NJA 2005 not 28

Den 4 :e. 28. (Ö 1721-05) Framställning om utlämning till Bosnien och Hercegovina av F.H.

Justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina begärde i en framställning den 29 november 2004 att F.H. skulle utlämnas till Bosnien och Hercegovina för fortsatt verkställighet av fängelsestraff. Till stöd for denna begäran åberopades en dom den 17 juni 1998 av Länsdomstolen i Banja Luka enligt vilken F.H. dömts för mord till fängelse sju år och sex månader och en dom den 20 oktober 1998 av Republiken Serbiens högsta domstol i vilken länsdomstolens dom hade fastställts. Vidare förelåg i ärendet en internationell arresteringsorder av den 23 juni 2004 utfärdad av Kriminalvårdsanstalten i Banja Luka. Av arresteringsordern framgick att F.H. den 27 augusti 2003 hade avvikit från pågående straffverkställighet.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till H.D.

F.H. motsatte sig utlämning.

Riksåklagaren förklarade sig anse att hinder inte fanns mot utlämning av F .H.

HD:s yttrande. F.H. har invänt att justitieministeriet i Bosnien och Hercegovina inte har behörighet att göra en framställning om utlämning för något som har inträffat i Republiken Serbien.

Republiken Serbien är en del av Bosnien och Hercegovina. Invändningen från F.H. saknar fog och beaktas därför inte.

Enligt de åberopade domarna har F .H. den 30 april 1995 kommit med en pistol till det hus i Banja Luka där hans flickvän bodde. Därefter har han enligt domarna med uppsåt att ta sin flickväns liv osäkrat pistolen och skjutit offret i huvudet med sådana skador som följd att hon avled senare samma dag. F.H. dömdes av Länsdomstolen i Banja Luka för mord i enlighet med artikel 36 1 st. i Republiken Serbiens brottsbalk till fängelse sju år och sex månader. Republiken Serbiens högsta domstol fastställde därefter domen sedan F.H. hade överklagat denna.

Den brottslighet som avses i domarna motsvaras för svensk del av mord (3 kap. l § BrB). Det föreligger därmed inte något hinder för utlämning på grund av vad som enligt 4 § utlämningslagen krävs i fråga om brottets svårhetsgrad.

F.H. har medgett att han orsakade flickvännens död genom att med pistol avlossa ett skott som träffade hennes huvud. Han har emellertid hävdat att det inträffade var en olyckshändelse som berodde på att han av misstag avlossade ett skott när han lekte med pistolen. Han hade inte någon avsikt att avlossa något pistolskott.

F.H. har bestritt utlämningen på bl.a. den grunden att hinder föreligger enligt 9 § 1 st. utlämningslagen. Han har därvid anfört bl.a. följande. De åberopade domarna bygger på felaktiga juridiska bedömningar och stöds inte av utredningen. Vidare fick han och hans försvarare bara närvara när domen avkunnades vid länsdomstolen och de fick överhuvudtaget inte närvara vid prövningen i Republiken Serbiens högsta domstol. Dessutom var flera av domstolsledamöterna korrumperade och han fick som muslim inte någon opartisk prövning, eftersom hans flickvän var serb och domstolarna dominerades av domare med serbiskt påbrå. Han dömdes först av domstolen i Banja Luka för vållande av annans död till fängelse tre år och sex månader, vilken dom vann laga kraft men sedan undanröjdes.

Enligt 9 § 1 st. utlämningslagen får utlämning inte beviljas, när den som begärs utlämnad dömts för gärningen i den andra staten, med mindre domen stöds av utredningen och inte heller i övrigt föranleder allvarlig erinran. Frågan huruvida F.H. haft uppsåt att avlossa det dödande skottet har varit en avgörande fråga för länsdomstolens bedömning. Det framgår av domen att tilltro satts till ett flertal vittnen som gett uttryck för att F.H. på grund av svartsjuka haft motiv att döda sin flickvän.

Härtill kommer att F.H:s egna utsagor om händelseförloppet ansetts ha betydelse vid uppsåtsbedömningen därför att han lämnat motsägelsefulla uppgifter om hur han befattat sig med vapnet strax innan skottet avlossades samt att han inledningsvis hävdat att flickvännen lekt med pistolen och skjutit sig själv. Som underlag har även funnits bevisning av tekniskt och medicinskt slag. Länsdomstolens dom, som bekräftats av Republiken Serbiens högsta domstol, får därför anses ha stöd av utredningen.

När det gäller frågan om det annars finns anledning till allvarlig erinran mot domarna, framgår det av uppgifter i ärendet att F.H. och hans försvarare var närvarande under huvudförhandlingen vid Länsdomstolen i Banja Luka. Enligt vad företrädare för Bosnien och Hercegovina har upplyst var ingen av parterna närvarande vid prövningen i Republiken Serbiens högsta domstol, vilket var i enlighet med i landet gällande lag.

Det har inte framkommit någon omständighet som ger anledning till allvarlig erinran mot de åberopade domarna eller stöd för att dessa har tillkommit under förhållanden som inte uppfyller kraven i artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Sammantaget innebär det anförda att hinder inte föreligger för utlämning enligt 9 § 1 st. utlämningslagen.

F.H. har vidare gjort gällande att det föreligger hinder mot utlämning enligt 7 och 8 §§ utlämningslagen och till stöd härför anfört bl.a. följande. Om han utlämnas för fortsatt verkställighet av straffet kommer den misshandel, som han tidigare blivit utsatt för på grund av att han är muslim, att upprepas när han placeras på en kriminalvårdsanstalt. Han har också blivit hotad till livet av flickvännens släktingar, varför han riskerar att förföljas och misshandlas även av dessa. Till detta kommer att han är etablerad i Sverige genom att han och hans hustru, som är svensk medborgare, är bosatta i Malmö. Makarna har ett barn som bara är tre månader gammalt. Han har också ett arbete som bilmekaniker som väntar på honom. Han har haft uppehållstillstånd i Sverige. Detta har emellertid löpt ut men han anser sig ha goda skäl för att få ett nytt tillstånd som anhörig till hustrun. Både barnet och hans hustru behöver hans stöd. Dessutom är hustrun deprimerad. Även hans eget hälsotillstånd är mycket dåligt och han har vid flera tillfällen skurit sig i handlederna. Av läkare har han fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.

Vad F.H. anfört kan inte anses utgöra tillräcklig grund för hinder mot utlämning enligt 7 § utlämningslagen (Jfr bl.a. NJA 1990 s. 46, NJA 2003 C 8 och C 28 samt HD:s avgörande den 2 februari 2005 i mål Ö 4443-04).

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas, om den – såvitt här är av intresse – i ett särskilt fall på grund av den avsedda personens hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande också av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, anses uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

F.H. är dömd för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn härtill får Bosnien och Hercegovina anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas. Mot detta intresse skall ställas främst F.H:s uppgift om att han riskerar att förföljas och misshandlas av enskilda.

Utgångspunkten är att erforderligt skydd för en person, som efter en utlämning löper risk att utsättas för förföljelse och misshandel från enskilda, bör kunna påräknas från myndigheterna i det land till vilket utlämning sker.

Varken F.H:s uppgifter om risken för förföljelse och misshandel från enskilda eller om sitt hälsotillstånd eller sina personliga förhållanden i övrigt är sådana att de kan anses utgöra hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt föreligger hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot den begärda utlämningen.

F.H. har begärt att det som villkor för utlämning anges att hans långa häktningstid i utlämningsärendet skall avräknas på strafftiden. Det ankommer på regeringen att ta ställning till denna begäran.