämplig i t. ex. följande fall. lett handelsbolag med två bolagsmän har dessa beslutat att antalet revisorer skall vara två. En av bolagsmännen vägrar därefter att medverka till att mer än en revisor blir utsedd.

7 5 En revisor skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska företagets årsredovisning jämte räkenskaperna samt företagsledningcns förvaltning.

Är företaget moderföretag. skall revisorn även granska koncernredovis- ningen och koncernföretagens inbördes förhållanden i övrigt.

Prop. 1979/80: 143 168

Med företagsledning avses i denna lag den som svarar för företagets organisation ocl' förvaltningen av företagets angelägenheter samt den som handhar den löpande förvaltningen.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 75 i kommitténs förslag och H) kap. 75 första och andra styckena aktiebolagslagen.

Första stycket. För aktiebolag gäller följande om revisionsuppdragets innehåll. Revisorn skall i den omfattning god revisionssed bjuder granska bolagets årsredovisningjämte räkenskaperna samt styrelsens och verkstäl— lande direktörens förvaltning ( lt) kap. 75 första stycket aktiebolagslagen). Revisionsuppdraget omfattar alltså tre delar: löpande granskning av bola— gets böcker och andra räkenskaper. granskning av bokslut och årsredovis- ning samt revision av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Sistnämnda del av revisionsarbetet. den s. k. förvaltningsrevisionen. utgör en specifik svensk företeelse. som saknar motsvarighet i de flesta länder. Förvaltningsrev sionen betyder inte att revisorerna skall tillvälla sig något inflytande över förvaltningen. Förvaltningsrevisionen skall väsentligen gå ut på att upptäcka eller förebygga olagliga eller eljest oförsvarliga förvalt- ningsåtgärder. Den ekonomiska lämpligheten av förvaltningsåtgärder till- kommer det inte revisorerna att kritisera i vidare mån än då åtgärderna kan tänkas föranleda vägran att bevilja ansvarsfrihet och skadeståndstalan eller eljest framstår som pliktöverträdelser eller pliktförsummelser från bolagsledningens sida. ] förarbetena till nuvarande aktiebolagslag fördes en diskussion om man kan tänka sig en mera långtgående och utvecklad förvaltningsrevision än den som f.n. förekommer. Att i lag närmare av- gränsa vilka förhållanden som förvaltningsrevisionen skall avse och under vilka förutsättningar iakttagelser om förvaltningsrevisionen skall offentlig- göras erbjöd enligt föredragande statsrådet betydande svårigheter (prop. l975: l03 s. 243).

Naturligtvis skall revisorer även i andra företagsformer än aktiebolag i den omfattning god revisionssed bjuder granska årsredovisningen jämte räkenskaperna. Vidare bör en förvaltningsrevision äga rum. ! handelsbolag torde denna revision framför allt gå ut på att kontrollera att inte företags- ledningen har handlat i strid mot handelsbolagslagen eller bolagsavtalet. I den mån utvecklingen inom ramen för god revisionssed går mot en utvid- gad förvaltningsrevision för aktiebolagens del bör motsvarande gälla be- träffande andra företagsformer än aktiebolag. Det sagda har kommit till uttryck genom att det i förevarande stycke anges att en revisor i den omfattning god revisionssed bjuder skall granska företagsledningens för- valtning.

Andra stycket motsvarar l0 kap. 75 andra stycket aktiebolagslagen. ] lt) kap. 75 tredje stycket aktiebolagslagen föreskrivs att en revisor skall följa de särskilda föreskrifter som har meddelats av bolagsstämman. såvida de inte strider mot lag. bolagsordning eller god revisionssed. Grun-

Prop. l979/80: 143 l69

den för denna bestämmelse är att revisorerna. som har till uppgift att kontrollera styrelsens och verkställande direktörens verksamhet i bolaget. i första hand är aktieägarnas förtroendemän. En motsvarighet till den inom aktiebolagsrätten förekommande uppdelningen av uppgifter på olika organ i företaget saknas i allmänhet i de företagsformer på vilka förevarande lag är tillämplig. I överensstämmelse med kommittel'örslaget saknar därför förevarande lag en motsvarighet till nämnda bestämmelse i aktiebolagsla- gen. '

Tredje stycket, som saknar motsvarighet i aktiebolagslagen. innehåller en delinition av begreppet företagsledning. Av definitionen framgår att jag med företagsledning avser var och en som hos den årsredovisningsskyldige intar en ställning som motsvarar den som en styrelse eller en verkställande direktör har i ett aktiebolag.

()m den årsredovisningsskyldige är ett vanligt handelsbolag. ingår alltså i dess företagsledning varje bolagsman som inte genom bolagsavtalet har uteslutits från den förvaltningsrätt som i ett aktiebolag tillkommer styrel- sen och den verkställande direktören. I ett kommanditbolag däremot ingår i normalfallet inte en kommanditdelägare i företagsledningen.

I den bemärkelse ordet företagsledning används i förevarande stycke får enligt min mening den enskilde näringsidkaren alltid anses utgöra företags- ledning för sitt eget företag. lnget hindrar att en utomstående till följd av ett anställningsförhållande ingår i företagsledningen vid sidan om den enskilde näringsidkaren.

8 5 Företagsledningen skall bereda revisorn tillfälle att verkställa gransk- ningen i den omfattning revisorn finner behövligt samt lämna de upplys- ningar och det biträde som han begär. Samma skyldighet åligger företags- ledningen och revisorn i ett dotterföretag gentemot en revisor i ett moder- företag.

Senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång skall årsredovisnings- handlingarna och koncernredovisningshandlingarna för räkenskapsåret av— lämnas till revisorn.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 5 i kommitténs förslag. Första stycket motsvarar l0 kap. 8 5 aktiebolagslagen. Andra .t'tyeket. För aktiebolag gäller att redovisningshandlingarna skall lämnas till revisorn minst en månad före den ordinarie bolagsstämman samt att revisorn skall överlämna sin revisionsberättelse till styrelsen senast två veckor före den ordinarie bolagsstämman (ll kap. 3 5 första stycket och lt) kap. 10 5 första stycket aktiebolagslagen). Vid den ordina- rie bolagsstämman. som skall hållas inom sex månader efter utgången av varje räkenskapsår. skall beslut fattas om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen (9 kap. 5. 5 första och andra styckena aktiebolagsla- gen). Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda skall en avskrift av årsredovisningen och revisions-

Prop. 1979/80: 143 l7()

berättelsen sändas in till registreringsmyndigheten (ll kap. 3 5 andra stycket aktiebolagslagen).

Enligt 2 kap. 3 5 förevarande lag kan skyldighet att offentliggöra en avskrift av årsredovisningen inträda sedan sex månader har förflutit efter räkenskapsårets utgång. För att garantera revisorn en viss minimitid för avslutande av revisionen har kommittén föreslagit att årsredovisnings- handlingarna skall avlämnas till revisorn senast fyra och en halv månad efter räkenskapsårets utgång. Revisorn skall å sin sida enligt kommitténs förslag överlämna sin revisionsberättelse till den som svarar för förvalt- ningen av företagets angelägenheter senast fem månader efter räkenskaps- årets utgång.

Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och Svenska revisorsamfun- det framhåller i sina remissyttranden att den av kommittén föreslagna minimitiden för revision. två veckor. är för kort. FAR framhåller att möjligheterna att ha bokslut vid andra tidpunkter än den 31 december starkt har beskurits med den nya bokföringslagen och att med de tidsperi- oder som kommitten har föreslagit revisionen av ifrågavarande företag i värsta fall kommer att få göras mellan den I5 maj och den 31 maj varje år. Enligt FAR:s mening förefaller detta praktiskt orimligt. FAR och Svenska revisorsamfundet föreslår i stället att årsredovisningshandlingarna skall överlämnas till revisorn senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång och att revisionsberättelsen skall avges senast fem och en halv månad efter samma datum.

Vad revisorsorganisationerna har anfört om behovet av en ökad minimi- tid för revisionsarbetet förtjänar enligt min mening beaktande. Frågan är emellertid om ett tillmötesgående av dessa anspråk skulle innebära att den redovisningsskyldiges tid för att upprätta och slutligt fastställa årsredovis- ningen skulle bli alltför knapp. Enligt min mening saknas emellertid grund för sådana farhågor. De företag som det här är fråga om torde i allmänhet ha färre antal delägare och mindre komplicerad struktur då det gäller beslutsfattande än rörelsedrivande aktiebolag. Behovet av tid för att upp- rätta och fastställa årsredovisningen bör därför. generellt sett. vara något mindre i nu ifrågavarande företagsformer än i aktiebolag. På grund av det anförda har tidsfristen i förevarande stycke angivits till fyra månader. Vidare har tidsfristen i 10 5 första stycket angivits till fem och en halv månad.

9 5 Sedan revisorn slutfört granskningen. skall han teckna en hänvisning till revisionsberättelsen på årsredovisningen och i ett moderföretag på koncernredovisningen. Finner revisorn att balansräkningen eller resultat— räkningen är oriktig. skall han anteckna även detta. I ett moderföretag gäller detsamma i fråga om koncernbalansräkningen och koncernresultat- räkningen.

Prop. 1979/80: l43 I71

Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 5 i kommitténs förslag och I() kap. 9 5 aktiebolagslagen.

lt) 5 Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång.

Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande. huruvida årsredovis- ningen har uppgjorts enligt denna lag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt denna lag. skall revisorn ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse. om det kan ske.

Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersz'ittningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsled- ningen till last. skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar som han önskar bringa till den årsredo— visningsskyldiges kännedom.

] ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första—tredje styckena tillämpats.

Paragrafen motsvarar 2 kap. lO 5 i kommitténs förslag och l() kap. lO 5 aktiebolagslagen.

Bestämmelsen iförsm stycket andra meningen harjag behandlat vid 8 5 andra stycket.

Förevarande paragraf innehåller inte någon motsvarighet till bestämmel- sen i lt) kap. lt) 5 tredje stycket aktiebolagslagen om att det skall anmärkas i revisionsberättelsen i fall styrelseledamot eller verkställande direktör "eljest handlat i strid mot denna lag . . Sistnämnda bestämmelse syftar på de många regler i aktiebolagslagen som i olika avseenden reglerar bolagsledningens uppgifter. Dessa regler har ingen motsvarighet i föreva- rande lag.

För de företagsformer som denna lag avser saknas lagbestämmelser om beviljande av ansvarsfrihet för styrelseledamot och verkställande direktör. om låneförbud. om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen eller om fastställande av i en förvaltningsberättelse framställt förslag till dispositioner beträffande vinst eller förlust. Förevarande paragrafinnehål- ler därför inte heller någon motsvarighet till bestämmelserna i lO kap. l0 5 aktiebolagslagen om att revisionsberättelsen skall innehålla uttalande an- gående ansvarsfrihet för styrelscledamöterna och verkställande direktö- ren. yttrande huruvida förteckningen enligt I2 kap. 9 5 aktiebolagslagen har upprättats eller särskilt uttalande angående fastställandet av balansräk- ningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen framställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller för- lust. Vad här har sagts hindrar inte att någon eller några av de nu angivna bestämmelserna i lt) kap. lt) 5 aktiebolagslagen kan tillämpas analogt. om god revisionssed kräver det.

Prop. 1979/80: 143 172

II 5 Erinringar som revisorn framställer till företagsledningen skall han anteckna i protokoll eller någon annan handling. Handlingen skall över- lämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter och av denne bevaras på ett betryggande sätt.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 5 i kommitténs förslag och lt) kap. 1 1 5 aktiebolagslagen.

12 5 Bestämmelserna om årsredovisning i 2 kap. 3 och 4 55 skall även tillämpas på revisionsberättelser som avses i 11) 5 första stycket. Bestäm- melsen om koncernredovisning i 3 kap. 6 5 skall tillämpas på koncernrevi- 5ionsberättelser som avses i It) 5 ljärde stycket.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 5 i kommitténs förslag och innebär att en revisionsberättelse och en koncernrevisionsberättelse skall offentliggöras på samma sätt som årsredovisningen resp. koncernredovisningen.

13 5 En revisor får inte till dem som saknar rätt att erhålla kännedom om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter lämna upplysningar om så- dant som revisorn har fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. om det kan lända till förfång för den årsredovisningsskyldige.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 5 i kommitténs förslag och 10 kap. 13 5 första stycket aktiebolagslagen.

Med den i förevarande paragraf föreskrivna tystnadsplikten avses att förhindra att en revisor lämnar upplysningar. som kan skada den årsredo— visningsskyldige. till utomstående eller till enskild medlem i en rörelsedri- vande ideell förening eller till en handelsbolagsman som saknar kontroll- rätt. Äsidosätter en revisor sin tystnadsplikt kan han ådra sig skadestånds- ansvar.

1 överensstämmelse med kommittéförslaget saknar 10 kap. 13 5 andra stycket aktiebolagslagen. som handlar om revisorns skyldighet att lämna upplysningen till bolagsstämman. en motsvarighet i förevarande lag.

14 5 En revisor som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar den årsredovisningsskyldige skada skall ersätta skadan. Detsamma gäller när skada vållas någon annan genom överträdelse av denna lag. En revisor ansvarar även för den skada som hans medhjälpare vållar uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Är ett revisionsbolag revisor. åligger ersättningsskyldigheten detta bolag och den för revisionen huvudansvarigc.

15 5 Skadestånd enligt 145 kan jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheter- na i övrigt.

Skall tlera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den män inte skadeståndsskyldigheten harjämkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon har utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Prop. 1979/80: 143 173

16 5 Talan för den årsredovisningsskyldiges räkning enligt 14 5 som inte grundas på brott kan inte väckas mot en revisor sedan tre år har förflutit från det revisionsberättelse (")verlä'mhades till den som svarar för förvalt- ningen av företagets angelägenheter.

Paragraferna motsvarar 2 kap. 14—16 55 i kommitténs förslag och 15 kap. 2. 4 och 6 55 aktiebolagslagen.

5 kap. Vite m. m.

1 5 Var och en som för egen del eller som ställföreträdare för någon annan är skyldig att ensam eller gemensamt med någon annan till länssty- relsen sända in redovisningshz'tndling. revisionsberättelse eller delårsrap- port kan av länsstyrelsen vid vite föreläggas att fullgöra denna skyldighet. Försuttet vite utdöms av länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 5 i kommitténs förslag och 19 kap. 2 5 första och tredje styckena aktiebolagslagen.

2 5 Myndighets beslut i tillståndsärenden enligt 2 kap. 5 5 3. 3 kap. 3 5 andra stycket eller 4 kap. 2 5 första stycket eller 3 5 andra stycket överkla- gas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas i övriga fall hos kam- marrätten genom besvär.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 5 i kommitténs förslag och 18 kap. 7 5 första och andra styckena aktiebolagslagen. Av paragrafen följer att talan mot beslut av länsstyrelsen enligt 4 kap. 6 5 och 5 kap. 1 5 skall föras hos kammarrätten.

Hänvisningar till US13

Övvrgå'ngsbestiimmclxer

|. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas på räken- skapsår som har påbörjats efter utgången av år 1980.

2. 1 årsredovisningar behöver inte återges resultaträkningen och balans- räkningen för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

3. l koncernredovisningar behöver inte tas med sammandrag av resultaträkningar och balansräkningar för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

4. Om det i 2 kap. 7 5 1 angivna anskaffningsvärdet för en tillgång som har förvärvats före lagens ikraftträdande inte kan utrönas med hjälp av företagets bevarade räkenskaper. skall sorn anskaffningsvärde redovisas. beträffande byggnad det vid 1965 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdet tbyggnadsvärdet) ökat med förbättringskostnader efter ut- gången av år 1964. samt beträffande annan tillgång det belopp vartill anskaffningsvärdet skäligen kan uppskattas. 1 en not till balansräkningen skall anges om anskaffningsvärdet har uppskattats enligt första stycket.

Andra punkten. Enligt 2 kap. 65 förevarande lag skall för vissa större företag i årsredovisningen återges resultaträkningen och balansräkningen

Prop. 1979/80: 143 174

för närmast föregående räkenskapsår. Om sistnämnda räkenskapsår har påbörjats före lagens ikraftträdande. följer av punkten l i övergångsbe- stämmelserna att någon årsredovisning inte behöver upprättas för det året. Det är enligt min mening även mindre lämpligt att kräva att resultaträk- ningen och balansräkningen. som ingår i det icke offentliga årsbokslutet. offentliggörs genom att återges i påföljande års offentliga årsredovisning. 1 förevarande punkt föreskrivs därför att i en årsredovisning inte behöver återges resultaträkningen och balansräkningen för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980.

Enligt 3 kap. 95 förevarande lag skall i koncernredovisningen återges koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen för närmast före- gående räkenskapsår. Enligt gällande rätt föreligger för de företagsformer som nu är i fråga över huvud taget ingen skyldighet att upprätta koncernre- sultaträkning och koncernbalansräkning. Med hänsyn därtill och då lagför- slaget endast avser räkenskapsår som påbörjats efter år 1980 är det enligt min mening uppenbart att i koncernredovisningen inte behöver återges koncernresultaträkning och koneernbalansräkning för räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980. En särskild övergångsbestämmelse om det behövs därför inte.

Tredje punkten. Enligt 3 kap. 7 5 förevarande lag skall koncernresultat- räkningen och koncernbalansräkningen var för sig utgöra ett sammandrag av moderföretagets och dotterföretagets resultaträkningar och balansräk- ningar. Om för något av koncernföretagen resultaträkningen och balans- räkningen avser räkenskapsår som har påbörjats före utgången av år 1980 bör av samma skäl somjag har angivit vid punkten 2 någon skyldighet inte föreligga att ta med sammandrag av dessa räkningar i koncernresultaträk- ningen och koncerbalansräkningen. En bestämmelse härom har tagits in i förevarande punkt. Om i ett visst fall denna punkt tillämpas. bör anmärk- ning om förhållandet göras i koncernredovisningen.

Bestämmelserna ijjärde punkten är hämtade från 17 5 lagen (1975: 13.86) om införande av aktiebolagslagen (se prop. 1975: 103 s. 721).

4.3 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

! kap. 2 5

Äger ett aktiebolag så många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att det har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar. är aktiebolaget moderbolag och den juridiska personen dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger en moderbolag och ett eller flm-a dotterföretag tillsammans eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en juridisk person i den omfattning som angivits nu. är även sistnämndajuridiska person dotterföretag till moderbolaget.

Har ett aktiebolag i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. är aktiebolaget moderbo- lag och den juridiska personen dotterföretag.

Moderbolag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.

Prop. 1979/80: 143 175

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som menas med koncern i aktiebolagslagen. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) utför- ligt diskuterat frågan om s. k. 50/50-bolag skall omfattas av koncernbegrep- pet och därvid kommit till den slutsatsen att så inte bör vara fallet.

Jag delar bolagskommitténs uppfattning att det behövs ett tillägg i andra stycket av förevarande paragraf för att utmärka att 51).-'50—bo1agen i fortsätt- ningen inte skall bchandlas som koncernföretag (jfr lagrådet i prop. 1977/' 78: 41 s. 54). Kommittén har föreslagit följande tillägg: ”Ett bestämmande inflytande skall inte anses föreligga. om aktiebolaget. utan att äga aktier eller andelar i den omfattning som sägs i första stycket. endast tillsammans med annan kan besluta rörande den juridiska personens angelägenheter."

Enligt min mening kan man emellertid. som Svea hovrätt har påpekat i sitt remissyttrande. uppnå vad som åsyftas genom att före orden "ett bestämmande intlytande" i nuvarande andra stycket skjuta in ordet ”en- samt". Motsättningsvis framgår då att det inte föreligger något koncernför— hållande om ett aktiebolag endast tillsammans med annan kan träffa beslut som rör det underordnade företaget. dvs. om det bara finns en negativ bestämmanderätt.

Lagtexten har utformats i enlighet med vad jag nu har anfört.

3 kap. 3 55

1 bolagsordningen kan intas förbehåll att en aktieägare eller någon annan skall ltafi'irköpxrt'itt till aktie (förköpskluusul) eller lill rätt att lösa aktie som övergår till ny ägare (hembudsklausul). Förbehållet skall ange

1. vilka som har fi'jrköps- eller lösningsrätt och. om förköps- eller lös- ningsrätt ej skall kunna utövas vid vissa fång. vilka slags fång som hur undantagits.

2. den ordning i vilken ji'irköps- eller lösningsrätten tillkommer de _f'iir- köpy- eller lösningsberättigade inbördes.

3. den tid. ej överstigande två månader från anmälan hos styrelsen om möjlighet att utöwtjörköp eller unt akties övergång. inom vilkenji'irkiips- eller lösningsanspråk Skall framställas hos bolaget.

4. den tid inom vilken köpesmmnan eller lösen skall erläggas. vilken tid ej får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då köpesumman eller lösenbeloppet blev bestämt.

Om inte annat följer av förbehållet. kanjiirköps- eller lösningsrätt inte- utövas beträffande mindre antal aktier än erbjudandet om förköp eller fånget omfattar. Om tillämpningen av en föreskrift i bolagsordningen rö- rande köpesumman eller löxenln'luppet skulle bereda någon otillbörlig fördel. kanjämkning ske.

När anmälan gjorts om möjlig/IUI att utöva ji'ir/röp eller om aktiens övergång. skall styrelsen genast skriftligen meddela detta till varje-förköps- eller lösningsberättigad vars postadress är införd i aktieboken eller eljest känd för bolaget.

Om inte annat Fires/(rivs i bolagsordningen. prövas tvist om förköps- eller lösningsrätt och om kt'jperunmmns eller lösenbeloppets storlek av tre skiljemän enligt lagen ( 1929: 145) om skiljemän.

Prop. 1979/80: 143 176

()m holugvnrtlningen innehåller en hembmivkluuxul kan. innan det visar sig att lösningsrätten inte begagnas. den till vilken aktie har övergått inte utöva annan av aktien härflytande rätt gentemot bolaget än rätt till vinstut- delning och löreträdesrätt till teckning av ny aktie vid nyemission eller till teckning av andel i län som avses i 5 kap. Rättigheter och skyldigheter på grund av sådan teckning övergår till den som begagnar sig av lösningsrät— ten.

Paragrafen innehåller f.n. bestämmelser om den lösningsrätt vid en akties övergång till en ny ägare som får föreskrivas i bolagsordningen. Paragrafen har kompletterats med bestämmelser som tillåter förbehåll om förköpsrätt. dvs. förbud för en aktieägare att överlåta sina aktier innan han har erbjudit dem till de övriga aktieägarna eller någon annan (jfr 3 kap. 3 & förslaget till andelsbolagslag i SOU 1978166 s. 155).

Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8).

De nya bestämmelserna om förköpsklausuler har utformats så att de ansluter till vad som f. n. gäller i fråga om hembudsklausuler. Jag kan alltså i huvudsak hänvisa till förarbetena för de nuvarande bestämmelserna (prop. I975: IO3 s. 314-318). Paragrafens sista stycke saknar aktualitet vid förköpsklausuler. eftersom det då inte finns någon ny ägare innan frågan om förköp är avklarad.

Det bör framhållas att aktiebolagslagens terminologi avviker från den som används inom fastighetsrätten. Förköp enligt förköpslagen (1967: 868) förutsätter att det föreligger en överlåtelse. Hembud innebär däremot en skyldighet eller möjlighet att erbjuda någon att förvärva fastigheten innan överlåtelse sker till en utomstående.

De nya bestämmelserna har föranlett en följdändring i 3 kap. 7 &. som f.n. innehåller en bestämmelse om lösningsrätt enligt 3 s.

Aktiebolagslagen innehåller åtskilliga hänvisningar till 3 kap. 3 &. Vikti- gast är bestämmelsen i 3 kap. ?. & att aktier kan fritt överlåtas och förvär- vas. om inte annat följer av 3 s. I övrigt kan nämnas 3 kap. 4.5 om innehållet i aktiebrevet. 4 kap. Sä och 5. kap. 4.5 om innehållet i ett emissionsbeslut och 9 kap. l5 & om ändring av bolagsordningen. Dessa bestämmelser har inte behövt ändras med hänsyn till de nya reglerna om förköpsrätt.

3 kap. 7 #

Över bolagets samtliga aktier och aktieägare skall styrelsen föra förteck- ning (aktiebok). Den skall upprättas omedelbart efter bolagets bildande. Aktierna upptages i nummerföljd med uppgift om aktietecknarna. Aktie- ägarnas postadress och yrke eller titel skall anges. Finnes aktier av olika slag. skall av aktieboken framgå till vilket slag varje aktie hör.

Aktiebok kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem. Den kan också föras med maskin för automatisk databehandling eller på annat liknande sätt.

Prop. 1979/80: 143 177

När någon företer utfärdat aktiebrev och enligt 6 & eller på annat sätt styrker sitt förvärv eller när en aktieägare eller annan behörig person anmäler annan förändring i förhållande som upptagits i aktieboken. skall inlöring av aktieägaren eller anteckning om förändringen genast ske med angivande av dagen för inl'öringen eller anteckningen. såvida dagen ej framgår av annat tillgängligt material. Om jörkops- eller lösningsrätt enligt 3 & tillkommer aktieägare eller annan. får inlöring dock ej ske. förrän det visat sig attjörköps- eller lösningsrätten inte begagnas.

Är sista överlåtelsen på aktiebrev tecknad in blanco. skall namnet sättas ut i överlåtelsen innan inlöring sker. Företett aktiebrev skall förses med påskrift om inf—öringen och dagen dälför.

Ändringen utgör en följd av de nya bestätnmelserna om förkt'ipsklausuler i 3 kap. 3 s.

4 kap. [ åf

Aktiekapitalet kan ökas genom att aktier tecknas mot betalning (nyemis- sion) eller genom att aktier ges ut eller aktiernas nominella belopp höjes utan ny betalning (fondemission).

Beslut om emission fattas av bolagsstämman, om ej annat följer av H eller l5 &. Sådant beslut får ej fattas förrän bolaget blivit registrerat. Behöver bolagsordningen ändras. skall beslut därom först fattas.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 & äger motsvarande tillämpning vid nyemis- sion. Vid fondemission får ej till aktiekapitalet överföras belopp som understiger summan av de nya aktiernas nominella belopp eller den sam- manlagda höjningen av aktiernas nominella belopp.

Vid nyemission i bolag vars aktier är noterade vid Stockholmsfondbörs får aktier tecknas mot betalning av lägre belopp (in det nominella. lorder förutsättning att skillnaden mellan vad som skall betalas för de nya ak- tierna oelr deras sammanlagda nominella belopp tillförs aktiekapitalet genom ("iver/öringfrån bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskriv- ning av värdet av anläggningstillgångar. Sådan ("iver/öring eller uppskriv- ning skall ske innan beslutet om rti-'etnission registreras.

I ett nytt fjärde stycke har tagits in bestämmelser som under vissa förutsättningar tillåter nyemission av aktier till underkurs. Bestämmelser- na har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

Följdändringar har gjorts i ll kap. 4 äoch l2 kap. 4 så. Se också punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

8 kap. 15 5

För registrering skall bolaget anmäla vem som utsetts till styrelseleda- mot. verkställande direktör och suppleant samt till firmatecknare ävensom deras postadress och personnummer. För registrering skall även anmälas av vilka och hur bolagets firma tecknas.

Anmälan göres första gången när bolaget enligt 2 kap. 9 & anmäles för registrering och därefter genast efter det att ändring inträffat i förhållande som anmälts eller skall anmälas för registrering enligt första stycket. Rätt att göra anmälan tillkommer även den som anmälningen gäller.

Ändras bolagets postadress. skall bolaget genast anmäla det för registre- ring.

lZ—Riksdagen ”79/80. I som/. Nr [43

Prop. 1979/80: l43 l78

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall bolaget till registreringsmyt!diglzeten sända in en aktuell förteckning äver bolagets styrelseledamött'r. verkställande direktör. suppleanter och firmatecknare med uppgift om deras postadress och personntonmer.

Paragrafen inr-ehåller f. n. bestämmelser om skyldighet för aktiebolag att för registrering anmäla vissa förhållanden som rör bolagets ställföreträdare till patent- och registreringsverket.

! ett nytt fjärde stycke regleras bolagets skyldighet att varje år till registreringsmyrdigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets ställföreträdare. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motivering- en (avsnitt 2.6.5).

Senast en månad efter det att resultaträkningen och balansräkningen har blivit fastställda vid ordinarie bolagsstämma skall enligt ll kap. 3 & andra stycket avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen sändas in till registreringsmyrdigheten. Bolaget kan fullgöra den uppgiftsskyldighet som det nu är fråga om genom att foga den aktuella förteckningen till årsredovisningen. Dessa åtgärder befriar självfallet inte bolaget frän an- mälningsskyldigheten enligt första—tredje styckena. Självfallet kan den aktuella förteckningen i praktiken ges en sådan utformning att den kan utgöra en anmälan för registrering enligt första—tredje styckena. Detta förutsätter givetvis att det av handlingarna framgår att det också är fråga om en sådan registeranmälan.

Uppgifterna i törteckningen registreras inte i aktiebolagsregistret. Om uppgiftsskyldigheten inte fullgörs kan registreringsmyndigheten fö- relägga och döma ut vite enligt 19 kap. 2 &.

En motsvarande uppgiftsskyldighet föreslås beträffande bolagets revi- soreri 10 kap. 113 å andra stycket.

9 kap. 12 5

Styrelsen och verkställande direktör skall. om aktieägare begär det och styrelsen finner att det kan ske utan väsentligt förfång för bolaget. på bolagsstämma lämna upplysningar angående förhållanden. som kan inver- ka på bedömandet av bolagets årsredovisning och dess ställning i övrigt eller av ärende på stämman. ] koneernbolag avser upplysningsplikten även bolagets förhållande till annat koncernföretag och. om bolaget är moderbo- lag. koncernredovisning samt sådana förhållanden beträffande dotterföre- tagen som avses i första punkten.

Kan begärd upplysning lämnas endast med stöd av uppgifter. som ej är tillgängliga på stämman. skall upplysningen inom två veckor därefter skriftligen hos bolaget hållas tillgänglig för aktieägarna samt översändas till aktieägare, som begärt upplysningen.

Finner styrelsen att begärd upplysning icke kan lämnas till aktieägarna utan väsentligt förfång för bolaget. skall upplysningen i stället på aktieäga- rens begäran lämnas till bolagets revisorer inom två veckor därefter. Revisorerna skall inom en månad efter stämman till styrelsen avge skrift- ligt yttrande. huruvida den begärda upplysningen lämnats till dem samt

PrOp. 1979/80: 143 179

huruvida upplysningen enligt deras mening bort föranleda ändring i revi- sionsberättelsen eller. beträffande moderbolag. koncernrcvisionsberätteI- sen eller eljest ger anledning till erinran. Om så är fallet. skall ändringen eller erinringen anges i yttrandet. Styrelsen skall hålla revisorernas yttran- de tillgängligt för aktieägarna hos bolaget samt översända det i avskrift till aktieägare. som begärt upplysningen.

I ett aktiebolag med högst tio aktieägare gäller utöver vad som följer av _li'n'sta—trcd/c styckena att varje aktieägare skall beredas tillfälle att ta del av bäcker. räkenskaper och andra handlingar. som ror bolagets verksam- ltct. [ den r'mtf'attning det beht'ivsfi'il' att aktieägaren skall kunna bedöma bolagets ställning eller visst ärende som skallf'r'irekomma pä bolagsstäm- man. Om det kan ske utan oskälig kostnad eller omgång. skall styrelsen och verkställande dit'ektt'iren dessutom pä begäran biträda aktieägaren med den utredning som ln'lu'ivsf't'jr nyss angivet ändamål samt till/tanda- hälla beht'iv/iga avskri/icr. Vad nu sagts gäller intc. om det skulle medföra en påtaglig riskfo'r allvarlig skada för bolaget.

! ett nytt fjärde stycke har tagits in utökade bestämmelser om upplys- ningsskyldighet m.m. i aktiebolag med högst tio aktieägare (jfr 8 kap. 12 s förslaget till andelsbolagslag i SOU I978: 66 s. 198). Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8). l motsats till vad som gäller enligt första—tredje styckena har en aktieägare rätt att få upplysning- ar enligt fjärde stycket även utan samband med bolagstämman.

9 kap. 14 5

Beslut om ändring av bolagsordningen fattas av bolagsstämma utom i fall som avses i 4 kap. 13.5 andra stycket. Beslutet är giltigt om det biträtts av aktieägare med två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna. om ej annat följer av 15 å.

Hari bolagsordningen på grund av lag eller annan författning eller efter regeringens medgivande intagits föreskrift. enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras utan att regeringen lämnat tillstånd därtill. får ej heller sådan föreskrift ändras utan regeringens tillstånd.

Beslut om ändring av bolagsordningen skall genast anmälas för registre- ring och får utom i fall som avses i 18 kap. 6.5 ej verkställas förrän registrering skett. Avser ändringen bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse skall ha sitt säte. skall länsstyrelsen i det län där styrelsen före ändringen har sitt säte genast underrättas om ändringen.

De nya bestämmelserna i sista stycket har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.4).

1 17.5 aktiebolagsförordningen (1975: l387) finns föreskrifter om vilka handlingar som skall ges in vid anmälan för registrering enligt 9 kap. 14.5 sista stycket aktiebolagslagen. 1 ett tillägg till l7ä bör föreskrivas att bolaget också skall ge in ett intyg om att länsstyrelsen i det län där styrelsen före ändringen har sitt säte har underrättats om ändringen. Upp- giften att utfärda ett sådant intyg kan lämpligen anförtros åt bolagets revisor.

Prop. 1979/80: 143 I8()

10 kap. 2.6

Revisor skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om ej rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall (illäter annat. Den som är omyndig eller i konkurs kan ej vara revisor.

Revisor skall ha den insikt i och erfarenhet av redovisning och ekono- miska förhållanden. som med hänsyn till arten och omfånget av bolagets verksamhet fordras för uppdragets fullgörande.

Till revisor kan även utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs auktoriserat revi- sionsbolag med auktoriserad revisor och godkänt revisionsbolag med god- känd revisor. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Den huvudansvarige skall i auktoriserat revisionsbolag vara auktoriserad revisor och i godkänt revisionsbolag auktoriserad eller godkänd revisor. Bestämmelserna i 4. 12 och [5 5.6 tillämpas på den huvudansvarigc.

Till revisor i dotterföretag bör. om det kan ske. utses minst en av moderbolagets revisorer.

Paragrafen innehåller allmänna regler om revisors kompetens. Tredje stycket innehåller bestämmelser om revisionsbolag. Bolag som utses till revisor skall till styrelsen för det bolag som revisionen avser anmäla vem som är huvudansvarig för revisionen. Ändringen innebär att de nya bestämmelserna i IO kap. l5ä om revision skall tillämpas även på den huvudansvarige.

IO kap. 3.6

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor

I. om bolagets bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor. eller

2. om enligt den senast fastställda balansräkningen full täckning inte jinnsför bolagets registrerade aktiekapital.

Minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revi- sor om '

]. tillgångarnas nettovärde enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det enligt lagen (1962: 38!) om allmän försäkring bestämda basbe- loppet för den sista månaden av respektive räkenskapsår.

2. antalet anställda hos bolaget under de två senaste räkenskapsåren i medeltal överstigit 200. eller

3. bolagets aktier eller skuldebrev är noterade på fondbörs eller på lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan i fråga om visst bolag. beträffande vilket de i andra stycket 1 eller 2 angivna omstän- digheterna föreligger, förordna att bolaget får utse viss godkänd revisor i stället för auktoriserad revisor. Sådant beslut är giltigt i högst fem år.

Vad i andra och tredje styckena föreskrives gäller även för moderbolag i en koncern orn nettovärdet av koncernföretagens tillgångar enligt fast- ställda koncernbalansräkningar för de två senaste räkenskapsåren över- stiger det gränsbelopp som anges i andra stycket eller om antalet anställda vid koneernföretagen under nämnda tid i medeltal överstigit 200.

Prop. 1979/80: 143 - 181

I annat bolag än som avses i första. andra och fjärde styckena skall auktoriserad revisor eller godkänd reviLsor utses, om ägare till en tiondel av samtliga aktier begär det vid bolagsstämma. där revisorsval skall ske.

! paragrafen föreskrivs att bolagsstämman i vissa bolag skall utse minst en kvalificerad revisor.

Enligtjörsta stycket i dess gällande lydelse skall minst en av bolagsstäm- man utsedd revisor vara auktoriserad eller godkänd revisor. om bolagets bundna egna kapital uppgår till minst en miljon kronor. Första stycket har kompletterats så att motsvarande gäller om bolaget inte har fttll täckning för sitt aktiekapital. Den nya bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.6.3).

Genom ändringen i andra stycket rättas en misskrivning vid aktiebolags- lagens tillkomst i fråga om SFS—nr för lagen om allmän försäkring.

[0 kap. 13 35

Revisor får ej till enskild aktieägare eller utomstående lämna upplysning- ar om sådana bolagets angelägenheter som han fått kännedom om vid fullgörande av sitt uppdrag. om det kan lända till förfång för bolaget.

Revisorn är skyldig att till bolagsstämman lämna alla upplysningar som bolagsstämman begär, om det ej skulle lända till väsentligt förfång för bolaget. Revisorn är vidare skyldig att lämna medrevisor. granskare som avses i 14 5, ny revisor och. om bolaget hm'jörsatts i konkurs. konkursför— va/tare erforderliga upplysningar om bolagets angelägenheter.

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisors tystnadsplikt och upp- lysningsskyldighet.

Den nya bestämmelsen i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.5.5 ).

Upplysningsskyldigheten gentemot medrevisor m.fl. är ovillkorlig i den bemärkelsen att upplysningsplikten inte begränsas av ett förfångsrekvisit.

10 kap. 15.5

För registrering skall bolaget annn'ila vem som utsetts till revisor samt dennes postadress och personnummer. Bestämmelserna i 8 kap. 15 5 and- ra stycket skall härvid tillämpas.

Senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman skall bolaget till regislreringsmyndig/teten sända in en aktuell förteckning över bolagets revisorer med uppgift om deras postadress och perst'mnmnmer.

Paragrafen. som är ny. innehåller bestämmelser om skyldighet för aktie- bolag att anmäla vissa förhållanden som rör bolagets revisorer till patent- och registreringsverket.

Enligt första stycket skall bolaget för registrering anmäla vissa uppgifter om bolagets revisorer. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 7.5.3 ).

Hänvisningen till 8 kap. 155 andra stycket innebär att anmälan skall

Prop. 1979/80: 143 I82

göras första gången när bolaget enligt 2 kap. 95% anmäls för registrering. Därefter görs anmälan genast efter det att en ändring har inträffat i förhål- lande som har anmälts eller skall anmälas för registrering. Av hänvisningen följer ocksä att revisorn själv har rätt att göra anmälan.

Om bolaget redan är registrerat när lagändringen träder i kraft. gäller särskilda regler enligt punkten 4 i övergångsbestämmelserna.

Enligt andra stycket skall aktiebolaget varje år till patentverket sända in en aktuell förteckning över bolagets revisorer med uppgift om deras post- adress och pcrsonnummer. Förteckningen skall skickas senast en månad efter den ordinarie bolagsstämman och kan fogas till årsredovisningen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6.5 ). Uppgifterna i förteckningen registreras inte i aktiebolagsregistret.

Om uppgiftsskyldigheten inte fullgörs kan registreringsmyndigheten fö- relägga och döma ut vite enligt l9 kap. 2 s.

l8 kap. l5 & fjärde stycket har införts en motsvarande uppgiftsskyldighet beträffande bolagets ställföreträdare.

Il kap. 4.5

Utan hinder av vad i l5å fjärde stycket bokföringslagen(1976: l25) föreskrivs om användningen av belopp. varmed värdet av där avsedd anläggningstillgång apps/(rivs. får sådant belopp utnyttjas även till ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission eller till avsättning till en uppskrivningsfond. vilken får tas i anspråk endast för ändamål som avses i nämnda lagrum i bokföringslagen eller för ökning av aktiekapitalet.

Vid värdering av moderbolags aktier eller andelar i dotterföretag skall aktier. vilka dotterföretaget äger i moderbolaget. ej anses ha något värde.

Ändringarna ifärsta stycket är en följd av de nya bestämmelserna om nyemission till underkurs i 4 kap. l & fjärde stycket.

Il kap. 6.6

Om synnerliga skäl föreligger. får regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer medge att bruttoomsättningssumman ieke behöver anges i resultaträkningen i årsredovisningen.

Som särskild intäktspost skall upptagas utdelning på aktier i dotterbolag.

Enligt andra stycket i förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse skall. om ett aktiebolag driver av varandra väsentligen oberoende rörelse- grenar. bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt. Som framgår av vad _iag har anfört vid 2 kap. 7ä förslaget till lag om årsredovis- ning m.m. i vissa företag (se avsnitt 4.2) bör uppgiften kunna tas in i en not. Jag har därför funnit att bestämmelsen i andra stycket i förevarande paragrafi dess nuvarande lydelse bör föras över till ll kap. 8 % förevarande lag som innehåller bestämmelser om sådana uppgifter i anslutning till ett aktiebolags årsredovisning som får tas in i noter till resultat- och balansräk- ningarna.

Prop. 1979/80: 143 _. 183

II kap. 85

Utöver vad som följer av bokföringslagen(1976: 125) skall i resultaträk- ningen och balansräkningen lämnas uppgifter och särskilda upplysningari följande hänseenden:

l. Aktier i andra bolag skall upptagas med angivande för varje bolag av dess namn. antalet aktier och dessas nominella värde och värde enligt balansräkningen. Understiger båda dessa värden för aktierna i ett bolag. som ej är dotterbolag. femtiotusen kronor eller det lägre belopp. som motsvarar fem procent av det aktieägande bolagets eget kapital enligt balansräkningen. får dock specifikation utelämnas. När det ur allmän och enskild synpunkt är påkallat får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåta att även eljest aktier redovisas utan specifikation.

2. Består aktiekapitalet av aktier av olika slag. skall anges hur det fördelar sig på de olika aktieslagen.

3. Ändringar i beloppen av det egna kapitalets poster jämfört med föregående balansräkning skall specificeras.

4. Om bolaget innehar fordran på grund av penninglån som lämnats med stöd av tillstånd enligt |2 kap. Så eller ställt säkerhet med stöd av sådant tillstånd. skall uppgift lämnas därom. Storleken av lämnade lån samt anen av ställda säkerheter och beloppet av de lån. för vilka säkerhet ställts, skall anges. Uppgift skall även lämnas om vilken anknytning till bolaget den har till vilken lån lämnats eller för vilken säkerhet ställts.

5. Har bolaget utelöpande lån. som är konvenibla eller förenade med optionsrätt till nyteckning. skall för varje län anges utestående lånebelopp samt tid och villkor för utbyte eller för nyteckning. Beträffande utelöpande lån mot vinstandelsbevis skall för varje län anges utestående lånebelopp och räntebestämmelserna.

6. För varje i balansräkningen som anläggningstillgång upptagen post. vari ingår skepp eller maskiner. inventarier och dylikt eller byggnader. skall anges dels tillgångarnas anskaffningsvärde. dels det sammanlagda beloppet av de intill balansdagen på anskaffningsvärdet företagna av- och nedskrivningarna. Har sådana tillgångar uppskrivits. skall även anges kvarstående oavskrivet belopp av uppskrivningen.

7. För fastigheter som är anläggningstillgångar skall anges taxeringsvär- den med fördelning på de under särskilda poster i balansräkningen upp- tagna tillgångarna.

8. Om det förekommit sådan förändring i resultaträkning eller balans- räkning beträffande posters gruppering eller eljest som väsentligt påverkar jämförbarheten mellan åren. skall redogörelse lämnas för förändringen.

9. Driver bolaget rt'irelsegrenar som är t-täsentligen oberoende av var- andra. skall bruttoresultatet av varje sådan rörelsegren redovisas särskilt. De uppgifter och särskilda upplysningar som avses i första stycket får intagas i noter. om tydliga hänvisningar göres vid de poster i redovisnings- handlingarna till vilka de hänför sig.

I fråga om den nya nionde punkten i första stycket hänvisar jag till vad jag har anfört om redovisningen av resultatet av rörelsegrenar vid 2 kap. 75% andra stycket förslaget till lag om årsredovisning m.m. i vissa företag (se avsnitt 4.2 ) och till vad jag har anfört vid ll kap. 65 förevarande lag.

Prop. 1979/80: 143 |84

II kap. 99"

l förvaltningsberättelsen skall upplysning lämnas dels om sådana för bedömningen av bolagets verksamhetsresultat och ställning viktiga förhål- landen. för vilka redovisning ej skall lämnas i resultaträkning eller balans- räkning. dels om händelser av väsentlig betydelse för bolaget. som inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

I förvaltningsberättelsen skall anges medelantalet under räkenskapsåret anställda personer med angivande tillika av medelantalet för varje arbets- ställe med mer än tjugo anställda. Vidare skall anges sammanlagda belop- pet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och verk- ställande direktör. dels till övriga anställda. 'l'antiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen och verkställande direktör skall anges särskilt. Har bolaget anställda i flera länder. skall löner och ersättningar anges särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträf- fande bolagets vinst eller förlust.

Ett aktiebolag som enligt IO kap. 3.5 andra stycket är skyldigt att ha auktoriserad revisor skall till förvaltningsberättelsen foga en finansierings- analys. ljinansieringsana/_vsen skall redovisas bolagets finansiering och kapitalinvesteringar under räkenskapsåret.

[ fråga om ändringen ijiärde stycket hänvisar _iag till vad jag har anfört om utformningen av finansieringsanalysen vid 2 kap. Sä förslaget till lag om årsredovisning m.m. i vissa företag (se avsnitt 4.2).

12 kap. 4 #

'l'ill reservfond skall avsättas belopp som |. om reservfonden ej uppgår till tjugo procent av aktiekapitalet. mot— svarar minst tio procent av den del av nettovinsten för året som ej går åt för att täcka balanserad förlust.

2. på grund av aktieteckning erhållits för aktierna utöver det nominella beloppet.

3. den för vilken aktie förverkats erlagt till bolaget.

4. enligt 4 kap. 17 & skall tillfalla bolaget.

5. vid utbyte av fordran enligt skuldebrev mot aktie. motsvarar skillna- den mellan fordringsbeloppet och aktiens nominella belopp.

6. enligt bolagsordningen skall avsättas till reservfonden.

7. enligt beslut av bolagsstämman eljest skall överföras från det i balans- räkningen redovisade fria egna kapitalet till reservfond.

Vid beräkning av det belopp. som enligt första stycket l minst skall avsättas till reservfond, skall nettovinsten ökas med vad som kan ha tillerkänts styrelseledamot. verkställande direktör eller annan som tan- tiem.

Nedsättning av reservfond får enligt beslut av bolagsstämman endast ske för

I. täckande av sådan förlust enligt fastställd balansräkning som ej kan täckas av fritt eget kapital.

2. ökning av aktiekapitalet genom nyemission eller fondemission. eller

3. annat ändamål. om rätten med motsvarande tillämpning av 6 kap. 6 5 ger tillstånd till nedsättningen.

Prop. 1979/80: 143 . l85

Ändringen i tredje stycket 2 är en följd av de nya bestämelserna om nyemission till underkurs i 4 kap. l & ljärde stycket.

Del åligger styrelsen att ofint/nyligen upprätta en .t't'irxki/d lmlanxrr'i/t- ning så snart detjinns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger en tredjedel av det registrerade aktiekapitalet. Vlthl' balunsrz'ikningen att så ("in/"allel. skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall träda i likvidation. God/(änns ej på ordinarie bolags- stämma undcr nästföljande räkenskapsår balansräkning som utvisar att det egna kapitalet uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. skall styrelsen. om ej bolagsstämman beslutar att bolaget skall träda i likvida- tion. hos rätten ansöka att bolaget ji'n'sättx i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot. verkställande direktör. revisor eller aktieägare.

('iöres ansökan enligt första stycket. förordnar rätten att bolaget skall träda i likvidation. om ej under ärendets handläggning i tingsrätten styrkes att balansräkning utvisande att bolagets eget-kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek tillägges inom linjen en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa. om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljnings- kostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar. som undergår fort- löpande värdeminskning. gäller dock att de upptages till anskaffningsvär- det minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar. om därige- nom erhålles ett högre värde.

Underlåter styrelseledamöterna att fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket. svarar de och andra som med vetskap härom handlar på bolagets vägnar solidariskt för bolagets uppkommande förbindelser. Sä- dant ansvar inträder även för aktieägare som. när Iikvidationsplikt förelig- ger enligt första stycket tredje meningen. med vetskap härom deltar i beslut att fortsätta bolagets verksamhet. Den ansvarighet som det nu är fråga om gäller dock ej för förbindelser som uppkommer sedan likvida- tionsfrågan hänskjutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning. som utvisar att bolagets eget kapital uppgår till hälften av det registrerade aktiekapitalet. blivit granskad av revisorerna och godkänd av bolags- stämma.

l paragrafen regleras frågan om tvångslikvidation vid förlust av viss del av aktiekapitalet.

Genom ändringen ijo'rsta stycketforsta meningen har styrelsens plikt att agera vid befarad kapitalbrist fått en mer kategorisk avfattning än i l975 års aktiebolagslag. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motive— ringen tavsnitt 2.6.2).

Både l9l() och 1944 års aktiebolagslagar innehöll bestämmelser om skyldighet för styrelsen att. när helst anledning fanns att anta att aktiekapi- talet gått förlorat till viss del. ofördröjligen upprätta en särskild likvida- tionsbalansräkning. l975 års aktiebolagslag torde inte ha inneburit någon ändring i sak när det gäller styrelsens skyldighet att agera vid befarad kapitalbrist.

Prop. 1979/80: 143 l86

Med den nu föreslagna lydelsen åsyftas inte heller någon saklig ändring i förhållande till äldre bestämmelser. I syfte att undvika missförstånd om lagens innebörd föreskrivs uttryckligen att det åligger styrelsen att. så snart det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger en tredje— del av det registrerade aktiekapitalet. ofördröjligen upprätta en särskild balansräkning för utrönande av bolagets ställning. Sådan balansräkning skall alltså upprättas när styrelsen har vetskap om att bolagets ekonomi har försämrats och misstanke finns att aktiekapitalet har gått förlorat till mer än två tredjedelar.

Visar det sig att bristen i aktiekapitalet överstiger två tredjedelar, skall styrelsen snarast möjligt till bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Att styrelseledamöterna vid underlåtenhet att agera blir personligen ansvariga för bolagets uppkommande förbindelser framgår av paragrafens fjärde stycke.

Ändringen ifo'rsta stycket tredje meningen innebär en markering av att likvidationsfrågan skall bedömas på grundval av en balansräkning. som avser det aktuella läget på stämmodagen. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 2.6.3 ).

Ändringen ifjärde stycket är en följd av ändringarna i första stycket.

I9 kap. 2 så

Registreringsmyndigheten kan vid vite förelägga verkställande direktö- ren eller styrelseledamot att fullgöra skyldighet enligt denna lag eller annan författning att

I. till myndigheten sända in behörig redovisningshandling. revisionsbe- rättelse. dclårsrapport eller förteckning enligt 8 kap. I5 # fjärde stycket eller IO kap. I5 ä' andra stycket.

2. hos myndigheten göra behörig anmälan för registrering. Föreläggande enligt första stycket 2 får ej meddelas. om underlåtenhet att göra anmälan medför att bolagsstämmans eller styrelsens beslut för- faller eller bolaget blir skyldigt träda i likvidation.

Försuttet vite utdömes av registreringsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registreringsmyndighetens möj- ligheter till vitesföreläggande.

Ändringen iförsta styr-ket ] innebär att registreringsmyndigheten har möjlighet till vitesförcläggandc om bolaget inte efter den ordinarie bolags- stämman har sänt in en aktuell förteckning över bolagets ställföreträdare och revisorer.

Hänvisningar till US14

Övergångsbestämmelser

[. Denna lag träderi kraft den ljanuari l981.

2. l kap. 2 & i dess nya lydelse gäller även när ett aktiebolag före ikraftträdandet av denna lag har fått ett bestämmande inflytande över en juridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet.

3. Styrelsereprescntation för anställda som förekommer vid denna lags ikraftträdande inskränks inte genom 1 kap. 2 ä i dess nya lydelse.

Prop. 1979/80: 143 ' 187

4. För bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret vid ikraftträdandct av denna lag tillämpas de nya bestämmelserna i 8 kap. 15 ; ljärde stycket och 10 kap. 15ä fr.o.m. den 1 januari 1982. Sådant bolag skall göra anmälan som avses i 10 kap. 15 & första stycket första gängen i samband med att bolaget insändcr förteckning enligt andra stycket i samma para— graf.

5. 4 kap. 1 & fjärde stycket gäller också vid nyemission i bolag vars aktier är noterade på lista utgiven av sammanslutning av svenska fond— kommissionärer.

Andra punkten. Nya materiella rättsregler bör normalt endast gälla beträffande sådana rättsförhållanden som uppkommer sedan reglerna har trätt i kraft. Emellertid är det uppenbart olämpligt att ha olika Iagreglerför skilda bolag beroende på vid vilken tidpunkt bolaget har bildats (se prop. 1975zl03 s. 713). Motsvarande bör enligt min mening gälla i fråga om koncerner. l saklig överensstämmelse med vad kommittén har föreslagit föreskrivs därföri denna punkt att lagändringen i 1 kap. 2 s. som utesluter 50/50-bolag från koncernbegreppet. skall gälla retroaktivt.

Tredje punkten. Denna bestämmelse. som i viss mån utgör ett undantag från andra punkten. har behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4.2 ). Bestämmelsen avser styrelserepresentation enligt lagen (1976: 351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar och lagen (1976: 355) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. '

Denna övergångsbestämmelse skyddar styrelserepresentation som har inrättats och innebär alltså att sådan styrelserepresentation skall förekom- ma fortsättningsvis även om mandattiden löper ut för individuella arbetsta- garrepresentanter eller personbyten sker bland dem.

En förebild till bestämmelsen finns i 6 9" lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Fjärde punkten. ] 8 kap. 15 & fjärde stycket och 10 kap. 15 & andra stycket föreslås en helt ny skyldighet för aktiebolag att varje år till regi- streringsmyndigheten sända in en aktuell förteckning över bolagets ställföreträdare och revisorer. Samtidigt föreslås i 10 kap. 15 Få första stycket en ny skyldighet att för registrering anmäla vissa uppgifter om bolagets revisorer.

Arbetsbelastningen hos registreringsmyndigheten under år 1981 kan för- väntas bli onormalt hög bl. a. till följd av reglerna om att äldre aktiebolag måste före utgången av år 1981 höja sitt aktiekapital till 50000 kronor för att undgå att bli avförda ur aktiebolagsregistret.

För att arbetet vid registreringsmyndighetcn under år 1981 inte skall bli alltför betungande föreslås att nu ifrågavarande bestämmelser blir tillämp- liga först fr. o. m. den 1 januari 1982. såvitt gäller bolag som är registrerade i aktiebolagsregistret den ljanuari 1981. Sådana bolag skall första gången göra anmälan som avses i 10 kap. 15 & första stycket inom en månad efter

Prop. 1979/80: 143 188

ordinarie bolagsstämma. Detta följer av en hänvisning till 10 kap. 15 & andra stycket. Därefter sker anmälan så fort det inträffar någon förändring.

För bolag som anmäls för nyregistrering skall uppgifterna om revisorer- na lämnas i samband härmed.

I-"umtc punkten. Enligt de nya bestämmelser om fondbörsverksamhet som har trätt i kraft den ljanuari 1980 får sådan verksamhet ifortsättning- en bedrivas bara av Stockholms fondbörs. Detta innebär bl.a. att Svenska fondhandlareföreningens noteringar av värdepapper på en särskild lista kommer att upphöra och övertas av fondbörscn ( prop. 1978/79: 9 . NU 5.0. rskr 443). Enligt punkt 5 i övergångsbcstämmelserna till lagen (1979: 749) om Stockholms fondbörs får dock fondhandlareföreningen fortsätta sin verksamhet under en övergångstid av längst två år. Med hänsyn härtill föreskrivs i förevarande punkt att bestämmelserna om nyemission till underkurs i 4 kap. 1 & ljärde stycket skall gälla också för bolag vars aktier är noterade på fonhandlarlistan.

5 Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om handelsbolag och enkla bolag.

2. lag om årsredovisning m.m. i vissa företag. 3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385).

Hänvisningar till US15

6. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1979/80: 143 189

U td rag LAGRÄDET PROTOKOLL

vid sammanträde

1980-03-18

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding.justitierådet Vängby.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1980 har rege- ringen pä hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartemenlet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1_ lag om handelsbolag och enkla bolag.

2. lag om årsredovisning m.m. i vissa företag.

3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsasscssorcrna Per Pettersson och Ann-Christine Zachrisson.

Förslagen föranleder följande yttranden.

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

Lagrådet."

Som framhålls i lagrådsremissen överensstämmer det remitterade försla— get till lag om handelsbolag och enkla bolag till stora delar med gällande rätt. Från principiell synpunkt kan diskuteras om det är en ändamålsenlig lagstiftningsteknik att som här sker klä stora delar av en äldre lag i ny språkdräkt eller om det inte hade varit bättre att — sedan 1974 års bolags— kommitté funnit att åtskilliga tankar som framförts i Utredningsdirektiven inte borde realiseras och därefter även kommitténs förslag i vissa delar fått förfalla under departementsbehandlingen genomföra partiella ändringar i 1895 års lag. Den valda tekniken medför vissa risker för att de språkliga ändringarna kommer att medföra förskjutningar även i sak — låt vara endast i detaljer utan att något praktiskt behov härav gjort sig gällande. När emellertid lagstiftningsarbetet nu utförts. föranleder det i huvudsak endast mindre erinringar från lagrådets sida. Uppenbarligen är det mening— en. att den nya lagen skall tolkas i belysningen av äldre rättspraxis och doktrin främst Håkan Nials arbete Om handelsbolag och enkla bolag. Det förtjänar understrykas. att handelsbolagsformen också enligt den nya lagstiftningen är en i hög grad flexibel associationsform. där många frågor är överlämnade åt bolagsmännens överenskommelser. Den är på så sätt ändamålsenlig för småföretag. medan den däremot både med avseende på borgenärsskyddet och i arbetsrättsligt hänseende är mindre lämpad för näringsverksamhet i större skala.

Prop. [979/80: 143 190

1 kap.

3s

Lagrådet:

Stadgandet i l & första stycket avser samtliga fall då två eller flera har avtalet att utöva näringsverksamhet i bolag. Genom bestämmelsen i andra stycket undantages vissa av dessa avtal. När förevarande paragraf anges gälla andra fall än som avses i 1 & första stycket ligger närmast till hands att uppfatta paragrafen såsom avseende andra fall än samtliga de som angives i l & första stycket: paragrafen skttlle alltså ej heller gälla undantagslallen i 1 & andra stycket. Avsikten är emellertid att dessa undantagsfall skall gå in under förevarande paragraf och alltså utgöra enkla bolag. För att detta skall komma till klart uttryck bör första stycket av förevarande paragraf fä följande lydelse: "Ett enkelt bolag föreligger. om två eller flera har avtalat att utöva verksamhet i bolag utan att handelsbolag föreligger enligt l ä

2 kap. 2 & Lagrådet:

Ft')revarande bestämmelse avser att säkerställa att icke någon sotn sak— nar de övriga bolagsmännens förtroende kan inträda som bolagsman. En bolagsmans rätt i bolaget kan övergå till annan icke blott genom överlä- telse. Är bolagsmännen t.ex. en juridisk person kan vid dess upplösning dess rätt i bolaget tilläggas någon av delägarna. Så är fallet när efter en bolagsmans frånfälle då dennes dödsbo automatiskt blir bolagsman men då också. om inte annat avtalats. likvidationsanledning föreligger — hans rätt i bolaget vid arvskifte tillägges någon av delägarna i boet. Bolagsmans andel kan också genom testamente som legat tilläggas någon. Vid en bodelning kan bolagsmannens rätt i bolaget tilläggas den andre maken. lfrågavarande bestämmelse måste anses äga tillämpning även på fång av nu antydd art.

Samtycker icke övriga bolagstnän till att den till vilken andelen övergått inträder som bolagsman. bör denne få samma rättsställning som den till vilken bolagsman utan övriga delägares samtycke överlåtit sin andel. Den- na rättsställning anges i 21 & första stycket. Så som detta stycke utformats kan det starkt ifrågasättas huruvida det omfattar sådana fall som nu åsyf- tas. l)et förordas därför att 21 %& första stycket första meningen får följande lydelse: "Överlåter en bolagsman utan samtycke av de övriga bolagsmän- nen sin andel i bolaget till någon annan eller utmäts och försäljs andelen eller övergår eljest bolagsmans andel utan samtycke som nyss nämnts till någon. har överlåtelsen. försäljningen eller övergången följande verkan mot bolaget."

Prop. 1979/80: 143 191

9— 1 1 s" Lagrådet."

lnnebörden i uttrycket i 9 & att brist'uppkommit i någons insats är ej alldeles otvetydig. Vad som åsyftas synes vara att bolagsmannens andel i bolagets behållning enligt årsbokslutet hans behållna insats —— är lägre än vad den enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen om insatsbclopp och förfallotiden skolat vara. Det är denna skillnad som skall fyllas genom att bolagsmannens ränta. arvode och vinstandel hålles inne. Detta skulle klarare framgå om andra meningen i 95 får följande lydelse: "Om en bolagsmans behållna insats är lägre än den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen. skall dock av vad honom tillkommer det belopp hållas inne som behövs för att fylla bristen.”

1 11) s är ej alldeles klart vad som menas med att bolagsmans insatsbe- 1opp inte får ökas utöver avtalat belopp. (.)visst är om häri ingår ett insatsbclopp. varom överenskommelse föreligger men som enligt denna ännu ej är förfallet till betalning. lnnehället blir tydligt om andra meningen i ms får denna lydelse: "Hans behållna insats får dock inte mot någon annan bolagsmans bestridande ökas utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen." Motsvarande otydlighet föreligger i 11 s" och därför förordas — i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande 10 å - att bolagsman inte skall vara skyldig att på begäran av de övriga bolagsmännen "öka sin behållna insats i bolaget utöver vad den skall vara enligt vad som avtalats mellan bolagsmännen”.

15 & Lagrådet:

] första stycket omnämns , som en utgångspunkt för paragrafens regle- ring av frågan om preskription av skadeståndstalan mot bolagsman bl.a. det fallet att sådan talan förs i en bolagsmans namn för bolagets räkning. Härmed åsyftas en form av talan. som benämns actio pro socio och som innebär att vad käranden kan vinna i processen tillerkänns bolaget. medan han själv svarar för rättegångskostnaderna. med rätt att om han vinner få sina kostnader täckta av vad som kommer bolaget till godo. En sådan talerätt föreligger under vissa förutsättningar i aktiebolagsrätten (15 kap. 5 & aktiebolagslagen). Nial (s. 80 f. 176 f) utgår från att den föreligger också i fråga om handelsbolag. Även om Nials argumentering med utgångspunkt i gällande rätt inte torde vara helt bindande. föranleder det ingen erinran från lagrådets sida att en sådan talerätt nu tillerkänns bolagsman. Skäl kunde anföras för att den borde regleras uttryckligen och inte bara förlit- sättas. men den valda tekniken är dock godtagbar.

Prop. l979/80: 143 192

20 & Lagrådet."

Vid ft'irevarande paragraf uttalar dcpartementschefen att bolagsmannen blir bunden av en dom. varigenom bolaget har ålagts en förpliktelse. samt att i en process mellan bolagsborgenären och bolagsmannen om dennes skyldighet att svara för förpliktelsen domen utgör ett bevis för att bolaget har den i domen angivna förpliktelsen. Departemcnschefen gör dock det förbehållet att bolagsmannen kan göra invändningar grundade på hans personliga förhållande till bolagsborgenären. Det gjorda förbehållet kan dock inte anses uttömmande. Den angivna domens verkan mot bolagsman— nen får anses grundad på det förhållandet att i ett handelsbolag vad en företrädare för bolaget avtalar eller eljest handlar i förhållande till tredje man blir bindande för envar bolagsman. Men denna regel har undantag. Om en bolagsman överskridit sin befogenhet när han företog en rättshand- ling för bolaget. gäller enligt 18 & inte rättshandlingen mot bolaget och följaktligen ej heller mot övriga bolagsmän om medkontrahenten var i ond tro beträffande bolagsmannens befogenhet. Det kan ej rimligen förhäl— la sig så att en bolagsman skall vara bunden av en dom när den grundats på ett av bolagets företrädare gjort medgivande. som inneburit överskridande av hans befogenhet. och motparten insett att befogenhetsöverskridande förelåg. [ ett sådant fall måste i process mellan bolagsborgenären och en annan bolagsman prövas en invändning om bristen hos den åberopade domen. Det finns anledning antaga att det gives även andra situationer då en dom varigenom en tredje man tillägges viss rätt mot bolaget ej är avgörande för rättsläget mellan bolagsborgenären och en bolagsman. Det kan ej ankomma på lagrådet att söka mera fullständigt belysa ifrågavaran— de spörsmål.

”få

Lagrådet."

Vid lå har lagrådet föreslagit en jämkning i första stycket. Andra femte styckena i denna paragraf överensstämmer i det väsent- liga med regler i 3 kap. 3.5 aktiebolagslagen i dess lydelse enligt remissen. Vid sistnämnda lagrum kommer att framft'iras erinringar mot förslaget att nu införa möjlighet att i bolagsordningen för aktiebolag intaga förbehåll om förköpsrätt och förslaget kommer i den delen att avstyrkas. Erinringarna vid 3 kap. 3.5 aktiebolagslagen har i allt väsentligt giltighet även såvitt avser handelsbt'ilagen. Lagrådet avstyrker därför de i andra fjärde styc— kena upptagna reglerna om förköpsrätt till andel i handelsbolag. Vad som sägs i andra — fjärde styckena om förköpsrätt och köpesumma bör därför utgå.

Prop. 1979/80: 143 ' — 193

24 .5 Hilding anför för sin del:

1 nu gällande lag om handelsbolag och enkla bolag görs skillnad mellan bolag som slutits på bestämd tid och bolag som slutits på obestämd tid. Bolag som slutits på bolagsmans livstid räknas såsom slutet på obestämd tid.

Har bolaget slutits på obestämd tid kan det när som helst ttppsägas av bolagsman och bolaget skall då. om ej annat avtalats. träda i likvidation sex månader därefter.

Antingen bolag slutits på bestämd eller obestämd tid kan enligt 275 nuvarande lag en bolagsman begära att bolaget omedelbart skall träda i likvidation under vissa angivna förutsättningar. nämligen att bolagsman- nen själv eller annan bolagsman genom fortvarande sjukdom eller annat olycksfall blivit urståndsatt att fullgöra vad som ankommer på honom. att annan bolagsman tredskats att göra avtalat tillskott eller utan övriga bo- lagsmäns medgivande för enskild räkning lörfogat över sin andel i bolaget. att annan bolagsmans andel i bolaget blivit utmätt och försåld. att annan bolagsman i bolagets angelägenheter visat trolöshet eller grov försummelse eller vårdslöshet eller att annan bolagsman genom lagakraftägande dom dömts till fängelse i minst sex månader.

De angivna uppsägningsgrunderna i 275 har i princip bibehållits i det remitterade förslaget men motsvarande lagrum har fått en allmännare formulering (se förslagets 25.5 med därtill hörande specialmotivering).

[ remissen föreslås nu att livstidsavtalen bryts ut till en särskild kategori. De skall i fortsättningen inte kunna sägas upp annat än om sådana särskilda omständigheter föreligger som nyss nämnts. Som skäl härtill anges att livstidsavtal kan ha karaktär av en pcnsionsliknande förmån och att det framstår som otillfrcdsställande om ett sådant avtal skulle kunna bringas att upphöra efter endast sex månaders uppsägningstid.

Förslaget innebär emellertid också att den person. för vilkens livstid avtalet slutits. blir ur stånd att säga upp avtalet. om inte sådana särskilda omständigheter föreligger som ovan angivits. Denna situation har inte berörts i remissen. Det kan enligt min mening inte uteslutas. att gällande regler kan ha fungerat som ett skydd för den svagare panen i ett bolagsav- tal. Med hänsyn härtill och då något omedelbart behov av lagändringen inte redovisats förordar jag att den nuvarande ordningen bibehålls och att paragrafens första stycke får följande lydelse: "Ett bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid. Avtal som träffas för en bolagsmans livstid jämställs med avtal som träffas för obestämd tid."

Skulle den föreslagna ändringen ändå genomföras. bör övergångsbe- stämmelserna till den nya lagen kompletteras med ett stadgande av inne- börd att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om avtal för bolagsmans livstid som träffats före ikraftträdandet. Ett sådant stadgande kommer i det följande att föreslås av lagrådet och jag hänvisar härutinnan till vad som anförs i anslutning härtill.

Prop. 1979/80: 143 . 194

28 5 Lagrå (1 ('t :

] förevarande paragraf—anges. att ett enmanshandelsbolag skall anses ha trätt i likvidation senast vid utgången av viss frist. Så utformad ger regeln sken av att likvidation just på grund av regeln kan inträffa även tidigare. Detta torde dock ej vara avsikten. En annan sak är att på grund av bolagsmannens beslut därom bolaget kan ha trätt i likvidation före den angivna fristens utgång. Stadgandet som bör angiva en bestämd tidpunkt då likvidation skall anses inträda när särskild åtgärd därför ej vidtagits före denna tidpunkt — kan lämpligen givas följande lydelse: "Ett handelsbolagi vilket antalet bolagsmän har gått ned till en skall. när detta förhållande har bestått under sex månader. anses ha trätt i likvidation. om så ej skett tidigare."

32 5 Lagrådet:

l yttrande den 12 december 1979 över bl.a. förslag till lag om kallelse på okända borgenärer framhöll lagrådet det ur systematisk synpunkt vara att föredraga att bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer rörande handelsbolag intas i vederbörande specialförfattning. Regeringen har se- dermera biträtt lagrådets förslag och det genom proposition den 13 mars 1980 framlagda förslaget till lag om kallelse på okända borgenärer innehål— ler inga sådana regler beträffande handelsbolag. Departementschefen hari yttrande till statsrädsprotokollet den 13 mars 1980 framhållit att åsyftade bestämmelse borde tagas in i förslaget till handelsbolag.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit bör i förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag upptagas en bestämmelse i ämnet. Den kan lämpligen fogas in som ett tredje stycke i förevarande paragraf och få följande lydelse: "När bolaget har trätt i likvidation. får kallelse på bola- gets okända borgenärer sökas av bolagsman eller likvidator.”

34 .5 Petrén anför för sin del följande:

Genom att bolagets rörelse kan fortsättas under likvidationen kan denna komma att draga ut på tiden och kanske pågå under flera år. Då i 32.5 ej hänvisas till 7 och 9.55 föreligger ej enligt lagen någon rätt för bolagsman att få ut vad som enligt 65 tillgodoräknats honom. Avsikten synes vara att detta liksom hans andel i ev. uppkommande vinst enligt 75 skall stå inne hos bolaget och utbetalas till honom först vid den slutliga utdelningen enligt 34.5 i samband med bolagets upplösning.

Detta innebär att bolagsmannen som kan tänkas vara fullt sysselsatt med uppgifter i bolaget under den långa likvidationstiden — icke får ut någon inkomst från bolaget under denna tid men icke dess mindre har att betala inkomstskatt på vad som tillgodoräknats honom och hans andel i

Prop. 1979/80:143 195

bolagets vinst år för år. Enligt bokföringslagen synes nämligen årsbokslut skola upprättas för varje år även under likvidationstiden.

Lagtextcn synes icke hindra att bolagsmännen genom avtal ordnar så att medel från bolaget tillgodoförs dem. Emellertid kan förhållandet mellan bolagsmännen vara sådant att enighet om ett avtal ej kan nås. För sådant fall synes en regel som löser det påtalade problemet knappast kunna undvaras. En möjlighet synes vara att i 34.5 första stycket till det där upptagna stadgandet foga en tilläggsregel av följande lydelse: "Utan hinder av vad nu sagts skall. om rörelsen fortsätter under längre tid än ett räkenskapsår. bestämmelserna i 7 och 95.5 gälla. såvida inte annat avta-

,

lats."

35.5

Lagrådet:

1 enmanshandelsbolag som är i likvidation får enligt förevarande para- graf endast sådana rättshandlingar eller andra åtgärder företas som tjänar avvccklingsändamålet. Det synes vara avsett att också bolagets rörelse får fortsättas. om detta tjänar avvecklingsändamålet. Dessutom får rörelsen fortsättas. om det behövs för att de anställda skall få skälig tid att skaffa ny anställning.

Den sålunda angivna innebörden står inte helt klar vid enjämförelse med 33 5. Innebörden synes komma till tydligare uttryck. om första stycket av förevarande paragraf ges följande lydelse: "Om ett handelsbolag i vilket antalet bolagsmän har gått ned till en har trätt i likvidation. får bolagets rörelse fortsättas eller annars rättshandlingar eller andra åtgärder vidtas endast i den mån det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller föratt de anställda skall få skälig tid för att skaffa ny anställning." Bestämmelsen är sanktionerad av de rättsverkningar vid åsidosättande som följer av andra stycket i förevarande paragraf.

Innebörden i bestämmelsen i andra stycket skulle omedelbart framgå om stadgandet inlcdes med orden: "En rättshandling. som är otillåten enligt

"

första Stycket. får åberopas etc. . . .

37 5 Lagrådet:

Att en person som är omyndig eller i konkurs skall kunna utses till likvidator synes i princip inte vara lämpligt. Undantagsfall kan naturligtvis inträffa. t. ex. om den som är omyndig med vederbörligt tillstånd driver näring och därvid är bolagsman. De fall som med nuvarande omyndighets- regler kan komma i fråga och då det dessutom är lämpligt att den omyndige är likvidator är dock så fåtaliga att de inte synes behöva särskilt beaktas. Beträffande bolagsman som är i konkurs synes det än mer sällan kunna framstå som önskvärt att han förordnas till likvidator av rätten. Lagrådet avstyrker därför det undantag som beträffande bolagsman föreslås från

Prop. 1979/80: 143 l%

förbudet i förevarande paragraf mot att utse den som är omyndig eller i konkurs till likvidator.

4]. 43 och 44 55 Lagrådet:

Av förevarande bestämmelser framgår inte. vem som skall ombesörja att bolagsmännen får del av redovisningshandlingarna. när likvidator har haft hand om likvidationen. Uppgiften bör ankomma på likvidatorn. Föreskrift härom kan lämpligen upptas som en ny sista mening i 4l 5 av följande lydelse: "Berättelsen och redovisningshandlingarna skall av likvidatorn delges var och en av bolagsmännen".

lnförs den sålunda föreslagna bestämmelsen. blir delgivningslagen till- lämplig (22 5 andra stycket nämnda lag). I princip skall därvid den handling som avses med delgivningen överlämnas till den som skall delges i hu- vudskrift eller styrkt avskrift eller styrkt kopia. Vissa undantag härifrån. såsom vid kungörelsedelgivning. synes ändamålsenliga också i det fall som avses med förevarande paragrafer. Därför bör orden "genom överläm- nande av en bestyrkt avskrift" utgå ur 43 respektive 44 5.

4 kap. 2 5 Lagrådet:

I det remitterade förslaget görs i förevarande paragraf i motsats till vad som är fallet beträffande 1895 års lag inte någon hänvisning till vissa bestämmelser i 2 kap. som för sin tillämpning i allmänhet kräver att näringsverksamhet utövas. Motiveringen härtill är att enkelt bolag inte skall användas för drivande av näring. Som påpekas i remissen gäller dock undantag från denna princip i fråga om jordbruksrörelse som drivs i bolag. när bolagsmännen är bokföringsskyldiga enligt jordbruksbokföringslagen. Det är således framför allt jordbruksföretag som torde kunna dra nytta av den utförliga regleringen av enkla bolag i lagförslaget. medan andra former av enkla bolag skulle kunna klara sig med ett mycket enklare regelsystem eller eventuellt inte behövde regleras alls. Det är därför lämpligt att regle- ringen utformas så att den i vart fall inte sämre än gällande rätt passar för jordbruksföretag. [ 47 5 l895 års lag. som motsvarar förevarande paragraf. hänvisas även till ll 5. som motsvarar 2 kap. 9 5 i lagförslaget. Föreva- rande paragraf bör därför hänvisa även till 2 kap. 9 5. som reglerar tid- punkten när bolagsmännen äger lyfta bl.a. vinstandel (jfr Nial s. 40l). ] 47 5 1895 års lag hänvisas även till preskriptionsbestämmelserna i IS 5 i lagen. Reglerna i 4 kap. 4 5 i lagförslaget torde emellertid härutinnan vara tillräckliga.

Prop. 1979/80: 143 l97

65

Lagrådet:

Förutsättningen för att bolagsmännen skall i den situation som avses i paragrafen undgå solidariskt ansvar mot medkontrahenten är att denne icke var i god tro beträffande den från bolagets sida använda benämningen. Detta skulle med större tydlighet framgå om i stadgandet anges att solida- riskt ansvar inträder för förbindelser gentemot den som varken insåg eller borde ha insett "att benämningen avsåg ett enkelt bolag".

75

Lagrådet:

] förevarande paragrafhänvisas i fråga om likvidation och upplösning av enkelt bolag bl.a. till 2 kap. 33 5 första meningen. Andra meningen av sistnämnda paragraf innehåller bestämmelser om fortsättande av bolagets rörelse. Dessa bestämmelser kan vara av betydelse för ett jordbruksföre- tag som är enkelt bolag. Under hänvisning till vad som anförts vid 2 5 förordas att hänvisningen i förevarande paragraf får omfatta hela nämnda 33 5 och sålunda även andra meningen.

Övergångsbestämmelserna

Lagrådet:

Den föreslagna lydelsen av punkt 4 i övergångsbestämmelserna ger enligt ordalagen inte någon upplysning om vad som fram till den I januari 1986 gäller beträffande frågan. huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger. Vidare må anmärkas. att skyldighet föreligger att ansöka om registrering av handelsbolag. innan bolaget börjar sin verksamhet. och att denna skyldighet är straffsanktionerad. varför det bör klargöras. när ansö- kan senast skall göras om registrering av enkelt bolag som genom den nya lagstiftningen blir handelsbolag. Övergångsbestämmelserna synes i denna del kunna ges följande lydelse: "4. Fråga huruvida handelsbolag eller enkelt bolag föreligger skall intill utgången av år l985 bedömas enligt äldre lag. Enkelt bolag. som från och med den ! jantlari 1986 blir handelsbolag. skall ansöka om registrering före nämnda dag."

Enligt nuvarande lag gäller för bolagsavtal. som slutits för en bolags- mans livstid. de regler om uppsägning av avtalet som givits för bolag slutna på obestämd tid. Genom det remitterade förslaget ändras detta. Bolagsav- tal slutna för en bolagsmans livstid kommer att utgöra en särskild grupp. och möjligheterna att uppsäga avtalet begränsas. En sådan ändring bör ej gälla för livstidsbolag tillkomna före den nya lagens ikraftträdande. Det remitterade förslaget påkallar därför en övergångsbestämmelse av för- slagsvis följande lydelse: "Bolagsavtal. som före lagens ikraftträdande slutits för en bolagsmans livstid. skall även därefter anses träffat för obestämd tid." Stadgandet bör lämpligen tagas upp som punkt 5 bland övergångsbestämmelserna och följaktligen bör punkterna 5—9 i förslaget i

Prop. 1979/80: 143 198

stället få numren 6— It): i punkten 3 skall då som undantag anges punkterna 4—8.

Förslag till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

Hilding anför för sin del:

Huvudsyftet med den föreslagna lagen är att framtvinga årsredovisning även i vissa andra företag än aktiebolag. Därutöver föreslås regler om koncernredovisning enligt ett nytt och utvidgat koncernbegrepp.

Det angivna syftet med den föreslagna lagen skulle ha kommit till klarare uttryck om lagen såsom skett i kommittéförslaget inletts med bestäm- melserna om årsredovisning. medan definitionen av det nya koncernbe- greppet fått utgöra första paragrafi kapitlet om koncernredovisning. Av remissen kan utläsas att den framskjutna placeringen av bestämmelserna om koncernbegreppet valts med aktiebolagslagen som förebild. Aktiebo- lagslagen inleds emellertid med en delinition av begreppet aktiebolag och först därefter följer en definition av koncernbegreppet. Såsom den nu föreslagna lagen byggts upp (jfr kapitalrubriken: 1 kap. Inledande bestäm- melse.) kan den lätt ge intryck av att den endast handlar om koncerner. Detta kan bl.a. få till följd att företagare lägger den ifrån sig utan att uppmärksamma, att den ålägger dem årsredovisningsskyldighet. Då emel- lertid en omredigering av lagen skulle medföra svårigheter i förevarande skede av lagstiftningsarbctet, avstår jag från att föreslå en sådan.

] kap. l 5 Lagrådet:

Av förevarande paragrafjämförd med reglerna om koncernredovisning i 3 kap. i lagförslaget följer att även enskild näringsidkare. som på sätt anges i paragrafen har ett bestämmande inflytande över en juridisk person. kan bli skyldig att upprätta koncernredovisning för dels den rörelse som han själv driver. dels den juridiska personens verksamhet. Bestämmelserna kan medföra vissa tillämpningssvårigheter. Om en person dels har en rörelse som han själv driver dels äger aktiemajoriteten i ett aktiebolag. torde man ha rätt att utgå från att de båda verksamheterna ingår i en koncern. vilket bl. a. innebär att innehavet av aktierna skall redovisas i den enskilda rörelsens bokslut. Emellertid framgår av bokföringslagen att en" enskild person kan vara bokföringsskyldig för flera olika rörelser (l25 fjärde stycket och 2l5 andra stycket). Om en näringsidkare på så sätt driver två rörelser. för vilka han är skyldig att upprätta årsbokslut. samt dessutom äger aktiemajoriteten i ett aktiebolag. uppkommer frågan om aktiebolaget skall anses utgöra dotterföretag till den ena eller den andra rörelsen eller eventuellt anses helt fristående. Övervägande skäl talar för

Prop. 1979/80: 143 I99

att aktiebolaget anses utgöra dotterföretag till den rörelse med vilket det har det närmaste sambandet. Någon helt tillfredsställande lösning av detta problem torde inte nås förrän redovisningsmetoder utvecklats som möjlig- gör en redovisning av sidoordnade koncerner. något som i sin tur torde förutsätta att man är beredd att dra in även ägarnas privata förmögenhets- förhållanden i bilden. Även med de tolkningssvårigheter som nu redovisats bör emellertid det framlagda förslaget godtas också i fråga om redovisning- en av enskilda näringsidkares rörelse.

Hilding anför för sin del ytterligare: Begreppet koncern förekommer f.n. i ett flertal lagar utan att däri ges någon definition av begreppet. Däremot görs i motiven till dessa lagar uttalanden om vad som i respektive lag skall avses med koncern. Sålunda sägs i förarbetena till bokföringslagen (l97o: l25: ändr. l97o: 99l) att med koncern i l25 femte stycket avses koncern enligt den definition som ges i aktiebolagslagen (prop. l976: lll-4 s. l52). Av förarbetena till lagen om anställningsskydd 1974: lZ) framgår att i denna lags koncernbegrepp inne- fattas även den situationen att annan juridisk person än aktiebolag är moderföretag (prop. l973: l29 s. 136). Koncernbegreppet i lagen om an- ställningsskydd gäller enligt motivuttalanden även vid tillämpning av lagen (l974: 981) om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. semesterlagen (l977: 480) och lagen ( 1978: 4l0) om rätt till ledighet för vård av barn. m. rn.

l lagen ( l976: 35l) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar har direkt i lagtexten angetts vad som i den lagen skall anses som koncern. Sålunda stadgas i 3 5 andra stycket. att med koncern förstås i denna lag svenskajuridiska personer som enligt bestäm- melserna i ] kap. 2 5 aktiebolagslagen (1975: l385) eller. såvitt avser eko- nomiska föreningar. vid en motsvarande tillämpning av dessa bestämmel- ser är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra. En lika— dan bestämmelse fmns i 25 andra stycket lagen (l976: 355) om styrelsere- presentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.

] förevarande lagrådsremiss görs i specialmotiveringen till 3 kap. 55 årsredovisningslagen ett uttalande, som tyder på att avsikten varit att koncernbegreppet i 125 femte stycket bokföringslagen i fortsättningen skall innefatta även det utvidgade koncernbegrepp som nu föreslås. l sak innebär bestämmelsen i l25 femte stycket att företagen inom en koncern. om inte undantag medges. skall ha samma räkenskapsår.

Det synes inte stå i god överensstämmelse med gängse lagstiftningstek- nik att utan ändring i bokföringslagen utvidga tillämpningsområdet för bestämmelsen i [25 femte stycket nämnda lag till att gälla även det kon- cernbegrepp som föreslås i den nu aktuella lagstiftningen. Jag delar i princip meningen att en sådan utvidgning är önskvärd och föreslår därför att en ändring görs i l25 femte stycket bokföringslagen för att markera att koncernbegreppet i fortsättningen kommer att ha en annan innebörd i nämnda lagrum än som förutsattes vid dess tillkomst. Ändringen kan

Prop. 1979/80: 143 200

förslagsvis få följande lydelse: "Fjärde stycket äger motsvarande till— lämpning på räkenskapsår inom koncern. Med koncern förstås koncern enligt I kap. 25 aktiebolagslagen (l975: l385) och ) kap. 1 5 lagen (l98t): 000) om årsredovisning m.m. i vissa företag."

Om man underlåter att göra en sådan precisering i bokföringslagen . kan dessutom oklarhet komma att uppstå vid tolkningen av bl.a. lagen om anställningsskydd. Dess koncernbegrepp omfattar f. n. inte den situationen att en enskild näringsidkare är moderföretag. Det framgår inte av remissen om avsikten varit att det nya koncernbegreppet skall tillämpas även inom arbetsrätten. Skulle så vara fallet bör i enlighet med vad jag ovan anfört motsvarande bestämmelser införas i dessa lagar. År avsikten däremot att det nya koncernbegreppet inte skall gälla inom arbetsrätten. torde en tolkning i denna riktning försvåras av att koncernbegreppet i bokföringsla- gen automatiskt ges det nya vidare innehållet.

2 kap. ] 5

Lagrådet:

Skyldighet att avgiva årsredovisning skall enligt första stycket punkt 3 föreligga om tillgångarnas nettovärde i rörelsen enligt balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren överstiger l(.)()() basbelopp. Tvekan kan råda huruvida skyldigheten att avge årsredovisning inträder redan det andra året nettovärdet överstiger l()00 basbelopp eller först det därpå följande året. Uttryckssättet är detsamma som användes i bestämmelser om krav på att en revisor skall vara auktoriserad ( lf) kap. 3 5 aktiebolagsla— gen) och här kan innebörden rimligtvis ej vara annan än att krav på en auktoriserad revisor föreligger först det tredje året eller med andra ord först räkenskapsåret närmast efter två. vilkas balansräkningar utvisat net- tovärde på tillgångarna överstigande l0()0 basbelopp. Tidsbestämningen får anses ha samma innebörd i förevarande paragraf och skyldighet att avgiva årsredovisning inträder alltså först för räkenskapsåret efter det att balansräkningarna för de två närmast föregående räkenskapsåren upptagit nettovärdet på tillgångarna till mer än l()(l0 basbelopp.

Enligt första stycket punkt 4 skall moderföretag upprätta årsredovis- ning. om koncernen enligt koncernbalansräkningar för de två senaste åren haft tillgångar överstigande l()()0 basbelopp. En förutsättning för tillämp- lighet av punkt 4 är alltså att skyldighet att upprätta koncernbalansräkning förelegat. Sådan skyldighet föreligger enligt 3 kap. I 5 när koncernen har minst tio anställda. Men i sådant fall skall moderföretaget upprätta årsre- dovisning redan på grund av bestämmelsen i första stycket punkt 2. l punkt 4 föreskrivs alltså en skyldighet som redan föreligger enligt punkt 2. Punkt 4 bör därför i och för sig utgå. Om det emellertid — såsom upptagandet av punkt 4 ger viss anledning antaga ehuru intet därom sägs i motiveringen —

Prop. 1979/80: l43 20l

är önskvärt. att moderföretag i en koncern med mindre än tio anställda skall lämna årsredovisning. därest nettovärdet av koncernens tillgångar överstiger ltltltl basbelopp fastän nettovärdet av moderbolagets egna till- gångar ej överstiger detta belopp. kan detta. med bibehållande av punkt 4 i förevarande paragraf. uppnås genom sådan jämkning av stadgandet i 3 kap. | 5 att detta kapitel blir tillämpligt också på koncern med nettovärde på tillgångarna över [000 basbelopp. ehuru antalet anställda understiger tio. 3 kap. | 5 kan givas denna innebörd genom att till paragrafen i dess föreslagna lydelse fogas följande: "eller om nettovärdet av koneernföreta- gens tillgångar enligt balansräkningar för räkenskapsåret. beräknat enligt bestämmelserna i 2—4 55. överstiger det gränsbelopp som anges i 2 kap. | 5 första stycket under 3.”

IJ 5

Lugrådt'l .'

Avsikten är att årsredovisningen skall hållas tillgänglig hos den redovis— ningsskyldige för envar som vill taga del av densamma. Detta torde liksom i 445 lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar skett såvitt gäller sådan förenings redovisningshandlingar böra komma till direkt uttryck i lagtexten. Det förordas därför att i förevarande paragraf upptages ett nytt fjärde stycke med följande lydelse: ”Årsredovisningen skall senast sex månader efter räkenskapsårets utgång hos den årsredovisningsskyldige hållas tillgänglig för envar som vill taga kännedom om densamma."

Denna regel torde böra gälla även i fråga om revisionsberättelsen. varför 4 kap. I25 bör hänvisa också till den förevarande regeln.

4 .5' I..(l_L'I'(ft/Uf.'

] motiven till förevarande paragraf uttalar dcpartcmentsehefen ( avsnitt 2.3 . l .) att enskild som begär att en avskrift av årsredovisning skall inford- ras bör vara skyldig att erlägga en ansökningsavgift. Departementschefen anför vidare. En sådan avgift kan införas genom en ändring i expeditions- kungörelsen. som inte fordrar riksdagens medverkan. Genom en sådan avgift motverkas att avskrifter begärs i trakasseringssyfte eller av obefo- gad nyfikenhet. Då tillgång till årsredovisningen är påkallad av något allmänt intresse bör avskrift av redovisningen alltid kunna infordras och någon avgiftsbelagd ansökan behövs då alltså inte.

Någon motsvarighet till den föreslagna avgiften synes svår att finna inom förvaltningsrätten. Avsikten med förslaget om årsredovisning är att bringa de av förslaget berörda företagens ekonomiska förhållanden till offentlig kännedom. lnom föreningslagstiftningen är en skyldighet för före— tagaren att hålla årsredovisningen tillgänglig för den som önskar ta del av redovisningen straffsanktionerad. Eftersom även enligt förevarande för- slag förutsätts att den intresserade skall kunna få del av årsredovisningen Int—Riksdagen [979/80. I sum/. Nr [43

Prop. 1979/80: [43 202

hos företagaren och möjligheten att begära länsstyrelsens föreläggande framstår som en sanktion. om företagaren inte medverkar frivilligt. ter det sig egendomligt att i uttalat prohibitivt syfte införa avgiftsskyldighet. Sank- tioner finns i må nga olika former inom förvaltningsrätten. men de brukar inte vara avgiftsbelagda. Än egendomligare framstår den föreslagna ord- ningen. om man betänker att den som först önskar få del av årsredovis- ningen kan ha ett högst legitimt syfte han kan t.ex. vara företrädare för de anställda i företaget — men likväl bli tvungen att betala avgift för ett föreläggande. sem leder till att handlingarna därefter blir offentliga och tillgängliga för envar som vill ta del av dem. oavsett vilket syftet därmed är. Den föreslagna ordningen synes inte stå i god överensstämmelse med de grunder på vilka tryekfrihetst'örordningens offentlighetsprincip bygger. Därtill kommer att farhågorna för att aVskrifter skulle begäras i trakasse— ringssyfte eller av obefogad nyfikenhet ter sig överdrivna. Den förordade ordningen bör därför inte genomföras.

7 5 Lagrådet:

Vid läsningen av sista stycket uppstår. med de normer för behandlingen av substantiv som i övrigt tillämpas i lagförslaget. oklarhet om huruvida avsikten är att alla uppgifter. oavsett hur många de är och vad de avser. får tas in i en enda not. Så torde inte vara fallet. Stycket torde bli mera lättläst. om det i närmare anslutning till motsvarande bestämmelse i aktiebolagsla- gen får följande lydelse: "Uppgifterna får tas in i noter. om tydliga hänvis- ningar görs vid de poster i redovisningshandlingarna som uppgifterna hänför sig till.”

3 kap. [ 5

Hänvisningar till US22

Lagrådet: Beträffande en ifrågasatt utvidgning av stadgandets tillämpningsområde hänvisas till vad lagrådet anfört vid 2 kap. l 5.

4 kap. ! och 3 55 Lagrådet:

! första stycket andra punkten av t 5 stadgas — i nära anslutning till aktiebolagslagens regel att en eller flera av revisorerna. dock inte alla. kan utses av någon annan än den som enligt huvudregeln skall utse reviso- rerna. Enligt aktiebolagslagen är huvudregeln att revisorerna väljs av bolagsstämman. Den primära uppgiften för revisorerna i ett aktiebolag är att granska styrelses och verkställande direktörs förvaltning och avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Det är från denna utgångspunkt naturligt att åtminstone någon av revisorerna i ett aktiebolag skall utses av

Prop. 1979/80: 143 203

bolagsstämman. Motsvarighet till en aktiebolagsrevisors angivna primära uppgift saknar revisorn i ett handelsbolag. Någon motsvarighet till bolags- stämman i aktiebolaget finns ej heller. Något bärande skäl till att. såsom sker i förslaget. förhindra den årsredovisningsskyldige att till annan över- låta att utse samtliga revisorer synes ej föreligga. Det förordas därför att andra punkten i första stycket i l 5 måtte givas det innehållet att den årsredovisningsskyldige kan bestämma att annan än han själv skall utse revisor. l konsekvens härmed bör i andra stycket första meningen föreskri- vas att en eller flera revisorssuppleanter kan utses (av den redovisnings— skyldige eller den som denne bestämmer). Vidare bör i 3 5 första stycket göras den jämkningen att relativsatsen med lydelsen "som utses av den årsredovisningsskyldige"' får utgå.

Som framhålls i lagrådsremissen sänker. frånvaron av revision väsentligt värdet av en årsredovisning. Årsredovisning som skall upprättas enligt den föreslagna lagen bör därför alltid bli föremål för revision. Detta förusätter att revisor utses i sådan tid att han kan granska årsredovisningen. innan skyldighet inträder att hålla redovisningen tillgänglig. Önskvärt är självfal- let att revisor utsetts senast i anslutning till det aktuella räkenskapsårets början. så att han haft möjlighet att under det löpande ärct göra sådana kontroller som han funnit önskvärda. Skyldigheten att upprätta årsredovis- ning är beroende av förhållandena under räkenskapsåret. ] allmänhet torde det vara lätt att förutse. om skyldighet att upprätta årsredovisning kommer att föreligga eller inte. och åtskilliga företag torde ha revisor även om de inte uppnått den storlek att enligt förslaget sådan skyldighet föreligger. ()m undantagsvis frågan har felbedötnts så att företagsledningen först vid slutet av räkenskapsåret upptäcker att årsredovisning mäste upprättas. utan att revisor finns. får en sådan utses i efterhand för att granska årsredovisning- en. Att det förhåller sig så som nu anförts torde tillräckligt tydligt framgå av ( 5jämförd med lt) 5.

När det däremot gäller skyldigheten att utse kvalificerad revisor torde avsikten vara att denna skall inträda först efter det att företaget under två räkenskapsår haft sådan storlek som utgör förutsättning därför. Detta synes också rimligt.

12 5 Lagrådet:

På sätt förordats vid 2 kap. 2 5 bör i förevarande paragraf—hänvisas också till fjärde stycket i 2 kap. 2 5.

13 .5 Lagrådet:

] lagrådsremissen föreslås under lt) kap. B 5 aktiebolagslagen . att revi- sor i aktiebolag skall vara skyldig att lämna —— förutom viss granskare som nu ej är av intresse medrevisor. ny revisor och. om bolaget har försatts i

Prop. 1979/80: [43 204

konkurs. konkursförvaltare erforderliga upplysningar om bolagets angelä- genheter. En sådan upplysningsskyldighet synes vara av betydelse även för de företag som är årsredovisningsskyldiga enligt förevarande lag. Inte minst gäller detta. med tanke på att här regelmässigt är fråga om mindre företag. i förhållande till konkursförvaltare. Bestämmelse härom kan tas in i ett andra stycke av förevarande paragraf av följande lydelse: "Revisorn är skyldig att lämna medrevisor. ny revisor och. om den årsredovisnings- skyldige har försatts i konkurs. konkursförvaltaren erforderliga upplys- ningar om den årsredovisningsskyldiges angelägenheter."

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Lagrådet: Ingressen

Bifalles vad lagrådet kommer att föreslå beträffande 3 kap. 3 och 7 55. skall dessa paragrafer behålla gällande lydelse och de skall då ej heller upptagas i ingressen.

3 kap. 3 5

Genom de föreslagna ändringarna i förevarande paragraf öppnas möjlig- het att i bolagsordningen intaga förbehåll att en aktieägare eller någon annan skall ha förköpsrätt till aktie. förköpsklausul. Benämningen för tanken närmast på att klausulen skall innebära företrädesrätt när ägaren av aktien vill försälja densamma. Klausulen skall emellertid kunna gälla även andra fång. vilket framgår av att i klausulen kan angivas att vissa fång undantagits från förköpsrätten. Som något berörts i lagrådets yttrande vid 2 kap. 25 lagen om handelsbolag och enkla bolag kan andel i en juridisk person på skilda sätt övergå till ny ägare. Vid vissa förvärv synes en förköpsrätt icke kunna komma i fråga. Så ej när en avliden aktieägares dödsbo vid dennes frånfälle tar över hans egendom. Situationen är likartad när avliden aktieägare efterlämnar endast en arvinge och arvskifte därför ej är påkallat eller när aktie som legat tillfaller testamentstagare. Snarlik är situationen när en delägare i ett dödsbo förvärvat alla övriga dödsbodel- ägares andelar i detta och fråga om arvskifte följaktligen ej vidare är aktuell eller när aktie äges av handelsbolag med endast en bolagsman och detta likvideras. Upplösning av samäganderätt till en aktiepost kan ske i sådan form att utrymme knappast finns för förköpsrätt. så t.ex. om posten delas mellan de två samägarna så att envar av dem får hälften av de i posten ingående aktierna. ] remissen har ej lämnats någon belysning av frågan om vilka fång som över huvud taget skall kunna underkastas förköpsrätt.

Om en aktieägare mot bolagsordningens förköpsklausul trtan förköps- erbjudande försäljer sina aktier. är avtalet icke bindande för bolaget och köparen kan ej få sitt förvärv infört i aktieboken. Frågan är då vilken

Prop. l979/80: MB 205

verkan avtalet har mellan säljare och köpare. Kände köparen till att för- köpsklausulen åsidosätts. torde han bli bttnden av avtalet. Var han där— emot i god tro. måste han anses ha hävningsrätt. Fråga är då om den köpare som ej ägnat frågan om förköpsklausul någon tanke kan vara i god tro. Härvid är att beakta att enligt 3 kap. 45 aktiebrevet skall innehålla uppgift om förköpsklausulen. Därmed torde då föreligga tillräcklig möjlig- het för den som avser att förvärva en aktie att få upplysning om f("irkri'rps- klatrsulen. Någon belysning av det nu antydda spörsmålet lämnas dock ej i remissen.

Har en aktiepost underkastad förköpsklaustrl tagits i mät för ägarens skuld uppkommer fråga om htrr klaustrlen påverkar det exekutiva förfaran— det. Utmätningen bör ej i och för sig föranleda förändring i rättsläget och detta leder till att utsökningsmyndighcten i och för sig skrrllc ha att före försäljning göra erbjudande om förköp och. om tvist uppstår om rätt till förköp eller om köpesumman. föra talan i saken inför skiljemän eller i den ordning som eljest gäller enligt klaustrlen i bolagsordningen. Å andra sidan kan på goda grunder hävdas att åtminstone vissa av nu antydda uppgifter icke är väl förenliga med utsökningsmyndighetcns ställning. Spörsmål av nu angiven art behandlas ej i remissen.

Ovissheten om räckvidden av det föreliggande förslaget är avsevärd och detsamma gäller vilka verkningar det skulle få i praktisk tillämpning. Visserligen kan till försvar för den föreslagna ordningen anföras. att den gäller enligt den nya danska Aktiesclskabslovcn. efter det att tidigare möjligheterna att genom föreskrift i bolagsordningen inskränka akties överlåtbarhet synes ha varit tämligen obegränsade enligt dansk rätt. Å andra sidan har en förköpsrätt till aktier varit gällande enligt finsk rätt men enligt förarbetena till den svenska aktiebolagslagen (SOU l97l: 15 s. fot)) vållat osäkerhet och svårigheter i praktiken. Det förslag till förköpsrätt som lagts fram av 1974 års bolagskommitte hänför sig till andelar i de av kommittén föreslagna andelsbolagen. och dessa andelar skulle i princip inte vara fritt överlåtbara. Något förslag som hänför sig till aktier. vilka i princip skall kunna fritt överlåtas. har inte remissbehandlats. Konsekven- serna för svensk rätts vidkommande av förslaget särskilt med avseende på skyddet för tredje man och för omsättningen kan därför inte anses tillfredsställandc utredda. Med hänsyn härtill är lagrådet ej berett tillstyrka att förslaget nu genomföres. Lagrådet förordar därför att förevarande paragraf och även 7 5. vari föreslås en med föreliggande förslag samman- hängande jämkning. lämnas oförändrade.

75

Under hänvisning till vad som anförts vid 35 förordas att förevarande paragraf lämnas oförändrad.

Prop. l979/80: 143 206

9 kap. (2 5

Det framstår på grtrnd av utformningen av sista meningen i det nya fjärde stycket som oklart. om vad som sägs där syftar på närmast föregående mening eller även på första meningen i stycket. Det senare torde vara avsett. Sista meningen kan i så fall förslagsvis få följande lydelse: "Vad som sagts förut i detta stycke gäller inte. om det skulle medföra en påtaglig risk för allvarlig skada för bolaget att aktieägaren får del av trppgiftcr om bolagets verksamhet."

(4 5

Enligt förslaget till ändring av förevarande paragraf skall. om ändring av bolagsordning avser bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse har sitt säte. länsstyrelsen i det län där bolaget före ändringen har sitt säte underrättas om ändringen. Om det skall vara någon mening med denna underrättelseskyldighet. måste reglerna utformas så att man med säkerhet vet att länsstyrelsen får delav underrättelsen. Enligt specialmoti- veringen är avsikten att genom ändring i aktiebolagsförordningen skall föreskrivas skyldighet för bolaget att vid anmälan om registrering foga intyg av bolagets revisor om att länsstyrelsen har underrättats. Eftersom bestämmelsen införs för att förebygga att ändringen av bolagsordningen sker i syfte att dölja oegentligheter och alla aktiebolag inte har kvalificerad revisor. synes ett sådant intyg inte vara tillfyllest. Lämpligt synes vara att länsstyrelsen utfärdar intyg om att underrättelsen inkommit dit. Häremot invänds möjligen att detta skulle medföra ett merarbete för länsstyrelser- na. Detta merarbete synes dock obetydligt ijämförelse med det arbete som krävs av länsstyrelserna för att ta del av och bedöma de inkomna underrät- telserna. En sådan bedömning är självfallet nödvändig. om det skall vara någon mening med hela arrangemanget. Eftersom anmälan för registrering skall ges in genast och det kan dröja några dagar innan bolaget får länssty- relsens intyg om underrättelsen. torde detta intyg få ges in i efterskott. något som emellertid inte synes medföra olägenheter av betydelse. Vad nu anförts synes inte behöva föranleda några ändringar i den föreslagna lag- texten. Erforderliga föreskrifter kan meddelas i aktiebolagsförordningen.

13 kap. 2 5

Enligt 9 kap. 55 aktiebolagslagen skall på ordinarie bolagsstämma. som skall hållas sex månader efter trtgångcn av varje räkenskapsår. beslut fattas om fastställelse av balansräkningen för räkenskapsåret. Understiger enligt denna balansräkning bolagets egna kapital en tredjedel av det regist- rerade aktiekapitalet. föreligger enligt förevarande paragraf likvidationsan- ledning. Vid tiden för stämman kan emellertid bolagets ställning ha förbätt—

Prop. 1979/80: 143 207

rats och om då bolagets egna kapital uppgår till minst hälften av det registrerade aktiekapitalet. har anledning till tvz'ingslikvidation bortfallit. Såsom framgår av motiveringen till den i förevarande paragrafs första stycke andra meningen tredje meningen i den nya lydelsen föreslagna ändringen skall frågan om bolagets ställning vid tiden för stämman bedö- mas på grundval av en denna tidpunkt avseende balansräkning. som god- kännes. Att detta är fallet skulle enligt lagrådets uppfattning inte minst med hänsyn till att i meningen talas om ordinarie bolagsstämma och till att tanken då förs till balansräkningen för senaste räkenskapsår vilkenju skall behandlas på stämman tydligare framgå om det uttryckligen angives att godkännandet skall avse "balansräkning avseende ställningen vid tiden för stämman".

Övergångsbestämmelserna Punkt 2

Övergångsbestämmelsen under punkt 2 syftar till att vissa bolag. Stl/St)— bolagen. som enligt hittills gällande ordning torde ha ansetts som moderbo- lag till vissjuridisk person. efter nya lagens ikraftträdande inte längre skall ha denna ställning. Denna stadgandets innebörd skulle enligt lagrådets mening klarare framgå, om bestämmelsen får denna lydelse: "Ett aktiebo- lag. som före ikraftträdande av denna lag har fått ett bestämmande infly- tande över en _luridisk person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet. skall inte i vidare mån än som följer av ] kap. 25 i dess nya lydelse anses vara moderbolag till denjuridiska personen."

Prop. 1979/80: HS 208

Utdrag

JU S'I'l'fl EDl'j PA R'l'EM EN'fE'l" PRO'IU KOl .L vid regeringssammanträde WRG-0337

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Sö- der. Krönmark. Burenstam Linder. Johansson, Wirtén. Holm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till [. lag om handelsbolag och enkla bolag.

2. lag om årsredovisning m.m. i vissa företag.

3. lag om ändring i aktiebolagslagen tl975: I385l. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om handelsbolag och enkla bolag

1 kap. 3 5

Som framgår av remissprotokollet är avsikten att det skall föreligga ett enkelt bolag om två eller flera har avtalat att i bolag utöva verksamhet som anges i l 5 andra stycket. Jag håller emellertid med om att detta förhållan- de framgår tydligare. om förevarande paragraf får den av lagrådet föreslag- na lydelsen. Jag tillstyrker därför lagrådets förslag till lagtext.

2 kap. 2 5 Vad lagrådet har anfört i anslutning till förevarande paragrafkommerjag att behandla vid Zl 5.

2 kap. 9- lt 55

Jag tillstyrker med en mindre jämkning att 95 ges den lydelse som lagrådet har föreslagit. Vidare bör i tydlighetens intresse It) och II 55 ändras i enlighet med lagrådsförslaget.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3l januari l9llt).

Prop. f979/80: MB 209

3 kap. 20 5 . Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden vid denna paragraf.

2 kap. Zl 5

Första stycket av förevarande paragrafi det ren'iitterade förslaget regle— rar rättsställningen för den till vilken en bolagsman titan de övriga delägar— nas samtycke har överlåtit sin andel och för den till vilken en andel har övergått genom försäljning efter utmätning. Lagrådet har föreslagit att första stycket utformas så att det även täcker andra fall då en bolagsmans andel övergår till någon utan de övriga bolagsmännens samtycke. Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört och tillstyrker i allt 'äscntligt att första stycket ges den lydelse som lagrådet har föreslagit.

.lag delar lagrådets uppfattning att reglerna om förköp i förevarande paragraf bör utgå. Angående skälen för min ståndpunkt fårjag hänvisa till vad jag anför i anledning av lagrådets yttrande över förslaget till ändringi ?» kap. 3 5 aktiebolagslagen.

2 kap. 24 5

En av lagrådets ledamöter har föreslagit att bolagsavtal som träffas för en bolagsmans livstid skall. såsom fallet är enligt gällande rätt. jämställas med avtal som träffas för obestämd tid.

För min del vidhållerjag den ståndpunkt som jag har intagit i denna fråga enligt remissprotokollet. Jag anser alltså att livstidsavtal i princip bör

godtas. 3 kap. 28 5 Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av förevarande para- graf. 2 kap. 32 5

Som jag har framhållit i prop. I979/8t): ! I9 anser jag att den föreslagna lagen om kallelse på okända borgenärer inte bör innehålla några regler beträffande handelsbolag titan att en bestämmelse i ämnet i stället bör tas in i förevarande lag. Jag har inget att erinra mot lagrådets förslag till lydelse av bestämmelsen. Jag delar också lagrådets uppfattning att bestämmelsen lämpligen kan fogas in som ett tredje stycke i förevarande paragraf.

2 kap. 34 5

33 5 i det remitterade förslaget innehåller inte någon hänvisning till 7 och 9 åå. Detta innebär att en bolagsman under likvidationen. även om denna skulle dra ut på tiden. inte har rätt att årsvis få ut ränta. arvode eller vinst. Han får i stället vänta till det slutliga skiftet. Bolagsmännen kan emellertid genom ett uttryckligt eller konkludent avtal komma överens om en annan ordning.

Prop. l979/80: 143 210

lin av lagrådets ledamöter har föreslagit att det till 34 5 första stycket skall fogas en regel av innehåll att om rörelsen i ett handelsbolag som är i likvidation fortsätts under längre tid än ett räkenskapsår bestämmelserna i 7 och 9 55 skall gälla. såvida inte annat har avtalats.

För min del finner jag inte skäl att frångå den ståndpunkt som jag har intagit i remissprotokollet. Denna ståndpunkt. som överensstämmer med gällande rätt och med vad kommitten har föreslagit. har inte mött någon kritik under remissbehandlingen av kommitténs betänkande. Jag vill i detta sammanhang också framhålla att likvidationstörfarandct i ett handelsbolag vanligtvis torde vara avslutat inom loppet av ett räkenskapsår.

2 kap. 35 5

Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafen.

2 kap. 37 5

Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden vid förevarande paragraf. Jag föreslår att fjärde stycket inleds med en allmän bestämmelse om att likvi- dator inte får vara omyndig eller i konkurs. Detta föranleder att den föreslagna andra meningen i stycket utgår och att en följdändring görs i femte stycket.

2 kap. 4l. 43 och 44 55 samt 4 kap. 2. 6 och 7 55 Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden vid förevarande paragrafer och tillstyrker lagrådets förslag till lagtext.

Övergångsbestämmelserna Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse och komplettering av övergångsbestämmelserna.

Förslaget till lag om årsredovisning m. m. i vissa företag

I kap. f5

Jag ansluter mig till vad lagrådet vid förevarande paragraf har anfört om tolkningen av begreppet koncern i förevarande lag.

En av lagrådets ledamöter har föreslagit att en ändring görs i 125 femte stycket bokföringslagen för att markera att koncernbegreppet i fortsätt- ningen kommer att ha en annan innebörd i sistnämnda lagrum än som förutsattes vid dess tillkomst.

Enligt min uppfattning framgår det klart av remissprotokollet att avsik- ten är att koncernbegreppet i l25 femte stycket bokföringslagen i fortsätt- ningen skall innefatta inte bara det aktiebolagsråttsliga koncernbegreppet utan även det koncernbegrepp som nu föreslås. Jag anser inte att det är erforderligt att'särskilt markera detta förhållande genom en ändring i bokföringslagen .

Prop. 1979/80: 143 Zl |

Av remissprotokollet framgår också att koncernbegreppet i förevarande lagförslag utformats på basis av rent redovisningsrättsliga överväganden. Det är därför inte givet att samma koncernbegrepp skall tillämpas inom arbetsrätten utan den frågan får. i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete. avgöras i varje särskilt fall för sig.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen den 28 februari 1980 har beslutat om en lagrådsremiss med förslag till nya redovisningsregler för ekonomiska föreningar m.m. Även den lagrådsremissen innehåller ett på basis av redovisningsrättsliga överväganden utformat koncernbegrepp. Avsikten är att också detta koncernbegrepp skall innefattas under begrep— pet koncern i 125 femte stycket bokföringslagen .

2 kap. l 5

Jag ansluter mig till vad lagrådet har anfört om tolkningen av första stycket punkten 3 i förevarande paragraf. Skyldighet att avge årsredovis— ning till följd av bestämmelserna i denna punkt inträder alltså först för räkenskapsåret efter det att balansräkningarna för de två närmast föregå- ende räkenskapsåren har upptagit nettovärdet på tillgångarna] till mer än l 0th basbelopp.

Vad därefter gäller första stycket punkten 4 delarjag lagrådets uppfatt— ning att det i denna punkt endast föreskrivs en skyldighet som i själva verket redan föreligger enligt punkten 2. Jag ärinte beredd att nu föreslå en utvidgning av skyldigheten att avge koncernredovisning utöver vad som följer av 3 kap. l5 i det remitterade förslaget. Jag förordar därför att punkten 4 i första stycket av förevarande paragraf får utgå.

2 kap. 25

Jag tillstyrker att paragrafen kompletteras med en bestämmelse om att årsredovisningen senast sex månader efter räkenskapsårets utgång skall hållas tillgänglig hos den redovisningsskyldige för envar som vill ta känne- dom om den.

2 kap. 45

I anslutning till förevarande paragraf har lagrådet förordat att någon ansökningsavgift inte skall behöva erläggas. om en enskild begär att en avskrift av årsredovisningen skall infordras av länsstyrelsen.

Efter samråd med chefen för budgetdepartementet ansluterjag mig till lagrådets uppfattning. Jag vidhåller således inte längre att den enskilde bör vara skyldig att erlägga en ansökningsavgift. om han vill att länsstyrelsen i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall infordra en avskrift av en årsredovisning eller någon annan handling.

2 kap. 75 Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafens sista stycke.

Prop. l979/8fl: 143

IJ |.)

3 kap. l 5 I fråga om mitt ställningstagande till vad lagrådet har anfört om denna paragraf fårjag hänvisa till vad jag yttrat i anslutning till 2 kap. I 5.

4 kap. f och 3 55

Jag delar lagrådets uppfattning att I 5 första stycket bör kunna ändras så att den årsredovisningsskyldige blir oförhindrad att låta annan utse samtli— ga revisorer. l konsekvens härmed bör även l 5 andra stycket och 3 5 första stycket ändras i enlighet med lagrådets förslag.

Jag ansluter mig även till lagrådets uttalanden i övrigt vid förevarande paragrafer.

4 kap. [2 5

Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av paragrafen.

4 kap. [35 Jag ansluter mig till lagrådets uttalanden vid förevarande paragraf och tillstyrker lagrådets förslag till komplettering av lagtexten.

Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen

3 kap. 35

Paragrafen innehåller f.n. bestämmelser om den lösningsrätt vid en akties övergång till en ny ägare som får föreskrivas i bolagsordningen. l remissprotokollct föreslås att paragrafen kompletteras med bestämmelser som tillåter förbehåll om förköpsrätt. dvs. förbud för en aktieägare att överlåta sina aktier innan han har erbjudit dem till de övriga aktieägarna eller någon annan.

Lagrådet har riktat flera invändningar mot det remitterade förslaget. Kritiken går i hllVUdsak ut på att olika spörsmål som aktualiseras av de föreslagna bestämmelserna inte har blivit tillräckligt belysta. Lagrådet föreslår därför att f("irevarande paragraf lämnas oförändrad.

Bakgrunden till de föreslagna bestämmelserna om förköpsrätt till aktier är att delägarkretsen i ett mindre företag bättre än nu skall kunna kontrol- leras. Förslaget ansluter i den delen till vad bolagskommittén i betänkandet SOU 1978: 66 föreslog i fråga om andelar i andelsbolag. Jag kan emellertid hålla med lagrådet om att vissa frågor som uppkommer om det införs en möjlighet till förköpsklausuler beträffande aktier kan behöva utredas ytter- ligare. Jag vill därför inte motsätta mig att förevarande paragraf f.n. lämnas oförändrad. Frågan om hur delägarkretsen i mindre aktiebolag skall kunna kontrolleras är emellertid viktig. Det finns därför anledning att återkomma till denna fråga senare.

Prop. 1979/80: 143. 313

3 kap. 75 De ändringar som har föreslagits i denna paragraf hänger samman med ändringarna i 3 kap. 35. Under hänvisning till vad som har anförts där förordarjag att förevarande paragraf lämnas oförändrad.

() kap. [2 5 Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av förevarande para— graf.

9 kap. [45

[ förevarande paragraf föreslås att. om ändring av bolagsordningen avser bolagets firma eller den ort i Sverige där bolagets styrelse har sitt säte. länsstyrelsen i det [än där bolaget före ändringen har sitt säte genast skall underrättas om ändringen. [ remissprotokollet harjag framhållit att det i ett tillägg till [75 aktiebolagsförordningen bör föreskrivas att bolaget till regi- streringsmyndigheten skall ge in ett intyg om att länsstyrelsen har under- rättats om ändringen och att uppgiften att utfärda ett sådant intyg lämpli- gen kan anförtros åt bolagets revisor.

Lagrådet. som inte har haft något att erinra mot utformningen av före- varande paragraf. har riktat invändningar mot den tilltänkta utformningen av aktiebolagsförordningen. Enligt lagrådet bör länsstyrelsen utfärda ett intyg om att underrättelsen har kommit in dit.

Frågan om hur aktiebolagsförordningen bör utformas får övervägas yt- terligare med anledning av vad lagrådet har anfört. Jag vill emellertid i detta sammanhang framhålla att den av lagrådet förordade lösningen. såsom lagrådet också har påpekat. innebär att intyget får ges in till regi- streringsmyndigheten i efterskott. Enligt min mening är-det emellertid för att underlätta registreringsmyndighetens handläggning av största vikt att den på en gång får tillgång till de handlingar som behövs vid anmälan för registrering enligt sista stycket i förevarande paragraf. Förutsättningar för en sådan ordning ges med den av mig angivna lösningen.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för handelsdepartementet.

[3 kap. 2 5

Även jag anser att första stycket bör förtydligas. Jag tillstyrker alltså lagrådets förslag att orden "avseende ställningen vid tiden för stämman" skjuts in efter ordet "balansräkning".

Övergångsbestämmelserna Jag tillstyrker lagrådets förslag till ändrad lydelse av övergångsbestäm- melserna under punkten 2.

Prop. 1979/80: [43 2|4

Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens öven't'iganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag sorn föredra— ganden har lagt fram.

Prop. 1979/80: [43

Lagförslag av kommittén (SOU 1978: 67)

Förslag till Lag om handelsbolag och enkla bolag

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l ä Handelsbolag föreligger. om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (_ l976: l25).

Om skyldighet för handelsbolag att i ansökan om registrering lämna uppgift om bl.a. firma finns bestämmelser i handelsregisterförordningen (l974: l88). Bestämmelser om firma finns i f'irmalagen (l974: 156) och han- delsregisterlagen (l974:157).

2 & Kommanditbolag är handelsbolag i vilket bolagsman förbehållit sig att ej svara för bolagets förbindelser med mera än han insatt eller åtagit sig att insätta i bolaget. Sådan bolagsman kallas kommanditdelägare. Annan bolagsman i kommanditbolag kallas komplementär.

3 & Enkelt bolag föreligger. om två eller flera avtalat att i bolag utöva verksamhet som ej medför bokföringsplikt enligt bokföringslagen (19761125). .

Enkelt bolag övergår till att bli handelsbolag genom att föras in i handels- register.

4 & Handelsbolag men ej enkelt bolag kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt kan söka. kära och svara inför domstol eller annan myndighet.

5 & Denna lag är ej tillämplig på aktiebolag och panrederi.

2 kap. Handelsbolag

Bolagsmänncns inbördes rättigheter och skyldigheter

1 & Bolagsmänncns inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd bestäms genom avtal. Bestämmelserna i 2—4 och 6— 16 &? tilläm- aas endast i den mån bolagsmännen ej avtalat annat.

2 5 För att ny bolagsman skall få inträda i bolaget fordras samtycke av samtliga bolagsmän.

Prop. 1979/80: l43 8

3 5 Varje bolagsman är berättigad att vidtaga åtgärd i förvaltningen av bolagets angelägenheter. om ej förbud inlägges mot åtgärden av annan bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen.

Åtgärd som är främmande för bolagets ändamål får vidtagas endast med samtliga bolagsmäns samtycke. Förvaltningsberättigad bolagsman äger dock att till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål använda tillgång som med hänsyn till bolagets ställning är av ringa betydelse.

Skall förvaltningen eller viss del därav på grund av avtal handhas av flera bolagsmän gemensamt. får åtgärd som ej tål uppskov vidtagas fastän bolagsman ej deltagit i gemensamt beslut om åtgärden. om bolagsmannen ej hunnit tillkallas eller om han till följd av sjukdom eller annan orsak är oförmögen att deltaga i förvaltningen av bolagets angelägenheter.

l 5 kap. finns bestämmelser om styrelse i vissa handelsbolag.

4 & Har genom bolagsavtal uppdragits åt bolagsman att handha förvalt- ningen eller viss del därav. får han skiljas från uppdraget eller avsäga sig detta endast om viktig grund för skiljandet eller avsägelsen föreligger.

5 5 Även bolagsman som är utesluten från förvaltningen. har rätt att granska bolagets räkenskaper samt i övrigt erhålla kännedom om bolagets angelägenheter.

Den i första stycket angivna kontrollrätten får ej utövas vid någon för bolaget särskilt olämplig tid eller på något för bolaget särskilt olämpligt sätt.

6 5 För varje räkenskapsår skall bolagsman tillgodoräknas dels skäligt arvode för förvaltning av bolagets angelägenheter. dels ränta på sin vid räkenskapsårets början behållna insats. Räntan skall beräknas enligt en räntefot som motsvarar det vid räkenskapsårets början gällande diskontot med ett tillägg av två procentenheter.

7 & Överskott eller brist som föreligger sedan bolagsmännen tillgodoräk- nats vad som tillkommer dem enligt 6 & anses som vinst eller förlust för räkenskapsåret.

8 & Vinst eller förlust fördelas mellan bolagsmännen efter huvudtalet. Är viss grund avtalad för fördelningen endast av vinst eller endast av förlust. gäller samma grund vid fördelningen av såväl vinst som förlust.

9 & Sedan årsbokslut upprättats. är bolagsman berättigad att få ut vad som tillgodoförts honom enligt 6 eller 8 så. Om brist uppkommit i hans insats. skall dock det belopp innehållas som behövs för att fylla bristen.

10 5 Vad bolagsman har rätt att lyfta för ett räkenskapsår skall läggas till hans insats. om han inte före utgången av följande räkenskapsår begagnar sig av lyftningsrätten. Insatsen får dock ej ökas därigenom utöver avtalat belopp mot annan bolagsmans bestridande.

11 5 Bolagsman är ej skyldig att på begäran av de övriga bolagsmännen öka sin insats i bolaget utöver avtalat belopp.

12 & Under bolagets bestånd har bolagsman ej rätt att mot annan bolags- man göra gällande fordran på grund av kostnad för bolagets räkning. fordran på förvaltningsarvode eller fordran på ränta på insats.

Prop. 1979/80:143 9

13 år Har bolagsman haft nödig eller nyttig kostnad för bolagets räkning. är han berättigad till ränta på därigenom uppkommen fordran från den dag fordringen kom till. Räntan beräknas enligt 5 5 räntelagen(1975: 635) för tiden fram till dess ränta skall utgå enligt 6 9" räntelagen till följd av 3 eller 4 & samma lag.

Försummar bolagsman att göra avtalat tillskott eller att redovisa influtna medel. skall han betala ränta beräknad enligt 6 9" räntelagen från den dag tillskottet eller redovisningen bort ske.

14 & Bolagsman som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörande av sina uppgifter skall ersätta skadan. Skadeståndet kan jäm- kas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet. skadans storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada. svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån ej skadeståndsskyldigheten järnkats för någon av dem enligt första stycket. Vad någon utgivit i skadestånd får sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

15 & 'l'alan för bolagets räkning mot bolagsman om skadestånd på grund av beslut eller åtgärd under ett räkenskapsår skall väckas, om talan föres i bolagsmans namn. sist ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för sistnämnde bolagsman och. om talan föres i bolagets namn. sist ett år från det årsbokslutet blev tillgängligt för samtliga bolagsmännen.

Har tiden för talan försuttits enligt första stycket. kan likväl talan väckas. om i årsbokslut eller eljest till bolagsmännen ej lämnats i väsent- liga hänseenden riktiga och fullständiga uppgifter angående beslut eller åtgärd varpå talan grundas. 'l'a|an som avses i detta stycke kan dock ej väckas sedan tre år förflutit från utgången av det räkenskapsår då beslut eller åtgärd varpå talan grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av första eller andra stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot bolagsman.

16 & Bolagsman som vill klandra årsbokslut skall väcka talan senast ett år efter det årsbokslutet blev tillgängligt för honom.

Bolagets och bolagsmännens förhållande till tredje man

17 & Om ej annat avtalats eller följer av 31 &. företräder var och en av bolagsmännen bolaget. Bolagsman som visat trolöshet i bolagets angelä- genheter kan på talan av annan bolagsman av domstol skiljas från rätten att företräda bolaget. Domstolens avgörande får verkställas utan hinder av att det ej äger laga kraft.

18 5 Har bolagsman som företagit rättshandling för bolaget överskridit sin befogenhet, är rättshandlingen ej gällande mot bolaget. om den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller bort inse att befogenheten överskreds.

19 & Prokura får meddelas endast av samtliga bolagsmän i förening. Varje bolagsman som är behörig att företräda bolaget kan återkalla pro- kura.

Första stycket gäller ej. om annat avtalats mellan bolagsmännen. [ övrigt finns bestämmelser om prokura i prokuralagen (1974: l58).

Prop. 1979/80: 143 10

20 & Bolagsmännen svarar solidariskt för bolagets förpliktelser.

l bolagsmans konkurs skall utdelning för bolagsborgenärs fordran beräk- nas på fordringens belopp efter avdrag för vad bolagsborgenären kan få ut av bolaget.

21 & Överlåter bolagsman utan övriga bolagsmäns samtycke sin andel i bolaget till annan eller utmäts och försäljs andelen. har överlåtelsen eller försäljningen följande verkan mot bolaget. Bolagsmänncns rättsinnehavare har rätt att under bolagets bestånd få ut vad bolagsmannen enligt 9.8, haft rätt att lyfta och att vid bolagsskifte få ut den del av behållna tillgångar som belöper på bolagsmannen. Rättsinnehavaren har samma rätt som bolags- mannen att säga upp bolaget eller eljest kräva dess upplösning.

[ bolagsavtalet kan intagas förbehåll att bolagsman eller annan skall vara berättigad att lösa rättighet som enligt första stycket övergår till ny inneha- vare. Förbehållet skall ange

]. vilka som är lösningsberättigade och. om lösningsrätt ej skall kunna utövas vid vissa fång. vilka slags fång som sålunda undantagits.

2. den ordning i vilken lösningsrätten tillkommer de lösningsberättigade inbördes.

3. den tid. ej överstigande två månader från anmälan hos den uppgivne lösningsberättigade om rättighets övergång. inom vilken lösningsanspråk skall framställas hos bolaget. och

4. den tid inom vilken lösen skall erläggas. vilken tid ej får överstiga en månad räknat från den tidpunkt då lösenbeloppet blev bestämt.

Skulle tillämpningen av föreskrift i bolagsavtalet rörande lösenbelopp bereda någon otillbörlig fördel. kan jämkning ske.

Om ej annat föreskrives i bolagsavtalet. prövas tvist om lösningsrätt och om lösenbeloppets storlek av tre skiljemän enligt lagen (1929: l45) om skiljemän.

lnnan det visar sig att lösningsrätten ej begagnas. kan den till vilken rättigheterna enligt första stycket övergått icke utöva annan av fånget härflytande rätt gentemot bolaget än att få ut vad som under bolagets bestånd fångesmannen enligt 9.5 skulle haft rätt att lyfta.

22 & lnträder ny bolagsman i bolaget. svarar han även för bolagets dess- förinnan ingångna förbindelser. Bolagsman som avgår svarar ej för de bolagets förbindelser som uppkommer efter avgången. om bolagets med- kontrahent kände till eller bort känna till avgången.

23 & Om handelsbolag försättes i konkurs. kan fordran mot bolaget. trots att fordringen eljest ej är förfallen till betalning. genast göras gällande mot bolagsmännen.

Bolagets likvidation och upplösning

24 & Bolagsavtal kan träffas för bestämd eller obestämd tid eller för bolagsmans livstid.

Har handelsbolag slutits för obestämd tid. kan bolagsman uppsäga bola- get när som helst. Om ej annan uppsägningstid avtalats. skall bolaget i sådant fall träda i likvidation sex månader efter uppsägningen.

Har handelsbolag Slutits för bestämd tid och fonsättes det efter utgången av den tiden. anses bolaget därefter slutet för obestämd tid.

Prop. 1979/80: 143 . l |

25 5 Bolagsman är berättigad att kräva att bolaget genast träder i likvida- tion. om annan bolagsman väsentligt åsidosätter sina skyldigheter enligt bolagsavtalet eller om eljest vikti'g grund för bolagets upplösning förelig- ger.

26 %& Dör bolagsman. skall. om ej annat avtalats eller följer av 29 eller 30 s. bolaget genast träda i likvidation.

27 & Försättes bolagsman i konkurs. skall. om ej annat följer av 29 eller 30%. bolaget genast träda i likvidation.

28 & Handelsbolag i vilket antalet bolagsmän nedgått till en anses ha trätt i likvidation senast sex månader efter det att detta förhållande inträffat.

29 & Bolagsmännen får avtala att bolagsman eller hans rättsinnehavare skall utträda ur bolaget i stället för att bolaget skall träda i likvidation. om likvidationsgrund enligt 24—27 åå inträffar. Sådant avtal gäller ej mot bo- lagsmans konkursbo såvida ej konkursboet biträtt avtalet.

30 & Om likvidationsgrund enligt 24—27 åå föreligger. kan i stället för att bolaget träder i likvidation den bolagsman till vilken Iikvidationsgrunden är att hänföra uteslutas. För att uteslutning skall få ske måste följande iaktta- gas. De övriga bolagsmännen skall vara ense om att uteslutning skall ske. Den bolagsman som begäres utesluten skall erhålla ett lösenbelopp mot- svarande vad som kan antagas att han skulle ha erhållit om bolagsskifte i stället ägt rum. Den bolagsman som begäres utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställes för att hans ansvar för bolagets förbindelser ej tas i anspråk i större omfattning än som kan antagas ha blivit avtalat mellan bolagsmän- nen eller bestämt av likvidator om bolagsskifte i stället ägt rum. Första stycket gäller ej. om annat avtalats mellan bolagsmännen.

31 5 Under likvidationen vidtages förvaltningsåtgärd av alla bolagsmän- nen i förening. om ej annat avtalats eller särskild likvidator förordnats. Vad som sagts nu gäller även rätten att företräda bolaget.

Bolagsman har rätt att under likvidationen låta sig företrädas av ombud vid medverkan i bolagets angelägenheter. om ej annat avtalats mellan bolagsmännen.

Under likvidationen får endast ett ombud eller en ställföreträdare före- träda dödsbo efter bolagsman. om ej annat avtalats mellan bolagsmännen.

32 & Bestämmelserna i 55 gäller under likvidation.

Om ej annat avtalats. gäller under likvidation i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 &. 3ä tredje stycket, 4. 6. 8 och 12— löåå. Bestämmelserna i 35 tredje stycket och 4ä gäller dock ej. om särskild likvidator förordnats.

33 & När bolaget trätt i likvidation. skall bolagets egendom förvandlas till pengar så snart det kan ske genom försäljning på offentlig auktion eller på annat sätt i den mån det behövs för likvidationen. Bolagets rörelse får fortsättas. om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda skall få skäligt rådrum för att skaffa ny anställning.

Prop. 1979/80: 143 17

34 å Om ej annat avtalats mellan bolagsmännen. får tillgångarna ej skif- tas innan alla kända sktrlder blivit betalda eller erforderliga medel avsatts för sådan betalning. Ur de behållna tillgångarna har varje bolagsman rätt att återfå sin behållna insats enligt senaste årsbokslut eller. om inget årsbokslut ägt rum. vad han inbetalat till bolaget som insats. Räcker behållningen ej till. räknas bristen som förlust. Uppstår överskott. utgör detta slutlig vinst.

35 5 Har handelsbolag i vilket antalet bolagsmän nedgått till en trätt i likvidation får endast sådana rättshandlingar eller andra åtgärder företagas som tjänar avvecklingsändamålet eller som erfordras med anledning av att bolagets rörelse fortsättes för att de anställda skall få skäligt rådrum att skaffa ny anställning.

Annan rättshandling än som avses i första stycket får åberopas mot bolaget av den mot vilken rättshandlingen företogs endast om han varken kände till eller bort känna till att rättshandlingen ej var sådan som avses i första stycket.

36 & Bolagsskifte skall ske i skriftlig form. Sker skiftet i annan form. är det ogiltigt.

37 5 Är det sannolikt att likvidationen oskäligt uppehålles eller eljest utföres på sådant sätt att bolagsmans rätt därigenom äventyras. får dom- stol på ansökan av bolagsmannen förordna att likvidationen skall verkstäl- las av en eller flera likvidatorer som utses av domstolen.

Ansökan som avses i första stycket skall inges till rätten i den ort. där bolaget har sitt hemvist. Ansökningen skall innehålla uppgift om samtliga bolagsmäns nanm och adress. De bolagsmän som ej deltagit i ansökningen skall delges denna på det sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål och beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen.

Bolagsman får utses till likvidator. Likvidator som ej är bolagsman skall vara svensk medborgare och bosatt i Sverige. om ej regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer för särskilt fall tillåter annat. Likvidator som ej är bolagsman får ej vara omyndig eller i konkurs.

Mot myndighets beslut enligt fjärde stycket första meningen föres talan hos regeringen genom besvär.

38 5 Har flera likvidatorer blivit utsedda. skall de handha uppdraget gemensamt. om ej rätten finner skäligt förordna att uppdraget skall delas på visst sätt mellan dem.

Likvidator kan när som helst entledigas av rätten. Är bolagsmännen ense om att återtaga likvidationen. skall rätten återkalla förordnande för likvidator.

Beslut om förordnande eller entledigande av likvidator går i verkstäl- lighet utan hinder av att det ej äger laga kraft.

39 & Likvidator skall med iakttagande av bestämmelserna i 33 och 34% genomföra likvidationen i bolagsmännens ställe.

Likvidator som ej är bolagsman får ej handlägga fråga rörande avtal mellan honom och bolaget. Ej heller får han handlägga fråga om avtal mellan bolaget och tredje man. om han har ett väsentligt intresse i frågan. som kan vara stridande mot bolagets. Med avtaljämställes rättegång eller annan talan.

Prop. 1979/80: 143 13

40 & Likvidator är berättigad till skäligt arvode och ersättning för kostna- der för utförande av sitt uppdrag.

41 9" Sedan likvidator fullgjort sitt uppdrag skall han så snart det kan ske avge slutredovisning för sin förvaltning genom förvaltningsberättelse rö- rande likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även innehålla redogö- relse för bolagsskiftet. Vid berättelsen skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.

42 & Bestämmelserna i 14 och ISM har motsvarande tillämpning i fråga om skadeståndsskyldighet för likvidator. Bestämmelserna i 155 om års- bokslut skall i stället gälla likvidators slutredovisning.

43 &" Om bolagsskifte förrättats av likvidator. har bolagsman rätt att klandra skiftet genom att väcka talan mot övriga bolagsmän inom tre månader från det sltrtredovisningen blev tillgänglig för honom.

44 5 Då skifte ägt rum eller. om likvidationen handhafts av likvidator. då sltrtredovisningen blivit tillgänglig för bolagsmännen. är bolaget upplöst.

Om bolaget är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott. är bolaget upplöst när konkursen avslutas. Finnes överskott. skall bolaget träda i likvidation.

45 5 Om tillgång yppas för bolaget efter dess upplösning eller om talan väckes mot bolaget eller eljest behov uppkommer av likvidationsåtgärd. skall likvidationen fortsättas.

3 kap. Kommanditbolag

1 5 Samtliga bolagsmän år ej vara kommanditdelägare. Endast fysisk person får vara komplementär. om ej annat följer av tredje stycket.

Åsidosättes föreskrifterna i första stycket. anses bolaget därefter som handelsbolag enligt 2 kap.

Den länsstyrelse som är registreringsmyndighet för kommanditbolaget kan medge att aktiebolag får vara komplementär. om synnerliga skäl därtill föreligger.

Mot länsstyrelses beslut enligt tredje stycket föres talan hos kammarrätt genom besvär.

2 & Om ej annat avtalats. får kommanditdelägare ej vid bolagets upplös- ning eller då han utträder ur bolaget påföras förlust som överstiger vad han insatt eller åtagit sig att insätta i bolaget.

3 5 Om ej annat avtalats. har kommanditdelägare ej rätt att deltaga i förvaltningen av bolagets angelägenheter. Vid vidtagande av förvaltnings- åtgärd under likvidation gäller dock 2 kap. 3l &.

4 5 Om ej genom avtal bestämts efter vilken grund kommanditdelägare skall deltaga i vinst och förlust och bolagsmännen ej heller kan enas därom. ankommer det på rätten att avgöra denna fråga efter skälighet.

Prop. 1979/80: 143 14

5 & Den i 2 kap. Sä angivna kontrollrätten gäller för kommanditdelägare endast i den mån annat ej avtalats mellan bolagsmännen.

6 5 Kommanditdelägare är ej behörig att företräda bolaget. Rättshandling som kommanditdelägare företar för bolaget blir dock bin- dande för detta. om den mot vilken rättshandlingen företogs varken insåg eller bort inse att den som företog rättshandlingen var kommanditdelägare.

7 & Kommanditdelägare fullgör sin skyldighet att svara för bolagets för- pliktelser genom att inbetala sin utfästa insats till bolaget. På begäran av den som har till betalning förfallen fordran mot bolaget är kommanditdelägare skyldig att inbetala sin utfästa insats till bolaget. Kommanditdelägares utfästa insats anses som ej inbetald i den mån han återtagit något av insatsen eller, innan brist i insatsen blivit fylld. lyft vad som tillgodoförts honom enligt 2 kap. 6 eller 8 55.

8 5 Om kommanditbolaget ingår avtal med tredje man som vid avtalets ingående varken kände till eller bon känna till att förbehåll enligt 1 kap. 25 skett. svarar kommanditdelägare såsom komplementär för bolagets genom avtalet uppkomna förbindelser.

Om avtal ingås för bolagets räkning och därvid med kommanditdel- ägares vetskap och vilja 1'trma användes som ej innehåller ordet "komman- ditbolag” gäller följande om kommanditdelägarens ansvar. Kommanditdelägaren svarar såsom komplementär gentemot den med vil- ken avtalet ingicks. även om denne på grund av 195 handelsregisterlagen (1974: 157) skall anses ha vetskap om att förbehåll skett enligt 1 kap. 2 5.

9 & Nedsättes det belopp med vilket kommanditdelägare svarar enligt 1 kap. 25 på grund av överenskommelse mellan bolagsmännen. är nedsätt- ningen utan verkan i fråga om förpliktelse vid vars tillkomst medkontra- henten varken kände till eller bort känna till nedsättningen.

10 & Om ej annat avtalats. medför kommanditdelägares död ej att bolaget skall träda i likvidatiOn.

11 ä 1 övrigt gäller för kommanditbolag bestämmelserna i 2 och 5 kap.

4 kap. Enkelt bolag

Bolagsmänncns inbördes rättigheter och skyldigheter

1 & Bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter under bolagets bestånd bestäms genom avtal. Bestämmelserna i 2—4äå tillämpas endast i den mån bolagsmännen ej avtalat annat.

2 & Bestämmelserna i 2 kap. 2.4. 5. 8. 11. 13 och 14% har motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 2 kap. 14.5 om skada för bolaget gäller skada för annan bolagsman.

3 5 För vidtagande av åtgärd i förvaltningen av bolagets angelägenheter kräves samtycke av samtliga bolagsmän. Dock har 2 kap. Bä tredje stycket motsvarande tillämpning.

Prop. 1979/80: 143 15

Har bolagsmännen avtalat att förvaltningsåtgärd får vidtagas utan sam- tycke av samtliga bolagsmän. får åtgärden dock ej vidtagas om förbud inlägges av bolagsman som ej är utesluten från förvaltningen.

4 & Talan för bolagsmans räkning mot annan bolagsman om skadestånd skall väckas sist tre år efter utgången av det år då beslut eller åtgärd varpå talan grundas fattades eller vidtogs.

Utan hinder av första stycket kan skadeståndstalan som grundas på brott föras mot bolagsman.

Bolagsmännens förhållande till tredje man

5 5 Genom avtal som slutes på bolagsmännens vägnar eller under be- nämning varmed bolagsmännen samfällt betecknas blir endast bolagsman som deltagit i avtalet berättigad eller förpliktad i förhållande till medkon- trahenten. "

Har flera bolagsmän deltagit i avtalet. åtnjuter de efter huvudtalet lika rätt i förhållande till medkontrahenten och svarar de solidariskt för vad som utfästs. Vad som sagts nu gäller ej. om annat bestämts i avtalet.

6 & Används vid avtals ingående sådan benämning som anges i 55 första stycket. får ej benämningen innehålla något av orden "handelsbolag". "aktiebolag" eller "förening". Om så ändå sker. svarar de bolagsmän med vilkas vetskap och vilja det skett solidariskt för uppkommande förbin- delser gentemot den som varken insåg eller bort inse att avtalet ingicks med bolagsman i enkelt bolag.

Bolagets likvidation och upplösning

7 5 Under bolagets likvidation har i fråga om bolagsmännens inbördes rättigheter och skyldigheter 2 kap. 2.4. 5. 8. 13 och 14553” samt detta kapitel 3 och 4åä motsvarande tillämpning. om ej annat avtalats. Vad som sagts nu om 2 kap. 4é och detta kapitel 3 & gäller dock ej. om särskild likvidator förordnats.

1 övrigt har i fråga om bolagets likvidation och upplösning följande bestämmelser motsvarande tillämpning. nämligen 2 kap. 24—27. 29 och 30 åå. 31 å andra och tredje styckena. 335 första meningen. 34 och 36 55. 37å första stycket. andra stycket andra och tredje meningarna samt tredje stycket. 33_43 55. 44% första stycket ävensom 45 Q').

8 5 Ansökan om förordnande av likvidator skall inges till rätten i den ort där någon av bolagsmännen har sitt hemvist. Föreligger sådana ansökning- ar vid skilda domstolar. skall den ansökan som inkom senare ej upptagas till prövning.

9 & Likvidator är behörig att företaga rättshandling på bolagsmännens vägnar endast i den mån det behövs för att bolagsmännens för bolaget avsedda tillgångar skall kunna förvandlas till pengar enligt 2 kap. 335. Överskrider likvidator sin behörighet. är rättshandlingen dock bindande för bolagsmännen. om tredje man varken insåg eller bon inse att behörig- heten överskreds.