NJA 2001 s. 279
Bestämmelserna i 16 kap. 13 § miljöbalken om rätt för en ideell förening att överklaga domar och beslut enligt balken har ansetts vara tillämpliga när Miljööverdomstolen har meddelat dom efter balkens ikraftträdande i ett mål som hade inletts före ikraftträdandet. 23 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken.
L.L. och C. SA. ansökte hos Vänersborgs TR, miljödomstolen - innan miljöbalken trädde i kraft - om lagligförklaring av dammbyggnad m.m. i Byckelsälven vid Hökebrohammar i Karlstads kommun samt om tillstånd att för utnyttjande av strömfallet för elproduktion anlägga Hökebrohammars kraftverk.
TR:n avslog genom dom d. 3 sept. 1999 ansökningen.
L.L. och C.S.-L. överklagade i Svea Hov& Miljööverdomstolen, och yrkade bifall till ansökningen. Kammarkollegiet bestred ändring. Miljööverdomstolen biföll ansökningen. I dom d. 29 sept. 2000 förklarade domstolen dammanläggningen vid Hökebrohammar och den dämning som bedrivits vid anläggningen till nivån +121,30 m laglig och gav sökandena tillstånd att för utnyttjande av vattenkraften i Byckelsälven vid Hökebrohammar anlägga Hökebrohammars kraftverk.
HD
Naturskyddsföreningen i Värmland överklagade och yrkade att HD med upphävande av Miljööverdomstolens dom skulle avslå ansökningen om tillstånd att få anlägga Hökebrohammars kraftverk och om lagligförklaring av befintlig dammbyggnad.
Målet föredrogs för prövning av frågan om Naturskyddsföreningen i Värmland haft rätt att överklaga Miljööverdomstolens dom.
HD (JustRn Svensson, Munck, Westlander, Blomstrand och Lundius) fattade d. 2 maj 2001 följande beslut: Naturskyddsföreningen har gjort gällande att föreningen har rätt att överklaga Miljööverdomstolens dom och har därvid åberopat 16 kap. 13 § MB. Genom bestämmelserna i den paragrafen har vissa ideella föreningar givits rätt att överklaga domar och beslut om tillstånd, godkännande eller dispens enligt miljöbalken. Miljöbalken trädde i kraft d. 1 jan. 1999 och ersatte bl.a. vattenlagen (1983:291). Enligt vattenlagen hade en ideell förening inte talerätt, om föreningen inte var sakägare. Som sakägare betraktades ägare och innehavare av skriftligen eller muntligen upplåten rätt till fast egendom som direkt skadades av ett vattenföretag eller annars led intrång i något för fastighetens ekonomiska nyttjande väsentligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget utfördes (se prop. 1981/82:130 s. 150).
Övergångsvis gäller som huvudregel enligt 6 § 1 st. lagen (1998:811) om införande av miljöbalken att mål och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall handläggas och bedömas enligt äldre bestämmelser. Som undantag från denna regel föreskrivs i paragrafens 2 st. att miljödomstolarna och Miljööverdomstolen i överklagade eller överlämnade mål och ärenden som har inletts före miljöbalkens ikraftträdande skall tillämpa bestämmelserna i miljöbalken i fråga om förfarandet.
I motiven till 6 § införandelagen anförs inte något skäl varför bestämmelsen i 2 st. inte skulle gälla för HD. Emellertid framgår det av motiven att bestämmelsen tar sikte på handläggningsregler i inskränkt bemärkelse (se prop. 1997/98:45 s. 629 f). Till skillnad från vad som gäller i fråga om miljödomstolarna och Miljööverdomstolen har i fråga om HD handläggningsreglerna i vattenlagen förts över till miljöbalken i stort sett utan sakliga ändringar (se 13 kap. 72 § vattenlagen och 23 kap. 9 § MB). Det är därför tänkbart att det har ansetts inte vara påkallat att göra undantagsbestämmelsen tillämplig på förfarandet i HD. Anledning saknas dock att i förevarande mål ta slutgiltig ställning i frågan om hur bestämmelsen i detta avseende skall förstås.
Vidare föreskrivs i 23 § 1 st. införandelagen att äldre bestämmelser gäller i fråga om överklagande och krav på prövningstillstånd, om en dom eller ett beslut har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande. Härav följer motsatsvis att miljöbalkens bestämmelser i dessa ämnen skall tillämpas när en dom eller ett beslut har meddelats efter balkens ikraftträdande, och det även om målet eller ärendet har inletts före ikraftträdandet (se a. prop. s. 630). Även denna övergångsbestämmelse synes åsyfta i första hand frågor om förfarandet, t.ex. till vilken instans överklagande skall ske (jfr a. prop. s. 630). Huruvida bestämmelsen är avsedd att ta sikte även på frågan om rätten att överklaga framgår inte av motiven.
Enligt en allmänt erkänd grundsats bör emellertid processuella bestämmelser i en ny lagstiftning tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet, även om de bakomliggande materiella förhållandena härrör från tiden dessförinnan. Denna grundsats har i rättspraxis ansetts gälla även beträffande rätten att föra talan (se t.ex. NJA 1991 s. 794). Genom särskilda övergångsbestämmelser kan visserligen den angivna principen inskränkas, men varken någon av de förut berörda föreskrifterna eller annan bestämmelse i lagen om införande av miljöbalken kan ges den innebörden att äldre regler skulle vara tillämpliga i fråga om rätten för sådana ideella föreningar som avses i 16 kap. 13 § MB att föra talan.
Naturskyddsföreningen i Värmland uppfyller de kriterier som avses i 16 kap. 13 § MB. Genom den överklagade domen har med tillämpning av vattenlagen dels en befintlig dammanläggning förklarats laglig, dels tillstånd meddelats att på vissa villkor anlägga ett nytt kraftverk. Avgörandet skall i enlighet med 5 § 1 st. lagen om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken. I enlighet med det förut anförda måste därför föreningen anses ha haft rätt att överklaga domen vad avser tillståndsfrågan. En lagligförklaring kan emellertid, även om prövningen ofta är likartad med den som sker i ett tillståndsärende, inte hänföras till tillstånd, godkännande eller dispens. Föreningen har inte anfört någon omständighet som ger föreningen rätt att överklaga Miljööverdomstolens dom i den delen.
På grund av det anförda avvisar HD föreningens talan till den del den riktar sig mot den lagligförklaring som skett genom Miljööverdomstolens dom och förordnar att målet i övrigt skall överlämnas till avdelning för tillståndsprövning.