NJA 2005 not 35

Den 20:e. 35.(Ö 3205-05) Framställning om utlämning till United Nations Interim Administration Mission in Kosovo (UNMIK) av Ar.M.

UNMIK begärde i en framställning den 24 juni 2005 att Ar.M. skulle utlämnas till Kosovo i Serbien och Montenegro. Till stöd för denna begäran åberopades ett häktningsbeslut meddelat den 18 juni 2004 av Distriktsdomstolen i Peja i Kosovo. Enligt beslutet var Ar.M. misstänkt för att den 30 maj 2004 tillsammans med andra ha mördat två personer.

Sedan ärendet enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott överlämnats till riksåklagaren och utredning verkställts, överlämnade riksåklagaren enligt 17 § samma lag ärendet jämte eget yttrande till HD.

Ar.M. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.Ar.M. har erkänt att han sköt de två män som dödades i Gjakova i Kosovo den 30 maj 2004 men har gjort gällande att han handlade i nödvärn. Vidare har han anfört att det föreligger hinder mot utlämning på grund av risk för s.k. blodshämnd. HD behandlar den sistnämnda invändningen först.

Enligt 8 § utlämningslagen får utlämning inte beviljas om den i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande av jämväl gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse, finnes uppenbart oförenlig med humanitetens krav.

Ar.M. är misstänkt för brott av mycket allvarlig beskaffenhet. Med hänsyn härtill får myndigheterna i Kosovo anses ha ett betydande intresse av att han utlämnas för lagföring där. Ar.M:s personliga förhållanden är inte sådana att de utgör hinder enligt 8 § utlämningslagen.

Serbien och Montenegro tillträdde den europeiska utlämningskonventionen efter det att provinsen Kosovo ställdes under FN:s interimistiska administration (UNMIK). Riksåklagaren har i ärendet upplyst att UNMIK gett uttryck för uppfattningen att det inte är självklart att konventionen är tillämplig i de fall där UNMIK begär utlämning till Kosovo.

Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet föreligger det – även med beaktande av vad Ar.M. anfört rörande nödvärn – sannolika skäl för misstanke om mord. Oavsett om den europeiska utlämningskonventionen skall anses tillämplig eller ej, finns det vid denna grad av misstanke inget hinder mot utlämning enligt 9 § utlämningslagen. Det saknas därför anledning för HD att pröva frågan om konventionens tillämplighet.

Inte heller i övrigt finner HD att hinder mot den begärda utlämningen föreligger enligt 1–10 §§utlämningslagen.

Vid sidan av bestämmelserna i utlämningslagen skall även den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) beaktas när fråga om utlämning prövas (se rättsfallet NJA 2002 s. 624). Rätten till liv, som anges i artikel 2 i Europakonventionen, innebär att konventionens stater har ett ansvar för att skydda liv (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 2 uppl. s. 66 ff. och s. 82). Om det finns en beaktansvärd risk för att den enskildes rätt till sådant skydd kränks, kan det utgöra hinder mot utlämning. Utredningen i HD när det gäller risken för blodshämnd ger emellertid inte tillräckligt underlag för bedömningen att en utlämning till Kosovo skulle strida mot Europakonventionen.