NJA 2004 s. 885
Miljödomstols dom om förlängning av tiden för att ta i anspråk ett tillstånd att uppföra och driva ett naturgaseldat kraftvärmeverk har inte ansetts vara en sådan dom om tillstånd, godkännande eller dispens som enligt 16 kap. 13 § MB får överklagas av vissa ideella organisationer.
Efter tillåtlighetsprövning av regeringen lämnade Koncessionsnämnden för miljöskydd genom beslut den 25 november 1991 Göteborg Energi Aktiebolag tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) att uppföra och driva ett naturgaseldat kraftvärmeverk vid Ryahamnen i Göteborgs kommun. I beslutet förordnades att tillståndet skulle förfalla om verksamheten inte hade satts i gång före utgången av år 1996. Genom beslut den 29 september 1997 förlängde koncessionsnämnden tiden för att ta i anspråk tillståndet till utgången av år 2002. På ansökan av bolaget förlängde Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen genom dom den 26 januari 2004 med stöd av 29 § andra stycket miljöskyddslagen den i koncessionsnämndens sistnämnda beslut bestämda tiden för bolaget att ta i anspråk tillståndet till utgången av år 2006 och meddelade nya villkor för verksamheten.
Svea hovrätt, Miljööverdomstolen
Naturskyddsföreningen i Göteborg överklagade miljödomstolens dom i Miljööverdomstolen och yrkade att tillståndet skulle upphävas. Föreningen gjorde gällande att den enligt 16 kap. 13 § MB hade rätt att överklaga domen.
Miljööverdomstolen (hovrättsråden Gudmund Toijer, Henrik Runeson och Marinette Andersson, referent, samt hovrättsassessorn Inge Karlström) anförde i beslut den 22 mars 2004:
Skäl
Enligt 16 kap. 13 § MB har vissa ideella föreningar rätt att överklaga avgöranden, om de uppfyller ett antal kriterier som anges i paragrafen. Naturskyddsföreningen i Göteborg uppfyller de kriterierna.
Rätten att överklaga omfattar domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt MB. Frågan gäller nu om miljödomstolens dom är av det slaget. Av lagmotiven framgår det att avsikten har varit att ge miljöorganisationerna endast en begränsad talerätt, preciserad till vissa typer av mål och ärenden (prop. 1997/98:45 del 1 s. 490). I NJA 2001 s. 279 fann HD att en lagligförklaring enligt vattenlagen (1983:291), även om prövningen ofta är likartad med den som sker i ett tillståndsärende, inte kan hänföras till tillstånd, godkännande eller dispens.
Genom den överklagade domen har med tillämpning av 29 § andra stycket miljöskyddslagen dels arbetstiden för en tillståndsprövad verksamhet förlängts, dels nya och i vissa delar strängare villkor föreskrivits för verksamheten. I mål om förlängning av arbetstiden skall domstolen endast pröva om de förutsättningar som angetts i 29 § andra stycket miljöskyddslagen (numera 24 kap. 2 § andra stycket MB) är uppfyllda. Domstolen kan i och för sig föreskriva nya eller strängare villkor för tillståndet, men någon förnyad tillåtlighetsprövning av verksamheten kan inte ske. Ett avgörande i ett mål om förlängning av arbetstiden kan därför inte hänföras till tillstånd, godkännande eller dispens. Föreningen saknar följaktligen rätt att överklaga miljödomstolens dom.
Slut
Miljööverdomstolen avvisar Naturskyddsföreningen i Göteborgs överklagande.
Högsta domstolen
Naturskyddsföreningen överklagade och yrkade att målet skulle återförvisas till Miljööverdomstolen för överprövning av miljödomstolens dom.
Göteborg Energi Aktiebolag bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, rev.sekr. Peder Munck, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl
Ideella föreningars klagorätt enligt 16 kap. 13 § MB omfattar domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt balken. Fråga är i målet om miljödomstolens förlängning av arbetstiden för kraftvärmeverket vid Ryahamnen i Göteborg utgör en sådan dom som avses i bestämmelsen.
Lagtextens ordalydelse begränsar inte talerätten till den ursprungliga tillståndsfrågan. Det kan därför inte uteslutas att talerätten omfattar även domar och beslut som har samband därmed eller är en följd av tillståndsbeslutet. Enligt förarbetena till bestämmelsen om ideella föreningars klagorätt undantas uttryckligen brottmål, tvister mellan enskilda parter, beslut som rör försvaret och tillsynsbeslut från bestämmelsens tillämplighet (prop. 1997/98:45, Del 1 s. 490).
I rättsfallet NJA 1982 s. 742 utsägs att någon förnyad tillståndsprövning inte skall göras i mål om förlängning av arbetstiden. HD fann dock slutligen i målet att ändrade förhållanden ägde sådan bärkraft att de av sökanden åberopade skälen för dröjsmålet inte borde föranleda att anstånd med företagets fullbordande kunde medges.
Miljööverdomstolen har i sitt avvisningsbeslut hänvisat till rättsfallet NJA 2001 s. 279 i vilket HD fann att en lagligförklaring enligt vattenlagen (1983:291), även om prövningen ofta är likartad med den som sker i ett tillståndsärende, inte kan hänföras till tillstånd, godkännande eller dispens i den mening som avses i 16 kap. 13 § MB. En laglighetsprövning enligt vattenlagen kan avse ”vattenföretag” varvid inte bara utförandet av vattenanläggningen utan också den verksamhet som påbörjats vid denna prövas. En lagligförklaring enligt MB avser endast en sedan tidigare utförd vattenanläggning. Utnyttjas anläggningen för vattenverksamhet, såsom en sådan definieras i MB, skall tillstånd för själva verksamheten numera prövas enligt balken (prop. 1997/98:45, Del 2 s. 390 f.). Laglighetsprövningen skall göras enligt de bestämmelser som gällde vid tiden för vattenanläggningens tillkomst (Strömberg, Vattenlagen, 1984 s. 77 och 18 § lagen 1998:811 om införande av miljöbalken).
När en tillståndshavare behöver förlängd tid för fullbordandet av en tillståndsgiven anläggning eller igångsättning av en sådan verksamhet beror det ofta på faktorer som tillståndshavaren inte råder över. Den ursprungliga tillståndsdomen och eventuellt erforderliga planbeslut kan ha överklagats av motstående intressen. Ogynnsamma väderförhållanden, försenade leveranser eller svårigheter att få fram erforderlig personal kan också vålla förseningar. Det är inte meningen att en ansökan om förlängd arbetstid skall ge upphov till en ny tillåtlighetsprövning. Vad prövningsmyndigheten har att bedöma är om tillståndshavaren visat giltigt skäl för dröjsmålet eller om synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förföll samt om nya eller strängare villkor behövs för den tillståndsgivna verksamheten.
Vid en sammanvägning av vad sålunda förekommit finner HD övervägande skäl tala för att den begränsade talerätt ideella föreningar erhållit genom bestämmelserna i 16 kap. 13 § MB inte bör omfatta domar avseende förlängd arbetstid. Miljööverdomstolens beslut att avvisa Naturskyddsföreningens överklagande skall därför fastställas.
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer Miljööverdomstolens avvisningsbeslut.
Domskäl
HD (justitieråden Regner, Blomstrand, Lundius, Nyström, referent, och Virdesten) meddelade den 29 december 2004 följande beslut:
Domslut
HD:s avgörande
HD fastställer Miljööverdomstolens avvisningsbeslut.
HD:s beslut meddelat: den 29 december 2004.
Mål nr: Ö 1766-04.
Lagrum: 16 kap. 13 § och 24 kap. 2 § MB.
Rättsfall: NJA 1982 s. 742 och NJA 2001 s. 279.